Kungl. Maj.ts proposition nr 186 år 1963
1
Nr 186
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag
angående ändrad lydelse av 32 och 8b §§ lagen den
3 juni 1955 (nr bl6) om sparbanker, m. m.; given
Stockholms slott den 18 oktober 1963.
Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag
till
1) lag angående ändrad lydelse av 32 och 84 §§ lagen den 3 juni 1955
(nr 416) om sparbanker;
2) lag angående ändring i lagen den 31 mars 1955 (nr 183) om bankrörelse;
samt
3) lag angående ändrad lydelse av 40 och 80 §§ lagen den 25 maj 1956
(nr 216) om jordbrukskasserörelsen.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
BERTIL
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
1 propositionen föreslås viss utvidgning av rätten för sparbank och centralkassa
för jordbrukskredit att göra kapitaltillskott till centrala organ
inom sparbanksväsendet respektive jordbrukskasserörelsen. Dessutom föreslås
nya regler om affärsbankernas, sparbankernas och jordbrukskasserörelsens
bidrag till kostnaderna för bankinspektionens organisation och verksamhet.
De föreslagna lagändringarna är i huvudsak avsedda att träda i kraft
den 1 januari 1964. 1
1 liihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt Nr ISO
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 186 år 1963
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 32 och 84 §§ lagen den 3 juni 1955
(nr 416) om sparbanker
Härigenom förordnas, att 32 och 84 §§ lagen den 3 juni 1955 om sparbanker1
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
32 §.
Sparbank må---tillsynsmyndighetens stadfästelse.
Vid tillämpning---å aktien.
Av lös —---till föreningen eller aktiebolaget.
Tillsynsmyndigheten må medgiva
tillskott utöver vad i föregående
stycke sägs till förening eller aktiebolag
som där avses, i den mån det
sålunda tillskjutna kapitalet icke
kan, hos föreningen eller bolaget
eller annorstädes, grunda in- eller
upplåningsrätt.
84 §.
Till bestridande av kostnaden för
tillsynsmyndighetens organisation
och verksamhet ävensom av kostnaden
för ersättning åt revisor, ombud
eller likvidationsrevisor, som
förordnas enligt 81 § eller 82 § 1
mom., skall varje sparbank årligen
erlägga bidrag efter visst, för sparbankerna
lika förhållande till sammanlagda
beloppet av de utav sparbanken
vid utgången av nästföregående
kalenderår förvaltade medlen;
dock må bidraget till bestridande
av kostnaden för tillsynsmyndighetens
organisation och verksamhet
icke överstiga fem tusendels
procent och bidraget till bestridan- 1
Till bestridande av kostnaden för
tillsynsmyndighetens organisation
och verksamhet ävensom av kostnaden
för ersättning åt revisor, ombud
eller likvidationsrevisor, som
förordnas enligt 81 § eller 82 § 1
mom., skall varje sparbank årligen
erlägga bidrag efter visst, för sparbankerna
lika förhållande till sammanlagda
beloppet av de utav sparbanken
vid utgången av nästföregående
kalenderår förvaltade medlen;
dock må bidraget till bestridande av
kostnaden för tillsynsmyndighetens
organisation och verksamhet icke
överstiga sju tusendels procent och
bidraget till bestridande av kostna
-
1 Senaste lydelse av 32 § se 1963:175 och av 84 § se 1962: 234.
3
Kungl. Maj. ts proposition nr 186 år 1963
(Nuvarande lydelse)
de av kostnaden för ersättning åt
revisor, ombud eller likvidationsrevisor
icke överstiga fyra tusendels
procent av nämnda belopp.
(Föreslagen lydelse)
den för ersättning åt revisor, ombud
eller likvidationsrevisor icke överstiga
fyra tusendels procent av
nämnda belopp.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1964.
Förslag
till
Lag
angående ändring i lagen den 31 mars 1955 (nr 183) om bankrörelse
Härigenom förordnas, att 159 § lagen den 31 mars 1955 om bankrörelse
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att i 162 och 174 SS
samma lag uttrycket bank- och fondinspektionen skall ersättas med ordet
bankinspektionen.
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
159 §•
Till bestridande av kostnaden för
tillsynsmyndighetens organisation
och verksamhet skall bankaktiebolag
årligen erlägga bidrag efter visst,
för bolagen lika förhållande till
sammanlagda beloppet av bolagets
eget kapital vid utgången av nästföregående
kalenderår, dock icke
över tre hundradels procent. Närmare
föreskrifter om fastställande
av bidrag och bidrags erläggande
meddelas av Konungen.
Det åligger
— tillsynsmyndigheten bestämmer.
Till bestridande av kostnaden
för tillsynsmyndighetens organisation
och verksamhet skall bankaktiebolag
årligen erlägga bidrag efter
visst, för bolagen lika förhållande
till sammanlagda beloppet av
bolagets eget kapital och skulder
vid utgången av nästföregående kalenderår,
dock icke över tre tusendels
procent. Närmare föreskrifter
om fastställande av bidrag och bidrags
erläggande meddelas av Konungen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1964.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 186 år 1963
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 40 och 80 §§ lagen den 25 maj 1956
(nr 216) om j ordbrukskasseröreisen
Härigenom förordnas, att 40 och 80 §§ lagen den 25 maj 1956 om jordbrukskasserörelsen1
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
40 §.
Kreditkassa må---av riksorganisationen.
Av lös —--till föreningen eller aktiebolaget.
Tillsynsmyndigheten må medgiva
80
Till bestridande av kostnaden för
tillsynsmyndighetens organisation
och verksamhet skall jordbrukskasserörelsen
årligen erlägga bidrag.
Närmare föreskrifter om fastställande
av bidrag och bidrags erläggande
meddelas av Konungen.
tillskott utöver vad i föregående
stycke sägs till förening eller aktiebolag
som där avses, i den mån det
sålunda tillskjutna kapitalet icke
kan, hos föreningen eller bolaget
eller annorstädes, grunda in- eller
upplåningsrätt.
§•
Till bestridande av kostnaden för
tillsynsmyndighetens organisation
och verksamhet skall jordbrukskasserörelsen
årligen erlägga bidrag efter
visst förhållande till sammanlagda
beloppet av rörelsens eget kapital
och skulder vid utgången av
nästföregående kalenderår, dock
icke över en hundradels procent.
Närmare föreskrifter om fastställande
av bidrag och bidrags erläggande
meddelas av Konungen.
Denna lag träder i kraft, såvitt avser 40 § den 1 januari 1964 och såvitt
avser 80 § den 1 juli 1964. Bidrag enligt 80 § för andra halvåret 1964 må
fastställas till högst hälften av vad som skolat utgå, därest tillämpningen
av de nya bestämmelserna avsett hela året.
1 Senaste lydelse av 40 § se 1959: 87.
Kungl. Maj.ts proposition nr i86 år 1963
5
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6 september
1963.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman,
Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Aspling.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om vidgad rätt för
sparbank att förvärva andel eller aktie m. m. samt fråga om nya regler angående
bidrag till kostnaderna för bankinspektionens organisation och verksamhet
m. m. Han anför därvid följande.
Inledning
Svenska sparbanksföreningen har i skrivelse den 21 februari 1963 hemställt
om tillägg till 32 § sparbankslagen av innebörd att sparbanks rätt till
förvärv av andel eller aktie i vissa sammanslutningar ökas.
över framställningen har efter remiss yttranden avgivits av bankinspektionen,
fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret, kreditinstitututredningen,
Svenska bankföreningen samt Sveriges jordbrukskasseförbund. Remissorganen
har tillstyrkt framställningen eller lämnat denna utan erinran.
Sveriges jordbrukskasseförbund har i sitt remissyttrande hemställt om
motsvarande utvidgning av rätten för centralkassa att använda medel till
förvärv av andel eller aktie m. m.
Bankinspektionen har i skrivelse den 6 mars 1963, såvitt nu är i fråga,
hemställt om ändring i bank- och sparbankslagarnas regler angående affärsbanks
respektive sparbanks bidrag till bestridande av tillsynsmyndighetens
(bankinspektionens) organisation och verksamhet. Inspektionen har samtidigt
föreslagit en redaktionell ändring i 162 § banklagen.
över bankinspektionens framställning har efter remiss yttranden i denna
del avgivits av riksrevisionsverket, fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret,
Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen och Sveriges
jordbrukskasseförbund. Även denna framställning har tillstyrkts av
remissinstanserna eller lämnats utan erinran.
It Dihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Wr iso
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 186 år 1963
Sveriges jordbrukskasseförbund har i sitt remissyttrande hemställt om
ändring av reglerna för jordbrukskasserörelsens skyldighet att bidraga till
tillsynskostnaderna.
Jag anhåller nu att få ta upp dessa ärenden till behandling.
Sparbanks rätt att använda medel för förvärv av andelar
eller aktier m. m.
Gällande regler
Beträffande sparbanks rätt att förvärva lös egendom gäller enligt 32 §
sparbankslagen, att sparbank — med vissa undantag för anskaffning av
lokaler eller av bostäder åt befattningshavare — inte får förvärva annat än
in- och utländskt mynt, å in- eller utländsk penninginrättning dragna checkar,
obligationer, av rörelsen betingade fordringar samt vissa inventarier.
Dock får sparbank enligt samma paragraf använda ett belopp, motsvarande
högst en tiondel av sparbankens fonder, till förvärv av andel i sådan ekonomisk
förening eller aktie i sådant aktiebolag, som med Konungens godkännande
skall vara verksamt såsom en sammanslutning av svenska sparbanker
för tillgodoseende av gemensamma intressen, eller till förvärv av
förlagsbevis, som utges av föreningen eller aktiebolaget. Beloppet får användas
även för andra tillskott till föreningen eller aktiebolaget. Ett aktiebolag
av den art, som avses i dessa bestämmelser, är Sparbankernas bank aktiebolag.
För jordbrukets kreditkassor finns motsvarande regler i 40 § lagen om
jordbrukskasserörelsen. Detta lagrum stadgar i huvudsak samma inskränkningar
i rätten att förvärva lös egendom som gäller för sparbank. Centralkassa
får använda ett belopp, motsvarande högst en tiondel av kassans och
de anslutna jordbrukskassornas eget kapital, till förvärv av andel i sådan
ekonomisk förening eller aktie i sådant aktiebolag, som tillgodoser för kreditkassor
gemensamma intressen, eller av förlagsbevis, som utges av föreningen
eller aktiebolaget, eller såsom tillskott i övrigt till föreningen eller
aktiebolaget.
Sparbanksföreningens framställning
I skrivelsen framhåller sparbanksföreningen till en början, att utvecklingstendenserna
inom den långfristiga svenska kreditmarknaden — kapitalmarknaden
— synes medföra att de obligationsemitterande instituten
kommer att spela en alltmer betydande roll. Till ett uppdämt behov av långfristiga
krediter, vilket förelegat under de senaste åren och vilket ej kunnat
tillgodoses av den knappa tillgången, kommer enligt föreningen en genom
AP-fondernas tillkomst ökad efterfrågan på obligationer som placeringsobjekt.
Denna ökning kan väntas fortsätta att göra sig gällande i takt med
Kungl. Maj. ts proposition nr 186 år 1963
7
den beräknade tillväxten av dessa fonder. På låntagarsidan kommer fortfarande
att föreligga avsevärda behov av långfristiga krediter, ej minst
inom bostadssektorn.
De obligationsemitterande institutens expansion spärras, fortsätter sparbanksföreningen,
framför allt av de med hänsyn till obligationsköparnas
säkerhet dikterade bestämmelserna om fondtäckning, enligt vilka bestämmelser
det egna kapitalet skall stå i viss minimirelation till upplåningen.
Eftersom instituten på grund av sina små rörelsemarginaler för närvarande
inte kan av egna överskott göra några större fonderingar, innebär dessa bestämmelser
i själva verket en stark begränsning av expansionsmöjligheterna.
För att kunna expandera i önskvärd omfattning fordras tillskott utifrån
till det egna kapitalet.
Som exempel nämner sparbanksföreningen det av Sparbankernas bank
helägda dotterbolaget Sparbankernas inteckningsaktiebolag, vilket har som
uppgift att lämna långfristiga lån till främst större bostadsobjekt. Detta
bolag har enligt föreningen ökat sin utlåning från 177 miljoner kronor vid
slutet av år 1960 till 273 miljoner kronor ett år senare och till 442 miljoner
kronor under år 1962. Ett viktigt komplement till bostadskreditgivningen
är, enligt vad föreningen fortsättningsvis framhåller, kreditgivningen till
kommunerna. Sparbankernas nya organ för förmedling av långfristiga krediter
till kommunerna, Kommunkredit aktiebolag, vilket även det är ett dotterbolag
till Sparbankernas bank, inrättades under år 1962 och hade vid
årets slut en utlåning av 98 miljoner kronor. Det får, heter det i skrivelsen,
betraktas som i hög grad behövligt, att detta företag har möjligheter att utvecklas
i motsvarande takt som inteckningsbolaget.
Sparbanksföreningen framhåller vidare, att de båda dotterbolagen för att
kunna utnyttja sina expansionsmöjligheter är beroende av tillskott till det
upplåningsrättsgrundande egna kapitalet. Möjligheterna för Sparbankernas
bank att lämna sådana tillskott är i sin tur beroende av vilka kapitaltillskott
banken kan erhålla från sparbankerna. Deras möjligheter är begränsade av
den tidigare omnämnda bestämmelsen i 32 § sparbankslagen.
I skrivelsen uppges ytterligare att det belopp, som sparbankerna tillsammans
får placera i centrala organ, f. n. uppgår till 63,3 miljoner kronor. Härav
var i början av december 1962 22,3 miljoner kronor ej utnyttjade för
detta ändamål. I den utnyttjade delen har då inräknats utfästelser om tillskott
till det nybildade Sparbankernas datacentraler aktiebolag, som ägs
direkt av sparbanker. Det för ytterligare teckning av aktier eller andelar i
centralorgan disponibla beloppet, 22,3 miljoner kronor, kommer att växa
år för år i och med ökningen av sparbankernas reservfonder, ökningen av
dessa fonder kan för hela sparbanksväsendet under de närmaste två å tre
åren uppskattas bli av storleksordningen 40—60 miljoner kronor. Härav
kan alltså tio procent disponeras för aktie- eller andelsteckning i centralorgan.
Det torde dock i praktiken vara omöjligt att för sådant syfte hundra
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 186 år 1963
procentigt utnyttja de resurser, som teoretiskt står till buds. Framför allt
måste emellertid dotterbolagens behov av eget kapital på någon sikt bedömas
vara av helt annan storleksordning än de angivna siffrorna representerar.
Med den utvecklingstakt, som nu kan betraktas som möjlig och önskvärd,
torde det bli nödvändigt med ytterligare kapitaltillskott senast i början
av år 1964.
Med hänsyn till det anförda anser sparbanksföreningen det vara synnerligen
angeläget att tioprocentsregeln, som hittills varit tillräcklig för sparbanksväsendets
behov, utan dröjsmål liberaliseras. Föreningen förklarar att
den ämnar senare återkomma till frågan om en mera omfattande omarbetning
av regeln. Denna fråga torde nämligen fordra ingående överväganden.
Redan nu anser emellertid föreningen att man utan olägenhet skulle kunna
vidta en ändring, varigenom bankinspektionen lämnas rätt att efter prövning
medge överskridande av tioprocentsregeln. I varje fall torde sådan rätt
tills vidare kunna lämnas beträffande medgivanden för att möjliggöra kapitaltillskott
till centrala organisationer i fall, där samma kapital inte kan —
direkt eller indirekt — grunda inlåningsrätt. Den nuvarande begränsningsregeln
skulle således komma att gälla oförändrad beträffande tillskott till
inlåningsbedrivande centralorgan.
I skrivelsen framhålles vidare att den enda form av kapitaltillskott, som
f. n. på angivet sätt skulle bli föremål för bankinspektionens prövning, avser
det tidigare omnämnda Sparbankernas datacentraler aktiebolag. Detta har
till ändamål att »såsom en sammanslutning av svenska sparbanker för tillgodoseende
av gemensamma intressen efter förvärv av datamaskiner i bokföringscentraler
ombesörja bokföring för sparbanker samt bedriva annan
därmed förenlig rörelse». Enligt sparbanksföreningen synes det knappast
rimligt att låta finansieringen av företag av denna eller liknande karaktär
vara underkastad en helt fastlåst begränsningsregel. Tillskott till databolaget
är för en sparbank ett alternativ till anskaffning av egna maskiner. Något
affärsmässigt risktagande i vanlig mening kan enligt föreningens mening
knappast anses vara förbundet med kapitaltillskott till sådana företag.
Framför allt framstår emellertid vid ett betraktande av utvecklingstendenserna
inom samhällsekonomien och på kreditmarknaden tillgång till effektiva
centralorgan som ett villkor för att det av lokala och ofta små enheter
sammansatta sparbanksväsendet skall kunna bedriva en framgångsrik och
för samhället nyttig verksamhet, heter det avslutningsvis i sparbanksföreningens
skrivelse.
Remissyttrandena
Sparbanksföreningens hemställan har, såsom tidigare nämnts, tillstyrkts
eller lämnats utan erinran av samtliga remissorgan.
Bankinspektionen framhåller till en början, att tioprocentsregeln i 32 §
sparbankslagen tillkom genom 1923 års sparbankslagstiftning. Enligt 1892
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 186 år 1963
års sparbankslag var sparbank oförhindrad att förvärva lös egendom utan
någon som helst begränsning. Genom de nya bestämmelserna avsågs att sörja
för att sparbank inte förvärvade aktier, lottbrev eller andelar i ekonomiska
föreningar med hänsyn till de risker, som var förenade med sådant förvärv.
Främst med tanke på Svenska sparbankernas garantikassa gjordes emellertid
härvid undantag för delägarskap i sammanslutning, som med Kungl.
Maj:ts godkännande bildas av svenska sparbanker för tillgodoseende av gemensamma
intressen, dock med begränsningen till en tiondel av sparbankens
fonder.
Bankinspektionen framhåller fortsättningsvis att den nu föreliggande
framställningen endast avser tillskott till sammanslutning, där det sålunda
tillskjutna kapitalet inte kan — direkt eller indirekt — grunda inlåningseller
upplåningsrätt. Tillskott till Sparbankernas datacentraler aktiebolag
kan sägas vara ett alternativ till anskaffning av egna maskiner och innebär
enligt nuvarande planer knappast något affärsmässigt risktagande i
vanlig mening. Med hänsyn till de föreslagna föreskrifternas generella utformning
synes det dock inspektionen rimligt med en prövning av tillsynsmyndigheten
i varje särskilt fall.
Enligt riksbanksfullmäktige är det uppenbart att de till sparbankerna
anknutna obligationsemitterande instituten, Sparbankernas inteckningsaktiebolag
och Kommunkredit aktiebolag, utgör värdefulla inslag i den institutionella
uppbyggnaden av den svenska kapitalmarknaden. Det är ett allmänt
intresse, att den naturliga utvecklingen av dessa institut inte hämmas genom
formella hinder för sparbankerna att åstadkomma erforderliga kapitalinsatser.
Därför bör enligt fullmäktiges mening det problem sparbanksföreningen
dragit uppmärksamheten till lösas, innan akuta svårigheter uppkommer.
Det synes kunna ifrågasättas, om det föreslagna tillägget till 32 §
sparbankslagen inte är alltför restriktivt även i förhållande till det begränsade
syftet. Då en mera ingående prövning av bestämmelserna om sparbankernas
tillskott till gemensamma sammanslutningar under alla förhållanden
snart måste företagas, vill fullmäktige dock inte motsätta sig bifall till sparbanksföreningens
hemställan.
Riksgäldsfullmäktige påpekar, att sparbanksföreningens framställning synes
ha ett relativt begränsat syfte och närmast torde vara betingad av önskemål
om utbyggnad av Sparbankernas datacentraler aktiebolag. Med hänsyn
härtill och då det föreslagna tillägget inte, såvitt fullmäktige kan finna, i
väsentlig mån berört grunderna för ifrågavarande lagstiftning har fullmäktige
för sin del inte funnit anledning till erinran mot framställningen.
Svenska bankföreningen har inte något att erinra mot bifall till sparbanksföreningens
hemställan. Föreningen understryker emellertid samtidigt, att
den inte tagit ståndpunkt till det i sparbanksföreningens skrivelse berörda,
större problemet om kapitaltillskott till Sparbankernas inteckningsakticbolag
och Kommunkredit aktiebolag.
10
Kungl. Maj. ts proposition nr 186 år 1963
Sveriges jordbrukskasseförbund anser att frågan, hur stor del av ett kreditinstituts
fonder som får användas till förvärv av vissa andelar eller aktier,
bör omprövas samtidigt för alla kreditinstitut. Förbundet vill dock inte
motsätta sig ett tillmötesgående av sparbanksföreningens framställning men
hemställer, som tidigare nämnts, att motsvarande utvidgning av förvärvsrätten
sker även för centralkassornas del.
Departementschefen
För sparbankerna och jordbrukets kreditkassor -—• liksom för affärsbankerna
— gäller betydande inskränkningar i rätten att förvärva egendom.
Reglerna härom, vilka främst är motiverade av hänsyn till kreditinstitutens
soliditet, är väsentligen likartade i sparbankslagen och i lagen om jordbrukskasserörelsen.
I 32 § sparbankslagen och 40 § lagen om jordbrukskasserörelsen
stadgas sålunda förbud mot förvärv av annan egendom än sådan som
särskilt anges i respektive lagrum. Undantagen från förvärvsförbuden är
i huvudsak desamma för de båda typerna av kreditinstitut.
Som huvudregel får sparbank och kreditkassa inte förvärva aktier eller
andelar i ekonomiska föreningar. Undantag har emellertid gjorts i fråga
om vissa centrala organ för sparbanksväsendet respektive jordbrukskasserörelsen.
Till förvärv av andel eller aktie i sammanslutning av denna art
får sparbank använda ett belopp motsvarande högst en tiondel av sparbankens
fonder. För samma ändamål får centralkassa för jordbrukskredit
använda ett belopp motsvarande högst en tiondel av centralkassans och
de anslutna jordbrukskassornas eget kapital. De sålunda disponibla beloppen
kan även användas till förvärv av förlagsbevis, som utges av de ifrågavarande
sammanslutningarna, eller för andra tillskott till dessa.
De centrala organ, som avses med de nu återgivna bestämmelserna, är i
fråga om sparbankerna sådana ekonomiska föreningar och aktiebolag, som
med Kungl. Maj:ts godkännande skall vara verksamma såsom sammanslutningar
av svenska sparbanker för tillgodoseende av gemensamma intressen.
Sammanslutningar av denna art är den ekonomiska föreningen
Svenska sparbankernas garantikassa och aktiebolaget Sparbankernas bank.
Härtill har nyligen kommit Sparbankernas datacentraler aktiebolag, som
har till ändamål alt förvärva datamaskiner och med dem centralt ombesörja
bokföring åt enskilda sparbanker. Centralkassornas rätt att förvärva andelar
och aktier gäller sådana ekonomiska föreningar respektive aktiebolag,
som tillgodoser för kreditkassor gemensamma intressen. Centralkassor
har därigenom beretts möjlighet att förvärva andelar i Sveriges lantbruksförbund,
vars verksamhet inte kräver Kungl. Maj :ts godkännande. Centralkassor
har även förvärvat aktier i Jordbrukets bank.
Bestämmelserna om rätt för sparbank att förvärva aktier har gett sparbankerna
möjlighet att i viss utsträckning delta i förmedlingen av långfris
-
11
Kungl. Maj.ts proposition nr 186 år 1963
tiga krediter. Detta har skett genom två dotterbolag till Sparbankernas bank,
nämligen Sparbankernas inteckningsaktiebolag och Kommunkredit aktiebolag.
Det förstnämnda bolaget har till uppgift alt lämna långfristiga
lån till främst större bostadsobjekt. Dess utlåning uppgick under år 1962
enligt uppgift till 442 miljoner kronor. Det sistnämnda bolaget, som inrättades
år 1962, är sparbankernas organ för förmedling av långfristiga krediter
till kommunerna. Vid slutet av år 1962 uppgick dess utlåning enligt uppgift
till 98 miljoner kronor.
Både Sparbankernas inteckningsaktiebolag och Kommunkredit aktiebolag
finansierar sin verksamhet genom upplåning, bland annat mot obligationer.
Av hänsyn till obligationsköparnas säkerhet är genom bestämmelser i
respektive bolagsordning upplåningsrätten begränsad och satt i relation till
bolagets kapital. På grund av små räntemarginaler kan bolagen, enligt vad
sparbanksföreningen uppgivit, inte f. n. göra några större fonderingar av
egna överskott. De är därför för sin utveckling beroende av tillskott utifrån
till det egna kapitalet. Sparbankernas möjlighet att lämna sådana tillskott
är dock begränsade av de tidigare omnämnda reglerna, och sparbanksföreningen
har därför hemställt om ändring av dessa.
Såsom riksbanksfullmäktige framhållit i sitt remissyttrande, får de till
sparbankerna anknutna obligationsemitterande instituten anses utgöra värdefulla
inslag i den institutionella uppbyggnaden av den svenska kapitalmarknaden.
Det är därför ett allmänt intresse, att en naturlig utveckling av
dessa institut inte i större utsträckning än nödvändigt hämmas genom begränsningar
i sparbankernas rätt att göra kapitalinsatser i instituten.
Någon mera genomgripande omprövning av bestämmelserna rörande de
olika kreditinstitutens rätt att förvärva andelar och aktier i institutens centrala
sammanslutningar bör emellertid inte ske i detta sammanhang. Frågan
härom torde få ankomma på kreditinstitututredningen vid dess allmänna
översyn av de bestämmelser, som är av betydelse för de olika kreditinstitutens
verksamhetsområden. Sparbanksföreningens nu aktuella framställning
siktar heller inte till annat än en mindre justering av gällande
regler. Syftet är att tillskott till företag av typen Sparbankernas datacentraler
aktiebolag, som inte ägnar sig åt lånerörelse, skall kunna ske utan
att den fria sektorn om tio procent av sparbanks fonder, som nu kan användas
till insatser i centrala sammanslutningar, behöver tas i anspråk. Härigenom
ökas indirekt sparbankernas möjligheter att delta i den långfristiga
kreditgivningen.
Ett tillskott till det i rationaliseringssyfte såsom centralorganisation tillskapade
datamaskinbolaget är i sak jämförbart med investering i kontorsmateriel.
Anskaffning av sådan materiel är inte underkastad begränsningar
i lag. Från de synpunkter, som ligger bakom de gällande reglerna, synes
därför knappast kunna göras någon invändning mot en utvidgning av sparbankernas
rätt till aktieförvärv i fall av detta slag. Sparbankerna bör emel
-
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 186 år 1963
lertid i detta sammanhang få en allmän befogenhet att — utöver den nuvarande
disponibla kvoten om tio procent av fondkapitalet — förvärva aktier
och andelar i sådana av Kungl. Maj :t godkända centrala sammanslutningar,
där kapitaltillskottet inte — vare sig direkt eller indirekt — grundar
upplåningsrätt, eller att på annat sätt tillskjuta kapital till dylika sammanslutningar.
Såsom sparbanksföreningen själv föreslagit, bör emellertid
för varje sådant tillskott fordras bankinspektionens medgivande.
Jag vill föreslå, att 32 § sparbankslagen ändras i enlighet med det anförda.
På grund av den överensstämmelse, som på detta område föreligger
mellan bestämmelserna för sparbank och motsvarande regler för jordbrukets
centralkassor, vill jag därjämte, i enlighet med hemställan av Sveriges
jordbrukskasseförbund, föreslå samma ändring i 40 § lagen om jordbrukskasserörelsen.
De föreslagna lagändringarna bör träda i kraft den 1 januari 1964.
Bidrag till kostnaderna för tillsynsmyndighetens organisation
och verksamhet
Gällande regler
Bankinspektionen har bl. a. att öva tillsyn över bankaktiebolag, sparbanker,
kreditaktiebolag, fondkommissionärer och fondbörser samt jordbrukets
kreditkassor och deras riksorganisation. De som står under bankinspektionens
tillsyn skall enligt de författningar, som reglerar deras verksamhet,
samt enligt särskilda föreskrifter, som Kungl. Maj:t meddelar med
stöd av dessa författningar, bidraga till bestridande av kostnaden för tillsynsmyndighetens
organisation och verksamhet.
Sålunda stadgas i 159 § banklagen, att bankaktiebolag till bestridande
av nämnda kostnad årligen skall erlägga bidrag efter visst, för bolagen lika
förhållande till sammanlagda beloppet av bolagets eget kapital vid utgången
av nästföregående kalenderår, dock icke över 0,03 %. Närmare föreskrifter
om fastställande och erläggande av bidrag meddelas enligt samma
paragraf av Kungl. Maj :t. Med stöd härav har utfärdats kungörelsen
den 23 november 1956 (nr 557) angående bankaktiebolags bidrag till bestridande
av kostnaden för bankinspektionen. Enligt kungörelsen skall affärsbank
årligen i förskott för det löpande året erlägga bidrag, motsvarande
0,025 % av sammanlagda beloppet av bolagets eget kapital vid utgången
av nästföregående kalenderår.
Beträffande sparbanks skyldighet att utgiva bidrag i förevarande hänseende
återfinnes det grundläggande stadgandet i 84 § sparbankslagen.
Principerna för bestämmande av sparbanks bidragsskyldighet skiljer sig
13
Kungl. Maj. ts proposition nr 186 år 1963
från reglerna för affärsbankerna såtillvida, att bidrag beräknas i förhållande
till sammanlagda beloppet av de medel sparbanken förvaltade vid
utgången av nästföregående kalenderår. Bidrag får inte överstiga 0,005 %
av detta belopp. Jämlikt 99 § sparbankslagen meddelar Kungl. Maj :t de föreskrifter,
som utöver vad lagen innehåller finnes erforderliga för dess tilllämpning.
Enligt kungörelsen den 25 maj 1962 (nr 235) om sparbanks bidrag
till bestridande av kostnaden för sparbankstillsynen, m. in. i dess lydelse
från och med den 1 juli 1963 (SFS 1963: 390) är bidragsprocenten
f. n. den högsta som medges i 84 § sparbankslagen, alltså 0,005 %.
Kreditaktiebolag, som omfattas av bankinspektionens tillsyn enligt lagen
om kreditaktiebolag, skall jämlikt 14 § i denna lag bidraga till bestridande
av kostnaden för bankinspektionens tillsynsverksamhet efter visst,
för bolagen lika förhållande till sammanlagda beloppet av bolagets egna
fonder och skulder vid utgången av nästföregående kalenderår. Maximum
är fastställt till 0,003 % av detta belopp. Närmare föreskrifter om fastställande
och erläggande av bidrag meddelas av Kungl. Maj :t. Sådana föreskrifter
är emellertid ännu inte utfärdade.
För jordbrukskasserörelsen slutligen grundas bidragsskyldigheten på
80 § lagen om jordbrukskasserörelsen. Detta stadgande innehåller emellertid
inte några regler för beräkning av bidragets storlek. Närmare föreskrifter
om fastställande och erläggande av bidrag skall enligt stadgandet meddelas
av Kungl. Maj :t. Genom Kungl. brev den 5 juni 1963 har bidraget för
budgetåret 1963/64 bestämts till 150 000 kronor. Detta belopp skall styrelsen
för Sveriges jordbrukskasseförbund inleverera till bankinspektionen.
Bankinspektionens framställning
I skrivelsen framhåller bankinspektionen till en början, att bidraget till
kostnaderna för tillsynsmyndighetens organisation och verksamhet — vilket
bidrag enligt anvisning i årets statsverksproposition (bil. 9 s. 102) numera
i anslutning till bankinspektionens olika tillsynsfunktioner skall redovisas
för fyra olika fonder, benämnda banktillsynens fond, fondtillsynens
fond, jordbrukskassetillsynens fond och sparbankstillsynens fond
— med undantag av bidraget till fondtillsynens fond visat sig ej förslå till
täckande av vederbörande kostnader.
I fortsättningen belyser bankinspektionen närmare utvecklingen av det
finansiella läget. Beträffande orsakerna till försämringen av detta, främst
i vad avser affärsbankerna, uppger bankinspektionen att de utgifter, som
belastar banktillsynens fond, torde öka under nästkommande år på grund
av ökade pensionskostnader, löneklassuppflyttningar och stigande driftskostnader
även i övrigt. Vidare framhåller inspektionen att bankernas eget
kapital inte vuxit i sådan omfattning, att den till stor del automatiska
stegringen av utgifterna kompenserats genom automatiskt stegrade bidrag
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 186 år 1963
från bankerna. Enligt bankinspektionens beräkningar skulle t. o. m. en
höjning av bidragsprocenten till 0,03 %, således motsvarande maximal bidragsskyldighet
enligt banklagen, vara otillräcklig.
I detta läge har bankinspektionen undersökt möjligheten att åstadkomma
en ny metod för beräkning av affärsbankernas bidrag, vilken bättre
än den nuvarande låter bidraget följa utgiftsstegringen. Inspektionen har
därvid funnit anledning att pröva den metod, som gäller för kreditaktiebolagen
(tidigare hypoteksbolagen) och för sparbankerna. I stort sett innebär,
fortsätter inspektionen, beräkningsgrunderna för dessa kreditinstitut,
att bidraget beräknas på omslutningen, d. v. s. skuldsättningen. Härigenom
vinner man den uppenbara fördelen, att den successivt ökande omslutningen
ger ett likaledes successivt stigande bidrag som utan återkommande
höjningar av bidragsprocenten kan täcka de mer eller mindre automatiskt
ökande tillsynskostnaderna.
Ett annat skäl, som också motiverar en övergång till omslutningen såsom
beräkningsunderlag, sammanhänger, enligt vad bankinspektionen vidare
framhåller, med det förhållandet, att bankerna -—• i syfte att öka sitt
marginalkapital för att därigenom kunna öka inlåningen — under de senaste
åren upptagit förlagslån. Dessa kan under året väntas stiga till sammanlagt
271,5 miljoner kronor. Utställda förlagsbevis kan efter medgivande
av Kungl. Maj:t i viss utsträckning likställas med eget kapital i inlåningsrättshänseende.
Emellertid utgör förlagslån inte eget kapital i teknisk
bemärkelse. Oaktat förlagslånet sålunda möjliggör en större omslutning
och därmed en ökning av den bankvolym, som är föremål för offentlig
tillsyn, inverkar det således ej vid beräkning av kostnadsbidragets storlek.
Inspektionen anser därför, att förekomsten av förlagskapital bör inverka
på storleken av bidraget. Därigenom tillgodoses även rättvisekravet,
att samtliga banker bör i princip bidraga till tillsynskostnaderna på samma
villkor.
Bankinspektionen redovisar i fortsättningen en jämförelse mellan metoderna
att använda det egna kapitalet respektive omslutningen som beräkningsunderlag.
Jämförelsen ger vid handen att metoden att räkna på det
egna kapitalet kräver en ständigt stegrad uttagsprocent, om kostnaderna
skall täckas. Omslutningen däremot stiger, såsom tidigare nämnts, i samma
takt som kostnaderna. Det uttag, som fordrats för att täcka kostnaderna,
skulle, om kostnadsbidraget grundats på omslutningen, ha varit omkring
0,0019—0,0020 %. Jämförelsen visar emellertid också vissa skillnader
i fråga om den inbördes fördelningen mellan affärsbankerna av bidragsskyldighetens
storlek. I allmänhet är skillnaderna av mindre storleksordning.
Mera väsentliga ändringar relativt sett blir det dock för Stockholms
enskilda bank, vars bidragsskyldighet skulle nedgå med mer än 1/3,
och för Sveriges kreditbank, vars bidrag skulle öka med omkring 60 %.
Förklaringen härtill ligger i att den förstnämnda banken arbetar med ett
Kungl. Maj.ts proposition nr 186 år 1963 15
förhållandevis stort eget kapital, medan den sistnämnda måste förstärka
sitt egna kapital med ett väsentligt förlagslcapital.
På grund av det anförda föreslår bankinspektionen, att bidraget skall
även för affärsbank beräknas på sammanlagda beloppet av det förvaltade
kapitalet, d. v. s. eget kapital och skulder, vid utgången av nästföregående
kalenderår. För att erhålla viss rörelsefrihet — den för de närmaste åren
erforderliga bidragsprocenten anses behöva fastställas till 0,0023 — torde
den övre gränsen för uttaget böra bestämmas till 0,003 %. Bestämmelserna
bör enligt inspektionens mening träda i kraft den 1 januari 1964.
Vad härefter angår sparbankstillsynen fastslår bankinspektionen till en
början, att den i sparbankslagen medgivna bidragsprocenten varit oförändrad
sedan år 1929. Som orsak till att detta varit möjligt trots ökade
omkostnader för sparbankstillsynen anger inspektionen grunden för bidragets
beräknande. Genom bl. a. den personella förstärkning, som skett
i samband med 1962 års riksdags beslut om sammanslagning av bank- och
fondinspektionen med sparbanksinspektionen, kommer emellertid kostnaderna
att ökas även för sparbankstillsynen, framhåller bankinspektionen.
Bankinspektionen redogör därefter för beräknade utgifter under den
närmaste framtiden och därav följande bidragsbehov, vilka föranlett utfärdande
av kungörelsen den 5 juni 1963 (nr 390) varigenom bidragsprocenten
höjts till den maximalt medgivna. Inspektionen menar visserligen
att det aktuella procentuttaget (0,005 %), såvitt nu kan bedömas, torde
vara tillräckligt för att täcka kostnaderna för tillsynen och dessutom på
längre sikt medge viss nödvändig fondering av medel för ändamålet. Trots
detta är det enligt inspektionens mening måhända lämpligt att i detta sammanhang
öka den övre gränsen för uttaget enligt sparbankslagen. Därigenom
skulle man få rörelsefrihet för den händelse det blir nödvändigt att
ytterligare höja uttaget. Den föreslagna ändringen innebär en höjning av
bidragsmaximum från 0,005 % till 0,007 %.
Slutligen har bankinspektionen i sitt förslag till författningsändringar
hemställt om den ändringen i 162 § banklagen, att beteckningen för tillsynsmyndigheten
ändras från bank- och fondinspektionen till bankinspektionen.
Remissyttrandena
Såsom tidigare nämnts, har samtliga remissinstanser tillstyrkt de föreslagna
lagändringarna eller lämnat dem utan erinran.
Sveriges jordbrnkskasseförbund, som hemställt om ändring av principerna
för jordbrukskasserörelsens skyldighet att utge bidrag till tillsynskostnader,
har jämfört de tre olika modeller för beräkning av bidrag, som
representeras av de nuvarande bestämmelserna för bankaktiebolag, för
sparbanker och vissa andra kreditinstitut respektive för jordbrukskasse
-
16
Kungl. Maj. ts proposition nr 186 år 1963
rörelsen. Förbundet har därvid funnit, att jordbrukskasserörelsen även
efter ett genomförande av inspektionens förslag får betala förhållandevis
betydligt mer än övriga kreditinstitut. Beräknat på jordbrukskasserörelsens
antagna omslutning vid slutet av år 1963 skulle sålunda rörelsens
bidrag med en bidragsprocent av 0,003 uppgå till 57 000 kronor och med
en bidragsprocent av 0,007 till 133 000 kronor mot det för rörelsen senast
fastställda bidragsbeloppet om 150 000 kronor. Förbundet ifrågasätter, om
detta förhållande är rimligt, och fortsätter.
Visserligen är antalet primära enheter större i jordbrukskasserörelsen
än bland sparbankerna, och den geografiska spridningen lika stor. Men
kasserörelsen har likvisst en enhetlig ledning, samma arbetsmetoder vid
och exakt samma av riksorganisationen fastställda instruktioner för alla
jordbrukskassor. Dessutom har jordbrukskasserörelsen en stor, central,
egen revisionsavdelning, vars arbete väsentligt underlättar inspektionens.
Detta har bl a tagit sig uttryck i en viss nedskärning av personalen på inspektionens
jordbrukskassebyrå. Förbundet vill också framhålla den skillnaden,
att avgiftsprocenten är maximerad genom lagbestämmelser för övriga
kreditinstitut, medan inga formella hinder föreligger för avsevärda
höjningar av jordbrukskasserörelsens avgifter. Förbundet vill föreslå, att
avgifterna för kasserörelsen lämpligen sättes i fast relation till rörelsens
egen omslutning efter den princip, som inspektionen föreslår för övriga
kreditinstitut, och ett maximibelopp för avgiftsprocenten anges i lag. Avgiftsprocentens
storlek borde rimligen ligga lägre än för sparbankerna, av
skäl som ovan anförts.
Departementschefen
Den offentliga tillsynen över affärsbanker, sparbanker, kreditaktiebolag
och jordbrukskasserörelsen samt fondkommissionärer och fondbörser utövas
av bankinspektionen. Kostnaderna för dess organisation och verksamhet
skall enligt de lagar, som gäller för de olika instituten, betalas av dessa
genom årliga bidrag. Grunderna för beräkningen av kostnadsbidragen är för
affärsbankerna, sparbankerna och kreditaktiebolagen angivna i respektive
lagar, medan lagen om jordbrukskasserörelsen lägger i Kungl. Maj :ts hand
att meddela föreskrifter i detta hänseende.
För de olika kreditinstituten gäller olika principer vid beräkningen av
bidragen. Sålunda skall affärsbanks bidrag fastställas till visst procenttal
— högst 0,03 — av bankens eget kapital. För sparbank och kreditaktiebolag
gäller en annan princip. Deras bidrag är nämligen satta i relation till institutens
omsättning. För sparbank fastställes sålunda bidraget till visst procenttal
— högst 0,005 — av de förvaltade medlen, medan för kreditaktiebolag
bidraget är bestämt till högst 0,003 % av sammanlagda beloppet
av bolagets egna fonder och skulder. Jordbrukskasserörelsens skyldighet
att betala bidrag till tillsynskostnaderna fastställes genom kungligt brev
varje år till visst belopp, som Sveriges jordbrukskasseförbund bestrider och
efter eget bestämmande fördelar mellan de anslutna centralkassorna.
Kungl. Maj.ts proposition nr 186 år 1963 17
De bidrag, som sålunda inflyter från de olika grupperna av kreditinstitut,
redovisas i skilda fonder för bankinspektionens olika tillsynsfunktioner,
nämligen banktillsynens fond, jordbrukskassetillsynens fond, sparbankstillsynens
fond och fondtillsynens fond. Ur varje fond bestrides de
kostnader, som hänför sig till motsvarande tillsynsområde. Den totala tillsynskostnaden
fördelade sig under senaste budgetår med i runt tal 38 % på
tillsynen över affärsbanker och kreditaktiebolag, 10 % på tillsynen över
jordbrukskasserörelsen, 49 % på sparbankstillsynen och 3 % på fondtillsynen.
Bidragen till banktillsynens fond har visat sig otillräckliga för att täcka
de kostnader, som är förenade med tillsynen över affärsbankerna. Detta
beror främst på att den gällande principen för beräkning av affärsbankernas
bidrag inte medger samma följsamhet i förhållande till de växande tillsynskostnaderna,
som är möjlig i fråga om sparbankernas och kreditaktiebolagens
bidrag. Kostnadsutvecklingen för tillsynen över affärsbankerna
står nämligen i samband mera med omslutningens ökning hos bankerna än
med tillväxten av deras egna kapital. Detta har inte ökat i takt med omslutningen.
Bankinspektionen har därför föreslagit, att omslutningen skall
läggas till grund för beräkningen av kostnadsbidragen även från affärsbankerna.
En sådan ändring skulle medföra inte endast bättre följsamhet i förhållande
till kostnadsutvecklingen utan även större rättvisa vid fördelningen
av bidragsskyldigheten mellan de olika affärsbankerna.
Bankinspektionens förslag, som under remissbehandlingen tillstyrkts
eller lämnats utan erinran, är enligt min mening väl motiverat. Jag förordar
därför, att bidragsbestämmelserna i 159 § banklagen ändras i enlighet
med ^ ad inspektionen föreslagit. Den högsta medgivna bidragsprocenten
bör därvid fastställas till 0,003.
Såsom bankinspektionen föreslagit, bör lämpligen uttrycket bank- och
fondinspektionen i 162 § banklagen i detta sammanhang utbytas mot den
nuvarande beteckningen för tillsynsmyndigheten, d. v. s. bankinspektionen.
Samma ändring bör ske i 174 § banklagen.
Den i 84 § sparbankslagen fastställda högsta bidragsprocenten för sparbankerna
har på grund av den för dem tillämpade principen vid bidragens
bestämmande kunnat hållas oförändrad sedan år 1929, då sparbanksinspektionen
tillkom. Tillsynen över sparbankerna sammanfördes föregående
år med tillsynen över affärsbankerna till bankinspektionen. Därvid genomfördes
viss personell förstärkning av sparbankstillsynen. På grund
därav men även av andra skäl har kostnaderna för denna tillsyn ökat.
Kungl. Maj:t har numera utnyttjat den maximala bidragsskyldigheten enligt
sparbankslagen. För att bereda någon rörelsefrihet, om bidraget från
sparbankerna senare skulle behöva höjas, har bankinspektionen i detta
sammanhang föreslagit en höjning av maximiprocenten för sparbankernas
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 186 år 1963
kostnadsbidrag från 0,005 till 0,007. Även detta förslag, som lämnats utan
erinran under remissbehandlingen, vill jag biträda.
Sveriges jordbrukskasseförbund har i sitt remissyttrande över bankinspektionens
framställning föreslagit, att även bidragen från jordbrukskasserörelsen
skall genom bestämmelser i lag ställas i relation till rörelsens
egen omslutning med visst i lagen angivet maximum för avgiftsprocenten.
Det praktiska värdet av att för jordbrukskasserörelsens del reglera dessa
frågor i lag synes vara begränsat. Fortfarande torde nämligen bidraget från
hela kasserörelsen böra betalas av dess topporgan utan någon i lag föreskriven
fördelning av bidragsskyldigheten mellan de olika centralkassorna. Vidare
måste självfallet fortfarande den principen gälla, att varje kategori av
kreditinstitut skall svara för sin andel av kostnaderna för bankinspektionen,
vilket även med samma beräkningsgrund för kostnadsbidragen kräver
olika procenttal för de skilda institutens bidrag. Emellertid talar principiella
skäl för att såvitt möjligt likartade regler skall gälla beträffande alla
kreditinstituts bidragsskyldighet. Jag vill därför i enlighet med jordbrukskasseförbundets
hemställan förorda, att i lagen om jordbrukskasserörelsen
införes bestämmelser liknande bank- och sparbankslagarnas regler i ämnet.
För tillgodoseende av bankinspektionens bidragsbehov — inberäknat viss
marginal för täckning av eventuella framtida kostnadsökningar - - torde
avgiftsmaximum böra sättas vid 0,01 % av jordbrukskasserörelsens omslutning.
Bidragsskyldigheten för jordbrukskasserörelsens del är reglerad för budgetåret
1963/64. De nya bestämmelserna bör därför i denna del träda i
kraft den 1 juli 1964. Då kasserörelsens bidragsskyldighet redan är bestämd
för innevarande budgetår, skall rörelsens bidrag enligt de nya reglerna
första gången avse endast andra halvåret 1964. För affärsbanker och
sparbanker torde de nya avgiftsbestämmelserna böra gälla från och med
den 1 januari 1964.
Departementschefens hemställan
I enlighet med vad i det föregående anförts har inom finansdepartementet
upprättats förslag till
1) lag angående ändrad lydelse av 32 och 84 lagen den 3 juni 1955
(nr il6) om sparbanker;
2) lag angående ändring i lagen den 31 mars 1955 (nr 183) om bankrörelse;
samt
3) lag angående ändrad lydelse av iO och 80 §§ lagen den 25 maj 1956
(nr 216) om jordbrukskasserörelsen.
Kungl. Maj.ts proposition nr 186 år 1963 19
Föriattningsförslagen torde som Bilaga1 få fogas vid statsrådsprotokollet
för denna dag.
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande
över lagförslagen måtte för det i § 87 regeringsformen angivna ändamålet
inhämtas genom utdrag av protokollet.
Vad föredraganden sålunda med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans
Maj :t Konungen.
Ur protokollet:
Monica Gustafson
1 Bilagan har här uteslutits. De vid propositionen fogade författningsförslagen är — bortsett
från vissa mindre jämkningar av teknisk art — likalydande med de i bilagan intagna.
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 186 år 1963
Utdrag ur protokoll, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 1 oktober
1963.
Närvarande:
justitieråden Romanus,
Digman,
Nordström,
regeringsrådet Holmgren.
Enligt lagrådet den 24 september 1963 tillhandakommet utdrag av protokoll
över finansärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den
6 september 1963, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
för det i § 87 regeringsformen angivna ändamålet inhämtas över upprättade
förslag till 1) lag angående ändrad lydelse av 32 och 84 §§ lagen den
3 juni 1955 (nr 416) om sparbanker, 2) lag angående ändring i lagen den
31 mars 1955 (nr 183) om bankrörelse och 3) lag angående ändrad lydelse
av 40 och 80 §§ lagen den 25 maj 1956 (nr 216) om jordbrukskasserörelsen.
Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet
av hovrättsassessorn Göran Wahlgren.
Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.
Ur protokollet:
Stig Granqvist
Kungl. Maj:ts proposition nr 186 år 1963
21
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i
statsrådet å Stockholms slott den 18 oktober 1963.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes cärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Kling, Skoglund, Edenman,
Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Aspling.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets den 1 oktober
1963 avgivna utlåtande över de den 6 september 1963 till lagrådet
remitterade förslagen till
1) lag angående ändrad hjdelse av 32 och 84 §§ lagen den 3 juni 1955
(nr 416) om sparbanker;
2) lag angående ändring i lagen den 31 mars 1955 (nr 183) om bankrörelse;
samt
3) lag angående ändrad hjdelse av 40 och 80 §§ lagen den 25 maj 1956
(nr 216) om jordbrukskasserörelsen.
Föredraganden hemställer att lagförslagen, som av lagrådet lämnats
utan erinran, måtte efter några-mindre jämkningar av teknisk art genom
proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Lars Hummerhielm
Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 631015