Nr 206—209 Statsutskottets utlåtande nr 206 år 1963
1
Nr 206
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående rehabiliteringsverksamlieten.
(2:a avd.)
Utskottet har till behandling förehaft två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr Bengtson (1:490) och den andra
inom andra kammaren av herrar Andersson i Knäred och Nilsson i Tvärålund
(II: 591), i vilka — såvitt nu är i fråga — hemställts att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla 1) om skyndsam prövning av
frågan om utbildningsverksamhet vid statens arbetsklinik i Stockholm och
avdelningen för fysioterapi och rehabiliteringsmedicin vid karolinska sjukhuset
för blivande rehabiliteringsläkare, omfattande dels s. k. efterutbildningskurser
för läkare, dels kurser för medicine kandidater vid karolinska
institutet, så att förslag kan föreläggas riksdagen snarast möjligt och beträffande
efterutbildningskurserna vid innevarande års riksdag, 2) om
prövning och förslag rörande inrättande vid karolinska institutet av professur
i rehabiliteringsmedicin, på lämpligt sätt förenad med befattning
vid statens arbetsklinik eller inom karolinska sjukhusets rehabiliteringsorganisation
samt 3) om prövning av frågan om komplettering av läkarutbildningen
med föreläsningsserie i rehabiliteringsmedicin vid samtliga
medicinska högskolor i landet.
Beträffande motiveringen för yrkandena får utskottet hänvisa till motionen
II: 591.
Över motionerna har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat yttrande
av kanslern för rikets universitet, som i ärendet hört de medicinska fakulteterna
vid universiteten i Uppsala, Lund och Göteborg, karolinska institutets
lärarkollegium samt lärarkollegiet vid medicinska högskolan i Umeå.
Universitetskansler sämbetet har lämnat en sammanfattande redogörelse
för de till ämbetet inkomna yttrandena i förevarande fråga och därvid
meddelat följande.
I vissa av de till kanslersämbetet avgivna yttrandena redogöres närmare
för den undervisning i medicinsk rehabilitering som — inom ramen för
stadgan den 17 juni 1955 (nr 490) angående medicinska examina och med
stöd av särskilda av kanslern fastställda studieplaner — redan bedrives i
olika former och under skilda utbildningsskeden vid de medicinska lärosätena.
Vidare redovisas i viss utsträckning i yttrandena den forskning som
nu förekommer på delta ämnesområde.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 6 samt. Nr 206—209
2
Statsutskottets utlåtande nr 206 år 1963
Samtliga remissmyndigheter har uttalat sig till förmån för en utökad
undervisning i rehabiliteringsmedicin i någon form. Medicinska fakulteten
i Lund har dock anfört, att den ej kan finna det motiverat att i utbildningen
till medicine licentiatexamen ge ökat utrymme åt ämnet rehabiliteringsmedicin,
och lärarkollegiet i Umeå har understrukit, att någon förlängning
av studietiden ej får bli följden av en förstärkt dylik undervisning.
Även de övriga remissinstanserna synes utgå ifrån att en utökad utbildning
på ifrågavarande område under medicine licentiatstudierna måste
ske inom ramen för nuvarande normalstudietid för denna examen.
Medicinska fakulteten i Uppsala föreslår, att utökningen av undervisningen
i rehabiliteringsmedicin bör ske i form av samundervisning med
de ordinarie kliniska ämnena och ej i form av fristående kurser, medan
Göteborgs-fakulteten dels framhåller att rehabiliteringsfrågan naturligt och
lämpligt bör bli föremål för särskild uppmärksamhet vid undervisningen
inom de skilda kliniska ämnena, dels tillstyrker förslaget om komplettering
av lärarutbildningen med föreläsningsserie i rehabiliteringsmedicin
vid samtliga medicinska läroanstalter i landet, vilken emellertid förutsättes
ingå såsom en särskild del i ämnet socialmedicin.
Det i motionerna framställda förslaget om inrättande vid karolinska
institutet av en professur i rehabiliteringsmedicin tillstyrkes av medicinska
fakulteten i Göteborg samt av lärarkollegierna vid karolinska institutet
och medicinska högskolan i Umeå.
Enligt Göteborgs-fakulteten är det angeläget, att en liknande professur inrättas
även »vid den medicinska fakulteten i Göteborg med uppgift bl. a.
att förestå där befintlig avdelning för allmän medicinsk rehabilitering».
Karolinska institutets lärarkollegium framhåller, att inrättandet av en
professur vid institutet blir särskilt aktuell, när ett vid karolinska sjukhuset
planerat centrum för rehabiliteringsmedicin blir färdigt. Enligt Uppsala-fakulteten
bör först på längre sikt ordinarie tjänster av typ professur
inrättas, medan en snabb ökning av forskningsresurserna inom rehabiliteringsmedicinen
bäst sker genom inrättandet vid statens medicinska forskningsråd
av förslagsvis 3 e. o. forskartjänster, särskilt avsedda för rehabiliteringsmedicin.
Vidkommande frågan om professurens förening med befattning vid statens
arbetsklinik eller inom karolinska sjukhusets rehabiliteringsorganisation
uttalar karolinska institutets lärarkollegium, att med professuren
bör — med hänsyn till den organisation som planerats för nyssnämnda, till
karolinska sjukhuset förlagda centrum och till oklarheten beträffande statens
arbetskliniks framtida organisation — förenas överläkartjänst vid karolinska
sjukhusets avdelningar för medicinsk rehabilitering och ej överläkarbefattning
vid arbetskliniken. Även lärarkollegiet vid medicinska högskolan
i Umeå tillstyrker en anknytning av professuren till karolinska
sj ukhusets rehabiliteringsorganisation.
Kanslersämbetet har för egen del anfört följande.
I likhet med flertalet av de hörda myndigheterna finner kanslersämbetet
en utökning av den nuvarande utbildningen för blivande läkare i medicinsk
rehabilitering vara motiverad. Såsom medicinska fakulteten i Göteborg
framhåller torde det vara särskilt angeläget att den undervisning
om rehabilitering, som f. n. meddelas, kompletteras med undervisning bedriven
med en rehabiliteringsavdelning som bas, då dylika avdelningar
Statsutskottets utlåtande nr 200 år 1963
3
inrättats vid undervisningssjukhusen. För att ej tiden för läkarutbildningen
skall förlängas genom tillkomsten av dylik undervisning, vilken torde böra
avse de behandlingsmetoder som användes vid en rehabiliteringsavdelning,
synes densamma i enlighet med Göteborgs-fakultetens förslag böra ingå
såsom särskild del i ämnet socialmedicin. En dylik utökning av undervisningen
förutsätter att ökade medel till lärarkrafter ställes till förfogande
för de socialmedicinska institutionerna.
1960 års arbetsterapeututredning har i sitt betänkande »Utbildning av arbetsterapeuter»
(SOU 1962: 50) föreslagit inrättandet av en professur i
medicinsk rehabilitering vid endera universitetet i Göteborg eller karolinska
institutet. I till Kungl. Maj :t översänt utlåtande den 30 januari 1963
över nämnda betänkande och ett betänkande rörande utbildning av sjukgymnaster
har universitetskanslern uttalat sig positivt för nämnda förslag.
Kungl. Maj :t torde ännu icke ha tagit ställning till detsamma. Om en professur
i medicinsk rehabilitering inrättas vid karolinska institutet, torde
med professuren förenad överläkarbefattning ej böra knytas till statens
arbetsklinik utan till karolinska sjukhusets planerade avdelningar för medicinsk
rehabilitering.
Utskottet vill för sin del understryka vikten av att vid läkarutbildningen
rehabiliteringsproblematiken ägnas särskild uppmärksamhet. Redan
nu gives såsom av remissyttrandena framgår en ganska omfattande
undervisning i rehabiliteringsmedicin, främst under kursen i socialmedicin
men också i de olika kliniska kurserna. I likhet med flertalet av de hörda
myndigheterna anser universitetskanslersämbetet en utökning av den nuvarande
utbildningen i medicinsk rehabilitering för blivande läkare motiverad.
Ämbetet finner det särskilt angeläget att den undervisning om rehabilitering,
som för närvarande meddelas, kompletteras med undervisning
bedriven med eu rehabiliteringsavdelning som bas, då dylika avdelningar
inrättas vid undervisningssjukhusen. Tillkomsten av en dylik undervisning,
vilken torde böra avse de behandlingsmetoder som användes rid
rehabiliteringsavdelning, synes enligt kanslersämbetet böra ingå som eu
särskild del i ämnet socialmedicin. Detta förutsätter emellertid att ökade
medel ställes till förfogande för de socialmedicinska institutionerna.
Utskottet förutsätter, att ovannämnda spörsmål, varom i huvudsak enighet
råder mellan de för läkarutbildningen ansvariga akademiska myndigheterna,
blir föremål för åtgärder och förslag i syfte att på lämpligt sätt
utöka och förstärka utbildningen för blivande läkare inom de områden,
som berör de betydelsefulla rehabiliteringsfrågorna, utan att likväl liden
för läkarutbildningen därigenom förlänges. Utskottet utgår från att härvid
jämväl spörsmålet om efterutbildningskurser uppmärksammas.
Vidkommande frågan om inrättande av eu professur i medicinsk rehabilitering
har vissa av remissmyndigheterna — under betonande av en sådan
professurs betydelse för ökning av förutsättningarna för eu kvalificerad
forskning och undervisning på området tillstyrkt att eu akademisk
lärarbefaltning av angivet slag kommer till stånd. Universitetskanslern har
Bihang till riksdagens protokoll 1003. 0 samt. Nr 206—200
4
Statsutskottets utlåtande nr 206 år 1963
— såsom av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår — i utlåtande
till Kungl. Maj :t ställt sig positiv till ett dylikt förslag. Denna fråga
är för närvarande beroende på Kungl. Maj :ts prövning.
Med hänsyn till vad utskottet sålunda anfört anser utskottet anledning
saknas för riksdagen att — såsom i de förevarande motionerna påyrkats —
i skrivelse till Kungl. Maj :t göra framställning i de av motionärerna angivna
avseendena.
Utskottet hemställer därför,
att motionerna 1:490 och 11:591, såvitt nu är i fråga,
icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 3 december 1963
På statsutskottets vägnar:
ERNST V. STAXÄNG
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren: herrar Näsström, Boman, Einar Persson, Birger
Andersson, Bergman, Fritz Persson, fru Wallentheim, herrar Per Jacobsson,
Söderberg, Kaijser, Bertil Petersson, Thorsten Larsson, Widén,
Per Petersson och Harald Pettersson; samt
från andra kammaren: herrar Staxäng, Gustafsson i Stockholm, Karlsson
i Olofström, fröken Elmén, herrar Andreasson, Mellqvist, fru LewénEliasson,
herrar Arvidson, Larsson i Hedenäset, fröken Karlsson, herrar
Gustafsson i Uddevalla, Andersson i Knäred, Berg, Nelander och Källstad.