Nr 201—203 Statsutskottets utlåtande nr 201 år 1963

1

Nr 201

Utlåtande i anledning av väckt motion angående vissa avdrag
från arvoden och pensioner till reservpersonal vid
krigsmakten.

(5:e avd.)

I en inom andra kammaren av herr Sköld väckt motion (II: 575) har
hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om utredning
och förslag rörande avskaffande eller omreglering av de avdrag från
arvode och pension som tillämpas för sådan reservpersonal som enligt
1927 och 1943 års reservpensionsbestämmelser uttagit engångsbelopp.

Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag får utskottet hänvisa
till motionen.

Över förevarande motion har, efter därom i vederbörlig ordning gjord
framställning, utlåtanden avgivits av statens pensionsanstalt och försvarets
civilförvaltning.

Statens pensionsanstalt har anfört i huvudsak följande.

De av motionären åsyftade bestämmelserna angående avdrag å arvode
och lön för reservpersonal vid krigsmakten återfinnes i Kungl. Maj :ts två
särskilda brev den 30 juni 1960, här nedan benämnda brev A respektive
brev B. Det förra avser förordnande å för pensionerad personal avsedd arvodesbefattning
vid försvaret samt vid dylikt förordnande utgående förmåner.
Det senare innefattar bestämmelser om viss frivillig tjänstgöring
och utbildning vid försvaret m. m.

I vad gäller arvodesbefattningar inrymmes i brev A föreskrift om att
reserven tillhörande, från aktiv stat (motsvarande) pensionsavgången anställningshavare
skall å honom under tiden för förordnandet tillkommande
arvode vidkännas minskning med beloppet av den reservpension, som
han uppburit eller ägt uppbära, respektive — därest han uppburit engångsbelopp
— grundbeloppet av den pension som lagts till grund för bestämmande
av engångsbeloppet. Oavsett den form, vederbörande valt för
reservpensionsförmånen, skall avdraget ske från 55-årsåldern (vid anställning
enligt 1927 års bestämmelser) eller ock från och med kalenderåret
efter det, varunder denna ålder uppnåtts (vid anställning enligt 1943
års bestämmelser). Här återgivna stadgande har genom Kungl. Maj :ts
brev den 25 januari 1963 ändrats därhän, att berörda avdrag icke vidare
skall göras. Beträffande pensionsavgången personal har sålunda motionens
syfte blivit tillgodosett.

Övrig personal i reserv (bl. a. reservanställda) skall enligt huvudbestämmelserna
i brev A anställas som extra tjänstemän och kommer därige 1

Iiihanq till riksdagens protokoll 1963. 6 saml. Nr 201—203

2

Statsutskottets utlåtande nr 201 år 1963

nom inte att omfattas av föreskrift om avdrag å arvode vid innehav av
ifrågavarande befattningar. I övergångsbestämmelser har emellertid denna
kategori tillagts rätt att — om befattningen tillträtts före den 1 juli 1960
— kvarstå vid löneförmåner enligt före denna dag gällande bestämmelser.
Enligt dessa senare skulle intill den 1 juli 1958 reservpensionen innehållas
av pensionsmyndigheten. Med verkan från och med nämnda dag ändrades
bestämmelserna, så att pensionen skulle utbetalas men i stället ett
motsvarande belopp avdragas å arvodet. För den, som utbekommit engångsbelopp
förelåg såväl före som efter sistnämnda tidpunkt skyldighet
att vidkännas avdrag, svarande mot reservpensionens grundbelopp. Pensionsanstalten
kan icke finna det motiverat att nu vidtaga ändring i fråga
om förmånerna för den personal, som äger möjlighet att å sig få tillämpade
bestämmelserna i brev A med frihet från avdrag men föredrager att bibehållas
vid äldre ersättningsgrunder med åtföljande avdragsskyldighet.

I fråga om pensionsavgången eller reservanställd personal, som togs i
anspråk för frivillig tjänstgöring (å vakant lön), förelåg enligt närmast
före den 1 juli 1960 gällande bestämmelser skyldighet att vidkännas avdrag
å utgående lön (arvode) både för den, som var berättigad till reservpension,
och för den, som uppburit engångsbelopp. Genom tillkomsten av
brev B, vilket upphävde nämnda bestämmelser, bortföll för personal, som
numera anlitas för frivillig tjänstgöring, skyldigheten att vidkännas avdrag
vid fall av engångsuttag. Avdragsfrågan har alltså i denna del vunnit
sin lösning i av motionären åsyftad riktning.

Vad härefter gäller frågan om reservpensions eller däremot svarande
engångsbelopps inverkan på statlig personalpension i egentlig mening får
pensionsanstalten till en början framhålla, att frågan intimt sammanhänger
med spörsmålet, huruvida tid för tjänstgöring under reservanställningstiden
beaktas såsom tjänstår för personalpensionen eller detta ej är
fallet. Såvitt pensionsanstalten kan finna bör det nämligen ej ifrågakomma
att, om sådan tjänstårsberäkning medgives, låta personalpensionen
utan minskning med hänsyn till reservpensionen utgå oreducerad vid sidan
av denna. Under nämnda förutsättning anser pensionsanstalten också
rimligt att visst avdrag på personalpensionen göres i fall, då i stället för
reservpension erhållits engångsbelopp. Förutom frågan vilken storlek dylikt
avdrag — under angivna förutsättning — bör ha, inställer sig emellertid
frågan, huruvida tjänstårsberäkning bör ske för dylik tid. Såvitt pensionsanstalten
kan finna kan man därvid välja mellan två olika alternativ.
Det ena innebär, att reservtjänstgöringstiden inte tillgodoräknas såsom
tjänstår för personalpensionen och att i så fall reservpension eller i dess
ställe uttaget engångsbelopp ej heller skall inverka reducerande på personalpensionen.
Det andra alternativet innebär att, om detta skulle vara
förmånligare för vederbörande, å ena sidan reservtjänstgöringstiden beaktas
vid tjänstårsberäkningen men å andra sidan avdrag göres för reservpensionen
respektive i dess ställe uttaget engångsbelopp.

I nu berörda hänseenden har hittills huvudregeln varit — härvid bortses
från vad som enligt 8 § 2 mom. tilläggsbestämmelserna till statens allmänna
tjänstepensionsreglemente gäller för beställningshavare på aktiv
stat — att tid för reservtjänstgöring ej fått grundlägga rätt till tjänstårsberäkning
för reguljär statlig personalpension och att utgående reservpension
eller uttag av engångsbelopp å andra sidan ej föranlett reduktion av
personalpensionen. Beträffande personal, som genom beslut av Kungi.
Maj :t tillerkänts s. k. bemyndigandepension, har emellertid sakläget varit

Statsutskottets utlåtande nr 201 är 1003

3

ett annat. Dylik pension har tidigare plägat beviljas den, som kunnat åberopa
minst 15 års tjänstgöring inom försvaret och lämnat sin anställning
tidigast vid 60 års ålder. För hel pension har erfordrats minst 30 tjänstgöringsår.
Såsom tjänstår har därvid beaktats all inom försvaret fullgjord
tjänstgöring. Härigenom har tjänstgöring i reserven — varmed i detta
sammanhang icke avses tjänstgöring å vakant lön eller i arvodesbefattning
— tillgodoförts anställningshavaren såsom tjänstår för bemyndigandepension
och samtidigt utgjort grundförutsättning för den reservpensionsförmån,
som tillerkänts honom. Det har då befunnits självfallet, att sådan
dubbelkompensation icke skulle förekomma, varför särskild reglering vidtagits
för sådana fall. För den, som varit berättigad uppbära reservpension,
bar sålunda bemyndigandepensionen bestämts till sådant belopp, att den
tillsammans med reservpensionen motsvarat vad som skulle utgått i pension
till den, som utan reservpensionsrätt fullgjort tjänstgöring i samma
omfattning. För den åter, som utbekommit engångsbelopp, bar regleringen
skett på sådant sätt, att från den på all tjänstgöringstid grundade bemyndigandepensionen
gjorts avdrag med det reservpensionsbelopp, efter
vilket storleken av engångsbeloppet bestämts (d. v. s. det i vederbörlig
reservbefälsförfattning angivna grundbeloppet). Eu sådan reglering, som
överensstämmer med vad som tidigare gällde för fall av sammanträffande
mellan reservpension (engångsbelopp) och arvode eller lön, bar ansetts
vara eu naturlig lösning av frågan om bestämmande av bemyndigandepension
åt den, som uppbär reservpension eller utbekommit engångsbelopp.
Den reglering som sålunda tillämpats i fråga om engångsbelopp har
för övrigt direkt motsvarighet i andra sammanhang, då periodiska förmåner
utbytas mot ett kapitaliserat värde. Emot tillvägagångssättet som sadant
sv nes sålunda knappast med fog kunna resas principiella invändningar.
'' Däremot torde de beräkningar, på vilka kapitaliseringen baserats,
numera få anses vara mindre förmånliga. Detta bar även antytts i motionen,
vari framhållits, att ett avdrag motsvarande eu livränta skulle komma
att reducera detta till ca 3/4 av vad som nu tillämpas. Statens pensionsanstalt
bar låtit överslagsvis beräkna, hur stort avdraget borde vara, om
numera allmänt brukade kapitaliseringsgrunder hade kommit till användning.
Därvid bar framkommit, alt detsamma ungefärligen borde ba den
storlek, som angivits i motionen. Mot bakgrunden bärav finner pensionsanstalten
det förtjäna övervägas att i angiven omfattning reducera de avdrag,
som nu gäller för ett antal av Kungl. Maj :t beviljade bemyndigandepensioner
av den art, varom bär är fråga. Uppskattningsvis torde sådana
pensioner uppgå till ett 40-tal.

Personal, som tjänstgör i för pensionerad personal avsedd arvodesbefattning
eller anlitas för frivillig tjänstgöring vid försvaret, bar i sådan
egenskap numera som regel pensionsrätt enligt SPR. Enär denna personal
icke innebar militär eller civilmilitär beställning, bar pensionsanstalten
vid bestämmande av pension i dylika fall funnit sig icke ba alt såsom
tjänstår beakta i reserven fullgjord tjänstgöring, vilken för övrigt enligt
uttrycklig föreskrift icke utgör anställning av i SPR avsett slag. Härav
följer, att det ej heller kan ifrågakomma något avdrag, som hänför sig till
reservpension eller engångsbelopp. Emellertid kommer pensionsanstalten
i dagarna att underställa Kungl. Maj:t ett antal pensionsärenden, vari ämbetsverket
föreslår tillgodoräkning av reservtjänstgöring. Samtidigt förordas
dock, att som villkor för sådan tillgodoräkning bör gälla, att anställningshavaren
avstår från honom tillkommande reservpension eller ock lar

lj liilnmy Ii II riksdagens protokoll (i samt. Xr 201 20-1

4

Statsutskottets utlåtande nr 201 år 1963

vidkännas ett avdrag, som svarar mot uppburet engångsbelopp. Förslag i
angiven riktning har ansetts böra göras endast i sådana fall, då vederbörandes
totala förmåner, inräknat förekommande socialförsäkringsförmåner
m. in., skulle komma att öka genom en dylik anordning. Pensionsanstalten
kommer i sammanhanget även att delgiva Kungl. Maj :t de synpunkter i
övrigt, åt vilka ämbetsverket givit uttryck i detta yttrande.

I den mån de i motionen berörda frågorna ännu icke blivit lösta, torde
de inom den närmaste tiden komma att prövas av Kungl. Maj:t. Med hänsyn
härtill synes motionen icke böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

Försvarets civilförvaltning har, liksom statens pensionsanstalt, pekat på
de genom kungl. brevet den 25 januari 1963 vidtagna ändringarna, varigenom
motionens syfte såvitt angår avdrag från arvoden till pensionsavgången
personal i arvodesbefattningar blivit tillgodosett. Civilförvaltningen
erinrar vidare om att, i vad rör personal som anlitas för frivillig tjänstgöring,
skyldigheten att vidkännas avdrag vid fall av engångsuttag bortfallit
genom kungl. brevet den 30 juni 1960. — Frågan om bestämmande av bemyndigandepension
för den som utbekommit engångsbelopp har också berörts
av civilförvaltningen, som därvid företrätt i sak samma uppfattning
som pensionsanstalten.

Vissa av de i pensionsanstaltens remissyttrande avsedda ärendena har,
i huvudsaklig anslutning till pensionsanstaltens förslag, varit föremål för
beslut av Kungl. Maj:t den 25 oktober 1963.

Utskottet. I föreliggande motion har hemställts om utredning och förslag
rörande avskaffande eller omreglering av de avdrag från arvode och
pension som tillämpas för sådan reservpersonal som enligt 1927 och 1943
års reservpensionsbestämmelser uttagit engångsbelopp.

Den väckta frågan har ingående belysts i de över motionerna avgivna
yttrandena. Av dessa framgår att motionens syfte numera blivit tillgodosett
såvitt rör avdrag från arvoden till pensionsavgången personal i arvodesbefattningar.
I vad rör personal som anlitas för frivillig tjänstgöring
är avdragsfrågan likaså löst vid fall av engångsuttag.

Beträffande reservanställd personal är förhållandet att denna numera
regelmässigt vinner anställning såsom extra tjänstemän, varvid någon
avdragsskyldighet inte uppkommer. I likhet med statens pensionsanstalt
finner utskottet inte motiverat att i fråga om dem som tillträtt sina befattningar
före den 1 juli 1960 och som med tillämpning av då gällande bestämmelser
alltjämt är underkastade avdragsskyldighet nu vidta någon
ändring. Erinras må att denna personal haft möjlighet att övergå på de
nya bestämmelserna men föredragit att bibehållas vid de äldre ersättningsgrunderna.

Vad slutligen angår frågan om bestämmande av beloppet för pension
har Kungl. Maj :t, bl. a. den 25 oktober 1963, meddelat vissa beslut varige -

5

Statsutskottets utlåtande nr 201 år 1063

nom motionens syfte i det väsentliga tillgodosetts genom medgivande av
tillgodoräkning av tjänstår. Med hänsyn härtill synes någon åtgärd från
riksdagens sida icke f. n. påkallad i ifrågavarande avseende.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att motionen II: 575 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 26 november 1963

På statsutskottets vägnar:

ERNST V. STAXÄNG

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, fröken Andersson
herrar Einar Persson, Axel Johannes Andersson, Virgin, Fritz Persson,
Rikard Svensson, fru Wallentheim, herrar Bertil Petersson, Nils Theodor
Larsson, Widén, Hjorth, Per-Olof Hanson och Nils-Eric Gustafsson; samt

från andra kammaren: herrar Staxäng, Petterson i Degerfors, Gustafsson
i Stockholm, Ståhl, Karlsson i Olofström, Svensson i Stenkyrka, Bhdfors,
Almgren, Nilsson i Göingegården, Andreasson, Eliasson i Sundborn,
Mellqvist, fru Lewén-Eliasson, herrar Svensson i Ljungskile och Nelander.