8
Statsutskottets utlåtande nr 192 år 1963
Nr 192
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående de statliga
myndigheternas prövning av skolbyggnadsärenden
m. m.
(2:a avd.)
Utskottet har till behandling förehaft två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herrar Axel Johannes Andersson och Hilding
(I: 477) och den andra inom andra kammaren av herr Helén och fru
Nettelbrandt (II: 581), i vilka hemställts att riksdagen måtte 1) i skrivelse
till Kungl. Maj :t uttala angelägenheten av att Kungl. Maj :t snarast möjligt
vidtar åtgärder för utfärdandet av förenklade bestämmelser och anvisningar
i fråga om de statliga myndigheternas prövning av skolbyggnadsärenden och
att därvid sakprövningen av statsbidrag till skolpaviljonger förlägges till
länsskolnämnderna, 2) i skrivelse till Kungl. Maj :t uttala sin anslutning till
vad i motionerna föreslagits om skolenheternas lämpliga storlek och behovet
av vissa specialutrymmen i skolorna, 3) i skrivelse till Kungl. Maj :t begära
att åtgärder snarast vidtages för att utarbeta ett kartotek över aktuella undervisningshjälpmedel
enligt i motionerna angivna principer, 4) i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla om att frågan om inköp av utrustning till de statliga
gymnasierna blir föremål för en snabb översyn och att förslag i detta
ärende förelägges 1964 års riksdag.
Beträffande motiveringen för de motionsvis framställda yrkandena får
utskottet hänvisa till motionen II: 581.
Över motionerna har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat yttranden
från skolöverstyrelsen och statskontoret.
Skolöverstyrelsen har i sitt yttrande anfört i huvudsak följande.
Skolplanering
När det i motionerna talas om vikten av »att ta hänsyn till sådana faktorer
som befolkningsutvecklingen på lång sikt, näringslivets lokalisering,
behovet av personal med varierande utbildning, grannkommunernas egen
planering etc.» samt att skolplaneringen bör »ingå som en integrerande del
av samhällsplaneringen i övrigt», är det vad skolöverstyrelsen i sina anvisningar
(t. ex. Aktuellt 1959: 9) och vid överläggningar med kommuner och
länsskolnämnder i planeringsfrågor inskärper och som i det övervägande
antalet fall också tillämpas. Inom skolöverstyrelsen handlägges byggnads
-
Statsutskottets utlåtande nr 192 år 1963
9
ärendena under samverkan mellan pedagoger, samhällsvetare och arkitekter
parallellt med ett fortlöpande utvecklingsarbete på skolbyggnadsområdet.
Överstyrelsen delar helt motionärernas uppfattning om angelägenheten av
en omsorgsfull skolbyggnadsplanering. Det är av största vikt att skolanläggningarna
»verkligen motsvarar de krav som man från pedagogisk och arbetsmässig
synpunkt måste ha rätt att ställa». Ett oeftergivligt krav måste
vid all skolbyggnadsplanering vara att skolanläggningen kommer att fungera
på ett tillfredsställande sätt. Det gäller inte endast undervisningslokalernas
och biutrymmenas antal, storlek, form, inbördes belägenhet, belysningsförhållanden
m. in. utan också inre och yttre kommunikationer, estetiska
synpunkter, trivselsynpunkter m. in. I synnerhet i fråga om anläggningar
för högstadium, gymnasium och fackskola kräver kommunikationen inom
anläggningen ett noggrant studium. Det är inte minst angeläget att hänsyn
ständigt tages till nya successivt vunna erfarenheter i fråga om skolanläggningarnas
funktion, allt eftersom nya pedagogiska rön och aspekter ger anledning
därtill.
Skolplaneringen är, som motionärerna framhåller, i mycket hög grad en
ekonomisk fråga. Detsamma gäller skolbyggnadsplaneringen. 1 samverkan
måste skol planeringarna och skolbyggnadsplanerarna bevaka att skolanläggningen
fungerar tillfredsställande, utan att den blir på längre sikt fellokaliserad
eller överdimensionerad. Så noggranna framtidsprognoser som möjligt
måste alltid föregå beslutet om lokalprogram. I vissa fall, såväl i avflyttnings-
som inflyttningsområden, kan det bli nödvändigt att under en övergångsperiod
kompromissa beträffande funktionskravet, utnyttja mer eller
mindre otillfredsställande lokaler, tillgripa provisoriska åtgärder av olika
slag etc. I åtskilliga fall har betydande besparingar kunnat göras genom utnyttjande
av lokaler för mer än ett ändamål, reducering av kommunikationsutrymmen,
förenklat byggnadssätt och liknande åtgärder.
Handläggningen av byggnadsärendena skiftar givetvis med hänsyn till
byggnadsföretagets art i det enskilda fallet. Särskilt stora krav på pedagogisk
och teknisk expertis och rutin ställer ofta komplelteringsbyggena —
ofta förekommande, i synnerhet vid högstadieskolorna — där det gäller att
på ekonomiskt och funktionsmässigt bästa sätt tillgodose behovet genom
dels utnyttjande av befintliga lokaler, dels nybyggnad. Tillgången på befintliga
lokaler kan ibland bli utslagsgivande vid avvägningen mellan olika organisationsalternativ,
särskilt i städer med gymnasier och fackskolor.
När det gäller skolanläggningar för enbart låg- och/eller mellanstadium är
i allmänhet problemen enklare såväl ekonomiskt som ur funktionssvnpunkt.
Beträffande sådana anläggningar anser överstyrelsen att lokalbehovsprövningen
i regel bör verkställas av länsskolnämnderna med hjälp av utfärdade
anvisningar, även om speciellt tränad teknisk expertis saknas. Överstyrelsen
har därför med stöd av Öl § skolstadgan bemyndigat länsskolnämnderna
att fr. o. in. den 25 juli 19(iö besluta i dessa lokalbehovsprövningsärenden.
När lokalplaneringen för grundskolans högstadium, gymnasium och lackskolan
drivits längre och eu på de nya läroplanerna grundad praxis hunnit
utbildas, torde lokalbehovsprövningen kunna decentraliseras ytterligare.
Överstyrelsen finner denna decentraliseringsväg vara mera rationell än den
av motionärerna ifrågasatta.
Beträffande vad i motionerna anförts om förenklingar i den administrativa
handläggningen av skolbyggnadsärendena i övrigt får överstyrelsen
erinra om att dessa frågor för närvarande utredes av statskontoret. Överstyrelsen
kommer att i yttrande över denna utredning redovisa sin uppfattning.
10
Statsutskottets utlåtande nr 192 år 1963
Överstyrelsen vill dock inte underlåta att i korthet motivera den uppdelning
av handläggningsförfarandet i lokalbehovsprövning, ritningsgranskning
och statsbidragsbehandling, vars nödvändighet motionärerna ifrågasätter.
Från början var handläggningsförfarandet koncentrerat till framställning
om statsbidrag. Emellertid förekom det ganska ofta att det ingivna
förslaget vid prövning i överstyrelsen företedde sådana brister att det
måste återgå för omarbetning — det kunde gälla såyäl det redovisade lokalbehovet
som själva ritningsförslaget. Detta skapade irritation i kommunerna
och förorsakade ofta avsevärda merutgifter. Det var för att undvika sådant,
som anordningen med lokalbehovsprövning och förhandsgranskning
av skissritningar infördes, från början alltså som en ren serviceåtgärd gentemot
kommunerna. Den bär tillämpats sedan mitten av 1940-talet i fråga
om skolanläggningar av permanent natur och har ofta visat sig medföra
såväl tidsbesparing som ekonomiska vinster för kommunerna. Det av överstyrelsen
fastställda lokalprogrammet upptager dels den skolorganisation
på vilken lokalbehovet beräknats, dels de lokaler med ytstorlekar i in2 till
vilka statsbidrag beräknas utgå. Programmet ger klart besked åt arkitekten
om vad han skall rita samtidigt som kommunen får ett relativt säkert underlag
för sin kostnads- och statsbidragsberäkning. Sedan ritningsförslag
— ett eller flera — skissats av arkitekten, granskats i överstyrelsen och i
samband därmed en i vissa fall ganska omfattande service lämnats, utföres
det tidskrävande arbetet med de definitiva huvudritningarna. De ännu mera
tidskrävande arbets- och detalj ritningarna påbörjas först sedan statsbidragsärendet
handlagts i överstyrelsen och överlämnats till Kungl. Maj :t.
I de fall, då framställning rörande lokalprogram och därefter ingivet ritningsförslag
inte föranleder någon erinran från överstyrelsen, skulle givetvis
det tredelade handläggningsförfarandet ha kunnat undvaras men medför
i regel ingen större tidsutdräkt. Skulle däremot lokalbehovet fastställas och
granskningen verkställas först sedan huvudritningarna färdigställts och
rimliga funktionella och ekonomiska krav likväl ställas på skolbyggnadsplaneringen,
finge man i många fall räkna med en avsevärd fördröjning och fördyring
för kommunerna, vilket överstyrelsen har rik erfarenhet av från tiden
före det nuvarande systemets införande. En annan sak är att de av riksdagen
fastställda investeringsramarna kan nödvändiggöra fördröjning av
ärenden med lägre angelägenhetsgrad.
Skolenheternas storlek
I motionernas motivering för att skolenheterna inte bör göras för stora
kan överstyrelsen i stort sett instämma, under förutsättning att med skolenhet
avses skolanläggning. I fråga om anläggningarnas storlek har överstyrelsen
i sina anvisningar (Skolbyggnader sid. 12) uttalat önskvärdheten
av att nya skolanläggningar planeras så, att antalet elever i regel ej kommer
att mera avsevärt överstiga 200 i lågstadieskola, 500 i låg- och mellanstadieskola,
600 i (låg-), mellan- och högstadieskola samt 700 i högstadieoch
gymnasieskola.
De angivna talen är inte grundade på någon vetenskaplig undersökning
utan skönsmässigt bestämda med hänsyn till de erfarenheter man anser
sig ha gjort. Tyvärr överskrids de inte sällan därför att de byggande kommunerna
finner det ekonomiskt fördelaktigt att uppföra större skolor.
Ibland kan ett rationellt utnyttjande av befintliga skolanläggningar också
leda till att de angivna normerna inte kan tillämpas, överstyrelsen, som finner
det särskilt angeläget att skolanläggningar för de åldrar som beröres
Statsutskottets utlåtande nr 192 år 1963
11
av den obligatoriska skolan, hålles inom rimlig storlek, har initierat en undersökning,
som för närvarande pågår angående skolstorlekens inverkan på
eleverna. Ehuru man här rör sig på ett mycket svårforskat område, är det
överstyrelsens förhoppning att den påbörjade undersökningen skall leda
till sådana resultat, att det blir möjligt att mera bestämt uttala sig om vilka
värden som äventyras, då en skolanläggning överskrider en viss storlek.
Vissa särskilda lokalbehov
I skolanläggningar avsedda för högstadium och/eller gymnasium behovsprövas
regelmässigt dels uppehållsrum och uppehållsplatser i anslutning
till centralkapprum, dels studierum i anslutning till biblioteksavdelningen,
avsedda att användas av eleverna under s. k. håltimmar och övriga väntetider.
Dessa utrymmen liksom grupprum och lämpliga lokaler i skolanläggningen
i övrigt bör givetvis kunna utnyttjas även vid sådana enskilda studier
och sådan handledning som i motionerna avses.
Överstyrelsen är medveten om att grundskolereformen medfört ett ökat
behov av samtalsrum för överläggningar mellan målsmän och lärare samt
arbetsrum för lärare. I lokalprogrammen för samtliga stadier ingår därför
numera i regel särskilda samtals- och arbetsrum, som jämte arbetsplatser i
materielrum och övriga biutrymmen av olika slag avses kunna fylla ifrågavarande
behov.
Undervisningshj älpmedel
Redan nu finns en fullständig och kontinuerligt kompletterad förteckning
över läroböcker för de delar av skolväsendet, för vilka den centrala läroboksgranskningen
gäller. I skolöverstyrelsens skriftserie nr 25, tryckår
1957, finns en förteckning över undervisningsmateriel för folkskolans och
realskolans skolformer, som emellertid ännu ej reviderats. Önskemål om
en allmän hjälpmedelsförteckning, som översiktligt presenterar vad som
över huvud taget finns av böcker, filmer, stillbildsserier, planscher in. m.,
har framförts i Skolberedningens betänkande Hjälpmedel i skolarbetet, SOU
1961:17.
Den pågående utvecklingen i fråga om hjälpmedel leder till att läroboken
alltmer kommer att ingå endast som en del i ett s. k. hjälpmedelspaket. En
hjälpmedelsförteckning torde hädanefter nödvändigtvis böra bli universell
i den meningen att den dels täcker samtliga stadier, ämnen, ämneskombinationer
och kurser m. m., dels upptar de olika slagen av hjälpmedel, i förekommande
fall på sådant sätt att det inbördes sambandet mellan dem redovisas.
Med hänsyn till att den redan befintliga läroboksförteckningen upptar
samtliga godkända läroböcker ligger det nära till hands att överväga en alltomfattande
hjälpmedelsförteckning. Utvecklingen på hjälpmedelsområdet
kännetecknas emellertid av en mycket riklig produktion, som dessutom undergår
ständiga och relativt betydande förändringar. Möjligheten för överstyrelsen
eller för annan central instans att sammanställa en helt täckande
detaljerad hjälpmedelsförteckning och att kontinuerligt hålla denna aktuell
måste därför bedömas som mycket liten.
Det är emellertid uppenbart, att skolans folk för sitt arbete behöver en
sammanfattande och lättöverskådlig förteckning över i marknaden tillgängliga
hjälpmedel, överstyrelsen har för den skull med skolmaterielförlagen
diskuterat olika alternativ. Härvid har man stannat inför att närmare pröva
12
Statsutskottets utlåtande nr 192 år 1963
möjligheten att upprätta en hjälpmedelsförteckning i form av ett index
över aktuella läroböcker och hjälpmedel kompletterat med detalj uppgifter
över materiel från olika förlag.
Av tekniska och ekonomiska skäl är det ej möjligt för överstyrelsen och
förlagen att omedelbart ställa en sådan förteckning till skolornas förfogande.
En första början till en förteckning beräknas bli utarbetad och utsänd
under läsåret 1963/64. Den avses sedan successivt bli kompletterad och beräknas
föreligga färdig efter en treårsperiod.
Materiel till statliga allmänna gymnasier
Under de senaste åren har några läroverk hos Kungl. Maj:t hemställt om
extra anslag för upprustning av sitt behov av undervisningsmateriel. Då det
belopp, som genom biblioteks- och materielkassan stått gymnasierna till
buds, bedömts vara för litet för att modern och ändamålsenlig undervisningsmateriel
skulle kunna anskaffas har överstyrelsen i de aktuella fallen
tillstyrkt vissa tilläggsanslag.
Även i andra sammanhang, bl. a. i sina petita, har överstyrelsen vid olika
tillfällen framfört önskemål om ökade ekonomiska resurser för en upprustning
av gymnasiernas behov av undervisningsmateriel.
Då genom skolreformen grundskolan kommit att få icke obetydliga belopp
för upprustning av bibliotek och anskaffning av AV-materiel m. in.,
har gymnasiernas tillgångar inom dessa områden relativt sett i många fall
blivit än sämre trots vissa särskilda anslag till bl. a. läroverk med lärarkurser.
Å andra sidan har åtskilliga gymnasiekommuner anslagit kommunala
medel i betydande utsträckning till utrustning vid gymnasierna, ofta i samband
med om- eller nybyggnad.
Överstyrelsen, som vill erinra att frågan om utrustning av de statliga gymnasierna
har visst samband med spörsmålet om vem som skall vara huvudman
för dessa skolor — ett spörsmål som tillhör gymnasieutredningens uppdrag
— anser i likhet med motionärerna, att frågan om inköp av utrustning
till de statliga gymnasierna måste strikt uppmärksammas. Överstyrelsen
kommer att ta upp frågan i sina petita för 1964/65.
Statskontoret har i sitt yttrande anfört bland annat följande.
Anläggningsbidrag
På Kungl. Maj :ts uppdrag har statskontoret i samråd med skolöverstyrelsen
och överstyrelsen för yrkesutbildning företagit en översyn av gällande
bestämmelser angående statsbidrag till byggnadsarbeten inom det allmänna
skolväsendet (SFS 1957: 318, omtryck 1962: 479) och yrkesskolväsendet
(SFS 1957:480). Residtatet av statskontorets undersökningar redovisades
i underdånig skrivelse 11.10.1962 med förslag till ändrade bestämmelser
rörande statsbidrag till skollokaler. Av statskontoret förordade ändringar
och däröver avgivna remissyttranden har sedermera utförligt behandlats i
propositionen 1963: 66 angående anslag för budgetåret 1963/64 till bidrag
till byggnadsarbeten m. m. inom skolväsendet utan att dock föranleda ändringsförslag
till riksdagen. I propositionen föreslås, att utredningsmaterialet
överlämnas till 1958 års skatteutjämningskommitté, vilken i sitt utredningsarbete
även har att överväga frågor som gäller bidragsgivningen till
skolbyggnader.
Vad Kungl. Maj :t sålunda föreslagit överensstämmer i sak med motionä -
13
Statsutskottets utlåtande nr 192 år 1963
rernas yrkande i denna del. Rörande innebörden av statskontoiets fölslag
vill ämbetsverket dock i förtydligande syfte framhålla följande.
Enligt gällande bestämmelser göres i bidragshänseende åtskillnad mellan
permanenta och provisoriska skollokaler. De senare utgöres av monteringsbara
byggnader i ett plan, s. k. skolpaviljonger. Statskontoret har emelleitid
kunnat konstatera, att skollokaler, vilka nu bedömes som provisoriska,
merendels utgör permanenta byggnader, ehuru i förenklat utförande. Endast
omkring 10 % av de skolpaviljonger, som uppföres, är således att betrakta
som provisoriska lokaler i egentlig mening.
Med utgångspunkt härifrån har statskontoret förordat, att skolpaviljonger,
som egentligen är att anse som permanenta skollokaler i förenklat
utförande, i bidragshänseende skall likställas med permanenta byggnader.
Som föredragande departementschefen också konstaterar i propositionen
1963: 66 (s. 23) innebär statskontorets förslag i denna del en förbättring av
statsbidraget i syfte att stimulera till ett ökat paviljongbyggande. För det
fåtal paviljongbyggen, som alltjämt skulle vara att anse som provisoriei,
har statskontoret däremot förordat en sänkning av bidragsbeloppet.
Handläggning av skolbyggnadsärenden
Såsom framgår av förenämnda proposition (s. 21) har Kungl. Maj:t genom
beslut 28.6.1962 uppdragit åt statskontoret att i samråd med centrala
sjukvårdsberedningen, övriga berörda ämbetsverk samt andra intressenter
närmare utreda möjligheterna att genom ändrade former för handläggning
av byggnadsärenden inom det statsstödda byggandet åstadkomma en samordning
och rationalisering av verksamheten från främst byggnadstekniska
och byggnadsekonomiska synpunkter. Enligt samma beslut har statskontoret
även att i samråd med skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning
undersöka, huruvida och i vilken mån det är möjligt att åstadkomma
förenklingar i den administrativa handläggningen av skolbyggnadsärenden.
Härigenom har Kungl. Maj :t effektuerat riksdagens i anledning av
särskilda utskottets utlåtande 1962: 1 (s. 193 och 194) fattade beslut.
Det utredningsarbete, som nu pågår inom statskontoret, avser förfarandet
vid handläggning av byggnadsärenden inom hela det statsstödda byggandet.
Utredningen bedrives efter riktlinjer, som angivits i propositionen
1962: 79 angående organisationen av centrala sjukvårdsberedningen m. in.
I denna proposition beröres bl. a. ett av statens byggnadsbesparingsutredning
i dess andra betänkande (SOU 1957: 47) framfört förslag att på skolområdet
inrätta ett särskilt organ, i princip uppbyggt efter samma linjer som
centrala sjukvårdsberedningen och med i stort sett samma arbetsuppgifter
och samma ställning i förhållande till fackmyndigheterna på detta område.
Det kan nämnas, att 1958 års besparingsutredning i sitt betänkande angående
besparingar inom statsverksamheten (SOU 19;>9: 28) kraftigt underströk
behovet av ett särskilt organ för skolbyggnadsfrågor.
Det är ett genomgående drag i utvecklingen på det skoladministrativa
området att så långt möjligt genom decentralisering av beslutandefunktioner
till regionala och lokala organ söka åstadkomma eu nödvändig avlastning
för de centrala skolmyndigheterna. Detta har också kommit till uttryck i
propositionen 1963: 144 angående riktlinjer för utformningen av skolväsendets
centrala ledning in. in. Oavsett hur organisationen på skolbyggnadsområdet
kan komma att utformas, framstår det som önskvärt att även då det
gäller skolbyggnadsärenden tillvarata föreliggande möjligheter att på detta
14
Statsutskottets utlåtande nr 192 år 1963
sätt förenkla handläggningen. Motionärernas förslag i denna del, som syftar
till en nedflyttning av beslutanderätten i ärenden rörande skolpaviljonger,
kommer att prövas av statskontoret.
Skolenheternas storlek
Det är en från pedagogiska och andra synpunkter mycket betydelsefull
fråga, som behandlas under denna punkt. Vad motionärerna anför talar
även enligt statskontorets uppfattning för en viss begränsning av skolenheternas
storlek. I allmänhet är dock förhållandena vid planering av skolanläggningar
alltför komplicerade för att medge en avvägning, som går ut på
att tillgodose enbart pedagogiska och skoladministrativa synpunkter. Härtill
kommer, att investeringarna på skolområdet i nuläget är och under överskådlig
tid kommer att vara så betydande, att det torde komma att bli nödvändigt
att tillmäta även samhällsekonomiska synpunkter största vikt vid
skolbyggnadsplaneringen.
Vissa särskilda lokalbehov
Av motionärerna föreslagna lokalutrymmen motiveras av en önskan att
ge elever och lärare tillfälle till studie- och arbetsro. Häremot har statskontoret
i och för sig intet att erinra. Utbyggnaden av vårt lands skolväsen och
de anspråk, den ställer på samhällets resurser, nödvändiggör emellertid en
restriktiv bedömning av varje nytillkommande lokalbehov. Även om behov
av särskilda studie- och lärarrum på sina håll kan konstateras föreligga, är
dessa behov enligt statskontorets uppfattning icke av den angelägenhetsgrad,
att de bör få inkräkta på den för skolbyggandet fastställda investeringsramen.
Viss begränsad försöksverksamhet bör dock kunna rymmas
inom ramen.
Undervisningshj älpmedel
Den nyligen inrättade rikscentralen för pedagogiska hjälpmedel har till
uPPgift under skolöverstyrelsens ledning främja utvecklingen i fråga
om pedagogiska hjälpmedel i skolarbetet, främst genom att sprida kännedom
om olika hjälpmedel samt deras riktiga och effektiva användning. Det torde
böra ankomma på detta organ att överväga åtgärder för att åstadkomma en
nöjaktig informationsverksamhet på förevarande område. Statskontoret vill
för sin del understryka behovet av fortlöpande information bland lärarna
om de undervisningshj älpmedel, som står till buds.
Utskottet. Av de infordrade yttrandena framgår, att de frågor, som berörts
i motionerna 1:477 och 11:581 redan är föremål för utredning eller
behandling i olika sammanhang.
Frågan om förenkling av handläggningen av skolbyggnadsärenden ingår
i det utredningsarbete, som pågår inom statskontoret. Länsslcolnämnderna
har erhållit bemyndigande att besluta rörande lokalbehovet i skolanläggningar
på låg- och mellanstadiet. 1963 års organisationskommitté för skolväsendets
centrala ledning m. m. har föreslagit, att lokalbehovsprövningen
för alla skolanläggningar inom det obligatoriska skolväsendet skall handhas
Statsutskottets utlåtande nr 192 år 1963
15
av länsskolnämnderna och att besluten om statsbidrag skall ankomma på
skolöverstyrelsen. Sistnämnda förslag är f. n. föremål för remissbehandling.
Utskottet, som anser att en i olika avseenden ändamålsenlig förenkling av
handläggningen av byggnadsärendena bör eftersträvas så långt ske kan,
finner sig med hänsyn till pågående utredningsarbete icke böra biträda motionsyrkandet
i denna del.
Vad beträffar skolenheternas lämpliga storlek finnes i skolöverstyrelsens
anvisningar uttalanden, som sträcker sig längre än motionärernas, överstyrelsen
meddelar vidare, att en undersökning pågår angående skolstorlekens
inverkan på eleverna. I nya skolor behovsprövas uppehållsrum, studierum
och grupprum, som kan utnyttjas av eleverna under håltimmar och väntetider
eller för enskilda studier. Likaså ingår samtals- och arbetsrum samt
arbetsplatser i materielrum och biutrymmen i lokalprogrammen för att tillgodose
lärarnas utrymmesbehov. Med hänsyn till sålunda föreliggande förhållanden
har utskottet icke funnit anledning biträda motionärernas yrkande
om att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t skulle göra särskilt uttalande
i ämnet.
Skolöverstyrelsen har beträffande frågan om kartotek över aktuella undervisningshjälpmedel
anfört, att överstyrelsen har för avsikt att upprätta
en hjälpmedelsförteckning i form av ett index över aktuella läroböcker och
hjälpmedel, kompletterat med detalj uppgifter över materiel från olika förlag.
Början av förteckningen beräknas bli utsänd under innevarande läsår.
Komplettering skall ske successivt, och hela förteckningen avses föreligga
färdig efter en treårsperiod.
Utskottet, som vill understryka vikten av att rektorer och lärare så snart
ske kan får möjlighet till överblick över tillgängliga hjälpmedel, finner genom
det pågående arbetet motionernas syfte i denna del tillgodosett och
anser sig icke böra tillstyrka den gjorda hemställan om ytterligare åtgärder
i detta avseende.
Upprustningen av de statliga gymnasierna är enligt utskottets mening en
angelägenhet av största vikt. Skolöverstyrelsen har i sina anslagsäskanden
för budgetåret 1964/65 föreslagit avsevärda höjningar i medelstilldelningen
för detta ändamål, dels för samtliga gymnasier genom höjning av bidraget
till biblioteks- och materielkassan, dels särskilt till upprustning av de s. k.
lärarkursläroverken. Frågan befinner sig alltså under Kungl. Maj :ts prövning
och synes därför icke nu böra bli föremål för någon åtgärd från riksdagens
sida.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
I. att motionerna 1:477 och 11:581, i vad de avser förenklade
anvisningar och bestämmelser i fråga om de statliga
myndigheternas prövning av skolbyggnadsärenden, icke
må till någon riksdagens åtgärd föranleda;
IT. att motionerna I: 477 och II: 581, i vad de avser skol -
16
Statsutskottets utlåtande nr 192 år 1963
enheternas lämpliga storlek och behovet av vissa specialutrymmen,
icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda;
III. att motionerna I: 477 och II: 581, i vad de avser utarbetande
av kartotek över aktuella undervisningshjälpmedel,
icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda;
IV. att motionerna I: 477 och II: 581, i vad de avser inköp
av utrustning till de statliga gymnasierna, icke må till
någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 26 november 1963
På statsutskottets vägnar:
ERNST V. STAXÄNG
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, fröken Andersson,
herrar Einar Persson, Axel Johannes Andersson, Virgin, Fritz Persson,
Rikard Svensson, fru Wallentheim, herrar Söderberg, Mårtensson, Thorsten
Larsson, Widén, Per-Olof Hanson och Nils-Eric Gustafsson; samt
från andra kammaren: herrar Staxäng, Petterson i Degerfors, Gustafsson
i Stockholm, Ståhl, Karlsson i Olofström, Svensson i Stenkyrka, Blidfors,
Almgren, fröken Elmén, herrar Nilsson i Göingegården, Mellqvist, fru
Lewén-Eliasson, herr Svensson i Ljungskile, fröken Olsson och herr Larsson
i Hedenäset.
IOUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM SS
313498