Statsutskottets utlåtande nr 188 år 1963
9
Nr 188
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ungdomsinstruktörer
i kommunerna.
(2:a avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom törsta kammaren av
herrar Sundin och Jonasson (I: 487) och den andra inom andra kammaren
av herrar Gustavsson i Alvesta och Fälldin (II: 579), har hemställts, att
riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att en utredning
verkställes rörande möjligheterna att skapa en landsomfattande
organisation av idrottsinstruktörer i kommunerna i anknytning till grundskolan
samt om lämpliga former för utbildning av sådana instruktörer i
enlighet med motionernas syfte.
Beträffande motiveringen för yrkandet i motionerna torde få hänvisas
till motionen II: 579.
Statsutskottet har i vederbörlig ordning inhämtat yttranden över motionerna
från skolöverstyrelsen, svenska landskommunernas förbund, svenska
stadsförbundet samt Sveriges riksidrottsförbund.
Skolöverstyrelsen har i sitt yttrande anfört bland annat följande.
Gymnastik är ett obligatoriskt ämne där elever med skiftande kroppskonstitutionella
förutsättningar deltager. Det är av största vikt att övningarna
anpassas så att alla aktivt kan deltaga. Det är särskilt betydelsefullt
att på olika sätt stimulera och uppmuntra de kroppsligt svaga. På
högstadiet måste läraren ta speciell hänsyn till att eleverna på grund av
den omställning, som sker under puberteten, förefaller mista något av det
spontana rörelseinitiativet.
Enligt gällande författning skall undervisningen i ämnet gymnastik, vari
även ingår lek och idrott, på högstadiet handhas av facklärare, dvs. från
G. C. I., J. E. Arvidssons gymnastikinstitut och Sydsvenska gymnastikinstitutet
examinerade gymnastiklärare. Utbildningen är tvåårig, och inträdesfordringarna
är realexamen med viss komplettering.
Den grund, toppidroltsmannen ur teknisk synpunkt erfarenhetsmässigt
förvärvat för att kunna undervisa andra i sin specialgren, är tillrättalagd
framförallt för tävling. Utbildningen för en kommande instruktionsuppgift,
som omnämnes i motionerna och som skulle ges toppidrottsmännen under
och efter deras aktiva tävlingstid, torde emellertid endast röra sig om kortare
kurser och då för deltagare med skiftande underbyggnad.
Skolan har i första hand en fostrande uppgift och därför bör lärare med
sådan psykologisk och pedagogisk kunskap, som meddelas vid lärarutbildningsanstalterna,
handha undervisningen.
överstyrelsen finner det således angeläget att den obligatoriska gyni -
10
Statsutskottets utlåtande nr 188 år 1963
nastik- och idrottsundervisningen i skolan sker under ledning av lärare
med föreskriven utbildning avpassad till de många olika grenar, som ämnet
gymnastik inrymmer.
För ungdomens fritidsverksamhet inom idrotten synes det emellertid
vara av stor betydelse att den tillföres utbildade ledare, till vilka, som motionärerna
antyder, dagens ungdomar ser upp till såsom föredömen. Med
den ökade fritid, som är att förutse även för skolungdomen genom införande
av femdagarsvecka, följer sannolikt större behov av ungdomsledare.
Med ovan anförda reservation vad den obligatoriska gymnastik- och
idrottsundervisningen i skolan beträffar vill överstyrelsen tillstyrka motionärernas
hemställan om en utredning om lämpliga former för utbildning
av idrottsinstruktörer samt möjligheterna att inom kommunerna skapa
befattningar för sådana.
Sveriges riksidrottsförbund bar i sitl yttrande anfört bland annat följande.
Motionärernas uppfattning om idrottsrörelsens insatser på det förebyggande
och uppfostrande området är helt i överensstämmelse med de
tankar, som legat till grund för Riksidrottsförbundets arbete för ökad ungdomsidrott,
ett arbete som bl. a. inneburit en omfattande medlemsökning i
idrottsföreningarna, en ständigt ökande fritidsgruppsverksamhet samt en
intensifierad ungdomsledarutbildning.
Riksidrottsförbundet anser liksom motionärerna att det ur samhällets
synpunkt vore värdefullt, om idrottsstjärnornas odiskutabelt stora kunskaper
i resp. specialgrenar kunde tas till vara på lämpligt sätt. Idrottsföreningarna
och övriga organ inom idrottsrörelsen saknar i dagens läge ekonomiska
resurser att skapa anställningar för idrottsinstruktörer av det
slag som motionärerna föreslagit, varför den enda möjliga vägen är kommunalt
engagemang i någon form.
I detta sammanhang kan nämnas, att Riksidrottsförbundet sedan ett
antal år tillbaka hjälpt många kommuner i landet med förmedling av s. k.
kommuninstruktörer. Kommuninstruktörerna har sommartid under sex—
åtta veckor tjänstgjort som simlärare på dagarna samt som idrottsinstruktörer
i kommunernas idrottsföreningar på kvällarna, dvs. i princip efter
samma linjer som de i motionen skisserade. Ersättningen till dessa instruktörer
har utgått helt av kommunala medel. Bland de som tjänstgjort som
kommuninstruktörer genom åren finner man också aktiva eller f. d. idrottsstjärnor.
Frågan om instruktörernas anknytning till grundskolan hänger intimt
samman med vilken form av utbildning elitidrottsmännen kan tänkas få.
Riksidrottsförbundet hyser den uppfattningen, att undervisningen i skolan
skall skötas av lärarutbildad personal oavsett ämne. En gymnastiklärare
måste ha eu mångsidig idrottslig utbildning för att kunna tillgodose skolans
krav. En förutsättning för kommunala idrottsinstruktörers tjänstgöring
i grundskolan är alltså en tillräcklig pedagogisk skolning, som
dessutom omfattar kunskaper i flera olika idrotter. Kännedom om flera
olika idrottsgrenar är även en förutsättning för att instruktörerna skall
kunna vara till nytta i idrottsföreningarnas ungdomsarbete. Den idrottsliga
verksamheten i eu kommun omfattar ju alltid mer än en idrottsgren.
Riksidrottsförbundet tillstyrker, att en utredning rörande möjligheterna
att skapa en landsomfattande organisation av idrottsinstruktörer i kommunerna
kommer till stånd.
Statsutskottets utlåtande nr 188 år 1963
11
Styrelsen för Svenska landskommunernas förbund har anfört följande.
Såväl i socialvårds- som skollagstiftningen förutsättes insatser från
kommunernas sida för att förbättra barns och ungdoms fritidsförhållanden.
Under flera år har man också i kommunerna alltmer sett det som
en kommunal angelägenhet att vidtaga åtgärder i detta syfte. Insatserna
har hittills framförallt inriktats på att stödja idrottsföreningarnas verksamhet.
Sålunda beviljas numera betydande anslag till bl. a. byggande och
underhåll av idrottsplatser av olika slag. Ett annat exempel på kommunalt
stöd är att gymnastiklokaler i nya skolhus ofta dimensioneras med hänsyn
till att de också skall kunna utnyttjas av idrottsföreningarna. Vidare kan
nämnas att ett mindre antal kommuner — huvudsakligen sådana som kan
hänföras till »större» kommuner — redan har inrättat heltidstjänster,
vilkas innehavare har till uppgift att leda och organisera idrotts- och annan
fritidsverksamhet. I större utsträckning förekommer att kommuner
under sommarmånaderna engagerar lämpliga personer för i första hand
idrottsinstruktion.
Redan hittillsvarande utveckling talar för att kommunernas efterfrågan
på ledarkrafter av detta slag kommer att öka. Därtill bör beaktas att genom
kommande kommunsammanslagningar alltflera kommuner får tillräckligt
underlag för att anställa dylika instruktörer. Det synes därför vara realistiskt
räkna med att efterfrågan på utbildade s. k. idrotts- och fritidskonsulenter
tämligen snart kan bli större än tillgången. Med hänsyn härtill ställer
sig styrelsen positiv till att en utredning kommer till stånd i syfte att
finna lämpliga former för utbildning av vad styrelsen närmast vill benämna
idrotts- och fritidskonsulenter.
Föreliggande motion har även det syftet att toppidrottsmän, som så
önskar, efter sin aktiva tid skall komma i åtnjutande av statligt ekonomiskt
stöd för att kunna genomgå för ifrågavarande tjänster erforderlig
utbildning. Styrelsen, som förutsätter att om så skulle bli fallet endast för
uppgiften lämpliga idrottsmän skall komma ifråga, bär inte något att invända
mot att även detta spörsmål ägnas uppmärksamhet.
I yttrande från styrelsen för Svenska stadsförbundet har i huvudsak
framhållits följande.
Idrottsrörelsens fostrande och förebyggande betydelse är av utomordentligt
värde. För samhället som helhet måste idrottsrörelsen, som ju till stor
del bärs upp av tävlingsidrotten, av flera skäl betraktas som en positiv
faktor. Dess insatser i skilda hänseenden måste anses betydande. Häri delar
alltså styrelsen motionärernas uppfattning. Styrelsen finner det likaledes
värdefullt om man kan på olika sätt till skolor och till ungdomsverksamhet
över huvud knyta från idrottsrörelsen hämtade instruktörer med
egen idrottserfarenhet och med speciell skicklighet inom olika idrottsgrenar.
Så till vida instämmer styrelsen i motionärernas allmänna syfte.
Däremot finner styrelsen iiite tillräckliga skäl föreligga för att man, på
det sätt motionärerna tänkt sig, nu skulle syfta till att bygga upp eu särskild
instruktör sutbildning för dagens idrottsmän för att dessa skulle kunna
bli morgondagens idrottsinstruktörer och därigenom efter avslutat aktivt
idrottande få sin praktiska yrkesverksamhet förlagd till idrottens
domäner. Styrelsen vill erinra om all det redan nu förekommer eu instruktörsutbildning
av relativt betydande omfattning, anordnad av skilda idro
t Isorganisationer och finansierad med ekonomiskt stöd från det all
-
12
Statsutskottets utlåtande nr 188 år 1963
männa. På det lokala planet har i åtskilliga städer ett samarbete etablerats
mellan de kommunala idrottsstyrelserna och idrottsrörelsen, varigenom instruktörer
utbildade vid den av idrottsförbunden anordnade kursverksamheten
kunnat engageras i en kommunalt bedriven aktivitet på den fysiska
fostrans område. Enligt styrelsens uppfattning bör de frågor motionärerna
aktualiserat lämpligen kunna lösas genom ett fortsatt och utbyggt dylikt
samarbete. De av motionärerna skisserade åtgärderna synes kunna leda
både till en rätt vidlyftig organisation och till svåröverskådliga yrkes- och
arbetsmarknadsmässiga konsekvenser för berörda instruktörer. Styrelsen
finner därför för närvarande icke skäl att tillstyrka den utredning motionärerna
föreslagit.
Utskottet. I likhet med skolöverstyrelsen och Sveriges riksidrottsförbund
finner utskottet det angeläget, att undervisningen i skolan såväl i gymnastik
och idrott som i andra ämnen sker under ledning av för undervisningen
utbildade lärare. För fritidsverksamheten inom idrottsföreningar och andra
ungdomsorganisationer torde behov föreligga av sådana idrottsinstruktörer,
som avses i motionerna 1:487 och 11:579. Viss instruktörsutbildning
förekommer vid av idrottsförbunden anordnad kursverksamhet, och det
finnes redan en landsomfattande organisation, riksidrottsförbundet, som
sedan ett antal år tillbaka hjälpt kommunerna med förmedling av simoch
idrottsinstruktörer. Utskottet anser sig därför sakna anledning tillstyrka
att en utredning rörande tillskapandet av en ny organisation för idrottsinstruktörer
kommer till stånd. I stället vill utskottet uttrycka förhoppningen,
att det påbörjade samarbetet mellan de kommunala idrottsstyrelserna
och riksidrottsförbundet skall kunna fortsättas och utbyggas.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att motionerna 1:487 och 11:579 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 26 november 1963
På statsutskottets vägnar:
ERNST V. STAXÄNG
Närvarande: se under utlåtandet nr 186.
Reservation
av herrar Thorsten Larsson, Nils-Eric Gustafsson, Svensson i Stenkyrka
och Larsson i Hedenäset, vilka ansett att utskottet bort tillstyrka
bifall till motionerna I: 487 och II: 579 och att utskottets yttrande och hemställan
därför bort ha följande lydelse:
Statsutskottets utlåtande nr 188 år 11)63
13
»I likhet med skolöverstyrelsen, riksidrottsförbundet och landskommunernas
förbund anser utskottet att det för fritidsverksamheten inom idrottsföreningar
och andra ungdomsorganisationer torde föreligga behov
av sådana idrottsinstruktörer, som avses i motionerna I: 487 och II: 579.
Detta behov kommer sannolikt att växa till följd av ökad fritid m. in.
Skolöverstyrelsen har i detta hänseende erinrat om att införande av femdagarsvecka
för skolungdomen kommer att medföra ett större behov av
ungdomsledare.
Motionärerna har i motiveringen för sin hemställan bl. a. anfört att de
aktiva utövarna inom tävlingsidrotten ofta utgör föredömen eller idoler
för dagens ungdom och att de därför borde vara särskilt lämpade att
handha uppgifter som innefattar ungdomsledarskap. Utskottet vill med
instämmande häri framhålla angelägenheten av att ungdomsproblemen
motverkas genom förebyggande åtgärder. Likaså vill utskottet framhålla
att den brist på fysisk motion och aktivitet, som numera synes prägla betydande
delar av även de yngre folkgrupperna, är oroande ur folkhälsosynpunkt.
Även från andra synpunkter får det anses angeläget att ungdomens
idrottsutövning främjas.
Den instruktörs- och ledarorganisation, som motionärerna tänkt sig,
skulle i huvudsak byggas upp kommunvis och ges anknytning till skolväsendet
och i betydande utsträckning rekryteras med aktiva och f. d.
aktiva idrottsutövare. Utskottet vill understryka att ordinarie gymnastikundervisning
in. m. bör åvila befattningshavare inom skolan så långt det
är möjligt. För den verksamhet som nu är i fråga synes emellertid en viss
anknytning till skolväsendet ändamålsenlig. Dels bör vid skolorna befintliga
lokaler och anläggningar kunna utnyttjas, dels kommer en allt
större del av de berörda ungdomsgrupperna att bedriva studier till förhållandevis
hög ålder. Sistnämnda omständighet bör kunna ge instruktörerna
och ledarna goda möjligheter att få kontakt med ungdomen, därest
en anknytning till skolan sker. Härigenom skulle även deras väsentliga
uppgift att stå främst idrotts- och jämförliga sammanslutningar till tjänst
underlättas. Då motionerna därjämte fått ett välvilligt mottagande hos
flertalet hörda remissinstanser och uttryckligen tillstyrkts av skolöverstyrelsen
och riksidrottsförbundet, finner utskottet sig böra tillstyrka det
framställda yrkandet om utredning.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må, med bifall till motionerna 1:487 och
11:579, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning
av möjligheterna att skapa en organisation av idrottsinstruktörer
i kommunerna samt av de lämpliga formerna
för utbildning av sådana instruktörer.»
Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 631341