Nr 186—mi

Statsutskottets utlåtande nr 186 år 1963

1

Nr 186

Utlåtande i anledning av väckt motion om en av integrationen
i Europa betingad översyn av juristutbildningen.

(2:a avd.)

Utskottet har till behandling förehaft en inom andra kammaren av herr
Antonsson m. fl. väckt motion (11:77), i vilken hemställts att riksdagen
mätte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om en av integrationen i Europa
betingad skyndsam utredning med översyn av stadgarna tör juristutbildningen
samt om vidtagande av de åtgärder som översynen kan föranleda.

Beträffande motiveringen för det framställda yrkandet torde tå hänvisas
till motionen.

Över motionen har statsutskottet i vederbörlig ordning inhämtat yttrande
från kanslern för rikets universitet efter hörande av vederbörande universitetsmyndigheter.

Juridiska fakulteten vid universitetet i Uppsala har anfört bland annat
följande.

Vid fakulteten ha vissa åtgärder vidtagits för att möta de av motionärerna
berörda behoven. Inom ämnet tillämpade studier meddelas numera i
Uppsala viss obligatorisk undervisning om utländsk rätt, de i detta ämne
förekommande uppsatserna få ofta viss komparativ inriktning, och för tentamen
i ämnet kräves studium av något utländskt arbete. Dessutom anordnas
numera varje läsår en mera omfattande frivillig kurs (ca 25 timmar)
i jämförande rättsvetenskap.

Det är emellertid enligt fakultetens mening nödvändigt att lorstarka lärarorganisationen
för att behovet av ökad forskning och undervisning rörande
internationell och främmande rätt m. in. skall kunna tillgodoses på
ett tillfredsställande sätt. Först och främst måste snarast den professur i
internationell rätt uppföras på stat, vilken i princip beslöts redan 1938 och
vilken under en lång följd av år stått främst bland fakultetens nksdagspetita.
Fakulteten vill understryka den utomordentliga vikten av att denna
professur kommer till stånd. Därutöver fordras emellertid åtgäider för att
möjliggöra kontinuerlig forskning i och undervisning om främmande nationell
rätt. Fakulteten har redan före den aktuella remissen beslutit att i
sina petita till nästkommande års riksdag upptaga ett yrkande om principbeslut
rörande inrättande av en professur i jämförande rättsvetenskap
fr. o. m. den 1 juli 1965 och har i sin petitaskrivelse utförligt motiverat

behovet av denna lärostol. ..

I vilken utsträckning en ökad utbildning i internationell och tramniande
rätt kan göras obligatorisk för juris kandidatexamen är en fråga, som

1 Bihang till riksdagens protokoll 1963.6 samt. Nr 186 lss

2

Statsutskottets utlåtande nr 186 år 1963

kräver särskilda överväganden. Man får enligt fakultetens mening icke
släppa ur sikte, att en god jurist måste ha en grundlig skolning i en bestämd
rättsordning. De juris studerandes utbildning i svensk gällande rätt kan
därför icke i någon nämnvärd mån minskas på grund av önskemålet om
ökad internationell orientering, och en radikal omstöpning av den nuvarande
juristutbildningen är sålunda icke tillrådlig. Något ökat utrymme
kan dock måhända beredas de båda internationellrättsliga ämnena folkrätt
och internationell privaträtt i juris kandidatexamen, utan att ramen för
den nuvarande utbildingsgången rubbas. För det komparativa studiets del
synes lösningen närmast böra sökas i den riktningen, att inom de särskilda
positivrättsliga ämnena den svenska rättens regler något mera än nu belysas
genom att jämföras med utländska rättsregler, att komparativa problem
regelmässigt beaktas i ämnet tillämpade studier och att i övrigt goda möjligheter
ordnas för de studerande att bedriva frivilliga tilläggsstudier i utländsk
rätt och i främmande språk, varvid de böra ha tillgång till regelbundet
anordnad undervisning. För att de studerande skola stimuleras att
deltaga i dylika frivilliga studier böra dessa få karaktären av officiellt erkända
tillvalsämnen eller tillvalskurser. Man skulle t. ex. kunna göra jämförande
rättsvetenskap till ett särskilt tillvalsämne i examen, och även den
som endast bevistade exempelvis en särskilt anordnad kurs i franska eller
engelska med genomgång av juridisk terminologi på dessa språk borde få
officiellt bevis härom och få på något sätt inräkna kursen i sina examensprestationer.

En annan väg, som diskuterats inom fakulteten, vore att utöver juris
kandidatexamen införa en något högre examen, juris magisterexamen, som
vore vetenskapligt mindre krävande än licentiatexamen och i vilken den
studerande bl. a. kunde specialisera sig på internationell och utländsk rätt.

Inom kanslersämbetet torde inom en nära framtid igångsättas en utredning
beträffande vissa frågor rörande den juridiska undervisningen och forskningen.
Det synes lämpligt att denna utredning behandlar även de spörsmål,
som beröras i den remitterade motionen.

Fakulteten vill sålunda med anledning av remissen dels understryka betydelsen
av att fakultetens önskemål i första hand om en professur i internationell
rätt och i andra hand om en professur i jämförande rättsvetenskap
förverkligas, dels tillstyrka en utredning genom kanslersämbetets försorg
av de genom motionen aktualiserade spörsmålen.

Juridiska fakulteten vid universitetet i Lund har i huvudsak anfört följande.

För närvarande intager den internationella privaträtten och folkrätten
en tämligen blygsam ställning inom den juridiska utbildningen, låt vara
att motionärernas uppgifter om normalstudietidens korthet åtminstone beträffande
folkrätten synes något överdrivna. Då de båda ämnena i Lund och
Uppsala ha karaktären av biämnen till professurer, vilkas innehavare ha
att svara för undervisning och examination i stora och viktiga huvudämnen
(civilrätt III och offentlig rätt), äro möjligheterna till en effektivisering
av utbildning och forskning i dessa ämnen för närvarande mycket begränsade.
Någon undervisning i främmande rätt eller i jämförande rättsvetenskap
meddelas knappast alls vid de juridiska fakulteterna.

Vid den av motionärerna påyrkade översynen av examensstadgan torde
i första hand böra undersökas, huruvida det är möjligt att ge samtliga juris

Statsutskottets utlåtande nr 186 år 1963 3

studerande en ökad internationell orientering. Detta skulle kunna ske dels
“enom att ämnena internationell privaträtt och folkrätt tå ett något större
utrymme (varvid folkrätten eventuellt borde göras till särskilt examensämne),
dels genom att vissa utblickar över främmande rätt ges inom de olika
huvudämnena i övrigt. Det bör dock framhållas, att detta kommer att
medföra vissa ganska svåra awägningsproblem. Vid den år 1958 genomförda
examensreformen utgick man från att normalstudietiden för juns
kandidatexamen ej borde få överstiga nio terminer, en målsättning som
framtvingade en kvantitativ begränsning av kursfordringarna i flera viktiga
ämnen. Man kommer sålunda att ställas inför valet mellan en förlängning
av studietiden och en ytterligare nedskärning av kunskapskraven beträffande
inhemsk rätt. . . , , ,. „ , ,,

Oavsett om det internationella inslaget i de juridiska studierna pa detta
sätt ökas eller ej, erbjuder den nya studieordningen möjligheter för dem
som så önska att skaffa sig fördjupade kunskaper i internationell rätt.
Den sista studieterminen kan sålunda ägnas åt tillämpade studier i internationell
privaträtt eller folkrätt. Det torde även finnas möjlighet att ge de
tillämpade studierna i övriga juridiska ämnen en komparativ inriktning;
ett ökat utnyttjande av denna möjlighet torde förtjäna att övervagas.

En särskild fråga är, om komparativ rätt bör införas som ett särskilt
juridiskt examensämne. Fakulteten är ej beredd att redan nu taga ställning
till denna fråga eller till ämnets obligatoriska eller frivilliga karaktar. Fragan
synes emellertid böra tagas under övervägande vid den föreslagna ut rC

Underull a förhållanden är det oundgängligen nödvändigt, att särskilda
professurer i internationell rätt inrättas vid de juridiska fakulteterna i
Lund och Uppsala, vilka ännu sakna dylika professurer. Endast härigenom
blir det möjligt att åstadkomma en effektiv utbildning ej endast pa
det elementära stadiet utan även vid de tillämpade studierna i internationell
privaträtt och folkrätt.

Om komparativ rätt införes som ett särskilt examensamne, maste särskilda
professurer inrättas även i detta ämne. Det förtjänar understrykas
att ämnena internationell rätt och komparativ rätt vart för sig aro sa vittomfattande,
att det ej är möjligt att inrätta gemensamma professurer for

dessa båda ämnen. , . , , „

Fakulteten önskar i detta sammanhang framhalla den stora betydelse,

som inrättandet av nva professurer i internationell ratt och eventuel t aven
i komparativ rätt skulle få för forskningen, vilken ju utgor grundvalen tor
all akademisk utbildning. Med hansyn till den allt storre omfattning som
på internationella konventioner grundad lagstiftning kan vantas erhalla,

är detta eu ytterst betydelsefull fråga.

Under åberopande av vad nu anförts får fakulteten tillstyrka, att den av
motionärerna föreslagna utredningen kommer till stånd.

Juridiska fakulteten nid Stockholms universitet har i sitt yttrande antort
bland annat följande.

Juridiska fakulteten i Stockholm finner att de skäl för en översyn som
anförs i motionen är mycket tungt vägande. Det må ävenledes framkallas,
att behovet av eu förstärkning av lärarkrafterna inom områden med anknvtning
till internationella förhållanden länge vård påtagligt och inte enbart
föranletts av de anpassningsproblem, vartill den fortskridande inte -

4

Statsutskottets utlåtande nr 186 år 1963

grationen i Europa kan ge anledning. Fakulteten har för sin del sökt beakta
dessa synpunkter bl. a. genom att på olika sätt främja studiet av internationell
rätt och komparativ rätt. I sina petita för senare år har fakulteten
framfört förslag om inrättande av en professur i komparativ rätt, med hänvisning
främst till behovet av utbildning av jurister för verksamhet med
internationell anknytning. Fakulteten har även sökt stärka studenternas
intresse för främmande språk och understödja studier däri.

Fakulteten vill därför tillstyrka att den av motionärerna begärda skyndsamma
utredningen kommer till stånd.

Det kan ifrågasättas om icke en viss valfrihet borde införas inom de
juridiska studierna, med möjlighet för vissa studerande att lägga större
vikt vid ämnen med internationell anknytning, främst internationell privaträtt,
folkrätt och komparativ rätt, samt alt studera något främmande språk.
Undervisningen i ämnena folkrätt och internationell privaträtt skulle måhända
kunna förbättras även för dem som bedriver studier enligt nu tilllämpad
studieplan, om ämnena sammansloges till ett ämne, »internationell
rätt». Detta förutsätter givetvis att lärarbefattningar i internationell rätt
finns inrättade vid samtliga fakulteter.

Kanslern för rikets universitet har anfört hland annat följande.

Jag instämmer i motionärernas uttalande att i framtiden nya och stora
krav kommer att ställas på juristerna i form av ökad kännedom om främmande
länders nationella rätt, insikter i den internationella rättens komplicerade
regelsystem, förtrogenhet med de allt flera internationella organisationernas
konstitutionella och administrativa uppbyggnad, inblick i ämnen
såsom traktatteknik och konferensteknik samt inte minst i fråga om språkkunskaper.
Även om de ökade kraven i dessa hänseenden ej i samma grad
kommer att beröra alla kategorier jurister, anser jag det påkallat att undersöka
möjligheterna att förbättra juristernas utbildning i dessa hänseenden.

Vad först beträffar folkrätten och den internationella privaträtten kan ju
dessa ämnen i förstone synas inta en tämligen undanskymd ställning i de
juridiska studierna. Det bör emellertid framhållas att enligt gällande stadga
för juridiska och samhällsvetenskapliga examina (SFS 1958: 435) juris kandidatexamen
även omfattar s. k. »tillämpade studier», varigenom möjlighet
finnes för den som så önskar att skaffa sig grundligare insikter i t. ex. folkrätt
eller internationell privaträtt. För att denna möjlighet skall kunna utnyttjas
till fullo, är det emellertid nödvändigt att lärarkrafterna i dessa ämnen
förstärkes, bl. a. genom inrättande av professurer i internationell rätt
(liksom vid Stockholms universitet omfattande både folkrätt och internationell
privaträtt) även vid universiteten i Uppsala och Lund. I mina anslagsäskanden
för budgetåret 1963/64 hade jag också föreslagit inrättande av eu
dylik professur vid Uppsala universitet från och med nämnda budgetår samt
uttalat att jag hade för avsikt att därefter föreslå inrättande av en motsvarande
professur vid Lunds universitet. Kungl. Maj:t har dock icke avgivit
någon proposition i frågan.

Utöver förbättring av möjligheterna att hedriva tillämpade studier i internationell
rätt är ytterligare åtgärder för förbättrad utbildning i ämnet tänkbara.
I detta hänseende liksom i frågan om det lämpliga inslaget av främmande
rätt och komparativ rätt i juristutbildningen har intressanta synpunkter
anförts i remissyttrandena av de juridiska fakulteterna. Något ställningstagande
torde emellertid icke vara möjligt utan närmare utredning.
Bl. a. kommer ju härvid frågan om studietidens längd i blickpunkten.

Statsutskottets utlåtande nr 186 år 1963

5

Inom kanslersämbetet förberedes en sakkunnigutredning beträffande vissa
frågor rörande den juridiska undervisningen och forskningen. Det synes
mig lämpligt att denna utredning behandlar även de spörsmål, som beröres
i den remitterade motionen. Med hänsyn härtill torde motionen icke behöva
till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Utskottet. Med anledning av den föreliggande motionen får utskottet
framhålla att frågan om inrättande av professurer i internationell rätt vid
universiteten i Uppsala och Lund under de senare åren varit föremål för utskottets
prövning genom i ärendet väckta motionsyrkanden. Senast uttalade
sig utskottet i ämnet i sitt av riksdagen godkända utlåtande 1963: 61 (s. 9
o. 10 samt 16).

Vidkommande frågan om en professur i internationell rätt vid Uppsala
universitet framhöll utskottet att starka skäl anförts för en förstärkning av
ämnesrepresentationen på berörda område, varjämte utskottet underströk
värdet av att vårt land finge större resurser beträffande forskning och undervisning
i internationell rätt. Utskottet förutsatte att Kungl. Maj :t upptoge
denna fråga till förnyat allvarligt övervägande. Utskottet framhöll vidare,
att den ytterligare professur i internationell rätt som enligt utskottets
mening snarast borde komma till stånd, borde knytas till Uppsala uni\ersitet.

Beträffande inrättandet av en professur i internationell rätt vid Lunds
universitet hänvisade utskottet i sitt ovannämnda utlåtande till vad utskottet
anfört i fråga om tillkomsten av motsvarande professur i Uppsala. Härutöver
tilläde utskottet, att utskottet ansåge att frågan om inrättande av en
professur i internationell rätt jämväl vid Lunds universitet syntes vara ett
spörsmål, som finge bedömas på längre sikt och sedan erfarenhet vunnits
av den förstärkning för ämnet, som uppsalaprofessurens tillkomst skulle
innebära.

I nu förevarande sammanhang anser utskottet sig böra understryka vad
utskottet sålunda tidigare innevarande år uttalat med anledning av motionsyrkanden
i ämnet.

Universitetskanslern har framhållit, att utöver förbättring av möjligheterna
att bedriva tillämpade studier i internationell rätt vore ytterligare åtgärder
för förbättrad utbildning i ämnet tänkbara. Något ställningstagande
till de synpunkter, som i remissyttrandena från de juridiska fakulteterna anförts
rörande det lämpliga inslaget av främmande rätt och komparativ rätt
i juristutbildningen vore emellertid enligt kanslern icke möjligt utan närmare
utredning. Bland annat kommer frågan om studietidens längd härvid
i blickpunkten.

Kanslern har i detta sammanhang meddelat, att en sakkunnigutredning
förbereddes inom kanslersämbetet beträffande vissa frågor rörande den juridiska
undervisningen och forskningen. Kanslern har för sin del funnit det
lämpligt att denna utredning behandlade även de spörsmål, som berördes

6

Statsutskottets utlåtande nr 186 år 1963

i den föreliggande motionen II: 77. Med hänsyn härtill har kanslern funnit
att motionen icke behövde till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Utskottet vill för sin del understryka betydelsen av att såväl de i motionen
II: 77 avhandlade frågorna som övriga aktuella spörsmål rörande juristutbildningen
blir föremål för närmare prövning. Utskottet förutsätter, att den
av kanslern förebådade utredningen snarast kommer till stånd. Vid sådant
förhållande saknas enligt utskottets mening anledning för riksdagen att i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning i av motionärerna angivna
avseenden.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att motionen II: 77 icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.

Stockholm den 26 november 1963

På statsutskottets vägnar:

ERNST V. ST AXÄNG

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, fröken Andersson,
herrar Einar Persson, Axel Johannes Andersson, Virgin, Fritz Persson,
Rikard Svensson, fru Wallentheim, herrar Söderberg, Mårtensson, Thorsten
Larsson, Widén, Per-Olof Hanson och Nils-Eric Gustafsson; samt

från andra kammaren: herrar Staxäng, Petterson i Degerfors,

Gustafsson i Stockholm, Ståhl, Karlsson i Olofström, Svensson i Stenkyrka,
Blidfors, Almgren, fröken Elmén, herrar Nilsson i Göingegården, Mellqvist,
fru Lewén-Eliasson, herr Svensson i Ljungskile, fröken Olsson och
herr Larsson i Hedenäset.