10

Statsutskottets utlåtande nr 171 år 1963

Nr 171

Utlåtande i anledning av väckta motioner om inrättande av
statliga folkloristiska institut.

(2:a avd.)

Utskottet har till behandling förehaft två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr Wallmark m. fl. (I: 340) och den
andra inom andra kammaren av herr Nordstrandh m. fl. (II: 387), i vilka
hemställts att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t
begära utredning om inrättande av statliga folkloristiska institut, anknutna
till universitetens humanistiska fakulteter.

Beträffande motiveringen för motionsyrkandet får utskottet hänvisa till
motionen II: 387.

Över motionerna har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat yttrande
av kanslern för rikets universitet efter hörande av vederbörande universitetsmyndigheter.

Humanistiska fakulteten vid universitetet i Uppsala har anfört följande.

Fakulteten kan för sin del instämma i de allmänna synpunkter som
motionärerna lägga på folkdansens och folkmusikens betydelse som led
i ungdomens fostran och utbildning. Likaså delar fakulteten motionärernas
åsikt, att ett djupare och aktivare intresse för folkliga danser och
visor bör paras med undervisning och forskning icke blott i folkdansens
historia utan också i folkvisor, folkmusik, folkliga seder och bruk etc. I
fråga om dylik undervisning och forskning finnas i Uppsala goda förutsättningar
både genom professuren i nordisk och jämförande folklivsforskning,
särskilt folkloristisk, och genom professuren i musikforskning. Till den förra
är knuten en stor institution med ett rikt folkloristiskt material, upptecknat
från 1870-talet och fram till vår egen tid (Landsmåls- och folkminnesarkivet
i Uppsala); till den senare är knuten institutionen för musikforskning
med omfattande not- och skivsamlingar. Dessutom finnas i
Stockholm Svenskt visarkiv och Musikhistoriska museet med rikhaltiga
samlingar av såväl vokal som instrumental folkmusik. Vad man i fråga
om dessa redan existerande institutioner inom folkloristik och musikforskning
helst skulle önska är, att de försåges med större anslag och
fler arbetskrafter, så att de effektivare än nu kunde komplettera sitt material
och tillika ge forskare och andra besökare mer hjälp och handledning.

Vad å andra sidan beträffar den i motionen framförda tanken att de
till professurerna i folklivs- och musikforskning knutna folkloristiska instituten
också skulle ombesörja praktisk undervisning i folkdans, så sy -

Statsutskottets utlåtande nr 171 år 1963

11

nes det fakulteten ändamålsenligare att den danspedagogiska utbildningen
förlädes till vissa lärarseminarier eller ungdomsledarinstitut eller också
på ett eller annat sätt anknötes till studieorganisationerna. Mellan huvudmännen
för folkdansundervisningen och respektive ledare för de folkloristiska
eller folkmusikaliska institutionerna kunde sedan ett nära samarbete
etableras i vad som gäller de vetenskapliga frågorna inom folkdans,
folkvisor, folkmusik m. m.

Den av motionärerna önskade utredningen vill fakulteten sålunda gärna
biträda men vill samtidigt uttala sin åsikt, att utredningen göres obunden
av frågan om dansutbildningens anknytning till universitetens humanistiska
fakulteter.

Humanistiska fakulteten vid universitetet i Lund har anfört huvudsakligen
följande.

Humanistiska fakulteten vill starkt understryka motionärernas mening
att folklig musik och folklig dans äga stora estetiska, sociala och nationella
värden som mer än vad nu sker böra utnyttjas såväl vid ungdomens
fostran som för vuxnas fritidssysselsättning. En huvudsvårighet
härvid är bristen på instruktörer och lärare. Motionärerna tänka sig nu
inrättandet av särskilda institut som skulle omhänderha instruktions- och
kursverksamhet, i vilken också skulle ingå -— och fakulteten anser detta
vara en helt riktig tanke — en mera allmän undervisning om den gamla
folkkulturen, av vilken ju folkdans och folkmusik utgjorde organiska
delar.

Fakulteten anser det möjligt, att den teoretiska undervisning som
åsyftas i motionerna kan meddelas vid universiteten inom ämnena nordisk
och jämförande folklivsforskning och musikhistoria. Universitetens nuvarande
resurser att meddela sådan undervisning liksom att stimulera
forskning inom berörda områden äro emellertid helt otillräckliga. Göteborgs
universitet äger ett rikt folkloristiskt arkiv, men har ingen lärarkraft
knuten till sig. De samlingar som sammanbragts i Umeå kunna icke
heller utnyttjas för undervisning, då lärar krafter saknas. Vid de existerande
institutionerna för folklivsforskning i Lund, Stockholm och Uppsala
finnes blott en enda ordinarie lärarkraft, professor, vilken har att
meddela undervisning i ämnet i dess helhet. En breddning av undervisningen
skulle här vinnas genom en ökning av lärarkrafterna. Fakulteten
vill i detta samband också erinra om att den i sina petita upptagit en
professur i musikhistoria.

Vad den åsyftade rent praktiska utbildningen beträffar, den gäller främst
instruktörer i folkdans, synes det däremot ovisst huruvida motionärernas
syfte i detta avseende bäst gagnas genom att denna förlägges till universiteten.
Med hänsyn till motionärernas framhållande av betydelsen för lärare
av olika kategorier kan det tagas i övervägande huruvida den icke snarare
borde anknytas till lärarhögskolor, förskoleseminarier, ungdomsledarinstitut
etc.

Humanistiska fakulteten tillstyrker sålunda den av motionärerna önskade
utredningen men anser att denna bör vara förutsättningslös i fråga
om den föreslagna utbildningens anknytning till redan befintliga institutioner.

Humanistiska fakulteten vid universitetet i Göteborg instämmer i uppfattningen
alt studiet av folkdansernas historia, folkvisorna, folkmusiken

12

Statsutskottets utlåtande nr 171 år 1963

etc. erhåller rimligt stöd men kan ej finna skäl föreligga att låta utbildning
av folkdansinstruktörer äga rum inom vederbörande universitetsinstitutioners
ram.

Humanistiska fakulteten vid universitetet i Stockholm har anfört bl. a.
följande.

Motionerna syfta till att begära utredning om inrättande av statliga
folkloristiska institut, knutna till universitetens humanistiska fakulteter.
Dylika institut finnas emellertid redan vid tre av rikets universitet: Institutet
för folklivsforskning vid Stockholms universitet, Seminariet för nordisk
folklivsforskning, anknutet till Landsmåls- och Folkminnesarkivet
i Uppsala, vid Uppsala universitet och Folklivsarkivet vid Lunds universitet.

Eftersom dessa institut redan äro inrättade och förestås av vederbörande
professor i folklivsforskning, torde en utredning om deras inrättande ej
vara av behovet påkallad.

I ämnet folklivsforskning undervisas praktiskt taget varje termin i de
materier motionärerna nämna, nämligen folkdansens historia, folkvisa,
folkliga seder och bruk, sagor, sägner samt dräktkunskap m. m.

I folkmusik undervisas i Uppsala universitet av professorn i musikhistoria.
Däremot faller det utanför universitetens uppgift att utbilda instruktörer
i folkdans.

Det är å andra sidan alldeles riktigt, som motionärerna framhålla, att
intresset för folkdans är i ständigt stigande. Det finns också ett starkt behov
av modern forskning på folkdansens område och av en ny »utformning
av dansbeskrivningar».

Mag. art. Jan Petter Blom, Oslo, som nyligen skrivit »Diffusjonsproblematiken
og studiet av danseformer», kommer sannolikt att skriva sin
doktorsavhandling om detta tema. I Finland har för några år sedan Erkki
Ala-Könni skrivit en doktorsavhandling med titeln »Die Polska-Tänze in
Finland. Eine Ethnomusikologische Untersuchung» (Helsinki 1956). Svensk
forskning och undervisning ligger här onekligen i lä, och intet betydande
arbete om folkdans har skrivits på mycket länge. Det hänger naturligtvis
samman med bristande undervisningsresurser och svag tilltro till möjligheten
att göra karriär inom en kanske något snäv specialitet.

För Stockholms universitet skulle det dock vara en mycket glädjande
utveckling, om dess institut för folklivsforskning kunde erhålla sådana
resurser som tillät en mera speciell utforskning om folkdansens historia
och dess roll i folklivet. Ett nytt institut behöver dock ej skapas för denna
forskning. De redan existerande folklivsinstituten ha visat sig ha
goda möjligheter till fruktbärande samarbete med Institutionen för musikforskning
vid Uppsala universitet och Institutionen för visforskning vid
Stockholms universitet.

Under varmt erkännande av motionärernas goda syfte nödgas dock humanistiska
fakulteten avstyrka dem i deras nuvarande avfattning.

Vniversitetslcanslersämbetet har för egen del under hänvisning till de
synpunkter, som i yttrandena framförts, uttalat, att ämbetet anser en eventuell
utredning om tillgodoseendet av det i motionerna avsedda utbildningsbehovet
böra vara förutsättningslös i fråga om utbildningens anknytning
till universiteten eller andra befintliga institutioner.

Statsutskottets utlåtande nr 171 år 1963

13

Utskottet. Folkloristiska institut, knutna till humanistisk fakultet finnes
redan vid tre av rikets universitet, nämligen i Stockholm, Uppsala och
Lund. Dessa institut förestås av vederbörande professor i folklivsforskning.
Vid sådant förhållande torde — såsom humanistiska fakulteten vid
universitetet i Stockholm framhållit — någon utredning icke vara påkallad
om institutens inrättande i enlighet med vad i de föreliggande motionerna
påyrkats. I Uppsala finnes även en professur i musikforskning och en institution
med omfattande not- och skivsamlingar samt i Stockholm Svenskt
visarkiv och musikhistoriska museet med rikhaltiga samlingar av såväl
vokal som instrumental folkmusik.

I vissa av remissvaren har anförts att de redan existerande institutionerna
för folkloristik och musikforskning är i behov av större anslag för
sin verksamhet och flera arbetskrafter. Såvitt utskottet kan finna torde
det böra ankomma på vederbörande myndigheter att petitavägen aktualisera
dessa önskemål.

Med anledning av vad i motionerna därom anförts vill utskottet i huvudsaklig
anslutning till i remissvaren gjorda uttalanden framhålla, att
utbildningen av instruktörer i folkdans enligt utskottets mening måste anses
falla utanför universitetens uppgifter.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att motionerna I: 340 och II: 387 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 19 november 1963

På statsutskottets vägnar:

ERNST V. ST AXÄNG

Närvarande: se under utlåtandet nr 169.