Statsutskottets utlåtande nr 16b år 1963
1
Nr 164
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående redovisningen
av kommittékostnader.
(5:e avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herrar Schött och Per Petersson (I: 361) och den andra inom andra kammaren
av herr Wennerfors (II: 423), har yrkats att riksdagen måtte i
skrivelse till Ivungl. Maj :t hemställa, att Kungl. Maj :t måtte i kommittékungörelsen
införa bestämmelser om att specificerade uppgifter om kommittés
kostnader, antal sammanträdesdagar, resor m. m. skall angivas på
väl synlig plats i kommitténs betänkande.
Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag får utskottet, i den
mån ej redogörelse lämnas i det följande, hänvisa till motionen I: 361.
Över förevarande motioner har, efter därom i vederbörlig ordning gjord
framställning, utlåtanden avgivits av riksrevisionsverket och statskontoret.
Riksrevisionsverket har anfört följande.
Kontrollen av kommittéarbetets bedrivande främjas givetvis av en öppen
och fullständig kostnadsredovisning, varför det ur de synpunkter
riksrevisionsverket har att anlägga i förevarande hänseende saknas anledning
för ämbetsverket att motsätta sig ett genomförande av förslaget. Det
kan dock ifrågasättas om någon ytterligare effekt står att vinna genom ett
offentliggörande av kommittékostnaderna utöver vad som för närvarande
sker i bilaga till riksdagsberättelsen. Då denna innehåller en fullständig
och enligt rimliga krav tillräckligt specificerad förteckning över utgifterna
å de skilda huvudtitlarnas kommittéanslag, föreligger enligt riksrevisionsverkets
mening knappast heller behov av att i upplysningssyfte i annan
ordning lämna tillgång till samma uppgifter.
Såsom motionärerna framhåller kan en kostnadsredovisning i betänkandet
i fråga om vissa återstående kostnader endast ske med uppskattade
belopp. Detta gäller exempelvis tryckningskostnaden, vilken alltid torde
få uppskattas på grundval av en av tryckeriet verkställd och av statskontorets
tryckeriintendent granskad förhandsberäkning. En rättvisande redovisning
av kostnaderna för en kommittés arbetsresultat i enlighet med
motionärernas förslag skulle försvåras i fall, då flera betänkanden avlämnas
eller kommittén haft att i större omfattning avgiva yttranden i remitterade
ärenden eller eljest fullgjort arbete som ej lämnat resultat i
publicerad form.
Riksrevisionsverket vill slutligen erinra om att så sent som vid 1960 års
riksdag behandlats vissa av 1958 års besparingsutredning framlagda för
1
Dihang till riksdagens protokoll 1963. 6 saml. Nr 164
2 Statsutskottets utlåtande nr 16b år 1963
slag till effektivisering av kommittéernas arbete (1960 års statsverksprop.
bil. 2: Gemensamma frågor, p. 7).
Statskontoret har anfört följande.
Såsom i motionerna antytts har kostnaderna för kommittéväsendet efter
hand undergått en betydande ökning. Statskontoret vill sålunda framhålla
att, medan kommittéutgifterna under budgetåren 1953/54, 1958/59
och 1961/62 uppgick till cirka 6, 8 resp. 13 milj. kronor, har för budgetåret
1963/64 den under kommittéanslagen å riksstaten erforderliga medelsanvisningen
beräknats till sammanlagt 17,6 milj. kronor. Kostnaderna
i fråga har således ungefär tredubblats under de senaste tio åren.
Motionärerna framhåller, att den ifrågasatta kostnadsredovisningen i
samband med framläggandet av vederbörande kommittés arbetsresultat
skulle förutom att på ett enkelt sätt ge upplysning om vad varje enskilt
kommittéarbete kostat — indirekt vara en drivfjäder för kommittén
att bedriva sitt arbete så att kostnader och tidsåtgång icke kommer att stå
i alltför hjärt kontrast till det resultat, som utredningen presterat. En
kostnadsredovisning i enlighet med motionärernas förslag skulle således
uppenbarligen utgöra ett led i de vid skilda tillfällen aktualiserade strävandena
för kommittéarbetets effektivisering.
Statskontoret vill beträffande frågan om kommittéarbetets effektivisering
framhålla, att redan tillkomsten av kommittékungörelsen med dess
föreskrifter rörande arbetets ordnande och planläggning på sin tid hade
till ändamål att i besparingssyfte åstadkomma en rationalisering av verksamheten
i fråga. Ytterligare åtgärder i angivna syfte har därefter över\ägts
i olika utredningssammanhang. Förslag i ämnet, främst av organisatorisk
art, utarbetades sålunda dels av en år 1946 för ändamålet tillkallad
sakkunnig, dels av den år 1947 tillkallade trycksakskommittén utan att
dock föranleda någon åtgärd. Även 1949 års rationaliseringsutredning behandlade
det statliga kommittéväsendet. Det i utredningens betänkande
(SOU 1950:8) härutinnan framlagda förslaget, innefattande bl. a. tillskapandet
av ett samordningsorgan för kommittéväsendet, föranledde liksom
nyssberörda förslag icke någon åtgärd. I anslutning till rationaliseringsutredningens
förslag ålades emellertid kommittéerna genom ändring i kommittékungörelsen
att före utredningsarbetets påbörjande till vederbörande
departementschef avlämna plan för sitt arbete.
De motioner, som härefter väckts vid 1954, 1955 och 1959 års riksdagar
angående översyn av kommittéväsendet i besparingssyfte har icke
föranlett åtgärder från riksdagens sida. Vad särskilt angår den vid sistnämnda
riksdag väckta motionen i ämnet (II: 133) må framhållas, att
allmänna beredningsutskottet i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 1
bl. a. uttalade, att motionens syfte bäst kunde tillgodoses genom kontinuerligt
verksam övervakning och samordning och att det uppenbarligen
finge anses ankomma på det av författningsutredningen i dess betänkande
Regeringsarbete! (SOU 1958: 14) föreslagna regeringskansliet att bl. a.
handha dylik övervaknings- och samordningsverksamhet. Behandlingen av
författningsutredningens berörda förslag borde enligt utskottets mening
avvaktas.
Vissa synpunkter i fråga om kommittéväsendet har slutligen även framlagts
av 1958 års besparingsutredning i dess betänkande Besparingar inom
statsverksamheten (SOU 1959: 28). Enligt utredningens mening borde förutsättningar
kunna skapas för ett snabbare kommittéarbete, därest före
Statsutskottets utlåtande nr 16i år i963
3
detsammas påbörjande inom vederbörande departement sammanställning
skedde av erforderligt grundmaterial. Utredningen föreslog vidare, att i
kommittékungörelsen skulle intagas föreskrift om att kommitté, vilken
icke avslutat sitt arbete inom den tid som kunde ha angivits i direktiven
eller i varje fall inom tre år från det den tillsattes, i skrivelse till vederbörande
departementschef skulle redovisa hur långt arbetet fortskridit
och ange skälen till att detsamma icke slutförts. Departementschefen
skulle härigenom få anledning att taga ställning till utredningsarbetets
fortsatta bedrivande. Statsmakternas ställningstagande till besparingsutredningens
sålunda berörda förslag innebar, att frågan om sammanställning
av grundmaterial finge avgöras individuellt. Beträffande tillägget till
kommittékungörelsen framhölls, att det — utöver den nuvarande föreskriften
i kungörelsen om en årlig arbetsberättelse — icke vore erforderligt
med ytterligare föreskrifter för ernåendet av det av utredningen avsedda
syftet (se prop. 1/1960, bil. 2, s 14 ff).
Med det ovan anförda har statskontoret velat belysa det betydande intresse,
som ägnats frågan om en effektivisering av kommittéväsendet. I
anledning av vad härvid anförts angående den betydelse, som tillkomsten
av ett centralt regeringskansli skulle kunna få för kommittéarbetets rationalisering,
vill statskontoret i detta sammanhang endast framhålla, att
förslag om inrättandet av ett dylikt organ senast upptagits i författningsutredningens
betänkande VI Sveriges statsskick (se SOU 1963: 16 s. 35).
Utöver de åtgärder av organisatorisk art, som hittills främst ansetts böra
ifrågakomma för ernående av effektivisering av kommittéarbetet, torde en
i varje betänkande lämnad kostnadsredovisning, som för övrigt icke bör
medföra nämnvärt merarbete för kommittéerna, vara väl ägnad att främja
ifrågavarande rationaliseringssträvanden. Mot bakgrunden härav och i
betraktande av kommittéväsendets inledningsvis antydda expansion föreligger
enligt statskontorets mening bärande skäl för åtgärder i motionernas
syfte.
Utskottet. I och för sig torde — vilket även vitsordas av de i ärendet hörda
myndigheterna -— en öppen och lättillgänglig kostnadsredovisning beträffande
kommittéernas arbete genom intagande av uppgifter därom i själva
kommittébetänkandena vara ägnad att främja kontrollen av arbetets bedrivande.
Med utgångspunkt härifrån och då en övergång till ett sådant redovisningssätt
knappast torde medföra något nämnvärt merarbete för de
utredande organen vill utskottet inte motsätta sig grundtanken i de väckta
motionerna, även om vinsten i upplysningssyfte av en dylik redovisning inte
bör överskattas. Samtidigt måste emellertid varnas för en sådan effekt av
den avsedda omläggningen, att därigenom indirekt skulle skapas en press
på tidsschemat till förfång för utredningsarbetets ändamålsenliga bedrivande
eller en hämsko med avseende på kommittéernas dispositioner exempelvis
i fråga om planläggning av studieresor eller anlitande av expertis. Såsom
motionärerna själva framhållit kan kommittékostnaderna över huvud taget
inte ställas i någon bestämd relation till arbetsresultatet ur dess kvantitativa
synvinkel.
Motionärerna utgår från att den förordade omläggningen skall stadfästas
4
Statsutskottets utlåtande nr 164 år 1963
genom uttrycklig föreskrift i kommittékungörelsen. Enligt utskottets mening
synes det möjligt att även utan författningsändring få till stånd en
övergång till ett nytt redovisningssätt i ifrågavarande avseende.
Utskottet har vid sin prövning av förevarande spörsmål ansett sig böra
föreslå riksdagen att ge Kungl. Maj :t till känna vad utskottet i ärendet anfört.
Utskottet hemställer fördenskull,
att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 361 och
II: 423, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet
anfört.
Stockholm den 12 november 1963
På statsutskottets vägnar:
ERNST V. STAXÄNG
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren: herrar Näsström, fröken Andersson, herrar
Einar Persson, Ivar Johansson, Bergman, Axel Johannes Andersson, Fritz
Persson, fru Wallentheim, herrar Söderberg, Edström, Bertil Petersson,
Bengt Gustavsson, Per-Olof Hanson, Åkerlund och Eric Carlsson; samt
från andra kammaren: herrar Staxäng, Petterson i Degerfors, Gustafsson
i Stockholm, Karlsson i Olofström, Svensson i Stenkyrka, Blidfors, Almgren,
fröken Elmén, herrar Andreasson, Mellqvist, Svensson i Ljungskile,
fröken Olsson, herrar Gustafsson i Kårby, Nelander och Palm.
Reservation
av fröken Andersson, herrar Åkerlund, Staxäng och Palm.
Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 631274