Nr 162—163

Statsutskottets utlåtande nr 162 år 1963

1

Nr 162

Utlåtande i anledning av väckt motion om överförande av viss
järnvägsmark till lantbruksnämndernas markreserver.

(4:e avd.)

I en inom andra kammaren av herrar Hansson i önnarp och Gustavsson
i Alvesta väckt motion (II: 513) har hemställts, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t anhåller att vissa i motionen berörda järnvägsområden på
lämpligt sätt måtte överföras till vederbörande lantbruksnämnd.

Till stöd för sitt yrkande har motionärerna anfört följande.

Under senare år har ett flertal järnvägar lagts ner, och utvecklingen
pekar på ytterligare nedlägganden. I samband härmed uppstår frågan
vilket förfarande som bör komma till stånd för att det av SJ utnyttjade
och ägda området på ett smidigt sätt kan återföras till de fastigheter varifrån
det avskiljs, eller till annan närbelägen och lämplig fastighet.

Det måste anses angeläget att en sammanläggning kommer till stånd
utan onödigt dröjsmål efter järnvägsdriftens upphörande. Så är emellertid
nu icke alls fallet. Det finns platser, där järnvägsdriften upphörde för
åtskilliga år sedan, men något påtagligt resultat har ej framkommit för
att överföra järnvägsområdet till närliggande fastighet.

Då denna fråga redan är av stor omfattning anser vi det vara nödvändigt
att få fram ett enkelt förfarande. Detta skulle sannolikt kunna åstadkommas,
om SJ överlät dessa markområden till lantbruksnämnderna,
som sedan hade att genomföra en lämplig sammanföring med närbelägna
fastigheter. Ett dylikt förfarande skulle sannolikt både ur SJ:s och ur nationalekonomisk
synpunkt bli det bästa, och därtill skulle man uppnå enkelhet
i handläggningen.

Över motionen har, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,
yttranden avgivits av järnvägsstyrelsen och lantbruksstyrelsen.

Järnvägsstyrelsen har anfört följande.

Sedan beslut om nedläggande av järnväg föreligger och trafiken upphört
vidtages från styrelsens sida så snart ske kan åtgärder för försäljning
av de i järnvägen ingående fastigheterna. Härvid kontaktas numera vederbörande
lantbruksnämnd för eventuell försäljning till denna av sådan
mark, som kan erfordras för de intressen lantbruksnämnden har att bevaka.
Härmed avses vanligtvis obebyggd egendom som ej omfattas av
byggnadslagens bestämmelser. Kommer försäljningen till stånd underlättar
detta förfarande enligt styrelsens mening handläggningen av ifrågavarande
försäljningsärenden för statens järnvägar och torde även vara

1 Bihang till riksdagens protokoll 1063. 6 samt. Nr 162—163

2

Statsutskottets utlåtande nr 162 år 1963

ägnat att på bästa sätt tillgodose olika önskemål om järnvägsmarkens fördelning
och användningssätt.

Någon skyldighet för lantbruksnämnd att övertaga sådan egendom
varom här är fråga föreligger dock ej, varför ett överförande icke generellt
torde gå att genomföra för närvarande. Ifrågavarande motion synes
gå ut på att sådan skyldighet skulle åläggas lantbruksnämnd. Järnvägsstyrelsen
har ingen annan erinran häremot än att eventuella regler om ett
överflyttningsförfarande jämväl innehåller bestämmelser om den ersättning,
som skall erläggas för den sålunda överflyttade egendomen. Endast
under sådana förhållanden torde en avsevärd förenkling i handläggningen
av dessa försäljningsärenden kunna uppnås. Denna ersättning bör därvid
bestämmas att utgå med det belopp vartill marken är upptagen i statens
järnvägars bokföring vid överföringstillfället.

Styrelsen tillstyrker slutligen motionen med de angivna förbehållen
angående ersättningsfrågan.

Lantbruks styr elsen har erinrat om att den mark, varom fråga är, i allt
väsentligt utgöres av järnvägsbankar med diken och skyddsområden. Dessa
markremsor torde väl som regel sakna värde som produktiv mark.
Emellertid kan de i många jordbruks- och skogsområden ligga hindrande
i vägen för tillskapande av större sammanhängande brukningsfigurer. I
skogsmarken kan de utgöra besvärande hinder för drivningar och transporter
ävensom för skogsvårdande åtgärder.

Styrelsen har vidare i frågan anfört följande.

Det kan nämnas att lantbruksnämnden i Gotlands län förvärvat praktiskt
taget all järnvägsmark på landsbygden därstädes i syfte att ombesörja
lämpliga överlåtelser av sådan mark och att liknande åtgärder förestår
även på Öland. Ävenså torde dessa frågor komma att i hög grad
aktualiseras exempelvis i Skane, där en betydande del av järnvägsnätet
torde avses att nedläggas.

Det synes lämpligt att efter nedläggningen av driften i vass handel avveckla
statens järnvägars innehav av berörda järnvägsmark, och det synes
också önskvärt att, såsom motionärerna synes ha avsett, använda ett" enkelt
och mera summariskt förfarande härför.

Ehuru dessa järnvägsområden icke är av något förstahandsintresse ur
jordbrukarrationaliseringssynpunkt, synes det ligga nära till hands att
lantbruksnämnderna medverkar till att genomföra den ändrade dispositionen
av den ifrågavarande järnvägsmark, som genomlöper jordbruksoch
skogsbruksområden. Härvid bör sålunda givetvis undantagas järnvägsmark
inom områden planlagda för tätorter eller avsedda för bebyggelse,
industriella anläggningar eller i övrigt annan användning än för jord- och
skogsbruk. Likaså bör undantagas järnvägarnas egna bebyggelseområden.

Lantbruksstyrelsen har intet att erinra mot att järnvägsmark inom
jord- och skogsbruksområden överföres till jordfonden. För att icke Iantbruksorganisationens
faktiska resurser skola minskas bör den principen
tillämpas att jordfonden uppskrivs med det belopp, som järnvägsstyrelsen
skall uppbära vid överlåtelsen. De närmare formerna och villkoren
för sådan överföring synes böra föreslås av järnvägsstyrelsen och lantbruksstyrelsen
gemensamt.

Statsutskottets utlåtande nr 162 år 1963

3

Utskottet. Vad i förevarande motion anförts synes utskottet beaktansvärt.
I justitiedepartementet har emellertid redan, enligt vad utskottet erfarit,
till behandling upptagits frågan om ändringar i lagstiftningen om
fastighetsbildning —- i syfte att på enkelt sätt överföra mark från nedlagd
järnväg till angränsande fastighet utan att anlita nu erforderligt, mera omständligt
och kostsamt förfaringssätt. Detta lagstiftningsspörsmål torde äga
nära samband med den i motionen väckta frågan om förenklingar av tillvägagångssättet
för avyttringen av mark från nedlagd järnväg genom denna
marks överföring till lantbruksnämnderna. Utskottet förutsätter också
för sin del att denna fråga kommer att uppmärksammas i samband med
lagstiftningsärendets handläggning. Vid sådant förhållande synes någon
hänvändelse till Kungl. Maj :t från riksdagens sida för närvarande icke påkallad.

Utskottet hemställer,

att motionen 11:513 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 12 november 1963

På statsutskottets vägnar:

ERNST V. STAXÄNG

Närvarande: se under utlåtandet nr 163.