8

Statsutskottets utlåtande nr 158 år 1963

Nr 158

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ersättning till
förre gruvarbetaren O. A. Wiitavaara.

(5:e avd.)

I en inom andra kammaren av herr Holmberg väckt motion (II: 402) har
hemställts, att riksdagen måtte besluta att till gruvarbetaren O. A. Wiitavaara
i Kiruna skall utbetalas den ersättning som läkarintyget från dr
Wildt berättigar honom till antingen från riksförsäkringsanstalten eller
från anslaget till diverse pensioner och understöd.

Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag får utskottet hänvisa
till motionen.

Över förevarande motion har, efter därom i vederbörlig ordning gjord
framställning, utlåtande avgivits av riksförsäkringsverket, som överlämnat
yttrande från Arbetsgivarnas ömsesidiga olycksfallörsäkringsbolag, varest
Wiitavaara försäkrats.

Arbetsgivarnas ömsesidiga olycksfallsförsäkring sbolag har anfört följande.

Den 10 maj 1937 mottog vårt bolag från Luossavaara-Kiirunavaara AB
anmälan jämte läkarintyg, enligt vilka handlingar hos bolaget anställde
borraren Oskar Arvid Johansson Wiitavaara ådragit sig yrkessjukdomen
stendammlunga. Wiitavaara var på grund av lungbesvär sjukskriven under
tiden 26 februari 1937—14 mars 1938 och uppbar för denna tid ersättning
från vårt bolag jämlikt lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar.

I december 1939 var Wiitavaara intagen på Serafimerlasarettet i Stockholm
för undersökning och bedömning av frågan, i vad mån yrkessjukdomen
medförde nedsättning av hans arbetsförmåga. Över undersökningen
avgav docenten Torsten Bruce utlåtande den 22 december 1939. Genom beslut
den 2 januari 1940 meddelade vårt bolag, att yrkessjukdomen icke
kunde anses medföra nedsättning av arbetsförmågan med minst 10 procent.
Livränta enligt nämnda lag kunde därför icke tillerkännas honom.
Över beslutet anfördes besvär hos Försäkringsrådet, som sedermera i utslag
den 31 maj 1940 förklarade sig ej finna skäl göra ändring i överklagade
beslutet.

Den 10 november 1945 inkom nytt läkarintyg jämte hemställan om förnyad
prövning av ärendet. Genom beslut den 28 mars 1946 förklarade vi
sedermera, att, då väsentlig förändring icke inträtt i de förhållanden, som
voro avgörande för beslutet den 2 januari 1940, livränta enligt lagen om
försäkring för vissa yrkessjukdomar alltjämt icke kunde tillerkännas Wiitavaara.
över detta beslut anfördes ej besvär.

Statsutskottets utlåtande nr 158 år W63

9

Den 9 oktober 1958 erhöll vi från Walléns Advokatbyrå, Kiruna, såsom
ombud för Wiitavaara, bl. a. förfrågan, huruvida ersättning då kunde tillerkännas
honom. Sedan Wiitavaara blivit läkarundersökt på Sandträsks
sanatorium, mottog vi ett den 10 april 1959 utfärdat läkarintyg angående
denna undersökning. Handlingarna i ärendet jämte införskaffade röntgenfotografier
översändes därefter ånyo till docenten Torsten Bruce för utlåtande,
vilket avgavs den 14 juni i959. Med stöd av bl. a. detta utlåtande
förklarade vi genom beslut den 17 juni 1959, att vi funnit yrkessjukdomen
icke medföra nedsättning av Wiitavaaras arbetsförmåga med minst en tiondel,
varför livränta alltjämt icke kunde tillerkännas honom. Detta beslut
överklagades hos Försäkringsrådet. Med besvärsskrivelsen till Försäkringsrådet
bifogades ett av doktor Karl Wildt, Sandträsks sanatorium, den 21
juli 1959 avgivet utlåtande. Vårt bolag överlämnade samtliga handlingar
och röntgenfotografier av Wiitavaaras lungor till Försäkringsrådet. Försäkringsrådet
förklarade i utslag den 2 november 1959, att Rådet ej funne
skäl göra ändring i överklagade beslutet.

Den 27 september 1962 mottog vi en skrivelse från Luossavaara-Kiirunavaara
AB, vari meddelades, att Wiitavaara hänvänt sig till detta bolag med
hemställan, att frågan om ersättning i anledning av yrkessjukdomen ånyo
måtte upptagas till prövning. Till stöd för sin hemställan åberopade Wiitavaara
det nyssnämnda utlåtande, som doktor Karl Wildt utfärdat den 21
juli 1959 och som tidigare ingivits till Försäkringsrådet. Med anledning av
skrivelsens innehåll meddelade vi Luossavaara-Kiirunavaara AB bl. a., att,
om ärendet skulle upptagas till förnyad prövning, ny läkarundersökning av
Wiitavaara, omfattande jämväl röntgenundersökning, borde företagas. Något
utlåtande över företagen undersökning har dock ännu icke inkommit
till vårt bolag.

Med anledning av innehållet i de handlingar vi nu mottagit från Riksförsäkringsverket
kommer AÖO att ombesörja förnyad läkarundersökning av
Wiitavaara. Sedan resultatet av denna undersökning föreligger, skall AÖO
pröva frågan, huruvida yrkessjukdomen numera kan anses medföra sådan
nedsättning av arbetsförmågan, att livränta skall utgå.

Arbetsgivarnas ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag har numera ånyo
prövat frågan om ersättning åt Wiitavaara men genom beslut den 8 maj
1963 funnit ersättning enligt lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar
inte kunna utgå, enär bolaget funnit yrkessjukdomen stendammlunga
icke medföra nedsättning av Wiitavaaras arbetsförmåga med minst en
tiondel.

Över bolagets beslut har Wiitavaara anfört besvär hos Försäkringsrådet.
Ärendet är ännu icke avgjort hos rådet.

Riksförsäkringsverket har anfört, att enär Wiitavaara inte är försäkrad
hos verket, så ankommer det inte på verket i dess egenskap av försäkringsinrättning
all pröva den i motionen avsedda ersättningsfrågan. Vad angår
spörsmålet om ersättning av statsmedel till Wiitavaara har verket som sin
mening uttalat att vad i ärendet förekommit inte synts utgöra skäl för utgivande
av sådan ersättning till Wiitavaara, vilken är över 80 år gammal
och åtnjuter folkpension med 4 085 kr. om året.

10

Statsutskottets utlåtande nr 158 år 1963

Enligt uppgift från LKAB åtnjuter Wiitavaara, som är änkling, pension
från bolaget med 1 000 kr. om året. Därtill kommer, såsom nämnts, folkpensionen
å 4 085 kr. årligen.

Utskottet. Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har frågan om
ersättning till Wiitavaara på grund av silikossjukdom tidigare vid upprepade
tillfällen varit föremål för prövning av vederbörande försäkringsinrättning
och av försäkringsrådet. Därvid har livränta enligt lagen om
försäkring för vissa yrkessjukdomar befunnits icke kunna tillerkännas
Wiitavaara, enär sjukdomen ansetts icke medföra nedsättning av hans
arbetsförmåga med minst en tiondel. En av Wiitavaara gjord förnyad framställning
om ersättning har den 8 maj 1963 avslagits av försäkringsinrättningen.
Ersättningsfrågan är f. n., på grund av anförda besvär, beroende
på prövning av försäkringsrådet. Mot försäkringsrådets beslut kan i förekommande
fall talan föras hos försäkringsdomstolen.

Med hänsyn till ovan angivna förhållanden anser sig utskottet icke böra
till prövning uppta frågan om ersättning till Wiitavaara i enlighet med det
föreliggande motionsyrkandet. Utskottet hemställer därför,

att motionen II: 402 icke må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 5 november 1963

På statsutskottets vägnar:

ERNST V. STAXÄNG

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Boman, fröken
Andersson, herrar Einar Persson, Birger Andersson, Ivar Johansson, Axel
Johannes Andersson, Virgin, Fritz Persson, Rikard Svensson, Per Jacobsson,
Bertil Petersson, Hjorth och Eric Carlsson; samt

från andra kammaren: herrar Staxäng, Gustafsson i Stockholm, Karlsson
i Olofström, Svensson i Stenkyrka, Blidfors, Almgren, fröken Elmén,
herrar Nilsson i Göingegården, Andreasson, Mellqvist, Lassinantti, Blomkvist,
Antonsson, Nelander och Källstad.

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 631247