Statsutskottets utlåtande nr 157 år 1963
5
Nr 157
Utlåtande i anledning au väckt motion om pension till vissa reser
vtelegrafexpeditörer.
(5:e avd.)
I en inom andra kammaren av fröken Elmén in. fl. väckt motion (II: 611)
har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
att förslag snarast förelägges riksdagen om skälig pension till i motionen
omförmälda reservtelegraf expeditörer.
Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag får utskottet, i den
män redogörelse ej lämnas i det följande, hänvisa till motionen.
Över förevarande motion har, efter därom i vederbörlig ordning gjord
framställning, utlåtande avgivits av telestgrelsenr som antört i huvudsak
följande.
I motionen anföres bl. a., att enligt äldre bestämmelser telegrafexpeditörer
vid televerket blevo uppsagda från sin tjänst (även om denna var ordinarie),
i det fall att de gifte sig »utanför verket», att detta icke hindrade
verket att sedan låta dem tjänstgöra som reservtelegrafexpeditörer, att villkoret
för att få stå kvar såsom reservtelegrafexpeditör var att vederbörande
ständigt skulle stå till verkets förfogande samt att reservtelegrafexpeditörerna
varit en god tillgång för verket under tider, då verket haft ont om
folk, bl. a. under krigsåren och vid helger m. in. Det sammanlagda antalet
timmar, varunder de individuella reservtelegrafexpeditörerna tjänstgjort,
angives dock i många fall vara svårt att redovisa.
Enligt motionärernas mening borde de reservtelegrafexpeditörer, vilka
enligt de äldre bestämmelserna blivit uppsagda av televerket vid giftermål
men vilka fortsättningsvis stått till verkets förfogande under många år,
vara berättigade till någon form av icke behovsprövad pension.
Vad angår de i motionen åsyftade äldre bestämmelserna för televerket
beträffande avgångsplikt för kvinnor i ordinarie anställning vid ingående av
äktenskap vill styrelsen framhålla, att de ifrågavarande bestämmelserna,
vilka grundade sig på stadgande i Kungl. Maj :ts instruktion för telestyrelsen,
icke voro unika för televerket utan hade sin motsvarighet även inom
andra kommunikationsverk (postverket och statens järnvägar). Från början
voro bestämmelserna i fråga kategoriska; de modifierades emellertid
efter hand och slopades helt att gälla fr. o. in. den 1 juli 1920 eller således
för nära 43 år sedan. Ett flertal av dem, som på grund av bestämmelserna
hade måst taga avsked från ordinarie telegrafexpeditörsbefattning, bereddes
senare genom telestyrelsens försorg ånyo dylik anställning.
Någon skyldighet för dem, som efter avsked från ordinarie tclegrafexpeditörstjänst
fingo kvarstå såsom reservtelegrafexpeditörer, att »alltid stå
till verkets förfogande» har såvitt styrelsen kunnat finna icke existerat.
På förfrågan av telestyrelsen år 1921 förklarade sig emellertid vissa här
6
Statsutskottets utlåtande nr 157 år 1963
berörda reservtelegrafexpeditörer villiga att emottaga förordnande på bostadsorten
när helst sådant erbjödes dem; de erhöllo därvid gynnsammare
lönevillkor samt bättre rätt till förordnande än övriga reservtelegrafexpeditörer.
I de fall återanställning såsom ordinarie icke kommit till stånd för nu
avsedda anställningshavare, torde detta ha berott antingen på att vederbörande
själv överhuvudtaget icke önskat ånyo inträda i anställning med
full tjänstgöringsskyldighet eller också på att vederbörande icke kunnat
beredas ordinarie anställning vid televerket å bostadsorten och icke varit
villig underkasta sig flyttning till annan ort, där dylik anställning skulle
varit möjlig.
För dessa senare reservtelegrafexpeditörer har tjänstgöringens omfattning
i de skilda fallen varierat högst avsevärt.
Allt sedan den 1 juli 1920 ha funnits av Kungl. Maj :t utfärdade bestämmelser
angående årligt understöd åt viss icke-ordinarie personal vid televerket.
Dessa bestämmelser ha av telestyrelsen tillämpats bl. a. å reservtelegrafexpeditörerna.
I fråga om bl. a. reservtelegrafexpeditörer har såsom allmän förutsättning
för erhållande av understöd av nu nämnt slag alltid gällt, att vederbörande
vid avgången skall, där ej särskilda omständigheter föranleda undantag,
kunna räkna en tjänstetid av minst 25 år och prövas vara i behov av dylikt
understöd. Beträffande reservtelegrafexpeditör har sedan lång tid tillbaka
kravet i fråga om tjänstetid av styrelsen ansetts uppfyllt, om vederbörande
under minst 25 år stått till verkets förfogande för tjänstgöring
och därunder tjänstgjort sammanlagt minst 15 år.
I den mån ansökan om årligt understöd inkommit till styrelsen och
förutsättningar härför förelegat, har vederbörande tilldelats årligt understöd.
Beloppet av understödet har härvid fastställts på grundval av omfattningen
av vederbör andes tjänstgöring in. in. I ett par fall berörande i
motionen avsedda reservtelgrafexpeditörer har pensionsfrågan underställts
Kungl. Maj :ts prövning.
Reservtelegrafexpeditörerna kunna numera enligt bestämmelserna i Kungl.
Maj:ts brev till telestyrelsen den 12 maj 1961 angående pensionsrätt in. m.
för innehavare av vissa arvodesanställningar vid televerket erhålla pensionsrätt
enligt statens allmänna tjänstepensionsreglemente (SPR).
Vid sidan härav gälla alltjämt de ovannämnda bestämmelserna om årligt
understöd, och reservtelegrafexpeditör, som icke uppfyller villkoren för erhållande
av pension enligt SPR, har således möjlighet att i stället erhålla
årligt understöd, om hon fyller kraven härför.
Någon anledning att nu genom särskilda, generella bestämmelser tillerkänna
de i motionen åsyftade tidigare avgångna reservtelegrafexpeditörerna
någon form av icke behovsprövad pension kan telestyrelsen för sin del icke
anse föreligga.
Med hänsyn till vad sålunda anförts finner sig telestyrelsen för sin del
böra avstyrka ett beslut av den innebörd, som i motionen ifrågasatts.
Utskottet. I den föreliggande motionen framförs förslag syftande till att
bereda vissa äldre reservtelegrafexpeditörer — vilka på sin tid nödgats avgå
från ordinarie anställning som telegrafexpeditör i samband med ingående
av äktenskap och därefter ställt sig till förfogande för tjänstgöring
»i reserven» — någon form av icke behovsprövad pension.
Statsutskottets utlåtande nr 157 år 1963
7
Motionsförslaget berör förhållanden som ligger långt tillbaka i tiden.
Intill den 1 juli 1920 gällde — vid telegrafverket såväl som vid vissa av de
övriga kommunikationsverken — att ingående av äktenskap »utanför verket»
diskvalificerade ordinarie kvinnliga befattningshavare till fortsatt dylik
anställning; däremot stod det vederbörande fritt att övergå till extra
ordinarie tjänst, varmed dock följde skyldighet att vid behov tjänstgöra
även utanför bostadsorten, En del av de ordinarie telegrafexpeditörer, som
till följd av nu relaterade förhållanden lämnade sin ordinarie tjänst utan
att övergå till extra ordinarie anställning, åtog sig emellertid att fortsättningsvis
stå till verkets förfogande såsom reservtelegrafexpeditörer, varmed
följde skyldighet att mot ersättning tjänstgöra högst 60 dagar om
året.
Å reservtelegrafexpeditör tillämpas i första hand av Kungl. Maj :t utfärdade
generella bestämmelser om årligt understöd åt viss icke-ordinarie
personal vid televerket. Understödet, som motsvarar högst två tredjedelar
av den årsinkomst vederbörande senast åtnjutit, utgår efter behovsprövning.
Det är mot denna behovsprövning som motionärerna närmast vänder
sig. I övrigt preciseras motionsyrkandet inte på annat sätt än att den påyrkade
pensionsförbättringen sägs avse att bereda vederbörande »skälig
pension».
I anledning härav får utskottet erinra om att riksdagen lagt i Kungl.
Maj :ts hand att närmare reglera pensionsvillkoren för åtskilliga kategorier
av personal med speciella anställningsförhållanden, bland dem den personal
som i den föreliggande motionen åsyftas. I första hand ankommer
det alltså på Kungl. Maj :t att ta ställning till framställningar om uppmjukning
eller påbyggnad av redan utfärdade bestämmelser. Utskottet vill
emellertid som sin mening i sak framhålla, att utskottet i likhet med
telestyrelsen inte kan finna tillräckliga skäl förebragta för en ändring av
de nu gällande understödsbestämmelserna till förmån för en grupp sedan
länge avgångna anställningshavare på sätt i motionen åsyftas.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att motionen II: 611 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 5 november 1963
På statsutskottets vägnar:
ERNST V. STAXÄNG
Närvarande: se under utlåtandet nr 158.
Reservation
av fröken Elmén.