Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1963
1
Nr 43
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till förordning om ändring i vägtrafikförordningen
den 28 september 1951 (nr 648), dels ock
i ämnet väckta motioner.
Genom en den 18 oktober 1963 dagtecknad proposition, nr 200, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl.
Maj:t under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden anhållit om riksdagens yttrande över
följande
Förslag
till
förordning om ändring i vägtrafikförordningen den
28 september 1951 (nr 648)
Härigenom förordnas, att i vägtrafikförordningen den 28 september 1951
skall, på sätt nedan angives, införas en ny paragraf, betecknad 23 a § jämte
därtill hörande rubrik, att 24 § 1 och 2 mom. samt 65 § 2 mom. nämnda
förordning skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, samt att
till sistnämnda paragraf skall fogas ett nytt moment, betecknat 7 mom., av
(Föreslagen lydelse)
Inspektion hos försäljare
23 a §.
Besiktningsman äger företaga inspektion
hos den, som driver handel
med fordon, för kontroll av beskaffenhet
och utrustning hos begagnade
motordrivna fordon och släpfordon,
som förvaras i lager eller hållas till
saln i rörelsen (inspektion hos
f ö r s ä l j ar e).
För sådan inspektion skall besiktningsman
jämte av honom anlitat
biträde äga tillträde till lokaler och
1 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 9 samt. 3 avd. Nr 43
nedan angiven lydelse.
(Gällande lydelse)
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1963
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
områden, där fordon, som sägs i
första stycket, finnas uppställda. Besiktningsmannen
må i den utsträckning
han finner påkallat provköra
fordon, som inspektionen avser. Det
åligger rörelsens innehavare att tillhandagå
i den utsträckning som erfordras
för förrättningens behöriga
genomförande.
Vid förrättningen skola bestämmelserna
i 23 § andra stycket äga
motsvarande tillämpning.
Vad besiktningsman eller biträde
till denne erfarit i samband med
inspektion hos försäljare må ej yppas
i vidare mån än som erfordras
för vinnande av det med inspektionen
avsedda ändamålet.
24 §.
1 mom. Registrerat motorfordon —
Om skyldighet att för kontrollbesiktning
inställa motordrivet fordon
eller släpfordon i anledning av körförbud
eller föreläggande stadgas i
22 och 23 §§.
Angående skyldighet
2 mom. Vid anmälan
a) ifråga
b) i fråga om fordon för vilket
meddelats körförbud eller föreläggande
om kontrollbesiktning enligt
vad i 22 och 23 §§ stadgas, handling
som utfärdats över förbudet eller
föreläggandet.
-------sådant gasverk.
Om skyldighet att för kontrollbesiktning
inställa motordrivet fordon
eller släpfordon i anledning av körförbud
eller föreläggande stadgas i
22, 23 och 23 a §§.
särskilt stadgas,
skall företes:
intyget; och
b) i fråga om fordon, för vilket
meddelats körförbud eller föreläggande
om kontrollbesiktning enligt
vad i 22, 23 och 23 a §§ stadgas,
handling som utfärdats över förbudet
eller föreläggandet.
65
2 mom. Brukas motordrivet fordon
eller släpfordon i strid mot 11 §,
12 § 1 mom., 13 § 1 mom. eller
24 a § första stycket eller mot bestämmelse,
som meddelats med stöd
av 27 § 1 mom., eller mot 27 § 2
eller 3 mom., eller brukas fordonet
i strid mot förbud, som meddelats
enligt 22 eller 23 §, vare ägaren förfallen
till dagsböter.
8-
2 mom. Brukas motordrivet fordon
eller släpfordon i strid mot 11 §,
12 § 1 mom., 13 § 1 mom. eller
24 a § första stycket eller mot bestämmelse,
som meddelats med stöd
av 27 § 1 mom., eller mot 27 § 2
eller 3 mom., eller brukas fordonet
i strid mot förbud, som meddelats
enligt 22, 23 eller 23 a §, vare ägaren
förfallen till dagsböter.
7 mom. Vägrar rörelseinnehavare
att tillhandagå besiktningsman på
sätt stadgas i 23 a § dömes till dagsböter.
Tredje lagutskottets utlåtande nr t3 år 1963
3
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
Bryter någon mot bestämmelsen i
23 a § fjärde stycket, dömes till
dagsböter eller fängelse i högst ett
år. Sådan förseelse må av allmän
åklagare åtalas endast efter angivelse
av målsäganden.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1964.
Motioner
1 samband med propositionen bär utskottet behandlat följande i anledning
av propositionen väckta motioner, nämligen
dels nr 825 i första kammaren av herr Jonasson och herr Gustafsson, NilsEric,
och nr 992 i andra kammaren av herr Börjesson i Falköping m. fl.,
dels ock nr 826 i första kammaren av herr Wallmark och herr Jacobsson,
Gösta, och nr 993 i andra kammaren av herr Palm.
I motionerna 1:825 och 11:992, som är likalydande, hemställes »att
riksdagen vid sin behandling av proposition nr 200 i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte anhålla a) att frågan om särskild anmälan och registrering av
yrkesmässig handel med begagnade bilar måtte prövas och därav föranlett
förslag skyndsamt framläggas, samt b) att frågan om förbud mot överlåtelse
av bil till person som ej uppnått 18 års ålder måtte upptagas till
förnyad prövning och därav föranlett förslag likaledes skyndsamt framläggas».
I motionerna I: 826 och II: 993, som också är likalydande, hemställes
»att riksdagen måtte besluta att utsträcka den i propositionen föreslagna
fordonskontrollen till varje fordon som utgör en påtaglig trafikfara».
Beträffande motionernas innehåll får utskottet, i den mån redogörelse
ej lämnas nedan, hänvisa till motionerna II: 992 och I: 826.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen överväges olika möjligheter till kontroll över handeln
med begagnade bilar i syfte att förhindra försäljning av trafikfarliga fordon.
Förslag frainlägges till eu ny bestämmelse i vägtrafikförordningen
om rätt för besiktningsman att företaga inspektion av begagnat motordrivet
fordon eller släpfordon som förvaras i lager eller hålles till salu hos
bilhandlare. Vid inspektionerna skall, liksom vid flygande inspektion,
lf Bihang till riksdagens protokoll 1963. 9 samt. 3 avd. Nr 43
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr i3 år 1963
körförbud kunna meddelas. Bestämmelsen jämte därav föranledda ändringar
i övrigt i vägtrafikförordningen avses skola träda i kraft den 1 januari
1964.
Propositionens tillkomst m. m.
Propositionen bygger på en promemoria upprättad av en särskild arbetsgrupp
inom kommunikationsdepartementet. Promemorian har remissbehandlats.
Utskottet får beträffaande promemorians närmare innehåll och remissyttrandena
ävensom gällande bestämmelser och frågans tidigare behandling
hänvisa till den redogörelse härför, som återfinnes på sid. 6—26 i propositionen.
Departementschefen
Departementschefen uttalar i propositionen följande.
Det totala antalet försäljningar per år av begagnade fordon är högst betydande.
Att döma av siffror som angivits i promemorian och som grundar
sig på uppgifter från MRF har försäljningen av begagnade personbilar
under senare år hållit sig i stort sett konstant kring 65 procent av
den totala personbilsförsäljningen. År 1962 försåldes enligt MRF:s beräkningar
— frånsett försäljningar till återförsäljare och skrothandlare —
350 000 begagnade personbilar. Med hänsyn till den fortlöpande ökningen
av fordonsparken förväntas siffran för år 1965 ha stigit till ca 400 000.
Det ligger nära till hands att anta att en avsevärd del av försäljningarna
kommer till stånd därför att vederbörande säljare befarar eller redan konstaterat
allvarlig förslitning av fordonet. Man måste också räkna med att
säljarna i större eller mindre utsträckning håller inne upplysningar om
förefintliga brister med hänsyn till den menliga inverkan härav på fordonens
saluvärde.
I promemorian anges att beräkningsvis 90 procent av all försäljning av
begagnade bilar från privatägare till konsument går via bilhandlare. Denna
siffra måste i och för sig anses glädjande eftersom härigenom i många
fall möjliggöres en sakkunnig granskning och bedömning av fordonet just
vid en tidpunkt då detta är särskilt önskvärt. Att ett allt större antal ansvarsmedvetna
företag också utför eller låter utföra en objektiv granskning
och överlämnar protokoll häröver till vederbörande kund eller i förekommande
fall låter utrangera fordonen måste anses vara av mycket stor
betydelse för trafiksäkerheten. Som jag utförligt redogjort för i propositionen
1963: 91 ang. säkerhetsinspektion av motorfordon är nämligen de
5
Tredje lagutskottets utlåtande nr i3 år 1963
bristfälliga fordonens roll som olycksfaktor betydligt större än man tidigare
föreställt sig.
Försäljningar av bristfälliga fordon förekommer emellertid f. n. så ofta
inom bilhandeln att man kan tala om allvarliga missförhållanden. Nödvändigheten
av en sanering på området har allmänt omvittnats vid remissbehandlingen
av departementspromemorian. Såsom arbetsgruppen framhållit
bör en sådan sanering i allt väsentligt genomföras genom åtgärder
inom branschen. Även om vissa initiativ tagits härför får man räkna med
att det kommer att ta rätt lång tid innan man lyckas genomföra fullt tillfredsställande
förhållanden. Härtill kommer att saneringen säkerligen inte
kommer att nå den kategori av bilförsäljare som torde vara den egentliga
orsaken till att frågan om särskilda åtgärder aktualiserats, nämligen den
där man med markant likgiltighet för annat än ekonomisk vinning avyttrar
bristfälliga och ofta helt undermåliga fordon med fördöljande eller förtigande
av bristerna. Enligt min mening är det därför med hänsyn till den
roll brister hos fordonen har som olycksfaktor nödvändigt att öppna en
möjlighet för myndigheterna att företa inspektioner av begagnade motorfordon
som saluförs inom bilhandeln. Tillsynen bör begränsas till åtgärder
som motiveras av trafiksäkerhetsskäl. Den utökade fordonskontroll som
förestår i anledning av den beslutade reformen om säkerhetsinspektion
kommer säkerligen att betydligt minska men såvitt jag kan bedöma inte
att eliminera behovet av en sådan tillsyn från det allmännas sida. Jag
anser därför inte som vissa remissinstanser att endast provisoriska bestämmelser
bör införas. Däremot beaktar jag givetvis den beslutade reformen
vid övervägande av vilka åtgärder som nu bör tillgripas.
Med hänsyn till vad jag anfört om verkan av säker hetsinspektionsreformen
synes mig en så långt gående åtgärd som införande av besiktningstvång
vid överlåtelse av fordon inte böra tillgripas. Om frågan kan vinna en acceptabel
lösning på annat sätt anser jag mig vidare inte kunna förorda ett så
avsevärt ingrepp i näringsfriheten som ett system med offentlig auktorisation
inom bilhandeln skulle innebära. Jag anser mig inte heller kunna tillstyrka
att — såsom några remissinstanser föreslagit — yrkesmässig försäljning
av trafikfarliga fordon kriminaliseras.
Arbetsgruppens förslag, som innebär att inspektion skall kunna ske av
begagnade fordon inom varje företag där sådana fordon salutöres, bär tått
ett gott mottagande av det stora antal remissinstanser som yttrat sig över
promemorian. Jag anser förslaget vara väl anpassat till den töreliggnade
situationen och ansluter mig i princip därtill.
Jag delar arbetsgruppens uppfattning att inspektionerna i princip bör
företagas stickprovsvis. Om den förutsättningen för inspektion uppställdes
att misstanke om osund handel måste föreligga skulle detta innebära vissa
krav på utredning som av allt att döma skulle onödigt komplicera förtärandet
och nedsätta dess effektivitet. Då jag således utgår från att inspek
-
6 Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1963
tion i många tall kommer att ske utan att någon som helst anledning givits
att befara försäljning av undermåliga fordon synes mig förrättningarna
ej böra utföras av polismän.
Till detaljerna i arbetsgruppens förslag och till den närmare motivering
som i promemorian anförts till bestämmelserna kan jag — liksom det övervägande
antalet remissinstanser — i allt väsentligt ansluta mig.
På ett par punkter vill jag föreslå modifikationer i arbetsgruppens förslag.
En besiktningsman bör inte vara betagen möjligheten att, om han
anser det påkallat, vid förrättning hos en bilhandlare inspektera också
eventuella begagnade traktorer, som saluhålles i rörelsen. Den krets av fordon
förrättningarna skall kunna omfatta bör därför — som ett par länsstyrelser
anfört — lämpligen bestämmas på samma sätt som skett i fråga
om flygande inspektion och således innefatta även andra motordrivna
fordon än motorfordon. Vad angår tystnadsplikten bör denna givetvis som
riksåklagarämbetet anfört omfatta såväl förrättningsmännen som av dem anlitade
biträden. Tystnadsplikten bör bl. a. i fråga om målsägarangivelse
gälla likformigt för båda dessa kategorier och således helt regleras i författningen.
Med anledning av vissa uttalanden i remissyttrandena vill jag
framhålla att, såsom torde framgå av stadgandets formulering, tystnadsplikten
inte gäller uppgifter som direkt har samband med förrättningens
sytte. Slutligen bör beaktas vad bland andra hovrätten för nedre Norrland
anlört om behovet av en straffbestämmelse rörande den som vägrar tillhandagå
förrättningsmännen på föreskrivet sätt.
Frågan om besiktningsmannens möjligheter att vinna kunskap om vilka
fordon en viss företagare disponerar för försäljning har väckt särskild
uppmärksamhet hos ett antal remissinstanser, därvid påpekats att fordon
kan innehas i kommission och förvaras hos ägaren samt även i andra fall
förvaras annorstädes än på det egentliga försäljningsstället. En straffsanktionerad
skyldighet lör vederbörande rörelseinnehavare att uttömmande
uppge fordonsinnehavet som på något håll ifrågasatts anser jag inte lämplig.
Bl. a. skulle respekten för en sådan bestämmelse knappast kunna upprätthållas
med hänsyn till att bevissvårigheter säkerligen skulle avsevärt förringa
dess eltekt. Genom kontakter med polisen och andra förhandsundersökningar
i det speciella fallet torde besiktningsmännen få söka lösa det
problem som här otvivelaktigt kan bli aktuellt i vissa fall. Förrättningsmännens
rätt att tordra tillträde till enskilda lokaler och områden är oberoende
av var desamma är belägna i förhållande till den egentliga rörelsen
och gäller varje plats där av omständigheterna framgår att fordon förvaras
som vederbörande handlare disponerar för försäljning i kommission eller
eljest.
Enligt 23 § VTF är en förutsättning för att polisman, som där sägs, eller
besiktningsman skall ha rätt att företaga flygande inspektion av ett fordon
att fordonet »av honom anträffas på väg». Denna förutsättning tillkom med
7
Tredje lagutskottets utlåtande nr 13 år VJ(>3
införandet av nu gällande vägtrafikförordning. Uttrycket torde anknyta till
det förhållandet att föreskrifterna om fordons utrustning gäller blott för
fordon som brukas på väg och bör inte, som några remissinstanser ifrågasatt,
utgå ur författningstexten. En sådan ändring skulle för övrigt inte,
som på några håll förutsatts, berättiga polisman, utöver den befogenhet
som följer av allmänna polisinstruktionen, och än mindre besiktningsman
att bereda sig tillträde till garage eller annan enskild uppställningsplats
för fordon.
I tredje lagutskottets utlåtande 1962: 12, som godkänts av riksdagen och
åberopats i dess skrivelse 1962: 128, har hemställts om åtgärder för en
bättre uppföljning via bilregistret av varje enskilt fordon beträffande ägarregistreringen.
Sådana åtgärder, vilka övervägts av arbetsgruppen, skulle
säkerligen liksom vissa andra förslag berörande registreringssystemet vara
av betydelse jämväl för att minska förekomsten av handel med undermåliga
fordon. Direktiv för en utredning med uppgift bl. a. att överarbeta
systemet för fordonsregistrering såsom helhet är nu under utarbetande
inom kommunikationsdepartementet. Någon tillfredsställande omedelbar
lösning av frågan om registrering av fordonsöverlåtelser synes med hänsyn
till vad arbetsgruppen anfört inte stå till buds men bör kunna påräknas
genom att en utredning som den jag nyss antytt kommer till stånd.
I promemorian har anmärkts att övervakningen över att meddelade körförbud
inte överträdes är bristfällig. Även bland remissinstanserna har en
sädan uppfattning framförts och man tillstyrker på många håll det av arbetsgruppen
förordade systemet att — i avbidan på att väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
förslag angående årligt utbyte av registreringsskyltar
prövas — körförbud utmärkes på fordonet medelst plombering eller på annat
sätt. Jag delar uppfattningen att körförbudens antecknande i bilregistren
är en helt otillräcklig åtgärd för möjligheterna att effektivt kontrollera
förbudens efterlevnad. Jag avser att överväga denna fråga i ett större sammanhang
i samband med utformningen av förslagen till de författningsändringar
som nödvändiggöres av reformen om säkerhetsinspektion. Något
hinder att redan dessförinnan i fråga om körförbud som förrättningsman
meddelar föreskriva att förbudet på lämpligt sätt skall utmärkas på vederbörande
fordon anser jag emellertid inte föreligga. Jag torde senare tör
Kungl. Maj :t få framlägga förslag till bestämmelse härom i vägtrafikkungörelsen.
Någon särskild bestämmelse om straff för den som skadar eller
borttager märke som här avses torde inte erfordras med hänsyn till de
regler allmänna strafflagen innehåller för motsvarande fall.
Vad slutligen beträffar frågan om åtgärder för att hindra försäljning
av motorfordon till ungdomar under 18 år anser jag mig på goda skäl
kunna förvänta all genom den beslutade säkerhetsinspektionen och den
kontroll över handeln med begagnade bilar som jag här föreslagit bilar av
helt undermålig kvalitet inom en ej alltför avlägsen framtid kommer att
8
Tredje lagutskottets utlåtande nr t3 år 1963
praktiskt taget helt försvinna ur marknaden. Som arbetsgruppen påpekat
är det oftast just sådana fordon ungdomarna har ekonomisk möjlighet att
förvärva. De problem som varit förknippade med ungdomars förvärv av
motorfordon kommer därför att i motsvarande mån minska. På grund
härav och med beaktande också av vad som i övrigt anförts i promemorian
om möjligheterna att komma till rätta med nämnda problem anser jag i
likhet med arbetsgruppen något förslag i detta ämne inte påkallat.
Motionerna I: 825 och II: 992
I motionerna frainhålles att problemen med de ur trafiksäkerhetssynpunkt
otillfredsställande fordonen inte främst förefinnes hos den reguljära
delen av bilhandeln utan inom vad som brukar kallas bilhandelns bakgård
och att handeln med de trafikfarliga fordonen kan ytterligare kanaliseras
till denna del av bilhandeln till följd av de i propositionen förordade inspektionsåtgärderna.
För att hålla denna handel under uppsikt anser motionärerna
att garantier bör skapas för att besiktningsmyndigheten — utan
tillämpning av någon form av auktorisationsförfarande — hålles underrättad
om var och av vem handel med begagnade bilar bedrives. Enär
handelsregistret enligt motionärerna knappast kan tjäna till underlag liärlör
föreslår motionärerna eu särskild anmälningsskyldighet och registrering
vid yrkesmässig försäljning av begagnade bilar. Motionärerna anför
vidare.
En sådan skyldighet skulle givetvis inte innebära något ingrepp i näringsfriheten
utan endast skyldighet för envar som upptar handel med
begagnade bilar att till myndighet lämna den uppgift som fordras för att
han skall ställas under den inspektion och kontroll som gäller för andra
bilhandelsföretag. Riksdagen bör hos Kungi. Maj :t anhålla om vidtagande
av de åtgärder som är erforderliga för en sådan ordning. Det bör därvid ankomma
på Kungl. Maj :t att pröva om denna särskilda registrering skall
ske genom handelsregistret eller på annat sätt.
I motionerna behandlas därefter spörsmålet om försäljning av bilar till
personer under 18 år. Motionärerna understryker, i likhet med remissinstanserna,
att det är föga tillfredsställande att bilar skall få överlåtas till
underåriga som gör sig skyldiga till olovlig körning genom att bruka dem.
Motionärerna fortsätter.
Det är också känt att dessa yngre åldersgruppers låga penningtillgång
medför att de ofta förvärvar helt undermåliga bilar till ett billigt pris. Man
torde också få räkna med att betydande möjligheter till sådana förvärv
kommer att finnas även framgent. Det dröjer ganska länge innan den av
vårriksdagen beslutade årliga kontrollen av bilarna träder "i full kraft, och
inte heller sedan den trätt i full kraft kan den hindra att undermåliga
bilar, t. ex. krockskadade, kommer ut i handeln i betydande omfattning.
Tredje lagutskottets utlåtande nr ''rf år 11)63 9
Inte heller de nu föreslagna slickprovsinspektionerna utgör någon garanti
att dylika bilar inte kommer att utbjudas till unga bilköpare. Från trafiksäkerhetssynpunkt
kan därför starka skäl anföras för ett förbud mot försäljning
eller annan överlåtelse av bil till person som inte uppnått 18 års
ålder. I vissa speciella fall kan det finnas legala skäl för ett bilförvärv
trots att inte 18-årsåldern uppnåtts. Förbudet bör därför kompletteras
med en bestämmelse att överlåtelse må ske om skriftligt medgivande till
förvärvet lämnats av föräldrar eller förmyndare. Riksdagen bör hos Kungl.
Maj :t anhålla om förnyad prövning och förslag i frågan i enlighet med här
angivna riktlinjer.
Motionerna I: 826 och II: 993
Motionärerna ifrågasätter huruvida den föreslagna bestämmelsens räckvidd
i praktiken blir tillräcklig med hänsyn till att den irreguljära handeln
med begagnade bilar kan uppträda i starkt varierande former, vilka
relativt lätt kan anpassas i syfte att kringgå saneringsåtgärder av exempelvis
här aktuell art. Motionärerna fortsätter.
Hithörande förhållanden kan belysas genom en av poliskammaren i
Stockholm i maj 1962 gjord inventering, varav framgår att i huvudstaden
148 företag var sysselsatta med handel av begagnade bilar och att av dessa
ungefär en tredjedel helt saknade lokaler för förvaring av saluförda fordon.
Enligt samma rapport skulle 1 000-talet bilar till salu dagligen belasta
gator och parkeringsplatser inom malmområdena i huvudstaden.
Denna art av yrkesmässig handel med begagnade bilar framträder dessutom
ej sällan som försäljningserbjudanden från privatpersoner genom
smärre »Till salu»-annonser i dagspressen.
Därest syftet med den framlagda propositionen skall nås, synes därför
motiverat att principiellt utsträcka omfattningen av de föreslagna kontrollåtgärderna
till varje objekt som för de omdömesgilla besiktningsmän
som för ändamålet kommer att utnyttjas framstår som en tydlig trafikfara.
En särskild tilläggsbestämmelse av angiven innebörd bör intagas i
vägtrafikförordningen.
Utskottet
I propositionen överväges olika möjligheter till kontroll över handeln
med begagnade bilar i syfte att förhindra försäljning av trafikfarliga fordon.
Departementschefen bar nämligen funnit att sådan försäljning så
ofta förekommer inom bilhandeln att man kan tala om allvarliga missförhållanden.
Ehuru den nödvändiga saneringen på området enligt departementschefen
i allt väsentligt bör genomföras genom åtgärder inom branschen,
måste dock möjlighet öppnas för viss tillsyn irån det allmännas
sida. Med hänsyn till verkan av den ökade fordonskontroll som förestår i
anledning av den tidigare i år av statsmakterna beslutade reformen om
säkerhetsinspektion av motorfordon har departementschefen avvisat långt
gående bestämmelser såsom införande av besiktningstvång vid överlåtelse
10
Tredje lagutskottets utlåtande nr i3 år 1963
av fordon eller ett system med offentlig auktorisation inom bilhandeln. I
stället föreslås i propositionen att besiktningsman skall få rätt att företaga
inspektion av begagnat motordrivet fordon eller släpfordon, som förvaras i
lager eller hålles till salu hos bilhandlare. Vid dessa inspektioner skall,
liksom vid flygande inspektion, körförbud kunna meddelas. Propositionen
bygger i huvudsak på förslag av en inom kommunikationsdepartementet
särskilt tillsatt arbetsgrupp. Förslaget har vid remissbehandlingen fått ett
genomgående gott mottagande.
I sitt av riksdagen godkända utlåtande angående säkerhetsinspektionen
underströk utskottet vikten av att all omsorg ägnas frågan om vilka åtgärder
som ertordras för att undanröja de allvarliga trafiksäkerhetsproblem
som hänger samman med vissa mindre ansvarsmedvetna former av
handeln med begagnade bilar. Den lösning av problemet som nu framlagts
är enligt utskottets mening väl avvägd och får anses vara ett lämpligt steg
mot ytterligare säkerhet i trafiken. Ett genomförande av möjligheten till
inspektion hos försäljare torde nämligen — i förening med den redan beslutade
säkerhetsinspektionen — verka i den riktningen att den övervägande
delen av trafikfarliga fordon antingen sättes i tillfredsställande
skick eller utrangeras, varigenom de svåraste olägenheterna på området
torde bortfalla. Då utskottets granskning av stadgandets närmare innehåll
ej heller föranlett någon anmärkning, har utskottet icke någon erinran
mot det till propositionen fogade förslaget.
I samband med propositionen har utskottet behandlat de i anledning av
densamma väckta motionerna I: 825 och II: 992 samt i I: 826 och II: 993,
vari framförts vissa uppslag för att ytterligare effektivisera och utbygga
bestämmelserna angående trafikfarliga motorfordon.
I de likalydande motionerna 1:825 och 11:992 hemställes sålunda, att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om prövning och därav
föranledda förslag beträffande frågan om dels särskild anmälan och
registrering av yrkesmässig handel med begagnade bilar och dels om förbud
mot överlåtelse av bil till person som ej uppnått 18 års ålder. Vad
gäller det förstnämnda spörsmålet anser utskottet motionärernas syfte att
genom registrering bereda besiktningsmännen fullständig kännedom om
alla dem som idkar handel av ifrågavarande slag värt beaktande. Enligt
utskottets mening kan det dock antagas att de av motionärerna befarade
svårigheterna i kontrollavseende i huvudsak kan bemästras genom att besiktningsmännen
särskilt vid samarbete med polisen kan erhålla nödvändiga
upplysningar. Utskottet är också positivt inställt till vad motionärerna
anfört om underårigas förvärv av bil. Ett sådant förbud kan visserligen
ej sägas ha direkt samband med problemet om trafikfarliga motorfordon
utan vad man närmast skulle uppnå härmed är att förhindra att
motorfordon förvärvas av vissa personer, som ej har rätt att framföra
sådant fordon. Ur denna synpunkt borde en inskränkning beträffande inköp
av motorfordon omfatta envar, som saknar giltigt körkort för det slag
Tredje lagutskottets utlåtande nr \3 år 1963 11
av fordon han önskar förvärva. En sådan bestämmelse, som självfallet
icke kunde göras undantagslös, skulle dock för att bli effektiv medföra
viss omgång vid såväl handeln med motorfordon som registreringsförfarandet.
Utskottet anser emellertid för sin del att — därest det skulle visa
sig att man icke genom trafikpolisens övervakning kan i rimlig grad förhindra
att motorfordon framföres av därtill icke berättigade personer —
det framlagda förslaget är förtjänt att övervägas som ytterligare åtgärd
i syfte att förbättra trafiksäkerheten.
Med hänsyn till det sagda är utskottet icke för närvarande berett att tillstyrka
motionärernas hemställan. Utskottet förutsätter emellertid härvid
att Kungl. Maj :t under det fortsatta arbetet med trafiksäkerhetsproblemen
kommer att beakta vad som anförts i motionerna.
Förslag att den ifrågasatta fordonskontrollen skall utsträckas till varje
fordon, som utgör en påtaglig trafikfara, framlägges i de likalydande motionerna
1:826 och 11:993. Motionärerna synes närmast avse den del av
bilhandeln, som drives utan fast försäljningsställe. Härvidlag får dock
motionärernas syfte i huvudsak anses tillgodosett genom stadgandet om
flygande inspektion, som ger besiktningsmän och vissa polismän rätt att
undersöka och provköra motordrivet fordon eller släpfordon, vilket anträffas
på väg. Utskottet vill i detta sammanhang understryka den betydelse
för trafiksäkerheten som denna inspektionsform har och vikten av
att de personella och tekniska resurserna ökas så att flygande inspektion
kan utnyttjas i större utsträckning än vad nu är fallet. I den mån motionärerna
önskar att besiktningsmännen skulle för kontroll av fordon, som
icke hålles i lager eller till salu i yrkesmässig handel, få bereda sig tillträde
till garage eller annan enskild uppställningsplats är ett sådant förslag
ägnat att inge avsevärda principiella betänkligheter och kan icke biträdas
av utskottet.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anmäla
att riksdagen icke funnit anledning till erinran mot
det vid förevarande proposition, nr 200, fogade förslaget;
B. att motionerna
1. 1: 825 och II: 992 samt
2. I: 826 och II: 993
i den mån de ej kan anses besvarade genom vad utskottet
ovan anfört icke måtte föranleda någon riksdagens ålgärd.
Stockholm den 3 december 1963
På tredje lagutskottets vägnar:
ERIK ALEXANDERSON
12
Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1963
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Alexander son, Göran Karlsson*, Ebbe
Ohlsson, Kristiansson, Knut Johansson*, Georg Carlsson, Åkesson och
Wirmark;
från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp*, Wachtmeister,
fru Torbrink, herrar Persson i Tandö*, Carlsson i Stockholm,
Mattsson och Tobé.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 631484