Tredje lagutskottets utlåtande nr 40 år 1963

1

Nr 40

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag om ändring i lagen den 28 maj 1886 (nr 46)
angående stenkolsfyndigheter m. m., m. m.

Genom en den 11 oktober 1963 dagtecknad proposition, nr 176, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet
förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade
förslag till

1) lag om ändring i lagen den 28 maj 1886 (nr 46) angående stenkolsfyndigheter
m. m.;

2) lag om ändring i gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314), samt

3) lag om ändring i uranlagen den 2 december 1960 (nr 679).

Propositionens huvudsakliga innehåll

Den i propositionen förordade ändringen i lagen angående stenkolsfyndigheter
m. m. syftar främst till en förbättring av lagens bestämmelser om
saltfyndigheter samt olje- och gasfyndigheter. En modernisering av lagen i
dessa delar har befunnits påkallad för att möjliggöra en rationellt bedriven
letning efter de nämnda fyndigheterna. Den föreslagna regleringen bygger
liksom den nu gällande på ett koncessionssystem, men möjlighet införes att
begränsa koncession beträffande salt-, olje- och gasfyndigheter till att avse
endast undersökning av dylik fyndighet och, i samband med sådan begränsning,
till att gälla under viss tid. Andra nyheter beträffande salt-, olje- och
gasfyndigheter i förslaget är att koncessionsområdena skall kunna göras betydligt
större än vad nuvarande regler tillåter samt att bestämmelserna om arbetsskyldighet
skall ersättas med mera allmänt hållna föreskrifter om möjlighet
för Kungl. Maj :t att stipulera undersökningsplikt. Vidare upptager förslaget
nya regler om den utredning som bör förebringas i koncessionsärenden
m. m.

I fråga om gruvlagens regler föreslås i propositionen bl. a., att Kungl. Maj :t
skall tilläggas befogenhet att, när synnerliga skäl föreligger, dispensera från
lagens bestämmelse om »hus och hem» såsom hinder för inmutning och
utmålsläggning.

Lagförslagen

De vid propositionen fogade lagförslagen är av följande lydelse.
1 Ilihang till riksdagens protokoll 1963. 9 sami. 3 avd. Nr 40

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 40 år 1963

1) Förslag
till
Lag

om ändring i lagen den 28 maj 1886 (nr 46) angående stenkolsfyndig heter

m. m.

Härigenom förordnas, dels att 2, 7, 11, 20, 21, 33, 35 och 49—52 §§ lagen
den 28 maj 1886 angående stenkolsfyndigheter in. in. skola erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives, dels ock att 53 och 54 §§ nämnda lag skola
upphöra att gälla.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Ansökning om koncession göres
skriftligen och ingives till Konungens
Befallningshavande i länet. Sådan
ansökning skall innehålla uppgift
å

sökandens namn, yrke, hemvist och
postadress;

det jordområde, varå koncession
sökes, med angivande av fastighet,
församling och län, där området är
beläget;

huru stor ytvidd i dagen inom sagda
område, som sökanden anser sig
för arbetet behöva; samt den mark
för väg till området, som kan vara
erforderlig.

Ansökningen skall-------

Sökanden skall-------

§■

Ansökning om koncession göres
skriftligen och ingives till Konungens
Befallningshavande i länet. Sådan
ansökning skall innehålla uppgift
å

sökandens namn, yrke, hemvist och
postadress;

det jordområde, varå koncession
sökes, med angivande av fastighet,
där området är beläget;

huru stor ytvidd i dagen inom sagda
område, som sökanden anser sig
för arbetet behöva; samt

den mark för väg till området, som
kan vara erforderlig.

----i 13 §.

---sökandens förfogande.

7 §•

Söka flera koncession å samma
område, bestämme Konungen, oberoende
av tiden då ansökningarna inkommit,
vilken av sökandena, vare
sig de äro jordägare, upptäckare eller
andra, må äga företräde till koncessionens
erhållande; dock vare den,
som därvid visar sig hava upptäckt
fyndigheten, berättigad att, om annan
erhåller koncessionen, av denne
undfå skälig gottgörelse, vars belopp
i koncessionen bestämmes.

Söka flera koncession å samma
område, bestämme Konungen, oberoende
av tiden då ansökningarna inkommit,
vilken av sökandena, vare
sig de äro jordägare, upptäckare eller
andra, må äga företräde till koncessionens
erhållande.

Den som upptäckt fyndighet vare
berättigad att, om annan erhåller koncession,
av denne få skälig gottgörelse.

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr W år 1963
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

11

Det åligger den, som erhållit koncession,
att såsom pant för skada
och intrång, som genom arbetet kan
jordägare eller annan tillskyndas, hos
Konungens Befallningshavande nedsätta
i penningar eller svenska statens
eller allmänna hypoieksbankens
obligationer tvåtusen kronor, innan
något arbete får börjas, samt därutöver,
innan annat arbete än fyndighetens
undersökning medelst borrning
får äga rum, ett belopp av femtio
kronor för varje hektar av det
område, koncessionen omfattar. Är
koncessionsinnehavaren tillika ägare
av detta område, må i koncessionen
medgivas honom befrielse, till hela
beloppet eller viss del därav, från nedsättning,
varom nu är sagt; dock med
skyldighet för koncessionsinnehavaren
att sedermera, om jorden eller
andel därav kommer i annan ägares
hand, inom åtta dagar efter tillsägelse
av nye ägaren fullgöra vad här
ovan är i avseende å nedsättande av
pant i allmänhet föreskrivet.

Har nedsatt belopp blivit till större
eller mindre del för gäldande av skadeersättningar
använt, skall koncessionsinnehavaren
inom åtta dagar
fylla bristen, så att beloppet åter uppgår
till ovan bestämda summa.

20

1 mom. Om innehavare av koncession
verkställer arbete utan att pant
är enligt 11 § nedsatt, eller vidtager
förfoganden över område i dagen,
som icke blivit honom anvisat av bergmästaren
såsom i 12 § sägs, eller
sätter sig i besittning av anvisat
område eller av mark för väg innan
borgen är enligt 12 § ställd, eller mot
bestämmelserna i 16 § under jord
driver arbete å område, som är däremot
skyddat, ansvare såsom för
åverkan, om åtal därå i laga tid anställes.

2 inom. I fall, varom i 1 mom.
är sagt, så ock om koncessionsinnehavare
underlåter alt enligt 11 § fyl -

§•

Den som erhållit koncession skall,
innan något arbete må utföras inom
koncessionsområdet, hos Konungens
Befallningshavande ställa pant eller
borgen för den ersättning han kan
förpliktas utgiva för skada eller intrång,
som genom arbetet tillskyndas
jordägare eller annan. Är ej sådan
säkerhet godkänd av den, till vars
förmån den ställes, skall den prövas
av Konungens Befallningshavande.
Borgen må ej godkännas av Konungens
Befallningshavande, med mindre
löftesmännen förbundit sig en för alla
och alla för en såsom för egen skuld.

§•

1 mom. Om innehavare av koncession
verkställer arbete utan att säkerhet
är enligt 11 § ställd, eller vidtager
förfoganden över område i dagen,
som icke blivit honom anvisat
av bergmästaren såsom i 12 § sägs,
eller sätter sig i besittning av anvisat
område eller av mark för väg innan
borgen är enligt 12 § ställd, eller mot
bestämmelserna i 16 § under jord
driver arbete å område, som är däremot
skyddat, ansvare såsom för
åverkan, om åtal därå i laga tid anställes.

2 mom. I fall, varom i 1 mom.
är sagt, så ock om koncessionsinneliavare
underlåter att ställa sig till

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr W år 1963

(Gällande lydelse)

la uppkommen brist i nedsatta medel,
eller att ställa sig till efterrättelse
föreskrift i fråga om borgen,
som av Konungens Befallningshavande
enligt 12 § meddelas, eller att utgiva
ersättning enligt 14 § 2 mom.;
då varde arbetet inställt intill dess
vad i varje fall är föreskrivet blivit
fullgjort; och åligger det utmätningsmannen
i orten, då han därom anlitas,
att lämna den för arbetets inställande
nödiga handräckning.

(Föreslagen lydelse)

efterrättelse föreskrift i fråga om
borgen, som av Konungens Befallningshavande
enligt 12 § meddelas,
eller att utgiva ersättning enligt 14 §
2 mom.; då varde arbetet inställt intill
dess vad i varje fall är föreskrivet
blivit fullgjort; och åligger det utmätningsmannen
i orten, då han därom
anlitas, att lämna den för arbetets
inställande nödiga handräckning.

21

Vill koncessionsinnehavare — —- —
Då koncession sålunda upphört likasom
då densamma genom laga
kraft ägande dom förklarats förverkad,
äge den, som innehaft koncessionen,
att återfå den av honom enligt
12 § ställda borgen, sedan han
visat, att alla frågor om jordlösen
inom området för koncessionen blivit
slutligen avgjorda; och vare han
därjämte berättigad att, sedan ett år
förflutit från koncessionens upphörande,
återbekomma så stor del av
det enligt 11 § nedsatta belopp, som
icke motsvarar anspråk på ersättningsskyldighet,
varom tvist då kan
vara anhångig.

önskar koncessionsinnehavare--

Medgives koncessionsinnehavare
att avstå från en del av området för
koncessionen, gälle om återbekommande
av det för den delen nedsatta
belopp vad här ovan är i ty fall stadgat.

§•

- —-----i länskungörelserna.

Då koncession sålunda upphört likasom
då densamma genom laga
kraft ägande dom förklarats förverkad,
äge den, som innehaft koncessionen,
att återfå den av honom enligt
12 § ställda borgen, sedan han
visat, att alla frågor om jordlösen
inom området för koncessionen blivit
slutligen avgjorda; och vare han
därjämte berättigad att, sedan ett år
förflutit från koncessionens upphörande,
återbekomma den enligt 11 §
ställda säkerheten, om han visar, att
alla tvister om dittills anhängiggjorda
anspråk på ersättning blivit slutligen
avgjorda.

--------är föreskriven.

33

Bergverksstyrelsen äger---—

Den, som icke ställer sig till efterrättelse
föreskrift, som på grund
av denna § av bergsöverstyrelsen eller
bergmästaren meddelas, straffes
med böter från och med tio till och
med fem hundra kronor.

35

Utan tillstånd av bergmästaren må
icke schakt eller gruvöppning igenfyllas
eller de i gruvan befintliga,

§•

• -------egendom uppstår.

Den, som icke ställer sig till efterrättelse
föreskrift, som på grund
av denna § av bergsöverstyrelsen eller
bergmästaren meddelas, dömes
till dagsböter.

§•

Utan tillstånd av bergmästaren må
icke schakt eller gruvöppning igenfyllas
eller de i gruvan befintliga,

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 40 år 1963

(Gällande lydelse)

för dess styrka och bestånd nödiga
byggnader skadas eller förstöras. Den
häremot bryter straffes med böter
från och med tio till och med fem
hundra kronor.

49

Rättighet att för tekniskt utvinnande
av salt eftersöka och bearbeta
saltfyndighet är beroende på koncession,
som meddelas av Konungen.

Med saltfyndighet---

(Föreslagen lydelse)

för dess styrka och bestånd nödiga
byggnader skadas eller förstöras. Den
häremot bryter dömes till dagsböter.

§•

Rättighet att för tekniskt utvinnande
av salt eftersöka och bearbeta
saltfyndighet är beroende på koncession,
som meddelas av Konungen.
Koncession må begränsas till att avse
allenast undersökning av fyndighet
och, i samband med dylik begränsning,
till att gälla under viss tid,
som angives i koncessionen.

---med stensaltets.

Konungen äger vid meddelande av
koncession bestämma, i vilken omfattning
fyndigheter skola undersökas
för att den rätt som grundas på
koncessionen skall äga bestånd. Konungen
må sedermera meddela ändrade
bestämmelser i detta hänseende.

Koncession må av Konungen återkallas,
om föreskrift som meddelats
med stöd av tredje stycket åsidosättes
eller eljest synnerliga skäl äro därtill.

50

Vad här ovan i 2—5, 7—44 och
48 §§ är stadgat angående stenkolsfyndigheter
skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om saltfyndigheter.

1-j. llihang till riksdagens protokoll 1963.

1 mom. Vad i 2—4, 7—25, 32—40,
42—44 och 48 §§ är stadgat angående
stenkolsfyndigheter skall, med
de avvikelser som föranledas av bestämmelserna
i detta kap., äga motsvarande
tillämpning i fråga om saltfyndigheter;
därvid skall vad i 21 §
andra stycket stadgas gälla även i fall
då koncession upphört av annan anledning
än där sägs.

Är fråga om koncession avseende
allenast fyndighets undersökning, erfordras
ej att i ansökningen om koncession
lämnas uppgift å fastigheterna
inom det område, vård koncessionen
sökes. När skäl äro därtill, äger
Konungen i fråga om dylik koncession
medgiva sökanden att, utan hinder
av bestämmelserna i 2 § andra
stycket, vid ansökningen foga karta
jämte beskrivning av annan beskaf samt.

3 and. Nr 40

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 40 år 1963

(Gällande lydelse > (Föreslagen lydelse)

fenhet än där sägs. Ändå att sådant
medgivande lämnats, må icke anvisas
område i dagen enligt 12 § eller
påbörjas arbete för fyndighets undersökning
medelst borrning med mindre
koncessionsinnehavaren dessförinnan
över koncessions området eller så
stor del därav, som bergmästaren
prövat erforderlig, låtit upprätta karta
av beskaffenhet, som angives i 2 §
andra stycket, samt insänt kartan till
bergmästaren.

2 mom. Koncession må icke omfatta
område överstigande tiotusen hektar.

3 mom. Koncessionsinnehavaren
vare pliktig att upprätta karta över
undersökningsarbete och bearbetning
av fyndighet inom koncessionsområdet
enligt de föreskrifter som
meddelas av Konungen eller, efter
Konungens bemyndigande, av kommer
skollegium.

Sveriges geologiska undersökning
eller annan myndighet som Konungen
bestämmer skall på begäran beredas
tillfälle att genom geologisk
sakkunnig följa koncessionsinnehavarens
arbete och taga del av de vetenskapliga
resultaten av detsamma.
Vägrar koncessionsinnehavaren att
ställa sig denna bestämmelse till efterrättelse,
äger länsstyrelsen på anmälan
av myndigheten vid vite ålägga
honom att fullgöra sin skyldighet.

4 mom. Den som påbörjar arbete
för fyndighets undersökning medelst
borrning, innan han fullgjort vad som
enligt 1 mom. andra stycket åligger
honom i fråga om karta över koncessionsområdet
eller del därav, eller
åsidosätter föreskrift, som meddelats
med stöd av 3 mom. första stycket,
dömes till dagsböter. I fråga om åtal
gälle vad i 44 § stadgas.

Öl §.

Rättighet att för utvinnande av Rättighet att för utvinnande av
olja eller gas genom borrning efter- olja eller gas genom borrning eftersöka
och bearbeta olje- eller gasfyn- söka och bearbeta olje- eller gasfvndighet
är beroende på koncession, dighet är beroende på koncession
som meddelas av Konungen. som meddelas av Konungen. Konces -

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 40 år 1963
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Den som innehar koncession må
ock tillgodogöra sig kolväte i fast
form, som anträffas inom det område
koncessionen gäller.

52

Vad här ovan i 2—5, 7—25, 27—
40, 42—44 och 48 §§ är stadgat angående
stenkolsfyndigheter skall äga
motsvarande tillämpning i fråga om
olje- och gasfyndigheter.

sion må begränsas till att avse allenast
undersökning av fyndighet och,
i samband med dylik begränsning, till
att gälla under viss tid, som angives
i koncessionen.

Den som innehar koncession avseende
rätt att bearbeta olje- eller
gasfyndighet må ock tillgodogöra sig
kolväte i fast form, som anträffas inom
det område koncessionen gäller.

§•

Vad i 2—4, 7—25, 32—40, 42—44
och 48 §§ är stadgat angående stenkolsfyndigheter
skall, med de avvikelser
som föranledas av bestämmelserna
i detta kap., äga motsvarande
tillämpning i fråga om olje- och gasfyndigheter;
därvid skall vad i 21 §
andra stycket stadgas gälla även i fall
då koncession upphört av annan anledning
än där sägs.

Bestämmelserna i 49 § tredje och
fjärde styckena ävensom 50 § 1 mom.
andra stycket samt 2, 3 och 4 mom.
skola äga motsvarande tillämpning
beträffande olje- och gasfyndigheter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1964.

Har före nya lagens ikraftträdande koncession meddelats, skola beträffande
därigenom uppkomna rättsförhållanden bestämmelserna i äldre lag
fortfarande äga tillämpning; dock skall vad i 33 och 35 §§ nya lagen är stadgat
städse gälla.

2) Förslag
till
Lag

om ändring i gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314)

Härigenom förordnas, att 5 §, 6 § 2 och 3 mom., 21 § 1 mom. samt 74
och 75 §§ gruvlagen den 3 juni 1938 skola erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

5 §•

Inmutningspunkten må icke vara Inmutningspunkten må icke vara
belägen å, ej heller inmutat område belägen å, ej heller inmutat område
omfatta: omfatta:

Tredje lagutskottets utlåtande nr ''iO år 1963

(Gällande lydelse)

1) område å-----------

6) område beläget på mindre avstånd
än etthundra meter, i horisontalplanet
räknat, från byggnad, som
är avsedd att stadigvarande användas
till bostad, eller från annan
^byggnad, där den är uppförd vid
gård, eller från tomtplats eller trädgård
vid bostadsbyggnad som nyss
nämnts, med mindre medgivande till
inmutning lämnats av såväl ägaren
fill byggnaden, tomtplatsen eller trädgården
som den vilken därtill har
nyttjanderätt; dock att under byggnad
som nu sagts ej skall innefattas
byggnad som är belägen å inmutat
eller utmålslagt område vartill gruvrätten
äger bestånd;

7) område som upptages-----

6

2 mom. I ansökningen skall uppgivas
:

1) sökandens namn,-----

3) fastighet, församling och län,
där det med ansökningen avsedda området
är beläget, ävensom ägarens
namn, yrke, hemvist och postadress;
dock må i sistnämnda hänseenden,
där mark är samfälld för flera fastigheter
med skilda ägare och för
samfälligheten finnes känd styrelse
eller annan som är satt att den förvalta,
uppgifterna i stället avse ledamöterna
i styrelsen eller förvaltaren;

4) inmutningspunktens belägenhet -

3 mom. Vid ansökningen foge sökanden: 1)

karta eller--------

3) där sökanden är svenskt bolag
eller svensk ekonomisk förening
eller där jämlikt 5 § 1), 2), 7) eller
9) Konungens tillstånd erfordras för
inmutning, handlingar utvisande sökandens
rätt att verkställa inmutningen
eller, om sökanden icke innehar
sådan rätt, till Konungen ställd
ansökning om tillstånd att verkställa
inmutningen;

4) en ansökningsavgift-----

(Föreslagen lydelse)

--anläggningens ytterkant;

6) område beläget på mindre avstånd
än etthundra meter, i horisontalplanet
räknat, från byggnad, som
är avsedd att stadigvarande användas
till bostad, eller från annan åbyggnad,
där den är uppförd vid gård, eller
från tomtplats eller trädgård vid bostadsbyggnad
som nyss nämnts, med
mindre antingen medgivande till inmutning
lämnats av såväl ägaren till
byggnaden, tomtplatsen eller trädgården
som den vilken därtill har nyttjanderätt
eller ock Konungen lämnat
tillstånd, vilket må ske när synnerliga
skäl därtill äro; dock att under
byggnad som nu sagts ej skall innefattas
byggnad som är belägen å inmutat
eller utmålslagt område vartill
gruvrätten äger bestånd;

-----— nu stadgats.

§•

2 mom. I ansökningen skall uppgivas: 7-

mineralfyndighetens art;

3) fastighet, där det med ansökningen
avsedda området är beläget,
ävensom ägarens namn, yrke, hemvist
och postadress; dock må i sistnämnda
hänseenden, där mark är
samfälld för flera fastigheter med
skilda ägare och för samfälligheten
finnes känd styrelse eller annan som
är satt att den förvalta, uppgifterna
i stället avse ledamöterna i styrelsen
eller förvaltaren;

----inmutade området.

3 mom. Vid ansökningen foge sökanden: --medgivande

lämnats;

3) där sökanden är svenskt bolag
eller svensk ekonomisk förening eller
där jämlikt 5 § 1), 2), 6), 7) eller 9)
Konungens tillstånd erfordras för inmutning,
handlingar utvisande sökandens
rätt att verkställa inmutningen
eller, om sökanden icke innehar sådan
rätt, till Konungen ställd ansökning
om tillstånd att verkställa inmutningen; 10

§ stadgas.

Tredje lagutskottets utlåtande nr W år 1963

9

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

21

1 mom. I ansökning om utmål skall
uppgivas:

1) sökandens namn,-----—

3) fastighet, församling och län,
där de områden äro belägna, som sökanden
önskar erhålla såsom utmål
eller därutöver jämlikt 34 § taga i
anspråk;

4) de personers —-------

§•

1 mom. I ansökning om utmål skall
uppgivas:

----inmutningsrätten grundas;

3) fastighet, där de områden äro
belägna, som sökanden önskar erhålla
såsom utmål eller därutöver jämlikt
34 § taga i anspråk;

---— under 4) sägs.

74

Över gruva som erhållit utmål och
är under arbete skall i minst tre exemplar
upprättas fullständig och noggrann
gruvkarta; och böra alla nya
gruvarbeten inmätas och inläggas
å kartan sist inom påföljande årets
utgång. Av kartan skall ett exemplar
finnas vid gruvan, ett exemplar insändas
till bergmästaren och ett till
kommerskollegium.

Upprättande av gruvkarta så ock
komplettering av sådan karta skall
verkställas av bergsstatstjänsteman
eller annan, som av kommerskollegium
förklarats behörig att verkställa
gruvmätningar. Kostnaderna
för upprättandet av kartan samt
kompletteringen av det vid gruvan
förvarade exemplaret skola gäldas av
gruvinnehavaren. Denne vare ock
skyldig tillhandahålla erforderligt
material för komplettering av de exemplar
av kartan vilka förvaras av
bergmästaren och kommerskollegium.

Närmare föreskrifter om kartans
upprättande och komplettering meddelas
av kommerskollegium.

§•

Över gruva som erhållit utmål och
är under arbete skall upprättas fullständig
och noggrann gruvkarta. Kartan
skall förvaras hos gruvinnehavaren
och fortlöpande kompletteras av
denne. Utdrag av kartan skall insändas
till kommerskollegium. 1 den utsträckning
bergmästaren påfordrar
skall utdrag insändas även till honom.

Upprättande av gruvkarta så ock
komplettering av sådan karta skall
verkställas av bergsstatstjänsteman
eller annan, som av kommerskollegium
förklarats behörig att verkställa
gruvmätningar. Kostnaderna för upprättandet
och kompletteringen av kartan
samt för verkställandet av utdrag
som ovan nämnts skola gäldas av
gruvinnehavaren.

Närmare föreskrifter om kartans
upprättande och komplettering samt
om verkställande av utdrag av kartan
och utdrags insändande till kommerskollegium
meddelas av kollegium.

75 §.

Försummar gruvinnehavaren vad
i fråga om kartas upprättande och
komplettering är föreskrivet, äge
bergmästaren förelägga honom alt
inom viss lid, vid vite ej överstigande
femhundra kronor, antingen inkomma
med karta eller ock lämna

Försummar gruvinnehavaren vad i
fråga om gruvkarta och utdrag därav
är föreskrivet, äge bergmästaren förelägga
honom att inom viss tid, vid vite
ej överstigande femhundra kronor,
antingen fullgöra sina åligganden i
dessa avseenden eller ock lämna er -

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 40 år 1963

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

erforderligt förskott för arbetets ut- forderligt förskott för arbetets utföförande
genom bergmästarens för- rande genom bergmästarens försorg,
sorg.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1964.

3) Förslag
till
Lag

om ändring i uranlagen den 2 december 1960 (nr 679)

Härigenom förordnas, att 5 § 2 mom., 26 § 2 mom., 36 § 2 mom. samt 44,
51 och 52 §§ uranlagen den 2 december 1960 skola erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

5 §.

2 mom. I ansökningen skall upp- 2 mom. I ansökningen skall uppgivas
: givas:

1) sökandens namn,-------fyndighetens art;

3) det område, varå tillstånd so- 3) det område, varå tillstånd sökes,
med angivande av församling kes;

och län där området är beläget;

4) med bevis------anmälan skett.

Sökanden skall — -----inom området.

26 §.

2 mom. I ansökningen skall uppgivas
:

1) sökandens namn, —- —--- —

3) fastighet, församling och län,
där det med ansökningen avsedda
området är beläget;

4) de personers —

2 mom. Ansökan om förrättning
som avses i 1 mom. skall ingivas till
bergmästaren. I ansökningen skall
uppgivas:

1) sökandens namn, yrke, hemvist
och postadress;

2) fastighet, församling och län,
där det område är beläget som sökanden
önskar få sig anvisat

3) de personers---

2 mom. I ansökningen skall uppgivas
:

— med ansökningen;

3) fastighet, där det med ansökningen
avsedda området är beläget;

att bedrivas.

36 §.

2 mom. Ansökan om förrättning
som avses i 1 mom. skall ingivas till
bergmästaren. I ansökningen skall
uppgivas:

1) sökandens namn, yrke, hemvist
och postadress;

2) fastighet, där det område är beläget
som sökanden önskar få sig anvisat; —

eller förvaltaren.

11

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Tredje lagutskottets utlåtande nr W ar 1963

----—---— 26 § 3 mom. 1) sägs.

för-------— dessa kostnader.

----om utmålsförrättning.

Vid ansöknii

Kostnaderna

I övrigt--

44

Den som-------—--

Anmälan bör innehålla noggranna
uppgifter om tiden för fyndet, stället
där fyndet gjorts med angivande av
fastighet, församling och län där
fyndplatsen är belägen samt utförliga
uppgifter om fyndets beskaffenhet.
Fyndplatsen bör angivas på karta
jämte detaljskiss.

51

Över gruva som är under arbete
skall i minst tre exemplar upprättas
fullständig och noggrann gruvkarta.
Alla nya gruvarbeten böra inmätas
och inläggas å kartan sist inom påföljande
årets utgång. Av kartan
skall ett exemplar finnas vid gruvan
samt ett exemplar insändas till bergmästaren
och ett till kommerskollegium.

Upprättande av gruvkarta så ock
komplettering av sådan karta skall
verkställas av bergsstatstjänsteman
eller annan, som av kommerskollegium
förklarats behörig att verkställa
gruvmätningar. Kostnaderna
för upprättandet av kartan samt
kompletteringen av det vid gruvan
förvarade exemplaret skola gäldas
av koncessionsinnehavaren. Denne
är även skyldig att tillhandahålla
erforderligt material för komplettering
av de exemplar av kartan vilka
förvaras av bergmästaren och kommerskollegium.

Närmare föreskrifter om kartans
upprättande och komplettering meddelas
av kommerskollegium.

§•

- — om ingivandet.

Anmälan bör innehålla noggranna
uppgifter om tiden för fyndet, stället
där fyndet gjorts med angivande av
fastighet där fyndplatsen är belägen
samt utförliga uppgifter om fyndets
beskaffenhet. Fyndplatsen bör angivas
på karta jämte detaljskiss.

§•

Över gruva som är under arbete
skall upprättas fullständig och noggrann
gruvkarta. Kartan skall förvaras
hos koncessionsinnehavaren och
fortlöpande kompletteras av denne.
Utdrag av kartan skall insändas till
kommerskollegium. 1 den utsträckning
bergmästaren påfordrar skall
utdrag insändas även till honom.

Upprättande av gruvkarta så ock
komplettering av sådan karta skall
verkställas av bergsstatstjänsteman
eller annan, som av kommerskollegium
förklarats behörig att verkställa
gruvmätningar. Kostnaderna för
upprättandet och kompletteringen av
kartan samt för verkställandet av
utdrag som ovan nämnts skola gäldas
av koncessionsinnehavaren.

Närmare föreskrifter om kartans
upprättande och komplettering samt
om verkställande av utdrag av kartan
och utdrags insändande till kommerskollegium
meddelas av kollegium.

52 §.

Försummar koncessionsinnehava- Försummar koncessionsinnehavaren
vad i fråga om kartas upprät- ren vad i fråga om gruvkarta och
tande och komplettering är föreskri- utdrag därav är föreskrivet, äger

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 40 år 1963

(Gällande lydelse)

vet, äger bergmästaren förelägga honom,
vid vite ej överstigande femhundra
kronor, att inom viss tid antingen
inkomma med karta eller ock
lämna erforderligt förskott för arbetets
utförande genom bergmästarens
försorg.

(Föreslagen lydelse)

bergmästaren förelägga honom, vid
vite ej överstigande femhundra kronor,
att inom viss tid antingen fullgöra
sina åligganden i dessa avseenden
eller ock lämna erforderligt förskott
för arbetets utförande genom
bergmästarens försorg.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1964.

Propositionens tillkomsthistoria m. m.

Beträffande propositionens tillkomsthistoria och innehållet i gällande
regler om rätten till salt-, olje- och gasfyndigheter får utskottet hänvisa
till propositionen s. 13—18.

Huvuddragen i förslaget

I propositionen redogöres s. 18—22 för äldre framställning om ändring
i förevarande hänseende av stenkolslagen samt för innehållet av den i ämnet
upprättade departementspromemorian och av remissyttrandena däröver.
Vid lagrådsremissen anförde föredragande departementschefen, statsrådet
Kling, följande.

De nuvarande bestämmelserna om eftersökande och bearbetning av salt-,
olje- och gasfyndigheter, vilka såsom förut berörts är intagna i stenkolslagen,
har ansetts vara behäftade med brister i olika hänseenden. Den viktigaste
anmärkningen går ut på att de icke medger en efter moderna metoder bedriven
prospekteringsverksamhet. Denna anmärkning synes mig vara befogad.
Stenkolslagen som, tillkommen redan år 1886, är en av de äldre lagarna
i sitt slag i Europa framstår i sin helhet såsom tämligen föråldrad såväl
till sin allmänna uppläggning som med avseende på ett flertal detaljer. Detta
förhållande torde vara särskilt olägligt, när det gäller att efterforska och nyttiggöra
salt-, olje- och gasfyndigheter. En revision av stenkolslagens bestämmelser
om sådana fyndigheter bör därför komma till stånd.

Såsom anförts i den promemoria i ämnet, som upprättats inom justitiedepartementet,
skulle det i och för sig vara motiverat att — på sätt redan tidigare
skett i fråga om reglerna om uranfyndigheter — ur stenkolslagen bryta
ut reglerna om salt-, olje- och gasfyndigheter och intaga dem i en särskild
lag. Med hänsyn till att det ansetts önskvärt att snabbt genomföra vissa
lagändringar på ifrågavarande område, ett önskemål som betonats även
under remissbehandlingen av promemorian, torde dock en sådan mera ge -

13

Tredje lagutskottets utlåtande nr 40 år 1063

uomgripande revision knappast kunna komina i fråga med omedelbar veikan.
Vidtages vissa mindre genomgripande lagändringar nu, utesluter detta
emellertid icke att en mera omfattande revision av bestämmelserna bör kunna
övervägas vid ett senare tillfälle. .lag vill i detta sammanhang erinra om
att jag såsom i annat sammanhang anmärkts ämnar hemställa om bemyndigande
att tillkalla särskilda sakkunniga för en grundlig översyn av den
nu gällande gruvlagen. Vid denna torde bl. a. få prövas, om del inmutningsförfarande,
som nu är föreskrivet i gruvlagen, bör ersättas med ett koncessionsförfarande.
I samband med denna prövning lärer det visa sig erforderligt
att till övervägande upptaga också frågan om behovet av eu grundlig
reformering på stenkolslagens område.

Det förslag, som framlagts i departementspromemorian, avser vissa punktvisa
justeringar i stenkolslagens bestämmelser, främst dem som gällei efteiforskande
och bearbetning av salt-, olje- och gasfyndigheter. Syftemålet
med ändringarna är att förbättra de rättsliga förutsättningarna töi sådana
åtgärder. Förslaget har i det stora hela hälsats med tillfredsställelse i de
yttranden som avgivits över promemorian och synes mig vara väl ägnat att
läggas till grund för det fortsatta lagstiftningsarbetet på området. I enlighet
med vad i promemorian förordats bör sålunda möjligheter, som nu icke står
till buds, öppnas att begränsa koncession avseende salt, olja eller gas till att
avse allenast efterforskande och undersökning av dylik fyndighet och, i samband
med sådan begränsning, till att gälla under viss, särskilt angiven tid.
Vidare bör koncessionsområdena för dessa fyndigheter göras större än som
är tillåtet enligt gällande föreskrifter. Stenkolslagens regler om arbetsskyldighet
bör icke tillämpas å de koncessioner, om vilka nu är fråga. De bör ersättas
med mera allmänt hallna bestämmelser om befogenhet för Ivungl.
Maj :t att meddela föreskrifter beträffande undersökningsarbeten, som koncessionsinnehavaren
skall ha att utföra för att den rätt som grundas på koncessionen
skall bestå. En annan icke oväsentlig punkt, där en lagändring med
hänsyn till nuvarande bestämmelsers stränghet framstår som påkallad, avser
föreskrifterna om koncessionssökandens skyldighet att i koncessionsärendet
förebringa fastighetsförteckning och karta över det område ansökningen
avser. De lagändringar, som i detta och övriga hänseenden förordas
i promemorian, synes böra genomföras i huvudsaklig överensstämmelse med
förslaget.

Med anledning av vad i ett remissyttrande framhållits om risken för
grundvattenföroreningar genom utvinning av speciellt olja vill jag framhålla,
att koncessionsinnehavare redan enligt gällande lagstiftning lärer vara skyldig
att beakta denna risk och iakttaga de försiktighetsmått, som skäligen
föranledes av omständigheterna (se 2 kap. 58 § vattenlagen ävensom SOU
1900: 38, vari en skärpning av ifrågavarande bestämmelse föreslagits).

Såsom framgår av den föregående redogörelsen har kammarkollegiet i sitt
remissyttrande kommit in på frågan om rätten till utvinning från vattentäckt
område av mineral som avses i stenkolslagen. Till denna lråga är jag icke
beredd att taga ståndpunkt nu. Anledning torde finnas att återkomma därtill

14

Tredje lagutskottets utlåtande nr 40 år 1963

i samband med behandlingen av det förslag till lagstiftning om äganderätten
till de allmänna vattenområdena, som kollegiet genom beslut av Kungl. Maj:t
den 5 juni 1953 fått i uppdrag att framlägga, ävensom vid prövningen framdeles
av fråga om ett godkännande från svensk sida av 1958 års Genévekonvention
angående kontinentalsockeln.

Utöver den i departementspromemorian behandlade frågan om ändrad lagstiftning
angående eftersökande och bearbetning av salt-, olje- och gasfyndigheter
m. m. behandlas, såsom jag inledningsvis anmärkt, i förevarande
sammanhang också en framställning från kommerskollegium angående vissa
frågor, som berör såväl stenkolslagen som gruvlagen och uranlagen utan
att dock äga samband med de ändringar i förstnämnda lag, som förordats
i departementspromemorian. Samtidigt har jag, såsom ävenledes tidigare
har berörts, till behandling upptagit den av malmutredningen för Norrbotten
väckta frågan om ändring i gruvlagens regler om byggnad, tomtplats och
trädgård såsom inmutningshinder, en fråga som icke heller den har direkt
samband med förslagen i promemorian.

Dessa ändringsförslag liksom förslagen i departementspromemorian behandlas
närmare i den speciella motivering som lämnas i det följande.

De särskilda lagförslagen

Den följande framställningen har begränsats till att i huvudsak avse
departementschefens uttalanden vid lagrådsremissen. Beträffande specialmotiveringen
i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen s. 24_52.

Förslaget till lag om ändring i lagen den 28 maj 1886 (nr 46) angående stenkolsfyndigheter
m. m.

2 §•

I denna paragraf, vilken bl. a. innehåller föreskrift om de uppgifter som
skall lämnas i koncessionsansökning, har kommerskollegium föreslagit en
ändring. Härom må hänvisas till vad som anföres i det följande beträffande
en motsvarande ändring i 6 § 2 mom. gruvlagen.

7 §■

Departementschefen. Några ändrade grunder för att skilja mellan flera
koncessionssökande är jag icke beredd att föreslå. Liksom hittills bör således
Kungl. Maj :t kunna, oberoende av tidsprioriteten, bestämma vilken av
sökandena, vare sig de är jordägare, upptäckare eller andra, som skall äga
företräde. Får annan än upptäckaren koncession, bör upptäckaren även
framdeles vara berättigad till ersättning enligt samma regler som nu
gäller. En ny ordning för ersättningens bestämmande synes dock önskvärd.
Vad i detta hänseende förordats i departementspromemorian innebär, att
ersättningsfrågan, om överenskommelse icke träffas, får avgöras av domstol
eller skiljemän, varigenom den risk för försening av koncessionsfrå -

15

Tredje lagutskottets utlåtande nr W år 1963

gans avgörande, som nuvarande regler innebär, faller bort. Vid remissbehandlingen
har icke från något håll bestritts, att en ändring är önskvärd,
men däremot har lämpligheten av den lösning som förordats i promemorian
ifrågasatts i ett par yttranden. Bl. a. har gjorts gällande, att ersättningsfrågan
jämväl i fortsättningen bör prövas av Kungl. Maj:t i administrativ
ordning om än avgörandet icke träffas samtidigt som avgörandet i koncessionsfrågan.
Den i departementspromemorian föreslagna ordningen för
ersättningsfrågans behandling har emellertid redan accepterats i uranlagen
för motsvarande situationer. Med hänsyn härtill anser jag mig böra biträda
promemorians förslag på ifrågavarande punkt. Med anledning av vad som
anförts i ett remissyttrande förordar jag emellertid den ändringen i förslaget,
att ersättningsbestämmelsen skall upptagas såsom ett särskilt stycke
i paragrafen.

11 §•

Såsom tidigare berörts åligger det koncessionsinnehavaren enligt 11 § i
dess nu gällande lydelse att innan något arbete får påbörjas såsom pant för
skada och intrång, som kan tillskyndas jordägare eller annan genom arbetet,
hos länsstyrelsen nedsätta i penningar eller svenska statens eller allmänna
hypoteksbankens obligationer 2 000 kronor samt därutöver, innan annat arbete
än fyndighetens undersökning medelst borrning får äga rum, ett belopp
av 50 kronor för varje hektar av koncessionsområdet.

Departementspromemorian. Den något ålderdomliga bestämmelsen i 11 §
är enligt vad i departementspromemorian uttalas mindre lämplig när fråga
är om koncession för eftersökande och bearbetning av olje- och gasfyndigheter.
Bearbetningen av dylika fyndigheter lärer knappast medföra skador
som är så mycket mera omfattande än skador till följd av eftersökningsoch
undersökningsarbetena att en betydande skärpning av kravet på säkerhet
under bearbetningsskedet kan anses motiverad. (Jfr betänkande och
förslag till stadga angående eftersökande och bearbetande av stenkolsfyndigheter,
avgivna den 13 juni 1885 av därtill förordnade kommitterade, s. 55).
Av större vikt i sammanhanget är emellertid enligt promemorian, att nuvarande
bestämmelser kan leda till onödigt betungande förpliktelser för koncessionsinnehavaren,
om stora koncessionsoinråden skapas. Med hänsyn
härtill har i det vid promemorian fogade förslaget under 11 § upptagits en
ny bestämmelse, delvis avfattad efter mönster av motsvarande föreskrifter i
expropriations- och vattenlagarna. Enligt den föreslagna lydelsen blir koncessionsinnehavaren
skyldig att, innan han får utföra arbete inom koncessionsområdet,
ställa pant eller borgen för skadeersättningar till följd av
arbetet. Något belopp för säkerheten har ej angivits i den föreslagna bestämmelsen.
Däremot skall det enligt denna som regel ankomma på länsstyrelsen
att pröva säkerheten. Prövning skall kunna underlåtas endast om säkerheten
är godkänd av den, till vars förmån den ställes. Eftersom kretsen av de ersättningsberättigade
sällan torde kunna bestämmas på förhand, lärer det eu -

16

Tredje lagutskottets utlåtande nr tO år 1963

ligt vad i promemorian uttalas endast undantagsvis vara möjligt att inhämta
godkännande av säkerheten från sakägarsidan.

Departementschefen. Förslaget i departementspromemorian ger ej anledning
till erinran. Paragrafen bör sålunda ändras i överensstämmelse med
förslaget.

20 §.

Beträffande denna paragraf erfordras vissa ändringar av redaktionell natur,
föranledda av ändringen i 11 §.

21 §.

Sedan ett år förflutit från koncessionens upphörande, äger enligt andra
stycket i förevarande paragraf den som innehaft koncessionen att återbekomma
sa stor del av det enligt 11 § nedsatta beloppet som icke motsvarar
anspråk på ersättningsskyldighet, varom tvist då kan vara anhängig. Enligt
paragrafens fjärde stycke skall motsvarande gälla i det fall att koncessionsinnehavaren
medgives att avstå från en del av koncessionsområdet.

Departementspromemorian. Enligt det vid departementspromemorian fogade
förslaget skall, som konsekvens av den föreslagna ändringen i 11 §,
det fjärde stycket i förevarande paragraf utgå och bestämmelsen i andra
stycket om rätt för den som innehaft koncession att återbekomma en del
av nedsatt belopp ersättas med ett stadgande om rätt att efter ett år från
koncessionens upphörande återfå den enligt 11 § ställda säkerheten under
förutsättning att alla tvister om dittills anhängiggjorda anspråk på ersättning
visas ha blivit slutligen avgjorda.

Departementschefen. Paragrafen synes böra avfattas i enlighet med det
förslag som upptagits i promemorian. Det av kommerskollegium i dess remissvar
framförda önskemålet om rätt för den som innehaft koncession
att — fastän alla ersättningsfrågor icke blivit avgjorda — efter viss tid
återfå en del av den ställda säkerheten torde kunna tillgodoses inom ramen
för stadgandet i förslagets 11 § om skyldighet för länsstyrelsen att pröva
säkerhet, som ej är godkänd av den till vars förmån den ställes.

33 och 35 §§.

Departementspromemorian. De i 33 § andra stycket och 35 § angivna förseelserna
skall enligt lagrummens lydelse medföra böter från och med 10
till och med 500 kronor. På grund av föreskrift i särskilda böteslagen den
24 september 1931, varigenom nämnda bötessatser upphörde att äga tilllämpning,
skall i dessa fall dagsböter ådömas. Den i 25 kap. 1 § andra stycket
brottsbalken upptagna bestämmelsen att böter skall ådömas omedelbart
i penningar, om visst högsta belopp ej över 500 kronor är utsatt för
böterna, är ej avsedd att medföra att böter enligt bl. a. förevarande para -

Tredje lagutskottets utlåtande nr W år W63

17

grafer skall ådömas omedelbart i penningar (jfr prop. 1962: 10 s. C 224).
De skall alltså fortfarande ådömas i dagsböter. För att förebygga misstag
i detta hänseende torde enligt vad i departementspromemorian anförts
lydelsen av paragraferna böra ändras.

Departementschefen. Vad i departementspromemorien föreslagits i detta
hänseende ger ej anledning till erinran, varför paragraferna bör ändras på
sätt föreslagits.

49 §.

Denna paragraf inleder de bestämmelser i lagen, som handlar enbart om
saltfyndigheter. I första stycket upptages huvudbestämmelsen, enligt vilken
det kräves koncession av Kungl. Maj :t för att få eftersöka och bearbeta
fyndighet för tekniskt utvinnande av salt. Paragrafens andra stycke innehåller
definitionen på begreppet saltfyndighet.

Departementschefen. Förslaget i departementspromemorian att koncession
skall kunna begränsas till att avse endast eftersökande av saltfyndighet
— liksom av olje- och gasfyndighet — samt, i samband med dylik
begränsning, till att gälla under viss tid har genomgående lämnats utan
erinran vid remissbehandlingen. Såsom i det föregående berörts kan jag
för egen del biträda förslaget i denna del. Föreskrifter om dessa begränsningsmöjligheter
bör i överensstämmelse med vad som föreslagits i promemorian
meddelas i första stycket av förevarande paragraf.

Enligt förslaget skall Kungl. Maj :t icke vara bunden av särskild lagbestämmelse
att till innehavare av bearbetningskoncession för en fyndighet
utse den som innehar koncession avseende eftersökande och undersökning
av samma fyndighet. Samtidigt har emellertid framhållits i promemorian,
att det ligger i sakens natur att innehavare av koncession som sist nämnts
ligger närmast till att erhålla också bearbetningskoncessionen under förutsättning
att han uppfyller lagens förutsättningar, d. v. s. om han kan utnyttja
fyndigheten till gagn för orten och det allmänna. I ett par remissyttranden
har emellertid som förut nämnts förordats, att man här liksom i
flera andra europeiska länder skulle stimulera prospekteringsverksamheten
genom att ge obligatoriskt företräde för den som tidigare fått koncession
avseende eftersökande och undersökning att utnyttja de resultat som
hans undersökning kan ge. För egen del är jag närmast beredd att biträda
den ståndpunkt, som intagits i departementspromemorian. För en sådan
lösning talar, att man därigenom skulle vinna god överensstämmelse med
motsvarande bestämmelse i uranlagen (se 29 § nämnda lag). Att frånvaron
av en föreskrift i lagen om obligatoriskt företräde skulle hämma
prospekteringsviljan synes mig icke vara att befara. Regeln i 7 § om ersättning
åt upptäckare av fyndighet är ägnad att motverka olägenheter i
detta hänseende. I sammanhanget måste också följande omständigheter
beaktas. Även om innehavaren av en koncession avseende eftersökande och
undersökning icke i lagen uttryckligen tillerkänts företrädesrätt till be -

18

Tredje lagutskottets utlåtande nr JO år li)63

arbetningskoncessionen, bör hans intresse i koncessionsärendet enligt min
mening vinna synnerligt beaktande. Bearbetningskoncessionen bör sålunda
som regel tillfalla honom, om han genomfört eftersöknings- och undersökningsarbetena
på ett sätt som ur det allmännas synvinkel framstår som
förtjänstfullt och han tillika bedömes äga förutsättning att exploatera fyndigheten
till gagn för orten och det allmänna, vari bl. a. torde ligga
att han skall ha nödiga resurser för att utföra det arbete som avses med
koncessionen. Självfallet måste det dock finnas möjlighet att lämna koncessionen
till innehavaren av koncession på ett närbeläget område, om det
ur allmän synpunkt är fördelaktigt att båda koncessionerna innehas av
samma person eller företag. Jag vill dessutom i detta sammanhang betona,
att jag anser det angeläget att de synpunkter som skall beaktas i ärende
om bearbetningskoncession i möjlig mån beaktas redan vid prövningen av
ansökning om koncession avseende e‘ftersökande och undersökning. Härigenom
vinnes uppenbarligen att sökanden, sedan hans ansökning beviljats,
med större säkerhet kan påräkna att komma i åtnjutande jämväl av bearbetningskoncession,
om fråga därom skulle bli aktuell. Dock måste man
uppmärksamma den särställning som intages av dem vilka bedriver prospekteringsarbete
i avsikt icke att själva exploatera eventuella fynd utan
att mot ersättning tillhandahålla annan fynden. I sådana fall kan det icke
gärna komma i fråga att redan i samband med den första koncessionsprövningen
försöka bedöma sökandens kvalifikationer att få bearbetningskoncession.
(Jfr prop. 1960: 160 s. 83.)

Som tidigare anmärkts framgår otvetydigt av förarbetena till 49 § att
lagens bestämmelser äger tillämpning på saltfyndigheter, vare sig saltet
förekommer i fast eller flytande form. Med hänsyn härtill torde det icke
vara nödvändigt att i enlighet med ett vid remissbehandlingen framlagt
förslag komplettera paragrafens andra stycke med en särskild föreskrift
om att ett utnyttjande av saltfyndigheter i lösningar är underkastat koncessionstvång.

Jag delar den i departementspromemorian uttalade uppfattningen, att
gällande bestämmelser om arbetsskyldighet såvitt dessa avser salt-, oljeoch
gaskoncessioner kan leda till onödigt betungande åligganden för kom
cessionsinnehavarna samtidigt som de icke tillfredsställer kraven från det
allmännas sida på en geologiskt-tekniskt lämpligt upplagd undersökning av
koncessionsområdet. De bör därför upphävas såvitt avser koncession för
de nämnda mineralen och ersättas med regler som ger utrymme för ett
fritt lämplighetsbedömande i det särskilda fallet.

Enligt förslaget i departementspromemorian skall Kungl. Maj :t vid meddelande
av koncession bestämma, i vilken omfattning fyndigheter skall
eftersökas och undersökas för att den rätt som grundas på koncessionen
skall bestå, med rätt för Kungl. Maj :t att senare meddela ändrade bestämmelser
i detta hänseende. Mot detta förslag, som alltså icke innefattar befogenhet
för Kungl. Maj :t att föreskriva skyldighet för koncessionsinne -

Tredje lagutskottets utlåtande nr hO år 1963

19

havare att bearbeta en fyndighet, har kommerskollegium i sitt remissyttrande
bl. a. anmärkt, att såväl den som erhållit undersökningskoncession
som innehavare av bearbetningskoncession kan väntas komma att i
eget intresse genomföra önskvärda undersökningar. I stället för bestämmelser
om eftersöknings- och undersökningsskyldighet bör enligt kollegiets
mening upptagas en bestämmelse av liknande innebörd som den i 31 §
andra stycket uranlagen. Bestämmelsen bör sålunda enligt kollegium innehålla
bemyndigande för Kungl. Maj:t att, när skäl är därtill, vid meddelande
av koncession eller senare bestämma i vilken omfattning arbete
skall bedrivas.

Enligt min mening torde i regel icke föreligga något intresse från det allmännas
sida att tvinga fram bearbetning av fyndigheter, om vilka nu är
fråga. Däremot anser jag det påkallat att Kungl. Maj:t skall kunna meddela
föreskrifter om undersökningar. I varje fall när det är fråga om andra än
kortvariga koncessioner avseende eftersökande och undersökning av fyndighet,
måste det nämligen vara av vikt att undersökning av koncessionsområdena
sker i den utsträckning som är påkallad av bl. a. geologiska skäl.
Den omständigheten att koncessionsinnehavare kan väntas finna det med
sina egna intressen förenligt att utföra erforderliga undersökningsarbeten
bör ej betaga Kungl. Maj:t möjligheten att ställa koncessionsinnehavaren
inför valet att antingen genomföra undersökningen i en från allmän synpunkt
godtagbar omfattning eller avstå från sin rätt enligt koncessionen.
På grund härav förordar jag att tredje stycket i förevarande paragraf avfattas
i överensstämmelse med förslaget i departementspromemorian, dock
med sådan jämkning att av stadgandet framgår, att meddelandet av föreskrifter
av här avsedd innebörd ej är obligatoriskt.

I departementspromemorian har föreslagits, å ena sidan att ett åsidosättande
av föreskrift, meddelad med stöd av tredje stycket i förevarande
paragraf, skall kunna leda till koncessionens förverkande (50 § 4 mom.
andra stycket) och å andra sidan att Kungl. Maj :t skall äga återkalla koncession,
om synnerliga skäl är därtill (fjärde stycket i förevarande paragraf).
Enligt min mening bör man lämpligen sammanföra de båda stadgandena
och — efter mönster av bestämmelsen i 33 § uranlagen — medgiva
Kungl. Maj :t befogenhet att återkalla koncession såväl om föreskrift
enligt tredje stycket åsidosatts som eljest, om synnerliga skäl föreligger.
En bestämmelse av detta innehåll synes kunna upptagas i 49 § fjärde
stycket. Med anledning av vad som anförts i ett remissyttrande vill jag
samtidigt betona, att återkallelse med stöd av den föreslagna bestämmelsen
icke bör ske så att koncessionsinnehavaren åsamkas en oberättigad förlust
utan endast vid försummelse från hans sida eller när koncessionen icke utnyttjats
under längre tid och godtagbara skäl härför icke anföres. Om eu
fyndighet icke tillgodogöres därför att rådande konjunkturer icke medger
ett ekonomiskt utnyttjande av densamma eller därför att koncessionsinnehavaren
önskar hålla fyndigheten i reserv för beredskapsändamål eller

20 Tredje lagutskottets utlåtande nr W år 1963

i enlighet med ett långsiktigt exploateringsprogram, torde underlåtenheten
att för tillfället utnyttja koncessionen icke böra föranleda koncessionens
återkallande.

50 §.

I enlighet med vad i departementspromemorian föreslagits, torde denna
paragraf böra ändras till att omfatta fyra moment, innehållande vissa särregler
beträffande saltfyndigheter utöver dem som föreslagits skola intagas i
49 §.

1 mom.

Departementschefen. Hänvisningen i momentets första stycke torde kunna
avfattas i enlighet med förslaget i departementspromemorian. Såsom jag
tidigare framhållit bör reglerna om arbetsskyldighet icke tillämpas beträffande
koncession för utvinnande av salt och någon hänvisning till bestämmelserna
i 26—31 §§ om arbetsskyldighet och befrielse från sådan skyldighet,
s. k. vilostånd, bör således icke ske. Av det sagda följer även, att föreskriften
i 8 § att i koncession skall utsättas den årliga arbetsskyldighet
koncessionens innehavare minst skall fullgöra icke kommer att behöva
tillämpas beträffande saltfyndigheter. Att tynga lagtexten med ett särskilt
påpekande härom synes ej böra komma i fråga och har ej heller skett i
motsvarande bestämmelse i 57 § första stycket, som avser koncession för
utvinnande av olja ur alunskiffer.

Beträffande de bestämmelser om lättnader i utredningshänseende, som
för koncession avseende fyndighets eftersökande och undersökning upptagits

1 momentets andra stycke i promemorieförslaget, har såsom framgår av den
föregående redogörelsen vid remissbehandlingen föreslagits dels ytterligare
lättnader i karteringsskyldigheten, dels viss skärpning i fråga om skyldigheten
att förebringa fastighetsutredning. Enligt min mening skulle de förordade
kompletteringarna av kartbestämmelserna — ehuru i och för sig
rimliga — göra stadgandet alltför svåröverskådligt. Önskemålet beträffande
fastighetsutredningen — avseende en redovisning av fastigheterna inom
vissa koncentrerade undersökningsområden —- synes mig redan vara tillgodosett
genom förslaget att karta enligt 2 § andra stycket, varav bl. a. skall
framgå befintliga fastighetsgränser och fastigheternas registerbeteckningar,
alltid skall upprättas över koncessionsområdet eller erforderlig del därav,
innan område må anvisas i dagen enligt 12 § eller arbete för fyndighets undersökning
medelst borrning må påbörjas. Jag förordar att ifrågavarande
bestämmelser upptages i momentets andra stycke i överensstämmelse med
förslaget i promemorian.

2 mom.

Departementschefen. I överensstämmelse med förslaget i departementspromemorian,
som i denna del godtagits av alla remissinstanser utom en,
synes maximiarealen för koncessionsområde avseende saltfyndighet — lik -

21

Tredje lagutskottets utlåtande nr 40 år 1963

som för koncessionsområde avseende olje- och gasfyndigheter — böra bestämmas
till 10 000 hektar.

Med anledning av vad en remissinstans anfört torde böra betonas att, om
koncessionsområde bringas att sammanfalla med kommuns område eller
med annan administrativ indelningsenhet, t. ex. jordregistersocken, den tidpunkt
måste anges till vilken indelningen hänför sig.

3 mom.

I enlighet med förslaget i departementspromemorian torde i första stycket
av detta moment böra upptagas bestämmelse om skyldighet för koncessionsinnehavare
att upprätta karta över undersökningsarbete och bearbetning av
fyndighet. Bestämmelsen ersätter nu gällande hänvisning till 41 §, som
handlar om gruvkarta. I andra stycket bör efter mönster av stadgande i 55 §
uranlagen upptagas bestämmelse om skyldighet för koncessionsinnehavaren
att låta SGU eller annan myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer följa arbetet
genom geologisk sakkunskap.

4 mom.

I detta moment bör upptagas straffbestämmelser, som i departementspromemorian
äger motsvarighet i första stycket av samma moment.

51 §.

Förevarande paragraf är den första av dem som handlar om olje- och
gasfyndigheter. På samma skäl, som föranlett de föreslagna tilläggen i 49 §
första stycket, bör vid 51 § första stycket fogas en bestämmelse om befogenhet
för Kungl. Maj :t att begränsa koncession till att avse allenast eftersökande
och undersökning av fyndighet och, i samband med dylik begränsning,
till att gälla under viss tid, som skall anges i koncessionen. Nämnda
tillägg torde böra föranleda en jämkning i paragrafens andra stycke.

52 §.

Hänvisningen i denna paragraf torde böra ändras så att samma bestämmelser
kommer att gälla beträffande olje- och gasfyndigheter som beträffande
saltfyndigheter. Därigenom blir det möjligt att meddela likalydande
bestämmelser för koncessioner beträffande fyndigheter av båda slagen.

53 och 54 §§.

Dessa paragrafer, av vilka den första handlar om arbetsskyldighet och den
senare om borrhålskartor, torde böra upphävas.

övergångsbestämmelserna

Departementschefen. Den nya lagen torde — liksom lagarna om ändring
i gruvlagen och i uranlagen — böra träda i kraft den 1 januari 1964.

övergångsbestämmelserna bör enligt min mening i tydlighetens intresse
givas den avfattning, som föreslagits i departementspromemorian.

22

Tredje lagutskottets utlåtande nr W år W(i3

Förslaget till lag om ändring i gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314)

5 §•

De inskränkningar i inmutningsrätten som föreskrives i denna paragraf
innebär, att inmutningspunkten icke får förläggas inom vissa i paragrafen
angivna områden och att, om hinder berör en del av inmutningscirkeln,
det inmutade området icke får omfatta sådan del. Enligt 5 § 6) får i princip
inmutningspunkten icke ligga på eller det inmutade området omfatta område
beläget på mindre avstånd än 100 meter, i horisontalplanet räknat,
från byggnad som är avsedd att stadigvarande användas till bostad, eller
från annan åbyggnad, där den är uppförd vid gård, eller från tomtplats
eller trädgård vid bostadsbyggnad som nyss nämnts. Av förarbetena till bestämmelsen
framgår, att man avsett att därigenom bereda skydd för »hus
och hem». Allmänna byggnader, exempelvis skolor och kommunalhus, torde
sålunda icke omfattas av bestämmelsen, i den mån de icke tillika är att
anse som boningshus. Från skyddet är vidare uteslutna sport- och sommarstugor
samt andra boningshus, som ej är avsedda att stadigvarande användas
till bostad. Enligt uttrycklig bestämmelse i paragrafen skall under byggnad,
varom nu är fråga, ej innefattas byggnad, som är belägen på inmutat
eller utmålslagt område, vartill gruvrätten äger bestånd.

Det hinder varom nu är fråga kan undanröjas genom medgivande av
ägare och eventuell nyttjanderättshavare. I olikhet med vad som gäller
enligt bl. a. 5 § 1) och 2) har Kungl. Maj:t icke i detta fall tillerkänts
någon dispensrätt. Kan medgivande ej erhållas från vederbörande rättsinnehavare,
blir hindret sålunda absolut.

Departementschefen. I likhet med utredningen och de flesta remissinstanserna
anser jag det vara av värde att i gruvlagen intages en bestämmelse
om befogenhet för Kungl. Maj :t att, när synnerliga skäl föreligger, medgiva
undantag från det i förevarande paragraf under 6) upptagna hindret
mot inmutning inom område på mindre avstånd än 100 in. från bostad, tomt
eller trädgård. Genom en sådan dispensregel, som kan få betydelse såväl i
Norrbotten som på andra håll i vårt land, skapas förutsättningar för större
smidighet och planmässighet vid tillgodogörandet av mineralfyndigheter,
som avses i gruvlagen.

Såsom utredningen anmärkt torde utan särskilt stadgande vid dispensen
kunna knytas de inskränkande villkor, som må finnas påkallade (jfr prop.
1952: 17 s. 38).

6 §•

2 mom.

I ansökning om inmutningsrätt skall enligt 3) i detta moments nu gällande
lydelse uppgivas bl. a. fastighet, församling och län, där det med ansökningen
avsedda området är beläget.

23

Tredje lagutskottets utlåtande nr 40 år 1963

Departementschefen. I en korrekt fastighetsangivelse får anses ingå uppgift
såväl om det s. k. registerområdet, d. v. s. socken, stad, köping m. in.,
som angående län. I överensstämmelse med avfattningen av liknande bestämmelser
i annan, gruvlagstiftningen närstående lagstiftning — jämför
exempelvis 11 kap. 27 § 2 mom. vattenlagen och 18 § lagen om enskilda
vägar — synes med hänsyn härtill i förevarande hänseende behöva stadgas
endast att i ansökningen skall uppgivas fastighet, där det med ansökningen
avsedda området är beläget.

3 mom.

Detta moment torde böra ändras redaktionellt med anledning av ändringen
i 5 §.

21 §.

Denna paragraf innehåller i 1 mom. föreskrift om de uppgifter som skall
lämnas i ansökning om utmål. Föreskriften torde böra ändras i överensstämmelse
med vad som föreslagits i fråga om 6 § 2 mom.

74 §.

I förevarande paragraf meddelas bestämmelser om gruvkarta. Enligt dessa
bestämmelser, som i huvudsak överensstämmer med motsvarande föreskrifter
i 1884 års gruvestadga, skall fullständig och noggrann gruvkarta upprättas
i tre exemplar, av vilka ett skall finnas vid gruvan, ett insändas till
bergmästaren och ett till kommerskollegium. Alla nya gruvarbeten bör inmätas
och inläggas på kartan sist inom påföljande årets utgång. Närmare
föreskrifter om kartans upprättande och komplettering meddelas av kommerskollegium.
Detta har senast skett genom kollegiets gruvkartekungörelse
den 4 november 1960.

Departementschefen. I likhet med kommerskollegium anser jag det önskvärt,
att gruvlagens bestämmelser om gruvkartor anpassas till de praktiska
förhållandena och till kartteknikens utveckling. Därigenom kan förfarandet
med kartornas upprättande och komplettering rationaliseras till förmån såväl
för gruvinnehavarna som för kommerskollegium. Självfallet måste emellertid
även framdeles höga krav ställas på kartmaterialets tekniska kvalitet
och kartornas hållbarhet. Närmare föreskrifter i dessa hänseenden torde
icke böra meddelas i lagen utan liksom hittills av kommerskollegium. Detsamma
bör gälla i fråga om de nya gruvkarteutdragen och insändandet av
utdragen till kommerskollegium. Jag vill i detta sammanhang understryka,
att reformen icke bör leda till att kommerskollegiets kartbestånd i framtiden
hålles mindre aktuellt än med nuvarande bestämmelser.

Förevarande paragraf torde i huvudsak kunna givas den utformning som
enligt vad tidigare nämnts föreslagits av kommerskollegium. Med anledning

24 Tredje lagutskottets utlåtande nr 40 år 1963

av vad som anförts i några remissyttranden torde emellertid böra föreskrivas,
att gruvkarta skall förvaras hos gruvinnehavaren i stället för vid gruvan.
Vidare torde det såsom länsstyrelsen i Norrbottens län förordat böra
överlåtas åt kommerskollegium att med stöd av paragrafens sista stycke
i den föreslagna nya lydelsen meddela erforderliga anvisningar om behörighet
att verkställa utdragen av gruvkartan.

75 §.

Beträffande denna paragraf föreslås en ändring av redaktionell natur,
föranledd av ändringen i 74 §.

Förslaget till lag om ändring i uranlagen den 2 december 1960 (nr 679)

I enlighet med vad som föreslagits i kommerskollegiets förutnämnda
skrivelse den 25 februari 1963 torde ändringar böra företagas dels i 5 § 2
mom., 26 § 2 mom., 36 § 2 mom. och 44 §, dels ock i 51 och 52 §§ uranlagen.
Härom må hänvisas till vad som tidigare anförts beträffande motsvarande
ändringar dels i 6 § 2 mom., dels ock i 74 och 75 §§ gruvlagen.

Lagrådsbehandlingen

Lagrådet har lämnat det dit remitterade förslaget till ändring i uranlagen
utan erinran samt mot de två övriga förslagen framställt vissa anmärkningar,
vilka beaktats vid förslagens slutliga utformning.

Utskottet

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot de genom propositionen
framlagda lagförslagen och får därför hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition, nr

176.

Stockholm den 28 november 1963

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson, Lindahl*, Ebbe Ohlsson,
Kristiansson, Knut Johansson, Georg Carlsson, Åkesson och Herbert
Larsson*;

från andra kammaren: herrar Johansson i Torp, Wachtmeister, Johansson
i öckerö*, Persson i Tandö, Svenning*, Hamrin i Kalmar*, Svanberg
och Mattsson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 631359