Andra lagutskottets utlåtande nr 76 år 1963
1
Nr 76
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ytterligare
tillägg å de livräntor som utgå enligt förordningen
den 11 juni 19i3 (nr 3V7) om vissa ersättningar
vid införandet av statsmonopol å importen av
tobaksvaror.
Genom en den 18 september 1963 dagtecknad proposition, nr 173, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden, föreslagit riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj :t
att med Svenska Tobaks Aktiebolaget träffa avtal om bestridande från bolagets
medel av ytterligare tillägg å de livräntor som avses i förordningen
den 11 juni 1943 (nr 347) om vissa ersättningar vid införandet av statsmonopol
å importen av tobaksvaror i enlighet med av mig i det föregående
angivna grunder.
Gällande bestämmelser m. m.
Enligt förordningen den 11 juni 1943 (nr 347) om vissa ersättningar vid
införandet av statsmonopol å importen av tobaksvaror (prop. 1943: 200,
Bev LHJ: 2, rskr 266) skall under vissa förutsättningar ersättning i form
av livränta utgå till de tidigare enskilda tobaksimportörerna och deras
anställda samt tobaksagenterna.
I 9 § stadgas sålunda, att grossistimportör, som bedrivit sin rörelse sedan
den 1 januari 1937 och som personligen handhaft den omedelbara ledningen
av rörelsen, äger erhålla ersättning för förlorad näringsverksamhet i
form av livränta. Till grund för beräkningen därav skall läggas en på visst
sätt beräknad årslön till affärsledaren dock högst 10 000 kronor. Livränta
skall till den som under minst 20 år bedrivit importverksamhet utgå med
sex tiondelar av sålunda fastställd ledarlön samt till den som icke uppnått
20 verksamhetsår med ett i förhållande till verksamhetstidens längd nedsatt
belopp.
Hos tobaksimportör stadigvarande anställd person, som till följd av importmonopolets
införande mist sin anställning, äger jämlikt 11 § erhålla
ersättning under följande villkor, nämligen
1 Dihang till riksdagens protokoll 1963. 9 saml. 2 avd. Nr 76
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 76 år 1963
a) att han vid monopolets ikraftträdande var svensk medborgare samt
uppnått 21 års ålder,
b) att hans inkomst av arbetet under de fem närmaste kalenderåren före
monopolets ikraftträdande uteslutande eller till väsentlig del härflutit av
anställning hos tobaksimportör, samt
c) att han icke erhållit och icke kunnat erhålla likvärdig anställning i
statens tjänst eller hos monopolets utövare. — Ersättningen skall till den
som vid importmonopolets ikraftträdande uppnått minst 45 års ålder utgå
i form av livränta och till övriga anställda i form av inkomstersättning. Livräntan
respektive inkomstersättningen är fastställd på grundval av ersättningstagarens
medelårsinkomst, varmed förstås medeltalet av den vederbörligen
styrkta årsinkomst som åtnjutits i den mistade anställningen åren
1938 och 1939, dock att, därest sagda medeltal överstiger 10 000 kronor,
överskjutande belopp icke medräknats. Livränta skall till den som under
minst 20 år innehaft anställning hos tobaksimportör utgå med sex tiondelar
av medelårsinkomsten samt till den som icke uppnått 20 anställningsår
med ett i förhållande till anställningstidens längd nedsatt belopp. Om
ersättningstagare på grund av sin anställning beretts pension, skall livräntan
minskas med pensionens belopp.
Enligt 13 § äger tobaksagent, varmed förstås envar, som yrkesmässigt för
utländsk fabrikants räkning verkat för avsättning inom riket av importerade
tobaksvaror och som bedrivit sin verksamhet sedan den 1 januari
1937 och i medeltal för de mellan den 31 december 1934 och den 1 januari
1940 fallande verksamhetsåren genom agenturen erhållit minst en tiondel
av sin hela inkomst av förvärvsverksamhet, uppbära livränta, om han vid
importmonopolets ikraftträdande nedlagt sin verksamhet som tobaksagent.
Till grund för beräkningen av livräntan skall läggas medelårsinkomsten
av tobaksagenturen under de verksamhetsår som nyss nämnts, dock att,
därest medelårsinkomsten överstiger 10 000 kronor, överskjutande belopp
ej medräknas. Livräntan skall till den som under minst 20 år bedrivit verksamhet
som tobaksagent utgå med sex tiondelar av den sålunda fastställda
medelårsinkomsten samt till den som icke uppnått 20 verksamhetsår med
ett i förhållande till verksamhetstidens längd nedsatt belopp.
Bestämmandet av de ersättningar som enligt förordningen skall utgå anförtroddes
åt en för riket gemensam kommission (tobakskommissionen)
med viss i förordningen angiven sammansättning. Kommissionens verksamhet
har numera upphört.
Den 22 juni 1943 träffades mellan svenska staten, å ena, samt dåvarande
Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet, å andra sidan, ett avtal, varigenom
tobaksmonopolet bland annat förband sig att till de inom tobaksbranschen
sysselsatta personer som avses i förordningen utgiva de ersättningar som
fastställts av kommissionen.
Motiven till de nu berörda ersättningsreglerna återfinns främst i det be -
3
Andra lagutskottets utlåtande nr 76 år 1963
tänkande rörande reglering av import- och detaljhandeln med tobaksvaror
(SOU 1940:34) som den 16 december 1940 avgavs av tillkallade sakkunniga
(1938 års tobakshandelsutredning). Utredningsmännen har i ersättningsfrågan
uttalat bland annat, att ersättningarna med hänsyn till vad som
upplysts rörande de anställdas i allmänhet anmärkningsvärt låga lönenivå
borde tillmätas efter jämförelsevis generösa grunder, då risk eljest i åtskilliga
fall syntes föreligga att existensminimum underskredes, samt understrukit,
att några direkta jämförelser med gängse grunder för pensionering
icke borde anställas. Det syntes utredningsmännen nämligen vara en klar
principiell skillnad mellan det fall, att en person vid fastställd avgångsalder,
eller på grund av sjukdom dessförinnan, pensionerades enligt de med anställningen
förbundna pensionsvillkoren eller därmed jämförliga grunder,
och det fall, att staten förbjöde en förut lovlig näring och därmed på en
gång berövade en hel kår dess levebröd.
Av förarbetena till förenämnda förordning framgår ej annat än att de
fastställda ersättningarna skulle vara slutgiltiga. Sedan emellertid frågan
om dyrtidstillägg å livräntorna väckts dels från enskilt håll genom framställningar
till Kungl. Maj:t, dels genom motion i riksdagen (se 1950:11:
58; LI 2U 24) hemställde Kungl. Maj:t (prop. 1952: 158) om riksdagens bemyndigande
att med Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet träffa avtal om
bestridande från bolagets medel av ett tillägg om 25 procent å de livräntor
som utgick från och med den 1 juli 1952. Riksdagen lämnade det begärda
bemyndigandet (L2U 32; rskr 184). Den 30 juni 1952 träffades avtal mellan
staten och bolaget om det föreslagna tillägget å livräntorna.
Med hänsyn till inträffad ytterligare stegring av levnadskostnaderna höjdes
tillägget till 50 procent från och den 1 juli 1957 (prop. 1957: 10; L2U
1; rskr 84). Genom avtal den 10 maj 1957 åtog sig bolaget att bestrida
kostnaderna även för detta tillägg.
För närvarande utgår livräntor till 42 personer med ett sammanlagt årligt
belopp inklusive dyrtidstillägg av cirka 163 600 kronor. Storleken av utgående
livräntors grundbelopp varierar mellan 100 och 6 000 kronor per år.
Av livräntetagarna är 34 födda före år 1897, tre år 1897, fyra år 1898 och
en år 1900.
I sitt utlåtande nr 38 till innevarande års riksdag i anledning av väckt
motion (11:22) om ytterligare tillägg å förevarande livräntor har andra
lagutskottet framhållit, att de stegringar i levnadskostnaderna som inträffat
sedan år 1957 motiverar en höjning av nu utgående tillägg. Utskottet
har inte varit berett taga ställning till vilken höjning av dessa som kan anses
skälig. Det har ansetts ankomma på Kungl. Maj:t att enligt samma
principer som vid tidigare höjningar föreslå det dyrtidstillägg som tills vidare
bör utgå. Emellertid har utskottet ansett, att grunderna för framtida
höjningar av livräntorna bör utredas.
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 76 år 1963
I skrivelse den 23 april 1963, nr 145, har riksdagen, under åberopande
av andra lagutskottets förenämnda utlåtande, som sin mening givit Kungl.
Maj :t till känna vad utskottet sålunda anfört.
Departementschefen
I förevarande proposition har föredragande departementschefen, statsrådet
Sträng, anfört.
»Enligt förordningen den 11 juni 1943, nr 347, utgår under vissa förutsättningar
ersättning i form av livräntor till de tidigare inom tobakshandeln
sysselsatta grossistimportörerna, deras anställda samt tobaksagenterna. Såsom
anförts i det föregående framgår av förarbetena till förordningen ej
annat än att de fastställda ersättningarna skulle vara slutgiltiga. Med hänsyn
till omständigheterna vid införandet av statsmonopol å importen av
tobaksvaror och till de stegrade levnadskostnaderna beslöt emellertid riksdagen
(prop. 1952: 158; L2U 32; rskr 184), att ett tillägg om 25 procent
till ifrågavarande ersättningar skulle utgå från och med den 1 juli 1952.
Sedermera fattade riksdagen beslut (prop. 1957: 10; L2U 1; rskr 84) om
en höjning av tillägget till 50 procent från och med den 1 juli 1957. Sedan
dess har levnadskostnaderna ytterligare stegrats. Såsom andra lagutskottet
framhållit i sitt utlåtande 1963: 38 motiverar detta en ytterligare
höjning av ifrågavarande tillägg. Jag förordar, att förslag nu framlägges
för riksdagen om en höjning till 90 procent från och med den 1
januari 1964. Tillägget skulle därigenom nära ansluta sig till ökningen av
konsumentprisindex efter år 1943, då grundlivräntorna fastställdes.
Kostnaderna för en sådan höjning kan beräknas till cirka 44 000 kronor
per år. I likhet med vad som gäller beträffande livräntorna och nuvarande
tillägg synes även gäldandet av det ytterligare tillägget böra åvila Svenska
Tobaks Aktiebolaget. Enligt vad jag under hand inhämtat är styrelsen för
bolaget beredd att ikläda detta kostnaderna härför.
Vad gäller frågan om grunderna för framtida höjningar av förevarande
livräntor vill jag erinra om att dessa från början synes ha avsetts att vara
definitiva. Med hänsyn härtill ävensom till den förbättring i villkoren,
som skulle erhållas vid bifall till mitt förslag i det föregående, vill jag förorda,
att någon mer automatiskt verkande regel för höjningar av livräntorna
inte nu konstrueras. Jag har för avsikt att i framtiden liksom hittills
för Kungl. Maj :t framlägga de förslag i fråga om livräntorna som må
befinnas påkallade.»
Andra lagutskottets utlåtande nr 76 år 1963
5
Utskottet
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot propositionen och
får därför hemställa,
att riksdagen med bifall till förevarande proposition, nr
173, måtte bemyndiga Kungl. Maj :t att med Svenska Tobaks
Aktiebolaget träffa avtal om bestridande från bolagets
medel av ytterligare tillägg å de livräntor som avses i förordningen
den 11 juni 1943 (nr 347) om vissa ersättningar
vid införandet av statsmonopol å importen av tobaksvaror
i enlighet med i propositionen angivna grunder.
Stockholm den 26 november 1963
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling liar närvarit
från första kammaren: herrar Strand*, Nils Elowsson, Axel Svensson,
fru Carlqvist, fru Gärda Svenson, herrar Nyman, Hiibinette och Erik
Filip Petersson;
från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Nilsson i Göteborg*,
Rimmerfors, Odhe*, fru Gunne, herrar Johansson i Södertälje, Fredriksson
och Gomér.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 631320