Andra lagutskottets utlåtande nr 71 år 1963

1

Nr 71

Utlåtande i anledning av väckta motioner om obligatorisk dödsfallsförsäkring
m. m.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 281 i första kammaren av herr Jansson,
Paul, m. fl. samt nr 324 i andra kammaren av herr Fagerlund m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen hos
Kungl. Maj :t anhåller om att en utredning verkställes med syfte att ordna
en obligatorisk dödsfallsförsäkring omfattande alla medborgare över 16 år
och att en viss mindre del av försäkringen blir livsvarig, samt

att utreda om icke de allmänna försäkringskassornas verksamhet kan omfatta
även en obligatorisk livförsäkring».

Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sin hemställan
får utskottet, i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa
till motionen II: 324.

Över motionerna har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen
föreskriver inhämtat yttrande från riksförsäkringsverket och statens pensionsanstalt.
Yttranden har därjämte på utskottets begäran avgivits av Arbetsmarknadens
försäkringsaktiebolag, Svenska arbetsgivareföreningen,
Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation och
Sveriges akademikers centralorganisation.

Frågans tidigare behandling m.m.

Frågan om införande av obligatorisk dödsfallsförsäkring har tidigare varit
föremål för överväganden. I 1942 års försäkringsutrednings år 1946 framlagda
betänkande med förslag till lag om försäkringsrörelse in. in. del II
(SOU 1946:3b) framfördes tanken på en obligatorisk dödsfallsförsäkring,
som närmast var avsedd att täcka begravningskostnaderna men till sin
storlek avvägdes så att den för de breda lagren även skulle bli till viss hjälp
att övervinna de närmaste anpassningssvårigheterna efter ett dödsfall inom
familjen, framför allt då familjeförsörjaren fallit ifrån. Härvid tänkte sig
1942 års utredning, att försäkringsbeloppet inte skulle anpassas till de varierande
individuella behoven i annan mån än att beloppet skulle differentieras
med hänsyn till åldern vid dödsfallet. Såsom exempel anfördes ett belopp
av 500 kr. vid dödsfall mellan 18 och 67 år samt 300 kr. vid dödsfall före
18 års eller efter 67 års ålder.

Bihang till riksdagens protokoll 1963. 9 sand. 2 avd. Nr 71

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 71 år 1963

Ett utarbetat förslag framlades sedermera i socialvårdskommitténs betänkande
XVIII med utredning och förslag angående begravningshjälpsförsäkring
(SOU 1951: 23). Enligt förslaget skulle alla i riket mantalsskrivna
svenska medborgare omfattas av en allmän begravningshjälpsförsäkring. Någon
differentiering av dödsfallsbeloppet avsågs ej annat än möjligen efter ålder
vid dödsfallet, och dödsfallsbeloppet borde enligt kommittén inte sättas
högre än som i varje enskilt fall alltid kunde anses behövligt för täckande av
skäliga utgifter i samband med dödsfallet. Kostnaderna för försäkringen skulle
enligt förslaget till en del bestridas genom särskilda avgifter från de försäkrade,
under det att återstoden skulle täckas av statsmedel. Försäkringen
skulle handhas av de allmänna sjukkassorna och tillsynsmyndigheten för
dessa. På grund av det vid förslagets framläggande rådande statsfinansiella
läget ansåg kommittén nödvändigt att uppskjuta förslagets förverkligande.
I första hand måste behovet av en obligatorisk och allmän sjukförsäkring
tillgodoses. Först när så skett borde en begravningshjälpsförsäkring aktualiseras.

Vid 1956 års riksdag väcktes motioner (I: 342 och II: 282 samt I: 343 och
11:261) med förslag om utredning angående införande av en obligatorisk
dödsfallsförsäkring. I anledning av motionerna anhöll riksdagen — på hemställan
av andra lagutskottet i utlåtande nr 57 — i skrivelse till Kungl.
Maj :t den 13 december 1956 att Kungl. Maj :t ville föranstalta om en förutsättningslös
utredning angående införandet av en allmän dödsfallsförsäkring
samt att Kungl. Maj :t ville för riksdagen framlägga de förslag, vartill
denna utredning kunde föranleda. Skrivelsen jämte andra lagutskottets utlåtande
har den 23 november 1962 överlämnats till yrkesskadeförsäkringsutredningen
att vara tillgänglig vid fullgörandet av utredningsuppdraget.

Som framhålles i de nu väckta motionerna bär under senaste tid grupplivförsäkring
trätt i kraft för stora grupper av svenska folket. Som ett komplement
till folkpensionen och den allmänna tilläggspensionen infördes sålunda
fr. o. in. år 1961 efter avtal mellan Svenska arbetsgivareföreningen
samt Svenska industritjänstemannaförbundet och Sveriges arbetsledareförbund
s. k. tjänstegrupplivförsäkring, överenskommelsen följdes av motsvarande
uppgörelser för andra tjänstemannagrupper inom det privata näringslivet.
Tjänstegrupplivförsäkring meddelas av vissa försäkringsbolag.
Efter avtal med Svenska arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen
har fr. o. in. år 1963 tillkommit en grupplivförsäkring för arbetare, såväl organiserade
som oorganiserade. Försäkringen meddelas i ett för ändamålet
bildat bolag, Arbetsmarknadens försäkringsaktiebolag. Liknande grupplivförsäkring
har efter avtal mellan Svenska landskommunernas förbund,
Svenska landstingsförbundet och Svenska stadsförbundet, å ena sidan, samt
Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges akademikers centralorganisation,
Sveriges kommunaltjänstemannaförbund, Svenska kommunalarbetareförbundet
m. fl., å den andra, införts för de kommunalanställda med verkan

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 71 år 1963

fr. o. m. år 1963. Även för denna försäkring har bildats ett särskilt bolag,
Kommunernas försäkringsaktiebolag. Gemensamt för försäkringarna är att
försäkringspremierna erlägges av arbetsgivaren. Vidare har efter överenskommelse
med statstjänstemännens huvudorganisationer och efter Kungl.
Maj :ts och riksdagens godkännande fr. o. m. år 1963 införts en statens grupplivförsäkring
för dödsfall åt arbetstagare i statens tjänst och i statsunderstödd
verksamhet. Denna försäkring meddelas av staten och premieinbetalning
anses ske genom arbete i anställningen.

I stort sett gäller samma villkor för dessa olika slag av grupplivförsäkringar.
Försäkringen utfaller med ett engångsbelopp vid dödsfall före fyllda
67 år. Engångsbeloppet utgör 24 000 kr. vid dödsfall före 55 års ålder och
sjunker därefter med 2 000 kr. för år. Härtill kommer vissa tillägg för barn
under 21 år. Tilläggsbeloppet utgör för barn, som ej fyllt 17 år, 7 000 kr.
och sjunker successivt med stigande ålder intill 21 år.

Remissyttrandena

Samtliga remissinstanser har avstyrkt motionärernas yrkande eller ställt
sig tveksamma till behovet av en sådan utredning som påyrkats i motionerna.

Riksförsäkringsverket redogör i sitt yttrande inledningsvis för frågans
tidigare behandling samt framhåller att behovet av en utsträckt dödsfallsförsäkring
samt en sådan försäkrings innehåll, finansiering och administration
svårligen låter sig bedömas utan särskild utredning. Det synes dock enligt
verkets uppfattning tveksamt om tiden ännu är inne för att verkställa en
sådan utredning, vilken bl. a. bör bygga på erfarenheter från grupplivförsäkringsverksamheten.

Statens pensionsanstalt finner icke skäl att tillstyrka motionerna. Anstalten
anför:

Enligt pensionsanstaltens uppfattning vore det i och för sig inte otänkbart
att komplettera vårt socialförsäkringssystem med någon annan form av
dödsfallsförsäkring än den som innefattas i den redan förefintliga efterlevandepensioneringen.
Frånsett att påfrestningen på de allmänna försäkringskassorna
redan under nuvarande förhållanden är stor, anser pensionsanstalten
likväl inte motiverat att nu verkställa en utredning i sådant syfte,
sedan överenskommelser nyligen träffats om ett dylikt försäkringsskydd i
andra former för det övervägande flertalet anställda och om dettas närmare
innebörd i olika avseenden. För dem som ej omfattas av den genom arbetsgivarnas
försorg ordnade grupplivförsäkringen torde vid anslutning i större utsträckning
till en försäkring kunna erhållas ett i huvudsak likartat försäkringsskydd
till ungefär samma kostnad. Vad beträffar det i motionerna
gjorda uttalandet att en viss del av försäkringen borde gälla oavsett åldern
vid frånfället, vill pensionsanstalten fästa uppmärksamheten på de konsekvenser
i kostnadshänseende en dylik utvidgning av försäkringsskyddet
måste få.

Arbetsmarknadens försäkringsaktiebolag har i silt yttrande framhållit,

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 71 år 1963

att den stora utbyggnaden av tjänstegrupplivförsäkringarna kommit till
stånd fr. o. in. ingången av innevarande år men ännu icke är fullbordad. Utvecklingen
på detta område går mycket snabbt. Det torde därför enligt bolagets
uppfattning vara skäl att avvakta och studera denna utveckling såväl
kostnads- som verkningsmässigt, innan slutsatser om behovet av kompletterande
eller ersättande försäkringsformer dragés. Bolaget anför bland annat:

Vad angår det i motionerna I: 281 och II: 324 framförda förslaget om en
obligatorisk dödsfallsförsäkring för alla medborgare i åldern över 16 år, kan
först konstateras att detta förslag innebär ett frångående av principerna
om behovet av efterlevandeskydd såsom exklusiv grund för obligatorisk
grupplivförsäkring. Ehuru givetvis behov av efterlevandeskydd i det övervägande
antalet försäkringsfall skulle föreligga, komme även ett stort antal
sådana fall att omfattas av försäkringen, i vilka dylikt behov skulle vara mera
svagt eller ej alls framträdande. Väsentligt torde i förevarande hänseende
vara att för dödsfallsförsäkring tillgängliga kapitalresurser främst koncentreras
på de sektorer av samhällslivet, där ett effektivt efterlevandeskydd
är angeläget. En annan sak är, att en allmän dödsfallsförsäkring till täckande
av begravningskostnader i och för sig kan te sig socialt önskvärd, men det
rör sig då om försäkringsbelopp av betydligt mindre storlek än dem som
betingas av efterlevandeskyddet. I motionerna beröres särskilt försäkringsfrågan
för vissa kategorier av medborgare — småföretagare, studerande,
hemmafruar, arbetstagare, anställda hos arbetsgivare, där icke kollektivavtal
gäller, samt pensionärer. För småföretagare och deras i rörelsen anställda
hustrur finnes redan försäkringsmöjligheter i föreningstjänstegrupplivförsäkringens
form. Kollektivavtal är vidare icke, såsom motionärerna
synes anse, en förutsättning för anslutning till AFA-försäkringen och övriga
tjänstegrupplivförsäkringar. Ett stort antal av de i AFA försäkrade arbetstagarna
åtnjuter icke sitt försäkringsskydd till följd av något för dem gällande
kollektivavtal (ca 18 procent av AF A-försäkringarna har tecknats
utan uppgiven förpliktelse härtill i kollektivavtal). Vad studerande och pensionärer
beträffar gäller givetvis de synpunkter, som nyss anförts rörande
behovet av en allmän dödsfallsförsäkring till täckande av begravningskostnader,
men också de synpunkter, som framförts rörande efterlevandeskyddet
såsoin grundläggande norm för försäkringsförmånernas utformning och
omfattning. I fråga om hemmafruarna är, såsom motionärerna framhåller,
hustruns frånfälle i en familj med minderåriga barn ofta en ekonomisk påfrestning,
och ett behov av efterlevandeskydd föreligger här otvivelaktigt i
många fall. På den ordinära grupplivförsäkringens område har också" ett
stort antal s. k. hustruförsäkringar tecknats — i själva verket torde omkring
en tredjedel av de ordinära grupplivförsäkringarna på tjänstemannaområdet
avse hustrur. Det råder på denna speciella sektor en stor aktivitet inom
försäkringsbranschen, och utvecklingen visar ett kraftigt växande antal frivilliga
hustruförsäkringar.

Arbetsgivareföreningen och LO har hänvisat till vad Arbetsmarknadens
försäkringsaktiebolag anfört.

TCO har anfört:

De grupplivförsäkringar som trätt i kraft 1961 och 1963 administreras
genom olika bolag eller genom självrisk. Först bör enligt organisationens
uppfattning avvaktas erfarenheter av hur dessa försäkringar fungerar, innan

Andra lagutskottets utlåtande nr 71 år 1963 5

andra åtgärder överväges. Försäkringen omfattar vidare stora grupper av
svenska folket. För att tillskapa ett gott efterlevandeskydd för de grupper
som ej omfattas av försäkringarna synes olika frivilliga kompletteringsanordningar
vara möjliga. Enligt TCO:s uppfattning saknas f. n. anledning
tillsätta en utredning med ovan angivet syfte, varför TCO avstyrker motionerna.

SACO har anfört:

Den grupplivförsäkring, som fr. o. in. den 1/1 1963 omfattar merparten av
de anställda på den svenska arbetsmarknaden, utesluter från skydd ett antal
medborgargrupper, varav motionerna nämner småföretagare, studerande
och hemmafruar. Motionärerna menar, att även dessa borde omfattas av en
motsvarande riskförsäkring.

De anställdas grupplivförsäkring är ett förhandlingsresultat, till vilket
man nått fram med den ambitionen, att förmånssystemet skall passa den försäkrade
i hans egenskap av anställd och till en kostnad, som bedömts rimlig
i förhållande till det totala utrymmet för förbättringar av anställningsvillkoren.
Det är osannolikt, att denna försäkringsform vore den optimala även
för de i motionerna nämnda grupperna. Dessa torde i stället genom sina samarbetsorganisationer
— om intresse finns — skaffa sig grupplivförsäkringar,
avpassade efter de speciella behoven inom varje särskild grupp. För övrigt
har den enskilde alltid möjlighet att privat försäkra sig mot dödsfallsrisk.
Denna senare form torde vara den enda, som passar de högst skiftande behov
av riskskydd, som föreligger vid bortfall av hemmafruars arbetsinsats.

Det kan i detta sammanhang framhållas, att utredningsarbete för närvarande
pågår i syfte att lösa frågan om de studerandes studieskuldsättning.
Om låneformen som studiefinansiering i fortsättningen i någon mån skall
förekomma, torde den böra kompletteras med sådana amorteringsvillkor, att
dödsbo efter avliden skuldsatt inte blir skyldigt att gälda skulden.

SACO finner det sålunda omotiverat, att av det skälet, att det på den
svenska arbetsmarknaden finns överenskommelser om visst slag av dödsriskskydd,
utreda frågan om lagstiftningsåtgärder i syfte att just detta skydd
även skall gälla alla icke anställda.

Utskottet

I förevarande motioner framhålles inledningsvis, att stora grupper av svenska
folket genom tillkomsten av de på arbetsmarknaden numera gällande
grupplivförsäkringarna erhållit ett gott efterlevandeskydd. Emellertid står
stora grupper utanför dessa försäkringar. Motionärerna nämner särskilt småföretagare,
studerande, hemmafruar samt vissa arbetstagare. Det framhålles,
att behovet av efterlevandeskydd hos dessa kategorier är lika stort som för
dem som omfattas av någon av de nu gällande försäkringarna. Vidare påpekar
motionärerna, att dessa försäkringar upphör när den försäkrade fyllt
67 år. Även för tiden därefter är enligt motionärernas mening försäkringsskydd
motiverat. Som eu ytterligare olägenhet med den nuvarande ordningen
framhålles, att de nu gällande försäkringarna administreras på olika sätt,
nämligen genom för ändamålet bildade bolag samt, såvitt avser statens an -

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 71 år 1963

ställda, genom arbetsgivaren som står självrisk. Enligt motionärernas mening
vore det mera rationellt om en försäkringsinrättning administrerade försäkringen
för samtliga försäkrade. Motionerna utmynnar i ett yrkande att frågan
om en obligatorisk dödsfallsförsäkring för alla medborgare över 16 års
ålder måtte utredas. I sammanhanget bör undersökas om icke en mindre del
av försäkringen kan göras livsvarig samt om icke försäkringen kan administreras
av de allmänna försäkringskassorna.

Samtliga remissinstanser har avstyrkt motionärernas yrkande eller ställt
sig tveksamma till behovet av en sådan utredning som påyrkats i motionerna.

De grupplivförsäkringar, som fr. o. m. ingången av år 1963 gäller på arbetsmarknaden,
har tillkommit såsom ett resultat av förhandlingar mellan
berörda parter. Försäkringarna har hittills varit i kraft under mycket begränsad
tid, men omfattar detta till trots mer än två miljoner försäkrade. Hur
utvecklingen på området kommer att gestalta sig är ännu för tidigt att förutsäga.
Enligt utskottets mening bör erfarenheter av denna försäkringsform
avvaktas och studeras innan överväganden av frågan om att införa obligatorisk
försäkring för att ersätta eller komplettera de redan befintliga grupplivförsäkringarna
sker. På grund härav kan utskottet icke biträda motionsyrkandet.

Med hänsyn till det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, 1:281 och 11:324, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 19 november 1963

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,
fru Carlqvist, fru Gärda Svenson, herrar Nyman, Hubinette och Erik Filip
Petersson;

från andra kammaren, herrar Rimmerfors, Odhe, Wiklund i Stockholm*,
fru Gunne, herrar Johansson i Södertälje, Gustavsson i Alvesta*, fru
Svensson i Kungsör och herr Carlsson i Göteborg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

IDUN TRYCKERI. ESSELTE. STHLM SS

313284