Andra lagutskottets utlåtande nr 69 år 1963
1
Nr 69
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående livsmedelsstadgans
bestämmelser om försäljning av färsk fisk,
m. m.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 286 i första kammaren av herr Nilsson,
Yngve, och herr Eskilsson samt nr 334 i andra kammaren av herr Nilsson
i Bästekille m. fl.
I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen måtte
i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa att Kungl. Maj :t måtte vidtaga sådan
förändring av livsmedelsstadgan att dess bestämmelser blir tillämpliga på
all färsk fisk och att bestämmelserna beträffande fordon blir tillämpliga
även på andra fordon än motorfordon».
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får
utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionen II: 334.
Över motionerna har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver
inhämtat yttranden från veterinärstyrelsen och fiskeristyrelsen.
Sistnämnda remissinstans har vid sitt svar fogat ett yttrande i frågan till
fiskeristyrelsen från Sveriges fiskares riksförbund. Redogörelse för remissyttrandena
lämnas i det följande.
Gällande bestämmelser
Föreskrifter angående hygienisk kontroll vid transport av livsmedel återfinnes
i första hand i livsmedelsstadgan den 21 december 1951. Denna stadga
innehåller dels allmänna bestämmelser om transport av livsmedel, dels
ock särskilda bestämmelser angående s. k. kringföringshandel. I stadgans
12 § föreskrives bl. a., att vid transport av livsmedel, avsedda för försäljning
eller servering, sådana försiktighetsmått skall vidtagas och i övrigt så förfaras,
att livsmedlen icke förorenas eller blir skadliga att förtära eller på
annat sätt otjänliga till människoföda. I 17 § stadgas vidare, att följande bestämmelser
skall iakttagas vid transport med fordon av livsmedel, avsedda
för försäljning eller servering: Fordonet skall vara lämpligt för ändamålet
samt snyggt och rent hållet. Det får icke samtidigt brukas till transport
av vara, som kan göra livsmedlet otjänligt till människoföda, med mindre
Diliang till riksdagens protokoll 1963. 9 saml. 2 avd. Nr 69
2 Andra lagutskottets utlåtande nr 69 år 1963
erforderliga åtgärder vidtagits för att förebygga sådan verkan. Slutligen
skall for ömtåliga livsmedel användas rent och snyggt omhölje eller underlag.
Betiäffande s. k. kringföringshandel gäller strängare bestämmelser. Sålunda
får enligt 19 § livsmedelsstadgan yrkesmässig försäljning av kött,
charkuterivaror, smör, ost eller margarin eller av bröd eller annat bakverk
bedrivas från fordon endast om utövaren av verksamheten förfogar över
lokal, som av vederbörande hälsovårdsnämnd godkänts såsom förvaringslokal
för varor av det slag, försäljningen avser, samt endast med fordon,
som av hälsovårdsnämnden i den kommun, inom vilken fordonet är stationerat,
godkänts att användas i sådan verksamhet. Detta gäller dock icke
om vaian är innesluten i förpackning, som lämnar densamma nödigt skydd
mot förorening, fukt och annan påverkan utifrån. Ej heller är bestämmelserna
tillämpliga å lantbrukares försäljning vid enstaka tillfällen av egna
produkter samt ej heller å försäljning av renkött, som bedrives av lappbefolkningen
eller eljest av renägare.
Yrkesmässig försäljning av färsk fisk, som är styckad eller flådd, får
bedrivas från motorfordon endast under förutsättning att fordonet av hälsovårdsnämnden
i den kommun, inom vilken fordonet är stationerat, godkänts
för att användas i sådan verksamhet. Icke heller denna bestämmelse
gäller, om varorna är inneslutna i förpackning, som lämnar dem nödigt
skydd mot förorening, fukt och annan påverkan utifrån (20 §).
Fordon, som avses i 19 eller 20 §§ livsmedelsstadgan, skall vara försett
med skåp eller lådor av sådan beskaffenhet, att de medförda varorna skyddas
mot förorening, samt, där fråga är om försäljning av kött, charkuterivaror,
smör, margarin eller fisk, med anordningar för att hålla varorna i
erforderlig grad avkylda. Fordonet skall också vara försett med anordningar
for handtvättning. Veterinärstyrelsen har att meddela närmare föreskrifter
rörande fordonets beskaffenhet och utrustning (21 §). Fordon får icke godkännas
för längre tid än tre år i sänder och för godkännande fordras bl. a.
att sökanden genom intyg från särskilt förordnad veterinär styrker, att fordonet
befinner sig i författningsenligt skick. Hälsovårdsnämnden har att
utfärda bevis om att fordon godkänts och detta bevis skall finnas anbragt
på lämplig, lätt tillgänglig plats på fordonet. I 24 § angives vissa försiktighetsmått
i hygieniskt avseende, som skall iakttagas vid själva försäljningen,
och vidare föreskrives att, under den tid fordonet är godkänt, får icke
i fordonets för livsmedel avsedda utrymmen förvaras vara eller ämne, som
kan meddela livsmedlen främmande lukt eller smak eller på annat sätt göra
dem otjänliga till människoföda. Vidare skall skåp och lådor samt vid försäljningen
använda förvaringskärl, redskap och andra tillbehör hållas rena
och i gott stånd.
De i livsmedelsstadgan givna bestämmelserna angående transport av livsmedel
kan kompletteras med lokala bestämmelser. Dylika lokala bestäm
-
3
Andra lagutskottets utlåtande nr 69 år 1963
melser får dock när det gäller fordon för transport av livsmedel icke avse
fordon, som användes för kringföringshandel.
Historik
De gällande reglerna i ämnet bygger på förslag av 19t8 års livsmedclssakkunniga
(SOU 1949: 43). De sakkunniga föreslog, att regler om transport
av livsmedel skulle upptagas i 21 § i en föreslagen normalvarustadga. Flera
remissinstanser framhöll, att regler i avseendet borde införas i livsmedelsstadgan.
I proposition nr 63 år 1951 med förslag till livsmedelsstadga anförde
föredragande departementschefen, statsrådet Mossberg, i denna fråga:
I flera remissyttranden har påfordrats att i livsmedelsstadgan skulle införas
särskilda bestämmelser om transport av livsmedel. I så måtto har jag
ansett mig böra biträda dessa yrkanden, att det allmänna stadgandet om
sådana transporter i 21 § 1 mom. i de sakkunnigas förslag till normalstadga
införts i 17 § departementsförslaget. Att såsom veterinärstyrelsen förordat
överföra hela 21 § i normalstadgan till den stadga, som skall gälla för hela
riket, synes däremot föra för långt. Det torde vara lämpligare att införa
föreskrifter härom i lokala livsmedelsordningar. Bestämmelserna ha vidare
ansetts böra uttryckligen begränsas till att avse transport av livsmedel, avsedda
för försäljning eller servering. Härunder bör emellertid liksom under
det allmänna stadgandet i 12 § falla även av säljaren verkställd transport
vid hemsändning av varan till konsumenten.
Vad angår fisk synes den avvägning mellan hygieniska och ekonomiska
synpunkter, som skett i de sakkunnigas förslag, då bestämmelserna om
kringföringshandel med dessa varor inskränkts till dylik handel från motorfordon,
ha lett till ett i stort sett skäligt resultat. Jag anser dock att kringföringsbestämmelserna
i fråga om fisk överhuvud böra gälla endast färsk
fisk som är styckad eller flådd, samt att även här undantag bör göras för
varor, som äro inneslutna i förpackning av nyss angivet slag.
I anledning av propositionen berördes i två motioner bestämmelserna om
kringföringshandel med fisk. Motionärerna ansåg, att samma kontrollbestämmelser
borde gälla för all kringföringshandel med fisk, oavsett fordonets
art, dock med undantag för handel med fisk i omedelbar närhet av den
plats där fisken förts i land.
Andra lagutskottet anförde i sitt utlåtande nr 34 år 1951 i anledning av
motionerna:
Vad särskilt angår kringföringshandeln med fisk ha bestämmelserna därom
begränsats till att avse färsk fisk, som är styckad eller flådd. Dylik fisk
är otvivelaktigt betydligt ömtåligare än vanlig fisk. Bestämmelserna ha inskränkts
till att avse försäljning från motorfordon. Uppenbarligen äro, såsom
i motionerna framhålles, de hygieniska vådorna icke mindre för att försäljning
sker från cykel eller dragkärra. De i propositionen föreslagna bestämmelserna
innebära emellertid i huvudsak, att fordonet skall godkännas
av hälsovårdsnämnden samt att fordonet för att kunna godkännas skall vara
utrustat på visst angivet sätt. Fordonet skall sålunda vara försett med skåp
4 Andra lagutskottets utlåtande nr 69 år 1963
och lådor av viss beskaffenhet samt med anordningar för att hålla varorna
i erforderlig grad avkylda ävensom försett med anordningar för handtvättning-
Det framstår såsom uppenbart, att dessa bestämmelser icke kunna
göras tillämpliga på cyklar och dragkärror. Den lokalbetonade kringföringshandel
n från dylika fordon eller hästfordon bör icke hindras av alltför restriktiva
bestämmelser. Som skäl för att införa särskilda bestämmelser beträffande
försäljning från motorfordon kan med fog åberopas, att fisken i
regel transporteras avsevärt mycket längre sträckor med dylikt fordon än
med cykel eller hästfordon. Tilläggas må att i 17 § livsmedelsstadgan intagits
vissa allmänna bestämmelser angående fordons beskaffenhet vid transport
av livsmedel. Dessa bestämmelser gälla alla slags fordon. Utskottet avstyrker
förty motionerna, såvitt nu är i fråga.
I sitt utlåtande nr 19 år 1962 i anledning av väckta motioner uttalade
andra lagutskottet, att bestämmelserna angående transport av kött och
köttvaror borde ändras. Utskottet förordade, att regler av innebörd att dylika
varor endast fick transporteras i slutet utrymme infördes. Föreskrift att
fordonet, åtminstone då fråga var om längre transporter, skulle vara försett
med kylanordning syntes också utskottet böra övervägas.
Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.
I enlighet med Kungl. Maj :ts bemyndigande den 19 april 1963 har tillkallats
sju sakkunniga för översyn av livsmedelslagstiftningen. Bland de
frågor som bör bli föremål för utredning nämnes i direktiven livsmedelstransporterna
och kringföringshandeln med livsmedel. Vidare bör utredningen
enligt direktiven beakta de förslag till ändringar i livsmedelsstadgan
som framlagts i ett av veterinärstyrelsen den 4 april 1962 avgivet remissyttrande.
Häri föreslås sådan ändring i stadgans 20 §, att besiktningstvång
skulle gälla i alla fall då försäljning av färsk fisk bedrives från motorfordon.
Remissyttrandena
Veterinärstyrelsen tillstyrker motionärernas yrkande att bestämmelserna
om kringföringshandel med fisk skall utvidgas till att gälla alla slag av
fordon. Veterinärstyrelsen uppger att på många platser där en välskött försäljning
av fisk från fast lokal eller motorfordon finnes, fortfarande florerar
en primitiv, hygieniskt otillfredsställande handel från cykel eller dragkärra.
Motionerna avstyrkes av fiskeristyrelsen och Sveriges fiskares riksförbund.
Fiskeristyrelsen anför bl. a.
Såvitt styrelsen har sig bekant har den tidigare med hästanspända kärror,
dragkärror eller cykel bedrivna ambulerande fiskhandeln numera helt
eller så gott som helt försvunnit, varför en ändring av livsmedelsstadgan
med hänsyn till dessa transportsätt knappast synes mera påtagligt påkallad.
Enligt vad styrelsen erfarit sker alltjämt på åtskilliga håll i landet —
framför allt i områden som icke täckes av fiskaffärer -—- en icke obetydlig
kringföringshandel av fisk med bil, varvid förekommer dels sådana bilar
5
Andra lagutskottets utlåtande nr 69 år 1963
från vilka säljes styckad och flådd fisk (godkända av hälsovårdsnämnd —
jfr § 20 livsmedelsstadgan) och dels sådana bilar, varifrån säljes enbart
färsk fisk exempelvis strömming (särskilt godkännande enl. nämnda paragraf
kräves ej). Nämnas må att från ett landskap vid landets ostkust föreligger
uppgift om att omkring hälften av konsumtionsförsälj ningen av
strömming sker genom sådan ambulerande handel med bilar (jfr Betänkande
angående möjligheterna att ernå ökad avsättning av strömming och
produkter därav avgivet av Västernorrlandskommittén för strömmingsavsättningsfrågor,
1963, s. 16).
Styrelsen har sig bekant att man från Svenska fiskhandelsförbundets sida
under hänvisning till önskemålet om hög hygienisk standard strävar efter
att få den ambulatoriska fiskhandeln mer eller mindre förbjuden.
Styrelsen är själv också av uppfattningen att en hög hygienisk standard
bör eftersträvas vid handel med fisk. Med hänsyn till vad ovan anförts om
att en ambulatorisk handel med färsk fisk med bil ännu alltjämt på sina
håll spelar en betydande roll och då ett relativt snart inträdande förbud häremot
torde draga med sig betydande olägenheter samtidigt som livsmedelsstadgan
redan synes ge möjlighet till ingripande mot dem som i sådant fall
missbrukar sin ställning, finner styrelsen tiden ännu icke vara mogen för
ett sådant förbud som i motionen åsyftas.
Som skäl för sitt avstyrkande anför Sveriges fiskares riksförbund, att
förbättringarna beträffande de hygieniska förhållandena vid försäljning av
fisk varit betydande och att de nuvarande bestämmelserna i livsmedelsstadgan
är till fyllest.
Utskottet
De allmänna bestämmelserna rörande kringföringshandel med livsmedel
finnes i 12 och 17 §§ livsmedelsstadgan. Enligt dessa lagrum skall vid transport
så förfaras att livsmedlen icke förorenas eller blir skadliga att förtära
eller på annat sätt otjänliga till människoföda. Fordonet skall vara lämpligt
för ändamålet samt hållas snyggt och rent. Det får icke samtidigt brukas till
transport av vara, som kan göra livsmedel otjänligt till människoföda med
mindre erforderliga åtgärder vidtagits för att förebygga sådan verkan. Slutligen
skall för ömtåliga livsmedel användas rent och snyggt omhölje eller underlag.
Något hälsovårdsnämndens godkännande av det vid försäljningen
använda fordonet erfordras ej. överträdelse av föreskrifterna straffas med
dagsböter.
I 20 § livsmedelsstadgan lämnas särskilda föreskrifter rörande motorfordon
vilka användes vid yrkesmässig försäljning av färsk fisk, som är styckad
eller flådd. Om varorna inte är inneslutna i förpackning, som lämnar dem
nödigt skydd mot förorening, fukt eller annan påverkan utifrån, får motorfordon
användas vid försäljningen endast om det blivit godkänt av hälsovårdsnämnd.
Fordonet skall i så fall vara försett med skåp eller lådor som
skyddar varorna mot förorening. Vidare skall fordonet vara så inrättat, att
varorna kan hållas i erforderlig grad avkylda. Fordonet skall också vara
6 Andra lagutskottets utlåtande nr 69 år 1963
försett med anordningar för handtvättning. Veterinärstyrelsen har att meddela
närmare föreskrifter rörande sådant fordons utrustning och beskaffenhet.
I förevarande motioner yrkas att livsmedelsstadgans strängare bestämmelser
i fråga om kringföringshandel skall tillämpas beträffande all färsk
fisk och gälla även andra fordon än motorfordon. Motionärerna gör gällande
att vid kringföringshandel med färsk fisk ännu här och var användes hästanspända
fordon, liksom transportcyklar och dragkärror. De hygieniska förhållandena
vid sådan handel är enligt motionärernas uppgifter ej tillfredsställande.
Ej heller finns det, menar motionärerna, anledning att ställa
mindre stränga krav ur hygienisk synpunkt beträffande sådana motorfordon
som användes vid försäljning av annan fisk än styckad eller flådd.
Motionerna tillstyrkes av veterinärstyrelsen. Fiskeristyrelsen däremot avstyrker
bifall och anför att kringföringshandeln med fisk på åtskilliga håll i
landet ännu är av stor betydelse och att en skärpning av kraven skulle draga
med sig betydande olägenheter. Med hänsyn härtill och då hälsovårdsnämnderna
redan har möjlighet att ingripa i fall då de hygieniska förhållandena
är otillfredsställande finner styrelsen tiden ännu inte mogen för en sådan
reform som åsyftas i motionerna.
Såsom fiskeristyrelsen framhållit har kringföringshandeln med fisk ännu
stor betydelse. Detta torde särskilt vara fallet på sådana platser där konsumenterna
inte har bekväm tillgång till specialaffärer i branschen. En sådan
reform som motionärerna föreslagit skulle visserligen vara ägnad att främja
hygienen. Den skulle emellertid sannolikt också medföra så betydande kostnadsökningar
att en stor del av kringföringshandeln omöjliggjordes. En
sådan utveckling skulle enligt utskottets mening vara otillfredsställande.
I strävandena att öka hygienen på det aktuella området bör man undvika
åtgärder som skulle lända stora konsumentgrupper till förfång. De avvägningsfrågor
som här uppkommer synes lämpligen böra övervägas inom den
utredning som nyligen tillkallats för översyn av livsmedelslagstiftningen.
Motionerna bör således överlämnas till utredningen.
Med hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,
A. att riksdagen i anledning av förevarande motioner,
1:286 och 11:334, i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla
att motionerna överlämnas till de för översyn av livsmedelslagstiftningen
tillkallade sakkunniga; samt
B. att motionerna, i den mån de icke kan anses besvarade
genom vad utskottet under A. hemställt, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 12 november 1963
På andra lagutskottets vägnar:
JOHN R. ANDERSON
Andra lagutskottets utlåtande nr 69 år 1963
7
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Nils Elowsson, Axel Svensson, fru
Hamrin-Thorell, fru Carlqvist, fru Gärda Svenson, herrar Lars Larsson,
Nyman och Hiibinette;
från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Nilsson i Göteborg,
Odhe, fröken Sandell, herrar Wiklund i Stockholm, Wahrendorff*,
Hamilton* och Carlsson i Göteborg.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.