Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1963

1

Nr 66

Utlåtande i anledning av väckta motioner om en enhetlig socialvårdslagstiftning,
m. m.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen \äckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 277 i första kammaren av herr
Bengtson m. fl. och nr 326 i andra kammaren av herr Hedlund m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte anhålla a) att dels frågan rörande alternativt
nämndsystem inom den kommunala socialvården med möjlighet till stadsdelsorganisation,
samordning med institutioner på näraliggande områden
samt geografisk indelning som grund för det sociala nämndsystemet, vilket
bl. a. skulle främja den s. k. familjevårdsprincipens tillämpning inom socialvården,
samt dels frågan rörande sättet för tillsättande av sociala nämnder
och andra förtroendeorgan inom en sådan stadsdelsorganisation måtte
behandlas inom arbetsgruppen för överläggningar om frågor rörande den
kommunala demokratien, b) att en utredning matte tillsättas med uppgift
att framlägga förslag rörande en enhetlig socialvårdslagstiftning, lämpligen
benämnd socialvårdsbalk, varvid vad i ovanstående yrkande berörts rörande
det sociala nämndsystemet samt angelägenheten av den s. k. familj evårdsprincipens
tillämpning och av att den passiva ekonomiska stöd- och understödslinjen
ersättes av en aktiv rehabiliterings- och arbetsvårdslinje särskilt
bör beaktas».

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sin hemställan får
utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionen II: 326.

Över motionerna har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver
inhämtat yttrande från socialstyrelsen. Yttranden har därjämte på
utskottets begäran avgivits av Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas
förbund samt Svenska socialvårdsförbundet. Stockholms stads
socialnämnd har beretts tillfälle att avgiva yttrande men har avstått från
att yttra sig.

Kommunernas socialvårdsorgan m. in.

Uppdelningen på skilda specialorgan och tillgången på speciella lijälpformer
i kommunernas socialvård har en förklaring i socialvårdens och
socialförsäkringens successiva utveckling och sin motivering i behovet a\
hjälpformer och sakkunskap, specialiserade för de olikartade och skiftande

1 llihanrj till riksdagens protokoll 196!}. 9 saml. 2 avd. Nr 66

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1963

hjalpsituationerna i det moderna samhället. Den översikt av den kommunala
socialvården och dess organ som här lämnas gör inte anspråk på fullständighet.

Enligt 2 § lagen den t januari 1956 om socialhjälp skall i varje kommun
finnas en socialnämnd. Denna har att bestämma i vilka fall, i vilken
omfattning och under vilka former socialhjälp skall meddelas, att tillhandagå
allmänheten med råd och upplysningar i frågor som har samband med
nämndens verksamhet och att ombesörja alla de angelägenheter avseende
socialhjälpen, som är att hänföra till förvaltning och verkställighet. Under
socialnämnden sorterar även ålderdomshemsverksamheten." Angående
nämndens sammansättning finns ingen annan bestämmelse än att antalet
ledamöter inte får vara lägre än fem. Möjlighet föreligger att delegera den
beslutanderätt, som eljest tillkommer nämnden i dess helhet, till särskild
avdelning inom nämnden eller till ledamot av nämnden eller till befattningshavare
i kommunens tjänst (8 §). För att delegation skall få äga rum
erfordras samtycke av kommunens fullmäktige. Fullmäktiges medgivande
skall avse eu viss eller vissa grupper av ärenden, vilkas beskaffenhet skall
anges i beslutet. Huvudsyftet med delegationsinstitutet är emellertid att
från socialnämnden avlasta rutinärenden, och det har förutsatts, att kommunernas
fullmäktige kommer att iaktta försiktighet och inte medge delegation
i ärenden av större vikt. Då det gäller den rena understödsverksamheten
torde delegationsrättens utövande göras beroende av en viss kostnadsgräns.
Där så finnes påkallat för att åstadkomma en lämplig arbetsfördelning
mellan socialnämndens ledamöter, må kommunens fullmäktige eller,
efter bemyndigande av dem, socialnämnden indela kommunen i distrikt.
Har så skett, skall nämnden för varje distrikt utse en av sina ledamöter att
utova den narmaste uppsikten över socialhjälpsverksamheten inom distriktet
(9 §). Beträffande organisationen av socialhjälpsverksamheten i Stockholm
gäller särskilda bestämmelser, se kungl. brev den 14 december 1956
(nr 631).

Även särskild barnavårdsnä m n d är obligatorisk i varje kommun
(2 § barnavårdslagen den 29 april 1960). Det föreligger emellertid inte
nagot hinder mot att låta barnavårdsnämndens och socialnämndens sammansättning
bli helt eller delvis identisk, liksom det också är tillåtet att
i barnavårdsnämnden respektive socialnämnden invälja personer som är
ledamöter i andra nämnder eller styrelser. Barnavårdsnämnden handhar
enligt närmare bestämmelser i lagen barna- och ungdomsvården inom kommunen
och ombesörjer i princip alla angelägenheter på detta område som
hänför sig till förvaltning och verkställighet. Inte heller i fråga om barnavårdsnämnd
finns föreskrift om att vissa befattningshavare eller yrkesutövare
skall ingå som ledamöter. Däremot rekommenderas att, där så lämpligen
kan ske, juridisk sakkunskap bör vara företrädd inom nämnden. Antalet
ledamöter får inte vara under fem (7 §). Även enligt barnavårdslagen

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1963

föreligger delegationsrätt. Bestämmelserna härom finnes i 12 § och ansluter
nära till vad som gäller i fråga om socialnämnd. Främst av hänsyn till rättssäkerheten
har delegationsrätten begränsats tämligen snävt genom ett flertal
undantag. Från delegation har också undantagits de uppgifter som ankommer
på barnavårdsnämnden enligt föräldrabalken och enligt särskilt
angivna lagrum i lagarna om allmänna barnbidrag och om bidragsförskott.

I motsats till socialhjälpslagen innehåller barnavårdslagen inte några bestämmelser
om krets- eller distriktsindelning. Om det för att åstadkomma
önskvärd arbetsfördelning inom barnavårdsnämnden skulle befinnas lämpligt
att fördela olika arbetsuppgifter efter eu lokal indelning, möter detta
emellertid inte något hinder, förutsatt att avsteg inte göres från vad lagen
kräver. Även i fråga om barnavårdsverksamhetens organisation gäller särskilda
bestämmelser för Stockholm (kungl. kungörelse den 9 december
1960, SFS nr 721).

Kommunal nykter hetsnämnd skall utgöras av särskilt tillsatt
nämnd eller, därest kommunens ringa folkmängd eller liknande förhållande
gör sådan obehövlig, av kommunens socialnämnd (5 § lagen den 27
juli 1954 om ngkterhetsvård). Antalet ledamöter skall utgöra minst fem.
Om möjligt bör läkare vara ledamot av nämnden. I kommun, där nykter -hetsnämnden utgöres av socialnämnden, skall kommunen utse en av socialnämndens
ledamöter att för den tid han är vald till ledamot bereda och vara
föredragande i de ärenden som ankommer på nykterhetsnämnds prövning.
Nykterhetsnämnden äger uppdraga åt ordföranden, en eller flera ledamöter
eller viss befattningshavare hos nämnden att avge yttrande i körkortsfrågor.
Vidare äger Konungen för viss kommun förordna, att befattningen
med ärenden i övrigt må i den utsträckning Konungen bestämmer tillkomma
ett eller flera arbetsutskott, som utsetts inom nämnden. Närmare föreskrifter
om arbetsutskotts sammansättning och verksamhet meddelas av Konungen
(§ 8). I fråga om nykterhetsnämnd i Stockholm gäller särskilda
bestämmelser.

De lokala åtgärderna för hjälpverksamhet enligt kungl. kungörelsen den
27 maj 1949 angående vissa statliga och statsunderstödda åtgärder vid
arbetslöshet (nr 278) ombesörjes inom kommun av arbetslöshet snämnd.
Kommun må antingen inrätta särskild sådan nämnd eller uppdraga
i stad åt drätselkammare och på landet åt kommunalnämnd att vara
arbetslöshetsnämnd. Särskild arbetslöshetsnämnd består av ordförande
samt minst fyra och högst tio ledamöter.

Enligt 23 § familjebidrags förordningen den 29 mars 1946 (nr 99) .skall
kommun antingen inrätta särskild familj ebidragsnämnd eller
ock uppdraga åt annat kommunalt organ att vara familjebidiagsnämnd.
Antalet ledamöter i särskild sådan nämnd må icke vara under fem. Familjebidragsnämnden
handhar verksamheten med familjebidrag åt värnpliktiga.

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1963

De flesta kommuner, som bedriver hemhjälpsverksamhet, bär eu hemhjälpsnämnd.
Nämnden uppdrar åt någon av sina ledamöter, åt en
särskild tjänsteman eller en organisation att anställa hemvårdarinnor och
leda arbetet.

I allmän försäkringskassa prövas i den utsträckning varom stadgas i
särskild författning frågor rörande folkpension av f ö r s ä k ringsnämnder.
Nämnderna skall även tillhandagå kassans styrelse, pensionsdelegation
och lokalkontor med råd och upplysningar angående lokala
angelägenheter. Försäkringsnämnd skall finnas för varje kommun.
Med riksförsäkringsverkets medgivande må dock försäkringsnämnds verksamhetsområde
omfatta flera kommuner eller del av kommun. Bestämmelserna
om försäkringsnämnd återfinnes i 18 kap. 23 och 24 §§ lagen om
allmän försäkring. Nämnden skall bestå av minst fem och högst sju ledamöter.

Ledamöter och suppleanter i nu behandlade nämnder utses av kommunen,
dock att ordförande och suppleant för denne i särskild arbetslöshetsnämnd
förordnas av länsstyrelsen efter förslag av vederbörande kommunala
myndighet.

Utvecklingen har i många kommuner gått mot en centralisering av socialvårdens
organisation. I flertalet städer har inrättats en socialvårdsbyrå,
som betjänar två eller flera sociala nämnder. I landskommunerna
ingår en motsvarande byråorganisation ofta i kommunalkontoret.
Där kommunalkontor inrättats, betjänar detta nämligen i mindre
eller större omfattning även socialvårdens organ också med annat än kassa-
och bokföringsgöromål. Till dessa byråer eller kontor har knutits
tjänstemän med arbetsuppgifter inom två eller flera sociala nämnders
verksamhetsområden. För att skapa smidiga regler om tillsättande av sådana
befattningshavare tillkom lagen den 22 maj 1953 om tillsättning av
vissa befattningshavare inom socialvården (nr 228). I denna lag föreskrives
att, om kommun beslutat inrätta befattning som skall vara gemensam
för två eller flera av de sociala organen, sådan befattning må tillsättas i
den särskilda ordning kommunen bestämmer. En regel härom har även
införts i socialhjälpslagen och barnavårdslagen såvitt avser socialnämnd
respektive barnavårdsnämnd och andra kommunala förvaltnings- eller
verkställighetsorgan. I

I detta sammanhang bör även erinras om andra organ, vilkas uppgifter
ligger nära socialvårdens, såsom sjukvårds- och hälsovårdsorgan, bostadsförmedlingsorgan,
arbetsförmedling m. fl. samt organen för den allmänna
försäkringen och enskild hjälpverksamhet.

Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1963

5

Socialvårdskommitténs förslag

Socialvårdskommittén föreslog i ett 1942 framlagt betänkande, att det
s. k. småkommunsproblemet skulle för social- och hälsovårdens del tillsvidare
lösas genom bildande av särskilda enheter, socialvårdskommuner.

I anslutning härtill framlades ett förslag till lag om socialnämnd m. in., genom
vilket en centralisering av socialvårdsorganisationen i varje kommun
skulle åvägabringas. Sedan småkommunsproblemet lösts genom en ändrad
kommunal indelning, vilken trädde i kraft den 1 januari 1952, företog
kommittén en översyn beträffande lagen om socialnämnd in. m. och
framlade i betänkandet SOU 1950: 11 nytt förslag till dylik lag. Förslaget
innebar att inom varje kommun skulle inrättas en socialnämnd med central
ställning inom kommunens socialvård men att kommunerna skulle i
hög grad få fria händer att ordna organisationen efter de lokala och personliga
förhållandena.

Endast socialnämnden skulle vara obligatorisk. Om inte särskilda förhållanden
föranledde till annat, borde emellertid kommunen tillsätta särskild
barnavårdsnämnd, nykterhetsnämnd och pensionsnämnd.1 Vid mera
omfattande arbetslöshet borde även särskild arbetslöshetsnämnd tillsättas.
Särskild familjebidragsnämnd och hemhjälpsnämnd kunde kommunen
tillsätta, när den så fann påkallat. Konungen kunde föreskriva, att
särskild barnavårdsnämnd, nykterhetsnämnd eller arbetslöshetsnämnd
skulle tillsättas i viss kommun. Särskild nämnd skulle ha att för sitt område
självständigt sköta förvaltning och verkställighet, i regel dock icke i
fråga om att företräda kommunen i ekonomiska angelägenheter. Där särskild
nämnd inte tillsatts skulle det ankomma på socialnämnden att sköta
förvaltning och verkställighet på ifrågavarande område. Länsstyrelsen
skulle utse en ledamot i socialnämnden.

Socialvårdskommitténs ifrågavarande förslag har inte lett till lagstiftning.

Motionerna

I motionerna framhålles inledningsvis alt bl. a. socialförsäkringarnas
utbyggnad medfört en förskjutning av den kommunala socialvårdens uppgifter
så att de ekonomiska bidragen minskat i omfattning och vård- och
tillsynsåtgärderna ökat. Motionärerna understryker vidare betydelsen av
att vård- och tillsynsuppgifterna så långt möjligt fullgöres på sådant sätt
att de orsaker, som föranlett hjälpbehovet, undanröjes. Denna målsättning
ställer nya krav på socialvården och dess organisation och metoder.

1 Pensionsnämnderna har upphört med sin verksamhet med utgången av juni 1963. Handläggning
som enligt lag eller författning ankommer på pensionsnämnd ankommer numera på
allmän försäkringskassa.

6 Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1<)63

Hänsyn måste tagas till den lijälpbehövandes hela situation, och i förekommande
fall måste socialvårdsinsatserna samordnas. För att undvika
onödigt och ineffektivt dubbelarbete bör vissa ändringar vidtagas inom
socialvårdsorganisationen. Motionärerna fortsätter:

Den s. k. funktionsprincipen inom socialvården, d. v. s. att nykterhetsärenden
handläggs för sig, barnavårdsärenden för sig o. s. v., bär främst
motiverats med att man på det sättet fått sakkunniga specialister på vart
och ett av socialvårdsområdena. Detta motiv förlorar emellertid i tyngd i
och med att helhetsbedömningen måste vara grundmetoden vid alla socialfall.
Funktionsprincipen kan emellertid inte någonstädes sägas vara helt
renodlad. Det bör dock uppmärksammas, att man på vissa håll gått längre
än till eu uppdelning efter ärendenas nämndtillhörighet i vissa fall, t. ex.
genom att en barnavårdstjänsteman handlägger ärenden rörande vissa åldersgrupper
och en annan ärenden rörande andra åldersgrupper.

Funktionsprincipens motsats, som något oegentligt kallas familjevårdsprincipen,
innebär främst att ärenden rörande en och samma familj oavsett
nämndtillhörighet handläggs av en och samme socialvårdstjänsteman som
därvid utgår irån familjen som helhet. Familjevårdsprincipen är således
en konsekvens av den ovannämnda helhetssynen.

Landets kommuner kan schematiskt indelas i tre olika grupper i fråga
om funktions- resp. familjevårdsprincipens tillämpning. I ett minskande
antal kommuner handläggs social vårdsärendena alltjämt av förtroendemän,
d. v. s. nämndordförandena. I dessa små kommuner tillämpas således
formellt funktionsprincipen men till följd av den lokal- och personkännedom
som där är möjlig torde förutsättningarna för helhetssynen ändå vara
goda. I något större kommuner handläggs samtliga socialvårdsärenden även
eller möjligen ett par socialvårdare utan åtskillnad på ärendekategori
och nämndtillhörighet. I dessa tillämpas således familj evårdsprincipen. I
större kommuner, från medelstora städer och uppåt, finns socialvårdstjänstemän
knutna till var och en av de olika nämnderna, en eller flera vid
varje nämnd. I dessa kommuner får således funktionsprincipen sägas vara
dominerande.

Ett markant undantag från denna schematiska indelning utgör Gävle
stad, där sedan år 1956 en successiv ännu ej helt slutförd övergång från
funktionsprincipen till familj evårdsprincipen ägt rum. I huvudsak innebär
den i Gävle tillämpade ordningen att staden geografiskt indelats i fyra social
vårdsdistrikt. Inom varje distrikt, med undantag för ett mindre som
sköts av 1 .e assistenterna, tinns en grupp om fyra socialvårdare, nämligen
en nykterhets-, en social- och en barnavårdsassistent samt en utredande
assistent på barnavårdens område. Inom varje grupp tillämpas familjevårdsprincipen,
dock ej in absurdum. Kontaktsvårigheter mellan en klient
och en assistent kan t. ex. tvinga till frångående. Utöver de nämnda tjänstemännen
finns i staden ytterligare socialpersonal, såsom ungdomskonsulent,
reliabiliteringskonsulent och familjerådgivare. Dessa är icke fördelade på
distrikten. De olika sociala nämnderna har självfallet bibehållits i enlighet
med gällande författningar. Tjänstemännen är ej underställda någon
speciell nämnd utan i princip samtliga nämnder. Detta medför ett speciellt
system i fråga om föredragningar. Även i några andra städer pågår
försök att införa familj evårdsprincipen.

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1963

Motionärerna berör därefter socialvårdskommitténs förslag 1942, att
en socialnämnd skulle ersätta de olika kommunala organen på området,
och fortsätter:

Enligt vår mening bör en sådan centralisering till ett kommunalt organ
inte komma i fråga. Det vore betänkligt med en sådan radikal nedskärning
av antalet förtroendevalda, som skulle bli följden av en sådan åtgärd. Härtill
kommer att det främst är de stora kommuner, där ärendebelastningen
i de nu befintliga nämnderna är mycket stor, som främst beröres av frågan
om familjevårdsprincipen. I Gävle har det visat sig möjligt att genomföra
familjevårdsprincipen med bibehållande av det nuvarande nämndsystemet,
dock gäller där att administrationen inte uppdelats på de olika distrikten
utan sker centralt på ett ställe där också nämnderna utövar sina funktioner.
Det är endast i fältarbetet som distriktsindelningen tillämpas. I de
största städerna skulle emellertid en sådan ordning vara orationell och
otymplig med hänsyn till de stora avstånd som där finns. Här talar starka
skäl för en geografisk distriktsindelning, såväl beträffande fältarbetet som
administration och nämnder. En tänkbar lösning vore således att i olika
geografiska områden ha en social nämnd för socialärenden av olika kategorier
med egen administration för dessa ärenden och med socialvårdspersonal
arbetsgruppvis såsom berörts ovan. Detta synes tala för att man beträffande
nämndsystemet liksom i Norge får tänka sig två olika möjligheter
inom lagstiftningens ram, dock med den skillnaden att man endera har ett
nämndsystem av nuvarande typ eller också ett på geografisk indelninggrundat
system. Det kan dock befinnas ändamålsenligt att även i det senare
systemet ha ett centralt organ med samordnings- och tillsynsuppgift samt
måhända handhavandet av vissa aktiviteter för hela kommunen. Dessa
spörsmål bör ingående prövas vid utredning.

En ändring av social vårdsorganisationen efter angivna riktlinjer skulle enligt
motionärerna tvivelsutan underlätta familj evårdsprincipens genomförande.
Motionärerna anser det önskvärt, att den geografiska indelningen eller
stadsdelsorganisationen kunde tillämpas även beträffande verksamheter, som
inte tillhör socialvården men har anknytning till denna. En reformering av
det kommunala nämndsystemet skulle medföra, att ett ökat antal medborgare
skulle medverka i ifrågavarande angelägenheter, vilket även från demokratiens
och självstyrelsens synpunkt är synnerligen angeläget. Beträffande
sättet för att utse förtroendeorganen anföres i motionerna följande:

De förtroendeorgan som skulle finnas i de olika stadsdelsenheterna kan
givetvis utses av fullmäktigeförsamlingar av nuvarande slag. En annan
möjlighet är att vid de allmänna valen utse speciella fullmäktigeförsamlingar
— stadsdelsfullmäktige — inom varje stadsdelsenhet. Dessa fullmäktige
skulle då ha till uppgift bl. a. att tillsätta de nämnder och organ som
kan erfordras inom enheten.

Motionärerna framhåller slutligen att nuvarande uppdelning av lagstiftningen
på socialvårdens område gör lagstiftningen svåröverskådlig och
hämmar samordning mellan olika grenar och uppgifter. Vidare måste social -

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1963

vården som helhet få en mera enhetlig målsättning. Den passiva stöd- och
understödslinjen måste ersättas av en aktiv rehabiliterings- och arbetsvårdslinje.
En utveckling i den riktningen skulle underlättas av en genomgående
anpassning av socialvårdslagstiftningen. Enligt motionärernas mening bör
därför en utredning tillsättas med uppgift att utarbeta förslag till en enhetlig
socialvårdslagstiftning, lämpligen benämnd socialvårdsbalk.

Remissyttrandena

Socialstyrelsen anför att frågan om samordning av de sociala uppgifterna
sedan länge varit föremål för uppmärksamhet. Enligt styrelsens mening föreligger
stora möjligheter för kommunerna att inom ramen för gällande lagstiftning
åstadkomma en ökad samverkan mellan de sociala organen. Under
det gångna decenniet har också inom kommunerna nya organisationsformer
prövats i sådant syfte. Styrelsen anser att det i första hand bör ankomma
på kommunerna själva att finna organisationsformer som medger en rationell
handläggning av hithörande frågor. Emellertid nödvändiggör kommunindelningsreformen
en lösning av hur socialadministrationen bör ordnas i
småkommuner, som kommer att uppgå i storkommuner med annan centralort.
Styrelsen tillstyrker därför motionärernas förslag att hithörande frågor
skall behandlas av arbetsgruppen för överläggningar om frågor rörande den
kommunala demokratien.

Beträffande ett i motionerna gjort uttalande, att sekretessbestämmelser
skulle hindra en tjänsteman inom en nämnd från att få del av en inom eu
annan nämnd gjord utredning, förklarar socialstyrelsen att den för sin del
inte kan ansluta sig till en sådan tolkning av gällande bestämmelser.

Socialstyrelsen framhåller vidare, att det redan i nuvarande läge på sina
håll möter stora svårigheter att förvärva erforderligt antal förtroendemän
med tillräckliga kvalifikationer för att i egenskap av beslutande ledamöter
deltaga i de ofta invecklade och för den enskilde betydelsefulla avgöranden
som ankommer på de sociala nämnderna och kanske framför allt på barnavårdsnämnderna.
Styrelsen erinrar i anslutning till uttalandena i motionerna
om en aktiv rehabiliterings- och arbetsvårdslinje om att den nya socialhjälpslagen
genomgående utgår från en dylik målsättning och att, såvitt styrelsens
erfarenheter ger vid handen, lagstiftningen härvidlag i görligaste
mån följts av kommunerna. Kommunernas strävanden strandar emellertid
ej sällan på den bristfälliga utbyggnaden av de medicinska rehabiliteringsorganen
och annan arbetsvärd.

Avslutningsvis heter det i socialstyrelsens yttrande:

Motionärernas ovan berörda förslag om en utredning som syftar till en
mer enhetlig sociallagstiftning tillstyrkes av socialstyrelsen. Sedan de tre
stora lagverken på det sociala området nu prövats ett antal år och i vissa

9

Andra lagutskottets utlåtande nr GG år 19G3

avseenden varit föremål för smärre justeringar, kan det enligt styrelsens
mening vara lämpligt att verkställa en generell översyn som i första hand
siktar till en större samordning av bestämmelserna på de olika vårdområdena.
Härvid bör givetvis de ovan berörda samordningsfrågorna uppmärksammas
men knappast — med hänsyn till vad som anförts i det föregående —
komma i främsta rummet. Samordningen av lagstiftningen synes i första
hand böra sikta till dels en lagteknisk samordning som skapar större överskådlighet
vid lagverkens utnyttjande och dels till möjligheten av en större
samordning av vissa processuella och materiellträttsliga bestämmelser av
likartad innebörd.

Även Svenska stadsförbundet erinrar om att frågorna om en samordning
och enhetlighet på det socialpolitiska området sedan länge varit föremål
för utredning i samma syfte som motionernas, nämligen att åstadkomma eu
helhetssyn på vårdfallen och att anpassa åtgärderna därefter med anlitande
av hjälpresurser från socialvårdsorganisationen i dess helhet. Tanken på ett
gemensamt organ för den kommunala socialvården har hittills avvisats av
statsmakterna, och vid revisionen av de viktigaste socialvårdsförfattningarna
har den tidigare gällande nämndorganisationen bibehållits. Enligt Stadsförbundets
förmenande har emellertid inom vissa gränser givits rum för en
samordning på nämndplanet därigenom att lagstiftningen befriats från kvalificerande
bestämmelser rörande olika nämnders sammansättning, vilket
medfört möjlighet att göra sammansättningen av flera nämnder helt identisk.
Förbundet påpekar också att en koncentration av nämndarbetet beträffande
den sociala hemhjälpen, familjebidragen, barntillsynen, ungdomsvården
och arbetslöshetsåtgärderna kommit till stånd i ett flertal städer. Trots
de skäl motionärerna framlagt finner Stadsförbundet inte att frågan om alternativa
nämndsystem bör göras till föremål för eu separat utredning. I
stället bör frågan prövas i samband med en utredning om eu enhetlig socialvårdslagstiftning.
Stadsförbundet förklarar vidare, att det inte hyser några
betänkligheter i fråga om familjevårdsprincipens ändamålsenlighet, och
framhåller, att förbundet även verkat för dess spridning. Förbundet anser
dock att kommunerna bör ges så stor frihet som möjligt att själva ordna sin
socialvårdsförvaltning och motsätter sig alla förslag som syftar till att påtvinga
kommunerna vissa bestämda organisationstyper.

Beträffande den ifrågasatta samordningen mellan eu stadsdelsorganisation
av socialvården och andra institutioner anser Stadsförbundet, att en
sådan samordning endast kan avse lokalerna. En samordning på beslutsplanet
skulle nämligen medföra att arbetsfördelningen inom stora delar av den
kommunala förvaltningen måste helt omprövas. Förbundet framhåller att
det här gäller även landstingskommunala och statliga verksamhetsgrenar,
beträffande vilkas handhavande eu utredning inte synes styrelsen befogad.

Stadsförbundet anför avslutningsvis:

Det kan synas som om reformarbetet på socialvårdsområdet bör ha varit
avslutat i och med det nyligen antagna lagsystemet. Då emellertid lagtill -

10 Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1963

lämpningen på verkställighetsplanet går mot en total samordning och då
detta enligt styrelsens mening är en önskvärd utveckling, vill styrelsen icke
motsätta sig att frågan om eu enhetlig sociallagstiftning utredes.'' Därvid bör
förutsättningarna för att ge kommunerna frihet att tillsätta ett gemensamt
beslutsorgan för skilda vårdområden även prövas. Det rationaliseringsarbete
som för närvarande pågår inom de kommunala socialvårdsförvaltningarna
över hela linjen möter obestridligen, trots den relativa friheten, för närvarande
vissa lagliga hinder. Vid utredningens avgränsning torde det vara av
vikt att beakta att socialvården i dess vidaste bemärkelse bestämmes av ett
stort antal föreskrifter som meddelats i andra sammanhang, exempelvis i
familjerätten, för kriminalvården och hälsovården, på områdena för bostadsförsörjning
och arbetsmarknadspolitik etc.

Det må slutligen understrykas att de kommunala rationaliseringssträvandena
syftar till en ur klientelets synpunkt effektiv socialvård. Styrelsen vill
här bestämt vederlägga motionärernas antydan om att kommunernas sociala
organ i strid mot gällande lagstiftning skulle arbeta efter en passiv ekonomisk
understödslinje.

Svenska landskommunernas förbund avstyrker motionerna. Förbundet
kan inte uttala sig om huruvida behov föreligger av en geografisk indelning
som grund för det sociala nämndsystemet i större städer. Som nackdelar
med en sådan indelning anför förbundet, att bedömningen av socialvårdsärendena
inte blir enhetlig inom kommunen och att administrationen kan
bli tungrodd och mindre effektiv genom ökningen av antalet nämnder. Förbundet
ser emellertid gärna att dessa frågor blir föremål för utredning men
förutsätter att den inom inrikesdepartementet verksamma arbetsgruppen
självmant ägnar frågorna sitt intresse.

Även Landskommunernas förbund vänder sig mot uttalandet i motionerna
om att sekretessbestämmelser skulle lägga hinder i vägen för samarbetet
mellan nämnderna. Förbundet hänvisar till förarbetena till tryckfrihetsförordningen,
enligt vilka föreskrifterna om allmänna handlingars utlämnande
och hemlighållande inte reglerar i vad mån myndigheter inbördes skall
äga tillgång till varandras handlingar. Om alltså en kommunal myndighet
vill ta del av en hos annan myndighet förvarad handling, bör tillgång till
handlingen ej vägras, även om handlingen enligt särskilda bestämmelser är
sekretessbelagd, förutsatt att myndigheten är beroende av tillgång till handlingen
för att kunna fullgöra sina uppgifter.

Beträffande motionärernas förslag om enhetlig socialvårdslagstiftning
uttalar Landskommunernas förbund följande:

Tanken att genom en enhetlig lagstiftning på socialvårdsområdet — en
s. k. socialbalk — skapa bättre förutsättningar för familjevårdsprincipens
tillämpning samt underlätta övergången till en aktiv rehabiliterings- och
arbetsvårdslinje kan styrelsen i princip ansluta sig till. Meningarna torde
dock vara delade i kommunerna i fråga om innehållet i en sådan lagstiftning,
särskilt vad gäller nämndsorganisationen. Motionärerna motsätter sig
en centralisering av socialvårdsuppgifterna till en nämnd i varje kommun
emedan antalet förtroendevalda härigenom skulle komma att radikalt ned -

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1963

skäras. Huruvida ett sådant skäl för bibehållande av det nuvarande mångnämndsystemet
är godtagbart kan diskuteras. Det vill dock synas som om
tanken på att genomföra en centralisering av kommunernas socialvårdsuppgifter
till en nämnd, ungefär som socialvårdskommittén föreslog i sitt betänkande
år 1942, numera vinner allt fler förespråkare efter hand som familjevårdsprincipen
blir erkänd i kommunerna. Beträffande övergången till
en aktiv rehabiliterings- och arbets vårdslinje vill styrelsen framhålla att en
utveckling i denna riktning pågår sedan lång tid tillbaka men givetvis kunde
denna utveckling främjas genom ett enhetligande av lagstiftningen på socialvårdsområdet.
Styrelsen, som inte motsätter sig att dessa frågor utredes,
ifrågasätter dock starkt om frågorna är av den storleksordningen att en särskild
utredning behöver tillsättas.

Svenska socialvårdsförbundet anför i sitt yttrande:

Den s. k. familjevårdsprincipen inom socialvården har hittills i huvudsak
avsett fördelningen av tjänstemännens arbetsuppgifter. Bortser man därvid
från de kommuner som endast har en tjänsteman, som ombesörjer kommunens
hela socialvård, torde en renodlad familjevårdsprincip ännu inte helt
ha genomförts i någon kommun. Organisationsförslag, bl. a. från Svenska
stadsförbundets rationaliseringsavdelning, har emellertid framlagts och syftar
till en sådan gruppering av tjänstemännen att en övergång från funktionsprincipen
till familj evårdsprincipen så småningom blir möjlig. Lagliga
förutsättningar för en sådan fördelning av tjänstemännens arbetsuppgifter
föreligger.

En konsekvent genomförd familjevårdsprincip synes också beröra beslutsorganisationen.
Frågan om en koncentration också av beslutanderätten har
emellertid inte varit så allmänt aktuell som frågan om organisationen av
tjänstemännens arbete men har dock på sina håll lett till att man inom ramen
för gällande lagstiftning sökt koncentrera beslutanderätten till ett relativt
begränsat antal förtroendemän. Sålunda har man nyligen i Västerås genom
överenskommelser sökt nedbringa antalet förtroendevalda och sökt få
dessa samtidigt engagerade i mer än en social nämnd.

Huruvida eu kodifiering av den sociala lagstiftningen kan antagas befrämja
de syften, motionärerna företräder, är svårbedömbart, och förbundet är
icke berett att på föreliggande material taga ställning till frågan.

De av motionärerna berörda spörsmålen är emellertid av stor vikt för den
kommunala socialvården, och förbundet tillstyrker, att frågorna närmare
utredes av socialpolitiska kommittén.

Utskottet

1 förevarande motioner behandlas vissa problem beträffande socialvårdens
organisation och arbetsformer. Motionärerna framhåller inledningsvis
betydelsen av att vård- och tillsynsuppgifterna så långt möjligt fullgöres
på sådant sätt att de förhållanden, som föranlett hjälpbehovet, undanröjes.
Denna målsättning ställer nya krav på socialvården samt dess organisation
och metoder. Hänsyn måste tagas till den hjälpbehövandes hela situation
och i förekommande fall måste sociialvårdsinsatserna samordnas. För att

12 Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1963

undvika dubbelarbete bör enligt motionärernas mening vissa ändringar vidtagas
inom socialvårdsorganisationen. Den princip för ärendenas handläggning,
som enligt motionärernas mening bör eftersträvas, benämnes familjevårdsprincipen
och innebär att ärenden rörande en och samma familj handlägges
av samme socialvårdstjänsteman oavsett till vilken social nämnd
ärendet hör. En tänkbar lösning av de organisatoriska problemen för att
förverkliga principen vore att i olika geografiska områden ha en social
nämnd för socialärenden av olika kategorier med egen administration och
personal. Den geografiska indelningen skulle kunna tillämpas även beträffande
verksamheter, som inte tillhör socialvården men har anknytning till
denna. Motionärerna framhåller slutligen att den nuvarande uppdelningen
av lagstiftningen på socialvårdens område gör lagstiftningen svåröverskådlig
och hämmar samordning mellan olika grenar och uppgifter. Motionerna
utmynnar i yrkanden om att frågan om de sociala nämndernas organisation
måtte behandlas inom arbetsgruppen för överläggningar rörande den kommunala
demokratien samt att de med en enhetlig socialvårdslagstiftning
och familjevårdsprincipens tillämpning förbundna problemen måtte utredas.

Enligt vad som upplysts har arbetsgruppen för överläggningar rörande
den kommunala demokratien nyligen till behandling föreliaft frågor om den
kommunala nämndsorganisationen. Inom arbetsgruppen har övervägts, vilka
åtgärder som kan vidtagas för att med bibehållande i princip av den
koncentrerade förvaltningsformen inom kommunen som en odelad förvaltningsenhet
motverka de konsekvenser, som stora kommunala förvaltningsenheter
för med sig. En vidgad möjlighet att delegera avgörandet av vissa
ärenden har ansetts vara en lämplig väg. Arbetsgruppens överväganden har
resulterat i tilläggsdirektiv till kommunalrättskommittén att utreda de
nämnda frågorna. Med hänsyn härtill finnes enligt utskottets mening nu
icke skäl för riksdagen att taga något initiativ i detta avseende.

De problem i övrigt som behandlas i motionerna, d. v. s. frågan om en
enhetlig socialvårdslagstiftning samt familjevårdsprincipens tillämpning,
äger nära samband med de uppgifter som socialpolitiska kommittén har
att lösa. Det synes utskottet därför lämpligt att motionerna i dessa delar
överlämnas till kommittén att beaktas vid dess fortsatta arbete.

Med hänsyn till det anförda får utskottet hemställa,

A. att riksdagen, i anledning av förevarande motioner,
1:277 och 11:326, i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla
att motionerna, såvitt de avser frågorna om en enhetlig
socialvårdslagstiftning och familjevårdsprincipens
tillämpning, måtte överlämnas till socialpolitiska kommittén
att beaktas vid dess fortsatta arbete; samt

B. att motionerna, i den mån de ej kan anses besvarade

13

Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1963

genom vad utskottet under A. hemställt, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 12 november 1963

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,
fru Hamrin-Thorell, fröken Nordström, herrar Lars Larsson, Hiibinette och
Thorsten Larsson;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Nilsson i Göteborg,
Rimmerfors, fröken Wetterström, fru Ekendahl*, fröken Sandell,
herrar Johansson i Södertälje och Gustavsson i Alvesta.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 631136