Andra lagutskottets utlåtande nr 63 år 1963
1
Nr 63
Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder i syfte
att stärka skyddet för blivande mödrar.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen
väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 544 i första kammaren av
'' fröken Nordström samt nr 651 i andra kammaren av fröken Elmén.
I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen måtte
i syfte att stärka skyddet för blivande mödrar i den tidiga graviditetsperioden
1.
i skrivelse till Kungl. Maj :t begära förslag till sådan ändring i lagen
om förbud mot arbetstagares avskedande i anledning av äktenskap eller
havandeskap m. m. att förbudet mot avskedande utsträckes till att gälla
också under en period av den tidiga graviditeten;
2. i skrivelse till Kungl. Maj:t begära förslag till sådan ändring i lagen
om allmän försäkring att de sextio dagar, som en kvinna har rätt att uppbära
sjukpenning före förlossningen, delvis kan tidigareläggas och/eller
utsträckas; samt
3. i skrivelse till Kungl. Maj :t begära att åtgärder vidtages för ökad
samhällelig upplysning om värdet av att blivande mödrar på ett tidigt stadium
under graviditeten söker kontakt med mödravårdscentral eller läkare».
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får
utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionen 1: 544.
över motionerna har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver
infordrat yttrande från medicinalstyrelsen. Yttranden har därjämte
på utskottets begäran avgivits av Svenska arbetsgivareföreningen,
Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation och
Sveriges akademikers centralorganisation.
Gällande regler
Jämlikt 2 § lagen den 21 december 19^5 om förbud mot arbetstagares
avskedande i anledning av äktenskap eller havandeskap m. in. får kvinnlig
arbetstagare, som sedan minst ett år haft stadigvarande anställning hos
arbetsgivaren, icke avskedas på den grund att hon blivit havande eller
1 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 9 samt. 2 avd. Nr 63
2 Andra lagutskottets utlåtande nr 63 år 1963
fött barn. Enligt samma lagrum får arbetsgivaren ej heller avskeda arbetstagaren
på den grund att bon i samband med havandeskapet eller barnsbörden
avhåller sig från arbete under skälig tid, högst sex månader. Under
vilken del av havandeskapet ledigheten skall uttagas, äger arbetstagaren
själv bestämma.
Reglerna om moderskapsförsäkring återfinnes i lagen om allmän försäkring.
Moderskapspenning utgives vid barnsbörd till kvinnlig försäkrad, som
är inskriven hos allmän försäkringskassa. Vid enkelbörd utgör inoderskapspenningen
niohundra kronor. Därjämte utgår vid flerbörd fyrahundrafemtio
kronor för varje barn utöver ett. Av moderskapspenningen
äger den försäkrade lyfta trehundra kronor före nedkomsten, dock tidigast
å etthundratjugonde dagen före den beräknade tidpunkten därför.
Kvinnlig försäkrad, som i anledning av barnsbörd avhåller sig från förvärvsarbete
kan erhålla tilläggssjukpenning, även om sjukdom ej är för
handen. Som förutsättning gäller i allmänhet att vederbörande omedelbart
före nedkomsten eller den beräknade tidpunkten därför under minst
tvåhundrasjuttio dagar i följd skall ha varit placerad i lägst sjukpenningklass
nr 3. Sjukpenningen kan utgå från och med sextionde dagen före den
beräknade tidpunkten för nedkomsten och senast från och med förlossningsdagen
så länge kvinnan utan avbrott avhåller sig från förvärvsarbete,
dock högst för etthundraåttio dagar. Därest kvinnan ej bär eller ej
på grund av sjukdom är förhindrad ha barnet i sin vård, utgår icke tillläggssj
ukpenning från och med trettionde dagen efter nedkomsten. Tillläggssjukpenningen
utgår med samma belopp som vid sjukdom. Däremot
erhålles ej barntillägg till sådan sjukpenning.
Den som äger rätt till moderskapspenning kan ej få grundsjukpenning
eller barntillägg för tiden från och med förlossningsdagen till och med
tjugonionde dagen därefter.
Historik
Genom 1939 års lag om förbud mot arbetstagares avskedande i anledning
av trolovning eller äktenskap m. m. tillförsäkrades kvinnlig arbetstagare,
som sedan minst två år haft stadigvarande anställning hos arbetsgivaren,
rätt till ledighet från arbetet i samband med havandeskap och
barnsbörd under skälig tid, dock högst tolv veckor. Lagstiftningen ägde
tillämpning allenast å sådan verksamhet vari till arbete för arbetsgivarens
räkning i regel användes minst tre arbetstagare.
I sitt år 1944 avgivna betänkande i abortfrågan (SOU 1944: 51) föreslog
19^1 års befolkningsutredning vissa ändringar i nyssnämnda lag. Sålunda
ansåg utredningen att den tid kvinnlig arbetstagare hade rätt till
3
Andra lagutskottets utlåtande nr 63 år 1963
ledighet i samband med havandeskap och barnsbörd borde utsträckas till
åtta månader. I yttranden över befolkningsutredningens betänkande uttalades
på många håll tveksamhet mot en så lång maximitid. Vissa kvinnosammanslutningar
anförde att genomförandet av förslaget härutinnan
skulle kunna inverka menligt på den kvinnliga arbetskraftens ställning
på arbetsmarknaden.
Vid framläggande av propositionen (nr 368 år 1945) med förslag till
nu gällande lag beaktade Kungl. Maj.t i viss mån den kritik som framförts
mot befolkningsutredningens betänkande i denna del.
En allmän och obligatorisk moderskapsförsäkring trädde i funktion genom
195i års lag om moderskapshjälp. Enligt denna lag hade varje kvinna,
som var försäkrad jämlikt lagen om allmän sjukförsäkring, rätt till
moderskapshjälp, däri inbegripet moderskapspenning i form av grundpenning,
barntillägg och tilläggspenning.
Grundpenningen utgjorde tvåhundrasjuttio kronor vid enkelbörd och
fyrahundrafem kronor vid flerbörd. Barntillägg utgick med två kronor per
dag till kvinna som hade minst ett hemmavarande barn under tio år. Tilllägget
erhölls under tio dagar eller i vissa fall fyrtiofem dagar. Tilläggspenning
utgick efter i huvudsak samma grunder som numera tilläggssjukpenningen,
dock längst under nittio dagar och beräknad endast efter inkomst
av tjänst. Om kvinnan blev sjuk i samband med nedkomsten, ansågs
grundpenningen träda i stället för grundsjukpenning från sjukförsäkringen
under en tid av fyrtiofem dagar räknat fr. o. m. förlossningsdagen.
Tilläggspenning från moderskapsförsäkringen och tilläggssjukpenning
från sjukförsäkringen kunde aldrig utgå samtidigt.
Socialpolitiska kommittén anförde i sitt betänkande Stöd åt barnaföderskor
(SOU 1961: 38) med hänvisning till 1945 års lag om förbud mot
arbetstagares avskedande i anledning av äktenskap eller havandeskap
in. in.
Redan vid behandlingen av det förslag som resulterade i den nämnda
lagen av 1945 påpekades, att arbetstagaren i ett stort antal fall skulle kunna
begagna rätten att avhålla sig från arbete »endast om hon genom moderskapsförsäkring
eller på annat sätt erhåller garanti för sitt uppehälle
under bortovaron» (prop. 1945: 368, s. 23). Föredragande statsrådet yttrade
i riksdagsdebatten, att han under den beredning som frågan undergått
i socialdepartementet haft klart för sig att lagen, om den skulle få en verkligt
generell tillämpning, måste kompletteras med sådana ekonomiska åtgärder,
som beredde den förvärvsarbetande kvinnan möjlighet att utnyttja
de rättigheter som lagen medgav.
Problemet skulle kunna lösas, om man i moderskapsförsäkringen utsträckte
tiden för åtnjutande av tilläggspenning från 90 till 180 dagar.
Kommittén anser det på nu angivna grunder önskvärt, att en sådan utsträckning
av tiden för uppbärande av tilläggspenning kommer till stånd
snarast.
Ett annat skäl, som enligt kommitténs mening talar för att förvärvsår
4 Andra lagutskottets utlåtande nr 63 år 1963
betande barnaföderskor får ersättning för mistad arbetsinkomst åtminstone
under ett halvår, hänför sig till möjligheten att placera barnet på daghem.
För många kvinnor, som behöver eller eljest önskar återuppta förvärvsarbetet
efter ett barns födelse, har denna placeringsmöjlighet stor
och ej sällan avgörande betydelse. På daghem kan man normalt inte ta
emot barn före sex månaders ålder. Åtskilliga kvinnor ställes otvivelaktigt
inför försörjningssvårigheter under den mellantid som uppkommer från
det att hjälpen från moderskapsförsäkringen upphör till dess de kan placera
barnet och börja arbeta igen.
I någon mån kan man i särskilda fall nu bisträcka kvinnan med mödrahjälp
i en sådan situation, eftersom kontant mödrahjälp kan avse hjälpbehov
fram till sex månader efter nedkomsten. Om, såsom kommittén föreslagit,
mödrahjälpen avskaffas, förlorar man dock även denna möjlighet.
Under hänvisning till det anförda föreslår kommittén, att tilläggspenning
skall kunna utges under högst 180 dagar.
Kommittén har låtit göra en inventering av anställningsförhållandena
för större löntagargrupper för att undersöka, i vilken män lön utbetalas
under ledighet för barnsbörd och hur bestämmelserna därom utformats.
Det förekommer, att viss del av lönen utbetalas dels vid sidan av moderskapspenningen
och dels sedan denna upphört att utgå. På det privata
området gäller detta i huvudsak vissa tjänstemannagrupper. Endast undantagsvis
är den sammanlagda ersättningstiden så lång som sex månader.
I statlig och kommunal tjänst är ersättningstiden högst fyra månader (120
dagar). Den verkställda genomgången synes ge vid handen, att en sådan
utsträckning av tiden för uppbärande av tilläggspenning, som kommitténs
förslag innebär, inte behöver medföra större komplikationer såvitt angår
gällande avtal.
Vad beträffar den tidpunkt, från vilken tilläggspenningen börjar löpa,
gäller f. n. enligt lagen att tilläggspenning kan utgå tidigast 45 dagar före
den beräknade nedkomsten. Det torde inte vara ovanligt, att kvinnor behöver
avbryta ett förvärvsarbete ännu tidigare. En viss utvidgning av möjligheterna
att ta ut tilläggspenning före förlossningen synes därför motiverad.
Ju tidigare kvinnan börjar lyfta tilläggspenningen före nedkomsten,
desto kortare blir å andra sidan den tid, varunder förmånen kan åtnjutas
efter barnets födelse. Kommittén föreslår, att tilläggspenningen skall kunna
utgå med början 60 dagar före den beräknade tidpunkten för förlossningen.
Vad kommittén i förevarande avseende anfört har beaktats i lagen om
o
allmän försäkring.
Remissyttrandena
Medicinalstyrelsen anför i sitt yttrande bl. a.
Såsom i motionerna angives, är riskerna för missfall och fosterskador
särskilt stora under graviditetens första månader och kan öka bl. a. genom
virusinfektioner hos kvinnan under denna tid. Dessa risker torde
emellertid icke i större utsträckning kunna motverkas genom att kvinnan
beredes ledighet från sitt yrkesarbete; en effektiv isolering från smitta kan
ändå icke åvägabringas på detta sätt.
5
Andra lagutskottets utlåtande nr 63 år 1!)63
Att kvinnan under första delen av graviditeten ofta lider av illamående
och ökad trötthet är i och för sig riktigt; erfarenheten visar emellertid att
i varje fall illamåendet fördrages bättre om hon går i sitt vanliga arbete,
än om hon stannar hemma. Känner kvinnan så uttalad trötthet eller eljest
så svåra besvär, att hon icke kan gå i arbete, bör hon sjukskrivas i vanlig
ordning; många gånger kan därvid sjukskrivning på halvtid vara den lämpligaste
åtgärden.
Den i motionerna föreslagna ändringen i lagen om förbud mot arbetstagares
avskedande i anledning av äktenskap eller havandeskap m. in. synes
icke påkallad, då kvinna, som avses i lagen, icke heller i början av
havandeskapet får skiljas från anställningen på grund av detsamma. Är
hennes hälsotillstånd sådant att hon icke kan gå i arbete, bör hon som nyss
anförts sjukskrivas i vanlig ordning.
Medicinalstyrelsen finner sålunda icke de båda föreslagna författningsändringarna
erforderliga. Det tredje förslaget angående åtgärder för ökad
samhällelig upplysning om värdet av att blivande mödrar på ett tidigt
stadium under graviditeten söker kontakt med mödravårdscentral eller
läkare tillstyrker medicinalstyrelsen givetvis. Styrelsen vill samtidigt meddela,
att inom styrelsen för närvarande utarbetas en folder i ämnet, avsedd
att tillställas flickor i enhetsskolans avgångsklass och samtliga patienter
vid mödravårdsorgan.
Arbetsgivareföreningen framför i sitt yttrande liknande synpunkter och
anser sig kunna tillstyrka motionerna endast i vad avser yrkandet om åtgärder
för ökad samhällelig upplysning om vikten av att blivande mödrar
på ett tidigt stadium av graviditeten söker kontakt med mödravårdscentral
eller läkare. Samma slutsatser innehåller det yttrande som avgivits av
Tjänstemännens centralorganisation.
Sveriges akademikers centralorganisation påpekar, att de problem motionärerna
behandlar är av företrädesvis medicinsk art och att orsakerna
är otillfredsställande kända. De föreslagna lagändringarna bör enligt organisationens
mening i huvudsak kunna ställas på framtiden. Motionerna
tillstyrkes dock i vad avser yrkandet om sådan ändring i bestämmelserna
om tilläggssjukpenning under havandeskap att ersättningen skulle kunna
utgå under ett tidigare skede av graviditeten.
Landsorganisationen anför i sitt yttrande bl. a.
LO finner att förbudet mot arbetstagares avskedande på grund av havandeskap
och barnsbörd icke är begränsat till att ledigheten tas ut under
någon viss tid av graviditeten. Kvinnan har rätt att själv välja när hon vill
lägga de sex månader, som hon har rätt till. Det kan diskuteras huruvida
tiden sex månader är tillräcklig för att dels ge kvinnan möjlighet till nödvändig
vila före barnsbörden och dels tillräcklig tid tillsammans med det
späda barnet. Här bör både medicinska och familjepolitiska synpunkter
beaktas. Frågan om utsträckning av rätten till ledighet bör behandlas i
samband med frågan om en utsträckning av den tid som kvinnan kan uppbära
tilläggspenning, före och efter förlossningen. EU uppsägningsskydd
och eu rätt till ledighet tidigare eller längre än den nuvarande har begränsat
värde, om kvinnan ej kan utnyttja den på grund av försörjningssvårig
-
6 Andra lagutskottets utlåtande nr 63 år 1963
heter. Detta problem borde kunna behandlas av 1961 års sjukförsäkringsu}rec*n*n^’
som i uppdrag bl. a. att behandla den ställning inom försäkringssystemet
som bör tillkomma åtgärder avsedda att förebygga uppkomsten
av sjukdomstillstånd. Frågan bör även ses i ett vidare sammanhang
och torde komma att behandlas av 1962 års familjeberedning i samband
med dess arbete kring frågan om vårdarlön.
Upplysning om de sociala förmåner som samhället ställer till förfogande
är angelägen. Viss del av denna information ges i grundskolans undervisning
i samhällslära, där grenar av socialpolitiken i anknytning till det
svenska samhällets struktur behandlas. Upplysning om mödravårdscentralerna
bör ingå i denna undervisning. Den organisatoriska samordningen
av försäkringskassorna innebär ökade möjligheter till social information
även om mödravårdscentralernas arbete. Motionärernas krav på ytterligare
information är bristfälligt underbyggd.
Anmärkningsvärt är att motionärerna har bortsett ifrån de stora möjligheter
som en ökad forskning kan innebära när det gäller att förhindra
för tidig börd och missbildningar. Kunskapen om fostrets utveckling
och inverkan på fostret av t. ex. olika sjukdomstillstånd hos modern
eller bruk av medicin från moderns sida är otillräcklig. Genom forskning
torde betydligt mer kunna vinnas än genom de av motionärerna föreslagna
åtgärderna t. ex. att skydda den yrkesarbetande blivande modern »mot
infektioner på bussar, spårvagnar eller på arbetsplatsen». Det torde vara
ytterligt svårt att undvika dylik smitta även vid en mycket lång ledighet
under graviditeten.
Mot bakgrund av vad ovan anförts anser LO att motionerna icke bör föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Utskottet
Genom 1945 års lag om förbud mot arbetstagares avskedande i anledning
av äktenskap eller havandeskap m. m. tillförsäkras kvinnlig arbetstagare
i samband med havandeskap rätt till högst sex månaders ledighet från
sitt förvärvsarbete. Arbetstagaren får själv bestämma när ledigheten skall
uttagas.
Enligt lagen om allmän försäkring kan förvärvsarbetande kvinna, som
är inskriven hos allmän försäkringskassa, vid graviditet förutom moderskapspenning
i allmänhet också erhålla tilläggssjukpenning. Sjukpenningen
kan utgi\as tidigast från och med sextionde dagen iöre den beräknade tidpunkten
tör nedkomsten sa länge kvinnan i anledning av havandeskapet
utan avbrott avhåller sig från förvärvsarbete, dock högst för etthundraåttio
dagar. Tilläggssjukpenningen utgår med samma belopp som vid sjukdom.
I förevar ande motioner yrkas sådana ändringar i 1945 års lag och i lagen
om allmän försäkring, att den förvärvsarbetande kvinnan kan erhålla
ledighet även under en period av den tidiga graviditeten. Reformen skulle
enligt motionärernas mening kunna genomföras antingen på det sättet att
7
Andra lagutskottets utlåtande nr 63 år 1963
den tid kvinnan äger vara ledig utsträckes utöver de sex månader som nu
gäller eller så att den ledighet hon nu har rätt till delvis tar uttagas under
ett tidigare skede av havandeskapet. Som skäl för den föreslagna lagändringen
anför motionärerna, att graviditetens tre—fyra första månader
i högre grad än vad som gäller för det senare skedet visat sig medföra risker
för fostrets normala utveckling. Sålunda slutar mellan tio och femton
procent av alla graviditeter med spontant missfall under dessa första månader.
Härtill kommer, framhåller motionärerna vidare, att kvinnan under
havandeskapets första månader ofta ställs inför problem, som hon till en
början kan ha svårt att lösa, samtidigt som hon under denna tid ofta besväras
av en fysiologisk trötthet i kombination med illamående.
Motionärernas förslag avstyrkes såväl av medicinalstyrelsen som av arbetsmarknadens
huvudorganisationer. Remissinstanserna menar att orsakerna
till de av motionärerna påtalade problemen är otillfredsställande kända
och att ledighet under ett tidigare skede av graviditeten inte i nämnvärd
grad skulle bidraga till att lösa dessa problem. Landsorganisationen
framhåller att några av de spörsmål som motionärerna berör redan är föremål
för utredning dels inom 1961 års sjukförsäkringsutredning, som har
att behandla bl. a. den förebyggande sjukvården, dels inom familjeberedningen
i samband med dess arbete med frågan om vårdarlön.
Beträffande förslaget om förlängning av den tid en förvärvsarbetande
kvinna i samband med havandeskap skall äga rätt till ledighet och utan
sjukdom erhålla tilläggssjukpenning kan anföras att genom tillkomsten av
lagen om allmän försäkring — förutom andra förbättringar i fråga om
moderskapsförsäkringen — den tid för vilken tilläggspenning kan utgå vid
havandeskap utsträcktes från nittio till etthundraåttio dagar. Att utan förlängning
av tiden ge den förvärvsarbetande kvinnan möjlighet att uttaga
tilläggssjukpenning tidigare än sextio dagar före den beräknade tidpunkten
för nedkomsten anser utskottet ej tillrådligt. Den kvinna som utnyttjar en
sådan möjlighet kan nämligen därigenom av ekonomiska skäl bli förhindrad
att vara ledig från sitt förvärvsarbete så länge efter nedkomsten som
erfordras för barnets vård.
Vidare vill utskottet framhålla att de av motionärerna föreslagna lagändringarna
troligen ej skulle lösa de påtalade problemen. En ökad forskning
beträffande de medicinska orsakerna skulle sannolikt mera främja
motionernas syfte.
Såsom påpekats av Landsorganisationen behandlas frågor om den förebyggande
sjukvården av 1961 års sjukförsäkringsutredning medan tamiljeberedningen
utreder spörsmålen om vårdarlön. Det synes sannolikt att
en del av de problem som berörcs i motionerna kan komma att uppmärksammas
av dessa båda utredningar.
Utskottet anser sig med hänsyn till det anförda icke kunna tillstyrka de
föreslagna lagstiftningsåtgärderna.
8 Andra lagutskottets utlåtande nr 63 år 1963
Motionärerna har vidare framhållit vikten av att blivande mödrar på ett
tidigt stadium av graviditeten söker kontakt med mödravårdscentral eller
läkare. Enligt motionärernas mening erfordras från samhällets sida åtgärder
för ökad upplysning i denna fråga.
Såvitt gäller det sist behandlade spörsmålet har motionerna vunnit anslutning
från flertalet remissinstanser.
Om värdet av att den blivande modern på ett tidigt stadium får kontakt
med läkare eller mödravårdscentral torde icke råda delade meningar. Utskottet
instämmer i att samhällets upplysningsverksamhet härvidlag bör
intensitieras. Det torde få ankomma på vederbörande myndigheter att verka
i sådant sytte. Vad utskottet anfört i frågan synes böra bringas till Kungl.
Maj :ts kännedom.
Med hänvisning till det anförda får utskottets hemställa,
A. att riksdagen i anledning av förevarande motioner,
1:544 och 11:651, i skrivelse till Kungl. Maj :t såsom sin
mening måtte giva Kungl. Maj :t till känna vad utskottet
anfört om behovet av ökad upplysning; samt
B. att motionerna, i den mån de icke kan anses besvarade
genom vad utskottet under A. hemställt, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 31 oktober 1963
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,
fru Carlqvist, herrar Nyman och Hubinette;
från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Rimmerfors,
Odhe*, fröken Sandell, herrar Johansson i Södertälje, Wahrendorff och
fru Eriksson i Ängelholm.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 631130