Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1963
1
Nr 56
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående skattefinansiering av grundskyddet i
socialförsäkringssystemet.
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 515 av herr Bengtson m. fl. och II: 627 av herr Hedlund
m. fl. har hemställts, bland annat, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte anhålla att vid pågående skatteberedning, främst med hänsyn
till de lägre inkomstgrupperna, måtte utarbetas förslag till övergång helt
till skattefinansiering av grundskyddet i socialförsäkringssystemet.
I enlighet med utskottets hemställan i memorial nr 49 har riksdagen vid
vårsessionen beslutat att uppskjuta behandlingen av de föreliggande motionerna,
såvitt avser frågan om skattefinansiering av grundskyddet i socialförsäkringssystemet,
till innevarande års liöstsession. Övriga delar av
motionerna har behandlats i utskottets betänkande nr 45 vid vårsessionen.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det här föreliggande, i motionerna
framställda yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför
ej lämnas i det följande, hänvisa till motionen II: 627.
Gällande bestämmelser
Den allmänna försäkringen, som regleras i lagen den 25 maj 1962 om
allmän försäkring, är avsedd att ge den enskilde skydd mot inkomstbortfall
vid sjukdom, barnsbörd, ålderdom och invaliditet samt vid försörjares
frånfälle. Försäkringen består av sjuk- och moderskapsförsäkring, folkpensionering
samt försäkring för tilläggspension. Försäkringen är obligatorisk
och anslutningen sker i regel automatiskt. I princip skall envar i
Sverige bosatt försäkrad från och med den månad varunder han fyller 16
år vara inskriven i allmän försäkringskassa.
Sjuk- och moderskapsförsäkringen
Genom sjuk- och moderskapsförsäkringen beredes hjälp dels i form av
sjukvårdsersättning (ersättning för läkarvård, viss tandläkarvård och sjukhusvård
ävensom i samband med vården företagna resor), dels genom
1 liihany till riksdagens protokoll 1963. 7 saml. Nr 56
2 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1963
tillhandahållande av vissa kostnadsfria läkemedel och dels genom sjukpenning
jämte barntillägg och moderskapspenning. Rätt till sjukpenning
tillkommer försäkrad som är placerad i sjukpenningklass. Varje försäkrad,
som är inskriven hos försäkringskassa och som har inkomst av förvärvsarbete
om minst 1 800 kronor om året, skall vara placerad i sjukpenningklass.
Dessutom skall kvinnlig försäkrad, som är inskriven hos allmän
försäkringskassa, under vissa förutsättningar vara placerad i sjukpenningklass,
oaktat hennes inkomst av förvärvsarbete inte uppgår till 1 800 kronor
(hemmafruförsäkringen). Kvinna som omfattas av hemmafruförsäkringen
skall tillhöra sjukpenningklass nr 1. Övriga sjukpenningklasser är
numrerade från 2 (inkomster mellan 1 800 och 2 600 kronor) till 15 (inkomster
om 21 000 kronor eller mera). Av sjukpenningbeloppet i varje
klass utgör 5 kronor grundsjukpenning och återstoden tilläggssjukpenning.
Sjuk- och moderskapsförsäkringen finansieras genom sjukförsäkringsavgifter
från de försäkrade, arbetsgivaravgifter och statsbidrag. Sjukförsäkringsavgifterna
är olika stora i olika försäkringskassor. Avgiften avseende
försäkringens utgifter för sjukpenning jämte barntillägg och moderskapspenning
erläggs av var och en som är placerad i sjukpenningklass.
Skyldighet att erlägga avgift avseende utgifter för sjukvårdsersättning är
däremot knuten till den taxerade inkomsten och föreligger, om den försäkrades
eller, om han är gift och samtaxerad med andra maken, makarnas
sammanlagda taxerade inkomst vid taxering året näst efter det år avgiften
avser bestämts till minst 2 400 kronor. Avgift skall emellertid inte erläggas
av den som vid utgången av sistnämnda år upphört att vara inskriven
hos allmän försäkringskassa eller fyllt 67 år eller för december månad samma
år åtnjutit ålderspension eller förtidspension enligt lagen om allmän
försäkring. Har avgiftspliktig vid taxering till statlig inkomstskatt erhållit
avdrag för nedsatt skatteförmåga skall med taxerad inkomst förstås
vad som återstår sedan den taxerade inkomsten minskats med nämnda
avdrag.
Arbetsgivaravgiften enligt lagen om allmän försäkring utgör, för år räknat,
1,5 procent av den lön i penningar och naturaförmåner, som under
året utgivits till obligatoriskt yrkesskadeförsäkrad arbetstagare. Härvid
bortses från lön under 300 kronor och från lönedel över 22 000 kronor. Av
arbetsgivaravgiften går 0,4 procent till bestridande av utgifterna för sjukvårdsersättning
och 1,1 procent till bestridande av utgifterna för tilläggssjukpenning
i vad denna svarar mot inkomst av anställning.
Statsbidrag utgår för varje år till allmän försäkringskassa med hälften
av kassans utgifter för sjukvårdsersättning (dock ej ersättning för sjukhusvård
i riket), grundsjukpenning, barntillägg och moderskapspenning.
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1963 3
Folkpensioneringen
Folkpension utgår i form av ålderspension, förtidspension och familjepension
jämte olika tilläggsförmåner (barntillägg, invaliditetstillägg m. m.).
Familjepensionen omfattar änkepension och barnpension. Rätt till ålderspension
föreligger fr. o. m. den månad varunder den försäkrade fyller 67
år. Dock kan sådan pension på särskild framställning av den försäkrade
börja utgå redan fr. o. m. den månad då han uppnår 63 års ålder. Förtidspension
och familjepension skall utgå under vissa närmare angivna förutsättningar
och är avsedda att bereda ekonomisk hjälp åt sådana åldersgrupper
av försäkrade, som inte äger uppbära ålderspension.
Kostnaderna för folkpensioneringen bestrids av staten, dock med bidrag
av kommunerna, såvitt angår vissa förmåner. Staten tillgodogör sig vidare
de folkpensionsavgifter som upptas i samband med de allmänna skatterna
samt den årliga avkastningen av folkpensioneringsfonden.
Varje svensk medborgare i åldern 18—66 år skall för år, då för honom
beräknats till statlig inkomstskatt taxerad inkomst, erlägga folkpensionsavgift.
Den som under året näst före taxeringsåret inte varit mantalsskriven
i Sverige eller som för december månad året näst före taxeringsåret
ägt uppbära ålderspension eller förtidspension behöver inte erlägga folkpensionsavgift.
Avgift skall vidare inte erläggas för den som avlidit före
ingången av samma år. Skyldighet att erlägga folkpensionsavgift föreligger,
om den försäkrades eller, om han är gift och samtaxerad med andra
maken samt den senare inte är fritagen från skyldighet att erlägga pensionsavgift,
makarnas sammanlagda till statlig inkomstskatt taxerade inkomst
sammanlagt uppgår till 2 400 kronor. Liksom i fråga om sjukförsäkringen
gäller att den taxerade inkomsten i förekommande fall skall minskas
med vad den avgiftspliktige erhållit i avdrag för nedsatt skatteförmåga.
Pensionsavgiften utgör fyra procent av den taxerade inkomsten dock
högst 600 kronor. Vidare gäller att avgift i intet fall utgår med högre belopp
än summan av tio kronor och en femtedel av den taxerade inkomsten
i vad den överstiger 2 400 kronor.
Tilläggspensioneringen
Tilläggspensioneringen är avsedd att bereda ålderspension, förtidspension
och familjepension utöver folkpension. Rätten till tilläggspension grundas
i regel på den försäkrades inkomst av förvärvsarbete under åren
fr. o. m. det då han fyller 16 år t. o. m. det då han tyller 65 år och tillkommer
såväl svenska medborgare som här mantalsskrivna utlänningar.
Tilläggspensioneringen finansieras genom avgifter, vilka inflyter till allmänna
pensionsfonden. Även avkastningen av fondmedlen får användas till
att bestrida utgifterna för försäkringen. Avgifterna skall vara så avvägda,
att de i förening med andra tillgängliga medel förslår till bestridande av
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1963
pensionsutbetalningar, förvaltningskostnader och andra försäkringen åvilande
utgifter ävensom till den fondering som finns erforderlig. Konungen
och riksdagen fastställer periodvis procentsats för avgifterna till försäkringen.
Procentsatserna utgör för 1963 sex och för 1964 sju.
Såvitt gäller inkomst av anställning erlägges avgifterna av arbetsgivarna,
medan avgifter på inkomst av annat förvärvsarbete betalas av de försäkrade
själva. Arbetsgivaravgiften beräknas kollektivt å summan av vad arbetsgivare
under året utgivit i lön, sedan därifrån dragits dels ett belopp,
motsvarande det på visst sätt beräknade basbeloppet multiplicerat med det
genomsnittliga antalet arbetstagare under året, dels för varje arbetstagare
sådan del av lön, som för år räknat överstiger 7 1/2 gånger basbeloppet. Vidare
skall vid beräkningen av arbetsgivaravgift bortses från dels arbetstagare,
som vid årets ingång uppnått 65 års ålder, dels arbetstagare, vars lön
icke under året uppgått till 300 kr.
Frågans tidigare behandling
I motionerna 1:455 och 11:543 vid 1962 års riksdag yrkades bl. a. att
frågan om skattefinansieringen av de grundläggande socialförsäkringsförmånerna
måtte hänskjutas till allmänna skatteberedningen för utredning.
I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 44 hemställde utskottet att
motionerna måtte lämnas utan åtgärd och åberopade till stöd därför bland
annat, att trågan redan torde vara föremål för uppmärksamhet inom allmänna
skatteberedningen.
Motionerna
Enligt motionärerna är principen om skatt efter bärkraft inte tillfredsställande
tillgodosedd i vår nuvarande skattelagstiftning. Beskattningen
innebär vid sin nuvarande utformning en alltför hård belastning på de
lägre inkomstgrupperna. En sådan verkan har avgifterna för grundskyddet,
avseende sjukvårdsersättning, grundsjukpenning och folkpension. Såväl
ur rättvisesynpunkt som av administrativa skäl bör grundskyddet helt
skattefinansieras, och det framstår som angeläget att skatteberedningen
vid sina överväganden utarbetar förslag i detta syfte.
Utskottet
För närvarande gäller skilda system för finansiering av socialförsäkringsavgifterna.
Reglerna om finansieringen återfinns i flera författningar
och är delvis av komplicerad natur. Sålunda gäller enligt lagen om allmän
försäkring att sjuk- och moderskapsförsäkringen finansieras genom sjuk
-
5
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1963
försäkringsavgifter, arbetsgivaravgifter och statsbidrag. Reglerna om finansiering
av folkpensionsavgiften finns intagna i en särskild lag den 25 maj
1962, vari stadgas att kostnaderna för folkpension jämte tilläggsförmånerna
till denna skall bestridas dels av staten, som äger tillgodogöra sig folkpensionsavgifterna
och avkastningen av folkpensioneringsfonden, och dels med
bidrag från kommunerna såvitt avser vissa förmåner. Tilläggspensioneringen
slutligen finansieras enligt bestämmelser i lagen om allmän försäkring
av de avgifter som inflyter till allmänna pensionsfonden och av avkastningen
av denna fonds medel. Vidare må nämnas att yrkesskadeförsäkringen
följer sitt eget finansieringssystem.
De föreliggande motionerna syftar till att åstadkomma en utökad finansiering
med skattemedel av socialförsäkringarna. Enligt motionärerna bör
man således — i syfte att undanröja den hårda belastning på lägre inkomstgrupper
som avgifterna för grundskyddet enligt motionärerna innebär —
övergå till ett sådant system, att de grundläggande förmånerna inom socialförsäkringarnas
område blir helt skattefinansierade.
Utskottet vill till en början erinra om att enligt lagen om allmän försäkring
och lagen om finansiering av folkpensioneringen, vilka trätt i kraft
den 1 januari 1963, hänsyn i något större utsträckning än tidigare tas till
låginkomstgrupper. Sålunda uttages numera sjukförsäkrings- och folkpensionsavgifter
på till statlig inkomstskatt taxerade inkomster om 2 400 kronor.
Före den 1 januari 1963 uttogs sådana avgifter redan vid taxerade inkomster
om 1 200 kronor. Härtill kommer att skyldigheten att erlägga
sjukförsäkringsavgift — i vad avgiften avser försäkringens utgifter för
grundsjukpenning och tilläggssjukpenning — inte längre är knuten till den
taxerade inkomsten utan gjorts beroende av om den försäkrade är placerad
i sjukpenningklass eller ej. I sammanhanget bör också understrykas att —
i de fall den avgiftspliktige vid taxeringen för statlig inkomstskatt erhållit
avdrag för nedsatt skatteförmåga — med taxerad inkomst skall förstås vad
som återstår sedan denna minskats med avdraget för nedsatt skatteförmåga.
Nu berörda regler om socialförsäkringarnas finansiering har givetvis bidragit
till att lindra den belastning på låginkomstgrupperna som sjukförsäkrings-
och folkpensionsavgifterna onekligen innebär. Likväl kan ifrågasättas
om inte gällande avgiftssystem i vissa inkomstlägen drabbar alltför
hårt. Såsom framhållits av såväl 1961 som 1962 års bevillningsutskott (bet.
nr 79/1961 och nr 44/1962) talar vissa skäl för att uttagande av socialförsäkringsavgifter
inte bör ske i de fall, då vederbörande inkomsttagare inte
påföres beskattningsbar inkomst. En reformering av gällande avgiftssystem
får emellertid anses angelägen även med hänsyn till kravet på större enkelhet
i rättstillämpningen.
Såsom uttalats av bevillningsutskottet senast vid 1962 års riksdag (bet.
nr 44) torde emellertid frågan om finansieringen av soeialförsäkringsförmå
-
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1963
nerna redan vara föremål för uppmärksamhet inom allmänna skatteberedningen,
och förslag till lösning av förevarande spörsmål kan — enligt vad
utskottet inhämtat -— beräknas föreligga under våren 1964. Motionärernas
yrkande får med hänsyn härtill anses vara besvarat.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna 1:515 av herr Bengtson
m. fl. och II: 627 av herr Hedlund m. fl. i vad motionerna
avser skattefinansiering av grundskyddet i socialförsäkringssystemet
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 12 november 1963
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson*, Stefanson*,
Oscar Carlsson, Wärnberg, Lundström, Yngve Nilsson, Gösta Jacobsson,
Sundin och Paul Jansson; samt
från andra kammaren: herrar Brandt, Allard, Kärrlander*, Magnusson
i Borås*, fru Nettelbrandt*, herr Darlin, fru Holmqvist, herrar Larsson
i Umeå, Carlsson i Västerås* och Nilsson i Tvärålund.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 631293