Kungl. Maj:ts proposition nr 202 år 1962
1
Nr 202
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag om godkännande
av överenskommelse mellan Sverige och
Finland angående gränstullsamarbete; given Stockholms
slott den 9 november 1962.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollen över finansoch
utrikesdepartementsärenden för den 26 oktober 1962 och över finansärenden
för denna dag samt med överlämnande av en den 5 november
1962 undertecknad överenskommelse mellan Sverige och Finland angående
gränstullsamarbete vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att
godkänna nämnda överenskommelse.
GUSTAF ADOLF
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner en mellan Sverige och
Finland avslutad överenskommelse om gränstullsamarbete. För att underlätta
trafiken mellan de båda länderna åtager sig dessa genom överenskommelsen
att bedriva samarbete i fråga om tullkontroll och tullklarering.
Överenskommelsen är väsentligen utformad i enlighet med motsvarande
avtal mellan Sverige och Norge. Samtidigt ingås en liknande överenskommelse
mellan Finland och Norge. Förslaget innebär att 1959 års lag om
gränstullsamarbete med annan stat, vilken redan gäller i förhållande till
Norge, blir tillämplig även i förhållande till Finland.
överenskommelsen är avsedd att träda i kraft en månad efter det att
ratifikationsinstrumenten utväxlats.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 saml. Nr 202
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 202 år 1962
Överenskommelse mellan Sverige och Finland
angående gränstullsamarbete
Sveriges regering och Finlands
regering,
vilka önska underlätta trafiken
mellan Sverige och Finland och vilka
i detta syfte önska förenkla tullkontrollen
å och tullklareringen av
nämnda trafik,
hava träffat följande överenskommelse
om gränstullsamarbete:
Artikel 1
De fördragsslutande staterna skola,
på sätt närmare anges i denna överenskommelse,
bedriva samarbete i
fråga om tullkontroll å och tullklarering
av trafiken mellan de båda staterna.
Sådant samarbete benämnes
gränstullsamarbete och skall äga rum
inom kontrollzon.
På vardera sidan om riksgränsen
mellan de båda staterna skall utmed
densamma ett tre kilometer brett
område utgöra kontrollzon.
Vardera staten äger i samråd med
den andra staten bestämma att även
annat område, inom vilket gränstullsamarbete
är önskvärt, skall utgöra
kontrollzon. Sådan kontrollzon kan
omfatta landsvägssträcka, järnvägssträcka
med ett eller flera stationsområden,
flygplats, farled eller hamnområde.
Artikel 2
Vardera statens tullbestämmelser,
in- och utförselbestämmelser samt
andra bestämmelser rörande trafiken,
vilkas efterlevnad tullväsendet har
att övervaka vid verksamhet, som omfattas
av gränstullsamarbetet, skola
kunna tillämpas inom kontrollzon på
den andra statens territorium, då tulltjänst
utövas för den stat, i vilken bestämmelserna
utfärdats.
Åtgärd, som i anledning av gränstullsamarbete
för den ena statens
räkning vidtagits av myndighet eller
personal tillhörande den andra sta
-
Sopimus Suomen ja Ruotsin välillä jjrajatulliyhteistyöstä
Suomen
hallitus ja Ruotsin hallitus,
jotka haluavat helpottaa Suomen
ja Ruotsin välistä liikennettä ja
jotka siinä tarkoituksessa tahtovat
yksinkertaistaa sanotun liikenteen
tullivalvontaa ja tulliselvitystä,
ovat sopineet rajatulliyhteistyöstä
seuraavaa:
Artikla 1
Sopimusvaltiot harjoittavat tässä
sopimuksessa lähemmin ilmenevällä
tavalla molempien valtioiden välisen
liikenteen tullivalvonnassa ja tulliselvityksessä
yhteistyötä. Tällaista
yhteistyötä nimitetään rajatulliyhteistyöksi,
ja se tapahtuu valvontavyöhykkeellä.
Kolmen kilometrin levyinen alue
valtioiden välisestä valtakunnan rajasta
lukien molemmin puolin muodostaa
valvontavyöhykkeen.
Kumpikin valtio voi yksissä neuvoin
toisen valtion kanssa määrätä,
että myös muu alue, jolla rajatulliyhteistyö
on suotavaa, on valvontavyöhykettä.
Sellainen valvontavyöhyke
voi käsittää maantien osuuden,
rataosan siihen kuuluvine asemaalueineen,
lentokentän, väylän tai
satama-alueen.
Artikla 2
Kummankin valtion tullimääräyksiä,
tuonti- ja vientimääräyksiä sekä
muita liikennettä koskevia määräyksiä,
joiden noudattamista tullilaitos
valvoo rajatulliyhteistyöhön kuuluvassa
toiminnassa, voidaan, soveltaa
toisen valtion alueella olevalla valvontavyöhykkeellä,
kun tullitointa harjoitetaan
sen valtion lukuun, jossa
määräykset on annettu.
Toimenpide, jonka rajatulliyhteistyön
johdosta toisen valtion tulliviranomainen
tai tullihenkilökuntaan
kuuluva on suorittanut toisen valtion
Kungl. Maj:ts proposition nr 202 år 1962
3
tens tullväsen, skall anses som om
den vidtagits av den förstnämnda statens
tullmyndighet eller tullpersonal.
Insegel, som anbragts av den ena statens
tullmyndighet, skall i den andra
staten anses som om det anbragts av
tullmyndighet i sistnämnda stat.
Vardera staten skall genom sin centrala
tullmyndighet i förväg meddela
motsvarande myndighet i den andra
staten vilka bestämmelser som skola
äga tillämpning, då tulltjänst för dess
räkning utövas på den andra statens
territorium. Bestämmelserna skola
finnas tillgängliga för allmänheten
hos de tullmyndigheter i kontrollzonerna,
som omfattas av gränstullsamarbetet.
Tvångsmedel i enlighet med endera
statens lagstiftning må på den andra
statens territorium blott användas inom
kontrollzon vid undersökning i
omedelbart samband med smugglingsbrott
eller försök till dylikt brott
och endast under de förutsättningar,
som gälla enligt såväl den ena som
den andra statens lagstiftning.
Artikel 3
Vardera av de fördragsslutande
staterna åtager sig att låta sina tjänstemän
inom kontrollzoner på båda
staternas territorium utöva sådan
tulltjänst för den andra staten som
omfattas av gränstullsamarbetet.
Artikel 4
Vardera av de fördragsslutande
staterna åtager sig att inom kontrollzon
på sitt territorium tillåta den
andra statens tulltjänstemän att utöva
sådan tulltjänst för sin stat som
omfattas av gränstullsamarbetet.
För användande av tvångsmedel,
då tullljänst för den ena staten utövas
på den andra statens territorium,
må handräckning av polismyndighet
i sistnämnda stat begäras.
Artikel 5
Om endera staten låter beslagtaga
egendom i fall, då båda staternas bestämmelser
överträtts, skall egen
-
lukuun, katsotaan saman veroiseksi
kuin jos sen olisi suorittanut tämän
valtion tulliviranomainen tai tullihenkilökuntaan
kuuluva. Sinetöinti,
jonka on suorittanut toisen valtion
tulliviranomainen, katsotaan toisessa
valtiossa niin kuin se olisi viimeksi
mainitun valtion tulliviranomaisen
suorittama.
Kummankin valtion tulee tullilaitoksensa
keskusviraston välityksellä
etukäteen ilmoittaa toisen valtion
vastaavalle viranomaiselle, mitä
määräyksiä on sovellettava harjoitettaessa
sen lukuun tullitointa toisen
valtion alueella. Määräysten tulee olla
yleisön nähtävinä rajatulliyhteistyötä
hoitavien tulliviranomaisten luona
valvontavyöhykkeillä.
Toisen valtion lainsäädännön mukaisia
pakkokeinoja saadaan käyttää
toisen valtion alueella olevalla valvontavyöhykkeellä
vain tutkimuksessa,
joka välittömästi liittyy salakuljetusrikokseen
tai sellaisen rikoksen yritykseen,
ja vain sellaisin edellvtyksin,
jotka ovat kummankin valtion lainsäädännön
mukaisia.
Artikla 3
Kumpikin sopimusvaltio sitoutuu
sallimaan virkamiestensä harjoittaa
kummankin valtion alueilla olevilla
valvontavyöhykkeillä sellaista tullitointa
toisen valtion lukuun, joka
kuuluu rajatulliyhleistyöhön.
Artikla 4
Kumpikin sopimusvaltio sitoutuu
sallimaan oman alueensa tullivalvontavyöhykkeellä
toisen valtion tullimiesten
harjoittaa tämän maan
lukuun sellaista tullitointa, joka
kuuluu rajatulliyhteistyöhön.
Suoritettaessa tullitointa toisen valtion
lukuun toisen valtion alueella
voidaan viimeksi mainitun valtion
poliisiviranomaiselta pyytää virkaapua
pakkokeinon käyttämiseen.
Artikla 5
Jos jompikumpi valtio takavarikoi
lavaran silloin, kun kummankin valtion
määräyksiä on rikottu, on tavara
fl Bihang till riksdagens protokoll 10611. 1 samt. Nr 202
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 202 år 1962
domen överlämnas till vederbörande
myndighet i den stat, på vars territorium
beslaget verkställts, utan så är
att särskild omständighet annat föranleder.
Har egendom med tillämpning av
vad i första stycket sägs överlämnats
till myndighet i endera staten, skall
vad om förverkande av sådan egendoms
värde må vara stadgat i den
andra staten icke äga tillämpning.
Artikel 6
Tjänsteman från den ena staten
skall, såvitt angår göromål som omfattas
av gränstullsamarbetet, på den
andra statens territorium i straffrättsligt
hänseende åtnjuta samma
ämbetsskydd som tjänsteman från
sistnämnda stat.
Artikel 7
Vardera av de fördragsslutande staterna
skall lämna den andra statens
centrala tullmyndighet uppgift å de
tjänstemän, som den vid varje tidpunkt
utsett att utöva tulltjänst som
omfattas av gränstullsamarbetet. För
att kunna utöva sådan tulltjänst skola
dessa tjänstemän vara godkända
av denna myndighet.
I den mån tjänstemän från endera
staten hava att utöva tulltjänst lör
den andra staten, äro de bundna av
instruktioner från vederbörande
myndighet i sistnämnda stat. Allmänna
instruktioner skola såvitt möjligt
förmedlas genom den centrala tullmyndigheten
i tjänstemännens egen
stat.
Artikel 8
Vardera av de fördragsslutande staterna
förbinder sig att, därest någon
dess tjänsteman begår ämbetsbrott
eller tjänsteförseelse, då han har att
utöva tulltjänst för den andra staten,
beivra gärningen som om den begåtts,
då tjänstemannen haft att utöva
tulltjänst för sin egen stat. Vardera
staten avstår från att straffa
tjänsteman från den andra staten för
motsvarande brott eller förseelse.
luovutettava sen valtion asianomaiselle
viranomaiselle, jonka alueella
takavarikko on suoritettu, jollei
erityisistä syistä muuta johdu.
Jos omaisuutta on luovutettu toisen
valtion viranomaiselle sen mukaisesti,
kuin mitä 1 kappaleessa on säädetty,
älköön toisessa valtiossa sellaisen
tavaran arvon menettämisestä voimassa
olevia säännöksiä sovellettako.
Artikla 6
Toisen valtion virkamies nauttii
rajatulliyhteityöhön kuuluvissa tehtävissä
toisen valtion alueella rikosoikeudellisesti
samaa suojaa virassaan
kuin viimeksi mainitun valtion
virkamies.
Artikla 7
Kummankin sopimusvaltion tulee
ilmoittaa toisen valtion tullilaitoksen
keskusvirastolle ne tullimiehet, jotka
kulloinkin on määrätty suorittamaan
rajatulliyhteistyöhön kuuluvia
tehtäviä. Voidakseen harjoittaa sanotunlaista
tullitointa tulee näiden
virkamiesten olla mainitun viranomaisen
hyväksymiä.
Toisen valtion virkamiesten harjoittaessa
tullitointa toisen valtion
lukuun tulee näiden noudattaa viimeksi
mainitun valtion asianomaisen
viranomaisen antamia ohjeita. Yleiset
toimintaohjeet tulee virkamiesten
mahdollisuuksien mukaan saada
oman valtionsa tullilaitoksen keskusviraston
välityksellä.
Artikla 8
Kumpikin sopimusvaltio sitoutuu
asettamaan virkamiehensä syytteeseen
toisen valtion lukuun tullitointa
suoritettaessa lapahtuneesta virkarikoksesta
tai virkavirheestä niin kuin
teko olisi tapahtunut virkamiesten
suorittaesaa tullitointa oman valtion
lukuun. Kumpikin valtio pidättäytyy
rankaisemasta toisen valtion virkamiestä
vastaavanlaisesta rikoksesta
tai virheestä.
Kungl. Maj. ts proposition nr 202 år 1962
5
Artikel 9
Vardera av de fördragsslutande staterna
är skyldig att ersätta skada,
som någon av dess tjänstemän genom
uppsåtlig eller oaktsam handling
åsamkar den andra staten eller tredje
man, då han utövar tulltjänst för
den andra staten, i den mån tjänstemannen
enligt sin egen stats regler
skulle bliva ansvarig därför. Tulltjänstemannen
är själv icke ansvarig
gentemot den andra staten.
Artikel 10
Vardera av de fördragsslutande staterna
kan uppsäga överenskommelsen
med en frist av sex månader.
Vardera av de fördragsslutande staterna
kan med omedelbar verkan
sätta överenskommelsen helt eller
delvis ur kraft i händelse av krig eller
krigsfara eller så framt andra särskilda
internationella eller nationella
förhållanden göra detta nödvändigt.
Den andra staten skall i sådant fall
omedelbart underrättas om de vidtagna
åtgärderna.
Artikel 11
Överenskommelsen skall ratificeras
och ratifikationsinstrumenten
skola utväxlas i Helsingfors snarast
möjligt.
Överenskommelsen träder i kraft
en månad efter det ratifikationsinstrumenten
utväxlats.
Till bekräftelse härav hava nedanstående
befullmäktigade ombud undertecknat
denna överenskommelse.
Som skedde i Stockholm den 5 november
1962, i två exemplar, på
svenska och finska språken, vilka
åga lika vitsord.
Artikla 9
Kumpikin sopimusvaltio on velvollinen
korvaamaan vahingon, jonka
sen virkamies harjoittaessaan tullitointa
toisen valtion lukuun tahallisella
tai tuottamuksellisella menettelyllä
aiheuttaa tälle valtiolle tai
kolmannelle miehelle, siinä määrin
kuin virkamies oman valtionsa säännösten
mukaan olisi siitä vastuussa.
Tullivirkamies ei itse ole toiselle valtiolle
vastuussa.
Artikla 10
Kumpikin sopimusvaltio voi irtisanoa
sopimuksen kuuden kuukauden
irtisanomisajoin.
Kumpikin sopimusvaltio voi välittömin
vaikutuksin saattaa sopimuksen
kokonaan tai osiltain voimasta
sodan tai sodanvaaran johdosta tai
mikäli erityiset kansainväliset tahi
kansalliset syyt tekevät sen tarpeelliseksi.
Toiselle valtiolle on sellaisessa
tapauksessa suroritetuista toimenpiteistä
välittömästi tiedotettava.
Artikla 11
Sopimus on ratifioitava ja ratifioimiskirjat
on vaihdettava Helsingissä
mahdollisimman pian.
Sopimus tulee voimaan yhden kuukauden
kuluttua siitä, kun ratifioimiskirjat
on vaihdettu.
Minkä vakuudeksi alla mainilut
valtuutetut ovat allekirjoittaneet
tämän sopimuksen.
Tehty Tukholmassa 5 päivänä
marraskuuta 1962 kahtena kappaleena
suomen ja ruotsin kielellä, jotka
ovat yhtä todistusvoimaiset.
Sven af Geijerstam Sakari Tuomioja
med förbehåll för ratifikation med
riksdagens bifall.
L. S.
L. S.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 202 år 1962
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
å Stockholms slott den 26 oktober 1962.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson, Lange,
Kung, Skoglund, Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson,
Holmqvist, Aspling.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om gränstullsamarbete
mellan Sverige och Finland samt anför därvid följande.
I. Inledning
Enligt lagen den 18 december 1959 (nr 590) om gränstullsamarbete med
annan stat kan Kungl. Maj :t, efter avtal med vederbörande stat, förordna, att
vissa bestämmelser i lagen skall äga tillämpning för samarbete i fråga om
tullkontroll å och tullklarering av trafik mellan Sverige och den andra staten.
Efter en av riksdagen godkänd överenskommelse med Norge den 28 oktober
1959 har Kungl. Maj :t genom kungörelse den 18 december 1959 (nr
591) om gränstullsamarbete med Norge förordnat, att gränstullsamarbetslagens
bestämmelser skall äga tillämpning i förhållande till Norge.
Enligt bemyndigande av Kungl. Maj :t den 29 januari 1960 har prov med
svenskt-finskt gränstullsamarbete i Tornedalen pågått sedan den 1 oktober
1960.
I skrivelse den 13 oktober 1962 har generaltullstyrelsen hemställt, att
Kungl. Maj :t skall vidtaga de åtgärder som på svensk sida erfordras för att
genomföra ett gränstullsamarbete med Finland enligt ett vid skrivelsen fogat
utkast till överenskommelse mellan Sverige och Finland angående gränstullsamarbete.
Detta utkast har upprättats i samråd med bl. a. den finska
tullstyrelsen.
över generaltullstyrelsens förslag har, efter remiss, yttranden avgivits av
försvarsstaben, statspolisintendenten, statens utlänningskommission, länsstyrelsen
i Norrbottens län och Svenska tullmannaförbundet. Samtliga remissinstanser
utom statspolisintendenten har tillstyrkt förslaget eller lämnat
det utan erinran.
Jag anhåller nu att få upptaga detta ärende till närmare behandling.
Kungi. Maj:ts proposition nr 202 år 1962
7
II. Gränstullsamarbetslagen
Enligt 1 § i gränstullsamarbetslagen kan Kungl. Maj :t, efter avtal med
annan stat, förordna, att för samarbete i fråga om tullkontroll å och tullklarering
av trafik mellan Sverige och den andra staten, i lagen benämnt
gränstullsamarbete, 2—13 §§ i lagen helt eller delvis skall äga tillämpning.
I 2 § finns bestämmelse om att en särskild zon, kallad kontrollzon, kan
upprättas, inom vilken samarbetet här i riket skall bedrivas. Kontrollzon
kan omfatta både område utefter rikets gräns och annat område, som utgörs
av landsväg- eller järnvägssträcka, flygplats, farled eller hamnområde.
Kontrollzon utmed gränsen får inte överstiga en bredd av femton kilometer.
Inom denna zon skall enligt 3 § i fråga om tullkontroll och tullklarering
för den andra statens räkning tillämpas de i den staten gällande bestämmelserna
om tull samt in- och utförsel jämte de bestämmelser i övrigt, vilkas
efterlevnad den andra statens tullväsen har att övervaka. Därvid kan inom
kontrollzonen användas sådana tvångsmedel som tulltjänsteman enligt den
andra statens lagstiftning äger anlita, dock endast under förutsättning att
det är fråga om undersökning i omedelbart samband med smugglingsbrott
eller försök till sådant brott samt lag eller författning i den andra staten
därigenom överträtts. I 5 § finns regler om kontrollzon i den andra staten,
motsvarande bestämmelserna i 3 § om kontrollzon här i riket.
Enligt 4 § må tullpersonal från den andra staten inom kontrollzon här i
riket utöva tulltjänst, som omfattas av gränstullsamarbete, under iakttagande
av den stats instruktioner och reglementen, för vilken tulltjänsten bedrives.
Svensk tullpersonal är enligt 6 § skyldig att utöva tulltjänst, som ingår
i gränstullsamarbete, under iakttagande av motsvarande instruktioner och
reglementen. I 7 § föreskrives, att åtgärd, som i anledning av gränstullsamarbete
vidtagits för svensk räkning av myndighet eller personal tillhörande
den andra statens tullväsen, är jämställd med åtgärd, som vidtagits av
svensk tullmyndighet eller tullpersonal. Därvid anses av tullmyndighet i den
andra staten anbragt insegel såsom svensk tullmyndighets insegel. Enligt 8 §
åtnjuter tulltjänsteman från den andra staten skydd enligt 10 kap. strafflagen,
då han här i riket utövar tulltjänst som omfattas av gränstullsamarbetet.
Däremot är han inte underkastad bestämmelserna om ämbetsbrott i 25 kap.
strafflagen. Har å andra sidan svensk tulltjänsteman genom gärning, som
avses i 25 kap. 1—5 §§ strafflagen, åsidosatt sin tjänsteplikt, då han i anledning
av gränslullsamarbete haft att utöva tulltjänst för den andra staten,
blir påföljden densamma, som om gärningen begåtts under utövning av
svensk tulltjänst. I 9 § har intagits vissa bestämmelser om ersättningsskyldighet
för kronan i fall, då svensk tulltjänsteman under utövning av tulltjänst
för annan stat i anledning av gränstullsamarbete åstadkommit skada
för vilken han är skadeståndsskyldig enligt svensk rätt. Kronan har dock
regressrätt mot tjänstemannen i fråga.
I It) § ges vissa regler om förfarandet med egendom, som beslagtagits inom
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 202 år 1962
kontrollzon i anledning av smugglingsbrott eller försök till sådant brott. Enligt
It § kan den, som i samband med verkställt eller tillämnat gränsöverskridande
gripits på svenskt område inom kontrollzon vid riksgränsen såsom
skäligen misstänkt för brott mot den andra statens bestämmelser om
tull m. m. eller försök till sådant brott, gripas och omedelbart föras till tulleller
polismyndighet i den andra staten. Därvid måste dock vissa i paragrafen
angivna förutsättningar vara uppfyllda. 12 § innehåller bestämmelser om
förfarandet då någon med tillämpning av bestämmelser i den andra staten,
vilka motsvarar stadgandena i 11 §, förts till svensk myndighet.
Slutligen finns i 13 § föreskrifter om att vad som enligt 3—5, 10 och 11 §§
gäller inom kontrollzon skall äga tillämpning även utanför sådan zon, om
den som misstänks för smugglingsbrott eller försök till sådant brott förföljs
utanför zonen i omedelbart samband med gärningen.
Enligt 1 § i den inledningsvis omnämnda kungörelsen den 18 december
1959 skall 2—13 §§ i gränstullsamarbetslagen äga tillämpning för gränstullsamarbete
med Norge.
III. Generaltullstyrelsens framställning
I sin framställning redogör generaltullstyrelsen inledningsvis för de prov
med svenskt-finskt gränstullsamarbete, som efter Kungl. Maj:ts bemyndigande
påbörjades den 1 oktober 1960 och fortfarande pågår. Dessa prov är,
enligt vad styrelsen sålunda redovisar, anordnade på följande sätt.
Längs riksgränsen i Tornedalen finns sex sådana gränsövergångsställen,
som avses i 12 § första stycket utlänningskungörelsen den 4 juni 1954 (nr
457), där utlänning får inresa till Sverige från Finland eller utresa till detta
land från Sverige. Av dessa gränsövergångsställen är fem öppna året om
och det sjätte öppet endast vintertid. Förutom gränsövergångsställena finns
ett fyrtiotal överfartsställen, vilka fastställts enligt 12 § andra stycket utlänningskungörelsen
och där gränsbor som är försedda med visst intyg får
passera gränsen.
Proven bedrivs endast vid gränsövergångsställena. Vid fyra av dessa avser
proven enbart egentlig gränstrafik (s. k. liten gränshandel, d. v. s. varuförsel
av gränsbor som för eget behov förvärvat varor i gränskommun i
grannlandet) och resandetrafik, under det att den kommersiella trafiken
hittills inte berörts av proven. Vid dessa fyra gränsövergångsställen tillämpas
det s. k. förbikörningssystemet, som innebär att trafiken i riktning mot
Sverige kontrolleras och klareras uteslutande av svensk tullpersonal på
svensk sida medan trafiken i riktning mot Finland kontrolleras och klareras
uteslutande av finsk tullpersonal på finsk sida. Vid det femte gränsövergångsstället
omfattar gränstullsamarbetet all slags trafik, vilken kontrolleras
och klareras uteslutande av finsk tullpersonal på finsk sida. Vid
detta övergångsställe är dock den kommersiella trafiken obetydlig och
ensartad. Vid det sjätte gränsövergångsstället slutligen, vilket är stängt
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 202 år 1962
nattetid, kontrolleras och klareras trafiken under eu del av dagen uteslutande
av finsk personal på finsk sida. Under denna tid förekommer endast
egentlig gränstrafik och resandetrafik. Under återstående del av dagen
kontrolleras och klareras sådan trafik av svensk personal på svensk
sida och av finsk personal på finsk sida, varvid förbikörningssystemet tilllämpas.
Under denna del av dagen klareras även kommersiell trafik, dock
utan att därvid något tullsamarbete förekommer.
Enligt generaltullstyrelsens uppfattning hör gränstullsamarbetet vid de
fyra förstnämnda gränsövergångsställena nu lämpligen genomföras i de
former, som tillämpats under proven. Detta betyder, att den kommersiella
trafiken vid dessa gränsövergångsställen inte kommer att omfattas av gränstullsamarbetet.
Styrelsen finner det dock möjligt, att efter en ytterligare
förenkling av de finska gränsformaliteterna även den kommersiella trafiken
skulle kunna infogas i gränstullsamarbetet vid tre av dessa gränsövergångsställen
samt att tullkontroll och tullklarering av trafiken där skulle
kunna förläggas helt till antingen den svenska eller den finska sidan. Vid
det gränsövergångsställe, där tullkontroll och tullklarering av all trafik
under proven för närvarande ombesörjes av enbart finsk personal på finsk
sida, bör gränstullsamarbetet enligt generaltullstyrelsens mening genomföras
i den prövade formen. Även på det sjätte gränsövergångsstället bör,
enligt vad styrelsen anför, all trafik kontrolleras och klareras enbart av
finsk personal på den finska sidan.
Generaltullstyrelsen anför i detta sammanhang, att trafik- och tullförhållandena
i Tornedalen kan komma att utvecklas så att de nu förordade
formerna för gränstullsamarbetet bör ändras. En överenskommelse mellan
Sverige och Finland om gränstullsamarbete synes därför styrelsen böra utformas
så, att den ger möjlighet till sådana ändringar.
Enligt vad generaltullstyrelsen framhåller har proven med gränstullsamarbete
inte omfattat den allmänna tulluppsikten vid gränsen. Ett formlöst
samarbete mellan svensk och finsk tullpersonal har dock sedan länge ägt
rum på detta område. Ett sådant samarbete bör enligt styrelsen innefattas
i en överenskommelse mellan Sverige och Finland om gränstullsamarbete.
I fråga om sjötrafiken med bilfärjor och passagerarfartyg mellan de båda
länderna, särskilt på Åland, pågår överläggningar om visst gränstullsamarbete,
huvudsakligen gällande gränsformaliteterna beträffande lastbilstrafiken.
Även en sådan form av gränstullsamarbete bör, framhåller styrelsen,
innefattas i överenskommelsen. Beträffande flygtrafiken på Nordkalotten
har, enligt vad styrelsen vidare uppger, ägt rum vissa förberedande överläggningar
om tullsamarbete.
Det gränstullsamarbete, vars genomförande nu föreslås, medger enligt
generaltullstyrelsens uppgift en personalminskning med endast några få
tjänstemän. Fördelarna med samarbetet anser styrelsen i huvudsak vara
att trafiken kan expedieras snabbare, att de berörda trafikanterna behöver
göra endast ett uppehåll för tullkontroll och tullklarering samt att tulluppsikten
i smugglingsbekämpande syfte kan beräknas bli effektivare.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 202 år 1962
Det av generaltullstyrelsen framlagda utkastet till överenskommelse mellan
Sverige och Finland angående gränstullsamarbete har upprättats i samråd
med representanter för utrikes- och inrikesdepartementen samt med
statspolisintendenten, statens utlänningskommission, försvarsstaben och
länsstyrelsen i Norrbottens län. Samråd har även skett med den finska tullstyrelsen
och, eftersom en överenskommelse mellan Finland och Norge angående
motsvarande gränstullsamarbete samtidigt förberetts, likaledes med
det norska tolldirektoratet.
Vid överläggningar i Stockholm den 12 oktober 1962 har den svenska
generaltullstyrelsen, den finska tullstyrelsen och det norska tolldirektoratet
slutligen enats om att för sina regeringar framlägga förslag om genomförande
av dels ett svenskt-finskt gränstullsamarbete i enlighet med det av
generaltullstyrelsen till Kungl. Maj :t ingivna utkastet till överenskommelse
mellan Sverige och Finland i ämnet, dels ett finskt-norskt gränstullsamarbete
i enlighet med ett motsvarande utkast till överenskommelse mellan
Finland och Norge.
Generaltullstyrelsen har, enligt vad styrelsen fortsättningsvis framhåller,
utformat det ingivna avtalsutkastet i huvudsaklig överensstämmelse med
den gällande överenskommelsen mellan Sverige och Norge om gränstullsamarbete,
vilken är som bilaga fogad till kungörelsen den 18 december
1959 om gränstullsamarbete med Norge. I en del hänseenden företer dock
det nu framlagda förslaget till svensk-finsk överenskommelse vissa avvikelser
från den svensk-norska överenskommelsen. Styrelsen redogör för
dessa avvikelser samt lämnar — under hänvisning till förarbetena till gränstullsamarbetslagen
och den svensk-norska överenskommelsen — även i övrigt
vissa kommentarer till de föreslagna artiklarna.
Artikel 1. Artikeln behandlar frågan om upprättande av konlrollzon. Denna
är i den svensk-norska överenskommelsen fastställd till femton kilometers
bredd. Styrelsen anför i denna del.
Styrelsen anser det påkallat att på ömse sidor om den svensk-finska gränsen
— liksom vid svensk-norska gränsen — fastställas kontrollzoner utmed
gränsen, inom vilka gränstullsamarbetet kan äga rum. Med hänsyn till de
lokala förhållandena kunna emellertid kontrollzonerna vid svensk-finska
gränsen göras väsentligt smalare än vid svensk-norska gränsen. En bredd
av tre kilometer på vardera sidan gränsen torde bliva tillräcklig. Styrelsen
föreslår därför, att i förevarande artikel fastställas kontrollzoner utmed
gränsen med en bredd av tre kilometer på vardera sidan gränsen. I södra
delen av gränsområdet komma landsvägarna vid gränsen att falla inom
dessa tre kilometer hreda kontrollzoner. Vid den norra delen av gränsen
gå däremot landsvägarna på vissa ställen betydligt längre in i respektive
land än tre kilometer. Det är av vikt att även dessa delar av landsvägarna
utgöra kontrollzoner. Med hänsyn härtill bör lämpligen — med stöd av 2 §
gränstullsamarbetslagen och i överensstämmelse med tredje stvcket i förevarande
artikel — i Kungl. Maj :ts kungörelse om gränstullsamarbete med
finland liksom i motsvarande finska författning intagas en bestämmelse
med innebörd att, där landsvägarna vid riksgränsen icke falla inom trekilometerszonen,
landsvägssträckorna skola utgöra kontrollzoner.
Kungl. Maj:ts proposition nr 202 år 1962
11
Artikelns tredje stycke möjliggör, enligt vad styrelsen vidare anför, ett
eventuellt gränstullsamarbete i framtiden rörande järnvägstrafiken mellan
Haparanda och Torneå samt sjö- och lufttrafiken mellan Sverige och Finland.
Såsom generaltullstyrelsen framhåller, stadgas i sista stycket av artikel 1
i den svensk-norska överenskommelsen, som motsvaras av 13 § i gränstullsamarbetslagen,
att bestämmelserna i vissa artiklar av överenskommelsen
skall gälla även utanför kontrollzon då fråga är om smugglingsbrott eller
försök därtill och den misstänkte förföljes i omedelbart samband med gärningen.
Motsvarande bestämmelse finns ej i förslaget till svensk-finsk
överenskommelse. Styrelsen anser en sådan bestämmelse med hänsyn till bevakningsorganisationens
utspridning i Tornedalen inte påkallad vid den
svensk-finska gränsen.
Artikel 2. Det andra stycket i denna artikel, vilket saknar motsvarighet i
överenskommelsen med Norge, innehåller bestämmelser motsvarande 7 §
gränstullsamarbetslagen. De har enligt styrelsen medtagits, enär i Finland
inte kommer att utfärdas någon särskild gränstullsamarbetslag.
I övrigt motsvaras denna artikel av 3 och 5 §§ i gränstullsamarbetslagen.
Styrelsen erinrar om departementschefens uttalande angående 3 § i propositionen
med förslag till lag om gränstullsamarbete (1959: 180, s. 37), att
det beträffande såväl denna som övriga bestämmelser i lagen fick i fråga
om varje stat, med vilken gränstullsamarbete kom att inledas, prövas vilka
av lagens bestämmelser som skulle göras tillämpliga. Enligt departementschefen
borde 3 § inte användas i förhållande till land, vars lagstiftning i förevarande
hänseende väsentligen avvek från den svenska. Såvitt angick
Norge hade det med hänsyn till likheterna i lagstiftning m. m. inte ansetts
möta några betänkligheter att sätta paragrafens bestämmelser helt i kraft.
Styrelsen anser hinder inte möta mot att sätta ifrågavarande bestämmelser i
kraft även beträffande Finland.
I fråga om rätten att använda tvångsmedel inom kontrollzon på det andra
landets territorium, varom styrelsens förslag innehåller regler i fjärde stycket
av artikeln, erinrar styrelsen om departementschefens uttalande i propositionen
med förslag till gränstullsamarbetslag (s. 34), att det vore önskvärt
att användningen av tvångsmedel ägde rum endast under de förutsättningar
som gällde enligt såväl den ena som den andra statens lagstiftning.
Styrelsen fortsätter.
Av formella skäl ansågs emellertid en bestämmelse av sådan innebörd icke
lämpligen böra intagas i den svensk-norska gränstullsamarbetsöverenskommelsen.
Vid sådant förhållande inflöt ej heller en dylik bestämmelse i
gränstullsamarbetslagen. I stället löstes frågan på det sättet, att den svenska
tullpersonalen genom Kungl. Maj:ts kungörelse om gränstullsamarbete med
Norge (9 §) ålades att vid ingripande mot smugglingsbrott eller försök därtill
på norskt territorium ej överskrida de befogenheter som tillkomma tullpersonal
enligt norska bestämmelser, varjämte en motsvarande instruktion
utfärdades i Norge.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 202 år 1962
Beträffande det svensk-finska gränstullsamarbetet föreligga icke några
formella hinder att i själva gränstullsamarbetsöverenskommelsen mellan
Sverige och Finland intaga bestämmelse om att tvångsmedel enligt endera
statens lagstiftning må användas inom kontrollzon på den andra statens
territorium endast under de förutsättningar, som gälla enligt såväl den ena
som den andra statens lagstiftning. En sådan bestämmelse har därför upptagits
i artikel 2 i utkastet till gränstullsamarbetsöverenskommelsen mellan
Sverige och Finland.
Artiklarna 3—5. Artiklarna överensstämmer i huvudsak med motsvarande
artiklar i den svensk-norska överenskommelsen. Styrelsen påpekar dock,
att andra stycket i artikel 5 saknar motsvarighet i överenskommelsen med
Norge. Denna bestämmelse, som motsvarar 10 § andra stycket i gränstullsamarbetslagen,
har enligt styrelsen — liksom andra stycket i artikel 2 —
tagits med, eftersom någon särskild gränstullsamarbetslag inte kommer att
utfärdas i Finland.
Styrelsen påpekar i detta sammanhang, att bestämmelserna i artikel 6 i
överenskommelsen med Norge inte har någon motsvarighet i förslaget. Styrelsen
anför härom.
Bestämmelserna i artikel 6 i gränstullsamarbetsöverenskommelsen mellan
Sverige och Norge, vilken artikel motsvaras av 11 och 12 §§ i gränstullsamarbetslagen,
medgiva under strängt begränsade förutsättningar att på
den ena statens område för smugglingsbrott mot den andra staten gripen
person kan föras till tull- eller polismyndighet i sistnämnda stat. Bestämmelserna
intogos i gränstullsamarbetsöverenskommelsen och i gränstullsamarbetslagen
med hänsyn till att de ansågos ha särskild betydelse från norsk
synpunkt. Vad angår det svensk-finska gränstullsamarbetet har frågan icke
samma betydelse. För övrigt ha erfarenheterna från det svensk-norska gränstullsamarbetet
visat att under de snart tre år den svensk-norska gränstullsamarbetsöverenskommelsen
samt gränstullsamarbetslagen varit i kraft något
behov av tillämpning av förevarande bestämmelser icke varit förhanden.
Vid sådant förhållande saknas anledning att upptaga bestämmelserna i den
svensk-finska gränstullsamarbetsöverenskommelsen och att sätta 11 och
12 §§ i gränstullsamarbetslagen i kraft beträffande det svensk-finska gränstullsamarbetet.
Artiklarna 6—9. Dessa artiklar överensstämmer i huvudsak med artiklarna
7—10 i den svensk-norska överenskommelsen.
Artikel 10. Beträffande denna artikel, som innehåller bestämmelser om
uppsägning av överenskommelsen, uppger styrelsen att, såvitt avser andra
stycket, artikel 15 i överenskommelsen den 12 juli 1957 mellan Sverige, Danmark,
Finland och Norge om upphävande av passkontrollen vid de internerdiska
gränserna (jfr SFS 1958: 122) tjänat som förebild.
Kungl. Maj:ts proposition nr 202 år 1062
13
IV. Remissyttrandena
Såsom jag nämnt inledningsvis, har samtliga remissinstanser med ett undantag
tillstyrkt generaltullstyrelsens framställning eller lämnat denna utan
erinran. Tillstyrkanden föreligger sålunda från försvarsstaben, statens utlänningskommission,
länsstyrelsen i Norrbottens län och Svenska tullmannaförbundet.
Försvarsstaben framhåller, att det av generaltullstyrelsen upprättade utkastet
till överenskommelse om gränstullsamarbete liksom utkast till därav
följande författningar beretts i samråd med försvarsstaben. De synpunkter,
som vid detta samråd framförts av försvarsstaben, har i allt väsentligt beaktats.
Härvid har enligt försvarsstabens uppgift ömsesidigt förutsatts, att någon
minskning av personalstyrkan inte kommer att ske. överbefälhavaren
har, enligt vad försvarsstaben vidare uppger, orienterats i ärendet. Under
hänvisning till det anförda tillstyrker försvarsstaben en lösning i enlighet
med generaltullstyrelsens förslag.
Statens utlänningskommission meddelar, att kommissionen från de synpunkter
den företräder inte har något att erinra mot det framlagda förslaget.
Länsstyrelsen i Norrbottens län, som inte framför någon erinran mot förslaget,
förklarar, att länsstyrelsen tidigare av generaltullstyrelsen beretts
tillfälle att granska och yttra sig över detta samt att länsstyrelsen därvid hört
landsfogden och Föreningen Norrbottens läns landsfiskaler.
Svenska tullmannaförbundet uppger, att generaltullstyrelsen före påbörjandet
av proven med det föreslagna gränstullsamarbetet lämnat förbundet
de informationer som med hänsyn till den berörda tullpersonalens intressen
kunde ifrågakomma. Då förbundet därutöver, under pågående prov, haft
tillfälle att till generaltullstyrelsen framföra vissa synpunkter i fråga om
gränsbevakningstjänstemännens arbetsuppgifter enligt det framlagda förslaget
och dessa synpunkter vunnit beaktande, har förbundet nu intet att
anföra, heter det i förbundets yttrande.
Statspolisintendenten, slutligen, anser sig från de synpunkter han närmast
har att företräda inte kunna tillstyrka en permanentning av det gränstullsamarbete,
som sedan år 1960 pågått som försök, men har intet att erinra
mot utformningen av det framlagda förslaget till överenskommelse om gränstullsamarbete,
om en slutgiltig sådan överenskommelse ändock anses böra
träffas.
V. Departementschefen
Mellan Sverige och Norge har gränstullsamarbete ägt rum sedan den 1 januari
1960. Erfarenheterna av detta samarbete, som föregåtts av några års
försöksverksamhet, har visat sig genomgående goda. Sålunda har betydande
lättnader inträtt för resandetrafiken, samtidigt med att bekämpningen av
smuggling blivit effektivare.
14 Kungl. Maj:ts proposition nr 202 år 1962
Sedan den 1 oktober 1960 pågår prov med svenskt-finskt gränstullsamarbete
i Tornedalen. Proven omfattar huvudsakligen kontroll och klarering
av resandetrafik samt egentlig gränstrafik, varmed avses s. k. liten gränshandel
d. v. s. varuförsel av gränsbor som för eget behov förvärvat varor i
gränskommun i grannlandet. Däremot avser proven endast i ringa omfattning
den kommersiella trafiken. Proven är vidare begränsade till landsvägstrafiken.
Härvid tillämpas i huvudsak det s. k. förbikörningssystemet,
d. v. s. trafiken till Sverige kontrolleras och klareras uteslutande av svensk
personal på svensk sida medan trafiken till Finland kontrolleras och klareras
uteslutande av finsk personal på finsk sida. I begränsad utsträckning
kontrolleras och klareras trafiken enbart av finsk personal på finsk sida.
De hittills pågående proven har enligt generaltullstyrelsens uppfattning
visat, att stora fördelar kan vinnas genom gränstullsamarbetet och att ett
sådant samarbete torde kunna genomföras i huvudsakligen de former som
tillämpats under proven. Under hänvisning härtill har generaltullstyrelsen
nu föreslagit en fastare reglering av det svensk-finska gränstullsamarbetet
genom en överenskommelse mellan de båda länderna. Förberedande överläggningar
rörande en sådan överenskommelse har ägt rum mellan svenska
generaltullstyrelsen och finska tullstyrelsen. I dessa överläggningar har
även norska tolldirektoratet deltagit. Avsikten är nämligen att samtidigt genomföra
ett gränstullsamarbete även mellan Finland och Norge. Vid förhandlingarna
har man nått enighet om utkast till överenskommelser angående
gränstullsamarbete såväl mellan Sverige och Finland som mellan Norge
och Finland.
Gränstullsamarbetet mellan Sverige och Norge grundar sig på bestämmelsen
i 1 § lagen den 18 december 1959 om gränstullsamarbete med annan
stat, enligt vilken Kungl. Maj :t, efter avtal med annan stat, kan förordna
att, för samarbete i fråga om tullkontroll å och tullklarering av trafik mellan
Sverige och den andra staten, lagen helt eller delvis skall äga tillämpning.
Lagen innehåller bestämmelser, som möjliggör för den ena statens tulltjänstemän
att i viss utsträckning utföra tulltjänst på den andra statens
område och tulltjänst i den egna staten för den andra statens räkning. Samarbetet
skall i regel äga rum inom särskilda kontrollzoner i de båda staterna.
Dessa zoner skall i allmänhet upprättas utefter riksgränsen men kan
också utgöras av t. ex. flygplats eller hamnområde.
Utkastet till överenskommelse med Finland angående gränstullsamarbete
är upprättat med motsvarande överenskommelse mellan Sverige och
Norge som förebild. Vissa olikheter föreligger dock, av vilka jag här vill
närmare beröra de viktigaste.
Medan kontrollzonen för gränstullsamarbetet med Norge fastställts till
femton kilometers bredd, har med hänsyn till de lokala förhållandena en tre
kilometer bred kontrollzon ansetts tillräcklig för det svensk-finska gränstullsamarbetet.
Även vissa landsvägssträckor längre in i landet har emellertid
förutsatts skola utgöra kontrollzon.
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 202 år 1962
Lagen om gränstullsamarbete med annan stat medger rätt att, under vissa
särskilt angivna förutsättningar, föra en person, som gripits i den ena
statens kontrollzon såsom misstänkt för smuggling eller smugglingsförsök,
till tull- eller polismyndighet i den andra staten. Denna bestämmelse finns
intagen i överenskommelsen med Norge men har, bl. a. på grund av erfarenheterna
vid det svensk-norska gränstullsamarbetet, inte ansetts behövlig i
den svensk-finska överenskommelsen. Vidare föreskrives i lagen, att vad som
enligt vissa bestämmelser däri gäller inom kontrollzon, bland annat reglerna
om anlitande av tvångsmedel och de ovan berörda bestämmelserna om
rätt att föra en i den ena staten gripen person till tull- eller polismyndighet
i den andra staten, skall gälla även utanför kontrollzonen, om den som är
misstänkt för smuggling eller smugglingsförsök förföljs utanför denna zon i
omedelbart samband med gärningen. En föreskrift av denna innebörd finns
intagen i överenskommelsen med Norge men har med hänsyn till bevakningsorganisationens
utspridning i Tornedalen inte ansetts påkallad i överenskommelsen
mellan Sverige och Finland.
Överenskommelsen kan uppsägas av vardera staten med en frist av i regel
sex månader. I likhet med vad som stadgats i den nordiska överenskommelsen
om upphävande av passkontrollen vid de internordiska gränserna har
emellertid i överenskommelsen intagits en bestämmelse om att vardera staten
kan med omedelbar verkan sätta överenskommelsen helt eller delvis urkraft
vid krig eller krigsfara eller om andra särskilda internationella eller
nationella förhållanden gör detta nödvändigt, överenskommelsen är avsedd
att — efter godkännande och ratificering i vederbörlig ordning — träda i
kraft en månad efter det att ratifikationshandlingarna utväxlats.
Generaltullstyrelsens utkast till överenskommelse har av remissinstanserna
överlag godtagits.
I likhet med generaltullstyrelsen anser jag, att den hittills bedrivna försöksverksamheten
med svenskt-finskt gränstullsamarbete nu givit tillräckliga
erfarenheter för att bedöma lämpligheten av att fastare reglera detta
samarbete. Någon olägenhet av den svensk-finska samverkan i tullarbetet
har inte påvisats från något håll. Däremot har en sådan samverkan visat sig
erbjuda väsentliga fördelar. Besparingen av personal blir visserligen obetydlig,
men för trafikanternas del innebär de förenklade tullformaliteterna en
avsevärd lättnad. Vidare torde smugglingen kunna bekämpas effektivare genom
samarbetet mellan de båda ländernas tullväscn.
Jag finner sålunda förutsättningar nu föreligga för ett slutligt genomförande
av gränstullsamarbetet med Finland. Beträffande utformningen av
detta samarbete kan jag ansluta mig till det av generaltullstyrelsen uppgjorda
förslaget till överenskommelse med Finland. Som jag tidigare nämnt,
överensstämmer det i huvudsak med den nu gällande överenskommelsen
mellan Sverige och Norge.
I detta sammanhang vill jag erinra om att den gränsövervakning, som ankommer
på tullverket enligt gränsövervakningskungörelsen, förutsättes va
-
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 202 år 1962
ra undantagen från gränstullsamarbetet med Finland liksom fallet är i förhållande
till Norge. Den svenska gränsbevakningens organisation i Tornedalen
påverkas inte i nämnvärd mån av gränstullsamarbetet. Tullverkets
gränsövervakning kan därför fortgå i den omfattning, som förutsättes i
gränsövervakningskungörelsen. Gränstullsamarbetet påverkar inte heller
det samarbete mellan den svenska tull- och polispersonalen i Tornedalen,
som sedan år 1960 pågår i samråd med länsstyrelsen i Norrbottens län och
som hittills givit goda erfarenheter. Jag förutsätter, att generaltullstyrelsen
vid tillämpningen av gränstullsamarbetet även i fortsättningen håller erforderligt
samråd med polismyndigheterna och övriga svenska myndigheter
vilkas verksamhet berörs av gränstullsamarbetet.
Vidare må i detta sammanhang framhållas att, om gränstullsamarbetet i
fortsättningen skulle visa sig medföra allvarliga olägenheter, möjlighet finns
att med kort varsel helt eller delvis säga upp överenskommelsen därom.
Gränstullsamarbetet kommer till en början att omfatta endast landsvägstrafik.
Vissa förberedelser för tullsamarbete i fråga om sjö- och lufttrafik
har emellertid redan vidtagits. Överenskommelsen medger gränstullsamarbete
även på dessa områden och beträffande järnvägstrafik. Frågor om en
utvidgning av gränstullsamarbetet till angivna områden liksom frågor rörande
andra mera väsentliga ändringar i detta samarbete bör emellertid av
generaltullstyrelsen underställas Kungl. Maj:ts prövning.
I enlighet med vad i det föregående anförts föreligger förslag till
överenskommelse mellan Sverige och Finland angående gränstullsamarbete.
Förslaget torde få fogas vid statsrådsprotokollet för denna dag som Bilaga.
1
Under erinran att det torde ankomma på chefen för utrikesdepartementet
att göra framställning om undertecknande av överenskommelsen hemställer
föredragande departementschefen härefter, att Kungl. Maj :t måtte
för sin del godkänna det föreliggande förslaget till överenskommelse mellan
Sverige och Finland angående gränstullsamarbete.
Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets
övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Kungl. Höghet
Regenten.
Ur protokollet:
Sven-Olof Norberg
1 Bilagan, som — bortsett från en mindre ändring av formell natur — överensstämmer med
det av generaltullstyrelsen framlagda utkastet, har här uteslutits. Den vid propositionen fogade
texten överensstämmer med förslaget utom därutinnan att, sedan datering och underskrift verkställts,
uppgift härom införts.
Kungl. Maj:ts proposition nr 202 år 1962
17
Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland,
i statsrådet å Stockholms slott den 26 oktober
1962.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson, Lange,
Kling, Skoglund, Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson,
Holmqvist, Aspling.
Kungl. Maj :t har denna dag på föredragning av chefen för finansdepartementet
godkänt förslag till överenskommelse mellan Sverige och Finland
angående gränstullsamarbete. Enligt artikel 11 i förslaget skall överenskommelsen
ratificeras.
Kungl. Maj :t finner gott bemyndiga chefen för utrikesdepartementet att
med förbehåll för ratifikation med riksdagens bifall underteckna överenskommelsen.
Ur protokollet:
L.-O. Brilioth
18
Kungi. Maj.ts proposition nr 202 år 1962
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
9 november 1962.
N ärvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lindström, Lange,
Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson, af Geijerstam,
Hermansson, Holmqvist, Aspling.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anför efter gemensam
beredning med tillförordnade chefen för utrikesdepartementet, statsrådet
af Geijerstam, följande.
Sedan Kungl. Maj :t den 26 oktober 1962 bemyndigat chefen för utrikesdepartementet
att, med förbehåll för ratifikation med riksdagens bifall, för
Sveriges del underteckna överenskommelse mellan Sverige och Finland angående
gränstullsamarbete av en lydelse svarande mot det förslag Kungl.
Maj :t tidigare samma dag för sin del godkänt, har överenskommelsen den
5 november 1962 blivit vederbörligen undertecknad.
I anledning härav hemställer jag, under åberopande av vad jag den 26 oktober
1962 anfört i ärendet, att Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen
att godkänna nämnda överenskommelse.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Sven-Olof Norberg
Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 621218