Kungl. Maj.ts proposition nr 201 år 1962
1
Nr 201
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående överförande av
fiskprisregleringsmedel till försäkringsfond för en erkänd
arbetslöshetskassa för yrkesfiskare; given Stockholms
slott den 19 oktober 1962.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
BERTIL
Eric Holmquist
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen hemställes om medgivande för Kungl. Maj :t att använda
ett belopp av 1 miljon kr. ur den av statens jordbruksnämnd förvaltade
prisregleringskassan för fisk till en försäkringsfond för en erkänd arbetslöshetskassa
för yrkesfiskare.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 saml. Nr 201
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 201 år 1962
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
å Stockholms slott den 19 oktober 1962.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Andersson, Lange, Kling, Johansson,
af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Aspling.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Holmqvist, fråga om överförande
av fiskprisregleringsmedel till försäkringsfond för en erkänd arbetslöshetskassa
för yrkesfiskare samt anför därvid följande.
I skrift den 12 december 1960 har Sveriges fiskares riksförbund under
hänvisning till bifogat stadgeförslag anhållit, att för yrkesfiskare, som tillhör
erkänd arbetslöshetskassa för denna yrkeskategori, måtte medges, att hans
avgift för tid då han arbetar såsom självständig företagare må tillgodoräknas
efter samma regler som för anställda och att i övrigt reglerna för anställda
måtte i möjligaste mån få tillämpas i den tilltänkta kassan, över
riksförbundets skrift har remissyttrande avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen
efter hörande av de erkända arbetslöshetskassornas samorganisation,
fiskeristyrelsen, statens jordbruksnämnd och 1960 års arbetslöshetsförsäkringsutredning.
Sveriges fiskares riksförbund har vidare i skrift den 11 maj 1962 anhållit,
att ett belopp av två miljoner kr. ur den av statens jordbruksnämnd förvaltade
prisregleringskassan för fisk måtte ställas till förfogande för att tillföras
försäkringsfonden för en blivande arbetslöshetskassa för yrkesfiskare,
över skriften har remissutlåtande avgivits av statens jordbruksnämnd efter
hörande av prisregleringsföreningarna Västkustfisk, Sydkustfisk och Ostkustfisk.
Sveriges fiskares riksförbunds framställning angående medgivande att
tillgodoräkna avgift till erkänd arbetslöshetskassa under tid
då medlem arbetat som självständig företagare
I sin framställning den 12 december 1960 erinrar Sveriges fiskares riksförbund
om att fisket är särpräglat och inkomsterna därav varierande.
Omständigheter kan inträffa, då fisket inte alls eller endast i begränsad
utsträckning kan bedrivas och därvid åsamkas fiskaren ett ofrivilligt inkomstbortfall,
som kan få menliga återverkningar på familjens ekonomiska
Kungl. Maj.ts proposition nr 201 år 1962
3
förhållanden, trots att fiskaren både kan och vill arbeta, därest arbetstillfällen
kunnat beredas. För andra grupper inom samhället med samma eller
oftast bättre levnadsstandard har skapats skydd mot följderna av sådana
inkomstbortfall genom t. ex. arbetslöshetsförsäkringarna. Riksförbundet har
sökt att finna en inom rimlig tid genomförbar lösning av detta viktiga
problem. Trots att vägen att bilda en erkänd arbetslöshetskassa på intet sätt
kan anses idealisk utan tvärtom bjuder på avsevärda svårigheter, synes den
riksförbundet dock vara den enda utan onödigt dröjsmål framkomliga
vägen.
Riksförbundet erinrar om att arbetslöshetsförsäkringen och arbetslöshetskassorna
till en början endast har kunnat nyttjas av de personer, som huvudsakligen
är eller har varit arbetstagare. Genom förordningen den 14 december
1956 om erkända arbetslöshetskassor har emellertid försäkringen i
princip öppnats även för vissa grupper av självständiga företagare. Detta
har skett genom att Kungl. Maj :t erhållit bemyndigande att för vissa grupper
medge undantag från vissa eljest tillämpade bestämmelser. Vid behandlingen
av förordningen anförde andra lagutskottet -— utan erinran från riksdagens
sida —- bl. a. följande (LU2 1956: 58).
Exempelvis för dem, som arbetar omväxlande som småbrukare och skogsarbetare
torde de föreslagna reglerna ha en uppgift att fylla. Även bland en
del självständiga företagare, såsom vissa fiskare, torde kunna förväntas intresse
för en arbetslöshetsförsäkring. Utskottet är medvetet om att kontrollsvårigheter
kan föreligga beträffande dessa och andra grupper, men anser
att allvarliga försök bör göras att komma till rätta med svårigheterna i avsikt
att tillgodose de behov, som kan föreligga.
Riksförbundet framhåller, att det är medvetet om de svårigheter, som
åsyftas, men anser att dessa kan elimineras eller i varje fall avsevärt
minskas i en eventuell erkänd arbetslöshetskassa för yrkesfiskare, som är
självständiga företagare. Detta kan ske bl. a. genom att för kassan till en
början införs ett starkt begränsat arbetslöshetsbegrepp, vilket icke får utvidgas
utan tillsynsmyndighetens medgivande. Tills erfarenhet vunnits bör
man sålunda anse endast den fiskare vara arbetslös, vilken hindras att bedriva
sitt fiske på grund av isläggning eller som råkar ut för maskin- eller
båthaveri, måhända även för drivmedelsbrist. En icke båtägande fiskare
bör, om han av någon anledning ej kan få sysselsättning på någon båt,
kunna av riksförbundets styrelse förklaras vara arbetslös. Efter några år
är det måhända möjligt alt man kan ta med fall, då fisktillgången under
en avsevärd tid varit ringa eller ingen på de fiskevatten, dit fiskaren kan
nå med sin båt och övrig utrustning. I det senare fallet bör omständigheterna
kunna styrkas av lokala och centrala fiskerimyndigheter.
Det är enligt riksförbundets mening i främsta rummet i två avseenden,
som kontrollen inom en arbetslöshetskassa för fiskare tilldrar sig uppmärksamhet,
nämligen i fråga om arbets- och arbetslöshetskontrollen. Då
lagstiftningen föreskriver att man kan bygga upp sin rätt till kassaersättning
endast på grundval av avgifter, som inbetalats för tid (vecka eller
f Iiihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 201
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 201 år 1962
månad), under vilken den försäkrade utfört arbete, måste en arbetskontroll
äga rum för varje person, som ansöker om kassaersättning. Har arbetet
utförts i arbetstagarställning, måste som regel intyg från arbetsgivaren
om den tid anställningen varat och om orsaken till att anställningen
upphört företes av medlemmen. Har åter arbetet utförts i egenskap av egen
företagare måste arbetskontrollen ske på annat sätt. För fiskare torde den
kunna grundas på intyg om till opartisk fiskuppköpare inlevererad fisk eller
på intyg från hamnmyndigheter eller andra beträffande orsaken till inkomstbortfallet
m. m.
Arbetslöshetskontrollen anser riksförbundet kunna genomföras i stort
sett på samma sätt som sker i andra arbetslöshetskassor. Det är riksförbundets
övertygelse, att denna kontroll för fiskarna kan bli i det allra närmaste
lika effektiv som för exempelvis byggnadsarbetare i en storstad.
Riksförbundet framhåller vidare, att det med all kraft avser att medverka
till att de ytterligare kontrollåtgärder, vilka under verksamhetens gång kan
visa sig erforderliga, blir genomförda på ett effektivt och smidigt sätt. Under
hänvisning till det anförda anhåller riksförbundet, att yrkesfiskare,
som tillhör en erkänd arbetslöshetskassa för denna yrkeskategori måtte
medges, att hans avgift för tid, då han arbetar såsom självständig företagare,
må tillgodoräknas efter samma regler som för anställda och att i
övrigt reglerna för anställda måtte i möjligaste mån få tillämpas i den tilltänkta
kassan.
Yttranden. Arbetsmarknadsstyrelsen, som infordrat yttrande från de
erkända arbetslöshetskassornas samorganisation, framhåller att den i detta
sammanhang icke tagit ställning till detaljerna i utformningen av en eventuell
arbetslöshetskassa för yrkesfiskare. Detta torde böra ske först då
frågan om registrering av en sådan arbetslöshetskassa kan bli aktuell. Vad
som närmast är av intresse vid bedömningen av frågan om medgivande för
yrkesfiskare att tillgodoräkna avgifter för tid som självständig företagare
är, hur arbets- och arbetslöshetskontrollen skall kunna utformas. Styrelsen
är medveten om att kontrollsvårigheter kan föreligga men anser i likhet
med riksdagens andra lagutskott (utlåtande 1956: 58) att allvarliga försök
bör göras för att komma till rätta med svårigheterna i avsikt att tillgodose
de behov av arbetslöshetsförsäkring, som kan föreligga. Styrelsen framhåller
att arbetsutbudet vid arbetslöshetsfall ofta torde bli av relativt kortvarig
natur. Med hänsyn härtill och till beskaffenheten av de platser, där fiskarna
oftast är bosatta, torde det oftast i mycket ringa omfattning bli fråga om i
egentlig mening realistiska arbetserbjudanden. Trots detta anser sig styrelsen
icke böra ställa sig avvisande mot tanken att en arbetslöshetskassa
för yrkesfiskare kommer till stånd med hänsyn till det trygghetsbehov, som
en sådan kassa bör kunna tillgodose. Den begränsning av rätten till ersättning
som av riksförbundet föreslagits gälla tills vidare innebär dock möjligheter
till nöjaktig arbetslöshetskontroll. Styrelsen tillstyrker därför det
begärda medgivandet för yrkesfiskare att få tillgodoräkna avgifter för tid,
då de arbetat som självständiga företagare.
5
Kungl. Maj.ts proposition nr 201 år 1962
De erkända arbetslöshetskassornas samorganisation anser, trots att vissa
betänkligheter kan anföras, att riksförbundets framställning bör bifallas.
Även fiskeristyrelsen tillstyrker bifall till Sveriges fiskares riksförbunds
framställning. Mot bakgrunden bl. a. av vad i förevarande sammanhang anförts
från riksförbundets och arbetsmarknadsstyrelsens sida synes det fiskeristyrelsen
möjligt att uppnå erforderlig arbets- och arbetslöshetskontroll
i en arbetslöshetskassa för yrkesfiskare. Det är dock att vänta att man vid
verksamheten inom den planerade kassan — eftersom denna är den första
av sin art i landet — i åtskilliga avseenden måste erfarenhetsmässigt söka
sig fram efter de arbetslinjer, som visar sig mest lämpliga.
Statens jordbruksnämnd hyser starka betänkligheter i fråga om möjligheterna
att ordna en effektiv arbets- resp. arbetslöshetskontroll i en arbetslöshetskassa
för yrkesfiskare. Jordbruksnämnden vill dock ej motsätta sig
att den begärda dispensen lämnas. Nämnden har härvid beaktat andra lagutskottets
förenämnda utlåtande samt att tillsynsmyndigheten i sitt yttrande
i ärendet tillstyrkt bifall till framställningen. Nämnden anför vidare bl. a.
följande.
Nämnden har vid sitt ställningstagande i ärendet^ förutsatt, att den slutliga
utformningen av stadgarna — icke minst i fråga om arbetslöshetsbegreppet
och karensreglerna — ävensom av tillämpnings- och kontrollbestämmelserna
i övrigt sker på sådant sätt, att ej alltför stora risker föreligger
att försäkringen missbrukas. Mot bakgrunden av vad förut anförts
bör vidare bestämmelserna utformas under hänsynstagande till att försäkringen
bör syfta till att bereda skydd endast mot sådana mera väsentliga
inkomstbortfall, som ej innefattas under fiskets naturliga produktionsväxlingar.
Såsom prisreglerande myndighet på fiskets område är det för nämnden
också av vikt, att försäkringsbestämmelserna ej ges en sådan utformning,
att de motverkar en ändamålsenlig utveckling av fisket. Till de problem,
som uppkommer i samband med tillämpningen, hör också frågan om
avgränsningen av de fiskare, som i egenskap av yrkesfiskare skall omfattas
av försäkringen, och den därmed i viss mån sammanhängande frågan om
avvägningen av de på grund av försäkringen utgående ersättningarna. Av
vikt är givetvis, att dessa ej fastställs på en sådan niva att de inbjuder till
missbruk av försäkringen. I likhet med övriga remissinstanser har nämnden
ej ansett det påkallat att i detta sammanhang närmare granska det vid
framställningen fogade förslaget till stadgar för arbetslöshetskassan. Nämnden
utgår dock från att nämnden skall beredas tillfälle härtill, innan beslut
meddelas om registrering av kassan, samt att nämnden även i övrigt lår
delta vid utformningen av de för kassan gällande bestämmelserna däribland
också de föreskrifter, enligt vilka arbets- och arbetslöshetskontrollen
skall ske — liksom även i den mån väsentliga ändringar i stadgarna in. in.
avses skola vidtas efter kassans inrättande.
Två av jordbruksnämndens ledamöter, herrar Lindskog och Odhner, har
anmält avvikande mening och uttalat bl. a. följande.
Ett ofrånkomligt villkor för all försäkringsverksamhet måste vara, alt
den försäkrade inte själv kan påverka försäkringsfallet. Om detta villkor
inte uppfylls, är det inte längre fråga om försäkring. För t. ex. jordbrukets
skördeskadeförsäkring har detta krav tillgodosetts därigenom att skördeskadorna
beräknas med utgångspunkt från förhållandena i ett område,
6
Kungl. Maj. ts proposition nr 201 år 1962
som är så stort att den enskildes skörderesultat inte nämnvärt kan påverka
det. Vad beträffar den nu föreslagna arbetslöshetskassan för självständiga
företagare inom fisket kan emellertid detta villkor inte ens tillnärmelsevis
tillgodoses varken med dess under de första åren föreslagna begränsning
till storm, ishinder och haveri som försäkringsfall eller med den till fiskbrist
förutsedda, utvidgade omfattningen. Det finns ingen möjlighet att
uppställa några objektiva normer för vindstyrka, isförekomst, ansvar för
båthaveri eller liknande och än mindre för fördelning av ansvaret för misslyckat
fiske mellan fisken och fiskaren.
Ett stort antal fiskare på syd- och ostkusten kombinerar vidare sitt fiske
med annan verksamhet — i de flesta fall jordbruk. Ingen kan kontrollera,
ifall de verkligen ämnat fiska den dag hinder föreligger eller om de
ämnat ägna sig åt sin andra verksamhet. Men de kan under alla förhållanden
få ut arbetslöshetsersättning. Särskilt strömmingsfiskarna på ostkusten
men även många småbåtsfiskare på väst- och sydkusterna har vidare
på grund av ålder eller bristande arbetsförmåga av andra orsaker tämligen
små inkomster. Ifall deras arbetslöshetsersättning skulle baseras på vad
lejd arbetskraft betingar på orten, skulle en enorm överförsäkring uppstå.
Inkomstolikheterna är dessutom så stora, att ett stort antal fall av överförsäkring
aldrig torde kunna undvikas, om inte ersättningen grundas på
individuell inkomstprövning, vilket emellertid av praktiska skäl synes tämligen
otänkbart.
1960 års arbetslöshetsförsäkringsutredning lämnar i sitt utlåtande en ingående
redogörelse för olika möjligheter att lösa de problem beträffande
arbets- och arbetslöshetskontrollen, vilka kan väntas uppkomma i en arbetslöshetskassa
för yrkesfiskare. Enligt vad utredningen kunnat finna kan
kontrollfrågorna lösas på ett tillfredsställande sätt. Utredningen, som tillstyrker
riksförbundets framställning, anför sammanfattningsvis bl. a. följande.
Utredningen är fullt medveten om de svårigheter, som är förbundna med
bedrivandet av en arbetslöshetskassa för yrkesfiskare, men vill det oaktat
— då en företagargrupp nu för första gången söker använda sig av den
möjlighet härtill, som öppnades genom gällande arbetslöshetskasseförordning
-— förorda att en sådan tillskapas. Härvid har utredningen tagit hänsyn
till, förutom det behov av en arbetslöshetsförsäkring som otvivelaktigt
föreligger för yrkesfiskare, bl. a. det förhållandet att kontrollfrågorna enligt
vad utredningen funnit, synes kunna lösas på ett tillfredsställande sätt.
Vidare bör den planerade kassan, därest den kommer till stånd, trots sin
egenart kunna ge erfarenheter av värde även för andra företagargrupper,
för vilka frågan om en arbetslöshetsförsäkring kan bli aktuell. Utredningen
är också angelägen framhålla, att i samband med frågan om bildande
av en kassa av denna karaktär och utan motsvarighet bland existerande
kassor särskilt bör beaktas, att den icke kan ges en definitiv form redan
från början utan att bestämmelsernas vidare utformning och tillämpning
får anpassas med hänsyn till de erfarenheter, som vinns under verksamhetens
gång. Den närmare detaljregleringen av verksamheten torde få ankomma
på tillsynsmyndigheten. Utredningen förutsätter, att denna myndighet
med särskild uppmärksamhet kommer att följa kassans utveckling.
Kungl. Maj.ts proposition nr 201 år 1962
7
Sveriges fiskares riksförbunds framställning angående medel till en försäkringsfond
för en erkänd arbetslöshetskassa för yrkesfiskare
I sin skrift den 11 maj 1962 erinrar Sveriges fiskares riksförbund om att
riksförbundet enhälligt beslutat att under vissa förutsättningar bilda en
erkänd arbetslöshetskassa. Förutsättningarna för att skapa kassan var dock
dels att medgivande om undantag från vissa eljest tillämpade bestämmelser
för sådana kassor kunde erhållas, dels att frågan om en tillräckligt stor
försäkringsfond kunde lösas på lämpligt sätt. I det sistnämnda avseendet
har från de till riksförbundet anslutna organisationerna framhållits, att
ett bidrag ur prisregleringskassan för fisk skulle vara den lämpligaste och
kanske den enda möjliga utvägen. Eftersom denna kassa kan sägas vara
gemensam för hela det svenska yrkesfisket och då samtliga aktiva yrkesfiskare
kommer att beredas möjlighet att bli medlemmar, torde enligt förbundets
mening några invändningar häremot från fiskarna eller deras organisationer
ej föreligga. En arbetslöshetskassa för yrkesfiskare kommer
att få en helt annan karaktär än de nu fungerande kassorna för andra yrkesgrupper.
Då någon erfarenhet av den tilltänkta verksamheten icke föreligger,
måste försäkringsfonden göras tillräckligt stor redan vid starten.
Riksförbundet anhåller, att ett belopp av två miljoner kr. ur prisregleringskassan
för fisk ställs till förfogande för att tillföras försäkringsfonden för
den blivande kassan.
Yttrande. Statens jordbruksnämnd erinrar om att en redogörelse för
fiskprisregleringens uppläggning samt för de medel, som innestår på prisregleringskassan
för fisk, senast har lämnats i propositionen 1962:58. Av
denna framgår bl. a., att denna kassa den 1 januari 1962 hade en behållning
av 22,1 miljoner kr. Under den tid, som därefter förflutit har behållningen
ökat med drygt 1 miljon kr. Nämnden framhåller vidare, att medlen
i prisregleringskassan för fisk utgörs av prisreglerings- och införselavgifter,
som med stöd av erhållna bemyndiganden uppburits av förstahandsköpare
av fisk in. fl. att enligt jordbruksnämndens bestämmande användas för
reglering av priserna på fisk. Eftersom den nu föreslagna användningen av
prisregleringsmedel ej har samband med prisregleringsverksamheten, hyser
nämnden betänkligheter mot förslaget. Nämnden har dock ej velat helt
motsätta sig sökandeförbundets hemställan med hänsyn till att arbetslöshetskassan
är avsedd att utgöra ett skydd för yrkesfiskarna, d. v. s. den
kategori av fiskare, som i första hand kan göra anspråk på medel ur prisregleringskassan.
För att ej alltför stora risker för missbruk av försäkringen
skall uppkomma bör emellertid fiskarorganisationerna och deras medlemmar
lämna största möjliga medverkan till att verksamheten bedrivs på
ett tillfredsställande sätt. En sådan medverkan kan enligt nämndens mening
erhållas endast under förutsättning att organisationerna eller medlemmarna
själva med egna medel i rimlig omfattning bidrar till bildandet
av den försäkringsfond, som kan komma att erfordras för att förverkliga
arbetslöshetskassan.
8
Kungl. Maj. ts proposition nr 201 år 1962
Jordbruksnämnden har ej haft möjlighet att beräkna storleken av den
försäkringsfond, som kan komma att erfordras och har ej heller f. n. kunnat
erhålla besked härom från arbetsmarknadsstyrelsen. Det belopp som
sökandeförbundet anhållit om är enligt vad nämnden inhämtat beräknat
med utgångspunkt från missuppfattade uppgifter angående fondbeloppet
per medlem i äldre arbetslöshetskassor. Enligt av nämnden gjord uppskattning
kan årsinkomsten av till arbetslöshetskassan inbetalade medlemsavgifter
beräknas till mellan 200 000 och 250 000 kr. Redan mot bakgrunden
härav måste ett bidrag av den storleksordning som föreslagits te sig mindre
rimligt.
Jordbruksnämnden kan emellertid för sin del tillstyrka, att av de medel,
som innestår på prisregleringskassan för fisk, för ändamålet skall kunna
användas ett belopp, som högst motsvarar hälften av den fond, som tillsynsmyndigheten
kommer att kräva för att utbetalning av ersättningar från
kassan skall få påbörjas. Tillskottet av regleringsmedel bör dock lämpligen
maximeras till förslagsvis 500 000 kr. Prisregleringsmedlen torde böra tillföras
försäkringsfonden först då tillsynsmyndighetens krav pa fondens storlek
därigenom blir uppfyllt. Såsom villkor för utbetalning av prisregleringsmedel
bör vidare föreskrivas, att — därest arbetslöshetskassan inom förslagsvis
tio år, upphör med sin verksamhet — återbetalning skall ske av
erhållna regleringsmedel enligt grunder, som fastställs av tillsynsmyndigheten
i samråd med jordbruksnämnden.
Av de två ledamöter — förutom generaldirektören — i jordbruksnämnden,
som deltagit i behandlingen av förevarande ärende, har en — herr
Odhner — under hänvisning till vad han anfört i sin reservation mot nämndens
yttrande rörande rätt för yrkesfiskare att tillgodoräkna avgift till arbetslöshetskassa
under tid då denne arbetat som självständig företagare,
ej velat tillstyrka, att regleringsmedel utbetalas för ifrågavarande ändamål.
Departementschefen
Det svenska fisket visar jämfört med fisket i ett flertal andra länder en
säregen struktur genom att båtar och redskap i regel ägs av de i fisket deltagande
själva och genom att fisket mestadels bedrivs i kollektiv. Nagot
egentligt anställningsförhållande mellan ägaren eller ägarna av en fiskebåt
och övriga sysselsatta ombord på båten förekommer i allmänhet inte utan
avkastningen av fisket delas, sedan viss andel avsatts för att täcka kostnaderna
för båt och redskap, lika mellan de i fisket deltagande. I fråga om
arbetsinsats och arbetsuppgifter görs inte någon skillnad mellan båtägare
och övriga. För den svenska fiskarkåren gäller sålunda i stort sett inte den
för arbetsmarknaden i övrigt gängse uppdelningen på arbetsgivare och arbetstagare.
Genom beslut av 1956 års riksdag öppnades i princip möjlighet till arbetslöshetsförsäkring
för företagargrupper, som har behov av sådan försäkring,
genom att Kungl. Maj :t erhöll rätt att för viss grupp av medlemmar medge
Kungl. Maj:ts proposition nr 201 år 1962
9
undantag från vissa regler, som eljest skulle utgöra hinder för medlemskap
i och för ersättning från arbetslöshetskassa. Kontrollsvårigheter väntades
visserligen komma att föreligga beträffande dessa grupper men, såsom förut
anförts, borde enligt riksdagens mening allvarliga försök göras att komma
till rätta med svårigheterna i avsikt att tillgodose de behov som kunde
föreligga.
Såsom framgår av det föregående har Sveriges fiskares riksförbund anhållit
om medgivande för yrkesfiskare, som tillhör en erkänd arbetslöshetskassa
för denna yrkeskategori, att tillgodoräkna avgift för tid, då han arbetat
som självständig företagare. Med hänsyn till de svårigheter, som kan
uppkomma i fråga om arbets- och arbetslöshetskontrollen för kassans medlemmar,
har förbundet framhållit att arbetslöshet tills vidare endast bör
anses föreligga vid avbrott i fisket på grund av långvarig storm eller annat
oväder, isläggning, maskin- eller båthaveri eller drivmedelsbrist. Kungl.
Maj :t har tidigare denna dag på föredragning av chefen för socialdepartementet
beslutat bifalla riksförbundets framställning. Eftersom erfarenhet
saknas av den typ av arbetslöshetsförsäkring, varom här är fråga, får den
blivande försäkringen för yrkesfiskare betraktas som en försöksverksamhet.
Därvid förutsätts att de för arbetslöshetsförsäkring i övrigt grundläggande
principerna kommer att tillämpas vid prövningen av utgående ersättningar.
Jag noterar med tillfredsställelse, att Sveriges fiskares riksförbund
uttalat, att det med all kraft avser att medverka till att de ytterligare kontrollåtgärder,
vilka under verksamhetens gång kan visa sig erforderliga, blir
genomförda på ett effektivt och smidigt sätt.
I särskild skrivelse har riksförbundet vidare anhållit, att ett belopp av två
miljoner kr. ur prisregleringskassan för fisk måtte ställas till förfogande
för att tillföras försäkringsfonden för den blivande arbetslöshetskassan.
Enligt min mening är det angeläget att för fiskare liksom för andra yrkesgrupper
skapa ett försäkringsskydd för oförvållade inkomstbortfall av större
omfattning. Även om inkomstbortfall vid fiske i många fall får anses vara
av sådan beskaffenhet, att den enskilde fiskaren normalt har anledning
att räkna härmed i sin verksamhet, kan under extrema förhållanden ett så
betydande ekonomiskt avbräck orsakas fiskaren, att behov kan anses föreligga
av speciella stöd- eller skyddsåtgärder. En arbetslöshetsförsäkring för
fiskare med den utformning av arbetslöshetsbegreppet, som nyss angivits,
synes kunna ge ett sådant skydd.
Enligt vad Sveriges fiskares riksförbund uppgett är emellertid en förutsättning
för tillkomsten av en arbetslöshetsförsäkring för fiskare att den
erkända arbetslöshetskassa, som avses bli inrättad, utan onödig tidsutdräkt
kan tillföras medel för den erforderliga försäkringsfonden. Då den ekonomiska
bärkraften hos en del fiskargrupper är relativt begränsad, torde metoden
att anskaffa medel till försäkringsfonden genom att under en uppbyggnadsperiod
ta ut avgifter av medlemmarna i arbetslöshetskassan utan
att ge ersättningar kunna äventyra tillkomsten av kassan. Denna metod
medför nämligen, alt det kan komma alt dröja förhållandevis lång tid efter
10
Kungl. Maj. ts proposition nr 201 år 1962
kassans start, innan tillsynsmyndigheten kan lämna kassan tillstånd att få
börja utbetalningen av ersättningar. Enligt riksförbundet är det även för
att säkerställa en ostörd och sund utveckling av kassans verksamhet nödvändigt
att en tillräckligt stor fond finns att tillgå. Med hänsyn härtill har
riksförbundet funnit sig böra föreslå, att medel ur prisregleringskassan för
fisk tas i anspråk för att redan vid kassans start kunna bygga upp den för
ersättningsrätt erforderliga försäkringsfonden.
De av riksförbundet anförda skälen för att redan vid starten tillföra arbetslöshetskassan
den för ersättningsrätt erforderliga fonden synes mig beaktansvärda,
särskilt med tanke på att en företagargrupp nu för första gången
söker använda sig av den genom gällande arbetslöshetskasseförordning
öppnade möjligheten att stärka den enskilde yrkesutövarens trygghet. Förslaget
att för ändamålet ta i anspråk medel ur prisregleringskassan för fisk
finner jag mig därför böra biträda. Medlen i denna kassa är visserligen avsedda
för prisreglerande åtgärder på fiskets område, men det förhållandet
att arbetslöshetskassan är avsedd att utgöra ett skydd för den kategori, som
i första hand kan göra anspråk på dessa medel, synes emellertid kunna motivera
ett undantag.
Det är självfallet svårt att nu bedöma behovet av medel i försäkringsfonden.
Jordbruksnämnden har för sin del förordat, att tillskottet av regleringsmedel
bör maximeras till förslagsvis 500 000 kr. För egen del finner
jag lämpligt, att ett belopp av 1 miljon kr. ur den av nämnden förvaltade
prisregleringskassan för fisk tillförs fonden. Sedan närmare erfarenheter
vunnits av försäkringsverksamheten, synes kunna prövas, om ytterligare
tillskott av regleringsmedel kommer att erfordras för att försäkringen skall
kunna fungera på avsett sätt.
Därest arbetslöshetskassan skulle upphöra med sin verksamhet inom loppet
av tio år efter starten, bör de ur prisregleringskassan för fisk erhållna
medlen återbetalas enligt grunder, som fastställs av tillsynsmyndigheten i
samråd med statens jordbruksnämnd.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen att
medge att i enlighet med vad i det föregående förordats ett
belopp av 1 000 000 kr. ur den av statens jordbruksnämnd
förvaltade prisregleringskassan för fisk må användas till en
försäkringsfond för en erkänd arbetslöshetskassa för yrkesfiskare.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
B. Siöalth
Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 621197