Kungl. Maj:ts proposition nr 193 år 1962
1
Nr 193
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående omorganisation
av statens jordbruksnämnds råd; given Stockholms
slott den 2 november 1962.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro
BERTIL
Eric Holmqvist
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås, att statens jordbruksnämnds råd beträffande frågor
på jordbrukets område upplöses och ersätts med ett nytt till nämnden
knutet rådgivande organ, benämnt jordbruksnämndens konsumentdelegation.
Delegationen föreslås bestå av ett tiotal av Kungl. Maj :t förordnade ledamöter,
av vilka en utses att vara ordförande. Delegationens uppgift skall
vara att bistå nämnden med råd och upplysningar, att till nämnden framföra
synpunkter och önskemål beträffande jordbrukspolitikens utformning i
Sverige med särskild hänsyn tagen till förbrukarsidans intressen samt att
hos olika grupper av konsumenter verka för vidgad förståelse för och insikt
i det svenska jordbrukets problematik. De av omorganisationen föranledda
årliga kostnaderna uppskattas till 50 000 kr.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt Nr 193
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 193 år 1962
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
å Stockholms slott den 2 november 1962.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,
Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Aspling.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen
för jordbruksdepartementet, statsrådet Holmqvist, följande.
I en den 2 juli 1962 dagtecknad, inom jordbruksdepartementet upprättad
promemoria har lämnats en kortfattad redogörelse för utvecklingen under
1950-talet i vad avser verksamheten inom statens jordbruksnämnds råd beträffande
frågor på jordbrukets område. I promemorian har även framförts
vissa allmänna synpunkter på behovet av och förutsättningarna för en omorganisation
av nämnda råd.
Över departementspromemorian har efter remiss yttranden avgivits av
statskontoret, konjunkturinstitutet, statens jordbruksnämnd, kommerskollegium,
pris- och kartellnämnden, statens konsumentråd, Sveriges grossistförbund,
Sveriges köpmannaförbund, Sveriges industriförbund, Handelns
samarbetsorgan i jordbruksfrågor, Riksförbundet Landsbygdens folk, Sveriges
lantbruksförbund, Kooperativa förbundet, Landsorganisationen i Sverige,
Tjänstemännens centralorganisation och Sveriges akademikers centralorganisation.
Kommerskollegium har därjämte överlämnat av kollegium infordrade
yttranden från Stockholms handelskammare, Handelskammaren i
Göteborg, Skånes handelskammare och Handelskammaren i Gefle.
Departementspromemorian
Den prisreglerande verksamheten på jordbrukets område handhades under
1940-talet av statens livsmedelskommission, vars ledning utövades av en
ordförande och chef samt fem ledamöter. Vid kommissionens sida fanns såsom
rådgivande organ dels kommissionens allmänna råd med 35 ledamöter,
dels två expertorgan, nämligen kommissionens allmänna handelsråd och
kommissionens handelsråd för partihandelsfrågor. Därjämte hade till kommissionen
knutits de s. k. näringssakkunniga och den s. k. LK-delegationen,
vilken ledde arbetet med att upprätta de kalkyler över jordbrukets inkomster
och utgifter, som används såsom underlag vid prisregleringen å jordbrukets
produkter.
Kungl. Maj:ts proposition nr 193 år 1962
3
Livsmedelskommissionen upphörde vid utgången av budgetåret 1949/50.
Samtidigt därmed inrättades statens jordbruksnämnd. Ett principbeslut om
att inrätta en dylik nämnd fattades redan i samband med 1947 års jordbruksbeslut.
Frågan om dess arbetsuppgifter och organisation m. in. gjordes därefter
till föremål för utredningar. Den sista av dessa var den s. k. jordbruksnämndsutredningen.
På grundval av ett av denna utredning i december 1949
framlagt betänkande avlämnades proposition till 1950 års riksdag angående
inrättande av statens jordbruksnämnd m. m. (prop. 161; JoU 11; rskr. 248).
Jordbruksnämnden övertog ett antal av livsmedelskommissionens dittillsvarande
arbetsuppgifter samt de arbetsuppgifter, som ankommit på statens
sockernämnd och statens linnämnd. Enligt den för jordbruksnämnden gällande
instruktionen (SFS 1956: 376) åligger det nämnden bl. a. att såsom
centralt organ under Kungl. Maj :t handha den prisreglerande verksamheten
på ''jordbrukets område och övriga frågor rörande avsättningen inom och
utom landet av jordbruksprodukter. Prisreglerings- och avsättningsfrågor
på fiskets område faller även under nämndens område liksom också — under
inseende av överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap — vissa uppgifter
beträffande den ekonomiska försvarsberedskapen avseende livsmedel,
fodermedel och utsäde m. m. Det ankommer jämväl på nämnden att såvitt
avser livsmedel, livsmedelsråvaror och jordbruksförnödenheter handha utredningar
och regleringar, som hänför sig till Sveriges varuutbyte med utlandet
och till landets medverkan i internationella organisationer.
Jordbruksnämnden har ålagts att, då så lämpligen kan ske, samråda med
näringslivets organisationer inom nämndens verksamhetsområde.
Jordbruksnämndsutredningen föreslog i sitt betänkande att ett jordbruksnämndens
råd om 15 personer skulle inrättas samt att den s. k. LK-delegationen
skulle omvandlas till ett begränsat antal sakkunniga för att upprätta
jordbrukskalkyler (kalkylsakkunniga).
Vid remissbehandlingen av jordbruksnämndsutredningens betänkande uttalades
bl. a., att den av utredningen föreslagna omorganisationen inte borde
få medföra någon försvagning av konsumentrepresentationens relativa inflytande.
I den nyssnämnda propositionen anförde föredragande departementschefen
bl. a. följande beträffande grunderna för nämndens organisation.
Nämnden torde, såsom utredningen föreslagit, böra bestå av en ordförande
och chef jämte vissa av Kungl. Maj :t utsedda ledamöter. De sistnämndas
antal bör vara högst fem. Till nämnden bör knytas ett råd, vilket bör
representera olika av nämndens verksamhet berörda intressen. Vidare bör
en särskild expertdelegation finnas för att handhava de kalkyler över jordbrukets
inkomster och kostnader, som ligga till grund för prissättningen
på jordbrukets produkter och förnödenheter. Ledamöterna av detta expertorgan
böra liksom ledamöterna av jordbruksnämndens råd utses av Kungl.
Maj:t. Likaså bör det ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma antalet ledamöter
i expertorganet och rådet.
Riksdagen beslöt i enlighet med vad departementschefen sålunda föreslagit.
!•)• Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 193
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 193 år 1962
I nämndens instruktion har med anledning härav intagits föreskrifter att
nämnden skall utgöras av en generaldirektör och chef, tillika ordförande i
nämnden, samt högst fem ledamöter, vilka förordnas av Kungl. Maj :t.
Rådets verksamhet regleras genom 9 § i instruktionen, i vilken det heter:
För överläggningar med jordbruksnämnden, dock utan rätt att deltaga i
dess beslut, är inrättat statens jordbruksnämnds råd. Rådet består av två
avdelningar, en för frågor på jordbrukets område och en för prisregleringsfrågor
på fiskets område.
Ledamöterna i rådet utses av Kungl. Maj :t, som ock bestämmer antalet
ledamöter och dessas fördelning på de båda avdelningarna.
Rådet sammanträder på kallelse av generaldirektören. Vid rådets sammanträden
skall föras protokoll. Ledamot av rådet, som vid överläggning
angående visst ärende stannar för annan uppfattning än majoritetens, äger
få sin mening antecknad till protokollet.
Stadgandet överensstämmer i sina huvuddrag med de bestämmelser, som
reglerade verksamheten för livsmedelskommissionens råd.
Den ordning med förhandlingar mellan det statliga organet och producentsidan,
sedermera jordbrukets förhandlingsdelegation, i alla viktigare
prisregleringsfrågor, som så småningom utvecklats under slutet av 1940-talet, blev under början av 1950-talet regel.
Under senare hälften av 1950-talet upphörde emellertid de årliga prisöverläggningarna
huvudsakligen såsom en följd av treårs- och sexårsavtaien.
Samtidigt intensifierades överläggningarna även i mindre frågor mellan
jordbruksnämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation. Dessa överläggningar
har nu blivit en tämligen regelbunden företeelse. Nämndens råd
beträffande frågor på jordbrukets område har under denna tid relativt sällan
inkallats.
I detta sammanhang torde vidare erinras om vissa uttalanden från riksdagens
sida i samband med riksdagens godkännande år 1959 av det nu löpande
s. k. sexårsavtalet (prop. 149; JoU 29; rskr. 283).
Jordbruksutskottet anförde i nämnda utlåtande bl. a., att Kungl. Maj :t
och riksdagen under den nya prissättningsperioden skall kunna vidtaga de
åtgärder som påkallas, om planerna på ett europeiskt frihandelsområde,
vilka icke kunnat beaktas vid överläggningarna mellan jordbruksnämnden
och jordbrukets förhandlingsdelegation, blir förverkligade. Eventuella
förslag till åtgärder skall därvid förberedas genom överläggningar i vanlig
ordning. En liknande omprövning skall även ske, om de förutsättningar för
utrikeshandeln, från vilka nämnden och förhandlingsdelegationen i övrigt
utgått vid överläggningarna, skulle ändras så väsentligt, att syftet med
överenskommelsen på grund därav ej kan förverkligas.
I likhet med Kungl. Maj :t ansåg utskottet, att en översyn av prissättningssystemet
även kan bli nödvändig vid mera betydande förändringar i växelkurserna.
Av giltighetstiden för det nu löpande sexårsavtalet återstår f. n. i runt
tal tre år. Utvecklingen inom den svenska jordbruksnäringen ävensom de
Kungl. Maj.ts proposition nr 193 år 1962
5
problem för denna näringsgren, som under tiden fram till september 1965
kommer att aktualiseras, kan inte ännu överblickas. Dels avvaktas under
nämnda tid resultatet av 1960 års jordbruksutrednings arbete och de riksdagsbeslut,
som kan bli en följd därav, dels kan utvecklingen på hithörande
område inom EEC visa sig kräva åtgärder från svensk sida. Hur utvecklingen
under den närmaste framtiden än kan komma att gestalta sig, synes
det angeläget, att jordbruksnämnden ges resurser att så allsidigt som
möjligt bedöma och gradera önskemål -—• eller krav — som vid olika tillfällen
kommer att göra sig gällande.
Jordbruksnämndens ledning, som utövas av dess chef i förening med två
ledamöter från producenterna, två från den kooperativa respektive enskilda
handeln och näringslivet samt en från den största löntagarorganisationen
synes, med hänsyn till det begränsade antal ledamöter som bör ifrågakomma,
i allt väsentligt tillfredsställa de krav som uppställts på allsidig sammansättning
av nämnden.
Jordbrukets förhandlingsdelegation, som tillskapats av Sveriges lantbruksförbund
och Riksförbundet Landsbygdens folk, har erfarenhetsmässigt visat
sig fylla högt ställda anspråk på effektivitet. Delegationens presidium
och permanenta sekretariat har i inte ringa grad varit av betydelse i detta
sammanhang. Jordbruksnämndens ledning har också, såsom förut framhållits,
gjort inte bara större, principiella frågor utan även mindre betydelsefulla
sådana till föremål för förhandlingar med delegationen och därigenom
dragit fördel av delegationens stora fond av sakkunskap. I samband
med remisser till jordbruksnämnden av riksdagsmotioner eller liknande
har också i betydande utsträckning krävts, att delegationens synpunkter
inhämtats. Överläggningar mellan nämnden och delegationen har
sålunda under senare tid ägt rum i alla frågor, som är eller kan tänkas vara
av principiell betydelse för hela jordbruksnäringen.
Det nuvarande rådet har kommit att spela en alltmer underordnad roll,
framför allt efter år 1956, då ettårsavfalen på jordbrukets område ersattes
med flerårsavtal. I den mån rådet inkallats har detta skett för att bereda
detsamma möjlighet att ge sin mening till känna över förhandlingsöverenskommelser,
som redan godkänts av de förhandlande parterna. Genom den
utveckling som skett synes i betydande utsträckning konsumentgruppernas
inflytande på jordbrukets prisregleringsfrågor ha begränsats på ett sätt,
som på lång sikt inte kan vara till fördel vare sig för jordbruket eller för
samhället i övrigt.
Med hänsyn till de spörsmål hade inom och utom landet, som under de
närmaste åren kommer att aktualiseras och som kan förväntas vara av vital
och genomgripande betydelse för jordbruksnäringen i dess helhet, synes
det i hög grad angeläget alt — på samma sätt som producentintresset
— det mer eller mindre renodlade konsumentintresset bereds möjlighet
att följa utvecklingen på jordbrukets område och att bidra till utformningen
av den jordbrukspolitik som — i sista hand — riksdagen skall
godkänna. Härutöver är det även i dagens läge angeläget, att konsument
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 193 år 1962
intressena får möjlighet att göra sig hörda i samband med t. ex. erforderliga
förändringar av införselavgifterna. Rådet, som i sin nuvarande form
inte kan anses fylla en saklig funktion såvitt avser prisfrågor på jordbrukets
område, bör därför omorganiseras. Rådets avdelning för prisregleringsfrågor
på fiskets område bör emellertid bibehållas.
Jordbruksnämndens samarbete med ett omorganiserat råd bör, liksom
även samarbetet med jordbrukets förhandlingsdelegation, regleras genom
bestämmelser i nämndens instruktion. Största möjliga likformighet i fråga
om status och kompetensområde bör därvid eftersträvas. De överläggningar,
som hittills ägt rum mellan nämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation,
synes därför framgent böra omfatta jämväl det föreslagna nyinrättade
organet. Det nya rådet bör erhålla annan benämning än den nuvarande.
Även härutinnan bör jordbrukets förhandlingsdelegation kunna tjäna såsom
förebild. Förslagsvis synes benämningen jordbruksnämndens konsumentdelegation
kunna komma i fråga.
Konsumentdelegationen bör för att upprätthålla en önskvärd balans i de
kring nämnden grupperade intressentkategorierna till sin storlek motsvara
jordbrukets förhandlingsdelegation. Antalet ledamöter bör därför vara högst
tio jämte suppleanter.
Ledamöterna och suppleanterna bör utses av Kungl. Maj :t. Vid valet av
ledamöter bör eftersträvas att i delegationen skall finnas representerad expertis
på frågor, förknippade med prissättningen på jordbrukets produkter
samt på prisfrågor av mer allmän natur. Delegationen bör vidare utgöras
av personer med särskilda insikter i nationalekonomiska problem och
internationella handelsproblem, i synnerhet i vad avser handeln med jordbruksprodukter.
Två av ledamöterna torde böra utses efter förslag av Landsorganisationen
i Sverige, två efter förslag av Tjänstemännens centralorganisation
och en efter förslag av Sveriges akademikers centralorganisation.
Det är önskvärt att minst två av ledamöterna är kvinnor. Kungl. Maj :t bör
förordna en av ledamöterna att vara delegationens ordförande samt utse en
av dem att vara ersättare för ordföranden.
Det torde få förutsättas att konsumentdelegationens ledamöter och särskilt
dess ordförande kommer att avsätta avsevärd tid åt de med ledamotskapet
förenade arbetsuppgifterna. Därest hittillsvarande praxis i vad
avser jordbruksnämndens kontakter med jordbrukets förhandlingsdelegation
läggs till grund för en bedömning av den framtida sammanträdesfrekvensen,
torde man böra räkna med att ett belopp om sammanlagt ca 50 000 kr.
ställs till förfogande för att bestrida ersättningar till konsumentdelegationens
ledamöter och suppleanter.
Jordbruksnämndens kansli torde kunna stå till konsumentdelegationens
förfogande i den omfattning delegationens ledamöter finner lämpligt.
Kungl. Maj.ts proposition nr 193 år 1962
7
Yttrandena
Allmänna synpunkter
Konjunkturinstitutet finner det uppenbart att jämvikt saknats mellan de
olika parternas representation och möjligheter att påverka utvecklingen.
Ehuru jordbrukspolitiken regleras av relativt långsiktiga överenskommelser,
föreligger dock utrymme för variationer inom dessa, vilka bör tillvaratas
för att i möjligaste mån ge flexibilitet åt produktions- och prisstrukturen.
Vid den aktuella utformningen av jordbrukspolitiken får i viss utsträckning
överläggningar och förhandlingar inom jordbruksnämnden och till denna
knutna organ ersätta samspelet mellan konsumenter och producenter på
en fri marknad. Det synes därför institutet vara en förbättring jämfört med
den nuvarande situationen om en konsumentdelegation inrättades. Kooperativa
förbundet anför, att det ur flera synpunkter kan framstå som önskvärt,
att de båda konsumentrepresentanterna i jordbruksnämnden skall få
till sitt förfogande en vidare krets av företrädare för olika kategorier av varuförbrukare
jämte representanter med specialkunskaper i nationalekonomiska
och handelspolitiska problemställningar. Tjänstemännens centralorganisation
delar uppfattningen att konsumentgrupperna i större utsträckning
än hittills bör ges möjlighet att följa jordbruksprisfrågornas behandling
och tillstyrker förslaget att en konsumentdelegation inom jordbruksnämnden
inrättas. Även Sveriges akademikers centralorganisation anser det
angeläget, att bättre balans mellan konsumentintressen och producentintressen
åstadkoms. Organisationen tillstyrker därför förslaget men anser,
att den tilltänkta konsumentdelegationen endast är ett steg i önskvärd riktning.
Organisationen finner det emellertid angeläget, att den föreslagna omorganisationen
genomförs redan nu, eftersom den dock innebär en klar förbättring
jämfört med nuvarande förhållanden.
Sveriges industriförbund hyser uppfattningen, att en grundlig och sakkunnig
behandling av viktigare jordbruksfrågor skulle främjas genom tillkomsten
av en till jordbruksnämnden knuten konsumentdelegation. Också kommerskollegium
biträder förslaget att en särskild konsumentdelegation inrättas
med uppgift att inför nämnden uttala sig i och belysa de ur konsumentsynpunkt
aktuella spörsmålen inom jordbruket. Liknande synpunkter anförs
även av statskontoret, statens konsumentråd (majoriteten), Sveriges
grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Stockholms handelskammare
och Handelskammaren i Göteborg.
Enligt Landsorganisationens mening synes det nuvarande konsumentinflytandet
i nämnden ha något underskattats i departementspromemorian. Nackdelen
med den nuvarande ordningen vid förhandlingar har tidigare varit, att
man från konsumentsynpunkt riskerat att få en kompromiss på kompromissen
därigenom att man först kompromissat om nämndens bud med producentrepresentanterna
inom nämnden och sedan nått en kompromiss mellan
detta nämndens bud och förhandlingsdelegationens. Med del tillvägagångssätt
vid förhandlingarna, som utvecklats under senare år, har emellertid ris
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 193 år 1962
ken för sådana dubbelkompromisser minskat högst väsentligt. Organisationen
vill dock inte härmed förneka värdet av att nämnden tillförs ytterligare
sakkunskap och erfarenheter även från konsumentsidan. Samhällsekonomiska
och handelspolitiska aspekter har inte fått det utrymme vid förhandlingarna,
som de kanske bort ha. Organisationen finner därför en förstärkning
av nuvarande konsumentrepresentation vid förhandlingarna värdefull.
Statens jordbruksnämnd anger i sitt yttrande, i vilken omfattning och
på vilket sätt de i departementspromemorian skisserade uppslagen enligt
nämndens uppfattning lämpligen bör kunna genomföras och utformas.
Nämndens majoritet anser sig kunna dra den enligt nämndens uppfattning
berättigade slutsatsen av departementspromemorian, att tillräckliga skäl inte
längre skulle föreligga att bibehålla en jordbrukarrepresentation i nämndens
råd eftersom jordbruksintressena allaredan vore tillräckligt effektivt bevakade
av jordbrukarrepresentanterna i nämnden och av jordbrukets förhandlingsdelegation.
En minoritet inom nämnden har emellertid i särskilt yttrande
framhållit, att rådets allsidiga sammansättning bör bibehållas såtillvida
att vid en eventuell förändring och omgruppering av representationen någon
i det nuvarande rådet representerad mera betydande intressegrupp inte utesluts.
Handelskammaren i Gefle anser det visserligen inte principiellt riktigt att
under löpande avtalsperiod vidta organisationsåtgärder, som mer eller mindre
förändrar det relativa inflytande, som då avtalet ingicks tilltänkts producent-
respektive konsumentintresset. Handelskammaren har däremot intet
att invända mot att en konsumentdelegation med föreslagen sammansättning
kommer till stånd i samband med att ett nytt avtal upprättas. Kammaren
anser att en sådan delegation ur såväl ekonomiska som psykologiska synpunkter
skulle vara till fördel för både jordbruk och nationalhushåll.
I gemensamt yttrande från Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet
Landsbygdens folk framhålles inledningsvis, att jordbruksnämndens råd
med dess nuvarande sammansättning synes fylla rimliga anspråk på en vid
samhällsrepresentation. Det har inte förelegat något hinder för nämndens
konsumentrepresentanter att påkalla rådets inkallande vid utlösning av
spärreglerna i sexårsavtalet eller i andra sammanhang. Inte heller har någon
framställning gjorts till statsmakterna om att konsumentintressena erhållit
en dålig bevakning i jordbruksprissammanhang. Det finns således, enligt
förbundens mening, inga skäl att nu aktualisera frågan om en förstärkning
av konsumenternas inflytande vid behandling av jordbrukets prisregleringsfrågor.
Förbunden finner det å andra sidan givet, att konsumentgrupperna
kan ha ett legitimt intresse av insyn i dessa frågor. Detta intresse måste
emellertid anses vara tillgodosett genom konsumentrepresentanterna i
nämnden, vilka det givetvis står fritt att rådgöra med tillgänglig expertis.
Skulle trängande skäl kunna förebringas att härutöver tillgodose önskemål
från konsumentgrupperna torde detta kunna ske inom ramen för ett rådgivande
organ sådant som det existerande jordbruksnämndens råd. Skulle bärande
skäl kunna åberopas för att reorganisera detta råd i syfte att uppnå
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 193 år 1962
en vidare förankring av de jordbrukspolitiska besluten, vill förbunden emellertid
inte motsätta sig en sådan åtgärd. Konsumentsidans inflytande på jordbrukspolitikens
utformning hittills synes dock ha underskattats i departementspromemorian.
Också Skånes handelskammare ansluter sig till en liknande
uppfattning och förordar, att man inskränker sig till att återföra jordbruksnämndens
råd till den ställning, som åsyftades vid nämndens tillkomst.
Konsumentdelegationens uppgifter och befogenheter
Åtskilliga remissorgan konstaterar, att det i departementspromemorian
inte närmare fastlagts, vilka av den tilltänkta delegationens uppgifter som
avses att vara de väsentliga eller vilken ställning delegationen skulle ha vid
förhandlingarna om prissättningen på jordbrukets produkter. I avsaknad av
närmare redogörelse i dessa och likartade frågor undviker ett par remissorgan,
bl. a. konjunkturinstitutet, att ta definitiv ställning till förslaget att inrätta
delegationen. Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens
folk anför, att syftena med de i departementspromemorian skisserade
förslagen eller tankegångarna förefaller oklara och delvis motstridande. Vad
i promemorian sagts om delegationens status och kompetensområde synes
förbunden särskilt oklart och kan under inga omständigheter få tolkas som
en rekommendation att delegationen skulle uppträda som förhandlingspart
till jordbrukets förhandlingsdelegation eller att på annat sätt så företräda
konsumentintressena att dess verksamhet bleve liktydig eller snarlik med
den, som anses böra tillkomma en förhandlingspart. Också Kooperativa förbundet
avvisar tanken att konsumentdelegationen skulle uppträda som förhandlingspart
gentemot jordbrukets förhandlingsdelegation, varvid jordbruksnämndens
roll väsentligen skulle bli att fungera som ett slags medlande
instans. Förbundet förordar i stället, att den nya delegationen skall få endast
rådgivande funktioner och sålunda vara ett organ, med vilket i första
hand jordbruksnämndens båda konsumentrepresentanter (KF:s och LO:s
representanter) kunde hålla överläggningar före och under jordbruksprisförhandlingarna.
Statens jordbruksnämnd hävdar, att vad härom anförts i
departementspromemorian inte får tolkas som en rekommendation, att det
omorganiserade rådet skulle erhålla ställning som förhandlingspartner. Enligt
nämnden skall förhandlingsparterna självfallet vara å ena sidan jordbruket
genom dess förhandlingsorgan och å andra sidan staten, närmast
representerad genom sitt prisregleringsorgan, statens jordbruksnämnd. Rådets
uppgift måste även efter en eventuell omorganisation bli av rådgivande
natur. Enligt Sveriges industriförbunds mening talar såväl principiella som
praktiska skäl mot att delegationen skall utrustas med beslutanderätt. Delegationen
bör liksom jordbruksnämndens råd ha allenast rådgivande befogenheter.
Av samma uppfattning är statens konsumentråd (majoriteten)
och Stockholms handelskammare, som tillägger att delegationen emellertid
bör närvara vid förhandlingarna mellan nämnden och jordbrukets förband
-
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 193 år 1962
lingsdelegation. Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor förutsätter, att
tillkomsten av den ifrågasatta delegationen inte avses medföra en ändring
av jordbruksnämndens ställning därhän att nämnden i realiteten närmast
finge karaktären av ett mellan de båda delegationerna medlande organ. Den
nya delegationen, vars uppgift under det nu löpande sexåriga avtalet närmast
torde bli av rådgivande karaktär, bör till nämnden kunna framföra sina
synpunkter och förslag men beslutanderätten bör fortfarande självständigt
utövas av nämnden. Sveriges grossistförbund framhåller att det, för att
jordbruksnämndens arbetsuppgifter skall kunna handläggas på ett smidigt
sätt, måste förutsättas att delegationen endast skall behandla mera väsentliga
frågor.
Statens pris- och kartellnämnd, som inte direkt tar ställning till frågan
om delegationens uppgifter och befogenheter, ger uttryck för farhågor att
ett förhandlingssystem mellan tre olika parter — jordbruksnämnden, jordbrukets
förhandlingsdelegation och konsumentdelegationen — skulle bli invecklat
och måhända även betungande. Tjänstemånnens centralorganisation
däremot fäster stort avseende vid att konsumentdelegationen avses delta vid
de gemensamma överläggningarna mellan nämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation.
Sveriges akademikers centralorganisation, som föreslår
att möjligheterna att åstadkomma ett klarare partsförhållande på jordbruksområdet
undersöks, anser den principiellt riktiga lösningen vara att förhandlingarna
ombesörjs av ett särskilt organ knutet till jordbruksnämnden,
benämnt t. ex. statens förhandlingsdelegation för jordbruksfrågor. I denna
delegation skulle ingå representanter för staten och för konsumentintressena.
Med en sådan organisation borde jordbruksnämndens uppgifter begränsas
på så sätt, att direkta förhandlingar i intressefrågor hänförs till förhandlingsdelegationen
och inte till nämnden. Någon ändrad sammansättning av
jordbruksnämnden skulle i så fall inte bli påkallad. Centralorganisationens
förslag innebär principiellt sett, att konsumentdelegationen omvandlas till
förhandlingsdelegation.
Konsumentdelegationens storlek, sammansättning och ordförande
Av de remissorgan, som uttalat sig i frågan om den tilltänkta konsumentdelegationens
storlek, har någon kritik inte riktats mot det i departementspromemorian
föreslagna antalet, tio ledamöter jämte suppleanter. Endast
Tjänstemännens centralorganisation anför i detta sammanhang, att det
synes lämpligt, att konsumentrepresentationen i jordbruksnämnden samordnas
med konsumentdelegationen genom att nämndens två konsumentrepresentanter
ingår i delegationen utöver de föreslagna tio ledamöterna.
Beträffande delegationens sammansättning har ett flertal remissorgan
anmält önskemål om en vidgad rekryteringsbas för delegationen.
Statens pris- och kartellnämnd, Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund,
Sveriges köpmannaförbund, Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor
samt handelskamrarna i Stockholm och Göteborg anser det sålunda i
Kungl. Maj. ts proposition nr 193 år 1962
11
hög grad angeläget, att representanter för den enskilda handeln och industrin,
framför allt livsmedelsindustrin, erhåller allsidig och betryggande
representation i delegationen. Skånes handelskammare, med instämmande
av Stockholms handelskammare, anser att motiv saknas att tillföra det rådgivande
organet såsom sådant expertis i fråga om prisfrågor av mer allmän
karaktär eller i fråga om nationalekonomiska problem.
Statens jordbruksnämnd (majoriteten) framhåller att några skäl för att
slopa annan representation i nämndens råd än den renodlade jordbruksrepresentationen
inte anförts i departementspromemorian. En åtgärd, varigenom
representationen från handel och industri skulle avkopplas från rådsöverläggningarna,
synes enligt nämndens mening svårligen kunna försvaras,
inte minst därför att utvecklingen synes gå mot en alltmer omfattande industriell
förädling av jordbrukets produkter. Sveriges lantbruksförbund och
Riksförbundet Landsbygdens folk samt statens jordbruksnämnds minoritet
tillstyrker en eventuell reorganisering av jordbruksnämndens råd endast under
den uttryckliga förutsättningen att rådets allsidiga sammansättning bibehålls
och att sålunda även efter en omgruppering av representationen någon
i det nuvarande rådet representerad intressegrupp inte utesluts. Förbunden
anser nämligen, att det är till fördel under rådets arbete, både i fall av
interna överläggningar och vid framförandet av råd, synpunkter och önskemål
till de förhandlande parterna, d. v. s. nämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation,
att en så representativ sakbedömning som möjligt säkras
inom rådets egen krets.
Kooperativa förbundet finner den föreslagna sammansättningen säregen av
det skälet att den tilltänkta löntagarrepresentationen fördelats så att de löntagarorganisationer
blivit överrepresenterade, vilkas medlemmar i allmänhet
torde representera högre inkomstklasser än de i Landsorganisationen sammanslutna.
Den sistnämnda organisationen har också en vida större medlemsnumerär
än tjänstemannaorganisationerna. Enligt förbundets mening
innebär vidare konsumentkooperationens uteslutning från varje som helst
representation ett ytterligare anmärkningsvärt förbiseende.
De varuförmedlingsorganisationer och livsmedelsindustrier, som tillhör
den konsumentkooperativa rörelsen och som arbetar i konsumenternas direkta
intresse, besitter särskild sakkunskap i frågor av central betydelse vid
behandlingen av jordbrukets prisfrågor och andra väsentliga frågor beträffande
jordbruksproduktionens anpassning efter inre och yttre handels- och
jordbrukspolitiska förändringar, vilka kan förväntas inom en nära framtid.
Förbundet anser sålunda, att representation i delegationen även för konsumentkooperationen
måste vara en naturligt given, värdefull, för alt inte säga
oumbärlig, förstärkning av dess arbetskapacitet. I detta sammanhang erinrar
förbundet om att den konsumentkooperativa rörelsen sedan en längre
tid samarbetat med löntagarorganisationerna, bl. a. i eu gemensam kommitté
för jordbruksfrågor, med uppgift att bibringa breda konsumentkretsar allmän
insikt i jordbruksfrågor och utforma eu gemensam, sakligt orienterad
konsumentopinion beträffande jordbrukspolitiken och dess prisfrågor. Det
ingående samarbete mellan löntagarnas och de kooperativt organiserade konsumenternas
sammanslutningar, vilket redan är grundlagt och kan förutsät
-
12
Kungl. Maj. ts proposition nr 193 år 1962
tas bestå inom delegationen vid dess komplettering med representation för
Kooperativa förbundet, kommer, enligt förbundets mening, att avsevärt bidra
till en saklig och för konsumentintresset i dess helhet representativ behandling
av de betydelsefulla frågor, som skall prövas av delegationen.
Av samma uppfattning är Landsorganisationen, som även ifrågasätter, huruvida
det med hänsyn till de båda samhällsgruppernas omfattning är rimligt,
att tjänstemannakåren blir representerad med tre ledamöter i delegationen
och arbetarna bara med två. Det synes organisationen tillfyllest om
tjänstemännen får tillsammans två representanter. Vidare anser organisationen,
att de båda konsumentrepresentanterna i nämnden skall ingå i delegationen
och eventuellt också leda dennas arbete. Även Tjänstemännens centralorganisation
föreslår, som tidigare nämnts, att de två konsumentrepresentanterna
skall ingå i delegationen men utöver de föreslagna tio ledamöterna.
Statens jordbruksnämnd däremot finner att, med hänsyn till det omorganiserade
rådets funktion som rådgivande organ åt nämnden, i rådet
självfallet inte bör ingå någon av nämndens egna ledamöter eller tjänstemän.
Av samma uppfattning är Kooperativa förbundet och Handelns samarbetsorgan
i jordbruksfrågor.
Statens konsumentråd (majoriteten), som har till uppgift att på olika sätt
främja konsumenternas intressen genom bl. a. konsumentupplysning och i
sin verksamhet ofta kommer i kontakt med prisfrågor på konsumentvaruområdet,
föreslår att en av konsumentdelegationens ledamöter utses på förslag
av konsumentrådet. Rådet anser, att erfarenhet från dess verksamhet
skulle vara av värde inom den föreslagna delegationen, samtidigt som det
skulle vara lyckligt ur rådets synpunkt att ha den direkta och personliga
kontakten med ett område som står för en så betydande del av konsumtionen
som jordbruksprodukterna. Sveriges akademikers centralorganisation
kan —- liksom även statskontoret — acceptera den föreslagna sammansättningen
av konsumentdelegationen. Vad i departementspromemorian härom
anförts föranleder intet annat yttrande från kommerskollegieis sida än att
kollegium vill betona vikten av att de i delegationen ingående ledamöterna
inte bör utses i egenskap av medlemmar i olika intresseorganisationer; de
bör i sitt arbete inom delegationen kunna inta en obunden hållning.
Önskemålet i departementspromemorian att minst två av delegationens ledamöter
skall vara kvinnor har föranlett kommentar endast av statskontoret,
som finner det riktigt, att både män och kvinnor skall ingå i delegationen.
Statskontoret finner det emellertid inte lämpligt att i instruktion eller
på annat sätt utfärda formell bestämmelse härom.
Remissorganen är ense om att konsumentdelegationens ordförande
bör utses av Kungl. Maj :t och att han inte bör vara partsrepresentant. Han
bör i stället utväljas bland de opartiska experter, som enligt departementspromemorian
förutsätts skola ingå i delegationen, dock att Landsorganisationen,
som nyss sagts, tänkt sig eventualiteten att nämndens båda konsumentrepresentanter
skulle ingå i delegationen och leda dess arbete. Sveriges
Kungl. Maj:ts proposition nr 193 år 1962
13
lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk vill däremot förutsätta,
att generaldirektören i jordbruksnämnden liksom hittills skall vara
ordförande i ett eventuellt reorganiserat råd.
Sammankallande av konsumentdelegationen
Statens jordbruksnämnd förutsätter, att nämnden liksom hittills överlägger
med det omorganiserade rådet i de viktigare frågor, där nämnden finner
överläggningar påkallade. Rådets fastare organisation med egen ordförande
m. in. torde dessutom komma att aktualisera överläggningar på begäran av
rådet, men nämnden bör, såsom statligt förhandlingsorgan uppenbarligen
ha fria händer att bestämma, i vilken ordning överläggningarna med rådet
och överläggningarna eller förhandlingarna med jordbrukets förhandlingsdelegation
skall upptas och bedrivas. Häruti instämmer Sveriges lantbruksförbund
och Riksförbundet Landsbygdens folk. Även Sveriges köpmannaförbund,
Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor, Sveriges industriförbund
och Sveriges grossistförbund hyser denna uppfattning men anser det samtidigt
självfallet, att om nämnden bedriver förhandlingar med jordbrukets
förhandlingsdelegation detta åtminstone som regel bör utgöra skäl att sammankalla
konsumentdelegationen. Det framhålls därutöver att, när nämnden
beslutar inkalla endera delegationen, den andra delegationen bör ha rätt
att på begäran bli hörd.
Konsumentdelegationens benämning
Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk finner
beteckningen jordbruksnämndens konsumentdelegation mindre väl vald, eftersom
jordbruksnämnden (såväl nämnden som dess kansli) företräder det
allmänna. Då det reorganiserade organet alltjämt förutsätts få en rådgivande
funktion vis-å-vis jordbruksnämnden, föreligger enligt de båda förbunden
ingen anledning att frångå den nuvarande benämningen jordbruksnämndens
råd.
Fyra av de remissorgan, som förordat att representanter för handeln och
industrin bereds plats i konsumentdelegationen, har föreslagit, att denna
erhåller en benämning, som inte uteslutande framhåller dess konsumentrepresentation.
Sveriges köpmannaförbund och Handelns samarbetsorgan i
jordbruksfrågor föreslår benämningen jordbruksnämndens expertdelegation,
medan Stockholms handelskammare förordar jordbruksnämndens prisregleringsdelegation.
Handelskammaren i Göteborg anser, att den i departementspromemorian
valda beteckningen lätt kan ge anledning till den missuppfattningen,
att organet på något sätt skall fungera som en direkt motpart
till jordbrukets förhandlingsdelegation vid förhandlingar i prisregleringsfrågor
och liknande frågor. Såvitt kammaren förstår är detta ej meningen
och föreslår därför att det nya organet får eu annan beteckning, t. ex. jordbruksnämndens
allmänna råd.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 193 år 1962
Konsumentdelegationens sekretariat
Om konsumentdelegationen ges en rent rådgivande funktion, faller det
också naturligt, uttalar Kooperativa förbundet, att de utredningsavdelningar
de olika konsumentorganisationerna redan förfogar över (LO, TCO och
KF) kan stå till förfogande som serviceorgan åt konsumentdelegationen.
Härigenom undviks den svårighet, som skulle uppstå, därest de i delegationen
ingående ledamöterna, eventuellt var för sig, skulle ha tillgång till jordbruksnämndens
utredningsapparat i samband med sin medverkan i förhandlingsarbetet.
För jordbruksnämndens ledning måste det, såvitt statens
pris- och kartellnämnd kan bedöma, te sig vanskligt, om konsumentdelegationen
utrustades med en formlig och inte närmare avgränsad förfoganderätt
över jordbruksnämndens kansli. Därest förslaget om en särskild
delegation förverkligades, skulle det med hänsyn härtill vara lämpligare,
om endera jordbruksnämnden eller delegationen försågs med en ny befattning,
vars innehavare skulle ha till särskild uppgift att biträda konsumentdelegationen.
Också statens konsumentråd (majoriteten) anser det viktigt,
att personella resurser ställs till delegationens förfogande, så att den kan
biträda jordbruksnämnden och företräda konsumenterna på ett effektivt
sätt. Statens jordbruksnämnd förklarar, att det omorganiserade rådet och
dess ledamöter givetvis skall kunna erhålla befintligt material och tillgängliga
upplysningar från jordbruksnämndens kansli i samma utsträckning
som jordbrukets förhandlingsdelegation och på samma sätt som gäller för
andra institutioner eller enskilda. Att nämndens kansli skall stå till det nya
rådets förfogande i den omfattning ledamöterna finner lämpligt synes däremot
inte böra komma i fråga. Med den fastare organisation, som nu föreslås,
är det tänkbart, att rådet kan ha behov av en egen sekreterare. Frågan
härom torde dock böra anstå till dess att det nya rådet haft tillfälle självt
ta ställning härtill. Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens
folk finner det mindre lämpligt, att nämndens kansli skulle stå
till det nya organets förfogande. Utan särskilda påpekanden synes det däremot
vara klart, att ledamöterna skall ha möjlighet att hos nämndens kansli
inhämta upplysningar på samma sätt och i samma utsträckning som andra
personer och institutioner.
Konsumentdelegationens förenlighet med nuvarande sexårsavtal
Därest konsumentdelegationen tilläggs andra och mer vittgående befogenheter
än rent rådgivande, kan det enligt Kooperativa förbundets mening
starkt ifrågasättas, huruvida den föreslagna mycket genomgripande institutionella
förändringen av de hittillsvarande formerna för jordbrukets prisförhandlingar
kan och bör företas, så länge nuvarande sexårsavtal gäller.
Förbundet har visserligen uppmärksammat, att krav börjat framföras på
förändringar i avtalet, men kan inte bedöma, huruvida dessa modifikatio
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 193 år 1962
15
ner i avtalet till jordbrukarnas förmån skulle kräva mera djupgående förändringar
i själva förhandlingsformerna.
Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk finner
det uppenbart, att de förhandlande parterna i jordbrukets prisfrågor är å
ena sidan jordbruket, företrätt genom dess förhandlingsdelegerade, och å
andra sidan statsmakterna representerade i första hand av statens jordbruksnämnd.
Detta förhållande gäller otvetydigt för innevarande avtalsperiod
och kan, menar de båda förbunden, icke rubbas, då jordbrukets förhandlingsdelegation
och statens jordbruksnämnd är de enda parter, som
förbundit sig att svara för att avtalet fullföljs. Jordbruksorganisationerna
kan inte heller för tiden efter nuvarande prisöverenskommelse ge sin anslutning
till en förhandlingsordning, som innebär, att jordbruket skulle förhandla
med annan part än den, som inför statsmakterna svarar för prisregleringarna
på jordbruksområdet.
Handelskammaren i G ef le erinrar om att riksdagen år 1959 uttalat, att
därest åtgärder måste vidtas till följd av omständigheter, som inte kunnat
beaktas vid överläggningarna mellan jordbruksnämnden och förhandlingsdelegationen,
dylika åtgärder skall förberedas genom överläggningar i vanlig
ordning. Handelskammaren vill särskilt understryka orden »i vanlig
ordning», enär den anser, att förslaget till en omorganisation av nämndens
råd tillför avtalet en helt ny faktor, som inte förutsetts, då det upprättades.
Handelskammaren ifrågasätter, om det är opportunt att under
pågående avtalsperiod genomföra en förändring, som i praktiken helt skjuter
rådet åt sidan. Däremot har kammaren intet att invända mot att delegationen
kommer till stånd i samband med att ett nytt avtal upprättas. Inte
heller Skånes handelskammare anser det vara riktigt att under gällande
sexårsavtal genomföra sådana organisatoriska förändringar, som ändrar
maktbalansen inom regleringsorganet, statens jordbruksnämnd.
Kostnaderna för konsumentdelegationen
Då Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk hyser
den åsikten att det väsentligen bör ankomma på jordbruksnämnden att
avgöra omfattningen av de uppgifter, som lämpligen kan ges nämndens råd,
kan de båda organisationerna inte bedöma storleken av de för rådets verksamhet
erforderliga kostnaderna. Att statsmakterna svarar för ersättningen
till ett statligt förordnat och allsidigt sammansatt jordbruksnämndens råd
finner organisationerna rimligt. Skulle å andra sidan det föreslagna organet
på grund av ensidighet i sammansättningen eller på grund av bestämmelser
i i särskild ordning meddelad instruktion kunna förutsättas huvudsakligen
komma att fungera som företrädare för begränsade konsumentintressen
och sålunda direkt eller indirekt få ställning som part vid förhandlingarna,
synes det jordbruksorganisationerna något egendomligt, att
organet skulle vare sig förordnas eller bekostas av det allmänna.
16
Kungl. Maj. ts proposition nr 193 år 1962
Departementschefen
De förslag, som framlagts i den nyss redovisade departementspromemorian,
har mött förståelse från den övervägande delen av de myndigheter
och organisationer, som yttrat sig i frågan. De har sålunda intagit en positiv
attityd till förslaget att reorganisera jordbruksnämndens råd och de
har vitsordat behovet av att bredda förbrukarsidans medverkan vid utformningen
av jordbrukspolitiken och det löpande arbetet med hithörande
frågor. Genom en reform av föreslagen karaktär skulle, som ett antal av
remissorganen har hävdat, även vinnas, att avnämarna av det svenska
jordbrukets produkter, konsumenterna, får en vidgad förståelse för och
insikt i de problem, som det svenska jordbruket har att brottas med.
Åtskilliga remissorgan har uttalat, att det av departementspromemorian
inte klart framgått, vilka arbetsuppgifter som skulle åvila det reorganiserade
rådet och vilka befogenheter det skulle utrustas med. Eu tämligen
enhällig opinion har därvid ansett, att rådet inte bör uppträda som förhandlingspart
gentemot jordbrukets förhandlingsdelegation. Något sådant
bär heller inte direkt åsyftats i promemorian. Avsikten har i stället varit att
ange de allmänna riktlinjerna för ett rådgivande organ med sådan sammansättning
att nämnden genom detta skulle på ett effektivare och mera
berikande sätt än vad hittills varit fallet kunna inhämta synpunkter och
önskemål från och nå kontakt med en upplyst och engagerad opinion. Det
förtjänar i detta sammanhang framhållas, att jordbrukets förhandlingsdelegation
och dess sekretariat inte bör uppfattas enbart som en motpart utan
även som ett önskvärt komplement till jordbruksnämnden. Förhandlingsdelegationens
uppgifter är rådgivande i förhållande till nämnden i lika
hög grad som förhandlande. Genom den i departementspromemorian skisserade
omorganisationen av nämndens råd skulle ernås en bättre balans
mellan de skilda intressegrupper, som i detta sammanhang bör ha rådgivande
funktioner.
Inom det svenska jordbruket har under en lång följd av år vuxit fram
ett ändamålsenligt och för jordbrukets ekonomiska liv synnerligen värdetullt
system av organisationer, vilket även internationellt sett framstår som
föredömligt. På grund härav har producentsidans rådgivande och förhandlande
verksamhet gentemot nämnden på ett självklart sätt kunnat byggas
UPP och omhänderhas av producenterna själva utan förmedling från statens
sida. Förbrukarintressena har däremot inte kunnat samordnas på ett
motsvarande sätt. Det ter sig därför naturligt, att statsmakterna nu tar
initiativet att upprätta ett organ, som inom det här aktuella området bör
verka till fromma inte bara för den alltmer dominerande andel av det
svenska folket, som uppträder som enbart avnämare av jordbrukets nrodukter,
utan också för producenterna själva genom upplysningsverksamhet
i lämpliga former, varigenom förståelsen fördjupas för det svenska jordbrukets
problematik och ställning i Sverige och i internationellt perspektiv.
Kungl. Maj.ts proposition nr 193 år 1962
17
En dylik omorganisation, som närmast innebär att det rådgivande organet
återförs till den ställning som åsyftades vid nämndens tillkomst, synes vara
väl förenlig med innebörden av gällande sexårsavtal. Jag vill därför förorda,
att den nuvarande avdelningen för frågor på jordbrukets område inom jordbruksnämndens
råd upplöses och vid årsskiftet 1962/63 ersätts med en till
nämnden knuten delegation, förslagsvis benämnd jordbruksnämndens konsumentdelegation.
Jordbruksnämndens råd bör i fortsättningen bestå endast
av dess nuvarande avdelning för prisregleringsfrågor på fiskets område.
Konsumentdelegationens viktigaste uppgift skall vara att bistå nämnden
med råd och upplysningar, bland annat som remissorgan, därigenom kompletterande
motsvarande arbetsuppgifter för jordbrukets förhandlingsdelegation.
Konsumentdelegationen bör i detta syfte äga rätt att överlägga med
nämnden i frågor, som kan bedömas vara av större vikt eller ha prejudicerande
verkan. Initiativet till dylika överläggningar bör kunna tas även
av delegationen. Under återstående period av nu löpande sexårsavtal, bör
delegationen genom interna diskussioner kunna skaffa sig de insikter som
erfordras för att kunna ta ställning till de väsentliga huvudfrågorna. I samband
med att förhandlingar upptas om ett nytt avtal synes det mig naturligt,
att delegationens ställning och arbetsuppgifter kan komma att prövas
på nytt.
Några invändningar mot den föreslagna delegationens storlek har inte
rests av remissorganen. Det torde böra ankomma på Kungl. Maj :t att fastställa
antalet ledamöter och suppleanter. Samtliga bör utses av Kungl. Maj :t,
som jämväl förordnar ordförande och ersättare för denne. Nämndens ledamöter
eller tjänstemän bör därvid, såsom ett antal remissorgan påpekat, inte
ingå i delegationen.
Vid valet av ordförande och ledamöter bör eftersträvas en så allsidig
representation som möjligt från förbrukarna av jordbrukets produkter. Jag
finner det sålunda rimligt, att såväl enskilt som kooperativt näringsliv utanför
den rena jordbrukssektorn skall kunna erhålla representation i delegationen.
För att underlätta ordförandens arbete bör ett mindre sekretariat ställas
till hans och delegationens disposition. Jag är emellertid inte beredd att nu
ta ställning till frågan om att inrätta tjänster för ifrågavarande befattningshavare.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att fastställa arvoden till
ordförande och ledamöter och i övrigt ställa medel till förfogande för att
bestrida kostnaderna för sekretariatsgöromålen. Jag tar för givet att därutöver
förbrukarsidans organisationer också lämnar delegationen bistånd med
utredningar och annat liknande material att läggas till grund för överläggningarna
inom delegationen.
De uppkommande kostnaderna, sammanlagt cirka 50 000 kr., torde böra
belasta den i jordbruksnämndens avlöningsanslag ingående anslagsposten
Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj :t, såvitt avser
ersättningar till delegationens ledamöter, och anslagsposten Ersättningar
till experter och särskilda sakkunniga såvitt avser sekretariatet. Kostnader
-
18
Kungl. Maj. ts proposition nr 193 år 1962
na för resor, expenser m. m. torde böra bestridas från jordbruksnämndens
omkostnadsanslag. Detta synes inte böra medföra att ifrågavarande, förslagsvis
beräknade poster omräknas i budgeten för innevarande budgetår.
Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att
Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att
besluta att, i överensstämmelse med vad jag i det föregående
förordat, statens jordbruksnämnds råds avdelning för
frågor på jordbrukets område skall upphöra från och med
den 1 januari 1963 samt att jordbruksnämndens konsumentdelegation
skall inrättas från och med nämnda dag.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Rajmond Kolk
Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 621204