Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1962
1
Nr 183
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
huvudmannaskapet för polisväsendet m. m. jämte i ämnet
väckta motioner.
(3:e avd.)
I propositionen nr 148 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över inrikesärenden för den 30 mars 1962,
föreslagit riksdagen att dels besluta att staten skall helt övertaga huvudmannaskapet
för polis-, åklagar- och exekutionsväsendet den 1 januari 1965
på de villkor som departementschefen angivit i nyssnämnda statsrådsprotokoll,
dels ock godkänna de grunder för organisationen av polis-, åklagaroch
exekutionsväsendet som departementschefen angivit.
Propositionen
I propositionen föreslås att polis-, åklagar- och exekutionsväsendet skall
helt förstatligas den 1 januari 1965.
Vidare föreslås att polis-, åklagar- och exekutionsverksamheten i samband
med förstatligandet omorganiseras och att det nuvarande organisatoriska
sambandet mellan verksamhetsgrenarna upplöses. Detta innebär
bl. a. att chefsfunktionerna inom verksamhetsgrenarna inte längre skall
vara förenade hos en och samma befattningshavare.
För polisverksamheten skall landet liksom nu vara indelat i lokala polisdistrikt.
Ett polisdistrikt skall omfatta en centralort och dennas naturliga
omland samt göras så stort, att polisverksamheten i distriktet i regel bereder
sysselsättning åt en poliskår på 20—50 man. Ledningen av polisverksamheten
i distriktet skall ankomma på en polischef, benämnd polismästare.
Av polispersonalen skall huvuddelen, innefattande en rörlig styrka för
bevakningsuppgifter inom hela distriktet, vara förlagd till centralorten.
Arbetsgrupper skall stationeras i andra tätorter inom distriktet. Stats- och
reservpolisorganisationerna skall upphöra.
Ledningen av länets polisväsende skall alltjämt ankomma på länsstyrelsen,
i vilken länspolischefen inordnas. Länspolischefen behåller sina nuvarande
befogenheter och skall dessutom handlägga bl. a. en rad administrativa
frågor rörande polisväsendet. I den operativa polisverksamheten skall
han intaga en fullt självständig ställning. Till länspolischefens förfogande
ställes en rörlig polisstyrka, främst avsedd för trafikövervakningsuppgifter.
1—Bihang till riksdagens protokoll 1962. 6 samt. Nr 183
2
Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1962
Såsom centralt polisorgan skall enligt förslaget inrättas en rikspolisstyrelse
under ledning av en rikspolischef. Styrelsens huvudsakliga uppgifter
skall avse inspektion, samordning och rådgivning samt i begränsad omfattning
direktivgivning bl. a. i fråga om polisverksamhet som rör hela riket.
Till rikspolisstyrelsen skall överföras den verksamhet som nu bedrives av
polisväsendets organisationsnämnd och registraturavdelningen inom statens
kriminaltekniska anstalt. Rikspolisstyrelsen föreslås träda i funktion
den 1 juli 1964 för att medverka vid genomförandet av polisväsendets förstatligande.
Förslag framlägges i syfte att tillgodose behovet av lekmannainflytande
inom polisorganisationen. Bl. a. skall lekmän ingå i rikspolisstyrelsen.
Beträffande åklagar- och exekutionsväsendet föreslås att i ett åklagardistrikt
skall finnas en eller flera distriktsåklagare samt i ett exekutionsdistrikt
kronofogde jämte exekutionsbiträden. Länet skall utgöra verksamhetsområde
för länsåklagare. I fråga om organisationen i övrigt uppdrages
i propositionen vissa allmänna riktlinjer för det fortsatta utredningsarbete
som anses erforderligt före ett slutligt ställningstagande i organisationsfrågorna.
Förslaget innebär vidare att staten efter huvudmannaskapsreformen skall
stå för samtliga kostnader för polis-, åklagar- och exekutionsväsendet,
bl. a. för lokaler. Inventarier och annan utrustning skall kommunerna utan
gottgörelse överlämna till statsverket. Av statsfinansiella skäl föreslås
kommunerna skola under en övergångstid om fem år erlägga kontanta
bidrag till statsverket enligt en fallande skala.
De kostnader som statsverket successivt kommer att övertaga beräknas
till omkring 290 milj. kr.
Beträffande detaljerna i förslaget torde utskottet få hänvisa till propositionen.
Motioner
I förevarande sammanhang har utskottet till behandling förehaft följande
motioner, nämligen
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herrar Holmberg och Sveningsson (I: 741) och den andra inom andra
kammaren av fröken Wetterström och herr Björkman (II: 896), i vilka
hemställts att riksdagen måtte vid behandlingen av förevarande proposition
uttala 1) att det beredningsorgan, som skall behandla de frågor som
måste lösas under tiden mellan riksdagens principbeslut och statens slutliga
övertagande av huvudmannaskapet, måtte ägna särskild uppmärksamhet åt
de åtgärder som kan vidtagas i samband med organisationsförändringen
för att främja polispersonalens rekryterings- och utbildningsfrågor samt
uppmärksamma nödvändigheten av att polisdistrikten erhåller tillräcklig
Statsutskottets utlåtande nr i83 år 1962
3
bemanning för att de polisiära och särskilt de brottsförebyggande uppgifterna
skall kunna lösas på tillfredsställande sätt, 2) att frågorna om kommunernas
bidragsskyldighet bör, därest en närmare prövning av omständigheterna
kan ge anledning härtill, åter underställas riksdagen i samband
med anslagsfrågornas behandling, i syfte att om möjligt förkorta bidragstiden
från i propositionen föreslagna fem år till tre eller fyra år, 3) att
frågan om ersättning till kommunerna för mera värdefull teknisk materiel
överväges under det fortsatta arbetet och ånyo underställes riksdagens
prövning och 4) att de synpunkter som anföres av experten, landsfiskal
Lars Waesterberg, i dennes särskilda yttrande till 1957 års polisutrednings
betänkande om de svårigheter som kan uppstå om man förenar de större
städerna med betydande landsbygdsområden till polisdistrikt, beaktas i
möjligaste mån vid den nya polisdistriktsindelningen;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av fru Segerstedt Wiberg (I: 742) och den andra inom andra kammaren av
herr Wiklund i Stockholm (II: 897), i vilka hemställts att riksdagen i samband
med behandlingen av förevarande proposition måtte i skrivelse till
Kungl. Maj :t anhålla, att frågan om långtidsplanering för tillgodoseende av
polisens behov av personal och teknisk utrustning måtte göras till föremål
för skyndsam utredning — eventuellt genom tilläggsdirektiv till polisberedningen
—- med särskild vikt vid och förtur för polisverksamheten i de större
städerna, främst Stockholm och Göteborg;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Eric Carlsson (I: 747) och den andra inom andra kammaren av herrar
Gomér och Elmwall (II: 902), i vilka hemställts att riksdagen under beaktande
av vad i motionerna anförts vid sin behandling av förevarande proposition
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla a) att vid indelning i
polisdistrikt stad, som utgör underlag för närmare 50 eller högre antal
polismän, ej bör sammanslås med omgivande områden annat än beträffande
egentliga förorter och omland, b) att innan ny indelning i polisdistrikt
och stationering av arbetsgrupper fastställes samråd må äga rum med företrädare
för kommunerna, så att dessa beredes tillfälle framföra sina synpunkter,
c) att ställningstagandet beträffande kommunernas bidrag till
kostnaderna för polisväsendet efter år 1964 tills vidare måtte anstå i avvaktan
på utvecklingen beträffande annan kostnadsfördelning mellan stat
och kommun, d) att kommunerna skall äga rätt att uppbära vederlag för
dyrare inventarier och utrustning, som under det kommunala huvudmannaskapets
senare tid anskaffats för polisväsendets räkning och som vid förstatligandet
överlämnas till staten;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Per-Olof Hanson (1:748) och den andra inom andra kammaren av
herr Neländer m. fl. (II: 903), i vilka hemställts att riksdagen i samband
med behandlingen av förevarande proposition måtte A. i skrivelse till Kungl.
1*-—Bihang till riksdagens protokoll 1962. 6 sand. Nr 183
4
Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1962
Maj:t uttala 1) att i samband med organisationen av de lokala polisdistrikten
mindre posteringar inrättas i glesbygder, så att kontakten mellan allmänhet
och polis där kan behållas, 2) att i samband med polisväsendets
förstatligande polisnämnder bör inrättas som fasta, rådgivande kontaktorgan
mellan kommuner och lokala polisdistrikt, 3) att den omflyttning av
polispersonal, som aktualiseras i samband med polisväsendets förstatligande,
företages med största möjliga smidighet, 4) att polisorganisationen på länsplanet
åtminstone övergångsvis blir sådan att polisledningen resp. länsåklagarämbetet
kan bli gemensam för två angränsande län; B. i skrivelse
till Kungl. Maj:t begära att under punkten A angivna frågor måtte skyndsamt
prövas av polisberedningen, ävensom att därav föranledda författningsförslag
förelägges senast 1964 års riksdag; C. i skrivelse till Kungl.
Maj :t anhålla att frågan om ersättning till kommunerna i samband med
överlåtelse till staten av inventarier och annan utrustning, som kommunerna
anskaffat för polis-, åklagar- och exekutionsväsendet, måtte prövas av
polisberedningen, och förslag i synnerhet vad gäller ersättning för nyanskaffad
dyrbar teknisk utrustning framläggas i så god tid att beslut därom
kan fattas av 1963 års vårriksdag; D. i skrivelse till Kungl. Maj :t begära
en långtidsplanering av personalbehovet inom polisväsendet; E. i övrigt
beakta vad motionärerna anfört;
dels ock en inom andra kammaren av herr Börjesson i Glömminge väckt
motion (II: 901), i vilken hemställts att riksdagen vid sin behandling av
förevarande proposition i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla att frågan
om ett polisdistrikt omfattande enbart Öland särskilt måtte beaktas
vid ny indelning i polisdistrikt.
Beträffande motiveringen för yrkandena torde få hänvisas till motionerna
II: 896, II: 897, II: 902, II: 903 och II: 901.
Utskottet
Förutsättningarna för en effektiv polisorganisation är numera väsentligt
annorlunda än när den gällande polislagen tillkom år 1925. Härtill har inte
minst bidragit den fortgående befolkningsförskjutningen mot tätorterna
samt den snabba utvecklingen på kommunikationsväsendets område. Sedan
lång tid har också frågan om en omorganisation av polisväsendet varit
aktuell. Biksdagen har ävenledes i tidigare sammanhang uttalat sig för en
allsidig och förutsättningslös utredning av denna fråga. En sådan utredning
har numera verkställts av 1957 års polisutredning. Enligt polisutredningen
erfordras genomgripande åtgärder för att avhjälpa de nuvarande bristerna
inom polisorganisationen. Utredningen har ansett, att den nödvändiga omorganisationen
bör genomföras i samband med ett förstatligande av polisväsendet.
Till denna ståndpunkt har departementschefen i likhet med praktiskt
taget samtliga remissinstanser anslutit sig. De skäl som härutinnan
Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1962 5
åberopats finner utskottet för sin del övertygande. Utskottet tillstyrker
sålunda i princip, att huvudmannaskapet för polisväsendet överflyttas på
staten.
I samband med ett förstatligande av polisväsendet har det ansetts naturligt,
att staten även övertager åklagarväsendet i städerna utanför landsfiskalsorganisationen
och exekutionsväsendet till den del detta alltjämt är
kommunalt. Polisutredningens förslag härom, som genomgående tillstyrkts
vid remissbehandlingen och av departementschefen, kan även utskottet
biträda. I likhet med departementschefen anser utskottet, att frågan om
ansvaret för förvaring av häktade också bör upptagas till prövning.
Beträffande det inbördes förhållandet mellan polis-, åklagar- och exekutionsverksamheten
har departementschefen förordat, att exekutionsuppgifterna
i princip helt bör skiljas från polisverksamheten och att polischefsoch
åklagaruppgitterna såväl på det lokala planet som på länsplanet lägges
på skilda befattningshavare. Utskottet kan för sin del ansluta sig till vad
departementschefen härutinnan anfört. Genom den av departementschefen
föreslagna organisationen torde uppgifterna på länsplanet bereda sysselsättning
för såväl länspolischef som länsåklagare. Någon sådan möjlighet
till gemensam ledning för två län i nu förevarande avseende, som förordats
i motionerna I: 748 och II: 903, torde enligt utskottets mening därför
knappast bli erforderlig.
Av grundläggande betydelse för den framtida polisorganisationens effektivitet
blir frågan om distriktsindelningen och polispersonalens fördelning
inom distrikten. Enighet torde råda om att organisationen måste grundas på
betydligt större polisdistrikt än för närvarande. Departementschefen har
härvid i likhet med polisutredningen förordat, att organisationen bygges
upp på distrikt med ett sådant befolkningsunderlag och sådan struktur att
polisarbetet bereder sysselsättning för en poliskår om minst 20 och helst
upp emot 50 man. Olika omständigheter skall dock kunna påkalla avsteg
från denna princip. Den övre gränsen anses sålunda böra få överskridas,
då distrikt kommer att omfatta stad som redan nu har en polisstyrka
på mer än 50 man. Vidare anses i fråga om utpräglade glesbygdsområden
distrikt med poliskårer understigande 20 man böra få godtagas. Distrikten
skulle byggas upp kring en välbelägen huvudort. Huvuddelen av polisstyrkan
skulle förläggas till centralorten, medan personalen i övrigt skulle
fördelas på arbetsgrupper med stationering företrädesvis i tätorter i distriktens
perifera delar.
Mot de allmänna riktlinjer för distriktsindelningen och personalfördelningen
inom distrikten som departementschefen redovisat har utskottet i
huvudsak inte funnit anledning till erinran. Väsentligt är emellertid hur
indelningen i polisdistrikt i praktiken skall genomföras på grundval av dessa
riktlinjer. Denna fråga har hänskjutits till den numera tillkallade polisberedningen,
som har att i samråd med länsstyrelserna överarbeta det
6
Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1962
preliminära och mera skissartade förslag som polisutredningen framlagt
i fråga om indelningen. I samband därmed torde även de berörda kommunerna
ha möjlighet att framföra sina synpunkter, i den mån de inte redan
yttrat sig i indelningsfrågan. Syftet med motionerna I: 747 och II: 902
i nu ifrågavarande avseende torde därigenom väsentligen bli tillgodosett.
Då distriktsindelningen sålunda kommer att övervägas av polisberedningen
i samråd med länsmyndigheterna, finner utskottet inte anledning att närmare
beröra polisutredningens indelningsförslag. Utskottet vill dock understryka,
att man torde få allvarligt pröva möjligheterna till mindre distrikt
än vad polisutredningen avsett. Den nya distriktsindelningen torde, såsom
departementschefen föreslagit, böra fastställas av Kungl. Maj :t.
Vid polisberedningens fortsatta överväganden rörande distriktsindelningen
torde naturligen få övervägas de i motionerna I: 741 och II: 896 samt
I: 747 och II: 902 berörda spörsmålen om förening av städer med kringliggande
landsbygd till ett polisdistrikt liksom även den i motionen II: 901
upptagna frågan om Ölands inplacering i distriktsorganisationen. Något
särskilt uttalande från riksdagens sida i förevarande frågor utöver det nyss
sagda anser utskottet inte böra göras.
När det gäller att tillgodose landsbygdens behov av polisiär bevakning
torde, såsom departementschefen även framhållit, den inre organisationen
av distrikten och personalens fördelning vara än mera betydelsefulla än
den geografiska omfattningen av distrikten. Denna fråga har särskilt berörts
i motionerna I: 748 och II: 903. Utskottet vill i anledning härav starkt
understryka departementschefens uttalande, att syftet med omorganisationen
är att skapa ett förbättrat polisskydd såväl på landsbygden som i
städerna. Denna målsättning bör kunna realiseras bland annat genom den
ökade rörlighet som kommer att ges polisdistriktens huvudstyrka på centralorten
liksom även genom de olika arbetsgrupperna ute i distrikten. En
lämplig stationering av dylika arbetsgrupper bör enligt utskottets mening
även bli av väsentlig betydelse för att underlätta samarbetet mellan allmänheten
och polisen. Av vikt är därvid att såväl utredningsarbetet som
beslutanderätten så långt detta är praktiskt möjligt delegeras till arbetsgrupperna.
Utskottet förutsätter, att dessa frågor kommer att närmare
prövas av polisberedningen under dess fortsatta arbete.
I motionerna I: 741 och II: 896 har berörts frågan om personalorganisationen
för distrikten, och i motionerna I: 742 och II: 897 samt I: 748 och
II: 903 har denna fråga särskilt upptagits med utgångspunkt från en mera
långsiktig bedömning av personalbehovet. I anledning av vad i nämnda
motioner anförts vill utskottet erinra om att i polisberedningens uppdrag
bland annat ingår att i samråd med länsstyrelserna upprätta personalstater
för de lokala poliskårerna. Utskottet förutsätter, att de mera långsiktiga
utbyggnads-, rekryterings- och utbildningsfrågorna därvid även kommer
under övervägande. I beredningens uppdrag ingår även att taga ställning
Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1962
7
till de övergångsanordningar som kan erfordras i samband med förstatligandet.
De i motionerna I: 748 och II: 903 berörda problemen i samband
med omflyttning av polispersonal torde sålunda bli prövade av beredningen.
Såväl polisutredningen som remissinstanserna och departementschefen
har ägnat stor uppmärksamhet åt frågan om förhållandet mellan polisorganisationen
och kommunerna. Utredningen har i detta avseende föreslagit,
att samrådet mellan polisorganisationen och kommunerna skulle ske genom
att den lokala polischefen minst en gång årligen kallar representanter för
kommunerna till informations- och samrådskonferenser. Kommunerna
skulle även mellan konferenserna informeras om mera väsentliga frågor
avseende polisorganisationen och polisverksamheten. Departementschefen
har för sin del ansett, att samrådet bör ske i så fria och obundna former
som möjligt.
Med hänsyn till polisens ställning i samhället är det enligt utskottets mening
angeläget, att polisverksamheten kan ges en god medborgerlig förankring.
Den nuvarande kommunala organisationen torde, såsom departementschefen
framhållit, ha utgjort ett betydelsefullt led i detta avseende.
Åtgärder som kan vidtagas för att även efter ett förstatligande av polisväsendet
behålla och fördjupa samhörigheten mellan allmänheten, kommunerna
och polisen är därför av stor vikt.
Beträffande formerna för kontaktverksamheten mellan polisen och kommunerna
har flera remissinstanser, som yttrat sig över polisutredningens
förslag, ansett att en mera fast ordning härför bör skapas än vad utredningen
föreslagit. Motsvarande synpunkter har även framförts i motionerna
I: 748 och II: 903. Även enligt utskottets mening torde det vara värdefullt,
att kontakten mellan polisorganisationen och kommunerna kan upprätthållas
genom någon form av rådgivande organ antingen på det lokala
planet eller på länsplanet. Med hänsyn till nämnda organs karaktär av rådgivande
instans och då i detsamma bör ingå personer med god kännedom
om de lokala förhållandena synes det mest naturligt, att ifrågavarande organ
knytes till polisdistrikten. Härför talar enligt utskottets mening även den
omständigheten, att frågan om lekmannamedverkan i länsstyrelserna för
närvarande är under utredning i särskild ordning. I fråga om de närmare
arbetsuppgifterna för det nu avsedda kontaktorganet liksom sammansättningen
av detsamma är utskottet inte berett att nu avge något detaljerat
förslag. Denna fråga synes lämpligen böra få prövas av polisberedningen i
samband med dess arbete rörande distriktsindelningen. Utskottet föreslår,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer härom.
Vad departementschefen anfört rörande den regionala polisorganisationen
har inte föranlett någon erinran från utskottets sida.
Departementschefen har i likhet med polisutredningen och samtliga remissinstanser
förordat, att en central polismyndighet inrättas i samband med
förstatligandet. Detta förslag kan även utskottet biträda. Tyngdpunkten
8
Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1962
i polisledningen bör dock såsom föreslagits vara förlagd till länsplanet.
I likhet med departementschefen anser utskottet därför, att den centrala
polismyndighetens verksamhet huvudsakligen bör vara inspekterande, rådgivande
och samordnande. Mot de allmänna riktlinjer, som departementschefen
angivit rörande centralorganets uppgifter, har utskottet inte funnit
anledning till erinran. Centralmyndigheten torde såsom föreslagits böra
organiseras efter mönster av de centrala ämbetsverken.
Utskottet har tidigare när det gällt den lokala polisorganisationen framhållit
betydelsen av ett förtroendefullt förhållande mellan allmänheten och
polisen. Detta gäller i lika hög grad den centrala organisationen. Utskottet
hälsar därför med tillfredsställelse departementschefens förslag om lekmannamedverkan
i den föreslagna rikspolisstyrelsen. Beträffande den närmare
utformningen av rikspolisstyrelsens arbets- och kompetensområde
samt organisation i övrigt kommer förslag sedermera att framläggas av
polisberedningen. En väsentlig fråga är därvid enligt utskottets mening att
närmare klarlägga i vilka konkreta fall man från rikspolisstyrelsens sida
skall utöva en direkt operativ ledning av polisarbetet. I samband med ställningstagandet
till dessa förslag torde även tjänstetiteln för verkschefen böra
bestämmas.
De allmänna riktlinjer som departementschefen angivit för den framtida
organisationen av åklagar- och exekutionsväsendet föranleder ingen
erinran från utskottets sida. Detaljutformningen av denna organisation
överväges för närvarande av polisberedningen. Därvid bör enligt utskottets
mening prövas inte endast frågan om flera polisdistrikt bör ingå i ett åklagardistrikt
utan även huruvida, åtminstone när det gäller de större polisdistrikten,
en uppdelning kan ske på flera åklagardistrikt eller olika stationering
av åklagarna inom distriktet befinnas ändamålsenlig.
Departementschefen har beräknat kostnadsökningen för statsverket genom
den föreslagna reformen till omkring 290 milj. kr. Under de första
åren efter förstatligandet kommer statsverket även att belastas med kostnader
för vissa i efterskott utgående statsbidrag till den nuvarande kommunala
organisationen. För att mildra de ekonomiska verkningarna för statsverket
i övergångsskedet har departementschefen i likhet med polisutredningen
föreslagit, att kommunerna under en övergångstid skall bidraga
till driftkostnaderna för den förstatligade polisorganisationen.
I motionerna I: 741 och II: 896 har ifrågasatts en förkortning av den tid
under vilken kommunerna skulle bidraga till kostnaderna, och i motionerna
I: 747 och II: 902 har föreslagits, att ställningstagandet till frågan om kommunernas
bidragsskyldighet skall anstå i avvaktan på utvecklingen av kostnadsfördelningen
i övrigt mellan stat och kommun.
Frågan om den kommunala skatteutjämningen är för närvarande under
utredning av 1958 års skatteutjämningskommitté, vars förslag i ämnet torde
komma att framläggas under år 1963. Såsom departementschefen även be
-
Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1962
9
rört måste givetvis de kostnadsmässiga konsekvenserna av den nu ifrågavarande
huvudmannaskapsreformen beaktas vid de framtida övervägandena
rörande kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna samt
skatteutjämningen kommunerna inbördes. Detta bör enligt utskottets mening
dock inte utgöra något hinder för ett ställningstagande i den nu förevarande
frågan. Det förslag som polisutredningen framlagt rörande kommunernas
bidrag under en viss övergångstid torde enligt utskottets mening
få betraktas som en rimlig kompromiss mellan statens och kommunernas
skilda ekonomiska intressen. De berörda kommunförbunden, Svenska stadsförbundet
och Svenska landskommunernas förbund, har heller inte haft
någon erinran mot förslaget i denna del. Mot bakgrunden härav biträder
utskottet departementschefens förslag och avstyrker sålunda de framförda
motionsyrkandena.
I motionerna I: 741 och II: 896 ävensom I: 747 och II: 902 samt I: 748
och II: 903 har, med något olika utformning av yrkandena, ifrågasatts ersättning
till kommunerna för vissa inventarier och annan utrustning, som
i samband med förstatligandet skulle överlåtas på staten. Utskottet vill i
anledning av dessa yrkanden erinra om att huvudmannaskapsreformen
successivt medför en betydande utgiftsminskning för kommunerna. De inventariekostnader
det här gäller är utgifter som kommunerna även vid ett bibehållet
kommunalt huvudmannaskap skulle fått bestrida. De skäl som såväl
i motionerna som i vissa remissyttranden åberopats för att kommunerna
skulle ersättas för dessa kostnader synes sålunda främst ha avseende på
utgiftsförhållandena kommunerna emellan och i mindre grad avse fördelningen
mellan stat och kommun. Polisutredningens förslag rörande kostnadsfördelningen
har också, som förut nämnts, godtagits av de berörda
kommunförbunden. Med hänsyn till dessa förhållanden anser sig utskottet
inte kunna tillstyrka de framförda motionsyrkandena.
Mot departementschefens förslag rörande beräkningen av kommunernas
bidrag samt tidpunkten för förstatligandet, den 1 januari 1965, har utskottet
inte funnit anledning till erinran.
I detta sammanhang vill utskottet beröra en fråga rörande pensionskostnaderna
för viss personal som övergår från kommunal till statlig anställning.
Det har förutsatts att staten skall bära hela pensionsansvaret för
befattningshavare, som omedelbart före förstatligandet är ansluten eller
kunnat anslutas till statens pensionsanstalt (SPA). Ett villkor härför är
dock att huvudmännen erlagt vederbörliga avgifter. Denna reglering medför
att i vissa fall en individuell beräkning av engångsavgifter erfordras.
Enligt vad utskottet erfarit har den nu verkande SPA-utredningen framfört
önskemål om ett från administrativ synpunkt enklare förfarande. Utredningen
har därför föreslagit en generell uppräkning av de löpande avgifterna
till SPA för ifrågavarande personal under åren 1962—1964. Härigenom
skulle en schablonmässigt lika stor summa erhållas som om engångsavgif
-
10
Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1962
ter erlagts. Enligt utskottets mening torde det böra ankomma på Kungl.
Maj:t att besluta om de åtgärder som erfordras i anledning av vad SPAutredningen
nu förordat.
Under åberopande av det anförda, och då Kungl. Maj :ts förslag i övrigt
inte föranlett anledning till erinran eller särskilt uttalande, hemställer utskottet,
att riksdagen må
I. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag ävensom med avslag
å motionerna I: 748 och II: 903, såvitt nu är i fråga, godkänna
vad departementschefen i statsrådsprotokollet över
inrikesärenden för den 30 mars 1962 anfört i principfrågan
om förstatligande av polis-, åklagar- och exekutionsväsendet;
II. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag ävensom motionerna
I: 741 och II: 896, I: 747 och II: 902, I: 748 och II: 903,
I: 742 och II: 897 samt II: 901, förstnämnda sex motioner
såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört rörande
indelningen i polisdistrikt och personalorganisationen inom
distrikten;
III. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt motionerna
I: 748 och II: 903, såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl.
Maj :t hemställa, att åt polisberedningen uppdrages att pröva
den närmare utformningen av ett rådgivande organ för kontakt
mellan polisorganisationen och kommunerna;
IV. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag ävensom med avslag
å motionerna I: 741 och II: 896 samt I: 747 och II: 902,
samtliga motioner såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet
anfört rörande kommunernas bidragsskyldighet;
V. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag ävensom med avslag
å motionerna I: 741 och II: 896, I: 747 och II: 902 samt
I: 748 och II: 903, samtliga motioner såvitt nu är i fråga,
godkänna vad utskottet anfört rörande kostnaderna för vissa
inventarier och annan utrustning;
VI. i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet
anfört rörande vissa pensionsavgifter för polispersonal;
VII. i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet
i övrigt anfört rörande huvudmannaskapet för och
organisationen av polis-, åklagar- och exekutionsväsendet.
Stockholm den 27 november 1962
På statsutskottets vägnar:
ERNST V. ST AXÄNG
Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1962
11
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren: herrar Näsström, Boman, Einar Persson, fröken
Andersson, herrar Birger Andersson, Axel Johannes Andersson, Ragnar
Bergh, Fritz Persson, Per Jacobsson, Rikard Svensson, Bengtson, fru
Wallentheim, herrar Söderberg, Mårtensson och Nils-Eric Gustafsson; samt
från andra kammaren: herrar Staxäng, Petterson i Degerfors, Karlsson
i Olofström, Svensson i Stenkyrka, Almgren, fröken Elmén, herrar
Nilsson i Göingegården, Andreasson, Gustafsson i Uddevalla, Fagerlund,
Eskel, fru Holmberg, herrar Antonsson och Nelander.
Reservationer
1) av fröken Andersson, herrar Ragnar Bergh, Staxäng och Nilsson i
Göingegården, vilka ansett att
dels de fyra sista meningarna i det stycke i utskottets yttrande, som på
s. 8 börjar med »Frågan om» och på s. 9 slutar med »framförda motionsyrkandena»,
bort ersättas med text av följande lydelse:
»Det förslag som polisutredningen framlagt rörande kostnadsfördelningen
innebär, att kommunerna under år 1965 skall bidraga med belopp
motsvarande hela deras förutvarande kostnad men därefter med en för varje
år med en femtedel reducerad kostnad, så att kostnaden efter fem år helt
vilar på staten. Såsom anförts i motionerna 1:741 och II: 896 föreligger emellertid
skäl, bl. a. från skatteutjämningssynpunkt, att göra övergångstiden
kortare. Utskottet vill för sin del förorda, att denna sättes till tre i stället
för fem år och att avtrappningen sålunda sker med en tredjedel per år.»
dels ock utskottets hemställan under IV. bort ha följande lydelse:
»IV. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt motionerna
I: 741 och II: 896 ävensom med avslag å motionerna I: 747
och II: 902, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, godkänna
vad utskottet anfört rörande kommunernas bidragsskyldighet;»
2)
av fröken Elmén
3) av herr Nelander.