Statsutskottets utlåtande nr 178 år Utfi2
1
Nr 178
Utlåtande i anledning av väckta motioner om utbildning av radiotelegraf
ister.
(1 :a avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr
Gorthon m. fl. (I: 43) och den andra inom andra kammaren av herr Carlsson
i Göteborg m. fl. (II: 125), har hemställts att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl. Maj :t efter skyndsam utredning måtte
förelägga riksdagen förslag rörande utbildning av radiotelegrafister.
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande, hänvisas
till motionen I: 43.
Över motionerna ha, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,
yttranden avgivits av sjöfartsstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning
(Bilagor A och B).
Utskottet. Enligt gällande författningar skola handelsflottans fartyg av
viss storlek vara utrustade med radiotelegrafinstallation och härför ombord
finnas anställd minst en kompetent expeditör (radiotelegrafist). För denne
kräves innehav av radiotelegrafistcertifikat, som utfärdas av telestyrelsen.
Utbildning av radiotelegrafister sker dels vid den under telestyrelsen sorterande
teleskolan i Stockholm, dels vid av Sveriges redareförening med tillstånd
av telestyrelsen anordnade kurser i Göteborg. För båda slagen av kurser
uttages en avgift av 1 000 kr. per elev. Det har visat sig att den nuvarande
utbildningskapaciteten icke är tillräcklig och att betydande svårigheter
uppstått att förse fartygen med svenska telegrafister. Detta har lett till
den från beredskapssynpunkt icke tillfredsställande anordningen att ett
stort antal utlänningar måst anställas för här ifrågavarande befattning.
Såväl i motionerna som av sjöfartsstyrelsen har framhållits, att rekryteringsfrämjande
åtgärder måste vidtagas för att säkra elevtillströmningen.
Ett väsentligt led härvid vore att slopa den nu utgående elevavgiften. Vidare
har ansetts att ett förläggande av telegrafistutbildningen till sjöbefälsskolorna
skulle kunna skapa förutsättningar för att från dessa skolors rekryteringsområden
fånga upp elever i ökad utsträckning.
Utskottet vill erinra om att statsmakterna sedan länge godtagit principen
om avgiftsfrihet för undervisningen vid allmänna läroanstalter. Denna princip
tillämpas bl. a. vid sjöbefälsskolorna, vilkas nautiska och maskintekniska
undervisning har viss samhörighet med den som hedrives vid förenämnda
1 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 6 saml. Nr 178
2
Statsutskottets utlåtande nr 178 år 1962
kurser för utbildning av handelsflottans radiotelegrafister. Såvitt utskottet
kunnat finna torde tillräckligt bärande skäl knappast föreligga att denna
princip icke konsekvent genomföres även för dessa studerande.
Från såväl rekryterings- som utbildningssynpunkt har, såsom av det föregående
framgår, i motionerna förslag väckts att flytta utbildningen av handelsflottans
radiotelegrafister till sjöbefälsskolorna. I likhet med sjöfartsstyrelsen,
som i ärendet samrått med telestyrelsen, samt överstyrelsen för
yrkesutbildning anser utskottet skäl tala för att en utredning i denna fråga
kommer till stånd. Utskottet tillstyrker därför motionerna.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
i -it. att riksdagen må, med bifall till motionerna 1:43 och
11:125, i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl.
Maj :t efter skyndsam utredning måtte förelägga riksdagen
förslag rörande utbildning av radiotelegrafister.
Stockholm den 27 november 1962
På statsutskottets vägnar:
ERNST V. STAXÄNG
5 ''-v- ■ : *! 4 it * ** .''\i,K<lnb*sv i ?ir ••''fri > i jH*, ,/vjJ *; ^ **''■•*» 4 .?*
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren: herrar Näsström, Boman, Einar Persson, fröken
Andersson, herrar Birger Andersson, Ivar Johansson, Axel Johannes
Andersson, Ragnar Bergh, Fritz Persson, Per Jacobsson, Rikard Svensson,
Bengtson, fru Wallentheim, herrar Söderberg och Mårtensson; samt
från andra kammaren: herrar Staxäng, Petterson i Degerfors, Karlsson
i Olofström, Svensson i Stenkyrka, Blidfors, Almgren, fröken Elmén,
herrar Andreasson, Eliasson i Sundborn, Gustafsson i Uddevalla, Bohman,
Eskel, Berg och Nelander.
Statsutskottets utlåtande nr 17H år l!tti!2
3
Bilaga .1
Till riksdagens statsutskott
Genom remiss den 24 maj 1962 har Kungl. Maj:t anbefallt sjöfartsstyrelsen
att till riksdagens statsutskott avgiva utlåtande över de likalydande motionerna
I: 43 och II: 125 om utbildning av radiotelegrafisler.
Sjöfartsstyrelsen har i ärendet samrått med telestyrelsen, som förklarat
sig till alla delar instämma i vad nedan anföres.
Jämlikt den av Sverige ratificerade 1948 års säkerhetskonvention, kapitel
IV, regel 3, skall passagerarfartyg, oberoende av storlek, och lastfartyg
med en bruttodräktighet av 1 600 registerton eller mera i princip vara utrustade
med en radiotelegrafinstallation. Varje fartyg, som enligt regel 3 skall
vara utrustat med en radiotelegrafinstallation, skall enligt regel 7 till sjöss
ha minst en kompetent expeditör (radiotelegrafist). För tjänstgöring såsom
radiotelegrafist på svenskt fartyg kräves innehav av l:a eller 2:a klass radiotelegrafistcertifikat
som utfärdas av telestyrelsen. Sådant certifikat erhålles
efter godkända prov i ämnena inorsetelegrafering, reglementen och instruktioner,
trafikteknik, radioteknik med stationskännedom samt engelska. Undervisning
i angivna ämnen lämnas för närvarande i kurser för radiotelegrafister
vid den under telestyrelsen sorterande teleskolan i Stockholm. Samma
utbildning erhålles sedan åtskilliga år tillbaka vid av Sveriges redareförening
med tillstånd av telestyrelsen anordnade kurser i Göteborg. Kurstiden är vid
teleskolan omkring 32 veckor och i redareföreningens kurs omkring 34 veckor.
För båda slagen av telegrafistkurser uttages en avgift av 1 000 kronor
per elev.
I detta sammanhang må framhållas, att radiotelegrafisterna på fartygen,
jämte sina åligganden som radioexpeditörer, ofta fullgör en omfattande kontorstjänst.
Detta har föranlett telestyrelsen och redareföreningen att i sina
kurser meddela undervisning jämväl i ämnen av betydelse härför, såsom
bokföring, maskinräkning och maskinskrivning. Det synes sjöfartsstyrelsen
böra övervägas, om icke denna undervisning borde ytterligare utbyggas och
omfatta jämväl sjöfartsinriktad författningskunskap, främst socialförfattningar,
och allmän sjöfartskunskap. En sådan utvidgad utbildning torde väl
rymmas inom en kurstid av ett läsår (39 veckor).
Årligen utexamineras i vardera kursen 25 ä 30 elever. Därjämte tillföres
handelsflottan i viss utsträckning telegrafister som erhållit sin utbildning
inom marinen eller flygvapnet. Tillskott av telegrafister erhålles även av sådana
som avlagt vederbörliga prov efter privatistundervisning (som regel
per korrespondens).
Liksom fallet ofta är med befäl och manskap till sjöss i övrigt har tjänstgöringen
som telegrafist för många blivit ett genomgångsyrke. Omsättningen
inom denna personalkategori är stor. Den nuvarande utbildningskapaciteten
är med hänsyn härtill icke tillräcklig och betydande svårigheter har uppstått
att förse fartygen med svenska telegrafister. Detta har lett till att ett mycket
stort antal utlänningar måst anställas som telegrafister på svenska fartyg.
Ur beredskapssynpunkt kan denna ordning icke anses tillfredsställande.
I motionerna I: 43 och II: 125 har föreslagits, att utbildningen av radiolelegrafister
skall ordnas efter samma linjer som utbildningen för del nautiska
och maskintekniska befälet och all kurser för telegrafister skall anordnas
vid alla eller vissa av sjöhefälsskolorna.
4
Statsutskottets utlåtande nr 1/H ar 1962
Sjöfartsstyrelsen, som närmare övervägt förslaget, har funnit följande skäl
lala för eu överflyttning av telegrafistkurserna till sjöbefälsskolorna.
Den förut nämnda icke-tekniska undervisningen är principiellt av samma
natur som den som för närvarande meddelas vid sjöbefälsskolornas nautiska
och maskintekniska undervisning. Efter eu överflyttning skulle ett sambruk
i undervisningshänseende beträffande angivna ämnen ävensom i fråga om
ämnet engelska komma telegrafistutbildningen till godo. Ä andra sidan skulle
den utbildning i radiotelefoni, som nu frivilligt bedrives av blivande nautiskt
befäl vid sjöbefälsskolorna, underlättas efter en överflyttning dit av radiooch
teleteknisk utbildning.
Behovet av den angivna utökningen beträffande antalet telegrafistelever
ställer krav på tillgång till flera undervisningslokaler. Eu sådan utvidgning
kan troligtvis lättare genomföras vid sjöbefälsskolorna med deras geografiska
spridning än vid teleskolan i Stockholm, vars egentliga uppgift är all
utbilda televerkets egen personal.
Emellertid måste beaktas att en utökning av utbildningskapaciteten ter
sig meningslös, därest erforderlig elevtillströmning icke kan säkerställas.
Det har förelegat svårigheter att anskaffa elever till de hittillsvarande telcgrafistkurserna.
Rekryteringsfrämjande åtgärder måste därför vidtagas, varvid
ett väsentligt led är att slopa den nu utgående dryga elevavgiften. Telestyrelsen
bar dock naturligt nog ansett sig böra upprätthålla kravet på uttagande
av avgifter för att kunna täcka åtminstone eu del av de med kursverksamheten
förenade kostnaderna. Vid en överflyttning av utbildningen
till sjöbefälsskolorna, där kursavgifter icke uttages, blir det naturligt att avskaffa
avgifterna även för telegrafistutbildningen.
Genom förläggande av telegrafistutbildningen till sjöbefälsskolor på flera
håll i landet skapas förutsättningar för att från dessa skolors rekryteringsområden
fånga upp elever i ökad utsträckning.
Ett särskilt skäl för en överflyttning av utbildningsverksamheten till sjöbefälsskolorna
ligger däri, att en samhörighet förefinnes mellan telegrafistelever
och andra elever vid skolorna med hänsyn till det gemensamma arbetsområdet,
fartyget. För det kommande samarbetet är det värdefullt att elever
för olika slags utbildning ombord tidigt lär känna varandras uppgifter.
Av väsentlig betydelse för en överflyttning är frågan om tillgång till erforderliga
lokalutrymmen. Härvid må framhållas, att i anslutning till en av
statsmakterna år 1959 beslutad omläggning av sjöbefälsutbildningen (Kungl.
Maj:ts stadga den 30 juni 1959 för sjöbefälsskolorna i riket) nya skolbyggnader
färdigställts eller planeras för tre av rikets fem sjöbefälsskolor. Vid
de båda övriga skolorna har vissa om- och tillbyggnader skett. Då dessa moderniseringar
av skolbyggnaderna fastställdes, kunde självfallet hänsyn icke
tagas till utrymmen för telegrafistkurser. Såvitt nu kan bedömas, kommer
för varje sådan kurs om 24—30 elever att krävas ett klassrum av normalstorlek,
en telegraferingssal, utrymme med plats för fyra stationsbås (motsvarande
fartygsradiohytter i storlek) samt ett rum för elektrotekniska laborationer.
Endast sistnämnda lokalutrymme finns för närvarande vid sjöbefälsskolorna.
Enligt sjöbefälsskolestadgan åligger det vederbörande städer
att enligt gjorda åtaganden tillhandahålla erforderliga undervisningslokaler
för nuvarande utbildning vid skolorna. Däremot kan icke skol städerna enligt
gällande bestämmelser åläggas att anordna lokaler även för eventuellt tillkommande
telegrafistutbildning. Det erfordras således åtaganden från berörda
städers förvaltningar för att utvidgning eller omändring av befintliga
eller planerade lokaler, avsedda att inrymma även denna nya utbildningsverksamhet,
skall kunna ske. Under förutsättning av medverkan från städernas
sida synes emellertid lokalfrågorna ej komma att lägga avgörande
Statsutskottets utlåtande nr 178 år 1962
5
hinder i vägen för en överflyttning av telegrafistutbildningen till sjöbefälsskolorna.
I fråga om anslagsberäkningarna är påkallat med en uppräkning av de
för ändamålet avsedda medlen. Härvid måste beaktas det inkomstbortfall
som följer av ett slopande av elevavgifterna. Hänsyn måste även tagas till
att kurskostnaderna, vilka i övrigt tidigare bestritts av telestyrelsen och av
redareföreningen, vid en överflyttning till sjöfartsstyrelsen måste överföras
på riksstaten. Ett ökat antal klasser för utbildning av telegrafister kommer
vidare att medföra stegrade omkostnader. Även på materielsidan måste en
kostnadsstegring uppkomma, därigenom att utrustning erfordras till flera
skolenheter. Antalet radiohytter, laborationssatser m. m. kommer således
att öka.
Sjöfartsstyrelsen har i anledning av remissen haft preliminära överläggningar
med företrädare för telestyrelsen. Mellan de båda ämbetsverken har
därvid fullt samförstånd förelegat i fråga om ett eventuellt överförande av
telegrafistutbildningen till sjöbefälsskolorna. Beträffande formerna för undervisning
och examination har man yid sammanträdet enats om följande
principer.
Erforderlig radiomateriel och telegraferingsutrustning för undervisningen
bör anskaffas av sjöfartsstyrelsen i samarbete med telestyrelsen. Då anskaffningskostnaden
för utrustningen är stor, och då fråga här är om materiel,
som på grund av den tekniska utvecklingen måste bytas ut relativt ofta, kan
övervägas, om icke delar av utrustningen i någon form kan ställas till sjöbefälsskolornas
förfogande av telestyrelsen mot fastställd ersättning, varigenom
man får god möjlighet att fortlöpande hålla skolorna med tidsenlig utrustning.
Lärare för den ifrågasatta utbildningen vid sjöbefälsskolorna synes böra
förordnas enligt gällande tillsättningsregler, därvid samråd med telestyrelsen
skall ske i fråga om lärare i tekniska och trafikala ämnen. Det bör, liksom
för närvarande, ankomma på telestyrelsen att verkställa examination
för erhållande av telegrafistcertifikat ävensom att utfärda sådant certifikat.
Elev har att vid sjöbefälsskola även undergå prövning i ämnen, som icke är
av teknisk eller trafikal natur, och det bör åvila rektor för sådan skola att,
med angivande av resultaten av den av telestyrelsen verkställda examinationen,
lämna ett sammanfattande betyg över den avslutade telgrafistutbildningen.
Under åberopande av vad sålunda anförts får sjöfartsstyrelsen tillstyrka
bifall till den i motionerna I: 43 och II: 125 till 1962 års riksdag begärda utredningen
om förslag rörande utbildning av radiotelegrafister.
I handläggningen av detta ärende har deltagit generaldirektören Widell,
sjöfartsrådet Lindencrona, föredragande, och nautiske överinspektören Bratt.
Stockholm den 27 september 1962.
G. Lindencrona
C. G. WIDELL
Åke Berg
6
Statsutskottets utlåtande nr 178 år 1962
Bilaga B
Till riksdagens statsutskott, Stockholm
Genom remiss den 22 maj 1962 har Kungl. Maj :t anmodat överstyrelsen
för yrkesutbildning att avgiva utlåtande över till riksdagen ingivna två likalydande
motioner I: 43 och II: 125 om utbildning av radiotelegrafister.
överstyrelsen delar motionärernas uppfattning, att utbildningen av radiotelegrafister
för handelsflottan är otillfredsställande ordnad och att denna
liksom utbildningen för övrigt sjöbefäl bör ske i statlig regi.
Huruvida det är möjligt att inom sjöbefälsskolornas nuvarande lokalresurser
förlägga utbildningen till dessa kan överstyrelsen icke uttala sig
om. Överstyrelsen förordar, att frågan närmare utredes och att om därefter
anses möjligt och lämpligt, utbildningen av handelsflottans radiotelegra1''ister
får förläggas till sjöbefälsskolorna. Stockholm den 17 oktober 1962.
CARL SÖDERQVIST
Nils Kaby
Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
621228