Statsutskottets utlåtande nr 167 år 1962

7

Nr 167

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ersättning
för markintrång vid framdragande av telefonledning.

(4:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herrar Eric Peterson och Åkesson (I: 173) och den andra inom andra kammaren
av herr Carlsson i Huskvarna (II: 221), har yrkats att riksdagen matte
i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om att normer för bestämmande
av ersättning för markintrång vid framdragande av telefonledning till abonnent
måtte utarbetas och fastställas i likhet med vad som redan finns för
kraftledning.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande torde
få hänvisas till motionen I: 173.

över motionerna har yttranden inhämtats från telestyrelsen, lantmäteristyrelsen
och Sveriges lantbruksförbund.

Telestyrelsen erinrar inledningsvis om att i det av Kungl. Maj :t fastställda
telefonreglementet, SFS nr 132/1951, § 9 mom. 2, följande stadgas: »Abonnent,
för vars ledning ny stolplinje erfordras, skall utverka tillåtelse för televerket
dels att taga i anspråk mark, som erfordras för att uppsätta och bibehålla
för ledningen erforderliga stolpar, strävor, stag och övriga anordningar,
dels ock att utföra för ledningens framdragande och bibehållande i
användbart skick erforderlig trädfällning och kvistning. Denna tillåtelse
får icke medföra kostnad för televerket.»

Med telefonnätets nuvarande omfattning på landsbygden är enligt styrelsen
det citerade stadgandet i praktiken tillämpligt endast å ett relativt fåtal
telefonintressenter.

Enligt televerkets erfarenhet förekommer sällan svårigheter för dessa intressenter
att erhålla behövligt tillstånd av vederbörande markägare. I de enstaka
fall, då markägare intar en direkt avvisande hållning, är orsaken icke
av ekonomisk art utan i regel antagonism mellan parterna eller i ett eller annat
fall estetiska skäl.

Styrelsen framhåller vidare följande.

I de undantagsfall svårigheter föreligger beträffande marktillstånd brukar
televerkets vederbörande personal engagera sig i frågan och förhandla di -

8

Statsutskottets utlåtande nr 167 år 1!)C2

rekt med markägaren. År orsaken till svårigheterna det intrång telefonlinjen
anses göra, kan markägarens önskemål ofta tillgodoses genom att den
ursprungligen planerade linjesträckningen något ändras. Som regel har tillståndsfrågorna
på ett eller annat sätt kunnat lösas, även om ledningens anordnande
i undantagsfall kunnat försenas längre eller kortare tid.

Vad beträffar ersättning för marktillstånd så har televerkets personal den
erfarenheten, att kontant vederlag sallan begäres. I de fall ersättningsanspråk
framställts, synes det i allmänhet ha rört sig om tämligen blygsamma
belopp. Styrelsen har sig icke bekant något fall, då en telefonintressent
ansett sig böra avstå från abonnemang på grund av att vederbörande markägare
begärt oskälig ersättning.

I de föreliggande motionerna har framställts förslag om utarbetande av
normer för bestämmande av ersättning för mark intrång vid framdragande
av telefonledning till intressent i likhet med vad som redan finns för kraftledning.
De åberopade normerna för kraftledningar gäller emellertid, såvitt
styrelsen har sig bekant, högspänningsledningar och sålunda icke lågspännmgsledningar
för leverans av elkraft till vanliga elintressenter. För anordnandet
av dessa ledningar tillämpas beträffande markupplåtelsefrågor samma
ordning som för telefonledningar till intressent och vidare måste elintressent
därutöver förbinda sig att låta kraftleverantören över intressent tillhörig
fastighet avgiftsfritt framdraga och bibehålla elledningar även till
andra elintressenter inom samma nät.

I detta sammanhang må framhållas, att det markintrång som kan förorsakas
av en telefonlinje icke är jämförbart med vad som gäller beträffande
kraftlinjer, vilka i regel kräver trädfällning och kvistning i en omfattning,
som icke alls erfordras i fråga om telefonledningar. Vidare anordnas telefonledningar
till abonnenterna numera i stor utsträckning medelst plastisolerad,
självbärande tråd eller i kabel, varigenom såväl trädfällning som kvistning
i regel kan helt undvikas.

Skulle ersättningsnormer för markintrång enligt motionärernas förslag
komma till stånd, torde dessa normer efter hand komma att generellt tillämpas
på landsbygden. Som av ovanstående framgår kan en dylik utveckling
med stor sannolikhet beräknas medföra ökade kostnader för abonnenterna
totalt sett, jämfört med nuvarande förhållanden, då ersättning oftast icke
begäres. Det är också möjligt, att markägare med åberopande av normerna
skulle kräva ersättning för markintrång även beträffande ledningar, vilkas
framdragande han tidigare medgivit utan ersättning.

Vidare kan ifrågasatta normer uppenbarligen endast få karaktären av rekommendationer.
Genom dem skulle sålunda icke sådana fall kunna lösas,
dar orsakerna till svårigheterna att få marktillstånd icke är av ekonomisk
art.

Det är, framhåller styrelsen slutligen, dess uppfattning, att något verkligt
behov av de föreslagna normerna icke föreligger, samt att sannolikheten talar
för att de, omsatta i praktiken, skulle komma att motverka det av motionärerna
avsedda syftet. Styrelsen avstyrker därför förslaget.

Lantmäteristyrelsen erinrar om att abonnent som avses i motionerna har
ålagts skyldighet att träffa avtal med vederbörande markägare om tillåtelse
för televerket att framdraga ledning samt anför vidare bl. a. följande.

Sedan sådant avtal väl träffats synes abonnenten vara fritagen från skyldighet
beträffande ledningen. Den skyldighet att — då väsentligt behov där -

Statsutskottets utlåtande nr 167 år 1962

9

av uppkommer — flytta ledningen som i praktiken torde åligga televerket
synes vara av stor betydelse för att underlätta ifrågavarande upplåtelser.
Denna skyldighet synes även berättiga abonnent till en sådan utstakning av
ny ledning att betydande olägenhet för fastighet över vilken ledningen framdrages
ej uppstår. Enligt vad styrelsen har sig bekant torde också vid lednings
utstakande hänsyn tagas till det intrång ledning förorsakar.

Det kan emellertid icke alltid undvikas att ett framdragande av telefonledning
kan medföra vissa olägenheter. Telefonstolpar torde visserligen mera
sällan behöva uppsättas så att desamma hindrar normalt brukande av
åkerjord, men det kan dock icke anses uteslutet att luftledning kan vara till
visst men, t. ex. i fall då flygbesprutning av gröda förekommer. I skogsmark
torde den areal, som ledningen tar i anspråk, i motsats till vad fallet är beträffande
högspänningsledning som kräver visst skyddsutrymme, icke vara
av nämnvärd betydelse utan intrång där sådant uppstår huvudsakligen vara
hänförligt till ökade awerkningskostnader. Storleken av det intrång, för
vilket abonnent i vissa fall kan behöva utbetala markägareersättning, torde
i hög grad vara beroende på förhållandena i det särskilda fallet. Utarbetande
av normer för ersättnings fastställande synes därför svårligen kunna ske
mot bakgrund av några allmängiltiga förhållanden, och värdet av normer
torde på grund härav vara begränsat, även om viss ledning torde kunna erhållas
därav.

Styrelsen framhåller slutligen att stor försiktighet dessutom med hänsyn
till intresset av att undvika oskäliga ersättningar synes vara befogad såväl
vid utarbetande av sådana normer som motionärerna avser som vid användande
av desamma. Det ifrågasättes även, från styrelsens sida, om icke
normer för ersättning i förevarande fall är mera ägnade att stimulera till
framställande av ersättningskrav där sådana eljest inte skulle ha kommit i
fråga än att — i de troligen tämligen få fall där krav på ersättning framställes
— begränsa sådana till belopp som med hänsyn till förhållandena i
det enskilda fallet kan anses skäligt.

Sveriges lantbruksförbund har anfört följande.

En utredning i dessa frågor måste givetvis ha som riktpunkt att ersättningen
skall motsvara det kapitaliserade värdet av intrånget. Ur markägaresynpunkt
torde det därför vara av värde att utredningen kommer till stånd,
eftersom resultatet synes kunna fastställa det berättigade i markägarnas ersättningskrav.
Det av motionärerna anförda exemplet på ersättningskrav
vittnar nämligen om en bristande förtrogenhet med skadevärdering på fastighetsrättens
område. En telefonstolpe, som placeras på eu åker, förorsakar
samma olägenhet för markägaren som en på samma ställe placerad
kraftledningsstolpe av samma typ. Det kan nämnas att enligt 1960 års ersältningsnormer
för kraftledningar var grundersättningen för en i åker placerad
stolpe 156 kr. i Stockholms län och 279 kr. i Malmöhus län.

Under åberopande av det anförda tillstyrker förbundet motionerna.

Utskottet. Vad motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande finner utskottet
i och för sig beaktansvärt. Såvitt utskottet kan finna skulle emellertid
enbart förekomsten av särskilda ersättningsnormer näppeligen i varje enskilt
fall motverka oskäliga ersättningskrav från markägares sida. Långt

10

Statsutskottets utlåtande nr 167 år 1962

mera vittgående åtgärder torde erfordras härför. Skulle de av motionärerna
föreslagna normerna komma till stånd skulle vidare såsom telestyrelsen anfört
säkerligen totalt sett ökade kostnader uppstå för abonnenterna jämfört
med nuvarande förhållanden, då ersättning oftast icke begäres. Styrelsen
finner sålunda sannolikheten tala för att normerna omsatta i praktiken skulle
komma att motverka det av motionärerna avsedda syftet. Även lantmäteristyrelsen
ifrågasätter om icke ersättningsnormer i förevarande fall är mer
ägnade att stimulera till framställande av krav på ersättning där sådan
eljest icke skulle kommit i fråga, än att begränsa dylik ersättning till belopp
som med hänsyn till förhållandena i det enskilda fallet kan anses
skäligt.

Utskottet, som för sin del ansluter sig till de av nämnda styrelser sålunda
anförda synpunkterna, kan med hänsyn härtill icke biträda motionärernas
yrkande och avstyrker följaktligen bifall till motionerna i fråga.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att motionerna I: 173 och II: 221 icke må föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 13 november 1962

På statsutskottets vägnar:

ERNST V. STAXÄNG

Närvarande: se under utlåtandet nr 168.

av herr Eric Peterson.

Reservation