Nr 1 66—16 8

Statsutskottets utlåtande nr 166 år 1962

1

Nr 166

Utlåtande i anledning av väckta motioner om statsbidrag för TVmottagare
för skolbruk.

(4:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr
Olofsson m. fl. (I: 112) och den andra inom andra kammaren av herr Jönsson
i Ingemarsgården m. fl. (II: 142), har yrkats att riksdagen måtte i
skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om utredning om statsbidrag för TVmottagare
för skolbruk, inkluderande licensavgifterna för skolradio och
sltol-TV.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden torde
få hänvisas till motionen I: 112.

över motionerna har yttranden avgivits av telestyrelsen, skolöverstyrelsen
och Sveriges Radio, vilka yttranden i avskrift fogats som bilagor till detta
utlåtande (Bilagorna A, B och C).

Utskottet. Av skolöverstyrelsens yttrande över förevarande motioner
tramgår att bidrag till inköp av TV-apparater för skolbruk numera kan
erhållas från vissa under åttonde huvudtiteln uppförda anslag, avsedda för
bl. a. bestridande av kostnader för televisionsundervisning. Med hänsyn härtill
och i avvaktan på närmare erfarenheter av denna bidragsgivning synes
— i vart fall för närvarande — ytterligare utredning i ämnet ej erforderlig.
Vidkommande åter frågan om skolradiolicensens storlek in. m. torde —
jämlikt givna direktiv — därmed sammanhängande spörsmål komma att
prövas av 1960 års radioutredning. Detsamma torde få förutsättas bli fallet
med avseende å licensavgiften för skol-TV. Då följaktligen icke heller i
dessa delar någon särskild åtgärd från riksdagens sida synes påkallad, finner
sig utskottet icke kunna biträda motionärernas yrkande härom.

Utskottet hemställer därför,

att motionerna I: 112 och II: 142 icke må föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 13 november 1962

På statsutskottets vägnar:
ERNST V. STAXÄNG

Närvarande: se under utlåtandet nr 168.

1 Iiihang till riksdagens protokoll 1062. 6 samt. Nr 166—168

2

Statsutskottets utlåtande nr 166 år 1962

Bilaga A

Till riksdagens statsutskott

Genom remiss den 7 mars 1962 har telestyrelsen anbefallts att till riksdagens
statsutskott inkomma med yttrande över två i riksdagen väckta och
till statsutskottet hänvisade likalydande motioner — I: 112 och II: 142
om statsbidrag för televisionsmottagare för skolbruk.

Med anledning därav får telestyrelsen anföra följande.

I sitt den 30 december 1934 avlämnade betänkande med utredning och
förslag angående rundradion i Sverige (SOU 1935: 10) föreslog 1933 års
rundradioutredning bl. a. (s. 49), att ett belopp av högst 25 000 kronor årligen
måtte få utgå av radiolicensmedel till inköp av mottagningsapparater
för skolbruk. Förslaget upptogs i proposition 1935: 164 och vann riksdagens

I brev till telestyrelsen den 15 november 1935 uppdrog Kungl. Maj :t åt
skolöverstyrelsen att i samråd med telestyrelsen verkställa utredning angående
lämpligaste sättet för användande årligen av ett belopp av högst 25 000
kronor av radiolicensmedel till inköp av radiomottagningsapparater föi skolbruk
inom avlägsnare och mera skattetyngda kommuner i landet ävensom
till Kungl. Maj :t inkomma med det förslag, vartill utredningen kunde för -

Sedan skolöverstyrelsen efter samråd med telestyrelsen och inhämtande
av yttrande från AB Radiotjänst i skrivelse den 13 november 1936 avgivit
avsett förslag, bemyndigade Kungl. Maj:t den 27 november 1936 telestyrelsen
att tills vidare under vart och ett av åren 1937, 1938 och 1939 av radiolicensmedel
taga i anspråk högst 25 000 kronor för statsbidrag till inköp av
radiomottagningsapparater för skolbruk inom skattetyngda kommuner i enlighet
med vissa av Kungl. Maj :t samtidigt fastställda bestämmelser.

Enligt särskilda beslut av Kungl. Maj :t togos därefter ytterligare medel i
anspråk för ändamålet, nämligen för åren 1940—1944 15 000 kronoi per ål
samt åren 1945—1946 25 000 kronor per år. ... .__TT

I sitt betänkande angående rundradion i Sverige den 9 januari 1946 (SOU
1946: 1) föreslog 1943 års rundradioutredning (s. 74 och 122) dels att statens
totala bidrag till apparatinköp för skolor skulle höjas till 50 000 kronor
årligen, dels att bidrag skulle kunna beviljas icke endast skoldistrikt
tillhörande skattetyngda kommuner utan även skolor i distrikt, särskilt de
avsides belägna, som visat speciellt intresse för skolradions verksamhet, dels
slutligen att utgiften icke skulle belasta licensmedlen utan finansieras genom
anslag under riksstatens ecklesiastika huvudtitel.

I proposition 1947: 41 angående rundradion i Sverige föreslogs att statens
bidrag till inköp av radiomottagningsapparater för skolor skulle höjas från
25 000 till 50 000 kronor per år. Beträffande finansieringen ansåg departementschefen
att med slutligt ställningstagande till frågan om rundradiorörelsen
borde belastas med utgifter för bl. a. radiomottagare för skolor borde
tills vidare anstå.

Riksdagen fann (skr. 1947: 117) att rundradiorörelsen borde vara självförsörjande.
Härav följde att kostnaderna för bl. a. radiomottagare för skolor
borde bestridas från anslag å riksstaten och icke av licensmedlen. Riksdagen
delade den uppfattning, som i detta hänseende framförts i motionerna
1: 224 och II: 334. Däremot ansåg riksdagen att någon erinran i och för sig

Statsutskottets utlåtande nr 166 år 1962

3

icke kunde riktas mot departementschefens uttalande om att med överflyttningen
av dessa utgifter till riksstatsanslag kunde anstå, så länge licensmedlen
lämnade överskott.

Genom beslut den 25 juli 1947 bemyndigade Kungl. Maj :t telestyrelsen att
för budgetåret 1947/48 av radiolicensmedel taga i anspråk högst 50 000 kronor
för statsbidrag till radiomottagningsapparater för skolbruk, varvid skulle
tillämpas vissa ändrade bestämmelser för verksamheten.

Enligt särskilda beslut av Kungl. Maj :t anslogos även för budgetåren
1948/49—1950/51 50 000 kronor per år.

I skrivelse till Kungl. Maj :t den 19 januari 1951 framlade telestyrelsen
och AB Radiotjänst en utredning rörande rundradiorörelsens ekonomi, vilken
lades till grund för proposition 1951: 75 angående höjning av radiolicensavgiften.
Anslaget till skolradiomottagare hade i enlighet med av skolöverstyrelsen
framförda önskemål i utgiftsberäkningarna upptagits med ett
till 70 000 kronor per år förhöjt belopp. Några erinringar mot uppräkningen
av anslaget restes icke vid propositionens behandling.

I fråga om finansieringen anförde departementschefen i nämnda proposition
:

»Telegrafstyrelsen och Radiotjänst ha emellertid i överensstämmelse med
1947 års riksdags principuttalande i ämnet samtidigt också föreslagit, att
utgifterna för fria radiolicenser (blindlicenser), skolradioutsändningar, radiomottagare
för skolor, väderleksrapporternas sammanställande samt kortvågssändningarna
till utlandet i fortsättningen — i varje fall fr. o. m. budgetåret
1952/53 — skulle bestridas från anslag å riksstaten och alltså icke,
såsom f. n. är fallet, av licensmedel.---

Efter samråd med cheferna för utrikes-, social-, finans- och ecklesiastikdepartementen
anser jag mig icke böra tillstyrka att förslag f. n. förelägges
riksdagen om anvisande av anslag på riksstaten för utgifterna för fria licenser,
skolradio etc. Med den förordade avgiftshöjningen, som torde böra
genomföras oberoende av vilken form som väljes för finansieringen av nyssnämnda
utgifter, synas licensmedlen åtminstone för de närmaste åren komma
att förslå även för bestridande av dessa utgifter, medan det däremot i
rådande statsfinansiella läge erbjuder avsevärda svårigheter att täcka desamma
med skattemedel. Skulle det framdeles visa sig att licensmedlen
likväl icke räcka till för att finansiera nämnda utgifter, torde emellertid
frågan få upptagas till förnyad prövning.»

Riksdagen beslöt i enlighet med propositionen.

Anslaget utgick för budgetåren 1951/52—1956/57 med 70 000 kronor,
dock med undantag för 1954/55, då anslaget kunde begränsas till 50 000
kronor.

Genom beslut den 22 september 1955 fastställde Kungl. Maj :t vissa ändrade
bestämmelser för bidragen, att tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1955. Ett
exemplar av bestämmelserna, som alltjämt gälla, bifogas härjämte.1

I statsverkspropositionen år 1957, bilaga 27, s. 36, anmälde chefen för
kommunikationsdepartementet att telestyrelsen i skrivelse den 1 september
1956 efter samråd med AB Radiotjänst framlagt förslag till självfinansieringsplan
för rundradiorörelsen för budgetåret 1957/58.''I driftkostnaderna
voro inräknade bl. a. kostnaderna för bidrag till radiomottagare för skolor.
Styrelsen hade emellertid erinrat om att dessa kostnader enligt ett principuttalande
av 1947 års riksdag icke borde belasta radiolicensinkomsterna
utan bestridas från särskilda anslag.

Departementschefen ansåg (s. 47), att licensavgiften -- liksom varit fallet
vid de två dittills gjorda licenshöjningarna efter år 1947 — borde höjas till

[’ 1 Här oj bilagd.

4 Statsutskottets utlåtande nr 166 år 1962

sådant belopp, att kostnaderna för bl. a. radiomottagare för skolor kunde
rymmas inom ramen för licensinkomsterna. Departementschefen framhöll
vidare (s. 48) att, för att erforderlig stadga skulle ernås i tillämpningen av
självfinansieringsprincipen för rörelsen, det måste förutsättas, att den dittills
gällande ordningen för bestridande av kostnaderna för utlandsprogram men

etc. blev bestående. . .

I utlåtande 1957:9, s. 21, tillstyrkte statsutskottet propositionen, varpå

riksdagen beslöt i enlighet därmed.

Anslaget till inköp av ljudradiomottagningsanläggningar för skolbruk har
för vart och ett av budgetåren 1957/58—1961/62 uppgått till 80 000 kro nor.

. . ,..

Vad beträffar de föreliggande motionerna, torde televisionen kunna till
ett värdefullt hjälpmedel i undervisningens tjänst, varför det ganska snart
kommer att bli aktuellt att utrusta olika läroanstalter med mottagningsanläggningar
för ändamålet. Eftersom bidrag av licensmedel under vissa
förutsättningar kunna utgå till inköp av ljudradiomottagningsanläggningar
för skolbruk, ligger det nära till hands, att, såsom skett i motionerna
1: 112 och II: 142, ifrågasätta huruvida statsbidrag även bör utgå till inköp
av motsvarande anläggningar för television. En utredning härom synes därför
telestyrelsen vara motiverad. Stockholm den 26 april 1962.

Kungl. Telestyrelsen

HÅKAN STERKY

ERIK ESPING

Tage Rosenlund

Bilaga B

Till riksdagens statsutskott

Genom nådig remiss den 7 mars 1962 har Kungl. Skolöverstyrelsen anmodats
att till riksdagens statsutskott inkomma med yttrande över motionerna
I: 112 och II: 142. Med anledning härav får överstyrelsen anföra föl- I

I 1957 års skolberednings betänkande Hjälpmedel i skolarbetet (SOU
1961:17, s. 101) framfördes tanken på en statlig fond för AV-undervisningens
främjande, företrädesvis i glesbygder. Denna tanke vidareutvecklas
i betänkandet Grundskolan (SOU 1961:30, s. 700 och 732), där det
föreslås, att ett belopp motsvarande 1 krona per elev och år i grundskolan
ställes till Kungl. Maj :ts förfogande för att utnyttjas såsom ett särskilt
stimulansbidrag i syfte att möjliggöra ett extra stöd åt kommuner med
befolkningsmässigt och ekonomiskt svagt underlag. Med detta bidrag föreslogs
böra sammanföras anslaget till folkundervisningens främjande i rikets
nordligaste gränsorter. Medlen skulle bl. a. användas för främjande av
AV-undervisning, speciell TV-undervisning i glesbygderna.

Kungl. Maj :t föreslår i proposition 1962: 54 angående reformering av den
obligatoriska skolan m. m. (s. 610), att för budgetåret 1962/63 500 000 kronor
beräknas för ett särskilt bidrag till kommuner med behov av extra stöd
för pedagogisk utrustning.

5

Statsutskottets utlåtande nr 166 år 1962

I bilaga 10 till Statsverkspropositionen 1962 (s. 164—166) föreslås vidare,
att till Folkundervisningens främjande i rikets nordligaste gränsorter in. in.
för budgetåret 1962/63 anvisas 290 000 kronor.

Med hänvisning till ovanstående finner överstyrelsen, att möjligheterna
att i önskvärd utsträckning utbetala bidrag till skol-TV-mottagare ur nämnda
anslag först bör prövas.

Beträffande frågan om licensavgifter får överstyrelsen meddela, att en
utredning om licensavgifternas storlek, uttaxering o. s. v. pågår inom Kungl.
Telestyrelsen. Med anledning härav anhöll överstyrelsen den 11 februari
1961 hos Kungl. Telestyrelsen, att frågan om licensavgifter för radiomottagningsapparater
som användes inom undervisningsväsendet matte ompiövas.
För närvarande är varje läroanstalt skyldig att lösa licens för radiomottagningsapparater
(gäller både radio och TV). Detta innebär, att t. ex.
Lidingö stad (ca 2 700 inv.) med fem läroanstalter behöver lösa fem radiolicenser
(det statliga läroverket behöver inte lösa licens) medan t. ex.
Malungs kommun (ca 9 000 inv.) måste lösa ca tjugo radiolicenser emedan
kommunens läroanstalter är mycket små och spridda, överstyrelsens ändringsförslag
innebär, att endast en licens skulle behöva lösas för samtliga
för undervisningen avsedda radiomottagningsapparater befintliga i skolor,
som är underställda en rektor. Detta skulle få till följd att t. ex. ^Lidingö
stad behövde lösa tre licenser medan Malungs kommun skulle behöva lösa
endast en

Av det senast anförda framgår, att överstyrelsen finner det mindre angeläget
att nu föranstalta om särskild utredning av skolradio- och TV-licensfrågan
utan endast vill erinra om de åtgärder, som vidtagits för att lösa

denna fråga. ,

I ärendets handläggning har deltagit ledamöterna Bosson-Nordbo och
Ullstad, konsulenten Lofterud, föredragande, t. f. byrådirektören Cronsioe
och förste byråsekreteraren Kastan. Stockholm den 27 april 1962.

På Skolöverstyrelsens vägnar
MAJ BOSSON-NOBDBÖ

Curt Lofterud

Bilaga C

Till riksdagens statsutskott

Med anledning av statsutskottets hemställan att Sveriges Radio måtte
avge utlåtande över de likalydande motionerna I: 112 och II: 142 om statsbidrag
för TV-mottagare för skolbruk ber Sveriges Radio få anföra följande.

Sveriges Radio anser det falla utanför företagets kompetensområde att
bedöma om statsbidrag bör utgå till kommunerna för ifrågavarande ända mål.

. .

Därest så emellertid befinnes böra vara fallet vill Sveriges Radio framhålla
att i sådant fall licensmedel icke bör tas i anspråk. Principiellt förefaller
det rimligt att anskaffning av TV-mottagare för skolbruk bör bekostas
på samma sätt som övrig modern undervisningsmateriel.

Sveriges Radio vill starkt understryka vikten av att licensbudgeten helt

6

Statsutskottets utlåtande nr 166 år 1962

utiiyttjäs för det ändamål den är avsedd för, nämligen produktion och
distribution av radions och televisionens program. Skulle licensmedlen tas
i anspråk för andra ändamål undanryckes snabbt grunden för rundradions
finansiering och planering.

I fråga om eventuella bidrag för licensavgifterna för skol-TV vill Sveriges
Radio betona betydelsen av att frilicenssystemet icke utvidgas. Ett bifall
skulle leda till att andra organ och enskilda — som kanske har sämre ekonomiskt
underlag än kommunerna — med fog skulle kunna ställa samma
krav. Stockholm den 28 april 1962.

Sveriges Radio
OLOF RYDBECK