Andra lagutskottet utlåtande nr AA år 1962

1

Nr 44

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående arbetslöshetsförsäkring
för fiskare.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 296 i första kammaren av herrar
Nilsson, Yngve, och Ringabij samt nr 285 i andra kammaren av herr Nilsson
i Bästekille m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen måtte i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla att Kungl. Maj:t måtte meddela rätt för
fiskare att tillgodoräknas avgift även för tid som självständig företagare i erkänd
arbetslöshetskassa för yrkesfiskare».

Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sin hemställan
får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionen 11:285.

Historik och gällande bestämmelser

Den frivilliga statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen tillkom genom
beslut av 1934 års riksdag och trädde i verksamhet 1935. Försäkringen handhas
av arbetslöshetskassor, organiserade av de försäkrade själva och erkända
av tillsynsmyndigheten (arbetsmarknadsstyrelsen). Kassorna är i
föreningsrättsligt hänseende understödsföreningar och lyder under lagen
den 24 mars 1938 om understödsföreningar. De hittills registrerade arbetslöshetskassorna
är organiserade såsom rikskassor för olika yrkesområden.
Deras verksamhet reglerades ursprungligen genom 1934 års förordning om
erkända arbetslöshetskassor. Denna ersattes vid 1956 års riksdag av förordningen
den 1A december 1956 om erkända arbetslöshetskassor, som alltjämt
är gällande.

Beträffande försäkringens omfattning föreskrev 1934 års förordning, att
från rätten att vinna inträde i erkänd arbetslöshetskassa eller att där kvarstå
såsom medlem skulle uteslutas bl. a. den som under de senaste förflutna
tolv månaderna under längre tid än fem månader haft ställning såsom självständig
företagare utan att samtidigt mot avlöning användas till arbete för
annans räkning. Även om arbetstagarbegreppet vid tillämpning av arbetslöshetskasseförordningen
gavs en relativt vidsträckt innebörd, kom denna
föreskrift att begränsa den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen i princip till
personer, som mot avlöning utförde arbete för annans räkning, dvs. arbets -

llibang till riksdagens protokoll 11162. !> sand. 2 avil. Nr AA

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 44 år 1962

tagare (dock med undantag för hemarbetare och företagarens familjemedlemmar)
.

1951 års utredning om arbetslöshetsförsäkringen, vars förslag (SOU:
1955:27) sedermera ledde fram till 1956 års förordning, framhöll i detta
att situationen i fråga om arbetslöshetsrisk för vissa företagargrupper inte
var mycket olik arbetstagarens. Detta gällde främst grupper, som stod på
gränsen mellan arbetstagare och företagare men som måste hänföras till
den sistnämnda gruppen. Utredningen föreslog ökade möjligheter för dessa
grupper att ansluta sig till försäkringen. Sålunda föreslogs att tillsynsmyndigheten
skulle ges befogenhet att besluta, dels att arbetstagare som övergick
till att bli självständig företagare skulle få kvarstå i försäkringen under
en övergångstid av 24 månader, dels ock att personer som omväxlande arbetade
såsom företagare och som anställda skulle få tillhöra försäkringen.
Vidare föreslogs att Kungl. Maj:t skulle medges ytterligare dispensrätt, så
att försäkringen i princip blev öppnad för alla företagargrupper.

I propositionen nr 144 till 1956 års riksdag med förslag till förordningen
om erkända arbetslöshetskassor anslöt sig föredragande departementschefen
till utredningens förslag. Departementschefen framhöll dock, att en
förutsättning för att en självständig företagare antogs eller fick kvarstå
som medlem borde vara att en betryggande kontroll kunde utövas över att
vederbörande verkligen arbetade då han inbetalade sina avgifter till kassan,
liksom också att arbetslöshetskontrollen kunde ordnas på ett tillfredsställande
sätt. Departementschefen förordade dessutom, att de vidgade möjligheterna
att ge dispens utnyttjades med varsamhet.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 58 tillstyrkte andra lagutskottet
de föreslagna utvidgningarna. Utskottet anförde i detta sammanhang:

Exempelvis för dem som arbetar omväxlande som småbrukare och skogsbrukare
torde de föreslagna reglerna ha en uppgift att fylla. Även bland en
del självständiga företagare, såsom vissa fiskare, torde kunna förväntas
intresse för en arbetslöshetsförsäkring. Utskottet är medvetet om att kontrollsvårigheter
kan föreligga beträffande dessa och andra grupper men
anser, att allvarliga försök bör göras att komma till rätta med svårigheterna
i avsikt att tillgodose de behov som kan föreligga.

De nu redovisade principerna för arbetslöshetsförsäkringens omfattning
återfinnes främst i 9 och 24 §§ i förordningen den 74 december 1956 om
erkända arbetslöshetskassor. I 9 § stadgas sålunda att från rätt att vinna
inträde i erkänd arbetslöshetskassa skall undantagas bl. a. den, som icke
mot avlöning används till arbete för annans räkning, samt att från rätt
att kvarstå som medlem skall undantagas den, som under de senast förflutna
tolv månaderna under längre tid än fem månader varit självständig
företagare utan att samtidigt mot avlöning användas till arbete för annans
räkning. I paragrafen föreskrives dock att dessa stadganden icke skall gälla

Andra lagutskoltels utlåtande nr li år 11)62

3

den som omfattas av medgivande som avses i 24 § andra och tredje styckena.
Dessa medgivanden har i sin tur lagtekniskt knutits till de i 23 § reglerade
villkoren för ersättning från kassan. Dessa villkor, vilkas syfte är att begränsa
ersättningen att utgå endast till den, som mera varaktigt inträtt på
arbetsmarknaden och allt fortfarande brukar ställa sin arbetskraft till arbetsmarknadens
förfogande, innebär, att medlem för att vid arbetslöshet
vara berättigad till ersättning från kassa skall som regel ha till kassan
erlagt minst femtiotvå veckoavgifter eller tolv månadsavgifter (det icke
tidsbestämda avgiftsvillkoret) samt minst tjugo veckoavgifter eller fem
månadsavgifter under de sista tolv månaderna (det tidsbestämda avgiftsvillkoret).
Enligt 24 § får medlem vid tillämpningen av avgi.ftsvillkoren i
23 § tillgodoräknas allenast avgift, som erlagts antingen för tid, då han för
annans räkning mot avlöning använts till arbete som utförts annorstädes
än i medlemmens hem, eller för tid, då han haft semester eller eljest med
helt eller delvis bibehållen avlöning åtnjutit ledighet av annan anledning än
sjukdom, värnpliktstjänstgöring eller barnsbörd. Enligt andra stycket
samma paragraf äger emellertid tillsynsmyndigheten utan hinder av vad som
nu sagts beträffande viss grupp av medlemmar medgiva bl. a. att den, som
omväxlande mot avlöning används till arbete för annans räkning och
arbetar som självständig företagare, må tillgodoräknas avgift för tid då
han utför arbete som självständig företagare, samt att den, som övergått
från att mot avlöning utföra arbete för annans räkning till att bliva självständig
företagare, må tillgodoräknas avgift för en tid av högst tjugofyra
månader efter det att han blivit självständig företagare. Enligt tredje stycket
samma paragraf — och det är detta stycke, som aktualiseras genom
motionerna — äger Kungl. Maj :t för viss grupp av medlemmar medgiva,
att avgift för tid, då medlem arbetar som självständig företagare, må tillgodoräknas
i större utsträckning än som sägs i andra stycket.

Arbetslöshetskassa för yrkesfiskare

Under åberopande av de möjligheter 1956 års lagändringar medfört att
tillskapa en arbetslöshetsförsäkring även för självständiga företagare har
Sveriges fiskares riksförbund i skrivelse den 12 december 1960 till Kungl.
Maj :t aktualiserat frågan om en erkänd arbetslöshetskassa för yrkesfiskare.
Skrivelsen utmynnar i en hemställan, »att yrkesfiskare tillhörande en erkänd
arbetslöshetskassa för denna yrkeskategori måtte medgivas, att avgift
för tid då medlem arbetar såsom självständig företagare må tillgodoräknas
efter samma regler som för anställda och att i övrigt reglerna för anställda
måtte i möjligaste mån få tillämpas i den tilltänkta kassan». I skrivelsen
åberopas bl. a. det ovan citerade uttalandet av andra lagutskottet 1956. I
anslutning därtill framläggcs förslag till lösning av de problem som sammanhänger
med arbetskontroll och arbetslöshetskontroll.

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 44 är 1962

Framställningen har av Kungl. Maj:t remitterats för yttrande till arbetsmarknadsstyrelsen,
fiskeristyrelsen, statens jordbruksnämnd och 1960 års
arbetslöshetsförsäkringsutredning. Samtliga remissinstanser tar i sina yttranden
upp frågan om kontrollsvårigheterna till behandling. Omdömena
skiftar i viss mån beträffande utsikterna att ordna effektiv kontroll, men
enighet råder om att en arbetslöshetskassa för fiskare skulle fylla ett föreliggande
behov. Remissinstanserna — beträffande statens jordbruksnämnd
dess majoritet — tillstyrker därför alla, att det begärda medgivandet för
yrkesfiskare att få tillgodoräknas avgifter i en arbetslöshetskassa för tid,
då de arbetat som självständiga företagare, lämnas.

För att kunna tillförsäkra en arbetslöshetskassa för fiskare en startfond
har riksförbundet hemställt om bidrag på två miljoner kronor ur prisregleringskassan
för fisk, som disponerar cirka 20 miljoner kronor. Det
har av arbetsmarknadsstyrelsen (dess P.M.) framhållits att på grund av de
osäkerhetsmoment som är förknippade med startandet av en kassa av här
ifrågavarande karaktär det måste vara angeläget att en relativt stor startfond
erhålles såsom buffert.

I proposition nr 201 år 1962 hemställes om medgivande för Kungl. Maj :t
att använda ett belopp av en miljon kronor ur den av statens jordbruksnämnd
förvaltade prisregleringskassan för fisk till en försäkringsfond för
en erkänd arbetslöshetskassa för yrkesfiskare. I propositionen uppgives
att Kungl. Maj:t beslutat bifalla riksförbundets framställning.

Utskottet

Reglerna i förordningen om erkända arbetslöshetskassor är i princip så
utformade att arbetslöshetskassa kan omfatta endast sådana personer som
utför arbete för annans räkning. För vissa yrkeskategorier, som omväxlande
är anställda och egna företagare eller som nyligen övergått från att vara anställda
till att vara företagare, kan arbetsmarknadsstyrelsen dispensera från
förordningens bestämmelser. Beträffande andra företagare kan Kungl. Maj :t
meddela dispens från bestämmelserna.

Motionärerna framhåller att det sedan länge varit aktuellt att bilda eu
erkänd arbetslöshetskassa för fiskare, till vilken även fiskare som är självständiga
företagare skulle kunna ansluta sig. För att detta skall vara möjligt
krävs såsom nämnts Kungl. Maj:ts tillstånd. I motionerna hemställes att
riksdagen måtte anhålla hos Kungl. Maj :t om sådant tillstånd.

Sveriges fiskares riksförbund har i december 1960 hos Kungl. Maj:t gjort
en framställning med samma syfte som motionerna. Kungl. Maj:t har den
19 oktober 1962 beslutat bifalla riksförbundets framställning. Det i motionerna
framställda önskemålet har således tillgodosetts. Skäl saknas därför

Andra lagutskottets utlåtande nr 44 år 1962

0

numera att vidtaga någon åtgärd i anledning av motionerna. På grund härav
hemställer utskottet,

att förevarande motioner, 1:296 och 11:285, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 4 december 1962

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,
fru Hamrin-Thorell, fru Carlqvist, herrar Enarsson, Nyman och Thorsten
Larsson;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, fröken Wetterström,
fröken Sandell, herr Johansson i Södertälje, fru Eriksson i Ängelholm,
herr Gustavsson i Alvesta, fru Svensson i Kungsör och herr Carlsson
i Huskvarna.