Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1962
1
Nr 39
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med
förslag till lag om ändring i sjömanslagen den 30 juni
1952, m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.
Genom en den 28 september 1962 dagtecknad proposition, nr 178, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet
förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade
förslag till
1) lag om ändring i sjömanslagen den 30 juni 1952 (nr 530); samt
2) lag om ändrad lydelse av 34 § sjölagen.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås sådana ändringar i sjömanslagen att den utländska
arbetskraften i den svenska handelsflottan — omkring 1/3 av hela antalet
ombordanställda — likställes med svenska sjömän såvitt gäller vissa i sjömanslagen
lagfästa förmåner av social karaktär. De förmåner, som beröres
av det framlagda förslaget, avser rätt till sjuklön vid arbetsoförmåga, tillläggslön
till avliden sjömans efterlevande, fri hemresa efter längre tids
tjänstgöring samt vid sjukdom, fri sjukvård under viss tid i utlandet samt
fri hemresa och ersättning för förlust av personlig egendom vid fartygs förolyckande.
De nuvarande grunderna för kostnadsfördelningen mellan staten
och redarna rubbas ej av förslaget. I anslutning till ändringarna i sjömanslagen
föreslås en mindre jämkning i sjölagen.
Författningsförslagen är av följande lydelse: 1
1 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 samt. 2 avd. Nr 39
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1962
Förslag
till
Lag
om ändring i sjömanslagen den 30 juni 1952 (nr 530)
Härigenom förordnas, dels att 87 § sjömanslagen den 30 juni 1952 skall
upphöra att gälla, dels att 18, 24, 26, 28, 41 och 42 §§ samma lag1 skola erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
18 §.
Lön utgår — — —---resan anträddes.
Lönen löper---— — — inrikes fart.
Sjömän är ej berättigad till lön för
tid, då han utan laga skäl håller sig
från tjänsten, eller då han till följd
av sjukdom eller skada, som han förtegat
vid tjänstens antagande, är
oförmögen till tjänstgöring. Ej heller
äger han åtnjuta lön för tid, då han
är satt ur stånd att tjänstgöra till
följd av sjukdom eller skada, som
han ådragit sig uppsåtligen eller genom
grovt vållande. Vad sist är stadgat
gäller dock ej, där sjömannen är
svensk och arbetsoförmågan uppkommit
till följd av könssjukdom.
Sjöman är ej berättigad till lön för
tid, då han utan laga skäl håller sig
från tjänsten, eller då han till följd
av sjukdom eller skada, som han förtegat
vid tjänstens antagande, är
oförmögen till tjänstgöring. Ej heller
äger han åtnjuta lön för tid, då han
är satt ur stånd att tjänstgöra till
följd av sjukdom eller skada, som
han ådragit sig uppsåtligen eller genom
grovt vållande. Vad sist är stadgat
gäller dock ej, där arbetsoförmågan
uppkommit till följd av könssjukdom.
Om förlust — — —----— i 33 §.
Vid beräkning--— — — — trettio dagar.
24 §.
Dör sjöman, —------till bestämmelseorten.
Var sjömannen svensk och efterlämnade
han hustru eller barn under
sexton år, skall till de sålunda efterlevande
utgå tilläggslön för en månad,
såframt hans död inträffat medan
han var i redarens tjänst eller å
tid, då han var berättigad till lön
jämlikt 18 § andra stycket andra
punkten. I sistnämnda fall må dock
avdragas vad utbetalts eller skall utbetalas
jämlikt berörda stadgande.
Efterlämnade sjömannen hustru
eller barn under sexton år, skall till
de sålunda efterlevande utgå tilläggslön
för en månad, såframt hans död
inträffat medan han var i redarens
tjänst eller å tid, då han var berättigad
till lön jämlikt 18 § andra stycket
andra punkten. I sistnämnda fall
må dock avdragas vad utbetalts eller
skall utbetalas jämlikt berörda stadgande.
26 §.
Vill svensk sjöman, som i utlandet Avgår sjöman å fartyg i utrikes
avgår från sin tjänst, resa till sin fart från sin tjänst i annat land än
hemort här i riket, skall av kostna- där hav är bosatt och vill han resa
1 Senaste lydelse av 41 f, se SFS 1961:211.
Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1962
3
(Gällande lydelse)
den för resan med underhåll hälften
bestridas av statsmedel och hälften
gäldas av redaren, såframt sjömannen
varit i tjänst å fartyget eller hos
redaren två år i följd och icke haft
tillfälle att lämna tjänsten i svensk
hamn under det senast förflutna
året. Beräknas fartyget inom sex månader
uppnå hamn, från vilken hemresan
kan ordnas med avsevärt
mindre kostnad eller omgång, är sjömannen
ej berättigad till fri hemresa
med mindre han kvarstår i tjänsten
tills fartyget uppnår sådan
hamn. Vill sjöman, som uppsäger
tjänsteavtalet eller begär entledigande,
erhålla fri hemresa, skall han
samtidigt göra framställning därom.
Hemresan skall ordnas av svenske
konsuln eller, om svensk konsul icke
finnes å platsen, av befälhavaren.
Ordnas hemresan av konsuln, skall
befälhavaren på begäran ställa säkerhet
för redarens andel. Kan åt sjömannen
inom skälig lid beredas
tjänst å fartyg, som är bestämt till
Sverige eller till ort varifrån han bekvämligen
kan resa hem, är han
pliktig att antaga tjänsten, såframt
hans hälsotillstånd medgiver det och
han anställes i egenskap motsvarande
den, vari han förut varit anställd,
och på lika förmånliga villkor.
Om förlust-------- —- —
(Föreslagen lydelse)
till sin hemort, skall av kostnaden
för resan med underhåll hälften bestridas
av statsmedel och hälften
gäldas av redaren, såframt sjömannen
varit i tjänst å fartyget eller hos
redaren två år i följd och icke haft
tillfälle under det senast förflutna
året att lämna tjänsten i det land
där han är bosatt. Beräknas fartyget
inom sex månader uppnå hamn, från
vilken hemresan kan ordnas med avsevärt
mindre kostnad eller omgång,
är sjömannen ej berättigad till fri
hemresa med mindre han kvarstår i
tjänsten tills fartyget uppnår sådan
hamn. Vill sjöman, som uppsäger
tjänsteavtalet eller begär entledigande,
erhålla fri hemresa, skall han
samtidigt göra framställning därom.
Hemresan skall ordnas av svenske
konsuln eller, om svensk konsul icke
finnes å platsen, av befälhavaren.
Ordnas hemresan av konsuln, skall
befälhavaren på begäran ställa säkerhet
för redarens andel. Kan åt
sjömannen inom skälig tid beredas
tjänst å fartyg, som är bestämt till
det land där han är bosatt eller till
ort varifrån han bekvämligen kan resa
hem, är han pliktig att antaga
tjänsten, såframt hans hälsotillstånd
medgiver det och han anställes i
egenskap motsvarande den, vari han
förut varit anställd, och på lika förmånliga
villkor.
i 33 §.
28 §.
Kostnaden för------i tjänsten.
Är sjöman sjuk eller skadad vid
tjänsteförhållandets upphörande, äger
han, med de undantag som följa av
tredje och fjärde styckena, jämväl
därefter åtnjuta vård på redarens
bekostnad, dock icke utöver sex veckor
eller, om han är svensk och vårdas
utom riket, tolv veckor. Tiden
räknas från dagen för avmönstringen
eller, om avmönstring icke ägt
ruin, från den dag fartyget gått vidare.
År sjömannen svensk och avskedas
han jämlikt 32 § eller lider han
lj liihang till riksdagens protokoll 1962.
Är sjöman sjuk eller skadad vid
tjänsteförhållandets upphörande, äger
han, med de undantag som följa av
tredje och fjärde styckena, jämväl
därefter åtnjuta vård på redarens
bekostnad, dock icke utöver sex veckor
eller, om han vårdas inom annat
land än där han är bosatt, tolv veckor.
Tiden räknas från dagen för avmönstringen
eller, om avmönstring
icke ägt rum, från den dag fartyget
gått vidare. Avskedas sjömannen
jämlikt 32 § eller lider han vid av
saml.
2 avd. Nr 39
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1962
(Gällande lydelse)
vid avgången från tjänsten av sjukdom
eller skada av beskaffenhet att
kunna föranleda avsked, är han
dessutom berättigad till fri resa med
underhåll till sin hemort här i riket.
Skall resan företagas från utlandet,
är sjömannen dock pliktig att antaga
tjänst å annat fartyg enligt vad i
26 § andra stycket stadgas.
Har sjömannen vid tjänstens antagande
förtegat sjukdomen eller skadan,
är han pliktig att själv bekosta
vården och är icke berättigad till fri
hemresa. Detsamma gäller, där han
ådragit sig sjukdomen eller skadan
uppsåtligen eller genom grovt vållande,
dock icke där sjömannen är
svensk och sjukdomen är könssjukdom.
Kvarlämnas i utlandet svensk sjöman,
som lider av könssjukdom i
smittsamt skede, skall kostnaden för
sjukhusvård, läkarbehandling och
läkemedel för tiden efter det hans
anställning upphört bestridas av
statsmedel.
(Föreslagen lydelse)
gången från tjänsten av sjukdom eller
skada av beskaffenhet att kunna
föranleda avsked, är han dessutom
berättigad till fri resa med underhåll
till sin hemort. Skall resan företagas
från annat land än där han är
bosatt, är sjömannen dock pliktig att
antaga tjänst å annat fartyg enligt
vad i 26 § andra stycket stadgas.
Har sjömannen vid tjänstens antagande
förtegat sjukdomen eller skadan,
är han pliktig att själv bekosta
vården och är icke berättigad till fri
hemresa. Detsamma gäller, där han
ådragit sig sjukdomen eller skadan
uppsåtligen eller genom grovt vållande,
dock icke där sjukdomen är könssjukdom.
Kvarlämnas sjöman, som lider av
könssjukdom i smittsamt skede, i annat
land än där han är bosatt, skall
kostnaden för sjukhusvård, läkarbehandling
och läkemedel för tiden efter
det hans anställning upphört bestridas
av statsmedel.
41 §.
Går fartyget-------sjöförklaringen avgivits.
Blir sjöman-------åtnju
Upphör till följd av fartygets förolyekande
svensk sjömans anställning,
äger han rätt att erhålla fri resa
med underhåll till sin hemort här
i riket så ock lön under resan i den
mån sådan ej utgår enligt andra
stycket. Kostnaden för sjömans hemresa
med underhåll skall bestridas
av statsmedel. Skall resan företagas
från utlandet, är sjömannen dock
pliktig att antaga tjänst å annat fartyg
enligt vad i 26 § andra stycket
stadgas.
42
För förlust av personlig egendom
vid fartygets förolyckande eller till
följd av sjöröveri eller av brand eller
annat haveri, som drabbat fartyget,
är svensk sjöman berättigad att
erhålla ersättning av redaren enligt
grunder, som Konungen fastställer.
ter lön.
Upphör sjömans anställning till
följd av fartygets förolyckande, äger
han rätt att erhålla fri resa med underhåll
till sin hemort så ock lön under
resan i den mån sådan ej utgår
enligt andra stycket. Kostnaden för
sjömans hemresa med underhåll
skall bestridas av statsmedel. Skall
resan företagas från annat land än
där sjömannen är bosatt, är han dock
pliktig att antaga tjänst å annat fartyg
enligt vad i 26 § andra stycket
stadgas.
§•
För förlust av personlig egendom
vid fartygets förolyckande eller till
följd av sjöröveri eller av brand eller
annat haveri, som drabbat fartyget,
är sjöman berättigad att erhålla ersättning
av redaren enligt grunder,
som Konungen fastställer.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1963.
Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1962
5
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 34 § sjölagen
Härigenom förordnas, att 34 § sjölagen1 skall erhålla ändrad lydelse på
sätt nedan angives.
(Gällande lydelse)
34
Befälhavaren vare ------
Konungen äger under förutsättning
av ömsesidighet förordna, att
förpliktelse som i första stycket sägs
skall gälla jämväl i avseende å befälhavare
eller sjöman från annat
land, hans aska eller efterlämnade
effekter.
(Föreslagen lydelse)
§•
- kunna medtagas.
Konungen äger förordna, att förpliktelse
som i första stycket sägs
skall gälla jämväl i avseende å befälhavare
eller sjöman från annat
land, hans aska eller efterlämnade
effekter.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1963.
I samband med propositionen har utskottet haft att behandla de i anledning
av densamma väckta motionerna nr 749 i första kammaren av herr
Gorthon m. fl. och nr 904 i andra kammaren av herr Carlsson i Göteborg
m. fl. I motionerna, vilka är likalydande, hemställes att riksdagen måtte antaga
det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i sjömanslagen
med den ändringen att 26 § första stycket erhåller nedannämnda såsom
motionärernas förslag betecknade lydelse:
(Propositionens förslag)
Avgår sjöman å fartyg i utrikes
fart från sin tjänst i annat land än
där han är bosatt och vill han resa
till sin hemort, skall av kostnaden
för resan med underhåll hälften bestridas
av statsmedel och hälften gäldas
av redaren, såframt sjömannen
varit i tjänst å fartyget eller hos redaren
två år i följd och icke haft
tillfälle under det senast förflutna
året att lämna tjänsten i det land
där han är bosatt. Beräknas fartyget
---framställning därom.
(Motionärernas förslag)
Avgår sjöman å fartyg i utrikes
fart från sin tjänst i annat land än
där han är bosatt eller lämnar han
under sådant förhållande fartyg för
att åtnjuta semester eller tjänstledighet
och vill han resa till sin hemort,
skall av kostnaden för resan med underhåll
hälften bestridas av statsmedel
och hälften gäldas av redaren, såframt
sjömannen varit i tjänst å fartyget
eller hos redaren aderton månader
i följd och icke haft tillfälle
under det senast förflutna året att
lämna tjänsten i det land där han är
bosatt. Beräknas fartyget — — —
framställning därom.
1 Senaste lydelse, se SFS 1952:531.
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1962
Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sin hemställan får
utskottet hänvisa till motionen I: 749.
Den redogörelse, som härefter lämnas för propositionen, upptar endast de
huvudsakliga delarna av vad föredragande departementschefen yttrat. 1
fråga om gällande bestämmelser samt det utredningsförslag som legat till
grund för propositionen ävensom remissyttrandena över detta får utskottet
hänvisa till propositionen.
Departementschefen
Föredragande departementschefen, statsrådet Lange, har anfört:
»Under åren efter andra världskriget har den svenska handelsflottan ökat
väsentligt i omfattning och undergått betydande strukturella förändringar.
Utvecklingen har i fråga om fartygens storlek inneburit en alltmera markerad
förskjutning mot större enheter. Beträffande fartygens användning
utvisar sjöfartsstatistiken att det svenska handelstonnaget i allt högre grad
kommit att sysselsättas i fart huvudsakligen mellan utländska hamnar.
Nu berörda förhållanden har även medfört förändringar i fråga om handelsflottans
bemanning. Den omständigheten att tonnaget i betydande utsträckning
befinner sig i främmande farvatten har helt naturligt liksom
den rådande arbetskraftssituationen i Sverige under efterkrigsåren bidragit till
den stigande rekryteringen av utlänningar inom svensk handelssjöfart.
Vid tiden för tillkomsten av 1952 års sjömanslag utgjordes bemanningen
i den svenska handelsflottan till en fjärdedel av utländska sjömän. I dag tio
år senare har andelen utländska sjömän vuxit ytterligare något och utgör
omkring en tredjedel av hela antalet ombordanställda.
Det är mot bakgrunden av utvecklingstendenserna på det sociala området
och det nu tecknade läget i fråga om den utländska arbetskraftens användning
inom den svenska sjöfartsnäringen som man får se de framförda
önskemålen att utländsk sjöman skall likställas med svensk såvitt gäller
vissa i sjömanslagen lagfästa förmåner av social karaktär. Dessa förmåner
sjuklön vid arbetsoförmåga till följd av könssjukdom, tilläggslön till avliden
sjömans efterlevande hustru eller barn under 16 år, fri hemresa med
underhåll efter längre tids tjänstgöring, tolv veckors fri sjukvård i utlandet
(för utländsk sjöman sex veckor), fri hemresa med underhåll vid sjukdom,
fri sjukhusvård m. in. i utlandet i händelse av könssjukdom i smittsamt
skede samt fri hemresa med underhåll och ersättning för förlust av personlig
egendom vid fartygets förolyckande — tillkommer för närvarande endast
svensk sjöman. Enligt sjömanslagen kan emellertid Kungi. Maj:t under
forutsättning av ömsesidighet förordna att vad som gäller till förmån för
svensk sjöman skall tillämpas också beträffande utländsk sjöman. Samtliga
förmåner kan alltså redan nu tillerkännas utländsk sjöman, men, efter
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1962
7
som stadgandet bygger på ömsesidighetsprincipen, endast om sjömannens
hemland ger svensk sjöman samma förmåner.
Utvecklingen torde emellertid ha visat att ett fasthållande vid ömsesidighetsprincipen,
i varje fall såvitt gäller de aktuella förmånerna, icke synes
ägnat att leda till nämnvärda positiva resultat; vägen via avtal om ömsesidighet
torde för övrigt överhuvud icke vara framkomlig i fråga om medborgare
i länder som saknar handelsflotta. Det bör också beaktas, att huvudskälet
för den nuvarande ordningen —- vilket torde ha varit att utländska
sjömän icke skulle erhålla bättre ställning på svenska fartyg än svenska
sjömän i de utländska handelsflottorna — icke synes väga lika tungt då
endast få svenska sjömän tjänstgör i främmande länders handelsflottor
under det att den svenska handelsflottan sedan en längre tid, såsom framgår
av vad tidigare anförts, haft ett mycket starkt inslag av utländsk arbetskraft.
Det förslag om likställighet som nu framlagts har också den innebörden
att man övergår från systemet med avtal om ömsesidighet till lagstiftning
om likställighet. Förslaget har i det stora hela vunnit gillande vid remissbehandlingen.
De invändningar som från några håll, bl. a. sjöfartsstyrelsen
och redareföreningen, framförts och som redovisas närmare i det följande
i anslutning till de olika lagrummen, hänför sig till frågan om beträffande
vissa av de aktuella förmånerna skall uppställas särskilda krav såsom längre
tids tjänstgöring i den svenska handelsflottan eller bosättning i de nordiska
länderna för att den utländske sjömannen skall bli likställd. I det av
utredningsmannen framlagda förslaget har i detta hänseende icke förordats
annat än en begränsning i fråga om hemreserätten enligt 26 § sjömanslagen
vid avgång från tjänst efter anställning två år i följd på samma fartyg eller
hos samma redare. Enligt utredningsförslaget bör annan sjöman än sådan,
som är bosatt i de nordiska länderna eller som enligt särskilt förordnande av
Kungl. Maj :t likställts med sjömän från de nordiska länderna, anses tillgodosedd
om han befordras till anställningsorten eller annan ort dit resan
kan ske till motsvarande kostnad. I övrigt har likställighetsprincipen genomförts
i förslaget i full utsträckning.
Redan vid 1961 års behandling av den föreliggande frågan framhölls särskilt
av riksdagen att de aktuella bestämmelserna avsåg just sådana förmåner
som utgår i särskilt bekymmersamma situationer för den enskilde.
Det kan finnas anledning att i delta sammanhang ytterligare understryka
detta förhållande. Att beträffande förmåner av den natur att det merendels
är fråga om ett akut hjälpbehov indela de utländska sjömännen i olika kategorier,
såsom ifrågasatts, står icke i överensstämmelse med den grundtanke
om arbetskraftens likställdhet som man velat se uttryckt genom reformen.
En sådan kategoriindelning skulle kunna ge anledning till samma kritik
som riktats mot bestämmelserna i deras nuvarande utformning. Ej heller
finnes någon motsvarighet till en sådan differentiering i de stadganden i
sjömanslagen som nu tillförsäkrar såväl svensk som utländsk sjöman för
-
8 Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1962
måner av social karaktär, bl. a. den så sent som förra året införda regeln
om likställighet i fråga om rätt till lön under arbetslöshet till följd av fartygets
förolyckande. I fråga om hemreserätten enligt 26 § sjömanslagen torde
i huvudsak samma synpunkter kunna anläggas; vid stadgandets tillkomst
år 1952 befanns hemreserätten vara en utpräglat social förmån. Visserligen
föreligger icke här någon omedelbar nödsituation men å andra sidan bör
beaktas att för stadgandets tillämpning kräves bl. a. längre tids tjänstgöring,
två år i följd, på samma fartyg eller hos samma redare. Med ett villkor av
sådan karaktär kan ej heller i detta fall skäl anses föreligga för ett avsteg
från likställighetsprincipen.
Jag vill alltså i likhet med det alldeles övervägande antalet remissinstanser
tillstyrka en reform i huvudsaklig överensstämmelse med utredningsförslaget.
Emellertid anser jag att likställighetsprincipen såvitt gäller de aktuella
förmånerna bör accepteras helt, sålunda även i det nyssnämnda fallet där
viss begränsning förordats i utredningsförslaget. Principen bör följaktligen
vara den att allt sjöfolk på svenska fartyg kommer i åtnjutande av de
ifrågavarande förmånerna.
Vad gäller kostnadsfrågan har såväl i utredningsföreslaget som vid remissbehandlingen
understrukits svårigheten att bedöma den kostnadsökning
som kan föranledas av reformen. Från redarehåll har närmare uppgifter
till belysning av kostnadsfrågan icke stått att få. Utredningsmannen har icke
heller på andra grunder kunnat framlägga något siffermaterial som mera
preciserat anger reformens betydelse för rederinäringens omkostnader vid
oförändrad kostnadsfördelning mellan näringen och statsverket. Det föreliggande
materialet ger dock skäl utgå från att kostnadsökningen för rederinäringen
blir förhållandevis måttlig. Utgiftsökningen för statens del vid
oförändrade grunder för kostnadsfördelningen har beräknats uppgå till något
mer än 40 000 kronor årligen.
Utredningsmannens ståndpunkt att de nuvarande grunderna för kostnadsfördelningen
ej bör ändras i detta sammanhang kan jag biträda. Frågan om
en eventuell ändring härvidlag bör emellertid såsom socialstyrelsen förordat
lämpligen ånyo upptagas i samband med en mera allmän översyn av sjömanslagens
bestämmelser. De statliga merutgifterna torde såsom föreslagits
i årets statsverksproposition under tredje huvudtiteln få belasta förslagsanslaget
''Gottgörelse av kostnader för sjöfolk och nödställda svenska medborgare’.
»
Utskottet
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag
till sådana ändringar i sjömanslagen att utländska sjömän i den svenska
handelsflottan likställes med svenska sjömän såvitt gäller vissa i sjömanslagen
lagfästa förmåner av social karaktär. Icke heller har utskottet någon
erinran mot den i anslutning härtill föreslagna jämkningen i sjölagen.
Att i samband med dessa förslag till närmare behandling upptaga det i
9
Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1962
motionerna I: 749 och II: 904 framställda yrkandet om en generell utvidgning
av den i 26 § sjömanslagen reglerade förmånen av fri hemresa efter
längre tids tjänstgöring finner utskottet däremot inte lämpligt. Utskottet
får därför avstyrka dessa motioner.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition, nr
178; samt
B. att förevarande motioner, I: 749 och II: 904, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 6 november 1962
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,
fru Hamrin-Thorell*, fru Carlqvist, fröken Nordström, herrar Enarsson och
Thorsten Larsson;
från andra kammaren: herrar Nilsson i Göteborg, Lundberg, Rimmerfors,
fru Ekendahl*, herrar Wahrendorff, Carlsson i Huskvarna, Hamilton
och Carlsson i Göteborg.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
621227