Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1962
1
Nr 33
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag angående ändring i lagen den 31 mars 1955
(nr 183) om bankrörelse, m. m.
I en den 5 oktober 1962 dagtecknad proposition, nr 185, som hänvisats
till bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Maj :t, under
åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll,
föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till
1) lag angående ändring i lagen den 31 mars 1955 (nr 183) om bankrörelse;
2)
lag angående ändring i lagen den 3 juni 1955 (nr 416) om sparbanker;
3) lag angående ändrad lydelse av 31 § lagen den 25 maj 1956 (nr 216)
om jordbrukskasserörelsen; och
4) förordning om ändrad lydelse av 2 § 1 mom. förordningen den 21 juni
1922 (nr 277) angående postsparbanken.
I samband med nämnda proposition har utskottet upptagit till behandling
de
vid 1961 års riksdag väckta likalydande motionerna I: 494 av herr Stefanson
m. fl. och II: 421 av herr Nordgren m. fl. om ökade möjligheter för
affärsbankerna att bevilja långfristiga bundna lån;
de vid början av innevarande års riksdag väckta likalydande motionerna
1: 162 av herr Persson, Fritz, m. fl. och II: 204 av herr Nordgren m. fl. om
vidgad rätt för sparbank att mottaga inlåning å annan räkning än sparbanksräkning;
den
i anledning av förevarande proposition väckta motionen 11:916 av
herr Börjesson i Falköping.
De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse. 1
1 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 8 samt. Nr 33
2
Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1962
Förslag
till
Lag
angående ändring i lagen den 31 mars 1955 (nr 183) om bankrörelse
Härigenom förordnas, att 56, 57 och 67 §§ lagen den 31 mars 1955 om
bankrörelse1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
56 §.
Bankaktiebolag må — — — må
dock
1. stat, kommun---särskild
säkerhet;
2. kortvarig kredit---anses
föreligga;
3. av vederhäftig — -— — erhållits;
samt
4. annan kredit utan särskild säkerhet
kunna lämnas till sammanlagt
högst en tiondel av bankbolagets
eget kapital samt till ett belopp i
varje särskilt fall av högst sjuttiofemtusen
kronor, då krediten lämnas
småföretagare för hans rörelse, och
eljest högst femtusen kronor.
57 §.
Är lån--— sagda tid.
Utan att förbehålla sig rätt som i
första stycket sägs må bankbolag
1. bevilja kredit i räkning på högst
ett år; samt
2. i enlighet med närmare bestämmelser
i bolagsordningen utlämna
lån mot skuldebrev med längre löptid
än sex månader till sammanlagt
belopp av högst tjugu procent av bolagets
eget kapital, dock att beträf- 1
56 §.
Bankaktiebolag må — — — må
dock
1. stat, kommun---särskild
säkerhet;
2. kortvarig kredit — — -— anses
föreligga;
3. av vederhäftig--— erhål
lits;
samt
4. annan kredit utan särskild säkerhet
kunna lämnas till sammanlagt
högst en tiondel av bankbolagets
eget kapital samt till ett belopp i
varje särskilt fall av högst sjuttiofemtusen
kronor, då krediten lämnas
småföretagare för hans rörelse, och
eljest högst femtontusen kronor.
57 §.
Är lån---sagda tid.
Utan att förbehålla sig rätt som i
första stycket sägs må bankbolag
1. bevilja kredit i räkning på högst
ett år;
2. bevilja återlån, varom stadgas i
reglementet angående allmänna pensionsfondens
förvaltning, med längre
löptid än sex månader; samt
3. i enlighet med närmare bestämmelser
i bolagsordningen utlämna
andra lån mot skuldebrev med längre
löptid än sex månader till sammanlagt
belopp av högst tjugu procent
av bolagets eget kapital, dock att
1 Senaste lydelse av 56 § se 1960: 61 och av 57 § se 1956:147.
Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1962
3
(Gällande lydelse)
fande lån, för vilkas fulla gäldande
staten är ansvarig, nämnda belopp
må överskridas med sammanlagt
högst fem procent av bolagets eget
kapital.
Lån som avses i andra stycket 2
må, där icke staten är ansvarig för
lånets fulla gäldande, icke ställas på
längre återbetalningstid än tio år och
ej heller uppgå till högre belopp i
varje särskilt fall än etthundrafemtiotusen
kronor. Beträffande lån, för
vars fulla gäldande staten icke är ansvarig
och för vilket säkerheten utgöres
av borgen av annan än kommun
eller därmed jämförlig samfällighet,
skall i skuldebrevet utfästas årlig avbetalning
i förhållande till den tid,
för vilken lånet beviljats.
67 §.
Insättas penningar — — — hos
bolaget.
En och samma insättares tillgodohavande
på sparkasseräkning eller
därmed likartad räkning må icke annorledes
än genom upplupen räntas
läggande till kapitalet ökas utöver
femtontusen kronor. Då, efter vad i
70 § stadgas, för samma person utfärdats
flera motböcker, skall dock
vad nyss är sagt gälla i fråga om
tillgodohavandet enligt varje särskild
motbok.
Bankbolag må — — — av bolaget.
I fråga--- — särskilt stadgat.
(Föreslagen lydelse)
beträffande lån, för vilkas fulla gäldande
staten är ansvarig, nämnda belopp
må överskridas med sammanlagt
högst fem procent av bolagets
eget kapital.
Lån som avses i andra stycket 3
må, där icke staten är ansvarig för
lånets fulla gäldande, icke ställas på
längre återbetalningstid än tio år och
ej heller uppgå till högre belopp i
varje särskilt fall än etthundrafemtiotusen
kronor. Beträffande nu avsett
lån, för vars fulla gäldande staten
icke är ansvarig och för vilket
säkerheten utgöres av borgen av annan
än kommun eller därmed jämförlig
samfällighet, skall i skuldebrevet
utfästas årlig avbetalning i förhållande
till den tid, för vilken lånet
beviljats.
67 §.
Insättas penningar — — — hos
bolaget.
En och samma insättares tillgodohavande
på sparkasseräkning eller
därmed likartad räkning må icke annorledes
än genom upplupen räntas
läggande till kapitalet ökas utöver
femtiotusen kronor. Då, efter vad i
70 § stadgas, för samma person utfärdats
flera motböcker, skall dock
vad nyss är sagt gälla i fråga om
tillgodohavandet enligt varje särskild
motbok.
Bankbolag må---av bolaget.
I fråga---särskilt stadgat.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1963.
lj- Bihang till riksdagens protokoll 1962. 8 samt. Nr 33
4
Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1962
Förslag
till
Lag
angående ändring i lagen den 3 juni 1955 (nr 416) om sparbanker
Härigenom förordnas, att 22, 25 och 29 §§ lagen den 3 juni 1955 om spar
banker1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse)
22 §.
Med de---- å sparbanksräk
ning.
En och samma insättares tillgodohavande
å sparbanksräkning må icke
annorledes än genom upplupen
räntas läggande till kapitalet ökas
utöver visst i reglementet bestämt
belopp, högst etthundratusen kronor.
Ej må--— uppsägningstidens
utgång.
25 §.
Intill ett sammanlagt belopp, motsvarande
femton procent av de enligt
senaste bokslut å sparbanksräkning
innestående medlen, äger sparbank
mottaga inlåning å annan, valfri
räkning.
Härutöver må sparbank upptaga
lån mot sådana för den allmänna rörelsen
avsedda förskrivningar, som
medföra rätt till betalning först efter
utfärdarens övriga fordringsägare
(förlagsbevis). För att tillgodose
tillfälligt penningbehov må
sparbank jämväl begagna kredit i
checkräkning hos riksbanken eller
inländskt bankaktiebolag eller annorledes
upptaga lån.
(Föreslagen lydelse)
22 §.
Med de---å sparbanksräk
ning.
En och samma insättares tillgodohavande
å sparbanksräkning må icke
annorledes än genom upplupen
räntas läggande till kapitalet ökas
utöver visst i reglementet bestämt
belopp, högst tvåhundratusen kronor.
Ej må--— uppsägningstidens
utgång.
25 §.
Intill ett sammanlagt belopp, motsvarande
tjugu procent av de enligt
senaste bokslut å sparbanksräkning
innestående medlen, äger sparbank
mottaga inlåning å annan, valfri räkning.
Härutöver må sparbank upptaga
lån mot sådana för den allmänna rörelsen
avsedda förskrivningar, som
medföra rätt till betalning först efter
utfärdarens övriga fordringsägare
(förlagsbevis), ävensom, i
samband med återlån enligt reglementet
angående allmänna pensionsfondens
förvaltning, hos denna fond
upptaga däremot svarande lån. För
att tillgodose tillfälligt penningbehov
må sparbank jämväl begagna kredit
i checkräkning hos riksbanken eller
inländskt bankaktiebolag eller annorledes
upptaga lån.
1 Senaste lydelse av 29 § se 1956:148.
Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1962
5
(Gällande lydelse)
29 §.
Är lån, för vars fulla gäldande staten
icke är ansvarig eller för vilket
kommun eller därmed jämförlig
samfällighet ej svarar i egenskap av
huvudgäldenär eller löftesmän, icke
ställt att betalas inom tre månader
eller, där fråga är om lån, för vilket
säkerheten utgöres av inteckning i
fast egendom eller tomträtt, inom
sex månader, skall sparbanken förbehålla
sig rätt att uppsäga lånet till
återbetalning senast inom tid, som
nyss för varje fall sagts; och må sådan
uppsägningsrätt icke i något avseende
inskränkas av sparbanken.
Kredit i checkräkning må dock utan
förbehåll om uppsägningsrätt beviljas
på högst ett år.
Utan hinder--- — sagda tid.
Lån som---tio år.
Innan lån---upplåtna fas
tigheten.
Såsom säkerhet — — •—• omförmälda
uppskattningsvärdet.
Sparbank skall förbehålla sig rätt
att till betalning senast inom tre månader
uppsäga lån, varom nu är fråga,
därest den intecknade fasta egendomen
eller tomträtten till följd av
vanvård av byggnad, skogsavverkning
eller av annan anledning undergår
sådan värdeminskning, att säkerheten
i märklig mån försvagas, eller
därest tomträtten uppsäges. Nedsättning
av taxeringsvärdet å den
fasta egendomen eller å byggnaden
eller byggnaderna å den med tomträtt
upplåtna fastigheten skall icke i
och för sig utgöra grund för uppsägning.
(Föreslagen lydelse)
29 §.
Är lån, för vars fulla gäldande staten
icke är ansvarig eller för vilket
kommun eller därmed jämförlig
samfällighet ej svarar i egenskap av
huvudgäldenär eller löftesmän, icke
ställt att betalas inom tre månader
eller, där fråga är om lån, för vilket
säkerheten utgöres av inteckning i
fast egendom eller tomträtt, inom
sex månader, skall sparbanken förbehålla
sig rätt att uppsäga lånet till
återbetalning senast inom tid, som
nyss för varje fall sagts; och må sådan
uppsägningsrätt icke i något avseende
inskränkas av sparbanken.
Utan förbehåll om uppsägningsrätt
må dock återlån enligt reglementet
angående allmänna pensionsfondens
förvaltning beviljas med längre löptid
än här angivits samt kredit i checkräkning
beviljas på högst ett år.
Utan hinder---sagda tid.
Lån som----tio år.
Innan lån---upplåtna fas
tigheten.
Såsom säkerhet -— — —- omförmälda
uppskattningsvärdet.
Sparbank skall förbehålla sig rätt
att till betalning senast inom tre månader
uppsäga lån, varom nu är fråga,
därest den intecknade fasta egendomen
eller tomträtten till följd av
vanvård av byggnad, skogsavverkning
eller av annan anledning undergår
sådan värdeminskning, att säkerheten
i märklig mån försvagas, eller
därest tomträtten uppsäges. Nedsättning
av taxeringsvärdet å den
fasta egendomen eller å byggnaden
eller byggnaderna å den med tomträtt
upplåtna fastigheten skall icke i
och för sig utgöra grund för uppsägning.
I fråga om återlån, som avses i
första stycket, skall sparbank förbehålla
sig rätt att, därest den för lånet
ställda säkerheten i märklig mån
försvagas, uppsäga lånet till betalning
senast inom tre månader.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1963.
6
Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1962
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 31 § lagen den 25 maj 1956 (nr 216)
om jordbrukskasserörelsen
Härigenom förordnas, att 31 § lagen den 25 maj 1956 om jordbrukskasse -
rörelsen skall erhålla andrad
(Gällande lydelse)
31 §.
Insättas penningar — — — hos
kassan.
En och samma insättares tillgodohavande
på sparkasseräkning eller
därmed likartad räkning må icke annorledes
än genom upplupen räntas
läggande till kapitalet ökas utöver
femtontusen kronor. Då, efter vad i
32 § stadgas, för samma person utfärdats
flera motböcker, skall dock
vad nyss är sagt gälla i fråga om tillgodohavandet
enligt varje särskild
motbok.
Centralkassa må —--av kas
san.
I fråga —--med bank.
i satt nedan angives.
(Föreslagen lydelse)
31 §.
Insättas penningar — — — hos
kassan.
En och samma insättares tillgodohavande
på sparkasseräkning eller
därmed likartad räkning må icke annorledes
än genom upplupen räntas
läggande till kapitalet ökas utöver
femtiotusen kronor. Då, efter vad i
32 § stadgas, för samma person utfärdats
flera motböcker, skall dock
vad nyss är sagt gälla i fråga om tillgodohavandet
enligt varje särskild
motbok.
Centralkassa må---av kas
san.
I fråga---med bank.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1963.
Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1962
7
Förslag
till
förordning
om ändrad lydelse av 2 § 1 mom. förordningen den 21 juni
1922 (nr 277) angående postsparbanken
Härigenom förordnas, att 2 § 1 mom. förordningen den 21 juni 1922 angående
postsparbanken1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse)
2 §•
Mom. 1. Envar äger---i post
sparbanken.
Insättning må, såvida Kungl.
Maj :t ej annorlunda föreskriver, ske
allenast i helt krontal. En och samma
persons tillgodohavande må ej
ökas utöver 30 000 kronor eller, där
fråga är om tillgodohavande enligt
motbok för insättning på grund av
sparavtal, utöver 3 000 kronor annorledes
än genom upplupen räntas läggande
till kapitalet.
(Föreslagen lydelse)
2 §•
Mom. 1. Envar äger---i post
sparbanken.
Insättning må, såvida Kungl.
Maj :t ej annorlunda föreskriver, ske
allenast i helt krontal. En och samma
persons tillgodohavande må ej
ökas utöver 100 000 kronor annorledes
än genom upplupen räntas läggande
till kapitalet. Generalpoststyrelsen
äger dock, då särskilda skäl
föreligga, att för vissa slag av medel
fastställa lägre inlåningsgränser.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1963.
Vad i samband med ikraftträdandet av förordningen den 18 maj 1962
(nr 148) om ändring i förordningen den 21 juni 1922 angående postsparbanken
förordnats rörande fortsatt tillämpning av 2 § 1 mom. andra stycket
sista punkten sistnämnda förordning i äldre lydelse skall upphöra att
gälla med ikraftträdandet av denna förordning.
'' Senaste lydelse av 2 § 1 mom. se 1962:148.
8
Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1962
Propositionens och motionernas huvudsakliga innehåll
I anslutning till systemet med återlån inom den allmänna tilläggspensioneringen
föreslås i propositionen vissa ändringar i banklagen och sparbankslagen.
Sålunda undantages återlån från det krav på formell kortfristighet,
som i allmänhet gäller för utlåningen hos affärsbanker och sparbanker. Vidare
får sparbank rätt att i samband med återlån upptaga motsvarande lån
hos allmänna pensionsfonden.
I propositionen föreslås även ändring av de individuella insättningsbegränsningarna
hos olika kreditinstitut. I sparbank föreslås maximibeloppet
för insättning på sparbanksräkning höjt från 100 000 till 200 000 kronor
och den s. k. fria sektorn vidgad från 15 till 20 procent av behållningen på
sparbanksräkning. Maximibeloppet för insättning på sparkasseräkning eller
därmed likartad räkning hos affärsbank och centralkassa för jordbrukskredit
höjes från 15 000 till 50 000 kronor. Insättningsmaximum i postsparbanken
höjes från 30 000 till 100 000 kronor.
Slutligen föreslås en höjning av det allmänna individuella maximibeloppet
för s. k. blancokredit hos affärsbank från 5 000 till 15 000 kronor.
Förslagen är avsedda att träda i kraft den 1 januari 1963.
Beträffande det närmare innehållet i propositionen får hänvisas till densamma.
I
I de förenämnda motionerna har framställts följande yrkanden, nämligen
i de likalydande motionerna från 1961 års riksdag I: 494 och II: 421, att
riksdagen måtte besluta hemställa hos Kungl. Maj :t att en översyn av gällande
banklag snarast kommer till stånd med syfte att ge affärsbankerna
ökade möjligheter att bevilja långfristiga, bundna lån till näringslivet;
i de likalydande motionerna I: 162 och II: 204 att riksdagen måtte besluta
ändring av 25 § första stycket sparbankslagen så till vida, att ordet »femton»
utbyts mot ordet »tjugofem», varvid detta stycke skulle erhålla följande
lydelse: »Intill ett sammanlagt belopp, motsvarande tjugofem procent av
de enligt senaste bokslut å sparbanksräkning innestående medlen, äger
sparbank mottaga inlåning å annan, valfri räkning.»;
i motionen II: 916 dels att riksdagen vid behandlingen av proposition
nr 185 måtte besluta, att insättningsmaximum i postsparbanken må utgöra
60 000 kronor samt att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför
erforderlig lagtext; dels att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte
anhålla, att vid utredningen om gränsdragningen mellan kreditinstituten
måtte beaktas vad i motionen har anförts beträffande avskaffande av de
individuella insättningsbegränsningarna, omläggning av den s. k. fria sektorn
för sparbankerna och utformningen av postsparbankens verksamhet.
Beträffande motiveringarna för de i motionerna framställda yrkandena
hänvisas till motionerna 1:494/1961 och I: 162/1962 och 11:916.
över de vid 1961 års riksdag väckta motionerna I: 494 och II: 421 inhäm -
Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1962
9
tades yttranden från fullmäktige i riksbanken och Svenska bankföreningen,
vilka förordade att en utredning rörande de i motionerna berörda frågorna
komme till stånd.
Över de vid 1962 års riksdag väckta motionerna I: 162 och II: 204 inhämtades
yttranden från bank- och fondinspektionen, sparbanksinspektionen,
fullmäktige i riksbanken, Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen
och Sveriges jordbrukskasseförbund. Samtliga dessa instanser har
antingen hänvisat till sina yttranden över den inom finansdepartementets
rättsavdelning upprättade promemorian angående individuella insättningsmaxima
hos vissa kreditinstitut eller anfört med dessa yttranden i sak
sammanfallande synpunkter. Yttrandena över nämnda promemoria återges
i proposition nr 185.
Utskottet
Innan utskottet tar upp till behandling de förslag som framförs i förevarande
proposition och motioner kan erinras om att efter det propositionen
framlades har chefen för finansdepartementet tillkallat sakkunniga med
uppdrag att verkställa utredning rörande gränsdragningen mellan olika kreditinstituts
verksamhetsområden m. m. I direktiven för utredningen uttalas
att denna bör ha till uppgift att verkställa en förutsättningslös avvägning
av de olika kreditinstitutens inbördes ställning och funktion på kreditmarknaden.
Beträffande frågor som utredningen har att pröva och som i detta
sammanhang är av intresse anförs i direktiven bl. a.
I gällande lagstiftning finns för de olika kreditinstituten skilda begränsningar
i rätten att mottaga insättningar från en och samma person. Medan
individuella insättningsmaxima i affärsbankerna och centralkassorna gäller
endast för sparkasseräkning och därmed likartad räkning, gäller i sparbank
ett sådant maximum i princip för all insättning. Såsom'' jag tidigare
nämnt, innebär den nuvarande sparbankslagen dock en viss uppmjukning
i detta hänseende, då den inom en s. k. fri sektor medger insättningar utan
individuella begränsningar. Fortfarande föreligger dock här en väsentlig
skillnad mellan affärsbanker och centralkassor å ena sidan samt sparbanker
å andra sidan. En individuell insättningsmaximering finns även i postsparbanken,
där den gäller för all insättning. Vid tillkomsten av banklagen
och sparbankslagen rådde delade meningar om lämpligheten av individuella
insättningsbegränsningar. Regler härom behölls emellertid i väntan på utredningen
om kreditinstitutens gränsdragningsproblem. Enligt det tidigare
omnämnda, till lagrådet remitterade lagförslaget kommer i avvaktan på resultatet
av den nu förordade utredningen att ske vissa lättnader i de här
ifrågavarande insättningsbegränsningarna. Frågan huruvida dessa begränsningar
skall bestå och hur de i sådant fall skall vara utformade bör ankomma
på utredningen att pröva. I denna prövning bör ingå frågan huruvida
särskilda regler om sparbankernas rätt att mottaga medel på checkräkning
fortfarande är motiverade.
I samband med den sistnämnda frågan bör uppmärksammas spörsmålet
rörande sparbankernas rätt att bevilja checkräkningskredit.
Vad gäller ntlåningsreglcrna må bär i övrigt endast nämnas frågan om
kreditinstitutens rätt till s. k. bunden långivning. I detta hänseende gäller
10
Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1962
för närvarande mycket restriktiva regler, särskilt för affärsbankernas del.
Från bankhåll har under senare tid hävdats, att dessa regler inte motsvarar
kreditmarknadens behov och bankväsendets nuvarande betingelser. Frågan
härom, vilken berörts i samband med det tidigare omnämnda, till lagrådet
remitterade lagförslaget, torde lämpligen böra prövas av utredningen.
De bestämmelser i lagstiftningen rörande olika kreditinstitut, som berörs
av föreliggande ändringsförslag, kommer enligt det ovan återgivna att bli
föremål för en förutsättningslös utredning. Med hänsyn bl. a. till den höjning
av inkomst- och prisnivån som skett sedan de nu gällande lagbestämmelserna
antogs har i avvaktan på utredningens resultat vissa justeringar
dock ansetts böra ske. Utskottet har intet att erinra häremot, då det kan förmodas
att en på utredningens resultat grundad reglering av förhållandena
kan dröja och då vidare de föreslagna justeringarna genom sin begränsade
räckvidd inte kan sägas föregripa en allsidig prövning av gränsdragningsfrågorna.
Vad beträffar de konkreta ändringsförslag som framlagts kommer
utskottet i det följande att beröra dem i den ordning de upptagits i propositionen.
Som en allmän princip gäller att utlåning från affärsbanker och sparbanker
skall vara kortfristig. De undantag från detta krav som för närvarande
finns inrymmer inte återlån inom den allmänna tilläggspensioneringen. I
propositionen föreslås en sådan ändring av lagen om bankrörelse och av
sparbankslagen att långivning av detta slag kan göras i långfristigt bunden
form. Utskottet finner det påkallat att reglerna rörande bundna lån på föreslaget
sätt anpassas till de förhållanden som tillkommit genom den allmänna
tilläggspensioneringen. Utskottet har ej heller något att erinra mot den föreslagna
ändringen av sparbankslagen, som ger sparbank den för återlånegivningen
förutsatta rätten att upptaga lån hos allmänna pensionsfonden.
I de vid 1961 års riksdag väckta motionerna I: 494 och II: 421 framhålls
att enligt motionärernas mening är den nuvarande banklagens restriktioner
beträffande långsiktig kreditgivning över huvud taget mogna för en allsidig
översyn i syfte att åstadkomma generellt ökade möjligheter till effektivare
stöd från bankerna till näringslivet genom långfristiga lån. Den ovan berörda
nyligen tillsatta utredningen har bl. a. i uppdrag att verkställa en sådan
översyn, varför motionärernas önskemål sålunda tillgodosetts. Vidare kan
erinras om att möjligheterna till långfristig kredit för mindre företag och
i samband med export, vilka i motionerna särskilt ansågs böra förbättras,
utvidgats genom tillkomsten av de vid årets vårsession beslutade AB Företagskredit
och AB Exportkredit.
Vad beträffar de individuella insättningsmaxima som finnes i inlåningsreglerna
för sparbank, affärsbank, centralkassa och jordbrukskredit har i
framställningar till Kungl. Maj:t och i motion 11:916 ifrågasatts om inte
dessa maximeringsbestämmelser kunde helt slopas. Något ställningstagande
till en sådan principiell förändring finer utskottet icke böra göras i avvaktan
på resultaten av den tillsatta utredningens arbete. De begränsade justeringar
av insättningsbestämmelserna som föreslås i propositionen och som
Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1962
11
påkallats bl. a. av den nominella inkomstnivåns utveckling synes dock nu
kunna vidtagas. Gentemot den konkreta utformningen av dessa justeringar
har utskottet inga invändningar.
I motionerna I: 162 och II: 204 har hemställts om en höjning av den s. k.
fria sektom för sparbankernas inlåning från 15 till 25 % medan i propositionen
föreslås en höjning till 20 % samtidigt med en höjning av maximibeloppet
för insättning på sparbanksräkning från 100 000 till 200 000 kronor.
Utskottet vill för sin del i avvaktan på resultatet av kreditinstitutsutredningens
arbete tillstyrka propositionens förslag.
Skäl föreligger ej enligt utskottets mening att biträda det i motion II: 916
framställda yrkandet att insättningsmaximum i postsparbanken skall utgöra
60 000 kronor i stället för 100 000 enligt propositionens förslag. Då den nuvarande
insättningsmaximeringen i postsparbanken är förhållandevis restriktiv
tillstyrker utskottet en höjning enligt propositionen. Vad sedan gäller
den prövning av målsättningen för postsparbankens verksamhet som berörs
i nyssnämnda motion får utskottet hänvisa till att denna fråga upptagits
i direktiven för den tillsatta kreditinstitutsutredningen.
Vad slutligen angår den föreslagna höjningen av det allmänna individuella
maximibeloppet för blancokrediter från 5 000 till 15 000 kronor har utskottet
intet att erinra.
Åberopande det ovan anförda får utskottet hemställa,
A. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj :ts proposition
nr 185 måtte för sin del antaga vid propositionen fogade
förslag till
1) lag angående ändring i lagen den 31 mars 1955 (nr 183)
om bankrörelse;
2) lag angående ändring i lagen den 3 juni 1955 (nr 416)
om sparbanker;
3) lag angående ändrad lydelse av 31 § lagen den 25 maj
1956 (nr 216) om jordbrukskasserörelsen; och
4) förordning om ändrad lydelse av 2 § 1 mom. förordningen
den 21 juni 1922 (nr 277) angående postsparbanken.
B. att följande motioner i den mån de icke kan anses besvarade
med vad utskottet ovan hemställt icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd, nämligen
1. de vid 1961 års riksdag väckta motionerna I: 494 och
II: 421
2. motionerna I: 162 och II: 204
3. motionen II: 916.
Stockholm den 8 november 1962
På bankoutskottets vägnar:
C. G. REGNÉLL
12
Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1962
. j Närvarande:
från första kammaren herrar Ståhle, Fahlander, Gustaf Henry Hansson,
Nils Theodor Larsson, Åke Larsson, Palm, Nordenson och Nyman;
från andra kammaren: herr Regnéll, fru Renström-Ingenäs, herrar
Hansson i önnarp, Carlsson i Tibro, Bengtsson i Landskrona, Berglund, fru
Lindekvist och herr Lindkvist.
Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 621281