Bevillningsutskottets betänkande nr 61 år 1962

1

Nr 61

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om utredning rörande alkoholbeskattningens betydelse
i nykterhets politiskt hänseende.

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta, av
utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 152 av herr Per-Olof Hanson och II: 194
av herr Hamrin i Jönköping m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte
besluta att hos Kungl. Maj:t hemställa om en allsidig, förutsättningslös utredning
angående frågan om alkoholbeskattningen och dess roll vid utformningen
av samhällets nykterhetspolitik»; samt

2) de likalydande motionerna I: 227 av herr Möller m. fl. och II: 274 av
herr von Friesen m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte begära hos
Kungl. Maj :t att skyndsamt låta verkställa en utredning om hur beskattningen
på dryckesområdet bör utformas för att bästa möjliga nykterhetspolitiska
effekt skall erhållas samt att framlägga förslag till ändrad beskattning
av alkoholhaltiga och alkoholfria drycker i enlighet med vad denna utredning
kan ge anledning till».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i
det följande, hänvisa till motionerna II: 194 och II: 274.

Rörande beskattningen av sprit och vin samt malt- och läskedrycker gäller
för närvarande följande.

Beskattningen av sprit och vin regleras i särskild förordning härom av
den 24 maj 1957 (nr 209).

För spritdrycker, avsedda för konsumtionsändamål, utgår för närvarande
omsättningsskatt i form av dels en fast avgift och dels en procentavgift.
Den fasta avgiften är graderad efter alkohol styrkan och utgår med
följande belopp per liter:

Alkoholstyrka
i volymprocent

Under 30 %

30—34,9 %

35—40 % .........................

Över 40 % ........................

Bihang till riksdagens protokoll 1962. 7 samt. Nr 61

Fast avgift

8:,—
8: 50
10: 40
11:60

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 61 år 1962

Procentavgiften utgår med 50 procent av varans utminuteringspris exkl.
allmän varuskatt.

Vid utskänkning av spritdrycker skall erläggas utskänkningsskatt med
25 procent av utskänkningspriset. Detta pris motsvarar gällande utminuteringspris
jämte utskänkningsskatten. Restauratören äger således inte själv
utta någon marginal på spriten. I gengäld får han i form av ett avdrag på utskänkningsskatten
gottgörelse för vissa kostnader i samband med utskänkningen.
Denna ersättning motsvarar i regel 18 procent av utskänkningspriset.

Vad angår beskattningen av vin utgår för starkvin, d. v. s. vin vars alkoholhalt
överstiger 14 volymprocent, omsättningsskatt dels i form av en fast
avgift om 2 kronor per liter, dels i form av procentavgift om 37 procent av
utminuteringspriset, inberäknat skatten men exkl. allmän varuskatt. Annat
vin (lättvin) är endast belagt med procentavgift, vilken utgör 36 procent av
utminuteringspriset. För här i riket tillverkat vin utgår omsättningsskatten
därjämte med en särskild tillverkningsavgift om 50 öre per liter om vinets
alkoholhalt överstiger 14 volymprocent eller vinet är musserande eller därmed
jämförligt men eljest med 20 öre.

Enligt förordningen om tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker
indelas maltdryckerna efter sin alkoholhalt i lättöl, Öl och starköl.
Som lättöl betecknas en maltdryck om alkoholhalten inte överstiger 1,8 viktprocent,
som Öl om alkoholhalten överstiger 1,8 men inte 2,8 viktprocent
och som starköl om alkoholhalten överstiger 2,8 viktprocent. För de olika
maltdryckssorterna gäller väsentligt skilda bestämmelser i fråga om såväl
tillverkning som försäljning och beskattning. Försäljningen av lättöl sker
enligt samma regler som för alkoholfria drycker. Beträffande ölförsäljningen
finns bestämmelser i 1961 års ölförsäljningsförordning, medan starkölet behandlas
som rusdryck och i försäljningshänseende i stort sett är jämställt
med vin. Skatten är för lättöl 12 öre, för Öl 48 öre och för starköl 1 krona
41 öre, allt räknat per liter.

Till läskedrycker hänföres enligt förenämnda förordning mineralvatten
och kolsyrat vatten samt lemonader och andra alkoholfria drycker med undantag
av bl. a. kaffe, te och choklad. Skatten för läskedrycker utgår med
33 öre per liter.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges
följande.

I motionerna 1: 152 och 11:194 uttalas att frågan om sambandet mellan
alkoholpriser, konsumtion och missbruk av naturliga skäl tilldrar sig ett
alldeles speciellt intresse i dagens krisartade nykterhetsläge. Därvid gör sig
motsättningarna i bedömningen av prisinstrumentets värde i den nykterhetspolitiska
arsenalen tydligt gällande. Medan man exempelvis inom den
organiserade nykterhetsrörelsen kommit till den alldeles entydiga uppfatt -

Bevillningsutskottets betänkande nr 61 år 1962 3

ningen, att prispolitikens inriktning på ett gynnsamt sätt påverkar inte bara
konsumtion utan även missbruket, synes man på andra håll icke vara benägen
acceptera denna ståndpunkt. Man har således här kommit till skiftande
värderingar. Motionärerna ifrågasätter starkt, om inte utvägen med en objektiv
förutsättningslös utredning borde prövas i syfte att skapa klarhet
kring just fx-ågan om prisinstrumentets brukbarhet inte endast som regulator
av konsumtionen utan också på längre sikt som vapen mot den grova alkoholismen.
Utan tvivel finns ett intressant internationellt material att lägga till
grund för en dylik undersökning. Motionärerna fäster uppmärksamheten på
bl. a. vissa kanadensiska forskningsresultat, vilka redovisats i den norska
facktidskriften Alkoholspörsmålet (nr 4 1961) och som klart styrker
sambandet mellan å ena sidan spritpriserna och å andra sidan alkoholismens
utbredning. Men det finns som bekant också från bl. a. Danmark och
England erfarenheter som talar samma språk. Självfallet kommer också
verkningarna av den svenska prispolitiken här in i bilden.

Som motivering för yrkandet i motionerna I: 227 och II: 274 uttalas att
statsmakterna och myndigheterna sedan länge samlat en värdefull erfarenhet
av beskattningens betydelse i nyktei-hetspolitiken, och skattefrågan har
understrukits i debatten och i skrivelser till regeringen. Varje skattehöjning
har visat sig verka som en broms på konsumtionen. Samtidigt torde det stå
klart att hänsyn måste tas även till andra, mindre önskvärda verkningar av
skattehöjningarna. Den nuvarande beskattningen kan dock tyvärr ej sägas
representera ett helt rationellt och konsekvent system.

Under år 1961 har Industriens utredningsinstitut gjort en specialundersökning
över dryckesområdet för att klaxdägga i vilken grad ekonomiska faktorer
påverkar omfattningen av våra dryckesinköp och vårt val av drycker.
Utredningen har visat att de ekonomiska faktorerna spelar en anmärkningsvärt
stor roll. I själva verket torde de konsumtionsförändringar som förekommit
under senare årtionden i allmänhet ha vaxåt konsekventa anpassningar
till förändrade ekonomiska realiteter (förändringar i inkomst och
pris). Utredningen har även givit material som gör det möjligt att ange vilka
konsumtionsförändringar man kan förvänta genom olika prispolitiska åtgärder.
Dessa nya insikter understryker givetvis starkt skatteinstrumentets
betydelse på dryckespolitikens område.

Samtidigt bör noteras, att den medicinska forskningen på senare år har
givit ny kunskap om olika alkoholhaltiga dryckers berusningseffekt på den
mänskliga organismen. Undersökningar publicerade i tidskriften »Alkoholfrågan»
1957 har gjort gällande att man numera kan få ett ungefärligt siffermässigt
mått på olika dryckers berusningseffekt (och därigenom också
i viss mån på dryckernas sociala farlighetsgrad). Det synes vara möjligt att
lägga de vunna erfarenheterna till grund för ett konsekvent skattesystem,
gällande hela di-yckcsområdet.

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 61 år 1962

Utskottet

I förevarande motioner har uppmärksamheten riktats på frågan om alkoholbeskattningens
betydelse vid utformningen av samhällets nykterhetspolitik.
Motionärerna yrkar skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning
i ämnet. I motionerna I: 152 och II: 194 framhålles att medan enighet
råder om att en höjning av alkoholbeskattningen minskar konsumtionen
är meningarna delade rörande effekten på missbruket. Enligt motionerna
I: 227 och II: 274 bör man eftersträva ett skattesystem som gynnar
alkoholsvagare och alkoholfria drycker medan det större skattetrycket med
stigande progression bör belasta de starkare dryckerna. Vidare åberopas i
motionerna skilda under senare år företagna, mer begränsade undersökningar,
vilka enligt motionärerna utvisar att prissättningen på de olika
dryckerna spelar en avgörande roll för konsumtionsinriktningen. I motionerna
erinras om att ett internationellt material, bl. a. vissa kanadensiska
forskningsresultat, finns att tillgå som grund för den av motionärerna begärda
allsidiga utredningen. Vidare omnämnes bl. a. en av Industriens utredningsinstitut
gjord specialundersökning, som starkt understryker skatteinstrumentets
betydelse för nykterhetspolitiken.

Utskottet vill till en början erinra om att 1954 års riksdag i samband med
beslut om avskaffande av motbokssystemet inom rusdrycksförsäljningen
antog ett program avseende den fortsatta svenska nykterhetspolitiken i
dess helhet. Detta innebar en djupgående omläggning av den dittills förda
nykterhetspolitiken men även en vidareutveckling av tidigare godtagna linjer.
Innebörden av 1954 års riksdagsbeslut var att tyngdpunkten i nykterhetspolitiken
försköts från restriktionslagstiftning till positiva nykterhetsfrämjande
åtgärder. Till grund för det nya programmet låg ett synnerligen
omfattande utredningsmaterial, som till väsentligaste delen lämnats av
1944 års nykterhetskommitté.

I nämnda av 1954 års riksdag antagna nya program på nykterhetspolitikens
område ingår såsom ett mycket väsentligt drag att försöka inrikta
konsumtionen på svagare drycker. Vid programmets antagande förelåg
klarhet om beskattningens stora roll i nykterhetspolitiken. Från riksdagens
sida uttalades således att skatterna på olika drycker i enlighet med vad
departementschefen förordat i nykterhetspropositionen borde avvägas så
att en övergång till svagare drycker främjades. Ändringar på beskattningens
område borde förbindas med en differentiering efter dryckernas alkoholhalt.
Härigenom skulle beskattningen komma att drabba alkoholen som
sådan. I enlighet med denna målsättning utformades de år 1954 antagna
förslagen rörande rusdrycksbeskattningen. Samma målsättning har även
kännetecknat senare genomförda ändringar i alkoholbeskattningen.

De i motionerna åberopade undersökningarna synes utskottet i huvudsak
vara en bekräftelse på riktigheten av nyssnämnda, nu gällande målsättning

Hevillningsutskottets betänkande nr til är 1962

5

för den svenska beskattningspolitiken på dryckesområdet. Utskottet anser
sig böra anmärka att såvitt utskottet har sig bekant enighet inom ansvariga
kretsar råder om att alkoholbeskattningen alltjämt bör följa den år 1954
antagna principiella uppläggningen. Utskottet är medvetet om att vissa invändningar
kan göras mot nu gällande beskattningsregler ur här angivna
synpunkt. I några fall ger nämligen reglerna resultat som inte kan anses fullt
förenliga med målsättningen att främja en övergång till svagare drycker.
Detta förhållande, som har särskilda orsaker, kan emellertid inte anses
kännetecknande för hela systemet utan får i stort sett ses som en följd av
utvecklingen sedan år 1954, då nuvarande skattesystem fastställdes.

Utskottet anser de i motionerna anförda synpunkterna värda beaktande.
Enligt utskottets mening skulle det inte minst vara av värde att få klarlagt
i vilken utsträckning missbruk av alkohol kan påverkas genom beskattningen
på alkoholdrycker. Anledning synes dock utskottet knappast
föreligga att nu igångsätta en ny omfattande utredning rörande den framtida
utformningen av beskattningen på dryckesområdet. Under senare tid har
till Kungl. Maj :t avlämnats olika utredningsförslag beträffande nykterhetspolitiken.
I den mån Kungl. Maj :t i detta sammanhang anser skäl föreligga
att till prövning uppta även frågan om beskattningen av alkoholhaltiga
drycker, torde detta få till följd att nuvarande skattesatser i förekommande
fall föreslås skola jämkas i syfte att bringa desamma i bättre
överensstämmelse med målsättningen att främja en övergång till svagare
drycker. Utskottet anser sig kunna förutsätta att de i motionerna anförda
synpunkterna — som inte kan sägas vara någon principiell nyhet för den
politik som förs på området — därvid kommer att beaktas. Utskottet föreslår
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t ger till känna vad utskottet
anfört i anledning av motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 152 av herr Per-Olof
Hanson och II: 194 av herr Hamrin i Jönköping m. fl. om
utredning angående alkoholbeskattningens betydelse i nykterhetspolitiskt
hänseende, samt

2) de likalydande motionerna I: 227 av herr Möller in. fl.
och II: 274 av herr von Friesen in. fl. angående alkoholbeskattningens
betydelse i nykterhetspolitiskt hänseende,

i skrivelse till Kungl. Maj:t ger till känna vad utskottet
i detta betänkande anfört.

Stockholm den 29 november 1962

På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 61 år 1962

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson*,
Erik Jansson*, Söderquist, Oscar Carlsson, Stefanson, Yngve Nilsson, Gösta
Jacobsson, Sundin* och Wikner; samt

från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk*, Gustafson i
Göteborg, Kärrlander, Engkvist, Magnusson i Borås*, Darlin*, Andersson i
Essvik, Eriksson i Bäckmora, Forsberg och fru Nettelbrandt.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

IDUNS TRYCKERI, ESSELTE, STHLM 6t
205153