Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 55 år 1962

1

Nr 55

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående den svenska
socialpolitikens inriktning in. m.

I de likalydande, i vissa delar till allmänna beredningsutskottet hänvisade
motionerna I: 513 av herr Bengtson m. fl. och 11: 587 av herr Hedlund
m. fl. hemställes i dessa delar, att riksdagen i enlighet med motionerna
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t ville

A. beträffande familjebildningen och familjefrågorna pröva åtgärder till
förbättrad upplysning och rådgivning genom bl. a. upplysningsskrifter, kurser,
massmedia, införande av familj ekunskap som skolämne och utbyggnad
av rådgivningsbyråverksamheten;

B. beträffande barnuppfostran och barnavård utreda frågan om åtgärder
för

1) förbättrad rådgivning till föräldrarna,

2) genomförande av hälsokontroll inom bamavårdscentralverksamhelen
av den psykiska hälsan samt för utbyggnad av den barnpsykiatriska verksamheten
i övrigt;

C. beträffande skolväsendet utreda frågan om

1) utvidgning av skolans uppgifter för ungdomsfostran och karaktärsdaning
samt härför erforderlig komplettering av lärarutbildningen,

2) ökad anknytning till skolorganisationen av läkare, kuratorer och psykologer
för regelbunden psykisk hälsokontroll, tidigdiagnostik och effektiva
terapeutiska åtgärder;

D. beträffande arbetslivet i allmänhet utreda möjligheterna av

1) förbättrad yrkesvägledning och yrkesrådgivning inom ramen för skolkurator-
och skolpsykologverksamheten,

2) inrättande av ett statens arbetsvetenskapliga forskningsråd att främja
och samordna den arbetsvetenskapliga psykologiska och fysiologiska forskningen,

3) förbättrad personalvård och arbetshygien inom den statliga vefkSamheten; E.

beträffande kvinnornas situation i hem- och förvärvsarbete pröva

1) åtgärder ägnade att främja utbyggnad och upprustning av lekskole-,
daghems- och hemhjälpsverksamheten samt förbättring av möjligheterna
till rationalisering av hemarbetet,

2) frågan om utbyggnad av yrkesvägledning, utbildning och omskolning
av hemmakvinhor, som — när barnuppfostran inte längre är aktuell
— vill skaffa sig förvärvsarbete;

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 11 samt. Nr 55

2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 55 år 1962

F. beträffande den medicinska undervisningen pröva ökat utrymme för
de psykosomatiska aspekterna, inrättande av ett psykosomatiskt laboratorium
och poliklinik och övriga åtgärder att främja utvecklingen inom den
psykosomatiska medicinen;

G. beträffande den medicinska rehabiliteringen utreda

1) frågan om utbildningen av speciella rehabiliteringsläkare,

2) frågan om åtgärder för en inventering av rehabiliteringsbehovet i
landet,

3) frågan om inrättande vid centrallasaretten av rehabiliteringsavdelningar
med egna överläkare tills vidare organiserade som öppna serviceavdelningar,

4) frågan om inrättande av professur i rehabiliteringsmedicin vid karolinska
institutet förenad med överläkartjänsten vid arbetskliniken;

H. beträffande arbetsvärden pröva skyndsam utbyggnad av arbetsvärden
enligt arbetsmarknadsstyrelsens arbetsvårdspolitiska program särskilt med
avseende på

1) förbättrad samordning mellan sjuk- och arbetsvärd med utvidgad inbördes
informationsverksamhet,

2) inrättande av centralt samordningsorgan för den skyddade verksamheten,
med rehabiliterings-, driftteknisk och driftekonomisk expertis och
representanter för huvudmännen,

3) inordnande av nykterhets- och fångvården i rehabiliteringsorganisationen; I.

beträffande de äldre i samhället pröva

1) möjligheterna av ökat stöd till åldersforskningen,

2) möjligheterna för stat och kommuner att i ökad utsträckning anställa
äldre arbetskraft,

3) ökad yrkesrådgivning och arbetsvårdsverksamhet för de äldre,

4) utvidgning av den skyddade verksamheten och sysselsättningsterapien
för de äldre.

I övrigt har motionerna hänvisats till statsutskottet.

I sammanfattning av motionerna säges, att i motionerna har anförts målsättning,
motiv och medel för en samordning och målmedveten inriktning
av den svenska socialpolitiken i mentalhygienisk riktning. Målsättningen är
att för hela vårt folk, för alla kategorier och åldrar, skapa tryggare, trivsammare
och mera harmoniska livsbetingelser. De medel som står till buds
är givetvis begränsade, och det vore verklighetsfrämmande att förneka, att
avsevärda svårigheter kommer att möta försöken att med upplysning och
undervisning påverka individers och gruppers emotionellt förankrade attityder.
Så länge forskningen på detta område inte nått längre än den har
måste man därför inrikta sig på konkreta etappmål, vilkas uppnående ligger
inom synhåll med redan tillgängliga medel och metoder.

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 55 år 1962 3

Familjebildningen

Ungefär vart nionde äktenskap i landet — i Stockholm avsevärt flera —
går isär med allt vad detta innebär av lidande för makar och barn. Många
barn får växa upp i en atmosfär av kärlekslöshet, kyla eller lynnesutbrott
mellan föräldrarna, vilka dock underlåter att skilja sig »för barnens skull».
Otrohet och störningar i det sexuella samlivet är vanliga.

För en förbättrad rådgivning i familjefrågor anges följande riktlinjer.

1) Upplysningsskrifter, utarbetade av vetenskaplig expertis, distribueras
till samtliga familjeenheter i landet, med elementära råd i familje- och uppfostringsfrågor.

2) Familjekunskap införes som skolämne.

3) Lärarkåren vidareutbildas i hithörande ämnen och lärarutbildningen
kompletteras.

4) Upplysning och opinionsbildning under ledning av vetenskaplig expertis
ökas via massmedia.

5) Kurser anordnas, lämpligen av kommunerna i samarbete med folkbildningsorganisationerna,
för ungdomar före familjebildningen.

6) Familje- och äktenskapsrådgivningen utbygges, lämpligen genom kommunala
rådgivningsbyråer mot statsbidrag.

Barnuppfostran, barnavård

Över 10 000 barn föds varje år utom äktenskapet. I ännu fler fall är barnets
tillkomst anledningen till att föräldrarna över huvud taget gifter sig.
Ett mycket stort antal barn växer upp i splittrade hem. I många fall lämnas
barnen som nyckel- eller daghemsbarn utan tillräcklig kontakt med föräldrarna
redan under de tidigaste uppväxtåren även där detta icke är nödvändigt
av ekonomiska skäl. Många föräldrar saknar de mest elementära kunskaperna
i barnpsykologi och moderna uppfostringsmetoder. Till den
otrygghet som allt detta skapar bidrar samhället med ett alltför konkurrensskapande
värdesystem.

Följande åtgärder föreslås bli prövade:

1) Upplysningsskrifter till alla barnfamiljer beträffande barnens normala
utveckling i olika åldrar, de vanligaste nervösa störningarna, när och
var man skall söka hjälp, samt positiv uppfostringsrådgivning.

2) Upplysning och opinionsbildning genom massmedia, centralt utformad
av vetenskaplig expertis.

3) Föredragsverksamhet och rådgivning i uppfostringsfrågor av socialmedicinska
samarbetslag (läkare, socialarbetare, lärare, stats- eller frikyrkopräst)
inom ramen för socialnämndens och barnavårdsnämndens verksamhet.

4) Rutinmässig hälsokontroll även av den psykiska hälsan inom ramen
för barnavårdscentralernas verksamhet.

1* — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 11 sand. Nr 55

4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 55 år 1962

5) Utbyggnad av den barnpsykiatriska verksamheten. En barnpsykiatrisk
klinik åtminstone vid varje centrallasarett.

Skolväsendet

Många barn konfronteras redan från födelsen med psykiska stressfaktorer
beroende på många föräldrars bristande kompetens som uppfostrare,
deras inbördes disharmoni och av kulturmiljön betingade överkrav på barnen,
deras villrådighet i fråga om uppfostringsprinciper och skepsis mot
olika värdesystem. I detta läge väntar sig stora föräldragrupper hjälp och
stöd från pedagogiskt håll, från skolväsendet. I stället har skolan emellertid
själv bidragit till att ytterligare öka den psykiska belastningen genom sin
roll som renodlad kunskapsförmedlare, i icke ringa utsträckning av ett dött
kunskapsstoff, med delvis föråldrade pedagogiska metoder.

Följande riktlinjer föreslås:

1) En strängare sovring av kunskapsstoffet ur nytto- och allmänbildningssynpunkt
till förmån för en ökad mentalhygienisk, uppfostrande och
karaktärsdanande verksamhet.

2) Mera barn- och ungdomspsykologi i lärarutbildningen, vidareutbildning
i dessa ämnen av lärarkåren.

3) ökad försöksverksamhet med ökat utrymme för uppfostran till social
och mellanfolklig samlevnad, kulturella intressen och sund personlighetsutveckling.

4) Fler läkare, kuratorer och psykologer distriktsvis knutna till skolorganisationen
för regelbunden psykisk hälsokontroll, tidigdiagnostik och
effektiva terapeutiska ingripanden.

Arbetslivet

Arbetslivet medför för inånga människor avsevärda, ibland hälsovådliga
påfrestningar sammanhängande med tävlingsmomentet, karriärmomentet
och kravet på viss prestation under ofta obehagliga yttre förhållanden. Ofta
föreligger en dålig överensstämmelse mellan arbetets krav och individens
förmåga och behov i olika avseenden. Denna bristande överensstämmelse
sammanhänger oftast med bristande omsorg i yrkesvalet och med att rationaliserings-
och automationsåtgärder kan medföra belastningar, som vår organism
inte är konstruerad att tåla. Detta sistnämnda riskmoment väntas
komma att öka ytterligare i en snar framtid.

Följande åtgärder anses nödvändiga.

1) Bättre yrkesvägledning och vrkesrådgivning knuten till skolkuratoroch
skolpsykologverksamheten.

2) Bättre distribution av yrkesvägledningens upplysningsmaterial, bättre
och utvidgad upplysningsverksamhet genom radio och TV.

3) Fler psykotekniska institut för mera kvalificerad anlagsprövning.

4) Inrättande av ett statens arbetsvetenskapliga forskningsråd med upp -

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 55 år 1962 5

gift att främja och samordna den arbetsvetenskapliga psykologiska och fysiologiska
forskningen i landet med målet att skapa en gynnsammare arbetsmiljö
för den enskilde arbetaren, med ökad trivsel, bättre funktion och
högre produktivitet.

5) En bättre personalvård inom arbetsmarknadens allmänna sektor med
inrättande av fler befattningar för industriläkare, industripsykologer och
personalkonsulenter, efterutbildning i personalvård av arbetsledare etc.,
bättre personalkontakt horisontellt och vertikalt, regelbundna kontroller av
de anställdas kroppsliga och psykiska hälsa.

6) En ökad statlig försöksverksamhet för bättre arbetshygien, såväl psykiskt
som fysiskt, och för en bättre personalvård.

7) Bättre information i arbetshygienens psykiska aspekter och i personalvård
till företagare, företagsnämnder och lokala arbetstagarsammanslutningar.

Den dubbelarbetande kvinnan

Trots alla diskussioner har de speciella svårigheterna för den dubbelarbetande
kvinnan, den förvärvsarbetande modern, icke beaktats i tillräcklig
utsträckning och ännu mindre åtgärdats i den omfattning som man har anledning
att kräva. Hennes situation är rik på stressfaktorer dels emedan
hennes dubbla arbetsuppgift i och för sig är betungande, dels emedan hennes
dubbla engagemang vid varje extrabelastning — t. ex. krav på övertidsarbete
eller sjukdomsfall bland barnen — måste skapa en känslokonflikt
mellan hennes lojalitet mot arbetsgivaren och mot familjen.

Som målsättning bör gälla:

1) Om ekonomiska och andra förhållanden så medger och det inte strider
mot moderns önskan, bör mödrar med barn upp till treårsåldern helst
icke stimuleras att söka sig ut på arbetsmarknaden.

2) Om detta av psykologiska eller ekonomiska skäl ändå är nödvändigt
eller önskvärt, är halvtids- eller deltidsarbete en för många godtagbar kompromiss.
Fler sådana tjänster för gifta kvinnor bör inrättas.

3) Utbyggnad och upprustning av lekskolor och daghem, hemsamaritorganisation
och hemhjälpscentraler.

4) Ökad rationalisering av hemarbetet med hjälp av hemkonsulenter,
som skall stå till husmödrarnas förfogande med råd och anvisningar, och
med en serie upplysningsskrifter till alla hushåll skall bidraga till att skapa
de praktiska förutsättningarna för den förvärvsarbetande modern att orka
med denna modifikation av dubbelarbete.

5) Utbyggd yrkesvägledning, utbildning och omskolning för hemmakvinnor
för vilka barnuppfostran icke längre är aktuell.

Psykosomatisk medicin

Var tredje patient som söker läkare har besvär som helt eller övervägande
har psykiska orsaker. Denna stora patientkategori får i ett stort antal

6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 55 år 1962

fall inte den medicinska vård som tillståndet kräver dels för att sjukdomar
av denna typ inte tillräckligt beaktas i den medicinska undervisningen, dels
för att specialiseringen inom medicinens olika discipliner är så långt driven,
att få av specialisterna kan eller vill ta ansvaret för hela den sjuka patienten.

Målsättningen på detta område bör vara:

1) Läkarutbildningen kompletteras i fråga om främst de psykosomatiska
och psykoterapeutiska aspekterna för att göra kommande läkargenerationer
bättre skickade att hjälpa dessa patientkategorier.

2) Speciella statsstipendier för yngre läkare som önskar vidareutbilda sig
på dessa områden i utlandet.

3) Ett psykosomatiskt laboratorium och en psykosomatisk poliklinik
inrättas vid något av universitetssjukhusen som en försöksverksamhet,
vars resultat omsätts i praktiken med en successiv utbyggnad av verksamheten.

Medicinsk rehabilitering

Mellan 10 och 25 procent av alla sjukhuspatienter lider av kroniska sjukdomar
eller lyten av sådant slag, att de skulle ha stor nytta av en hjälpinsats
med rehabiliterande målsättning, alltså att återställa den högsta möjliga
funktionsförmåga — kroppsligt, psykiskt, socialt, ekonomiskt och yrkesmässigt
— som är möjlig med hänsyn till handikappet. Närmare tre
fjärdedelar av alla socialhjälpsfall har sådana handikapp. Tyvärr blir endast
en minoritet av alla dessa hjälpbehövande föremål för sådana hjälpåtgärder.
Majoriteten förmenas dessa hjälpåtgärder som skulle kunna sätta
dem i stånd att åter leva ett relativt normalt liv och göra socialfallen till
produktiva skattebetalare.

En effektivare rehabiliteringsverksamhet förordas:

1) Den medicinska rehabiliteringsverksamheten organiseras i särskilda
rehabiliteringsavdelningar vid varje centrallasarett med utgångspunkt i
redan befintliga resurser men med egen överläkare, till att börja med som
serviceavdelning, efter hand med egna sängplatser.

2) Rehabiliteringsläkare utbildas vid statens arbetsklinik i samarbete
med karolinska sjukhusets avdelning för fysioterapi och medicinsk rehabilitering,
vid skyndsamt anordnade efterutbildningskurser med statliga
stipendier.

3) En professur i rehabiliteringsmedicin knyts till karolinska institutet
och förenas med överläkartjänsten vid arbetskliniken, som måste få ökade
resurser.

4) Läkarutbildningen kompletteras med en föreläsningsserie i rehabiliteringsmedicin.

5) Sjukgymnast-, arbetsterapeut-, sjuksköterske- och socionomutbildningen
ses över med hänsyn till behovet av kunskaper i rehabilitering.

7

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 55 år 1962

6) En landsomfattande inventering av rehabiliteringsbehov och resurser
genomförs.

7) En förbättrad informationsverksamhet till berörda personalkategorier
genomförs.

Arbetsvärden

Trots alla år av diskussioner och utredningar är arbetsvårdsresurserna
fortfarande klart otillräckliga. Det innebär att stora grupper handikappade
förmenas sin rätt att få sitt arbetshinder snabbt och rättvist bedömt och
energiska hjälpåtgärder insatta i så god tid, att arbetsförmågan i största
möjliga utsträckning kan räddas, alternativt att vederbörande får den ersättning
från socialförsäkringarna, som han är berättigad till. Trots detta har
regeringen i årets statsverksproposition inte ansett sig kunna bifalla arbetsmarknadsstyrelsens
anslagsäskanden för arbetsvårdsverksamheten.

I fråga om arbetsvärden förordas:

1)---

2) Rationalisering av kontorsrutin och utredningsförfarande och samordning
av socialvårdens, arbetsvärdens, sjukkassornas och sjukhuskuratorernas
verksamhet.

3) Bättre samordning mellan sjuk- och arbetsvärd med utvidgad inbördes
informationsverksamhet, kontaktmän och centralt samarbetsorgan.

4) Bättre information till allmänheten om hjälpmöjligheterna för handikappade.

5) Utbyggnad av arbetsvärden enligt arbetsmarknadsstyrelsens arbetsvårdspolitiska
program.

6) Centralt samordningsorgan för den skyddade verksamheten, med rehabiliterings-,
driftsteknisk och driftsekonomisk expertis företrädd och med
representanter för huvudmännen.

7) Inordnande av nykterhets- och fångvården i rehabiliteringsorganisationen.

De äldre i samhället

750 000 personer i vårt land uppbär för närvarande ålderspension. Deras
egen organisation har vädjat om ökad rätt för de äldre att få kvarstanna i
sina befattningar, som de nu ofta tvingas lämna vid pensioneringen. Men
fördomarna mot anställande av äldre arbetskraft går betydligt längre ned i
åldersklasserna trots att det kan anses vara klarlagt att den äldre arbetskraften,
placerad i för den lämpliga arbetsuppgifter, kan fungera fullt ut lika
bra som den yngre.

Det förordas:

1) Åldersforskningen ges ökade bidrag, och dess resultat med relevans
för arbetslivet ges ökad spridning.

8

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 55 år 1962

2) Stat och kommun anställer äldre arbetskraft i större utsträckning.

3) Ökad yrkesrådgivning och arbetsvårdsverksamhet för denna kategori.

4) Efter hand som arbetsförmågan avtar sysselsättning i den skyddade
verksamheten av äldre arbetskraft.

5) Sysselsättningsterapi, klubbverksamhet, fysisk träning och gruppsamtal
för att vidmakthålla den fysiska och psykiska vitaliteten så länge
som möjligt.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motion II: 587.

Utskottet

Utgångspunkt för motionerna är konstaterandet att den höga materiella
standard vi uppnått för den enskilde medför stora psykiska påfrestningar
mot vilka samhället står dåligt rustat. Framför allt borde de mentalhygieniska
aspekterna bli mera beaktade på skolans område och inom socialpolitiken
i vidsträckt mening. Motionärerna har föreslagit eller angett riktlinjer
för ett mycket stort antal åtgärder och utredningar, forsknings- och undervisningsverksamhet
in. in., berörande familjebildningen och familjefrågorna
i allmänhet, barnuppfostran och barnavård, skolväsendet, arbetslivet,
kvinnans situation i hem- och förvärvsarbete, den medicinska undervisningen,
rehabiliteringsverksamheten, arbetsvärden och åldringsvården.

Utskottet anser det riktigt att mentalhygieniska synpunkter läggs på
samhällsåtgärderna. Detta sker också såväl i det praktiska reformarbetet
som i utredningsverksamheten. Utskottet vill i det följande något beröra
åtgärder, som på senare tid vidtagits eller planerats, samt angiva utredningar
m. m. av betydelse för i motionerna upptagna spörsmål.

I vad gäller upplysning och rådgivning i familjefrågor, barnuppfostran
och barnavård må anföras, att en betydande rådgivning och upplysning nu
sker genom såväl radio som TV och att enligt vad utskottet erfarit beslut
föreligger om ytterligare sådana program och programserier. Bildningsförbunden
sysslar även med dessa frågor, och bland deras initiativ kan nämnas
en nu aktuell kurs just rörande olika miljöfrågor, där bl. a. hemmet som
miljö behandlas. Av den i år fastställda läroplanen för grundskolan (SFS
1962:480) och skolöverstyrelsens i anslutning därtill utfärdade anvisningar
framgår att samlevnadsfrågor m. m. kommer att få större plats i undervisningen
än tidigare. Vidare har barnavård och familjekunskap medtagits
bland tillvalsämnena. Beträffande familjerådgivningen må erinras om att
försöksverksamhet sedan några år pågår och att medicinalstyrelsen noterat
ett positivt intresse härför från landstingens sida. Beträffande den psykiska
barna- och ungdomsvården, om vars utbyggande riksdagen beslutat, må
framhållas, att utvecklingen hindrats av den stora bristen på läkare, fram -

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 55 år 1962 9

för allt psykiater. Sedan år 1960 utgår dock anslaget för ändamålet med ett
kraftigt uppräknat belopp, och år 1961 har inrättats 10 läkartjänster, 1 psykologtjänst,
8 tjänster som biträdande psykolog, 6 kuratorstjänster och 1
tjänst som pedagogassistent.

Beträffande skolväsendet må anföras att i den nya läroplanen och anvisningarna
jämväl frågorna om skolans uppgifter för ungdomsfostran och
karaktärsdaning fått en mer framträdande plats. Spörsmålet har också, i
vad gäller yrkesundervisningen, tagits upp i det nyligen avgivna betänkandet
om skolväsendets centrala ledning (SOU 1962: 28). Två utredningar om
utbildning av lärare pågår. I fråga om skolläkarnas uppgifter och genomförande
av kontinuerlig psykisk hälsokontroll vill utskottet anföra att genom
grundskolans tillkomst en bättre grund torde ha skapats för en vidare
utveckling. Frågan om hälsokontroll har tidigare i andra sammanhang behandlats
av utskottet. Det har därvid kunnat konstateras att stora insatser
göres för att på olika sätt, bl. a. genom försöksverksamhet, komma till rätta
med de härmed sammanhängande problemen. En första förutsättning för
mera vittsyftande åtgärder är emellertid att den allmänna bristen på läkare
och annan sjukvårdspersonal blir avhjälpt. Likaså torde behovet av kuratorer
kunna anses klarlagt — vad som härvidlag erfordras är icke en utredning
utan tillräckliga anslag och tillgång till personal.

Vad gäller arbetslivet kan anföras, att en effektivisering av skolans insatser
i fråga om yrkesvägledning nu synes ske. Den omorganisation som
ägt rum inom skolöverstyrelsen den 1 juli 1962 innebär nämligen bl. a. att
en skolpsykologrotel inrättats med en särskild sektion för yrkesvägledning.
I fråga om den arbetsvetenskapliga forskningen vill utskottet endast framhålla,
att årets riksdag på förslag av utskottet (utlåtande nr 24) avslagit
motioner om utredning av behovet av ökad dylik forskning och sättet på vilket
den kan samordnas och främjas. Utskottet framhöll bl. a. att vad som
erfordrades icke var en utredning utan ökade ekonomiska och personella
resurser. Vad slutligen beträffar personalvården och arbetshygienen inom
den statliga verksamheten har utskottet inhämtat att dessa frågor noggrant
följes av personalorganisationerna — Statstjänstemannaförbundet kommer
att taga upp exempelvis frågan om personalkonsulenter vid verken.

Beträffande kvinnornas situation i hem- och förvärvsarbetet vill utskottet
erinra om att årets riksdag på förslag av statsutskottet, till vilket allmänna
beredningsutskottet anslutit sig (utlåtande nr 29), begärt en översyn
av ett av de väsentligaste spörsmålen, nämligen barntillsynen, bl. a.
daghemsverksamheten m. in., som skulle upptaga frågan om omfattningen
och inriktningen av verksamheten. Även andra frågor om underlättande
för kvinnor att återinträda i förvärvslivet har behandlats av utskottet
vid årets riksdag (utlåtande nr 20). Utskottet föreslog att motioner i ämnet
skulle jämte utskottsutlåtande! överlämnas till arbetsmarknadsutredningen.
Riksdagen följde utskottets förslag. Senare har en särskild beredning, fa -

10 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 55 år 1962

miljeberedningen, tillkallats för att kartlägga och analysera olika problem
i anknytning till samhällets service för barnfamiljerna.

I fråga om den medicinska undervisningen får utskottet erinra om att läkarutbildningen
ingående prövades av 1961 års riksdag (prop. nr 108), vilket
föranledde en betydande upprustning bl. a. för att möjliggöra ökad intagning
av studerande och planering av ytterligare åtgärder. Det kan nämnas
att sedan motionerna väcktes har bl. a. framlagts planer för utvidgad utbildning
i Göteborg, varom riksdagen redan beslutat, samt i Lund. Behovet
av blandad medicinsk-psykologisk utbildning för bl. a. läkare inom den
psykiatriska barna- och ungdomsvården och rehabiliteringsvården har uppmärksammats
av läkarutbildningsberedningen.

För rehabiliteringen och arbetsvärden är, i den mån dessa frågor icke tidigare
berörts, av särskilt intresse att chefen för socialdepartementet i januari
1962 tillkallat en utredning om den ändamålsenliga organisationen och
samordningen av rehabiliteringsverksamheten. Av direktiven för utredningen
framgår att den kommer att pröva åtgärder i de syften som avspeglas
i motionsyrkandena.

Vad slutligen gäller åldringsvården kan anföras att förutom spörsmålen
om den ekonomiska tryggheten har även frågor om den personliga omvårdnaden
aktualiserats på senare tid — även i riksdagen. Här må särskilt nämnas
att 1960 års riksdag på förslag av allmänna beredningsutskottet (utlåtande
nr 28/1960) hemställt om en översyn och kartläggning av åldringarnas
vårdbehov och vårdmöjligheter. Enligt vad utskottet inhämtat beräknar
socialpolitiska kommittén, som fått i uppdrag att verkställa sådan översyn
och kartläggning, inom en nära framtid ha slutfört detta arbete. Härigenom
erhålles ett grundläggande material för åtgärder av skilda slag. Vidare
har arbetsmarknadsutredningen enligt sina direktiv att allsidigt pröva de
äldres speciella arbetsmarknadsproblem.

Utskottet vill understryka, att ovanstående redogörelse för åtgärder och
utredningar, vilka till en del vidtagits eller påbörjats efter det att motionerna
väcktes, endast utgör en kort exemplifiering av vad som nu pågår. Frågor
på förevarande område är aktuella även i många andra sammanhang
inom det praktiska reformarbetet och i utredningsverksamheten. Utskottet
vill därmed självfallet icke ha sagt att förhållandena är i alla avseenden
tillfredsställande. Mycket återstår att göra men behoven är i stor
utsträckning klarlagda och beaktade vid den pågående nydaningen på väsentliga
områden av samhällslivet. Men som det stora hindret för en snabb
utveckling av den mentalhygieniska omvårdnaden står bristen på personal
— läkare, mentalvårdsläkare, psykologer, arbetsterapeuter, kuratorer och
annan utbildad personal — som krävs i det mentalhygieniska arbetet. Det
är uppenbart att från det allmännas sida stora ansträngningar redan göres
för att komma ur denna bristsituation, och utskottet kan i detta läge icke
finna att det av motionärerna framförda förslaget om en utredning, som

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 55 år 1962 11

även genom sin synnerligen stora omfattning inger betänkligheter, skulle
fylla någon väsentlig uppgift.

Utskottet får under åberopande av vad ovan anförts hemställa,

att de likalydande motionerna 1:513 och 11:587 till de
delar de hänvisats till utskottet icke må föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 27 november 1962

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Nestrup, Söderberg*, Axel Emanuel
Andersson, Hedström, Olofsson*, Ringaby, Widén, Tage Johansson och
Enarsson.

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, Jacobsson i Sala,
Dickson, fru Jäderberg, herr Svensson i Kungälv, fru Thunvall, herrar
Lundmark, Keijer, Berglund, Larsson i Borrby, Magnusson i Nennesholm
och Edlund.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Axel Emanuel Andersson, Larsson i Borrby och Magnusson i
Nennesholm, vilka ansett att utskottet bort anföra och hemställa följande:

I förevarande motionspar erinras om att strävan efter en god trygghet för
individen varit en av de starkaste drivkrafterna bakom de sociala reformerna.
Den trygghet som åsyftats har emellertid främst varit av ekonomisk
natur. Motionärerna erinrar om att ett mycket stort antal människor i dagens
samhälle saknar psykisk trygghet och trivsel och rotfasthet i tillvaron,
trots att deras ekonomiska villkor måste anses fullt tillfredsställande, samt
redovisar olika symtom och yttringar som stöd för denna uppfattning.

I motionerna framhålles även att det rör sig om nationalekonomiska problem
och folkhälsoproblem av allra största betydelse som med sina verkningar
berör alla åldrar, yrkesgrupper och samhällsklasser. Problemkomplexet
har emellertid hittills endast ägnats ett sporadiskt och splittrat intresse,
utan försök till med varandra samordnade profylaktiska och kurativa
åtgärder som griper över hela det berörda fältet. Enligt motionärernas
mening behövs en systematisk anpassning av samhället till individen, till
hans biologiskt rotade psykiska och kroppsliga förmåga och behov och således
inte bara ständiga krav på individen att anpassa sig till ett alltmer
komplicerat och av stressfaktorer alltmer influerat samhälle. Enstaka och

12 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 55 år 1962

tillfälliga punktåtgärder på det ena eller andra området är otillräckliga.
Det krävs ett stort upplagt handlingsprogram med syfte att skapa trygghet
och trivsel på det psykiska planet. Mot denna bakgrund tar motionärerna
upp de mest väsentliga områden som bör beaktas i ett sådant handlingsprogram
samt anger vissa åtgärder som bör vidtagas i första hand.

Utskottet vill inledningsvis framhålla att de i motionen berörda spörsmålen
måste tillmätas synnerligen stor betydelse. Såsom motionärerna
framhållit har de miljöpolitiska frågorna, dvs. de spörsmål som rör individens
möjligheter till trivsel och anpassning i den miljö där han ingår som
komponent, inte beaktats i tillräcklig grad. Den ekonomiska tryggheten är
givetvis av stor betydelse även för den psykiska tryggheten. Samtidigt som
den ekonomiska tryggheten förbättrats har emellertid samhället genomgått
en genomgripande omvandling, som brukar betecknas som en övergång från
ett mera statiskt till ett dynamiskt och mera komplicerat samhälle och som
varit en grundläggande förutsättning för förbättringarna av den ekonomiska
tryggheten. Orsakerna till individens bristande anpassning torde
främst kunna sökas i de krav och konflikter, som han ställs inför i det
dynamiska och komplicerade samhället och i den alltjämt pågående omvandlingsprocessen.

Att lösa de psykiska trygghetsproblemen genom en medveten uppbromsning
av den tekniska och ekonomiska framstegstakten är varken möjligt
eller lämpligt. Problemen torde i stället böra angripas från utgångspunkten
att dynamiken i utvecklingen kommer att accentueras ytterligare och att
individen därför kan komma att möta ytterligare krav och konflikter. Vissa
skäl talar visserligen för att individen har lättare att uppnå anpassning om
han har erfarenheter av enbart ett dynamiskt samhälle än om han har erfarenhet
av och tidigare anpassat sig till ett samhälle av annan struktur.
Emellertid måste också uppmärksammas att det främst är föränderligheten
som sådan som är det gemensamma för olika tidsskeden i ett dynamiskt
samhälle. I övrigt kan förändringarna vara synnerligen genomgripande från
individens synpunkt.

Det kan nu konstateras att det ställs krav på individen som överstiger
hans biologiskt grundade förmåga. Att utvecklingen automatiskt skulle
medföra förbättringar i detta avseende är inte att vänta. Det torde dock
finnas goda möjligheter att eliminera eller reducera de åsyftade negativa
faktorerna. Härför fordras emellertid ökad kunskap på berörda områden
och ett systematiskt tillvaratagande av denna kunskap i olika avseenden,
genom både förebyggande och avhjälpande åtgärder. Enligt utskottets mening
är behovet av ett handlingsprogram uppenbart. Utskottet instämmer
sålunda i motionernas allmänna syfte.

I vad gäller upplysning och rådgivning i familjefrågor, barnuppfostran
och barnavård torde en positiv inställning till medverkan från radions och

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 55 år 1962 13

televisionens samt bildningsorganisationernas sida kunna påräknas. I radio
och TV har sålunda förekommit program med upplysning och rådgivning i
dessa frågor, och enligt vad utskottet erfarit planeras ytterligare sådana
program. Även bildningsförbunden bedriver en inte oväsentlig verksamhet
i dessa frågor. Utskottet uttalar sin tillfredsställelse häröver och förutsätter
att denna verksamhet främjas av det allmänna, vilket torde beaktas bl. a.
vid den förestående översynen rörande stödet till folkbildningsverksamheten.

I anledning av motionärernas önskemål om införande av familjekunskap
som skolämne vill utskottet redovisa, att enligt den fastställda läroplanen
ingår detta ämne i den mening motionärerna avser endast som specialämne
inom ramen av familje- och socialkunskap i linje 9 s. Enligt utskottets mening
vore det av värde om samtliga elever i grundskolan kunde få undervisning
i familjekunskapsämnet, lämpligen i årskurs 9. Förevarande fråga har
emellertid vid årets riksdag behandlats av särskilda utskottet (utlåtande
nr 1). Särskilda utskottet har därvid inte funnit det möjligt att tillmötesgå
det framställda önskemålet, men med hänsyn till den vikt nämnda undervisningsmoment
bör tillmätas förutsatt att skolöverstyrelsen vid planläggningen
av lärarutbildning och -fortbildning beaktar ifrågavarande behov.
I avvaktan på behandlingen av denna fråga om lärartillgången finner sig
allmänna beredningsutskottet icke böra ta ställning till på vilket sätt ämnet
familjekunskap bör inordnas i undervisningen men förutsätter att den
nämnda lärarutbildningen och -fortbildningen planeras på sådant sätt att
alla elever kan få sådan undervisning i familjekunskapsämnet som åsyftas
i motionerna.

I anledning av det i motionerna påtalade önskemålet om en utbyggnad av
familjerådgivningen vill utskottet erinra om beslutet av 1960 års riksdag
om försöksverksamhet med familjerådgivningsbyråer. Det har inhämtats
att ett positivt intresse för denna verksamhet föreligger från landstingens
sida. Utskottet förutsätter att de befintliga möjligheterna till en successiv
utbyggnad av verksamheten tillvaratages och att de av motionärerna anförda
önskemålen beaktas i den fortsatta försöksverksamheten. Bl. a. bör
det prövas om de av motionärerna förordade upplysningsskrifterna vid
äktenskapsbildningen och till de unga familjerna kan distribueras via rådgivningsbyråerna.

Beträffande förbättrad rådgivning till föräldrarna i fostrings- och vårdfrågor
vill utskottet dels hänvisa till vad i det föregående anförts om upplysningsverksamheten,
dels framhålla att det vid barnavårdscentralerna
förekommer råd- och upplysningsverksamhet i olika former. Denna verksamhet
gäller dock nästan uteslutande barnens fysiska hälsa och utveckling.
Enligt utskottets mening bör det som en av de framkomliga vägarna att
täcka det av motionärerna påtalade behovet prövas att vidga denna verksamhet
att omfatta även barnens psykiska hälsa och utveckling. Eu sådan

14 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 55 år 1962

verksamhet torde vara av värde vid den av motionärerna förordade psykiska
hälsokontroll som enligt utskottets mening bör eftersträvas. Härför
är emellertid en utbyggnad av den barnpsykiatriska verksamheten i övrigt
erforderlig liksom en samordning med barnavårdsverksamheten och berörda
verksamheter inom skolans ram.

I fråga om de spörsmål inom skolväsendets ram, som motionärerna berört
i detta sammanhang, vill utskottet framhålla att dessa sedan motionen
väcktes kommit i ett annat läge till följd av riksdagens beslut rörande reformering
av den obligatoriska skolan. Bl. a. innebar beslutet en successiv
ökning av antalet tjänster som länsskolpsykologer så snabbt personaltillgången
medger. I likhet med motionärerna ansåg vederbörande departementschef
att organisationen och resurserna beträffande kuratorer och
psykologer m. fl. på yrkesvägledningens och yrkesrådgivningens områden
hittills varit otillfredsställande inom skolväsendet och tillkännagav att en
översyn skulle företagas i syfte att avlägsna de rådande bristerna och olägenheterna.
Häremot hade riksdagen inte något att erinra. Utskottet förutsätter
att det ovannämnda samordningsbehovet och angelägenheten av en
psykisk hälsokontroll beaktas vid översynen.

Årets skolbeslut innebär allmänt sett ett ökat utrymme för fostrande uppgifter
och samlevnadsfrågor. Ett tillvaratagande av dessa möjligheter förutsätter
att bl. a. lärarnas utbildning och fortbildning genomgår en erforderlig
anpassning. Motionärerna har i detta avseende särskilt pekat på utbildning
i psykologi. I det fortbildningsprogram som fastställdes i samband med
årets skolbeslut får psykologiämnet anses förhållandevis väl tillgodosett
och möjligheter till vidgning av fortbildningen i ämnet föreligger givetvis.
Beträffande lärarutbildningen har vederbörande departementschef i juli
månad innevarande år utfärdat tilläggsdirektiv till 1960 års lärarutbildningssakkunniga.
Tilläggsdirektiven ägnar betydande uppmärksamhet åt
de spörsmål motionärerna berört i förevarande avseende. Någon ytterligare
åtgärd synes f. n. inte vara påkallad.

I fråga om arbetslivet har i motionerna bl. a. framhållits att den arbetspsykologiska
och arbetsfysiologiska forskningen i vårt land är av god klass
men arbetar med otillräckliga resurser och dessutom är splittrad på ett flertal
olika institutioner. Enligt motionerna skulle denna forsknings intressen
bäst gagnas av ett samordnande organ, benämnt statens arbetsvetenskapliga
forskningsråd. Utskottet vill understryka angelägenheten av att såväl
den arbetsvetenskapliga forskningen som samordningsarbetet ges tillräckliga
ekonomiska och personella resurser. Såsom utskottet framhållit i ett
tidigare vid årets riksdag avgivet utlåtande (utlåtande nr 24) har nyligen
en »subkommitté för medicinsk yrkesforskning» inrättats i anslutning till
medicinska forskningsrådet. Denna kommitté synes, åtminstone tills vidare
i väsentliga avseenden, kunna fylla den funktion som motionärerna åsyftat
beträffande det arbetsvetenskapliga forskningsrådet. Utskottet vill ej så

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 55 år 1962 15

snart efter det den nämnda kommittén tillsatts förorda ytterligare organisatoriska
ändringar beträffande samordningen. Erfarenheter av kommitténs
verksamhet bör avvaktas innan frågan om ett arbetsvetenskapligt forskningsråd
upptages till övervägande. Även de personella och ekonomiska resurserna
får tillmätas avsevärd betydelse vid bedömningen av den sistnämnda
frågan.

Vad i motionerna anförts beträffande upplysning rörande den arbetsvetenskapliga
forskningens resultat, liksom beträffande personalvård i allmänhet,
till företagare, företagsnämnder och de anställdas lokala sammanslutningar
bör enligt utskottets mening beaktas särskilt. Såsom motionärerna
framhållit bör lämpligen arbetarskyddsstyrelsen få i uppdrag att utreda
frågan om upplysningsverksamhet på det psykohygieniska området
motsvarande den som redan bedrives till förebyggande av kroppsskador
och kroppsliga yrkesrisker.

I motionerna har framhållits att staten i sin egenskap av arbetsgivare
borde föregå med gott exempel när det gäller personalvård i vid bemärkelse
och genom att utveckla en psykohygienisk försöksverksamhet vid de statliga
företagen och verken. Enligt motionerna ligger staten efter de privata
företagen i detta viktiga avseende. Liknande uttalanden har förekommit
både från departementshåll och från vederbörande arbetstagarorganisationer.
Utskottet, som bl. a. anser dessa frågor vara såväl ett allmänt intresse
som ett ekonomiskt intresse för staten, vill förorda att åtgärder skyndsamt
vidtages för förbättrad personalvård och arbetshygien inom den statliga
verksamheten.

Beträffande kvinnornas situation i hem- och förvärvsarbete har i motionerna
begärts prövning av åtgärder ägnade att främja utbyggnad och upprustning
av lekskole-, daghems- och hemhjälpsverksamheten. Sedan motionerna
väcktes har emellertid riksdagen i anledning av andra motioner
tagit ställning till dessa spörsmål. Då riksdagens ställningstaganden synes
svara mot de förevarande motionernas syfte, finner utskottet ej anledning
att nu förorda någon ytterligare åtgärd.

I motionerna har även påtalats angelägenheten av utbyggnad av yrkesvägledning,
utbildning och omskolning för hemmakvinnor, som — när
barnuppfostran inte längre är aktuell — vill skaffa sig förvärvsarbete. I anledning
härav vill utskottet erinra om att frågor om underlättande för kvinnor
att återinträda i förvärvslivet behandlats av utskottet vid årets riksdag.
Utskottet föreslog att motionerna i ämnet skulle jämte utskottsutlåtandet
överlämnas till arbetsmarknadsutredningen. Riksdagen biföll utskottets förslag.
Utskottet förordar att även de nu aktuella motionerna till förevarande
del överlämnas till arbetsmarknadsutredningen. Utskottet förutsätter härvid
att oaktat det pågående utredningsarbetet eu utbyggnad av ifrågavarande
verksamhet i främst arbetsmarknadsstyrelsens regi skall kunna komma
till stånd även under utredningstiden.

16 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 55 år 1U62

Motionärerna har framhållit att mödrarna under barnens första levnadsår
ej skall stimuleras till förvärvsarbete. Då detta spörsmål har en familjepolitisk
aspekt, finner utskottet det angeläget att det behandlas inom den
familjeberedning, som tillsatts sedan motionerna väcktes.

Beträffande den medicinska undervisningen har i motionerna yrkats på
en prövning av ökat utrymme för de psykosomatiska aspekterna, inrättande
av ett psykosomatiskt laboratorium och poliklinik och övriga åtgärder att
främja utvecklingen inom den psykosomatiska medicinen. Med hänsyn till
den starka ökningen av de psykosomatiska sjukdomarna finner utskottet en
prövning i enlighet med motionernas syfte vara befogad. Visserligen har behovet
av blandad medicinsk-psykologisk utbildning för bl. a. läkare inom
den psykiatriska barna- och ungdomsvården och rehabiliteringsvården uppmärksammats
av läkarutbildningsberedningen. Enligt utskottets mening bör
även frågan om läkarutbildningens komplettering i fråga om främst de
psykosomatiska och psykoterapeutiska aspekterna prövas i syfte att göra
kommande läkargenerationer bättre skickade att hjälpa berörda patientkategorier.
Härvid bör det i motionerna framförda förslaget om speciella
stipendier för yngre läkare som önskar vidareutbilda sig på området i utlandet
särskilt beaktas. Inrättandet av ett psykosomatiskt laboratorium och
en psykosomatisk poliklinik skulle enligt utskottets mening på ett ändamålsenligt
sätt främja den nämnda psykosomatiska utbildningen och utvecklingen
av den psykosomatiska medicinen över huvud taget. Utskottet
tillstyrker att denna fråga prövas och ges hög prioritet vid den medicinska
forskningens och undervisningens utbyggnad.

Beträffande den medicinska rehabiliteringen och arbetsvärden föreslås i
motionerna ett flertal åtgärder samt förordas en bättre samordning och inbördes
informationsverksamhet mellan olika berörda organ och verksamheter.
I anledning härav vill utskottet erinra om att förra årets riksdag i
anledning av motioner tillstyrkte en utredning av rehabiliteringsverksamheten.
Denna utredning tillsattes i slutet av förra året. Av de sedermera
offentliggjorda direktiven framgår att flera av motionernas delyrkanden
därigenom kan anses tillgodosedda. Sålunda skall utredningen tills vidare
fungera som centralt samordningsorgan och i övrigt pröva frågor om den
ändamålsenliga organisationen och samordningen av rehabiliteringsverksamheten.
Vissa av motionsyrkandena kan emellertid inte sägas falla inom
direktivens ram. Utskottet vill därför understryka att även frågorna om
nykterhetsvårdens och fångvårdens inordnande i rehabiliteringsorganisationen
och inrättande av rehabiliteringsavdelningar med egna överläkare vid
centrallasaretten bör ägnas särskild uppmärksamhet. Den sistnämnda frågan
är emellertid i hög grad avhängig tillgången på för uppgiften lämpade
läkare. Då redan befintliga rehabiliteringsavdelningar har betydande svårigheter
i detta avseende, bör de i motionerna väckta frågorna om inrättande
av en professur i rehabiliteringsmedicin och utbildning av speciella rehabiliteringsläkare
prövas med förtursrätt.

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 55 år 1962 17

Motionärerna har givit sin anslutning till arbetsmarknadsstyrelsens arbetsvårdspolitiska
program, vilket enligt deras mening skyndsamt bör utbyggas.
I anledning härav vill utskottet framhålla att arbetsmarknadsstyrelsen
uppenbarligen inte erhållit de resurser till arbetsvårdsverksamheten
som varit möjliga. Detta har bl. a. medfört att den samordning och det samarbete
mellan främst sjukkassorna och arbetsvårdsorganen som avsetts med
riksdagens beslut ej kunnat effektueras. Vissa medborgargrupper har ålderseller
yrkesvis fått undantagas. Vidare får arbetsvårdsorganens tillgång till
läkarkrafter betecknas som närmast illusorisk, icke till följd av personalbrist
utan i brist på erforderliga ekonomiska medel. Då enligt beslut av
årets riksdag behovet av rehabilitering skall utrönas i de fall sjukskrivningstiden
överstiger 90 dagar, kan belastningen på arbetsvårdsorganen förväntas
öka ytterligare under den närmaste framtiden. Skall vederbörliga riksdagsbeslut
kunna effektueras, är en skyndsam upprustning och utbyggnad av
arbetsvårdsorganen oundgängligen nödvändig.

Beträffande de äldre i samhället har i motionerna framförts yrkanden
rörande dels ökad åldersforskning, dels rörande de äldres sysselsättningsoch
aktivitetsproblem. I anledning av yrkandet rörande åldersforskningen
vill utskottet framhålla betydelsen av en intensifierad forskning på detta
område. Beträffande den äldre arbetskraftens allmänna problem på arbetsmarknaden
är dessa föremål för behandling inom arbetsmarknadsutredningen.
Till förtydligande vill utskottet emellertid framhålla att det ansluter
sig till motionärernas uppfattning att de äldre bör beredas arbetsmöjligheter
inom ramen för arbetsvärdens skyddade sysselsättning och att
denna verksamhet bör utbyggas, så att de äldre kan beredas plats även i
fall då produktionsförmågan är minimal och det närmast blir fråga om
sysselsättningsterapi. Utskottet förutsätter att detta spörsmål ägnas tillbörlig
uppmärksamhet inom arbetsmarknads- resp. rehabiliteringsutredningen.

I anledning av yrkandet rörande möjligheterna för stat och kommuner
att i ökad utsträckning anställa äldre arbetskraft vill utskottet erinra om
att den övre åldersgränsen för pensionering för flertalet statliga befattningshavare
är 63, 65 resp. 66 år. Efter särskilt medgivande kan befattningshavare
medges kvarstå i tjänst ytterligare viss begränsad tid. Med hänsyn till
att den allmänna utveckling, som medför att de äldre beträffande åtskilliga
uppgifter får större svårigheter att kvarstå i tjänst, och till att de äldre alltmer
företer en psykisk och fysisk vitalitet, som i och för sig gör det möjligt
och önskvärt för dem att delta i arbetslivet vid högre ålder, finner utskottet
det angeläget att det väckta spörsmålet närmare prövas. Härvid bör inte
endast de speciella medgivandena att kvarstå i tjänst efter uppnådd pensionsålder
uppmärksammas utan måhända i ännu högre grad möjligheterna
att kvarstå i tjänst men med andra, för äldre personer särskilt lämpliga arbetsuppgifter.
Vid dessa överväganden bör det enligt utskottets mening vara
en utgångspunkt att staten i sin egenskap av arbetsgivare skall föregå med
gott exempel.

18 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 55 år 1962

Såsom framgår av det anförda spänner frågorna rörande den psykiska
tryggheten och individens anpassning över ett vidsträckt fält. Det framgår
även att de åtgärder som hittills vidtagits är otillräckliga. I en del avseenden
pågår utredningar eller motsvarande överväganden och inte minst får
de olika initiativ som tagits sedan motionerna väcktes hälsas med tillfredsställelse.
De pågående eller aviserade övervägandena ger emellertid belägg
för att handlandet på området hittills varit alltför splittrat och sporadiskt.
Att råda bot på detta samtidigt som en intensifiering och utbyggnad av samhällets
insatser på området kommer till stånd är enligt utskottets mening
synnerligen angeläget.

Härvid bör uppmärksammas att vissa konkreta åtgärder, sådana som
nämnts i det föregående och i motionerna, bör kunna vidtagas utan nämnvärt
dröjsmål om blott erforderliga medel ställs till förfogande. I andra avseenden
kan pågående utredningar böra avvaktas och i vissa avseenden är
en mera tidskrävande forskning erforderlig. Av största vikt är emellertid
att en effektiv samordning som medger överblick över hela fältet kommer
till stånd. Sådana åtgärder och strävanden har i hög grad präglat politiken
beträffande de ekonomiska frågorna, på sistone särskilt beträffande den
ekonomiska trygghetspolitiken. Enligt utskottets mening är motsvarande
handlingssätt nödvändigt beträffande miljöpolitiken och den psykiska tryggheten,
om en helhetsbedömning av människa och miljö skall kunna komma
till stånd. En sådan samordning, som bör underlättas av att verksamheten
på området befinner sig i ett begynnande uppbyggnadsskede, bör vara en av
de angelägnaste uppgifterna i det nu aktuella handlingsprogrammet.

Av det föregående har framgått att forskningen måste tillmätas synnerligen
stor betydelse för en effektiv miljöpolitik, ökade möjligheter och resurser
för forskningen måste därför utgöra en annan huvudpunkt i ett aktuellt
handlingsprogram. Jämsides med forskningen intar utbildnings- och
personalfrågorna en nyckelroll. Ifrågavarande utbildning är av sådan art
att den bör utbyggas snarast möjligt, så att icke brist på kvalificerad personal
onödigtvis lägger hinder i vägen för förverkligande av de förslag som
kan framkomma med anledning av pågående utredningar.

Sammanfattningsvis får utskottet — med understrykande av vikten avintensifierade
miljöpolitiska ansträngningar för lösande av de psykiska
trygghets- och anpassningsproblemen — framhålla, att ett miljöpolitiskt
handlingsprogram bör utarbetas så snart ske kan. Programmet bör främst
gälla de i motionerna berörda områdena och omfatta en inventering och
redovisning av de olika konkreta åtgärder som kan genomföras omedelbart
eller så gott som omedelbart, utbyggnad av den berörda forskningen, utbyggnad
och förbättring av utbildningen av betydelse i sammanhanget samt
grundlinjerna för organisation och samordning av de miljöpolitiska strävandena.
Programmet torde på lämpligt sätt böra redovisas för riksdagen.

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 55 år 1962 19

Vad utskottet sålunda anfört torde böra bringas till Kungl. Maj :ts kännedom.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna
I: 513 och II: 587 i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte ge till
känna vad utskottet i sitt utlåtande anfört om miljöpolitiskt
handlingsprogram m. m.