Särskilda utskottets utlåtande nr 2 år 1962
1
Nr 2
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med färslag till
skollag m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
Genom en den 30 mars 1962 dagtecknad proposition, nr 136, vilken hänvisats
till särskilda utskottet, har Kungl. Maj:t under åberopande av propositionen
bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll föreslagit riksdagen att
1) antaga ett vid propositionen fogat förslag till skollag,
2) godkänna av föredragande departementschefen förordade grunder för inrättande
av tekniskt råd vid länsskolnämnd samt bemyndiga Kungl. Maj:t att
utfärda i anslutning härtill erforderliga bestämmelser.
I samband med propositionen har utskottet behandlat följande i anledning
av propositionen väckta motioner, nämligen
de likalydande motionerna 1:711 av herr Anderson, Carl Albert, och 11:857
av herr Petterson i Degerfors m.fl.,
de likalydande motionerna I: 712 av herr Anderson, Carl Albert, och II: 853
av herr Johansson i Södertälje m. fl.,
de likalydande motionerna I: 714 av herr Bergh, Ragnar, och fröken Ljungberg
samt II: 850 av herr Ha:ggblom m.fl.,
de likalydande motionerna 1:715 av herr Carlsson, Eric, m.fl. och 11:855 av
herr Larsson i Luttra m. fl.,
de likalydande motionerna 1:717 av herr Larsson, Lars, och herr Dahlberg
samt II: 847 av herrar Arvidson och Blidfors,
de likalydande motionerna I: 718 av herr Lundström m.fl. och II: 858 av herr
Ohlin m. fl.,
de likalydande motionerna I: 719 av fru Segerstedt Wiberg och II: 852 av herr
Helén,
de likalydande motionerna 1:720 av herr MVirmark m.fl. och 11:856 av herr
Neländer m. fl.,
motionen 1:713 av hen- Bergh, Ragruir,
motionen I: 716 av herr Carlsson, Eric,
motionen II: 848 av herrar Boija och Enskog,
motionen II: 849 av herr Christenson i Malmö,
motionen 11:851 av herr Hagberg m.fl. samt
motionen II: 854 av herr Larsson i Hedenäset m. fl.
] — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 12 sa ml. Nr 2
2 Särskilda utskottets utlåtande nr 2 år 1962
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås i anslutning till förslagen i propositionen nr 54 angående
reformering av den obligatoriska skolan m. m., att den nuvarande skolstyrelselagen
ersättes med en skollag, upptagande — jämte föreskrifter som nu
återfinns i skolstyrelselagen — bl. a. vissa grundläggande regler berörande den
enskildes förhållande till den offentliga undervisningen och skolorna under skolstyrelsens
förvaltning.
De i skolstyrelselagen upptagna bestämmelserna har med endast ett fåtal
jämkningar av saklig eller formell innebörd överförts till den nya lagen.
I fråga om kommunernas principiella ansvar och befogenheter motsvarar förslaget
i stort sett vad redan nu gäller; dock har kommunerna uttryckligen ålagts
att främja åtgärder i syfte att bereda barn och ungdom undervisning i påbyggnadsskolorna
till grundskolan.
Vad angår skolstyrelsens kompetensområde innebär de nya reglerna, att de i
propositionen nr 54 föreslagna kommunala fackskolorna och de nuvarande
högre tekniska läroverken ställes under styrelsens förvaltning. I anslutning till
förslaget om de tekniska läroverkens inordnande under skolstyrelsens förvaltning
föreslås inrättande vid länsskolnämnderna av ett rådgivande organ, benämnt
tekniskt råd och bestående av minst tre av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter.
Rådet skall ha till uppgift att sörja för undervisningens anknytning till näringslivet
och anpassning till den tekniska utvecklingen.
För interkommunal samverkan på skolväsendets område föreslås i förenklingssyfte
en nyordning såtillvida, att för varje slag av skolor i kommunerna skall
genom statlig myndighets försorg och efter kommunernas hörande fastställas
elevområden, från vilka skolorna har att mottaga elever. Elevområde må fastställas
att omfatta — utom skolkommunen — en eller flera andra kommuner
eller delar därav. I den mån skolkommunen på grund härav har att mottaga
elever från annan kommun skall ersättning utgå, varom kommunerna äger träffa
överenskommelse. Kan kommunerna inte enas, skall ersättning utgå med för
olika slag av skolor och för elev och läsår eller kurs räknat av Kungl. Maj:t
eller den myndighet Kungl. Maj:t förordnar fastställda schablonbelopp. I den
mån schablonbelopp inte bestämts fastställes ersättningen liksom hittills av
länsskolnämnden. Utöver den form av samverkan, som består i att kommun för
undervisning mottager barn från annan kommun, ger inte förslaget regler för
interkommunal samverkan i vidare mån än att länsskolnämnden i vissa fall kan
ålägga kommuner att samverka beträffande förvaltningen av skola.
I lagförslaget upptages i nära anslutning till nuvarande bestämmelser grundläggande
regler om barnens och ungdomens rätt till undervisning i grundskolan
och p å b y gg n a d s s k o 1 o r n a till denna samt om undervisningen i dessa skolor. Bl. a.
fastslås förbudet mot kroppslig bestraffning och kränkande behandling av eleverna
samt principen om avgiftsfri undervisning. Med en mindre jämkning har
också nuvarande bestämmelser om befrielse från deltagande i kristendomsunder
-
Särskilda utskottets utlåtande nr 2 år 1962
3
visning och i morgonsamling upptagits i lagförslaget. I anslutning till vissa
bestämmelser om grundskolans organisation fastslås principen om det fria valet
av studieväg; det skall sålunda ankomma på föräldrarna att välja studieväg efter
samråd med eleven och sedan upplysningar lämnats av skolan.
Den nioåriga skolplikten, varpå grundskolan bygger, föreslås bli reglerad i lag
liksom även normerna för skolpliktens fullgörande. Skolpliktstiden skall enligt
förslaget liksom i försöksskolan normalt motsvara levnadsåldern 7—16 år. I anslutning
till en regel om befogenhet för skolstyrelsen att medge skolpliktig befrielse
från det sista skolpliktsåret understrykes, att denna möjlighet bör användas
med stor återhållsamhet och endast då befrielsen med hänsyn till barnets
bästa finnes vara den lämpligaste lösningen. Liksom hittills skall skolplikt kunna
fullgöras i privata skolor eller genom enskild undervisning. Beträffande sådana
privata skolor, vilka inte åtnjuter statsunderstöd, fordras att skolan av skolstyrelsen
godkänts för ändamålet. För sådant godkännande förutsättes bl. a. att
skolans undervisning till art, omfattning och allmänna inriktning väsentligen
motsvarar grundskolans.
Den nya skollagen föreslås skola träda i kraft den 1 juli 1962.
Det vid propositionen fogade författningsförslaget är av följande lydelse.
Förslag
till
Skollag
Härigenom förordnas som följer.
1 kap. Inledande bestämmelser
1 §•
Den genom samhällets försorg bedrivna undervisningen av barn och ungdom
har till syfte att meddela eleverna kunskaper och öva deras färdigheter samt i
samarbete med hemmen främja elevernas utveckling till harmoniska människor
och till dugliga och ansvarskännande samhällsmedlemmar.
2 §.
Varje kommun skall, efter vad i denna lag och särskilda författningar närmare,
bestämmes,
a) sörja för undervisningen av barn i grundskola,
4
Särskilda utskottets utlåtande nr 2 år 1962
b) främja åtgärder i syfte att bereda barn och ungdom undervisning i följande
slag av skolor, nämligen kommunal yrkesskola och fackskola samt statligt och
kommunalt gymnasium, ävensom
c) i övrigt vårda skolväsendet i kommunen, såvitt ej handhavandet därav
ankommer på annan.
3 §•
I varje kommun skall finnas en skolstyrelse och en skolchef.
Då skolväsendet i kommunen omfattar mindre än sju klasser eller eljest
särskilda skäl äro därtill, må skolöverstyrelsen på framställning av kommunens
fullmäktige besluta, att skolchef ej skall finnas.
4 §.
I varje län finnes såsom statsmyndighet för skolorna en länsskolnämnd.
För Stockholms stad utövas länsskolnämndens uppgifter av myndighet, som
sägs i 5 §.
5 §•
Närmast Under Konungen utövas högsta inseendet över skolorna och därtill
hörande verksamhet av skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning,
var inom sitt verksamhetsområde, i den ordning Konungen förordnar.
6 §•
Med skola avses i denna lag skola, som sägs i 2 § a) och b), om ej annat är
särskilt angivet.
Vad i denna lag sägs om föräldrar skall, om vårdnaden om barnet ej tillkommer
föräldrarna eller en av dem, i stället avse den under vars vårdnad barnet
står.
Beträffande undervisningen av blinda, döva och vissa psykiskt efterblivna
gäller vad därom är särskilt stadgat.
2 kap. Om skolstyrelsen
1 §•
Skolstyrelsen är styrelse för grundskolan och därtill hörande verksamhet.
Finnes i kommunen skola, som sägs i 2 § b), skall skolstyrelsen vara styrelse
även för den skolan och därtill hörande verksamhet.
På framställning av kommunens fullmäktige må Konungen besluta, att skolstyrelsen
skall vara styrelse även för annan skola än som avses i första och
andra styckena.
Särskilda utskottets utlåtande nr 3 år 1963
5
8 §•
På framställning av kommunens fullmäktige må Konungen besluta, att för
skola, som sägs i 2 § b), skall finnas särskild styrelse.
Beträffande sådan styrelse skola gälla de bestämmelser, som meddelas av
Konungen eller den myndighet Konungen förordnar.
9 §•
Skolstyrelsen skall beakta den allmänna utvecklingen på skolväsendets område,
följa skolväsendets tillstånd inom kommunen och taga erforderliga initiativ
för att bereda barn och ungdom i kommunen tillfredsställande utbildning.
Skolstyrelsen skall vidare
a) i den mån sådant ej tillkommer annan, ombesörja de angelägenheter avseende
skolväsendet i kommunen, vilka äro att hänföra till förvaltning och verkställighet,
b) tillse, att verksamheten vid skolorna fortgår enligt gällande föreskrifter, och
sörja för samordning av och enhetlighet i verksamheten,
c) främja pedagogiska försök och lärarnas fortbildning samt
d) verka för samarbete mellan hem och skola.
10 §.
På skolstyrelsen ankommer att besluta i frågor, som avses i 32 § och 34—
37 §§.
Fråga om att förvägra elev befrielse enligt 27 § eller inträde i skola på grund
av bestämmelserna i 44 och 45 §§ skall prövas av skolstyrelsen, i den mån
Konungen ej annorlunda förordnar.
Skolstyrelsen har ock att taga befattning med de ärenden, vilkas handläggning
enligt särskilda författningar ankommer på styrelsen.
11 §•
Skolstyrelsen äger att från kommunens styrelse och övriga nämnder samt dess
beredningar och befattningshavare infordra de yttranden och upplysningar, som
erfordras för fullgörande av skolstyrelsens uppgifter.
Skolstyrelsen bör samarbeta med myndigheter och andra, vilkas verksamhet
berör styrelsens.
12 §.
Skolstyrelsen äger för vård och förtecknande överlämna styrelsens protokoll
och övriga till dess arkiv hörande handlingar till kommunens styrelse, i den mån
handlingarna ej erfordras för det löpande arbetet.
13 §.
Ledamöter och suppleanter i skolstyrelsen väljas av kommunens fullmäktige
till det antal fullmäktige bestämma. Antalet ledamöter må dock ej vara under
sju.
6
Särskilda utskottets utlåtande nr 2 år 1962
Valet skall vara proportionellt, därest det begäres av minst så många väljande,
som motsvara det tal, vilket erhålles, om samtliga väljandes antal delas med det
antal personer valet avser, ökat med 1. Om förfarandet vid sådant proportionellt
val är särskilt stadgat.
Sker ej val av suppleanter proportionellt, skall tillika bestämmas den ordning,
i vilken suppleanterna skola inkallas till tjänstgöring.
14 §.
I avseende å valbarhet till ledamot eller suppleant i skolstyrelsen, verkan av
valbarhetens upphörande och rätt till avsägelse skall vad i 7 § kommunallagen
är stadgat om fullmäktig äga motsvarande tillämpning; dock må utom personer,
som avses i andra stycket av nämnda paragraf, ej heller skolchefen i kommunen
utses till ledamot eller suppleant i styrelsen.
Beträffande skolstyrelsen skall i övrigt vad i 33—42 §§ kommunallagen är
stadgat rörande kommunens styrelse äga motsvarande tillämpning. Om val av
ordförande och vice ordförande skall jämväl länsskolnämnden underrättas.
15 §.
Om kommunens fullmäktige så besluta, äger skolstyrelsen uppdraga åt särskild
inom styrelsen bildad avdelning eller åt ledamot av styrelsen eller åt skolchefen,
annan skolledare eller särskild i kommunens tjänst anställd befattningshavare
att å styrelsens vägnar fatta beslut i vissa grupper av ärenden, vilkas beskaffenhet
skall angivas i fullmäktiges beslut. Skolstyrelsen må dock ej annorledes än
genom samfällt beslut pröva fråga om meddelande eller återkallande av godkännande
enligt 34 § eller göra framställning eller avgiva yttrande till fullmäktige.
Beslut, vilket fattats på grund av uppdrag som sägs i första stycket, skall
anmälas vid styrelsens nästa sammanträde.
16 §.
Vid sammanträde med skolstyrelsen eller avdelning av denna skall skolchefen
närvara samt äga rätt att deltaga i överläggningarna men ej i besluten
och att få sin särskilda mening antecknad till protokollet.
Angående rätt för annan än skolchef att sålunda deltaga vid sammanträde,
som i första stycket sägs, förordnar Konungen.
11 Il
Ansvarar
skolstyrelsen för undervisning i yrkesbetonade ämnen, skall styrelsen
utse ett eller flera yrkesråd med uppgift att biträda styrelsen i frågor rörande
dylik undervisning.
Yrkesråd skall bestå av minst tre ledamöter. I yrkesråd skola företagare och
anställda vara företrädda.
Särskilda utskottets utlåtande nr 2 år 1962
7
18 §.
Vad i 12—14 §§ stadgas äger icke avseende å skolstyrelsen i Stockholms stad.
Beträffande nämnda skolstyrelse skola 50 §, 51 § 1 mom. och 52 § kommunallagen
för Stockholm äga tillämpning med iakttagande av att antalet ledamöter
ej må understiga sju samt att skolchefen ej må utses till ledamot eller suppleant.
Skolchefen i Stockholms stad äger utse en honom underställd skolledare att i
sitt ställe deltaga i sammanträde på sätt i 16 § första stycket sägs.
3 kap. Om skolchefen
19 §.
Skolchefen åligger
a) att biträda skolstyrelsen i dess verksamhet och närmast under styrelsen
vara ledare av skolväsendet i kommunen,
b) att, i den mån sådant enligt 15 § uppdrages åt honom, fatta beslut å
styrelsens vägnar samt
c) att taga befattning med de ärenden och i övrigt fullgöra de uppgifter, vilka
enligt särskilda författningar eller skolstyrelsens beslut ankomma på honom.
20 §.
Om olika slag av skolchefer och andra skolledare förordnar Konungen.
4 kap. Om länsskolnämnden
21 §.
Länsskolnämnden skall ha inseende över skolorna i länet och därtill hörande
verksamhet.
Därjämte har nämnden att öva tillsyn över undervisningen av skolpliktiga
barn i enskilda skolor och vid sjukvårdsanstalter och barnhem.
22 §.
Länsskolnämnd utgöres av sju för fyra år utsedda ledamöter, som äro bosatta
inom länet och i övrigt fylla av Konungen angivna villkor.
Av ledamöterna utses en av skolöverstyrelsen, en av överstyrelsen för yrkesutbildning,
en av länsstyrelsen och fyra av landstinget.
Finnas inom länet två landstingskommuner, utser vartdera landstinget två
ledamöter. Omfattar länet en eller två städer, som icke tillhöra landstingskommun,
utses tre ledamöter av landstinget och en ledamot av fullmäktige i
staden eller städernas fullmäktige i samråd.
För varje ledamot utses en suppleant. Därvid skall vad ovan i denna paragraf
stadgas äga motsvarande tillämpning.
8 Särskilda utskottets utlåtande nr 2 år 1962
5 kap. Om undervisningen
23 §.
Varje barn, för vilket gäller skolplikt enligt 30 §, äger rätt att få undervisning
1 grundskolan.
24 §.
Grundskolan omfattar nio årskurser, betecknade 1—9 och fördelade på lågstadium,
mellanstadium och högstadium, vart och ett om tre årskurser.
Inom grundskolan anordnas dels olika studievägar, avpassade efter barnens
studieinriktning, dels ock specialundervisning för sådana barn, vilka ha svårt
att följa den vanliga undervisningen eller anpassa sig till verksamheten i skolan.
För barn, som på grund av lyte, långvarig sjukdom eller liknande omständighet
ej kunna deltaga i vanligt skolarbete, anordnas särskild för dem lämpad
undervisning.
25 §.
Studieväg för elev i grundskolan väljes av föräldrarna efter samråd med
eleven och sedan upplysningar lämnats av skolan.
Uttagning till specialundervisning av elev i grundskolan sker genom skolans
försorg, sedan föräldrarna fått tillfälle att yttra sig.
26 §.
Lärare och annan personal i grundskolan ha att där främja trivsel och arbetsglädje,
söka vinna elevernas förtroende och respektera dem såsom självständiga
människor. Kroppslig bestraffning eller kränkande behandling av elev må ej
förekomma.
Elev skall visa aktning och lydnad för personalen samt eftersträva ett gott
förhållande till övriga elever.
27 §.
Elev i grundskolan skall på föräldrarnas begäran befrias från att deltaga i
undervisning i kristendomskunskap, om eleven tillhör trossamfund, som fått
Konungens tillstånd att i skolans ställe ombesörja religionsundervisning.
Är elev befriad från undervisning i kristendomskunskap eller tillhör elev ej
svenska kyrkan, skall han på föräldrarnas begäran befrias från att deltaga i
morgonsamling med religiöst inslag.
28 §.
För undervisningen i grundskolan må avgift ej uttagas.
29 §.
Barn och ungdom, som äro bosatta i riket och som fylla föreskrivna inträdesfordringar,
äga i mån av tillgång på plats få undervisning vid skola, som sägs i
2 § b).
Särskilda utskottets utlåtande nr 2 år 1962
9
Fordringar för inträde i skola som nu sagts må betingas endast av utbildningens
syfte. Om undervisningen och verksamheten i övrigt skola bestämmelserna
i 26, 27 och 28 §§ äga motsvarande tillämpning; dock må beträffande
yrkesskola undantag göras från tillämpningen av 28 § i den omfattning
Konungen förordnar.
6 kap. Om skolplikt m. m.
30 §.
För barn, som är bosatt i riket, gäller skolplikt.
Skolplikt inträder med början av höstterminen det kalenderår, då barnet fyller
sju år, och upphör, om den ej fullgjorts dessförinnan, med utgången av vårterminen
det kalenderår, då barnet fyller sexton år.
31 §.
Skolpliktiga barn skola deltaga i undervisningen i grundskolan, om ej annat
följer av vad nedan i detta kapitel sägs.
32 §.
Barn, som ej uppnått skolpliktsåldem men som finnes ha för skolgång erforderlig
mognad, må tillåtas att börja skolgång i grundskolan höstterminen det
kalenderår, då barnet fyller sex år.
Har skolpliktigt barn ej nått den mognad som fordras för att deltaga i undervisningen
i grundskolan, må dess skolgång med föräldrarnas medgivande uppskjutas
ett år.
Om intagning i vissa fall vartannat år av elever i grundskolan gäller vad
Konungen därom förordnar.
33 §.
Skolplikt må fullgöras i annan offentlig skola än grundskolan eller i enskild
statsunderstödd skola enligt bestämmelser, som utfärdas av Konungen eller den
myndighet Konungen förordnar.
34 §.
I annan enskild skola än i 33 § avses må skolplikt fullgöras, om skolan godkänts
för ändamålet. Godkännande skall meddelas, om skolans undervisning till
art, omfattning och allmän inriktning väsentligen motsvarar grundskolans och
skolan förestås av person, vilken äger erforderlig skicklighet för undervisningen
och är väl lämpad att förestå skola.
Uppfyller skolan ej längre angivna villkor eller finnes, att undervisningen ej
handhaves av lärare med erforderlig skicklighet eller att verksamheten eljest icke
bedrives på tillfredsställande sätt, skall godkännandet återkallas, om rättelse ej
vinnes genom hänvändelse till skolans ledning.
10
Särskilda utskottets utlåtande nr 2 år 1962
I godkänd skola må barn, som ej uppnått skolpliktsåldem, intagas i årskurs,
som motsvarar årskurs i grundskolan, endast om förutsättning är för handen,
varom sägs i 32 § första stycket.
35 §.
Beredes barn i hemmet eller annorstädes enskild undervisning, som väsentligen
motsvarar grundskolans, skall barnet befrias från skolgång.
Barn, som befriats från skolgång, må kallas till prövning. Uteblir barnet utan
giltigt förfall eller finnes vid prövningen, att barnet ej fått tillfredsställande
undervisning, och vinnes ej rättelse på annat sätt, skall skolgång åläggas barnet.
36 §.
Skolplikten är fullgjord, då eleven tillfredsställande genomgått årskurs 9 i
grundskolan eller motsvarande årskurs i skola, som sägs i 33 och 34 §§, eller då
eleven vid särskild prövning styrker sig äga motsvarande kunskaper.
Äro med hänsyn till elevens bästa särskilda skäl därtill, må medgivas att hans
skolgång utan hinder av vad i första stycket sägs avslutas med utgången av
vårterminen det kalenderår, då han fyller femton år.
37 §.
Har elev i grundskolan ej före skolpliktens upphörande tillfredsställande
genomgått årskurs 9, må skolgången fullföljas, om han finnes kunna tillgodogöra
sig undervisningen.
38 §.
Föräldrar till skolpliktigt barn skola övervaka, att barnet fullgör sin skolgång.
39 §.
Fullgör skolpliktig elev i grundskolan ej sin skolgång och beror underlåtenheten
på tredska av föräldrarna, äger länsskolnämnden vid vite förelägga föräldrarna
att hålla eleven i skolan. Beslut härom går i verkställighet utan hinder
av besvär. Följes ej föreläggandet, må nämnden utdöma vitet. Detta må ej
förvandlas till frihetsstraff.
Har åtgärd enligt första stycket ej åsyftad verkan eller äro eljest synnerliga
skäl därtill, äger länsskolnämnden förordna, att eleven skall hämtas till skolan
med biträde av polismyndighet. Beslut härom går i verkställighet utan hinder
av besvär.
Vad i denna paragraf sägs skall ej äga tillämpning beträffande deltagande i
undervisning, som avses i 24 § tredje stycket.
7 kap. Om elevområden m. m.
40 §.
För varje skola skall finnas elevområde. Om så erfordras, må särskilt elevområde
finnas för del av skola.
Särskilda utskottets utlåtande nr 2 år 1962
11
Elevområde skall omfatta den kommun som handhar skolans förvaltning. Om
så erfordras för att åstadkomma en ändamålsenlig organisation av skolväsendet,
skall i elevområde ingå jämväl en eller flera andra kommuner eller delar därav.
« §.
Om elevområden beslutar länsskolnämnden, i den mån Konungen ej annorlunda
förordnar. Innan beslut meddelas, skall nämnden inhämta yttranden från
kommunerna.
Berör frågan kommuner i olika län och kunna länsskolnämnderna icke enas
eller berör frågan Stockholms stad, skall ärendet hänskjutas till Konungen eller
den myndighet Konungen förordnar.
42 §.
Har Konungen enligt 41 § första stycket förordnat, att länsskolnämnden ej
skall besluta om elevområde, ankommer beslutanderätten på Konungen eller den
myndighet Konungen förordnar.
43 §.
Till elevområde hör den som är kyrkobokförd inom kommun, som ingår i
elevområdet, om ej annat följer av vad i andra stycket sägs.
Vistas barn i kommun, som ingår i elevområde för grundskola, skall barnet
anses tillhöra elevområdet,
a) om barnet skall kyrkobokföras inom kommunen, men sådan åtgärd ej hunnit
vidtagas,
b) om barnet ej är kyrkobokfört eller saknar stadigvarande vistelseort,
c) om barnet är intaget i barnhem eller liknande anstalt inom kommunen eller
inackorderats eller eljest för längre tid vistas i enskilt hem därstädes och undervisningen
ej ombesörjes av annan, eller
d) om eljest med hänsyn till barnets bästa särskilda skäl äro till att barnet
under vistelsen mottages för undervisning.
Vad nu sagts skall, i det fall elevområde omfattar del av kommun, i stället
avse den del som ingår i elevområdet.
44 §.
Barn skall mottagas i den grundskola, till vars elevområde barnet finnes höra.
Äro särskilda skäl därtill, skall i grundskola mottagas barn, som ej tillhör
skolans elevområde.
45 §.
I skola, som sägs i 2 § b), mottagas bland de inträdessökande, vilka fylla inträdesfordringarna,
i första hand de som tillhöra skolans elevområde samt de för
vilka skolan eljest av särskilda skäl är den lämpligaste.
I andra hand mottagas övriga behöriga inträdessökande, dock ej den som
enligt första stycket skall mottagas i annan skola av samma slag, om plats kan
beredas honom där.
12
Särskilda utskottets utlåtande nr 2 år 1962
46 §.
1 mom. Har kommun på grund av föreskrift i 44 eller 45 § för undervisning
mottagit elev, som ej är kyrkobokförd inom kommunen eller, såvitt avser elev i
grundskolan, ej vistas där under förhållanden som i 43 § sägs, är kommunen
berättigad till ersättning för kostnaderna för undervisningen.
Ersättningen skall utgivas av den kommun, inom vilken eleven är kyrkobokförd;
dock skall, om elev som mottagits i grundskola vistas i annan kommun
under förhållanden som i 43 § sägs, denna kommun svara för ersättningen.
2 mom. Ersättning enligt 1 mom. skall, om kommunerna ej överenskomma
om annat, utgå med belopp, som fastställes av länsskolnämnden enligt av
Konungen utfärdade anvisningar.
Har Konungen eller den myndighet Konungen förordnar beträffande viss
undervisning fastställt ersättningsbelopp för elev och läsår eller kurs räknat, skall
i stället det beloppet tillämpas. I händelse av tvist mellan kommunerna om vilket
belopp som skall gälla, ankommer det på länsskolnämnden att efter framställning
bestämma ersättningen.
47 §.
Äro särskilda skäl därtill, äger länsskolnämnden förordna, att för förvaltningen
av sådan skola eller del därav, vars elevområde omfattar mera än en
kommun, skall av kommunerna bildas kommunalförbund. Kunna kommunerna
därvid icke enas om förbundsordningen, beslutar länsstyrelsen efter hörande
av länsskolnämnden.
8 kap. Om kommunens skyldigheter
48 §.
Kommun har att anordna grundskola av den omfattning, som erfordras för
mottagande av barn enligt vad i 44 § sägs, samt bestrida de kostnader härför,
vilka ej täckas av andra medel.
49 §.
Har kommun anordnat kommunal skola, som sägs i 2 § b), skall kommunen
svara för de kostnader för skolan, vilka ej täckas av andra medel.
50 §.
Finnes i kommun statlig skola, som sägs i 2 § b), åligger det kommunen
att för skolan hålla mark, lokaler och inventarier samt i övrigt ombesörja förvaltningen
av och bestrida kostnader för skolan enligt vad därom stadgas.
9 kap. Särskilda bestämmelser
51 §.
Mottages i skola, som ej enligt denna lag eller särskilda föreskrifter står under
statlig myndighets inseende eller inspektion, elever under 21 års ålder, äger den
Särskilda utskottets utlåtande nr 2 år 1962
13
centrala statsmyndighet, till vars arbetsområde skolan närmast hör, inspektera
skolan, om särskild anledning därtill förekommer.
Finnes vid inspektion uppenbart, att allvarliga missförhållanden råda inom
skolan, och vinnes ej rättelse genom hänvändelse till skolans ledning, äger myndigheten
att vid vite förbjuda fortsatt verksamhet.
52 §.
Är elevhem knutet till skola, som på grund av andra föreskrifter än de i denna
lag meddelade står under inseende av skolöverstyrelsen eller överstyrelsen för
yrkesutbildning, skall jämväl elevhemmet stå under överstyrelsens tillsyn.
53 §.
Över beslut av skolstyrelsen i fall, som sägs i 10 § första och andra styckena,
må besvär anföras hos länsskolnämnden.
Om besvär över skolstyrelsens beslut i sådana mål och ärenden, vilka styrelsen
eljest har att handlägga på grund av föreskrifter i särskilda författningar, gäller
vad i dessa författningar för varje fall finnes stadgat.
I övrigt gäller vad om besvär över beslut av kommunal nämnd är stadgat i
kommunallagen eller, såvitt avser Stockholms stad, kommunallagen för Stockholm.
54 §.
Över beslut av länsskolnämnden och överstyrelserna må, där ej annorlunda är
stadgat, besvär anföras hos Konungen enligt de bestämmelser Konungen meddelar.
55 §.
Närmare föreskrifter angående tillämpningen av denna lag meddelas av
Konungen.
Övergångsbestämmelser
56 §.
Denna lag skall, med de undantag som följer av vad nedan sägs, träda i kraft
den 1 juli 1962.
Genom den nya lagen upphäves skolstyrelselagen den 21 december 1956 (nr
614).
Där i lag eller eljest förekommer hänvisning till stadgande, som ersatts genom
bestämmelse i denna lag, skall den senare bestämmelsen i stället gälla.
57 §.
Från och med den 1 juli 1962 skall den försöksverksamhet med obligatorisk
nioårig enhetsskola, som kommun anordnat efter medgivande av Konungen,
upphöra och ersättas med grundskola.
14
Särskilda utskottets utlåtande nr 2 år 1962
58 §.
Kommun, som vid lagens ikraftträdande ej bedriver försöksverksamhet med
obligatorisk nioårig enhetsskola, skall anordna grundskola senast med ingången
av läsåret 1968/69. Anordnande av grundskola före nämnda läsår sker efter medgivande
av Konungen eller den myndighet Konungen förordnar.
Grundskola anordnas med början i årskurserna 1—5 och utbygges med en årskurs
för varje därpå följande läsår. Folkskolans motsvarande årskurser skola
samtidigt upphöra. Fortsättningsskolan skall upphöra från och med det läsår, då
grundskolan utbygges med årskurs 8.
59 §.
Finnes i kommun, som enligt vad i 58 § sägs anordnat grundskola, statlig eller
kommunal realskola eller realskollinje inbyggd i folkskolan, må i sådan skola eller
linje ej intagas elever i årskurs, som motsvarar i kommunen införd årskurs av
grundskolan.
Finnes i kommunen kommunal flickskola eller praktisk kommunal realskola,
bestämmer Konungen, från vilken tidpunkt intagning i sådan skola skall upphöra.
60 §.
Äro särskilda skäl därtill, må Konungen på framställning av kommun medgiva
omorganisation i annan ordning än i 58 och 59 §§ är stadgat.
61 §.
Har grundskola anordnats i kommun eller medgivande lämnats till dess anordnande,
må elevområde för skolan eller del därav fastställas att helt eller delvis
omfatta jämväl annan kommun utan hinder av att den kommunen ännu ej
medgivits att anordna grundskola.
62 §.
I den mån grundskola ej anordnats i kommun, skola motsvarande årskurser av
folkskola och fortsättningsskola bibehållas i kommunen och stå under skolstyrelsens
förvaltning. Styrelsen skall jämväl förvalta i kommun kvarvarande
statlig realskola och högre kommunal skola. Beträffande skolor som nu sagts
skola bestämmelserna i denna lag i tillämpliga delar gälla i den mån ej Konungen
annorlunda förordnar.
I kommun, vari folkskolan och fortsättningsskolan ej avvecklats, skall beträffande
skolplikt och dess fullgörande gälla vad Konungen därom förordnar.
Har samebarn tillfredsställande genomgått nomadskola, skall barnet, utan
hinder av att skolan ej omfattat nio årskurser, anses ha fullgjort sin skolplikt.
15
Särskilda utskottets utlåtande nr 2 år 1962
63 §.
Tjänstgöringstiden för ledamöter och suppleanter av skolstyrelse, som utsetts
enligt skolstyrelselagen, skall ej ändras på grund av ikraftträdandet av förevarande
lag, och sådan styrelse skall anses som skolstyrelse enligt denna lag.
64 §.
De ytterligare föreskrifter, som må vara erforderliga i samband med införandet
av den nya lagen, meddelas av Konungen.
I motionerna I: 711 och II: 857 yrkas, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Maj :t uttala sig för slopande av gällande behörighetsvillkor för skoldirektörer och
biträdande skoldirektörer.
Motionerna I: 712 och II: 853 utmynnar i yrkande, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t uttala, att den nuvarande särskilda rektors- och lärarrepresentationen
i skolstyrelsen bör upphöra.
I motionerna I: 714 och II: 850 yrkas, att riksdagen måtte
dels besluta,
a) att skolan ges en rådgivande funktion vid föräldrarnas fria val av studieväg
för eleven samt att denna funktion inskrives i skollagen på sätt som föreslagits
i motionerna,
b) att lärarnas, elevernas och skolledningens skyldigheter med avseende på
upprätthållande av god ordning, trivsel och arbetsglädje i skolarbetet inskrives i
skollagen på sätt som föreslagits i motionerna,
dels uttala, att lärare och andra fackrepresentanter för skolan skall äga rätt
att deltaga i skolstyrelses sammanträde i samma utsträckning som hittills samt
att inspektionsrätten över undervisningen vid skolor för icke skolpliktig ungdom
skall tillkomma vederbörande överstyrelse.
I motionerna I: 715 och II: 855 yrkas,
I. att riksdagen måtte besluta sådan ändring i förslaget till skollag, att 1, 2, 9,
29 och 45 §§ erhåller nedan angiven lydelse, att en ny paragraf, betecknad 40 §,
av nedan angiven lydelse införes i lagen, i samband varmed 40—64 §§ erhåller
beteckningen 41—65 §§:
1 §•
Den genom samhällets försorg bedrivna undervisning, som omfattas av denna
lag, har till syfte att meddela barn och ungdom kunskaper och öva deras färdigheter
samt i samarbete med hemmen främja deras utveckling till harmoniska
människor och till dugliga och ansvarskännande samhällsmedlemmar samt att
bereda vuxna möjlighet till utbildning och förkovran.
16 Särskilda utskottets utlåtande nr 2 år 1962
2 §•
Varje kommun---närmare bestämmes,
a) sörja för---i grundskola,
b) främja åtgärder i syfte att bereda barn och ungdom samt i förekommande
fall vuxna undervisning i följande slag av skolor, nämligen kommunal yrkesskola
och fackskola samt statligt och kommunalt gymnasium,
c) i övrigt---ankommer på annan, samt
d) främja frivilligt bildningsarbete samt liknande fostrande verksamhet bland
ungdom.
9 §•
Skolstyrelsen skall beakta den allmänna utvecklingen på skolväsendets område,
följa skolväsendets tillstånd inom kommunen och taga erforderliga initiativ
för att bereda barn och ungdom i kommunen tillfredsställande utbildning ävensom
för att tillgodose utbildningsbehovet för de vuxna i kommunen.
Skolstyrelsen skall vidare
a) i den mån---och verkställighet,
b) tillse, att---i verksamheten,
c) främja pedagogiska---fortbildning,
d) verka för---och skola samt
e) främja frivilligt bildningsarbete samt liknande fostrande verksamhet bland
ungdom i den män det ej ankommer på annan.
29 §.
Barn och ungdom, som äro bosatta i riket och som fylla föreskrivna inträdesfordringar,
samt vuxna i enlighet med vad särskilt stadgas, äga i mån av tillgång
på plats få undervisning vid skola, som sägs i 2 § b).
Fordringar för inträde---Konungen förordnar.
40 §.
Hela riket skall vara indelat i elevområden för grundskola, allmänt gymnasium
och varje slag av kommunal fackskola i enlighet med vad i det följande sägs.
För varje slag av övriga skolor som sägs i 2 § eller i vissa fall för varje slag
av linje vid sådana skolor skall hela riket vara indelat i elevområden eller utgöra
ett elevområde i enlighet med vad Konungen närmare bestämmer.
Under en tid av högst 6 år räknat från dagen för denna lags ikraftträdande
äger Konungen medge undantag från vad i första stycket sägs om kommunal
fackskola.
45 §.
I skola---den lämpligaste.
I andra hand---beredas honom där.
Den myndighet eller de myndigheter, som fastställt berörda elevområden, äger
efter särskild prövning medgiva undantag från vad som i båda föregående
stycken sägs.
II. att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
a) att frågan rörande vilken ställning centrala verkstadsskolor under landstings
huvudmannaskap skall inta vid indelning i elevområden skyndsamt måtte
prövas,
Särskilda utskottets utlåtande nr 2 år 1962 17
b) att i motionen angivna grunder och riktlinjer måtte beaktas vid fastställande
av ersättningsbeloppen för kommun som i skola mottager elev från annan
kommun samt att frågan rörande ersättningsbeloppen måtte prövas vid överväganden
angående skolkostnadernas fördelning mellan stat och kommun m. m.,
c) att förslaget till skolstadga och berörda författningar i övrigt systematiskt
måtte genomarbetas och överses i syfte att decentralisera beslutsrätten inom
skoladministrationen,
d) att frågan om ändring av nuvarande fackrepresentation i skolstyrelse genom
införande av i motionen angivna verksamhet i kollegier och kollegienämnd
jämte av dessa organ utsedd fackrepresentation skyndsamt måtte prövas.
III. att riksdagen måtte beakta vad i övrigt anförts i motionerna.
I motionerna I: 717 och II: 847 hemställes, att riksdagen måtte dels antaga
27 § förslaget till skollag med den ändring att paragrafens andra stycke utgår,
dels uttala, att i skolans uppgifter inte ingår att anordna samlingsstunder av
religiös karaktär.
Motionerna I: 718 och II: 858 utmynnar i hemställan,
1. att riksdagen måtte för sin del besluta att 27 § skollagen erhåller följande
lydelse:
»Elev i grundskolan skall på föräldrarnas begäran befrias från att deltaga i
undervisning i kristendomskunskap, om eleven tillhör trossamfund, som fått
Konungens tillstånd att i skolans ställe ombesörja religionsundervisning.
Elev som är frikallad från undervisningen i kristendomskunskap eller som ej
tillhör svenska kyrkan må på föräldrarnas begäran av rektor befrias från att
deltaga i morgonsamling.
Elev kan även i övrigt av rektor befrias från att deltaga i morgonsamling, om
skäl äro därtill»;
2. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär utredning angående särskilt
anslag till ersättningar åt gästande morgonsamlingsförrättare;
3. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ger till känna vad i övrigt i
motionen anförts.
I motionerna I: 719 och II: 852 hemställes, att riksdagen måtte dels besluta
att rätten att sända barn till enskild skola göres oberoende av skolstyrelsens
skolmognadsprövning, dels antaga 34 § förslaget till skollag med den ändringen,
att tredje stycket utgår.
I motionerna I: 720 och II: 856 hemställes, att riksdagen måtte
1. antaga 27 § förslaget till skollag med den ändringen att paragrafen erhåller
följande lydelse:
»Elev i grundskolan skall på föräldrarnas begäran befrias från att deltaga i
undervisning i kristendomskunskap, om eleven tillhör trossamfund, som fått
Konungens tillstånd att i .skolans ställe ombesörja religionsundervisning.
Elev som är frikallad från undervisningen i kristendomskunskap eller som ej
tillhör svenska kyrkan må på föräldrarnas begäran av rektor befrias från att
deltaga i morgonsamling.
2 — Il i h ang till riksdagens protokoll 19G2. 12 samt Nr 2
18 Särskilda utskottets utlåtande nr 2 år 1962
Elev kan även i övrigt av rektor befrias från att deltaga i morgonsamling, om
skäl äro därtill»;
2. i skrivelse till Kungl. Maj:t ge till känna vad i övrigt i motionerna anförts.
I motionen I: 713 hemställes, att riksdagen måtte antaga förslaget till skollag
med sådan ändring däri, att det framgår dels att fackskolorna skall vara statliga
skolor, dels att de tekniska läroverken liksom hittills skall stå under särskild
styrelse.
I motionen I: 716 hemställes, att riksdagen måtte antaga 25 § förslaget till
skollag med den ändringen däri, att paragrafens andra stycke erhåller följande
lydelse:
»Uttagning till specialundervisning av elev i grundskolan sker genom skolans
försorg efter samråd med föräldrarna. Elev må ej uttagas till specialundervisning
om föräldrarna motsätter sig åtgärden.»
Motionen II: 848 utmynnar i hemställan, att riksdagen måtte
dels besluta att en definition av begreppet studievägar införes i 24 § skollagen
samt att i 25 § i lagen införes bestämmelser om skyldighet för kommunerna
att sörja för undervisning i tillvalskombinationer i årskurserna 7 och 8, även
då sådana kombinationer inte valts av erforderligt antal elever, och om möjlighet
för kommunerna att sörja för sådan undervisning genom samverkan mellan två
eller flera högstadieområden,
dels antaga 29 § första stycket skollagen med den ändring däri, att stycket
erhåller följande lydelse:
»Barn och ungdom, som äro bosatta i riket och som fylla föreskrivna inträdesfordringar,
äga få undervisning vid skola som sägs i 2 § b).»
I motionen II: 849, vari uttalas önskemål om att beträffande andra skolor än
grundskolan regler om urvalet av inträdessökande som uppfyller kompetensfordringar
införes i skollagen, hemställes att riksdagen ville beakta vad i motionen
anförts och vidtaga där föreslagna ändringar i förslaget.
I motionen II: 851 hemställes, att 27 § andra stycket förslaget till skollag utgår
och ersättes med följande formulering: »Vid morgonsamling med religiöst
inslag skall full frivillighet råda och elev på föräldrarnas begäran befrias från att
deltaga.»
I motionen II: 854 hemställes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
hemställa, att vid fastställandet av skolstadga måtte tillses dels att i skolstyrelserna
ej må förekomma annan fast fackrepresentation än skolchefen, dels att
möjligheten för skolstyrelserna att vid behandling av särskild fråga till sig adjungera
rektor, lärare eller annan personal med speciell kännedom om den
aktuella frågan på lämpligt sätt anvisas.
Utom de motioner, för vilka nu redogjorts, har utskottet behandlat en i anledning
av propositionen nr 54 väckt motion, 11:715, av herr Hagberg m.fl., till
den del motionen avser bestämmelserna om morgonsamling. Härutinnan yrkas i
motionen, dels att bestämmelserna om morgonsamling utformas så, att de utesluter
alla möjligheter till avvikelser från religionsfrihetens principer och att
Särskilda utskottets utlåtande nr 2 år 1962
19
— i den män morgonsamling av konfessionell karaktär förekommer — deltagandet
från elevernas sida skall vara frivilligt, dels att stadgande härom inskrives
i skollagen.
Beträffande de skäl, som anförts för de genom propositionen framlagda förslagen,
ävensom i fråga om de skäl, som motionärerna åberopat till stöd för sina
yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därpå inte lämnas i det följande,
hänvisa till propositionen och motionerna.
Inledning
Inledningsvis anmärkes i propositionen, att i propositionen nr 54 till innevarande
års riksdag upptagits frågor angående reformering av den obligatoriska
skolan m. m. på grundval av förslag, som framlagts av 1957 års skolberedning
bl. a. i dess betänkande Grundskolan (SOU 1961:30) och i Förslag angående
skolstadga (stencilerat).
Beträffande skolberedningen och dess arbete samt remissbehandlingen av beredningens
förslag torde få hänvisas till den översikt härutinnan som lämnats i
propositionen nr 54.
I nämnda betänkande har skolberedningen föreslagit, att de grundläggande
bestämmelserna rörande det allmänna skolväsendet upptages i en lag, benämnd
skollag, samt avgivit förslag till sådan lagstiftning. Därjämte har beredningen
behandlat vissa frågor rörande författningssystemet på skolväsendets område.
Huvudgrunderna för skollagen
Gällande bestämmelser och skolberedningens förslag m. m.
Efter en översikt på s. 15—24 i propositionen över gällande bestämmelser och
deras tillkomst m. m. lämnas i propositionen en redogörelse för huvudgrunderna
för skolberedningens förslag till skollag och däröver avgivna remissyttranden.
Denna redogörelse, till vilken torde få hänvisas, omfattar dels det huvudsakliga
innehållet i skollagen (s. 24), dels ock föreslagna regler beträffande kommunernas
skyldigheter (s. 25 och 26), interkommunal samverkan (s. 26—34), skolstyrelsens
kompetensområde (s. 34—39) samt skolplikten (s. 39—51).
Departementschefen
Vid remissen till lagrådet av förslaget till skollag anför föredragande departementschefen,
statsrådet Edenman, bl. a. följande.
»I vårt land har det offentliga skolväsendet hittills reglerats genom samfälld
lagstiftning av Kungl. Maj:t och riksdagen endast i vissa avseenden. Iluvud
-
20
Särskilda utskottets utlåtande nr 2 år 1962
delen av bestämmelserna är alltså utfärdade av Kungl. Maj:t ensam inom ramen
för den administrativa lagstiftningsmakten. I vissa fall, såsom beträffande de
nuvarande reglerna om allmän skolplikt i folkskolestadgan, har Kungl. Maj:t
dock begärt och fått riksdagens bemyndigande att utfärda bestämmelser. På ett
speciellt område inom undervisningsväsendet gäller för närvarande samfälld
lagstiftning för reglering av den enskildes förhållande till samhället, nämligen i
fråga om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna. I övrigt har den
nuvarande regleringen i lag betingats av att förvaltningen av skolväsendet i stor
utsträckning överlämnats som en uppgift för kommunerna. De regler som i huvuddrag
fastslår kommunernas förpliktelser och den kommunala administrationen
på skolväsendets område har sålunda upptagits i den år 1956 tillkomna
skolstyrelselagen.
Såsom framgår av den redogörelse, som jag förut lämnat, innebär skolberedningens
förslag att de grundläggande frågorna rörande det offentliga skolväsendet
regleras i en av Kungl. Maj:t och riksdagen samfällt stiftad lag, betecknad
skollag och upptagande dels vissa för den enskildes förhållande till skolan
betydelsefulla regler bl. a. om rätt till skolgång och om skolplikt och dels bestämmelser
om den lokala, regionala och centrala ledningen av skolväsendet. I förhållande
till den nu rådande ordningen medför förslaget i stort sett den ändringen,
att skolplikten och rätten till skolgång lagfästes samt att kommunernas
skyldigheter beträffande skolväsendet blir något mera preciserade i sina huvuddrag.
Därtill kommer vissa nya regler berörande den centrala och regionala
ledningen och tillsynen. Slutligen föreslås skollagen böra omfatta nya regler
rörande den interkommunala samverkan på skolväsendets område, varjämte
övriga i skolstyrelselagen upptagna bestämmelser med något undantag föreslås
överflyttade till skollagen.
Liksom beredningen anser jag det vara i princip riktigt att i lag något mera
än hittills skett reglera skolans förhållanden. En likartad uppfattning har också
tidigare uttalats av riksdagen. Vad särskilt angår skolplikten måste det med
nutida betraktelsesätt anses naturligt att, oavsett om man uppfattar skolplikten
som en ren skyldighet eller huvudsakligen som en förmån, i lag fastslå de principer,
som bör gälla för den enskildes förhållande till samhället och vilka fått ett
uttryck genom vårt lands anslutning till artikel 2 i tilläggsprotokollet den It
januari 1952 till Europarådets konvention angående skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna. Vad beredningen i övrigt anfört
om det huvudsakliga innehållet i en sådan lag kan jag ansluta mig till och jag
finner det framlagda lagförslaget vara i stort sett väl avvägt. Med det innehåll
den nya lagen avses få anser jag lagens rubrik böra betecknas skollag. Jag vill
därför förorda att förslag till skollag av i huvudsak det innehåll beredningen
föreslår förelägges riksdagen till antagande. Inom departementet har i överensstämmelse
härmed utarbetats ett förslag till skollag. I det följande skall jag i den
allmänna motiveringen behandla några av skollagens huvuddrag. Till förslagets
detaljer anhåller jag att få återkomma i specialmotiveringen till lagförslaget.
Särskilda utskottets utlåtande nr 2 år 1962
21
Såsom framgått av den föregående redogörelsen har kommunernas förpliktelser
på skolväsendets område, förutom att deras principiella ansvar
och befogenheter fastslagits i 1 § gällande skolstyrelselag, reglerats i ett stort
antal av Kungl. Maj:t utfärdade författningar, vanligtvis genom särskilda bestämmelser
för varje slag av skolform. Skolberedningens förslag att sammanföra
alla regler i detta hänseende till skollagen och skolstadgan innebär en författningsmässig
förenkling och medför bättre möjligheter till överblick. Vad angår
principen för fördelningen av reglerna mellan skollagen och skolstadgan har beredningen
utgått från att huvuddragen av kommunernas skyldigheter skall regleras
i lagen. Detta står i överensstämmelse med kommunalrättsliga principer.
Jag vill därför förorda, att de viktigaste bestämmelserna om kommunernas
åligganden beträffande de skolformer, som står under skolstyrelsens förvaltning,
upptages i skollagen.
Enligt min mening bör således skollagen liksom nuvarande bestämmelser innehålla
en allmän regel rörande kommunernas principiella ansvar och befogenheter.
Därjämte bör kommunernas åligganden beträffande de olika skolformerna i
enlighet med beredningens grundtankar regleras genom allmänt hållna rambestämmelser.
De bestämmelser jag nu avser har upptagits i 2 § samt 48—50 §§
i det vid detta protokoll såsom bilaga fogade lagförslaget. Närmare detaljer inom
de sålunda angivna ramarna torde liksom hittills få regleras i stadgeform och,
såsom beredningen föreslagit, sammanföras i skolstadgan. I detta sammanhang
vill jag understryka, att ändringar eller omfördelningar av någon betydelse beträffande
kommunernas åligganden givetvis också i fortsättningen skall underställas
riksdagen, även om de inte föranleder ändring av de i skollagen angivna
rambestämmelserna.
Vid 1956 års skolstyrelsereform inordnades i skolstyrelsens kompetensområde
flera skolformer som dittills stått under förvaltning av särskilda
styrelser, exempelvis de statliga allmänna läroverken. Den grundläggande
tanken bakom denna utvidgning av kompetensområdet var att skolan skall betraktas
som en organisk enhet och att realiserandet av enhetsskolreformens intentioner
måste förutsätta att ledningen av skolväsendet på det lokala planet
även omfattar de påbyggnader, som har kommunal anknytning och som organiskt
ansluter sig till den obligatoriska bottenskolan. Denna princip ansågs
emellertid inte böra föranleda att de statliga tekniska läroverken ställdes under
skolstyrelsens förvaltning, huvudsakligen av det skälet att dessa skolor inte
hade en så lokalt betonad elevrekrytering som övriga skolor.
Med hänvisning till att förhållandena i nämnda avseende förändrats och under
åberopande av att en allsidig gymnasieplanering kräver en bättre samordning av
den lokala ledningen av de olika gymnasieformerna föreslår nu skolberedningen,
att de tekniska läroverken inordnas under skolstyrelsen. För att tillgodose
önskemålet att trygga skolornas anknytning till näringslivet föreslår beredningen
inrättande vid länsskolnämnderna av ett rådgivande organ, tekniska råd, be
-
22
Särskilda utskottets utlåtande nr 2 år 1962
stående av tre ledamöter med god industriell erfarenhet i ledande befattning eller
i övrigt god kännedom om teknisk utveckling och forskning.
Skolberedningens förslag har biträtts av det övervägande antalet remissinstanser.
Även enligt min mening är tiden nu inne att beträffande den lokala ledningen
av de tekniska läroverken tillämpa samma principer som i fråga om
övriga gymnasier. I detta sammanhang vill jag också erinra om vad jag i årets
statsverksproposition (8 ht, s. 198 ff.) anfört rörande riktlinjerna för en samordnad
gymnasieplanering, innebärande bl. a. en omfördelning mellan de allmänbildande
gymnasierna och fackgymnasierna av den framöver totalt ökande
intagningskapaciteten. Om de av beredningen föreslagna tekniska råden inrättas,
synes övergången till den nya ordningen kunna försiggå utan risk för att läroverken
skall gå förlustiga den anknytning till näringslivet, som är nödvändig
främst för att undervisningen skall kunna fortlöpande anpassas till och hållas i
takt med den tekniska utvecklingen och som är synnerligen betydelsefull bl. a.
för att främja näringslivets medverkan vid tillgodoseendet av lärarbehovet vid
dessa läroverk. Jag vill därför förorda bifall till beredningens förslag.
Beträffande de tekniska råden vill jag framhålla vikten av att från rådets sida
uppehälles en kontinuerlig kontakt med skolstyrelserna och läroverken inom
länsskolnämndens verksamhetsområde. Inrättandet av dessa råd avses inte
innebära att det blir överflödigt att tillsätta lokala yrkesråd att biträda skolstyrelserna,
utan den hittillsvarande regeln härom skall alltfort äga tillämpning.
Med en sådan ordning synes det mig vara väl sörjt för att den tekniska utbildningen
får tillgång till all den sakkunskap, som fordras för att den skall kunna
fylla sina uppgifter. I fråga om antalet ledamöter i de tekniska råden vill jag med
anledning av vad som framkommit vid remissbehandlingen föreslå den jämkningen
av beredningens förslag, att rådet skall bestå av minst tre ledamöter,
utsedda av Kungl. Maj:t.
Liksom skolberedningen anser jag självfallet att de nya kommunala fackskolorna
ställes under skolstyrelsens förvaltning. Beträffande beredningens förslag
att inordna nomadskolorna under skolstyrelsen får jag hänvisa till vad som
anförts i särskild proposition i ämnet (nr 51) till årets riksdag. De förslag som
framlagts i nämnda proposition innebär i förevarande avseende, att nomadskolorna
liksom hittills skall stå under särskild central ledning.
Den utvidgade kompetens för skolstyrelsen, som jag i det föregående förordat,
kommer till uttryck i 7 § i departementets förslag till skollag. De särskilda
bestämmelser som fordras beträffande de tekniska råden torde få utfärdas av
Kungl. Maj:t.
Vad härefter angår den av skolberedningen föreslagna omläggningen av reglerna
för interkommunal samverkan bör till en början uppmärksammas,
att bestämmelserna om elevområden får betydelse för den rätt att få
tillgång till undervisning, som beredningen föreslår bli inskriven i skollagen.
Härigenom blir nämligen fastslaget, vilka elever varje kommun har att, om så
Särskilda utskottets utlåtande nr 2 år 1962
23
påfordras, mottaga för undervisning i skolorna i kommunen. Då elevområde
skall kunna fastställas att jämte den egna kommunen omfatta även en eller flera
andra kommuner eller delar därav, blir de föreslagna reglerna samtidigt ett medel
att få till stånd sådan interkommunal samverkan, som erfordras för att åstadkomma
en ändamålsenlig organisation av skolväsendet.
Förslagets genomförande skulle enligt min mening skapa ett enkelt och
fast system, som bättre än den hittillsvarande regleringen tillgodoser såväl
elevernas intressen som det från allmän synpunkt viktiga önskemålet att få smidiga
och effektiva former för det kommunala samarbetet. En i sistnämnda avseende
väsentlig förbättring består utan tvivel däri att vissa med det nuvarande
systemet förknippade praktiska olägenheter i stor utsträckning undanröjes. Jag
tänker härvid på de många gånger mycket tidsödande förhandlingar och diskussioner,
som enligt vad beredningen framhållit ofta föregått de kommunala samarbetsavtalen.
Att förslaget härvidlag innebär en avsevärd administrativ förenkling
har också nästan genomgående vitsordats vid remissbehandlingen. Med
hänsyn till de fördelar som uppenbarligen står att vinna med det föreslagna
systemet vill jag ge min principiella anslutning till detsamma.
Vid skolstyrelselagens tillkomst förutsattes att kommunernas samarbete huvudsakligen
skulle bygga på frivillighet och att befogenheten att föreskriva
tvångsvis samverkan, i synnerhet i kommunalförbundets form, borde användas
återhållsamt och i regel endast som en sista utväg att få till stånd en förnuftig
skolorganisation. Å andra sidan borde, enligt vad davarande departementschefen
uttalade, tvånget tveklöst tillämpas i fall, där ovidkommande synpunkter och
prestigeskäl eljest skulle hindra den uppväxande ungdomen från att få de utbildningsmöjligheter,
som omständigheterna motiverade. Såsom redan antytts av
beredningen innebär de nya reglerna i realiteten inte något ökat tvång för kommunerna.
Som jag ser saken utgör förslaget närmast en teknisk omläggning av
förfarandet, och följaktligen bör de av mig nyss berörda principerna för de statliga
myndigheternas prövning av dessa frågor alltfort äga tillämpning. Härav
torde följa, utan att det behöver uttryckligen fastslås i lagen, att länsskolnämnderna
vid handläggningen bör fästa stor vikt vid de enskilda kommunernas
önskemål och att kommun ej bör kunna påtvingas samverkan, såvida därav
skulle följa påtagligt men för skolväsendet i kommunen. I detta sammanhang
bör även framhållas att enligt beredningens förslag all annan samverkan än den
som avser mottagande av elever lämnas oreglerad och att alltså härutinnan i
motsats till den nuvarande ordningen full frihet föreligger för kommunerna att
själva ordna sina mellanhavanden. Även detta förslag har jag funnit mig böra
förorda.
Såväl av skolberedningen som i vissa remissyttranden har påpekats sambandet
mellan det interkommunala skolsamarbetet och de riktlinjer för en kommunindelningsreform,
som föreslagits i propositionen nr 180 till 1961 ars riksdag och
som nyligen behandlats av riksdagen. Det är det av grundskolans genomförande,
24
Särskilda utskottets utlåtande nr 2 år 1962
främst det nya högstadiet, föranledda ökade behovet av kommunal samverkan,
som härvid faller i blickpunkten. Bland remissorganen kommer i denna
fråga å ena sidan till synes den meningen att beredningens förslag gör ett sådant
samband mindre framträdande till fördel för bedömningen av kommunindelningsfragorna
i stort, medan å andra sidan en motsatt uppfattning gör gällande
att det vidgade skolsamarbetet ytterligare framhäver den olägenhet som ligger
däri, att de samverkande kommuner, vilka lämnar elever till annan kommun,
inte har något reellt inflytande på skolväsendets utformning.
Intresset för avlämnande kommuner att få medinflytande på skolväsendets
utformning har hittills kunnat tillgodoses genom bildandet av kommunalförbund;
någon annan i lag eller författning reglerad form för bildande av gemensamma
organ för skolväsendets förvaltning står inte till buds. Kommunalförbundsformen
har kommit till användning endast i mycket begränsad utsträckning.
Mot beredningens förslag att med viss jämkning bibehålla nuvarande
regel om anlitande av denna form har jag inte någon erinran. I den mån detta
institut, vare sig tvångsvis eller frivilligt, inte kommer till användning, saknas
emellertid enligt min mening inte vissa möjligheter att få till stånd ett samarbete
kommunerna emellan i de frågor som här avses. Jag tänker härvid närmast
på sådan samverkan, som ibland äger rum inom oreglerade kommunala
samarbetsnämnder. Även om dessa nämnder endast har rådgivande och beredande
funktioner, torde under goda betingelser i övrigt ett fruktbärande samarbete
kunna åvägabringas. Jag vill i detta sammanhang erinra om att en framtida
ombildning av kommunerna till större enheter kan väntas för grundskolans
del medföra ett minskat behov av kommunal samverkan, i den mån de nya
kommunerna kommer att utgöra ett lämpligt underlag för högstadiet, något som
oftast torde komma att bli fallet.
I anledning av det från några remissorgan framförda önskemålet om en bättre
samordning av skolplaneringen med den allmänna kommunala samhällsplaneringen
pa länsplanet vill jag understryka vikten av att de skolplanerande organen
verkar för astadkommande av en sadan samordning. En förutsättning härför
är att i alla viktiga frågor samrad sker med de övriga länsplanerande organen.
Särskilt betydelsefullt är härvid att skolplaneringen sker under hänsynstagande
till de planer, som skall upprättas i varje län beträffande den lämpligaste indelningen
av länet i kommuner. Jag förutsätter att skolöverstyrelsen såsom högsta
tillsynsmyndighet har sin uppmärksamhet härpå och vidtager de åtgärder som
kan vara påkallade. Däremot anser jag mig inte kunna i förevarande sammanhang
taga ställning till den från något håll framförda frågan om utredning
rörande de former, under vilka samarbetet mellan planeringsorganen bör bedrivas.
Liksom hittills skall kommun, som för undervisning mottager elev från annan
kommun, vara berättigad till ersättning härför. I fråga om grunderna för ersättningsbeloppets
storlek bygger beredningens förslag på samma principer, som
hittills tillämpats; dock har beredningen för att förenkla det administrativa
Särskilda utskottets utlåtande nr 2 år 1962
25
förfarandet föreslagit, att ersättning skall, om ej kommunerna avtalar annat,
utgå med ett schematiskt på medeltalsberäkningar grundat belopp, som fastställes
av Kungl. Maj:t eller den myndighet Kungl. Maj:t förordnar. Beredningens
förslag, som av flertalet remissinstanser funnits innebära väsentliga
fördelar, synes även mig vara en ändamålsenlig och framkomlig väg att förenkla
ersättningssystemet. Med hänsyn till de varierande skolkostnaderna inom olika
delar av landet synes det bli nödvändigt med en regional variation av beloppens
storlek. Jag föreslår alltså, att Kungl. Maj:t eller den myndighet Kungl. Maj:t
förordnar erhåller befogenhet att fastställa ersättningsbelopp i enlighet med det
anförda. Innan beloppen fastställes, bör självfallet samråd äga rum med kommunförbunden.
Skulle mot förmodan svårigheter uppkomma att finna en godtagbar
lösning på detta spörsmål, återstår enligt min mening ingen annan utväg än
att tillämpa det nuvarande systemet. Jag vill därför förorda att detta bibehålies
som ett alternativ till beredningens förslag.
De bestämmelser i skollagen, som bygger på vad jag i det föregående har
förordat, återfinnes i 40—47 §§ i departementsförslaget.
Statsmakternas år 1950 fattade principbeslut innebar, att den nya obligatoriska
skolan skall bygga på en generell nioårig skolplikt. Skolberedningen,
som enligt sina direktiv ej haft att ingå på frågan om skolpliktstidens
relation till barnens levnadsålder, ansluter därför i sitt förslag om skolpliktens
lagfästande huvudsakligen till vad som redan nu gäller i fråga om försöksskolan,
dvs. skolpliktstiden skall normalt motsvara levnadsåldern 7—16 år.
Genomförandet av grundskolan enligt de riktlinjer som förordas i propositionen
nr 54 förutsätter en nioårig skolplikt. Den generella utsträckning av skolplikten,
som detta innebär, synes enligt vad de undersökningar skolberedningen
redovisat och remissbehandlingen av beredningens förslag givit vid handen ha
allmänt accepterats i vårt land. Jag vill därför nu förorda att skolplikten i samband
med grundskolereformens genomförande generellt utsträckes till nio år.
Detta skall dock ej medföra någon ändring av de särbestämmelser i fråga om
skolplikt, som för närvarande gäller för vissa kategorier, nämligen blinda och
döva samt psykiskt efterblivna barn.
Skolberedningen har något berört frågan i vad mån samhällsutvecklingen kan
komma att aktualisera en ytterligare utvidgning av skolplikten i vårt land.
Som beredningen påpekat gäller redan i flera andra länder en skolplikt, som
sträcker sig utöver nio år.
I denna fråga måste man dock beakta att, vad vårt land beträffar, förhållandena
redan nu kännetecknas av en ökad strävan hos de flesta människor att
skaffa sig utbildning och därigenom höja sin standard, andligt och materiellt
sett. Grundskolans genomförande kommer sannolikt att ytterligare verka i
denna riktning. Med en sådan utveckling och om samhället för sin del tillhandahåller
ett variationsrikt system av utbildningsmöjligheter, kombinerat med
lämpliga studicsociala åtgärder, skulle tvångsföreskrifter på detta område
26
Särskilda utskottets utlåtande nr 2 år 1962
knappast få något reellt innehåll. Under alla förhållanden måste enligt min
mening i nuvarande läge våra personella och materiella resurser koncentreras
på genomförandet av den obligatoriska nioåriga skolan.
En fråga som väckt livlig debatt vid remissbehandlingen gäller vid vilken
ålder de skolpliktiga barnen normalt bör börja sin skolgång. Denna fråga sammanhänger
i första hand med skolmognadsproblemet men har också anknytning
till förskoleverksamheten. I dessa båda avseenden har jag till det vid
propositionen nr 54 fogade statsrådsprotokollet gjort vissa uttalanden, till vilka
jag får hänvisa. Innan frågan om skolmognaden underkastats ytterligare vetenskaplig
undersökning och en vidgad erfarenhet vunnits rörande förskolans
betydelse och förutsättningar kan enligt min mening spörsmålet om en generell
förskjutning nedåt av skolpliktstidens nedre gräns inte övervägas utan en alltför
stor osäkerhetsmarginal. För närvarande torde man alltså få stanna för att bibehålla
den nuvarande huvudregeln och i övrigt söka främja utvecklingen av
förskoleverksamheten. För att ge denna verksamhet ökad stadga och i övrigt
bättre arbetsbetingelser har på min föredragning i en tidigare proposition till
riksdagen (1962:46) föreslagits att förskollärarutbildningen skall förstatligas
samt dess kapacitet utvidgas m. m. Beredningens förslag innebär emellertid också
att barn, som har erforderlig mognad för att gå i skolan, skall kunna liksom hittills
få börja skolgången vid sex års ålder. Jag vill förorda att denna undantagsregel
bibehålies. I likhet med beredningen anser jag att såsom förutsättning för
dess tillämpning fortfarande bör gälla, att skolstyrelsen lämnar medgivande efter
en prövning på grundval av undersökningar rörande barnets fysiska och psykiska
mognad. Det i en reservation till beredningens betänkande och vid remissbehandlingen
framförda förslaget om slopande av skolstyrelsens prövning vid
ifrågasatt intagning av sexåriga barn i privat skola kan jag däremot inte tillstyrka.
För ett barn i denna ålder kan skolgång medföra allvarligt men, därest
barnet saknar tillräcklig mognad, och man bör därför för barnets skull ha garanti
för att en sådan åtgärd föregås av noggranna undersökningar.
Beträffande frågan om uppskov med skolgångens början innebär skolberedningens
förslag, att barn som inte är skolmogna liksom hittills skall efter föräldrarnas
medgivande och genom beslut av skolstyrelsen kunna få skolgången
uppskjuten ett år. Beredningen anser dock önskvärt att de omogna barnen
omhändertages i skolmognadsklasser eller beredes lämplig miljö i normalklasser
genom tillämpning av individualiserande undervisningsmetoder.
Vid remissbehandlingen har skilda uppfattningar kommit till uttryck i fråga
om tillämpningen av den förevarande uppskovsregeln. Av företrädare för en
förhållandevis liberal praxis anses uppskovet många gånger vara att föredraga
i synnerhet om skolan inte har särskilda resurser, exempelvis i form av skolmognadsklasser,
att omhändertaga de skolomogna. Men den meningen att
uppskov inte får beviljas alltför rutinmässigt kommer också till synes. Härvid
framhålles skolans uppgift vara att stimulera till mognad, inte att avvakta mognaden.
Särskilda utskottets utlåtande nr 2 år 1962
27
Frågan om uppskov med skolgång torde mestadels bli aktualiserad på initiativ
av skolan, sedan anledning uppkommit att ifrågasätta barnets skolmognad.
Ofta framkommer underlag för denna bedömning vid de skolmognadsprov, som
numera blivit allt vanligare och som i regel företages innan skolgången påbörjas.
Ibland händer det att den bristande skolmognaden konstateras först sedan
skolgången börjat. Jag anser det av hänsyn till barnen angeläget att man från
skolans sida på ett tidigt stadium söker skaffa sig kännedom om vilka barn i
den väntade årskullen, som uppvisar bristande mognad, så att ställning kan
tagas till frågan om uppskov helst före skolgångens början. Upplysningar om
barnen torde kunna erhållas genom förfrågningar hos föräldrarna bl. a. i samband
med inskrivningen och genom att skolmognadsprövningar genomföres.
Enligt min mening är det önskvärt att sådana prövningar kommer till användning
i större utsträckning än nu och att undersökningsmetoderna ytterligare
utvecklas.
Prövningen av uppskovsfrågan bör innefatta en grundlig bedömning av
barnets situation, såsom dess fysiska och psykiska status samt förutsättningarna
för dess utveckling under det åttonde levnadsåret. Avgörandet bör därefter
träffas med hänsyn till vad som finnes bäst för barnet. I många fall torde det
vara lämpligt att låta barnet börja i skolan, särskilt om placering i skolmognadsklass
kan ordnas eller andra pedagogiska anordningar kan vidtagas. Då så inte
är möjligt blir alternativet med uppskov ofta det mest ändamålsenliga, men
härvid bör särskilt uppmärksammas sådana fall, där barnen under uppskovstiden
kommer att vistas i en föga utvecklingsfrämjande miljö. För dessa barn
synes mig uppskov böra tillämpas med särskild försiktighet, ty det miljöbyte
som skolgången innebär kan mången gång vara fördelaktigare från barnets
synpunkt genom att utvecklingen stimuleras.
Skolberedningens förslag innebär att skolstyrelsen liksom hittills skall äga
medge skolpliktig befrielse från det sista skolpliktsåret. Denna möjlighet bör
dock enligt beredningens mening inte användas annat än i individuella, noga
prövade undantagsfall; sociala eller ekonomiska skäl får inte påverka bedömningen
och befrielse bör meddelas endast om det prövas erforderligt med hänsyn
till elevens eget bästa och garanti finns för att han får direkt från skolan övergå
till annan utbildning eller till en för honom lämplig anställning eller verksamhet.
I likhet med skolberedningen och flertalet remissinstanser anser jag, att
befrielse från det sista skolåret bör användas med stor återhållsamhet. Bedömningen
av dessa frågor bör enligt min mening ske med utgångspunkt främst i vad
som är till elevens bästa och mindre med tanke på svårigheterna att behålla eleven
i skolan. Men sett även från elevens synpunkt kan ibland, såsom också framhållits
vid remissbehandlingen, befrielse befinnas vara den lämpligaste lösningen.
Härvid bör dock tillses att det på ett betryggande sätt är sörjt för att eleven
får annan utbildning eller lämplig sysselsättning. Att på sätt beredningen föreslagit
för befrielse ibland skulle kunna uppställas ett direkt villkor att eleven
efter en studiepaus återupptager sina studier vid någon annan skolform synes
28
Särskilda utskottets utlåtande nr 2 år 1962
mig mindre förenligt med de principer, på vilka skolplikten bygger. Finnes vid
prövning av fråga om befrielse anledning antaga att eleven framdeles kommer
att återupptaga sina studier, bör givetvis även denna omständighet kunna
beaktas.
I likhet med skolberedningen vill jag förorda, att sådana elever, vilka före
skolpliktstidens utgång inte hunnit genomgå samtliga nio årskurser, skall äga
rätt att gå ut skolan i vanlig ordning. Tillämpad på den som genomgått nionde
årskursen samtidigt som skolplikten till följd av levnadsåldern upphör innebär
denna princip, att rätt att gå om denna årskurs skall föreligga i enlighet med
samma principer som tillämpas beträffande kvarsättning under skolpliktstiden.
Beträffande rätten att fullgöra skolplikt i privata skolor innebär skolberedningens
förslag utom på en punkt inte någon ändring i vad nu gäller. I fråga om
privat skola, som åtnjuter statsunderstöd, förutsätter beredningen att det skall
ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma i vad mån skolpliktiga barn skall få
undervisas där. För att skolplikt skall få fullgöras i privat skola, som inte åtnjuter
statsbidrag, kräves att skolan godkänts av skolstyrelsen. Såsom förutsättning
för att privat skola skall få mottaga skolpliktiga elever bör enligt
beredningens förslag krävas, utöver vad nu gäller, att skolans undervisning till
art, omfattning och allmänna inriktning väsentligen motsvarar grundskolans.
Detta innebär, menar beredningen, att tillstånd att mottaga skolpliktiga
barn som regel inte bör meddelas sådan skola, som på högstadiet ensidigt
inriktar sig på en viss elevkategori eller ett visst studiemål, t. ex. enbart
en teoretisk väg som leder fram till gymnasiestudier. Hinder för godkännande
bör däremot inte föreligga på grund av sådana avvikelser i kursinnehållet, som
föranledes av att undervisningen bygger på en annan religiös eller filosofisk
övertygelse än som ligger till grund för det svenska skolväsendet i allmänhet.
Skolberedningens förslag har på det hela taget bemötts positivt vid remissbehandlingen
och på privatskolehåll synes man vara införstådd med att grundskolans
genomförande måste innebära krav på en anpassning av de privata
skolornas undervisning till grundskolans utformning. Jag vill därför i princip
tillstyrka bifall till beredningens förslag. I anledning av vad som av vissa remissinstanser
anförts rörande tillämpningen av det föreslagna villkoret beträffande
undervisningens art, omfattning och allmänna inriktning vill jag uttala, att
detta krav i tillämpningen inte får upprätthållas alltför rigoröst, exempelvis så
att man kräver att skolans undervisning på högstadiet skall omfatta samtliga
eller nästan samtliga tillvalsgrupper och linjer. För godkännande synes det mig
tillräckligt, om skolan visar, att den inriktar sig på att i överensstämmelse med
huvudprinciperna för grundskolan tillhandahålla undervisning med vissa ej
alltför obetydliga möjligheter att anordna tillvalsgrupper och linjer. Härvid
måste självfallet också beaktas, att elevernas val av tillvalsgrupper och linjer
inverkar på skolans organisation. Vad det i detta avseende närmast kommer
an på är, huruvida skolans syften, om än ej alltid de praktiska möjligheterna
Särskilda utskottets utlåtande nr 2 år 1962
29
att fullfölja dessa fullt ut, ligger i linje med den allmänna skolans målsättning
och innehåll. I detta sammanhang vill jag också som min mening uttala, att
man vid bedömningen utifrån dessa utgångspunkter av de privata skolornas
förutsättningar att få mottaga skolpliktiga elever måste betrakta varje skola
som en enhet. I anslutning till vad i propositionen nr 54, s. 368, anförts rörande
de privata skolornas övergång till en ny skolordning vill jag framhålla, att kraven
på skolornas anpassning såsom förutsättning för godkännande måste under
en övergångstid sättas något lägre än vad som normalt bör gälla.
I anledning av de av några remissinstanser framförda erinringarna mot att
prövningen av godkännandet av privat skola anförtrotts skolstyrelsen vill jag
framhålla, att jag för egen del biträder beredningens förslag härutinnan främst
därför att det lokala organet lättast och enklast torde kunna skaffa sig kunskap
om underlaget för bedömningen. De vid remissbehandlingen framkomna önskemålen
torde i huvudsak bli tillgodosedda genom att besvär skall kunna anföras
mot skolstyrelsens beslut.»
Utskottet
Det genom propositionen framlagda förslaget till skollag innefattar den ändringen
i förhållande till rådande ordning, att till området för den samfällda lagstiftningen
av Kungl. Maj:t och riksdagen överföres vissa grundläggande frågor
berörande det offentliga skolväsendet och skolans förhållande till den enskilde,
vilka hittills reglerats inom ramen för Kungl. Maj:ts administrativa lagstiftningsmakt.
Av särskilt intresse härvidlag är att förslaget bl. a. upptager bestämmelser
rörande skolplikten samt om rätten till skolgång i de skolor, vilka regelmässigt
skall stå under den kommunala skolstyrelsens förvaltning. En sådan
utvidgning av området för den samfällda lagstiftningen rörande skolan överensstämmer
med önskemål, vilka riksdagen tidigare uttalat. Även enligt utskottets
mening är det av vikt att den enskildes förhållande till den offentliga
undervisningen till sina väsentligaste delar regleras i lag, och utskottet hälsar
därför med tillfredsställelse, att det framlagda förslaget har denna inriktning.
I fråga om den nya lagens innehållsmässiga disposition i övrigt och om lagens
beteckning har utskottet inte någon erinran mot det framlagda förslaget. I likhet
med departementschefen anser utskottet lämpligt att en lagstiftning av nu
berörd omfattning genomföres i samband med den definitiva reformeringen av
den obligatoriska skolan.
Innan utskottet övergår till att behandla huvuddragen i lagförslaget bör
uppmärksammas, att bestämmelserna i skollagen, särskilt i vad de avser förhållandet
mellan den enskilde och skolan, företrädesvis har till ändamål att
ge normer för barnens och ungdomens undervisning och utbildning. I motionerna
1:715 och 11:855 föreslås, att riksdagen beslutar sådan ändring av 1, 2,
9 och 29 §§ i lagförslaget, att utbildningen för vuxna samt det frivilliga folk
-
30
Särskilda utskottets utlåtande nr 2 år 1962
bildningsarbetet och därmed jämförlig fostrande verksamhet bland ungdomen
kommer att omfattas av lagens bestämmelser. Enligt motionärernas mening utgör
denna verksamhet en integrerad del av utbildningsväsendet, och den bör
därför ingå som en del i den grundläggande reglering av det offentliga skolväsendet
som skollagen avses utgöra.
Såsom antydes i motionerna bedrives vuxenutbildningen och övrig här avsedd
verksamhet under skiftande organisatoriska förhållanden. Till sin form och sitt
innehåll företer verksamheten även en mängd väsentliga olikheter i jämförelse
med förhållandena inom det reguljära skolväsendet, och den har för övrigt inte
vunnit den fasthet i sina former som kännetecknar detta. Till följd av bl. a.
dessa omständigheter har också sådan verksamhet hittills inte kunna inpassas
i skolväsendets regelsystem, och det synes inte möjligt att vidtaga åtgärder i
den föreslagna riktningen annat än i den mån förhållandena stabiliseras. Utskottet
anser sig därför inte kunna i nuvarande läge förorda bifall till det förevarande
motionsyrkandet.
Utskottet kommer i det följande att i anslutning till departementschefens
framställning till behandling upptaga vissa spörsmål berörande huvuddragen i
lagförslaget. I de delar av nämnda framställning, beträffande vilka utskottet inte
gör något särskilt uttalande, har utskottet ansett sig böra biträda vad departementschefen
uttalat eller förordat.
Vad angår frågan om skolstyrelsens kompetensområde innebär lagförslaget
den nyheten, att de statliga tekniska läroverken, vilkas ledning hittills omhänderhafts
av särskilda styrelser för varje läroverk, samt de föreslagna nya kommunala
fackskolorna ställes under den kommunala skolstyrelsens förvaltning.
Under hänvisning till innehållet i de i anledning av propositionen nr 54 väckta
motionerna II: 726 och II: 735 hemställes i motion I: 713, väckt i anledning av
förevarande proposition, att riksdagen måtte besluta om sådan ändring av skollagen,
att det framgår dels att fackskolorna skall vara statliga skolor, dels att de
tekniska läroverken liksom hittills skall stå under särskild styrelse.
I enlighet med vad utskottet i sitt utlåtande nr 1 denna dag på där anförda
grunder förordat, innebärande att riksdagen skulle i princip uttala sig för att
fackskolorna skall vara kommunala och ifrågavarande gymnasier stå under skolstyrelsens
förvaltning, bör motionen I: 713 inte föranleda någon åtgärd.
Den i propositionen föreslagna omläggningen av reglerna för interkommunal
samverkan anser utskottet vara ändamålsenlig och ägnad att medföra väsentliga
fördelar från såväl principiella som praktiska synpunkter, och utskottet vill
därför förorda bifall till densamma. Genom det instrument som här erbjudes
synes förutsättningar skapas att på bästa sätt tillvarataga tillgängliga utbildningsresurser,
något som samtidigt bildar en grundval för att rätten för den
enskilde till undervisning och utbildning blir tillgodosedd så långt det rimligtvis
kan ske. I detta avseende har den av myndigheterna omhänderhavda skolplaneringen
en särskilt viktig funktion att fylla, och utskottet vill i detta sammanhang
också understryka departementschefens uttalande om nödvändigheten av
Särskilda utskottets utlåtande nr 2 år 1962 31
en samordning av skolplaneringen med den allmänna kommunala samhällsplaneringen.
Det i anslutning till de föreslagna bestämmelserna om elevområden i motionerna
I: 715 och II: 855 framställda yrkandet om en i visst avseende mera
detaljerad reglering har till syfte att garantera att hela riket kommer att omfattas
av elevområden för de olika skolorna. Detta syfte tillgodoses emellertid
redan genom den skolplanering som avses skola äga rum under ledning av de
statliga skolmyndigheterna och ytterst av Kungl. Maj:t, och utskottet anser
därför inte något behov av den föreslagna kompletteringen föreligga. Ej heller
kan utskottet finna, att det påvisats uppkomma något behov av att företaga
den i motionerna ifrågasatta ändringen av 45 § i förslaget eller att taga initiativ
från riksdagens sida till den föreslagna utredningen angående landstingens centrala
yrkesskolor.
Den i propositionen förordade anordningen med schematiska på medeltalsberäkningar
grundade belopp att utgå vid kommunal samverkan enligt de föreslagna
reglerna synes vara en smidig väg att lösa problemet med de mellankommunala
ersättningarna. Utskottet har inte någon erinran mot de principer
för beloppens fastställande, som departementschefen förordat och som med viss
komplettering överensstämmer med de av skolberedningen föreslagna grunderna.
Genom vad sålunda uttalats synes syftet med det i motionerna I: 715
och 11:855 på förevarande punkt framställda yrkandet väsentligen bli tillgodosett.
I anslutning till vad i motionerna anföres därom att frågan om ersättningsbeloppen
ånyo bör prövas i samband med en omprövning av fördelningen av
skolkostnaderna mellan stat och kommun vill utskottet endast framhålla, att i
den mån en ändrad sådan fördelning kommer att påverka ersättningsbeloppens
storlek en omprövning av dessa självfallet torde bli ofrånkomlig.
I likhet med departementschefen vill utskottet förorda införande av generella
regler om den nioåriga skolplikt, varpå den nya obligatoriska skolan skall bygga.
Skolpliktstiden skall enligt förslaget normalt motsvara levnadsåldern 7—16 år
med möjligheter till avvikelser så till vida, att skolgång skall kunna i vissa
fall få dels påbörjas vid sexårsåldern eller uppskjutas till åttaårsåldern, dels
avslutas redan vid femtonårsåldern. Av departementschefen angivna förutsättningar
för dessa avvikelser synes utskottet vara i stort sett väl avvägda och
samtidigt ägnade att tjäna till god vägledning vid tillämpningen. I anslutning
till den av departementschefen förordade regeln att skolstyrelsens tillstånd skall
erfordras jämväl för intagning av sexårigt barn i privat skola framställes i motionerna
1:719 och 11:852 yrkande av innebörd, att riksdagen måtte besluta dels
att rätten att sända barn till enskild skola göres oberoende av skolstyrelsens
skolmognadsprövning, dels att 34 § tredje stycket i lagförslaget utgår. I motiveringen
för detta yrkande anföres bl. a. att avgörandet i fråga om tidigare
skolgång i dylikt fall med förtroende torde kunna överlämnas till föräldrarna
och att departementschefens farhågor för att ett sådant förfarande skulle kunna
medföra risk för allvarligt men för vissa barn syntes ogrundade. Därjämte fram
-
32
Särskilda utskottets utlåtande nr 2 år 1962
hålles anordningen kunna tjäna som försöksverksamhet i avvaktan på ett eventuellt
senare realiserande av en generell sänkning av skolpliktsåldern.
Utskottet har i den i motionerna väckta frågan kommit till samma uppfattning
som departementschefen. Väl skulle mestadels, då föräldrar önskar att deras
barn skall börja i privat skola före skolpliktsålderns inträde, risk för skada eller
men för barnet knappast föreligga med hänsyn till att erforderliga undersökningar
säkerligen kommer till stånd på föräldrarnas initiativ. Men för det
mindretal fall, där måhända föräldrarna, företrädesvis troligen av bristande
kännedom om vad en prövning av skolmognaden innebär, inte anser sig behöva
underkasta barnet undersökning utan helt litar till eget omdöme, synes enligt utskottets
mening den föreslagna regeln knappast kunna undvaras. Vad i motionerna
föreslagits torde därför inte böra föranleda någon åtgärd.
Specialmotivering till lagförslaget
Å s. 61—91 i propositionen lämnas en redogörelse för specialmotiveringen
till förslaget till skollag. I det följande kommer utskottet att redogöra för specialmotiveringen
endast i fråga om de paragrafer, beträffande vilka utskottet
anser sig böra göra särskilt uttalande. I övrigt får utskottet hänvisa till propositionen
och samtidigt meddela, att utskottet i dessa delar inte funnit anledning
till erinran eller annat yttrande.
16 §.
Denna paragraf upptager, utom bestämmelser om skolchefens skyldighet att
närvara vid sammanträde med skolstyrelsen eller avdelning av denna samt hans
rätt att deltaga i överläggningarna men ej i besluten och att få sin särskilda
mening antecknad till protokollet, i likhet med 13 § skolstyrelselagen en bestämmelse
med bemyndigande för Kungl. Maj:t att förordna angående rätt för annan
än skolchef att sålunda deltaga vid sammanträde.
De nuvarande reglerna om fackrepresentation i skolstyrelsen m. m. återfinnes
i 13—20 §§ folkskolestadgan och grundar sig på beslut av 1956 års riksdag.
(Prop. nr 182, sammansatt konstitutions- och statsutskotts utlåtande nr 1,
rskr. nr 420.) Innebörden av nämnda regler är i korthet att rätt att på samma
sätt som skolchefen närvara vid skolstyrelsens och dess avdelningars sammanträden
skall tillkomma högst tre rektorer vid skolor under skolstyrelsen, dock
endast en för var och en av tre särskilt angivna grupper av skolor, samt dessutom,
alltefter skolväsendets omfattning, minst en och högst tre lärare. Därjämte
må utses suppleanter, dock högst till samma antal som representanterna.
Suppleant har rätt att närvara, även om han ej kallats att inträda, dock inte
vid avdelningssammanträde. Vid handläggning av ärende rörande skolhälsovård
eller skolhygieniska förhållanden i övrigt skall skolläkaren vara fackrepresentant.
Särskilda utskottets utlåtande nr 2 år 1962
33
Utskottet. Motionerna 1:712 och 11:853 samt 11:854 innehåller yrkande av
innebörd att riksdagen skulle besluta om avskaffande av rektors- och lärarrepresentationen
samt, såvitt gäller sistnämnda motion, jämväl skolläkarens
representation. I motionen 11:854 föreslås i samband härmed att skolstadgan
bör anvisa möjlighet för skolstyrelsen att vid behandling av särskild fråga
adjungera rektor, lärare eller annan person med speciell kännedom om frågan.
Vidare har i motionerna 1:715 och 11:855 föreslagits att riksdagen skulle hos
Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam prövning av fackrepresentationen, syftande
till en begränsning härav till skolchefen och en representant för lärarkåren i dess
helhet, varjämte efter mönster av företagsnämnderna fackmannamässiga synpunkter
skulle kunna tillgodoföras styrelserna genom kollegierna eller, i större
kommuner, genom ett för kollegierna gemensamt organ, benämnt kollegienämnd.
Slutligen har i motionerna I: 714 och II: 850 begärts uttalande av riksdagen att
fackrepresentation skall förekomma i samma utsträckning som hittills.
Till stöd för yrkandena om fackrepresentationens avskaffande anföres i motionerna
såväl principiella som praktiska skäl. I det förra hänseendet göres gällande
att den fackrepresentation, som förekommer i skolstyrelsen och som saknar motsvarighet
inom den primärkommunala förvaltningen i övrigt, strider mot principen
om kommunal självstyrelse och är oförenlig med uppfattningen att skolan
i första hand är en samhällsangelägenhet. Vidare säges fackrepresentationen
medföra praktiska olägenheter så till vida, att sammanträdena tynges genom det
stora antalet närvarande personer, en omständighet som orsakat att systemet
med arbete på avdelningar delvis inte motsvarat förväntningarna. Det behov av
fackkunskap som erfordras och som är så värdefull för skolstyrelsen att tillgodogöra
sig kan enligt motionärernas mening, i den mån den inte tillföres styrelsen
genom skolchefen, inhämtas genom att styrelsen vid behov tillkallar rektorer
eller lärare eller inhämtar yttrande från kollegiet.
Fackrepresentationen i dess nuvarande form trädde i funktion 1958 i samband
med att en genomgripande omdaning av skolväsendets yttre organisation
ägde rum bl. a. genom att förvaltningen av flertalet skolformer såsom en förberedelse
för det kommande reformarbetet på skolans område samlades under
en gemensam kommunal skolstyrelse. Den tämligen stora omfattning som
representationen erhöll förestavades av önskemålet att med fullföljande av äldre
tradition bibehålla kontakt mellan förvaltningen och den inom de olika skolorna
under skolstyrelsen förefintliga pedagogiska erfarenheten, som inte återfanns
samlad hos en enhetlig personalkår. Dessa skäl torde i väsentliga delar alltfort
äga sin giltighet och kan i viss mån sägas erhålla förnyad aktualitet genom att i
samband med den nu pågående reformen ytterligare skolformer inordnas under
skolstyrelsen. Med hänsyn härtill och till att systemet med fackrepresentation i
den nuvarande formen varit i tillämpning endast en förhållandevis kort tid är
utskottet inte berett föreslå, att fackrepresentationen nu upptages till förnyat
övervägande.
3 — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 12 samt Nr 2
34
Särskilda utskottets utlåtande nr 2 år 1962
20 §.
Denna paragraf upptager i överensstämmelse med 9 § 3 mom. skolstyrelselagen
ett stadgande om att på Kungi. Maj:t ankommer att förordna om olika
slag av skolchefer och andra skolledare.
Bestämmelser om olika slag av skolchefer finnes i 2 kap. 1—5 §§ allmänna
skolstadgan. Enligt 5 § skall i kommun, där poängtalet för skolor under skolstyrelsens
förvaltning uppgår till lägst 150, som skolchef finnas en skoldirektör.
Sådan befattningshavare må efter medgivande av Kungl. Maj :t finnas redan vid
visst lägre poängtal. Uppgår poängtalet till lägst 500, må efter medgivande av
Kungl. Maj:t anställas en eller flera biträdande skoldirektörer. Enligt 4 kap.
3 § 1 mom. samma stadga är den behörig till tjänst som skoldirektör eller biträdande
skoldirektör, som är eller varit innehavare av ordinarie lärartjänst vid
vissa angivna skolor eller som är eller varit innehavare av tjänst som heltidsanställd
rektor vid statsunderstödd yrkesskola eller som heltidsanställd yrkeslärare.
Om synnerliga skäl föreligger, må efter Kungl. Maj:ts medgivande även
annan komma i fråga till tjänst som skoldirektör eller biträdande skoldirektör.
Behörighetsbestämmelserna grundar sig på beslut av 1956 års riksdag (prop.
nr 182, sammansatt konstitutions- och statsutskotts utlåtande nr 1, rskr. nr
420). Föredragande departementschefen yttrade i propositionen bl. a.:
Jag anser för egen del, att det regelmässigt bör krävas, att den tjänsteman,
som närmast under den beslutande, i princip av lekmän sammansatta skolstyrelsen
skall bära det fackmannamässiga ansvaret för skolan, har kännedom om
dennas verksamhet inifrån och verkligen behärskar sitt arbetsområde, så långt
detta med hänsyn till dess omfattning är möjligt. Vidare anser jag, att undervisningssynpunkterna
i den lokala skolledningen bör företrädas av skolans chefstjänsteman,
så att man inte riskerar att de kommer i efterhand vid de avgöranden
av främst ekonomisk och praktisk-organisatorisk art, som träffas av skolans
styrelse. Jag kan därför icke tillstyrka en sådan avvikelse från utredningens
förslag på denna, enligt min mening väsentliga punkt, att det skulle stå fritt att
bortse från de av utredningen föreslagna kompetenskraven.
I anslutning till den av departementschefen föreslagna dispensregeln, som
förutsattes skola äga tillämpning då särskilda skäl förelåg, uttalade utskottet,
att dispenser borde förekomma endast om synnerliga skäl förelåg.
Det i motionerna 1:711 och II: 857 framförda yrkandet om slopande av
behörighetsreglerna för tjänsterna såsom skoldirektör och biträdande skoldirektör
motiveras med att det är sakligt ogrundat att begränsa kretsen av behöriga
till enbart lärare, detta med hänsyn till tjänsternas administrativa betoning.
Med hänsyn härtill och till önskemålet att alltid kunna i tillräcklig grad beakta
den personliga lämpligheten borde därför personer med administrativ skolning
och erfarenhet kunna ifrågakomma utan dispensförfarande. I särskild grad gjorde
sig detta krav gällande i sådana kommuner, där utom skoldirektören finnes en
eller flera tjänster som biträdande skoldirektör.
Utskottet. Under den förhållandevis korta tid som det nuvarande systemet
Särskilda utskottets utlåtande nr 2 år 1962
35
varit i tillämpning har antalet tjänster som skoldirektör och biträdande skoldirektör
tenderat att öka väsentligt utöver vad som från början förutsetts. Utskottet
skall inte ingå på de faktorer som kan ha medverkat härtill, men det vill
synas utskottet som om denna utveckling är ägnad att i viss mån påverka de
utgångspunkter, från vilka den förevarande kompetensfrågan bör bedömas. Det
nuvarande behörighetskravet bygger på grundsatsen att pedagogisk utbildning
och erfarenhet är en förutsättning för tjänstens fullgörande och att undantag
härifrån kan göras endast i speciella undantagsfall. Denna princip bör visserligen
enligt utskottets mening i huvudsak alltfort gälla. Dock anser utskottet, att det
med hänsyn till utvecklingen kan vara påkallat att närmare undersöka om och i
vad mån behörighetsnormerna kan jämkas i den riktningen, att den som inte
uppfyller gällande krav kan utan särskild dispens erhålla tjänst som här avses
när fråga är om kommuner, i vilka finnes mera än en sådan tjänst. Utskottet
vill därför förorda, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om att
denna fråga efter erforderliga undersökningar upptages till övervägande och att,
i den mån så befinnes påkallat, förslag i ämnet förelägges riksdagen.
21 §.
Med anledning av det i motionerna I: 714 och II: 850 i anslutning till förevarande
paragraf framställda yrkandet vill utskottet erinra om att nuvarande
bestämmelser, vilka utan saklig ändring överförts till skollagen, enligt uttalande
av departementschefen i propositionen nr 182 till 1956 års riksdag innebär att
vad gymnasierna angår den pedagogiska inspektionen i huvudsak skall ankomma
på vederbörande överstyrelse. Någon åtgärd från riksdagens sida i anledning
av motionsyrkandet anser utskottet inte påkallad.
24 §.
I anslutning till den under denna paragraf upptagna bestämmelsen att inom
grundskolan anordnas olika studievägar, avpassade efter barnens studieinriktning
har i motionen II: 848 begärts, att en definition på begreppet studieväg
intages i lagtexten.
Utskottet anser för sin del inte lämpligt att lagtexten i vidare mån än som
skett upptager en beskrivning av vad begreppet studieväg innebär. Ifrågavarande
motion bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
25 §.
Under denna paragraf uttalar departementschefen, att den princip om ett fritt
val av studieväg, som förordats i propositionen nr 54, bör i enlighet med skolbcredningens
förslag införas i skollagen. I anledning av vissa remissyttranden
över beredningens förslag anför departementschefen, att skolans uppgift med
avseende på valsituationen bör bestå främst i att lämna en objektiv orientering
rörande tillvalsmöjligheterna, att denna verksamhet därför inte bör betecknas
36
Särskilda utskottets utlåtande nr 2 år 1962
som rådgivande samt att den omständigheten att elevernas valmöjligheter
stundom kan i viss mån begränsas genom att tillräckligt antal elever för anordnande
av viss studieväg inte anmäler sig inte behöver komma till särskilt uttryck
i lagtexten. Vad angår uttagandet av elever till specialundervisning förordar
departementschefen att möjligheten att i sista hand kunna mot föräldrarnas
vilja uttaga elev till sådan undervisning bör komma till uttryck i lagen.
I motionerna I: 714 och II: 850 föreslås den ändringen av förevarande paragraf
att skolan får en rådgivande funktion vid elevernas val av studieväg.
Under hänvisning till den av departementschefen antydda begränsningen av
elevernas valmöjligheter föreslås i motionen II: 848 att kommunerna ålägges
sörja för undervisning i tillvalskombinationer i årskurserna 7 och 8 även i de
fall, då sådana kombinationer inte valts av erforderligt antal elever, och att
kommunerna beredes möjlighet att sörja för sådan undervisning genom samverkan
mellan två eller flera högstadieområden.
I motionen I: 716 begäres införande i paragrafen av förbud mot uttagande av
elev till specialundervisning mot föräldrarnas vilja.
Utskottet. Under hänvisning till vad utskottet denna dag i sitt utlåtande nr 1
uttalat vid behandlingen av de i anledning av propositionen nr 54 väckta motionerna
I: 593 och II: 717 samt I: 587 vill utskottet, med biträdande av vad departementschefen
anfört i anslutning till denna paragraf och med avstyrkande
av de till behandling nu föreliggande motionerna I: 714 och II: 850 samt II: 716,
förorda att de principer för skolans funktion med avseende på elevernas val av
studievägar och för uttagandet till specialundervisning, som föreslagits i förevarande
proposition, får på sätt förslaget innebär komma till uttryck i lagtexten.
Inte heller kan utskottet tillstyrka det i motionen II: 848 framställda yrkandet.
26 §.
Utskottet, som finner det angeläget att den uppfordran till goda arbetsinsatser
i skolan som förevarande paragraf ger uttryck för inte ensidigt riktas till skolans
lärare och övriga personal, vill för att delvis tillgodose syftet bakom det i
motionerna I: 714 och II: 850 i anslutning till paragrafen upptagna yrkandet
förorda, att denna avfattas i huvudsaklig överensstämmelse med skolberedningens
förslag.
27 §.
Gällande bestämmelser m. m. Enligt 97 § första stycket folkskolestadgan skall
elev, som tillhör trossamfund, vilket fått Kungl. Maj:ts tillstånd att i skolornas
ställe ombesörja religionsundervisning, efter skriftlig anmälan av målsman frikallas
från undervisningen i kristendomskunskap. Genom målsmans försorg skall
eleven få motsvarande religionsundervisning och förete intyg däröver. Bestämmelser
av samma innehåll är intagna i läroverksstadgan 10 § första stycket. I
denna paragraf stadgas vidare, att det ankommer på rektor att avgöra om elev
även därutöver må av religiösa skäl befrias från undervisningen.
Särskilda utskottets utlåtande nr 2 år 1962
37
Elev är ej skyldig deltaga i morgonsamling, om han är frikallad från undervisningen
i kristendomskunskap eller om han eljest ej tillhör svenska kyrkan
och målsman hos rektor anmäler, att eleven ej skall deltaga. Denna regel återfinnes
i 70 § 2 mom. folkskolestadgan och 24 § 2 mom. läroverksstadgan. Författningsrummen
innehåller vidare en bestämmelse, att elev även i övrigt kan
befrias av rektor från att deltaga i morgonsamling, om skäl föreligger härför.
Huvudgrunderna för den författningsmässiga regleringen av förevarande
spörsmål fastställdes preliminärt vid behandlingen vid 1950 års riksdag av propositionen
nr 70 med förslag till riktlinjer för det svenska skolväsendets utveckling
och bekräftades av 1951 års riksdag i samband med att propositionen nr 100
med förslag till religionsfrihetslag behandlades. De överväganden som då företogs
ledde till slutsatsen att vissa trossamfunds medlemmar borde tillerkännas rätt
till frikallelse för sina barn från de allmänna skolornas kristendomsundervisning.
Det borde därvid ankomma på Kungl. Maj:t att pröva, om trossamfund i sin
trosåskådning avvek så mycket från grunderna för kristendomsundervisningen
i de allmänna skolorna, att befrielse borde beviljas och samfundet erhålla rätt
att sörja för religionsundervisning åt barn, som tillhörde samfundet. I samband
därmed borde Kungl. Maj:t lämna erforderliga föreskrifter rörande religionsundervisningens
innehåll och kontrollen därav. Mera komplicerad ansågs frågan
vara om rätt till befrielse från kristendomsundervisning för barn utan konfession.
Även dessa barn borde vara tillförsäkrade en undervisning om religion och religiösa
förhållanden, som tillfredsställde kraven på orientering i nutidssamhället.
Kravet på objektivitet i undervisningen hölls levande just genom att den var
avsedd för barn från skilda läger och inte för en gallrad återstod. En tidig uppdelning
av barnen i »hedningar» och »kristna» ansågs föga förenlig med enhetsskolans
idé. Därför kunde rätt till frikallelse från kristendomsundervisningen i de
allmänna skolorna inte medges barn, som inte tillhörde något trossamfund.
Betänkligheter av detta slag behövde dock inte hindra, att ett barn, som inte
tillhörde något trossamfund, på skriftlig framställning från den som hade att
föra barnets talan erhöll befrielse från deltagande i morgonsamling, som föll
utanför lektionsramen. Det erinrades om att morgonbönsbefrielser medgavs vid
de flesta skolor av varierande orsaker i tämligen stor utsträckning; de frikallade
utgjorde ingen ensartad grupp, något som var ägnat att minska betänkligheterna.
Skolberedningen har hänvisat till behandlingen av de förevarandc frågorna
vid 1950 och 1951 års riksdagar samt föreslagit, att de därvid godtagna principerna
i sina huvuddrag intages i skollagen (6 § i beredningens förslag) och att
den nu gällande författningsregleringen i övrigt med i huvudsak oförändrat
innehåll införes i skolstadgan. Befrielse från morgonsamling torde härvid av
beredningen ha avsetts skola omfatta endast morgonsamling med religiöst inslag.
För remissyttrandena över skolberedningens förslag lämnas cn redogörelse å
s. 73—75 i propositionen.
38
Särskilda utskottets utlåtande nr 2 år 1962
Departementschefen anför: Såsom framgått av den nu lämnade redogörelsen
har frågan om elevs befrielse från skolans kristendomsundervisning och deltagande
i morgonsamling behandlats ingående av statsmakterna vid 1950 och 1951
års riksdagar. Vad som då beslöts har kommit till uttryck i nu gällande bestämmelser
i ämnet. Skolberedningen har inte tagit upp spörsmålen till närmare
behandling utan endast uttalat, att de tidigare godtagna principerna borde i sina
huvuddrag intagas i skollagen. I samband härmed har bestämmelserna redaktionellt
förenklats samt i ett visst avseende gjorts innehållsmässigt mera konsekventa
genom ett tillägg, att befrielsen från morgonsamling endast skall avse
sådan med religiöst inslag.
Vid remissbehandlingen har framkommit åtskilliga synpunkter på hithörande
problem. Speciellt intresse har det av beredningen föreslagna tillägget väckt hos
flera remissinstanser.
De vid remissbehandlingen aktualiserade frågorna är självfallet av stor principiell
betydelse. Utifrån skilda ideologiska utgångspunkter omfattas de av
många med ett starkt intresse samt väcker ofta en livlig debatt, då de förs fram.
Ett ställningstagande till de olika problem, som är förknippade med dessa frågor,
förutsätter emellertid ingående och väl nyanserade förarbeten. Sådana förelåg,
då statsmakterna senast behandlade frågorna. Skolberedningen har ansett sig
inte böra ånyo upptaga dem till behandling. Jag biträder denna uppfattning och
är således inte beredd att i förevarande sammanhang taga upp ämnet till ett
förnyat bedömande. Jag vill endast understryka det förhållandet, att då statsmakterna
år 1950 behandlade hithörande spörsmål, skedde det just i samband
med att riktlinjer drogs upp för det framtida skolväsendet.
I fråga om elevs befrielse från deltagande i morgonsamling har det av skolberedningen
gjorda tillägget tagits till intäkt för skilda tolkningar av stadgandets
innebörd. Det av beredningen föreslagna stadgandet avser givetvis inte att ge
uttryck åt vilken karaktär morgonsamlingen regelmässigt skall ges. I annat
sammanhang har jag starkt betonat kristendomsundervisningens objektiva karaktär.
Självfallet bör en liknande objektivitet komma till uttryck vid planläggningen
av skolans morgonsamlingar. I den mån morgonsamlingarna därvid
avses få ett religiöst inslag, skall vissa elever — vars religiösa uppfattning förutsätts
i väsentlig mån avvika från vad som vanligen kommer till uttryck i de
religiösa inslagen — befrias från deltagandet. Denna innebörd står i överensstämmelse
med statsmakternas tidigare beslut och någon saklig ändring har
således inte varit avsedd. Jag vill därför förorda, att det av beredningen föreslagna
tillägget införlivas med ifrågavarande bestämmelser. Med anledning av
de invändningar av praktisk natur, som gjorts mot den av skolberedningen
föreslagna lydelsen, vill jag framhålla att rektor, om det av organisatoriska skäl
skulle möta svårighet att ge befrielsen den avsedda begränsningen, kan begagna
den befogenhet han har att vidga befrielsen i den omfattning som är lämplig.
Motionerna. De i motionerna I: 718 och II: 858 samt I: 720 och II: 856 framförda
yrkandena om ändring av förevarande paragraf i lagförslaget motiveras
Särskilda utskottets utlåtande nr 2 år 1962
39
bl. a. med att de föreslagna bestämmelserna förutsätter befrielse endast från
morgonsamlingar med religiöst inslag och för dem som ej tillhör svenska kyrkan,
vilket motionärerna finner vara oförenligt med en konsekvent tillämpad religionsfrihet.
Lika väl finnes anledning att öppna möjlighet till befrielse även för
dem som på grund av sin religiösa övertygelse ser sig hindrade att bevista andra
slag av morgonsamlingar. Därjämte framhåller motionärerna som sin mening att
kristen tro och förkunnelse även framdeles bör ha en framträdande plats vid
utformningen av morgonsamlingarna.
I motionerna I: 717 och II: 847 göres gällande att det inte bör ingå i skolans
uppgifter att anordna samlingsstunder av religiös karaktär, och motionärerna
förmenar att det förhållandet att så skall kunna ske strider mot principen om
religionsfrihet.
De i motionerna 11:715 och 11:851 framställda yrkandena bygger på tanken
att lagförslaget på denna punkt fått en alltför snäv utformning för att fullt ut
tillgodose religionsfrihetsintresset.
Utskottet. I likhet med departementschefen anser utskottet att planläggningen
av skolans morgonsamlingar bör kännetecknas av en objektivitet liknande den
som bör komma till uttryck vid kristendomsundervisningen. Enligt utskottets
mening bör skolledningen och berörda lärare sträva efter att ge morgonsamlingarna
en sådan utformning, att de allra flesta elever kan deltaga däri utan att
behöva känna samvetsbetänkligheter. Av särskild vikt är också att morgonsamlingarna
— såsom framhållits i flera av motionerna — för att fylla sitt ändamål
att under en kort stund före dagens arbete ge tillfälle till en gemensam
inre samling och koncentration utformas på ett värdigt sätt.
Med en sådan planering som utskottet förordat kan det emellertid inte undvikas
att morgonsamlingar stundom får en sådan utformning med antingen
religiösa eller andra inslag, som mer eller mindre strider mot vad som är förenligt
med vissa elevers eller deras föräldrars religiösa uppfattning eller inställning
till livsåskådningsfrågor över huvud. För den som av sådana skäl
önskar bli befriad från deltagandet, bör möjligheten till befrielse inte vara
beroende endast av de förutsättningar som angivits i lagförslaget. Enligt utskottets
mening bör befrielse få meddelas, när föräldrarna framställt begäran därom
under åberopande av skäl av den art som nyss berörts.
LTtskottet vill med utgångspunkt i denna principiella inställning, som torde
vara väl förenlig med de tankegångar som ligger till grund för besluten av 1950
och 1951 års riksdagar i de föreliggande frågorna, förorda att bestämmelsen i
skollagen om befrielse från morgonsamling ges den utformningen, att elev på
begäran av föräldrarna må befrias från deltagande i morgonsamling, om skäl är
därtill. I denna regel innefattas även de fall, då befrielse bör meddelas med hänsyn
till skäl av praktisk art, såsom då elev har lång resväg till skolan eller dylikt.
Utskottet förutsätter att Kungl. Maj:t ger vederbörande överstyrelse i uppdrag
att ha uppmärksamheten riktad på hur morgonsamlingarna utformas i de
40
Särskilda utskottets utlåtande nr 2 år 1962
olika skolorna och på tillämpningen av regeln om befrielse samt att utfärda
erforderliga anvisningar i dessa hänseenden.
Med anledning av det i motionerna I: 718 och II: 858 framställda yrkandet om
utredning rörande särskilt anslag till ersättningar åt gästande morgonsamlingsförrättare
vill utskottet uttala, att den väckta frågan inte synes böra övervägas
innan närmare erfarenhet vunnits rörande den omfattning, i vilken morgonsamlingsförrättare,
som inte tillhör skolan, bör och kan anlitas. Utskottet kan därför
inte förorda bifall till berörda yrkande.
29 §.
I anslutning till bestämmelsen i förevarande paragraf att rätten till undervisning
i skolor som här avses skall vara beroende av tillgång på plats vill utskottet
med anledning av motionen II: 848 uttala, att denna rätt rimligtvis inte
kan få vara ovillkorlig utan måste ställas i relation bl. a. till de utbildningsresurser
som står till buds. Vad i nämnda motion anföres och yrkas bör därför inte
föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.
Yrkandet i motionen II: 849 att normer skulle införas i skollagen för urvalet
bland de behöriga inträdessökandena i de fall då antalet tillgängliga platser är
lägre än antalet behöriga sökande anser utskottet ej heller böra föranleda åtgärd
från riksdagens sida. De normer som kan erfordras i detta hänseende torde
liksom hittills få utfärdas av Kungl. Maj:t.
Författningssystemet i övrigt
I anslutning till vad i propositionen anföres om en omläggning av det grundläggande
författningssystemet för skolväsendet under skolstyrelsens förvaltning
föreslås i motionerna I: 715 och II: 855 att riksdagen skall anhålla om bearbetning
och översyn av skolberedningens förslag till skolstadga och andra berörda
författningar i syfte att åstadkomma en decentralisering av beslutanderätten
inom skoladministrationen.
Enligt vad utskottet inhämtat pågår för närvarande inom ecklesiastikdepartementet
arbete med utformningen av skolväsendets författningssystem, därvid
bl. a. företages en sådan undersökning som avses i motionerna. Utskottet förutsätter,
att alla de möjligheter till decentralisering som kan finnas tillvaratages
vid detta författningsarbete, och utskottet anser därför inte påkallat att riksdagen
tar något initiativ i förevarande fråga. I detta sammanhang vill utskottet
också understryka vad departementschefen anfört om nödvändigheten av att de
centrala skolmyndigheterna eftersträvar att så långt möjligt begränsa sina anvisningar
till väsentligheter, så att utrymme beredes underlydande myndigheter
och personal att i den praktiska tillämpningen ute på fältet utan bundenhet i
alla detaljer handla med utrymme för sunt förnuft och fritt skön.
Särskilda utskottets utlåtande nr 2 år 1962
41
Lagrådet
Lagrådet har — såsom framgår av det å s. 98 i propositionen intagna, i lagrådet
hållna protokollet — i några punkter framställt anmärkningar mot förslaget
till skollag av huvudsakligen formell natur. I propositionen har vad lagrådet
påpekat blivit beaktat.
Utskottets hemställan
Under åberopande av vad utskottet ovan anfört får utskottet hemställa,
A. att riksdagen måtte
1) i anledning av motionerna I: 717 och II: 847, I: 718 och
II: 858 samt I: 720 och II: 856 och med förklaring att riksdagen
funnit vissa ändringar böra vidtagas i det genom propositionen
framlagda förslaget till skollag ävensom med avslag å
motionerna I: 715 och II: 855, såvitt däri hemställts om ändring
i lagförslaget och om omprövning av frågan om fackrepresentation
i skolstyrelsen, och å motionerna I: 712 och II: 853, I: 714
och 11:850, 1:719 och 11:852, 1:713, 1:716, 11:848, 11:849
samt II: 854, för sin del antaga nämnda lagförslag med de ändringarna
däri att 26 och 27 §§ erhåller följande lydelse:
(Kungl. Maj:ts förslag)
Lärare och annan personal i grundskolan
ha att där främja trivsel och
arbetsglädje, söka vinna elevernas
förtroende och respektera dem såsom
självständiga människor. Kroppslig
bestraffning eller kränkande behandling
av elev må ej förekomma.
Elev skall visa aktning och lydnad
för personalen samt eftersträva ett
gott förhållande till övriga elever.
(Utskottets förslag)
Alla som verka inom grundskolan
ha att där främja trivsel och arbetsglädje.
Elev skall visa aktning och lydnad
för lärare och annan skolans personal
samt eftersträva ett gott förhållande
till övriga elever.
Kroppslig bestraffning eller kränkande
behandling av elev må ej förekomma.
42
Särskilda utskottets utlåtande nr 2 år 1962
(Kungl. Maj:ts förslag)
(Utskottets förslag)
27 §.
Elev i grundskolan skall ''på föräldrarnas
begäran befrias från att deltaga
i undervisning i kristendomskunskap,
om eleven tillhör trossamfund,
som fått Konungens tillstånd
att i skolans ställe ombesörja religionsundervisning.
Elev i grundskolan må på föräldrarnas
begäran befrias från att deltaga
i morgonsamling, om skäl äro
därtill.
Är elev befriad från undervisning i
kristendomskunskap eller tillhör elev
ej svenska kyrkan, skall han på föräldrarnas
begäran befrias från att deltaga
i morgonsamling med religiöst
inslag.
ven tillhör trossamfund, som fått
Konungens tillstånd att i skolans
ställe ombesörja religionsundervisning.
ning i
Elev skall på föräldrarnas begäran
befrias från att deltaga i undervisning
i kristendomskunskap, om ele
2) anse motionerna II: 715, såvitt nu är i fråga, och II: 851
besvarade genom vad utskottet under 1) hemställt;
B. att riksdagen måtte godkänna i propositionen förordade
grunder för inrättande av tekniskt råd vid länsskolnämnd samt
bemyndiga Kungl. Maj:t att utfärda i anslutning härtill erforderliga
bestämmelser;
C. att riksdagen i anledning av motionerna I: 711 och II: 857
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om prövning efter
erforderlig utredning av behörighetskraven för erhållande av
tjänst som skoldirektör och biträdande skoldirektör i kommun
med mera än en sådan tjänst samt om framläggande för riksdagen
av de förslag, som kan finnas påkallade;
D. att motionerna 1:718 och II: 858, såvitt däri hemställts
om utredning angående särskilt anslag till ersättningar åt gästande
morgonsamlingsförrättare, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd;
E. att motionerna I: 715 och II: 855, I: 718 och II: 858 samt
I: 720 och II: 856, i den mån de ej kan anses besvarade genom
vad utskottet ovan hemställt, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 10 maj 1962
På särskilda utskottets vägnar:
EMIL NÄSSTRÖM
Särskilda utskottets utlåtande nr 2 år 1962
43
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren: herr Näsström, fru Myrdal, herrar Källqvist, Lars
Larsson, Kaijser, Dahlberg, Torsten Andersson och Stefanson; samt
från andra kammaren: herrar Arvidson, Wiklund i Öjebyn, Helén, Haeggblom,
Blidfors, Larsson i Hedenäset, Johansson i Södertälje och Källstad.
Reservationer
Vid A i utskottets hemställan
Till 7 §.
Av herr Hceggblom, som ansett
a) att det stycke i utskottets utlåtande, som börjar »I enlighet» och slutar
»någon åtgärd» (s. 30 ovan), bort ha följande lydelse:
Under hänvisning till vad utskottet enligt reservation nr 31 till utskottets
utlåtande nr 1 denna dag anfört i anledning av motionen II: 735 tillstyrker
utskottet bifall till motionen I: 713.
b) att utskottet bort hemställa,
att riksdagen, med bifall till motionen I: 713 såvitt nu är i
fråga, måtte för sin del besluta att 7 § förslaget till skollag skall
erhålla följande lydelse:
7 §.
Skolstyrelsen är---hörande verksamhet.
Finnes i kommunen skola, som sägs i 2 § b), skall skolstyrelsen vara styrelse
även för den skolan och därtill hörande verksamhet. För tekniskt läroverk skall
dock finnas särskild styrelse.
På framställning---andra styckena.
Till 16 §.
Av herrar Lars Larsson, Torsten Andersson, Wiklund i Öjebyn, Blidfors, Larsson
i Hedenäset och Johansson i Södertälje, vilka ansett
a) att det stycke i utskottets yttrande i specialmotiveringen under 16 §, som
börjar »Fackrepresentationen i» och slutar »förnyat övervägande» (s. 33 ovan)
bort ersättas med text av följande lydelse:
Enligt utskottets mening kan från skilda synpunkter tungt vägande invändningar
göras mot det nuvarande systemet med fackrepresentation i skolstyrelsen.
I främsta rummet gör sig härvidlag gällande de betänkligheter, som med hänsyn
till principen om kommunal självstyrelse i och för sig kan anföras mot att företrädare
för en stor grupp anställda under styrelsen skall vara tillförsäkrade
44
Särskilda utskottets utlåtande nr 2 år 1962
rätt att närvara och yttra sig vid styrelsens eller dess avdelningars sammanträden
utan annan begränsning än som sammanhänger med vissa ärendens speciella
natur. Denna anordning saknar för närvarande motstycke inom övriga
sektorer av den kommunala förvaltningen, där man som regel tillför kommunala
nämnder och styrelser erforderlig fackinsikt på andra vägar, såsom genom föredragning
av sakkunnig personal eller inhämtande av yttranden. För ledamöternas
i skolstyrelsen del är närvaron av fackrepresentanter, i synnerhet till det
stora antal som den gällande ordningen medger, ägnad att begränsa möjligheterna
till en fri och otvungen handläggning av ärendena, vilket innebär risk för att
viktiga frågor om skolan och medborgarnas utbildning blir avgjorda utan fullt
beaktande av att skolan i första hand är en samhällsangelägenhet.
Med den uppläggning systemet fått blir det ytterst beroende på fackrepresentanterna
själva att avgöra i vilken omfattning de skall begagna sig av sin
rätt att närvara och därmed bereda styrelsen möjlighet att tillgodogöra sig sakkunskap
på det pedagogiska området. Någon skyldighet för rektor eller lärare
att i egenskap av fackrepresentant infinna sig vid skolstyrelsens sammanträden
har nämligen inte föreskrivits. Sannolikt har detta medverkat till att på sina
håll tendensen gått i den riktningen, att lärarrepresentanterna uppfattats och
uppfattat sig själva som partsrepresentanter; härmed har man avlägsnat sig
ganska långt från den grundtanke, på vilken fackrepresentationen bygger. Lärarnas
intresse av att inför styrelsen få framföra speciella önskemål och synpunkter
i egenskap av anställda torde i dagens läge långt effektivare och bättre kunna
tillvaratagas av fackliga organisationer och företagsnämnder.
I sammanhanget bör även erinras om att skolstyrelsens behov av fackinsikt
på andra områden än den pedagogiska, såsom när det gäller den psykologiska
och kurativa verksamheten, inte ansetts böra tillgodoses i en motsvarande
ordning, vilket kan sägas vara ett uttryck för bristande konsekvens. Systemets
orimlighet visar sig också just i den avsevärda omfattning en efter dessa principer
fullt genomförd fackrepresentation skulle få.
Även åtskilliga praktiska olägenheter har påvisats vara förenade med den nuvarande
fackrepresentationen. Det stora antalet fackrepresentanter, i kommuner
där skolväsendet omfattar flera skolformer är representanterna ofta flera än
ledamöterna, gör skolstyrelsen till ett oproportionerligt stort organ till men för
effektiviteten i arbetet. Den tungroddhet i handläggningsformerna, som fackrepresentationen
medfört, är oförenlig med vad man rörande skolstyrelsens organisation
i övrigt anfört i fråga om önskemålet att hålla antalet ledamöter på en
förhållandevis låg nivå, syftande till att erhålla smidiga former för arbetet.
Det i detta syfte tillskapade systemet med avdelningar har också på grund av
fackrepresentationens storlek inte visat sig uppfylla de förväntningar som ställts.
Bland de motiv som anförts till stöd för fackrepresentationen har särskilt
framhållits önskemålet att underlätta en smidig övergång till det år 1958 genomförda
nya systemet för skolans lokala ledning med olikartade skolor sammanförda
under en gemensam skolstyrelse. Denna synpunkt måste i dagens läge
Särskilda utskottets utlåtande nr 2 år 1962 45
anses ha spelat ut sin roll i och med att förhållandena stabiliserats och skolväsendet
av allt flera kommit att betraktas som en enhet i stort.
Enligt utskottets uppfattning är det en självfallen angelägenhet att skolstyrelsen
liksom alla andra kommunala styrelser och nämnder inom skilda verksamhetsgrenar
tillföres den sakkunskap som erfordras för fullgörandet av arbetsuppgifterna.
Ett lämpligt avvägt samspel mellan lekmannastyre och fackkunskap
är av stor betydelse inom kommunalförvaltningen i allmänhet och bör
även ges möjlighet att komma till sin rätt inom skolförvaltningen. I överensstämmelse
med strävandena att vinna enhetliga former för kommunal förvaltning
bör detta önskemål i fortsättningen tillgodoses på ett sätt som inte avviker
från vad i allmänhet gäller. För skolans del kan nämligen inte längre anses
föreligga sådana speciella omständigheter, som i förevarande avseende motiverar
en särreglering. Skolstyrelsens behov av sakkunnig hjälp bör därför tillgodoses,
utom genom den uppgift skolchefen redan nu har att fullgöra härvidlag eller
genom åliggandet för styrelsen att i viktigare ärende rörande viss skola bereda
rektor tillfälle att yttra sig, i den ordningen, att styrelsen i den mån det är påkallat
skall kunna kalla rektorer, lärare och annan personal för att tillhandagå
med upplysningar eller inhämta yttranden från kollegier. Pedagogisk sakkunskap
torde även kunna komma skolstyrelsen till godo genom olika slags framställningar,
som lärarkårerna kan göra.
Men hänsyn till vad ovan anförts finner utskottet övervägande skäl tala för
att fackrepresentationen i skolstyrelsen avskaffas och att följaktligen 16 § andra
stycket utgår ur lagtexten.
b) att utskottet bort hemställa,
att riksdagen, i anledning av motionerna I: 712 och II: 853
samt II: 854, måtte för sin del besluta att 16 § förslaget till
skollag skall erhålla följande lydelse:
16 §.
Vid sammanträde---till protokollet.
Till 25 §.
Av herrar Kaijser och Hceggblom, vilka ansett
a) att utskottets yttrande i specialmotiveringen under 25 § (s. 36 ovan) bort
ha följande lydelse:
Enligt reservation nr 9 till utskottets utlåtande nr 1 har utskottet tillstyrkt
bifall till där gjord hemställan, att val av studieväg skall ske efter samråd med
elevernas lärare. Med hänvisning till den motivering, som därvid anförts, tillstyrker
utskottet att 25 § i förslaget till skollag får utformas så, att föräldrarnas
val av studieväg sker efter samråd med skolan.
46
Särskilda utskottets utlåtande nr 2 år 1962
b) att utskottet bort hemställa,
att riksdagen, med bifall till motionerna I: 714 och II: 850
såvitt nu är i fråga, måtte för sin del besluta att 25 § förslaget
till skollag skall erhålla följande lydelse:
25 §.
Studieväg för elev i grundskolan väljes av föräldrarna efter samråd med
eleven och skolan.
Uttagning till---yttra sig.
Till 26 §.
Av herrar Kaijser och Hceggblom, vilka ansett
a) att utskottets yttrande i specialmotiveringen under 26 § (s. 36 ovan) bort
ha följande lydelse:
I motionerna I: 714 och II: 850 har framhållits, att 26 § erhållit en olycklig
formulering. Utskottet vill understryka detta och särskilt framhålla, att denna
paragraf, som skall ange betingelserna för skolpersonalens och elevernas samverkan,
inte berör det problem som i dagens situation är av dominerande betydelse
för ett stort antal skolor, nämligen frågan om disciplin och ordning under skolarbetet.
Den enda antydningen av detta problem finnes i uttalandet att kroppslig
bestraffning eller kränkande behandling av elev ej må förekomma. Som ett
flertal instanser representerande lärarsammanslutningar framhållit, bör denna
formulering kunna utgå ur skollagen, enär straffsanktion finnes enligt strafflagens
regler. Om formuleringen sättes in i lagen, ger detta den felaktiga bilden
att efterlevnaden av detta förbud skulle vara bristfällig i våra nuvarande skolor
och att detta utgör det viktigaste hindret för trivsel och arbetsglädje i skolan.
Utskottet anser, att paragrafen bör utformas så, att den framhåller betydelsen
av god arbetsordning och vårdat uppförande och att personalens strävan att
åstadkomma detta bör ha skolledningens stöd. Utskottet tillstyrker därför bifall
till yrkandet i motionerna.
b) att utskottet bort hemställa,
att riksdagen, med bifall till motionerna 1:714 och 11:850
såvitt nu är i fråga, måtte för sin del besluta att 26 § förslaget
till skollag skall erhålla följande lydelse:
26 §.
Lärare och annan personal i grundskolan ha att med upprätthållande av god
arbetsordning främja trivsel och arbetsglädje, söka vinna elevernas förtroende
och respektera deras individualitet.
Särskilda utskottets utlåtande nr 2 år 1962
47
Personalens strävan att upprätthålla god ordning skall ha skolledningens stöd.
Elev skall visa lydnad och aktning för personalen, iakttaga ett vårdat uppförande
och eftersträva ett gott förhållande till övriga elever samt efter bästa
förmåga söka tillgodogöra sig undervisningen.
Till 34 §.
Av herrar Källqvist, Kaijser Stefanson, Helén, Hceggblom och Källstad, vilka
ansett,
a) att det stycke i utskottets utlåtande, som börjar »Uskottet har» och slutar
»någon åtgärd» (s. 32 ovan), bort ha följande lydelse:
Utskottet biträder i allt väsentligt vad departementschefen förordat med avseende
på den nu berörda regleringen av barnens skolpliktsförhållanden. Vad
angår det i motionerna väckta förslaget kan emellertid ifrågasättas, om tillstånd
av skolstyrelsen skall behövas, när föräldrar önskar placera sitt barn i privat
skola , innan barnet uppnått skolpliktig ålder. Frågan om en generell sänkning
av skolpliktstidens nedre gräns har i förevarande sammanhang inte upptagits till
närmare överväganden. När en prövning av denna fråga framdeles kan bli
aktuell, torde erfarenheter från de privata skolornas verksamhet kunna ge värdefulla
bidrag för bedömningen. Än gynnsammare betingelser för insamlandet
av sådana rön skulle erhållas, därest förtida intagning finge prövas och bedömas
av skolorna själva och barnens föräldrar. Ett borttagande av den nuvarande
prövningen av skolstyrelsen i dessa fall torde inte behöva medföra några olägenheter
med hänsyn till barnen. Samtidigt skulle härmed uppfyllas ett av många
föräldrar uttalat önskemål. På grund härav anser sig utskottet böra förorda, att
förtida intagning av barn i privat skola, vare sig den är statsunderstödd eller ej,
skall få ske utan medgivande av skolstyrelsen. I följd härav bör tredje stycket
i 34 § i lagförslaget utgå.
b) att utskottet bort hemställa,
att riksdagen, med bifall till motionerna 1:719 och 11:852,
måtte för sin del besluta att 34 § förslaget till skollag skall
erhålla följande lydelse:
34 §.
I annan---förestå skola.
Uppfyller skolan---skolans ledning.
48
Särskilda utskottets utlåtande nr 2 år 1962
Särskilt yttrande
av herr Stefanson.
Beträffande förslaget att inordna de tekniska läroverken under de kommunala
skolmyndigheterna hyser jag full förståelse för de skoladministrativa skäl, som
dikterat utskottets ställningstagande. I synnerhet den blandning av olika gymnasieformer,
som tillkomsten av tekniska grenar etc. innebär, talar otvivelaktigt
för en likartad handläggning av samtliga gymnasiefrågor. Jag finner det emellertid
angeläget att understryka, att de särskilda styrelser, som hittills handlagt
de tekniska läroverkens angelägenheter, har utgjort en utomordentligt värdefull
stimulans för skolformen och dess arbete och givit möjligheter till direkta kontakter
mellan den huvudsaklige avnämaren av elever och skolorna. Utan denna
kontakt skulle sannolikt de tekniska läroverkens utbildning ha haft större svårigheter
att på ett riktigt sätt anpassa sig till ett växlande behov. Denna omständighet
har omvittnats både från industrins och från läroverkens sida.
Jag finner det därför angeläget understryka önskvärdheten av att — om riksdagen
beslutar i enlighet med utskottets förslag — nya vägar söks för upprätthållandet
av dessa kontakter. De bör etableras på det lokala planet, alltså kring
varje läroverk för sig och icke enbart på länsplanet såsom förslaget om särskilda
nämnder, knutna till länsskolnämnderna, anger.
Ivar H«ggströms Tryckeri AB • Stockholm 1962
620807