Kungl. Maj:ts proposition nr 201 år 1961

1

Nr 201

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anvisande av
medel till jordfonden å tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1961/62, m. m.; given Stockholms slott
den 10 november 1961.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Gösta Netzén

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att j ordf onden för budgetåret 1961/62 tillföres
ett ytterligare medelstillskott om 4 000 000 kronor. I anslutning därtill behandlas
i propositionen åtgärder i syfte att från fonden avföra vissa fastigheter,
som förvärvats för längre tid sedan. Samtidigt förordas att lantbruksstyrelsen
då särskilda skäl föreligger skall äga befogenhet att i stället för lantbruksnämnd
träffa avtal om förvärv av fastigheter med anlitande av jordfondsmedel
eller om överlåtelse av fastigheter som redovisas under berörda
fond.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1061. 1 samt. Nr 201

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 201 år 1961

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
å Stockholms slott den 10 november 1961.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Nilsson, Sträng, Andersson, Lange,

Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam,

Hermansson.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Netzén, fråga om anvisande av
medel till jordfonden å tilläggsstat I å riksstaten för budgetåret 1961/62,
m. m. samt anför därvid följande.

I skrivelse den 22 september 1961 har lantbruksstyrelsen hemställt, att
jordfonden under innevarande budgetår måtte tillföras ytterligare 10 000 000
kr. över framställningen har remissyttrande avgivits av lantmäteristyrelsen.

Vidare har lantbruksstyrelsen i skrivelse den 7 november 1961 anhållit
om bemyndigande att i allmänna marknaden låta försälja vissa restfasligheter.

Lantbruksstyrelsens framställning den 22 september 1961. Inledningsvis
redogör styrelsen för det för innevarande budgetår disponibla fondkapitalet
samt för verksamheten under budgetåret 1960/61 och anför därvid bl. a.
följ ande.

Jordfondens totala belopp var vid utgången av budgetåret 1960/61
68 178 259 kr. Den kassamässiga behållningen var 5 647 155 kr., varav ca
1 500 000 kr. var odisponerad. För innevarande budgetår anslogs 4 000 000
kr. till ökning av fonden. Till förfogande vid budgetårets början stod alltså
ett belopp av ca 5 500 000 kr.

Under budgetåret 1960/61 togs i anspråk ett belopp av 26 417 882 kr., medan
till följd av försäljningar, utarrenderingar m. m. inflöt 22 727 061 kr.
Medelsförbrukningen ökade med nära 17 procent i förhållande till föregående
budgetår.

I fråga om försäljningsverksamheten beträffande fastigheter å jordfonden
framhåller styrelsen, att den starkt framhävt att omsättningen bör ske
så snabbt som möjligt. I sammanhanget anför styrelsen i huvudsak följande.

Lantbruksnämnderna har gjort verkliga ansträngningar att aktivisera försäljningarna.
Vidare har byråchefen på byrån för yttre rationalisering fortlöpande
ägnat denna verksamhet särskild uppmärksamhet de senaste åren.
De ökade insatserna har också givit betydande resultat. Fastigheterna har i

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 201 år 1961

stort sett endast legat relativt kort tid å fonden. Försäljningssummorna har
ökat från 14 ä 15 milj. kr. under åren 1957/58 och 1958/59 till 21 å 23 milj.
kr. under åren 1959—1961, eller med ca 50 procent. Möjligheterna att nå en
ytterligare ökning av takten i omsättningen är dock begränsade. Bland inverkande
faktorer nämnes att de presumtiva köparna i många fall är gamla
och vill vänta en tid, att kapitaltillgången och kreditmöjligheterna lägger
hinder i vägen för omedelbara förvärv, att i stor utsträckning omfattande
markbyten måste genomföras som en första etapp samt att genomförandet
av lantmäteriförrättningar tar lång tid.

Styrelsen framhåller även att statsmakterna detta år uttalat sig för att
lantbruksnämndernas rationaliseringsinitiativ i förekommande fall snabbt
bör följas upp med i sammanhanget erforderliga lantmäteriförrättningar.

Till belysning av försäljningen av jordfondsfastigheter har styrelsen upprättat
följande sammanställning av innehavet den 1 januari 1959 och den 1
september 1961 av före år 1959 inköpta fastigheter.

Inköpsår

Antal

Areal hektar

åker

skogsmark

1/1 1959

1/9 1961

1/1 1959

1/9 1961

1/1 1959

1/9 1961

Från egnahemsor-ganen övertagna

egendomar......

1948—1953 ......

1954 ............

1955 ............

1956 ............

1957 ............

1958 ............

Hela riket

38

375

157

195

198

275

333

1571

22

204

77

108

116

139

162

828

80,3

1 584,5
594,2

835.4

786.5

1108,5

1 843,2

6 832,6

34,9

1087,0

308.2
466,6
458,9

526.2

900.2

3 782,0

9 542,4

12 936,3

3 960,0

5 943,7

8 525,6

9 302,8
11691,2

61 902,0

6 641,2

7 636,4

2 217,1

3 558,4

5 001,6

4 973,7

5 755,2

35 783,6

Stvrelsen har jämväl redovisat värdet av före den 1 januari 1959 förvärvade''
fastigheter, som den 1 september 1961 kvarstod å jordfonden, ävensom
detta värde fördelat på orsak till att försäljning ännu ej skett. Uppgifterna
i fråga framgår av följande tabell.

Anledning till att försäljning ej ägt rum

A. Förhandlingar med lantbrukare vilka väntas resultera
i försäljning senast den 31 december 1961

B. Förhandlingar med lantbrukare vilka väntas resultera
i försäljning under år 1962..............

C. Bylesförhandlingar med bolag och domänverket

D. Lantmäteriförrättningar ..........................

E. Bationaliseringsinsatser, vilka väntas avslutade
efter 1962 och ej redovisats under C och D ..

Värde i kr. Procent av
totalt värde

2 636 100 10,3

5 220 413 20,4

3 809 510 14,9

3 636 979 14,2

10 285 744 40,2

25 588 746 100,0

Härefter redogör styrelsen för de förhållanden som påverkar behovet av
medel för fastighetsförvärv och uttalar härvid bl. a. följande.

4

Kuncjl. Maj.ts proposition nr 201 år 1961

Framhållas ma att de s. k. koncentrerade rationaliseringsinsatserna inom
jord- och skogsbruket i de fyra nordligaste länen och i Kopparbergs län är
ägnade att ställa ytterligare anspråk på fastighetsinköp utöver vad som föranledes
av den gängse rationaliseringsverksamheten. Vidare får de införda
lättnaderna i beskattningen för realisationsvinst och för skogsinkomst vid
fastighetsöverlåtelse, som sker som ett led i den yttre rationaliseringen, ävensom
den nyligen beslutade befrielsen från stämpelavgift i sådant sammanhang
alltmera praktisk betydelse för inköpsverksamheten. Stvrelsen framhåller
även att från vederbörande statliga myndigheters samt från skogsägarnas
och deras intresseföreningars sida nu allt mera konsekvent ansträngningar
göres för att åstadkomma en mera genomgripande och omfattande strukturoch
arronderingsrationalisering i skogsbruket. För lantbruksorganisationens
del innebär detta bl. a. behov av insatser för att genom fastighetsförvärv underlätta
bytesverksamhet eller sammanslagning till större skogsbruksenhelei.
På senaste tid har också vissa nya initiativ tagits till byten med domänverket.
Härjämte nämner styrelsen, att avsevärda belopp å jordfonden i vissa
län har anlitats för fastighetsinköp i samband med fastighetsreglering i
anslutning till större allmänna vägprojekt, exempelvis motorvägarna. Härigenom
har betydande rationalisering av jordbruk vunnits i anslutning till
nya vägsträckningar. Slutligen har antalet hemhud från markägare undergått
en markant ökning under innevarande år och är nu större än någonsin
tidigare.

Styrelsen uttalar, att mot bakgrunden av inköpsverksamhetens utveckling
torde den disponibla behållningen under jordfonden vid ingången av innevarande
budgetår jämte vid fastighetsförsäljning inflytande medel inte komma
att förslå utan i stället en betydande medelsbrist uppkomma. Redan i
början av budgetåret har en klar tendens till ökning av inköpsverksamheten
förmärkts. Sålunda har från ett län anmälts ett inköpsprojekt vartill skulle
åtgå mellan 3 500 000 och 4 000 000 kr. av fonden. I ett annat län har man
redan nu bundit sig för inköp på inemot 1 000 000 kr. och i ett tredje län har
man för tiden fram till den 1 januari 1902 begärt en medelstilldelning av
2 000 000 kr.

Enligt styrelsen är det angeläget att ett medelstillskott tillföres fonden
inom kort och ej först vid så sen tidpunkt att en alltför stor återhållsamhet
vid inköpsverksamhetens planering framtvingas. Vid medelsbrist kan styrelsen
inte lämna lantbruksnämnderna medelsanvisningar, som förslår någon
tid framöver, utan måste anvisa medel för varje aktuellt köp för sig. Detta
medför merarbete och omgång. Styrelsen framhåller, att man nu när som
helst kan vara inne i ett skede, där rationaliseringsinitiativ av betydande
storlek och verkningsgrad skulle kunna genomföras om medelstillgången å
jordfonden så medger. Ett medelstillskott till fonden å tilläggsstat bör därför,
anför styrelsen, förslå till dels en viss ökning av mera normala rationaliseringsinköp
samt en begynnande breddning av verksamheten, dels möjliggöra
att man åtminstone i viss omfattning kan inrikta sig på större kapitalkrävande
projekt.

Yttrande. Lantmäteristyrelsen tillstyrker, att jordfonden förstärkes och
anför som skäl härför främst betydelsen av att de koncentrerade insatserna
för jordbrukets och skogsbrukets rationalisering ej hindras.

5

Kungl. Maj. ts proposition nr 201 år 1061

Vad gäller lantmäteriförrättningar berörande fastigheter å jordfonden uttalar
styrelsen, att den låtit verkställa inventering rörande läget den 15 september
1961 angående ej avslutade förrättningar för ändring i fastighetsindelningen
berörande dylika fastigheter. Inventeringen visar, att pågående
förrättningar tillsammans omfattar fastigheter av nämnt slag med eu areal
av ca 14 900 ha och med ett taxeringsvärde av ca 8 900 000 kr. Styrelsen har
i cirkulär till överlantmätarna och cheferna för enheterna i förrättningsorganisationen
understrukit angelägenheten av att förrättningarna i fråga företages
till handläggning så snart som möjligt efter det ansökan inkommit. I
vissa fall är det emellertid inte möjligt eller lämpligt alt i omedelbar anslutning
till ett fastighetsförvärv av lantbruksnämnd för rationaliseringsändamål
genomföra de fastighetsregleringsåtgärder som erfordras för fastighetsinnehavets
avveckling. Detta gäller främst då förhållandena är sådana att
behovet av storleksrationalisering i ett sammanhang inom ett större område
är framträdande och till följd härav anskaffning av en stor rationaliseringsreserv
erfordras.

Styrelsen framhåller vidare, att ett ej ringa antal av de fastigheter, som
lantbruksnämnderna torde ha förvärvat för jordfondsmedel, på grund av
ändrade förutsättningar efter tiden för förvärvet inte f. n. torde komma att
direkt disponeras för förstärkning av jordbruksfastigheter. Många av dessa
fastigheter skulle emellertid sannolikt genom att ingå i byte med domänverkets
eller bolags fastighetsinnehav kunna bli av direkt betydelse för det enskilda
jordbruket. Vidare anser styrelsen, att i de fall överflödigt brukningscentrum
finns på jordbruksfastighet hinder inte bör möta att redan på ett
tidigt stadium försälja och avskilja sådant brukningscentrum till särskild
fastighet.

Lanlbruksstyrelsens skrivelse den 7 november 1961. I skrivelsen framhålles
att lantbruksnämnderna den 1 juli 1948 från egnahemsorganen övertog ett
flertal fastigheter, vilka huvudsakligen låg i Västernorrlands, Västerbottens
och Norrbottens län. Fastigheterna i fråga hade ursprungligen förvärvats
för att ingå i s. k. jordanskaffningsföretag. Sedan kolonisationsverksamhet
blivit inaktuell på grund av den ekonomiska utvecklingen har delar av nyss
nämnda fastighetsinnehav använts till förstärkning av redan befintliga jordbruk
eller till markbyten. Den 1 september 1961 uppgick dock den ännu ej
försålda arealen till ca 35 ha åker och ca 6 640 ha skogsmark. Vid utgången
av 1962 beräknas innehavet ha reducerats till ca 20 ha åker och ca 1 700 ha
skogsmark.

Lantbruksstyrelsen räknar med att en viss del av sistnämnda innehav inte
kommer att användas för rationaliseringsändamål inom överskådlig tid.
Med hänsyn härtill och till önskvärdheten av att lantbruksnämndernas fastighetsinnehav
relativt snabbt omsättes anhåller styrelsen om bemyndigande
att uppdra åt vederbörande lantbruksnämnd att på lämpligt sätt å den allmänna
marknaden låta försälja de fastigheter som inom överskådlig lid
inte beräknas komma till användning för jordbrukets och skogsbrukets rationalisering.

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 201 år 1961

I anslutning härtill framhåller styrelsen att det även i andra fall i framtiden
kan visa sig att delar av fastigheter eller hela fastigheter, som förvärvats
för en tilltänkt rationalisering, på grund av ändrade förhållanden
inte blir använda för det avsedda ändamålet. Även om de då vanligen genom
byten o. d. ändå kan föras in i rationaliseringsprocessen, kan undantagsvis
överlåtelse i annan ordning böra ske. Det begärda bemyndigandet bör täcka
även sådana fall.

Departementschefen. Angelägenheten av att den yttre rationaliseringen av
jordbruks- och skogsfastigheter sker i ökad utsträckning har understrukits
i skilda sammanhang under senare år. Beslut om åtgärder i detta syfte har
också fattats av de tre senaste årens riksdagar. Intensifieringen av den yttre
rationaliseringen ställer, såsom lantbruksstyrelsen framhåller, oundvikligen
ökade krav på att medel finns tillgängliga i jordfonden för förvärv av fastigheter,
som bedöms böra tagas i anspråk för rationaliseringsändamål. Att ett
tillfälligt överförande av sådana fastigheter till lantbruksnämnderna i hög
grad underlättar rationaliseringsprocessen är ovedersägligt. Förvärv bör dock
ske endast när det föreligger sannolikhet för att fastigheten relativt snart
kommer alt användas för rationalisering. Likaså ligger det enligt min uppfattning
i sakens natur att inköp av fastigheter i syfte att erhålla erforderlig
rationaliseringsreserv i anslutning till mer omfattande fastighetsregleringar
bör avvägas med hänsyn till rationaliseringsorganens personella resurser
att inom överskådlig tid genomföra projekten.

Medelstillgången under jordfonden innevarande budgetår kan vid en omsättning
av samma storlek som under budgetåret 1960/61 beräknas uppgå
till i runt tal 28 200 000 kronor. Med hänsyn till vad lantbruksstyrelsen anfört
rörande medelsbehovet anser jag detta belopp vara för knappt för att
medge den eftersträvansvärda ökningen av strukturrationaliseringen i fråga
om skogs- och jordbruksmark. Nämnas må att enligt lantbruksstyrelsens statistik
belastningen på jordfonden under första kvartalet detta budgetår varit
omkring 2 000 000 kronor högre än under motsvarande kvartal förra året.

En förstärkning av de disponibla tillgångarna under jordfonden bör enligt
min mening i första hand ske genom att ytterligare medel lösgöres inom ramen
för fondens nuvarande totala kapital. I detta syfte har lantbruksstyrelsen
nu påbörjat en detaljerad genomgång av möjligheterna att så snart ske
kan avveckla väsentliga delar av det fastighetsinnehav, som förvärvats
före år 1959. Speciell uppmärksamhet ägnas härvid sådana fastigheter, som
inköpts före år 1953. Beträffande sistnämnda fastigheter anser jag att
målsättningen bör vara att, därest ej särskilda skäl talar däremot i det enskilda
fallet, desamma avvecklas före utgången av nästa budgetår. I de fall
det ej visar sig möjligt att överlåta fastigheterna i fråga för förstärkning av
skogs- och jordbruksfastigheter i enskild ägo bör de antingen utnyttjas för
byten mot av domänverket eller av bolag innehavd mark, som kan användas
för strukturrationalisering inom näraliggande tid, eller också utbjudas till
försäljning på allmänna marknaden. Jag föreslår att Kungl. Maj:t inhämtar

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 201 år 1961

riksdagens medgivande att bemyndiga lantbruksstyrelsen att låta vidtaga
sistnämnda slag av försäljningar. Jag utgår från att lantmäteriförrättningar,
som erfordras för att genomföra det nu nämnda intensifierade försälj ningsoch
bytesförfarandet, kommer att handläggas med all möjlig skyndsamhet.
Det bör uppdragas åt lantbruksstyrelsen att halvårsvis inkomma till Kungl.
Maj :t med redogörelse för avvecklingen av det fastighetsinnehav som är äldre
än tre år.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att lantbruksnämnderna under
senare år gjort betydande ansträngningar för att höja takten i omsättningen
av fastigheter å jordfonden. Därigenom har den tid nyförvärvade fastigheter
belastar fonden reducerats avsevärt. Denna tid är nu genomsnittligen inte
mycket längre än vad som torde erfordras för det omedelbara affärsmässiga
och fastighetstekniska genomförandet av jordförmedlingen och rationaliseringsåtgärderna.

I ett stort antal fall förekommer att fastigheter, som förvärvas med jordfondsmedel
i syfte att sammanläggas med eller uppdelas mellan andra fastigheter,
är försedda med byggnader som blir överflödiga. Dessa byggnader bör
jämte tomtområden så vitt möjligt avskiljas och försäljas i nära anslutning
till att fastigheterna förvärvas. Med hänsyn till att fastigheterna inköpts för
strukturrationalisering bör, såsom lantmäteristyrelsen berört, hinder av
jordbrukspolitik natur ej möta mot för ändamålet erforderliga fastighetsbildningsåtgärder.

Genom beslut av årets riksdag (prop. 134; JoU 28; rskr. 271) bemyndigades
lantbruksstyrelsen alt träffa avtal i anslutning till arronderingsbylen
berörande fastigheter som innehas av lantbruksorganisationen, då fråga
är om byten som berör två eller flera lantbruksnämnders områden. Även
fastighetsförvärv och försäljningar utan direkt samband med avtal om arronderingsbyten
kan behöva ske under beaktande av förhållanden inom en
större region än ett län. Jag vill därför såsom ett led i strävandena att påskynda
omsättningen av fastigheter å jordfonden förorda, att lantbruksstyrelsens
befogenhet vidgas till att, där särskilda skäl föreligger, träffa sådana
förvärvs- och överlåtelseavtal som eljest ankommer på lantbruksnämnd.

Enligt mina beräkningar bör genom de nyss förordade åtgärderna för avveckling
av vissa äldre fastigheter den disponibla medelstillgången under
jordfonden stiga med minst 1 500 000 kronor under återstoden av innevarande
budgetår. Med hänvisning till vad lantbruksstyrelsen anfört beträffande
det ökade medelsbehovet för att strukturrationaliseringen ej skall hämmas
vill jag föreslå att utrymmet för fastighetsförvärv härutöver vidgas genom
ett tillskott å 4 000 000 kronor till jordfonden för budgetåret 1961/62.
I sammanhanget torde få erinras om att jag redan i årets statsverksproposition
vid anmälan av frågan om förstärkning av fonden (Bil. 31, p. 18)
anförde, att jag avsåg att senare å lilläggsstat utifrån då föreliggande omständigheter
la upp frågan om ytterligare anslag av skälig storlek. Även riksdagen,
som framhöll att den yttre rationaliseringen inte bör få hindras av

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 201 år 1961

alltför ringa fondkapital, pekade på möjligheten av yrkande av ytterligare
anslag å tilläggsstat (JoU 6, p. 16; rskr. 162).

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att
Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

1) till Jordfonden å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1961/62 anvisa ett investeringsanslag av 4 000 000 kronor;
samt

2) medgiva att lantbruksstyrelsen må erhålla de i det föregående
förordade bemyndigandena.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:
Jan Brandt

Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 611208