Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1961

1

Nr 188

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändring i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370), m. m.; given Stockholms slott den 27
oktober 1961.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen

dels att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
370);

2) förordning angående ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 576)
om statlig inkomstskatt;

3) lag angående ändrad lydelse av 19 § 1 och 2 mom. lagen den 29 juni
1946 (nr 431) om folkpensionering;

4) förordning angående ändring i förordningen den 1 december 1959
(nr 507) om allmän varuskatt;

5) förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 7 april
1961 (nr 372) om bensinskatt;

6) förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr
272); samt

7) förordning om ändrad lydelse av 22 § 1 mom. och 68 § taxeringsförordningen
den 23 november 1956 (nr 623);

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en långt gående reform på beskattningens område.
Betydande lättnader i inkomstskattehänseende genomföres i alla inkomstlägen
med huvudvikten på de små och medelstora inkomsttagarna, särskilt
barnfamiljerna. I sammanhang därmed sker en omfördelning från direkt
till indirekt beskattning. Som helhet innebär förslaget en sammanlagd
skattelättnad på 300 miljoner kr.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 188

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 188 år 1961

Inkomstskatten m. m.

1. Dyrortsgrupperingen slopas.

2. Ortsavdragen höjes och fastställes enhetligt till 4 500 kr. för gifta (nu
3 680—4 000 kr.) och 2 250 kr. för ogifta (nu 1 840—2 000 kr.).

3. Statsskatten sänkes genom nya skatteskalor:

a) skatten blir proportionell för inkomster upp till 20 000 kr. för gifta
och 10 000 kr. för ogifta (nu 14 000 kr. och 7 000 kr.),

b) tudelningsgränsen vid sambeskattningen höjes till 24 500 kr. (nu
16 500 kr.),

c) marginalskatten minskas för inkomster mellan 14 000 och 30 000 kr.
för gifta samt 7 000 och 27 000 kr. för ogifta,

d) marginalskatten blir oförändrad för högre inkomster.

4. Barnbidragen höjes med 100 kr. till 550 kr. per år (se prop. nr 190).

5. Folkpensionsavgift och avgift för sjukvårdsförsäkring bortfaller för
taxerade inkomster upp till 2 400 kr. (nu 1 200 kr.).

6. Sjömansskatten sänkes i samma omfattning som den vanliga inkomstskatten.

7. Deklarationsskyldigheten borttages för inkomster upp till 2 400 kr. (nu
1 200 kr.).

Omsättningsskatten m. m.

1. Omsättningsskatten (allmänna varuskatten) höjes från 4 procent till
6 procent.

2. Bensinskatten höjes med 5 öre per liter och skatten på motorbrännolja
med 4 öre per liter.

Övriga åtgärder (förslag framlägges senare)

1. Kommunerna får full kompensation för det skattebortfall som uppkommer
genom dyrortsgrupperingens slopande och höjningen av ortsavdragen.

2. Bidraget till skattetyngda kommuner ökas med ca 30 miljoner kr.
Skattebortfall m. m.

1. Inkomstskatten sänkes med 1 125 miljoner kr.

2. Barnbidragen höjes med 175 miljoner kr.

3. Folkpensionärerna får ett indextillägg om 40 miljoner kr.

4. De indirekta skatterna höjes med 1 040 miljoner kr., varav omsättningsskatten
med 900 miljoner kr.

5. Total skattelättnad alltså (1 125 + 175 +40 — 1 040 =) 300 miljoner
kr.

Ikraftträdande

Reformerna avses i princip träda i kraft vid 1962 års ingång. Källskattetabeller
och sjömansskattetabeller med de lägre skatterna beräknas bli tilllämpliga
fr. o. m. mars månad 1962.

Kungl. Maj.ts proposition nr 188 år 1961

3

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 48 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28 september
1928 skall upphöra att gälla samt att 48 § 2 mom. och 52 § 1 mom.
samma lag1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

48

1 mom. Samtliga orter i riket
indelas i ortsgrupper till ett
antal av fem (ortsgrupp I—ortsgrupp
V) eller det lägre antal, som fastställes
genom särskild författning. Indelningen
i ortsgrupper fastställes av
Konungen för en tid av fem år i sänder.
Fastställd indelning kan, då sådant
påkallas av särskilda omständigheter,
av Konungen jämkas.

2 mom. Skattskyldig fysisk--

Skattskyldig, som under beskattningsåret
varit gift och levt tillsammans
med andra maken, åtnjuter
kommunalt ortsavdrag med följande
belopp, nämligen i ortsgrupp I 3 360
kronor, i ortsgrupp II 3 520 kronor,
i ortsgrupp III 3 680 kronor, i ortsgrupp
IV 3 840 kronor och i ortsgrupp
V 4 000 kronor.

Gift skattskyldig,----— — stycke sägs.

(Föreslagen lydelse)

----nedan sägs.

Skattskyldig, som under beskattningsåret
varit gift och levt tillsammans
med andra maken, åtnjuter
kommunalt ortsavdrag med 4 500
kronor.

Annan skattskyldig än i andra eller
tredje stycket sägs (ensamstående)
äger åtnjuta kommunalt
ortsavdrag med 2 250 kronor.

Annan skattskyldig än i andra eller
tredje stycket sägs (ensamstående)
äger åtnjuta kommunalt
ortsavdrag med följande belopp, nämligen
i ortsgrupp I 1 680 kronor, i
ortsgrupp II 1 760 kronor, i ortsgrupp
III 1 840 kronor, i ortsgrupp IV 1 920
kronor och i ortsgrupp V 2 000 kronor.

Har skattskyldig---— — tiotal kronor.

52 §.

1 mom. Äkta makar, — —---högsta beloppet.

Skola makarna taxeras i kommuner,
tillhörande olika ortsgrupper,
beräknas ortsavdrag för dem efter
den högre ortsgruppen. _

» Senaste lydelse av 48 § 1 mom. se 1953:405 (jfr 1961:101) samt av 48 § 2 mom. och 52 § 1

mom. se 1960: 172.

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 188 år 1961

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1962, dock att äldre bestämmelser
fortfarande skola gälla i fråga om 1962 års taxering samt i fråga om eftertaxering
för år 1962 eller tidigare år.

Genom denna lag upphäves förordningen den 12 maj 1961 (nr 101) om
antalet ortsgrupper vid skattegrupperingen.

Vid beräkning av preliminär A-skatt för år 1962 skola de i denna lag intagna
bestämmelserna lända till efterrättelse från och med den tidpunkt
Konungen förordnar.

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 576)

om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 8 §, 10 § 1 mom. och 11 § 1 mom. förordningen
den 26 juli 1947 om statlig inkomstskatt1 skola erhålla ändrad lydelse på
sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

8 §•

(Föreslagen lydelse)

Skattskyldig fysisk person, som
varit här i riket bosatt under hela
beskattningsåret, äger att å den taxerade
inkomsten åtnjuta statligt ortsavdrag,
vars storlek bestämmes med
hänsyn till de ortsgrupper, som angivas
i 48 § 1 mom. kommunalskattelagen.

Vad i 48 § 2 och 3 mom. samt 49 §
kommunalskattelagen stadgas angående
kommunalt ortsavdrag skall äga
motsvarande tillämpning beträffande
statligt ortsavdrag.

10 §.

1 mom. Statlig inkomstskatt---— — angivna grundbelopp.

För skattskyldig,-----utgör grundbeloppet:

när den beskattningsbara inkoms- när den beskattningsbara inkomsten
icke överstiger 8 000 kronor: 10 ten icke överstiger 12 000 kronor: 10
procent av den beskattningsbara in- procent av den beskattningsbara inkomsten;
komsten;

när den beskattningsbara inkomsten överstiger
(Nuvarande lydelse)

Skattskyldig fysisk person, som
varit här i riket bosatt under beskattningsåret,
äger att å den taxerade
inkomsten åtnjuta statligt ortsavdrag.
Vad i 48 § 2 och 3 mom. samt
49 § kommunalskattelagen stadgas
angående kommunalt ortsavdrag skall
äga motsvarande tillämpning beträffande
statligt ortsavdrag.

8 000

men

icke

10 000 kr:

800 kr för

8 000 kr och 15 % av återstoden

10 000

»

»

12 000

» :

1100

»

»

10 000

»

»

20 % »

»

12 000

»

»

16 000

» :

1500

»

12 000

»

»

27 % »

»

16 000

»

»

20 000

>>:

2 580

»

»

16 000

»

»

32 % »

»

20 000

»

»

30 000

»:

3 860

»

»

20 000

»

»

38 % »

»

30 000

»

»

40 000

» :

7 660

»

»

30 000

»

»

43 % »

»

40 000

»

»

60 000

» :

11960

»

»

40 000

»

»

48 % »>

»

60 000

»

»

100 000

» :

21560

»

»

60 000

»

»

54 % »

»

100 000

»

»

150 000

» :

43 160

»

»

100 000

»

»

59 % »

»

150 000

kr

:

72 660

»

150 000

»

»

65 % »

»

1 Senaste lydelse av 8 §, 10 f 1 mom. och 11 § 1 mom. se 1960:173.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1961

5

(Föreslagen lydelse)

12 000 men icke

16 000 kr:

1 200 kr för

12 000 kr och 20 % av återstoden

16 000

»

»

20 000

» :

2 000

»

»

16 000 »

»

30%

»

»

20 000

»

»

30 000

»:

3 200

»

»

20 000 »

»

38%

»

»

30 000

»

»

40 000

»:

7 000

»

»

30 000 »

»

43%

*

»

40 000

»

»

60 000

»> :

11300

»

40 000 »

»

48%

»

»

60 000

»

»

100 000

» :

20 900

»

»

60 000 »

»

54%

»

»

100 000

»

»

150 000

» :

42 500

»

»

100 000 »>

»

59%

»

D

150 000

kr

:

72 000

»

»

150 000 »>

»

65%

»

»

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

För annan-----utgör grundbeloppet:

när den beskattningsbara inkoms- när den beskattningsbara inkomsten
icke överstiger 4 000 kronor: 10 ten icke överstiger 6 000 kronor: 10
procent av den beskattningsbara in- procent av den beskattningsbara inkomsten;
komsten;

när den beskattningsbara inkomsten överstiger

(Nuvarande lydelse)

4 000

men

icke

6 000 kr: 400 kr för

4 000 kr och 15 %

av

återstoden

6 000

»

»

8 000 »

: 700

»

»

6 000

»

»

21%

»

»

8 000

»

»

10 000 »

: 1120

»

»

JjT 8 000

»

»

25%

»

»

10 000

»

»

12 000 »

: 1620

»

»

10 000

>>

>;

29%

»

»

12 000

»

»

16 000 »

: 2 200

»

»

12 000

»

»

33%

»

»

16 000

»

»

20 000 »

: 3 520

»

»

16 000

»

»

37%

»

»

20 000

»

»

30 000 »

: 5 000

»

»

20 000

»

»

41%

»

»

30 000

»

»

40 000 »

: 9100

»

»

30 000

»

»

45%

»

»

40 000

»

»

60 000 »

: 13 600

»

»

40 000

»

»

49%

»

»

60 000

»

»

100 000 »

: 23 400

»

»

60 000

»

»

54%

»

»

100 000

»

»

150 000 »

: 45 000

»

»

100 000

»

»

59%

»

»

150 000

kr

: 74 500

»

»

150 000

»

»

65%

»

»

(Föreslagen lydelse)

6 000

men

icke

9 000

kr:

600

kr för

6 000

kr och

20%

av återstoden

9 000

»

»

12 000

» :

1200

»

»

9 000

»

»

25%

»

»

12 000

»

»

16 000

» :

1950

»

»

12 000

»

»

30 %

»

»

16 000

»

»

20 000

» :

3150

»

»

16 000

»

»

36%

»

»

20 000

»

»

30 000

» :

4 590

»

»

20 000

»

»

41%

»

»

30 000

»

»

40 000

» :

8 690

»

»

30 000

»

»

45%

»

»

40 000

»

»

60 000

» :

13 190

»

»

40 000

»

»

49%

»

»

60 000

»

»

100 000

» :

22 990

»

»

60 000

»

»

54%

»

»

100 000

»

»

150 000

» :

44 590

»

»

100 000

»

»

59%

1>

»

150 000

kr

:

74 090

»

»

150 000

»

»

65%

»

»

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Ändå att —----denna inkomstdel.

Med familjestiftelse-----ekonomiska intressen.

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 188 år 1961

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

11 §•

1 m o m. Äkta makar,------tillika iakttagas.

Skola makarna taxeras i kommuner,
tillhörande olika ortsgrupper, beräknas
ortsavdrag för dem efter den
högre ortsgruppen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1962, dock att äldre bestämmelser
fortfarande skola gälla i fråga om 1962 års taxering samt i fråga
om eftertaxering för år 1962 eller tidigare år. Vid beräkning av preliminär
A-skatt för år 1962 skola de i denna förordning intagna bestämmelserna lända
till efterrättelse från och med den tidpunkt Konungen förordnar.

Förslag

till

lag angående ändrad lydelse av 19 § 1 och 2 mom. lagen den 29 juni 1946
(nr 431) om folkpensionering

Härigenom förordnas, att 19 § 1 och 2 mom. lagen den 29 juni 1946 om
folkpensionering1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

19

1 m o in. Såsom bidrag----

Pensionsavgift skall icke erläggas

av den, som för december månad
året näst före taxeringsåret ägt uppbära
invalidpension eller sjukbidrag,
eller för den, som avlidit före ingången
av året näst före taxeringsåret.
Ej heller skall pensionsavgift
erläggas av den, för vilken den till
statlig inkomstskatt taxerade inkomsten
icke uppgår till 1 200 kronor eller,
om han är gift och skall taxeras
enligt för sådan skattskyldig gällande
bestämmelser samt andre maken
icke enligt vad förut sagts är fritagen
från skyldighet att erlägga pensionsavgift,
makarnas till statlig inkomstskatt
beräknade taxerade inkomster
sammanlagt icke uppgå till minst
1 200 kronor.

2 mom. Pensionsavgift skall utgå
med 4 procent av den avgiftspliktiges
till statlig inkomstskatt för året
taxerade inkomst med de begränsningar
som nedan sägs.

(Föreslagen lydelse)

§•

— svensk medborgare.

Pensionsavgift skall icke erläggas
av den, som för december månad
året näst före taxeringsåret ägt uppbära
invalidpension eller sjukbidrag,
eller för den, som avlidit före ingången
av året näst före taxeringsåret.
Ej heller skall pensionsavgift
eidäggas av den, för vilken den till
statlig inkomstskatt taxerade inkomsten
icke uppgår till 2 400 kronor eller,
om han skall taxeras enligt för
gift skattskyldig gällande bestämmelser
samt den med vilken han samtaxeras
icke enligt vad förut sagts är
fritagen från skyldighet att erlägga
pensionsavgift, bådas till statlig inkomstskatt
beräknade taxerade inkomster
sammanlagt icke uppgå till
minst 2 400 kronor.

2 m o m. Pensionsavgift skall, med
de begränsningar som nedan sägs,
utgå med 4 procent av den avgiftspliktiges
till statlig inkomstskatt för
året taxerade inkomst, dock högst

1 Senaste lydelse av 19 § 1 mom. se 1960:99 och av 19 § 2 mom. se 1958:192.

7

Kungl. Maj. ts proposition nr 188 år 1961

CNuvarande lydelse) (Föreslagen Igdelse)

Makar, som båda åro avgifts pliktiga
och taxeras enligt för gift skattskyldig
gällande grunder, skola erlägga
avgift med sammanlagt högst
600 kronor. Därvid skall iakttagas,
att om vardera makens taxerade inkomst
överstiger 7 500 kronor, envar
påföres avgift med 300 kronor. Om
endast den ene makens taxerade inkomst
överstiger 7 500 kronor, minskas
i förekommande fall dennes avgift
så att sammanlagda beloppet av
makarnas pensionsavgifter ej överstiger
600 kronor.

Annan avgiftspliktig
Enligt ovan---

med ett belopp som motsvarar summan
av 10 kronor och en femtedel av
den taxerade inkomsten i vad den
överstiger 2 M0 kronor.

Avgiftspliktiga, som samtaxeras,
skola erlägga avgift med sammanlagt
högts 600 kronor. Därvid skall iakttagas,
att om varderas taxerade inkomst
överstiger 7 500 kronor, envar
påföres avgift med 300 kronor. Om
endast den enes inkomst överstiger
7 500 kronor, minskas i förekommande
fall dennes avgift så att sammanlagda
beloppet av bådas pensionsavgifter
ej överstiger 600 kronor.

--- 600 kronor.

hela krontal.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1962, dock att äldre bestämmelser
fortfarande skola gälla i fråga om pensionsavgifter, som paforas för ar 19b2
eller tidigare år.

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 1 december 1959 (nr 507)

om allmän varuskatt

Härigenom förordnas, att 14 §, 46 § 1 och 2 mom., 49, 50 och 53 §§, |

1 mom samt 69 § förordningen den 1 december 1959 om allmän varuskatt
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

14 §.

Skatten utgår med fyra procent av Skatten utgår med sex procent av
beskattningsvärdet. beskattningsvärdet.

46 §.

1 m o m. Preliminär allmän-----skatten avser.

Vid inbetalning av preliminär allmän
varuskatt må skattskyldig tillgodogöra
sig kostnadsersättning genom
avdrag, beräknat enligt följande
grunder. För skattepliktig omsättning
överstigande 4 000 kronor utgör
ersättningen dels ett grundbelopp av
15 kronor, dels ock ett rörligt belopp
motsvarande 3 procent av skattebe1
Senaste lydelse av 46 § 1 och 2 mom. samt 49 § se 1960: 192 och av 69 § se 1961:165.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1961

(Nuvarande lydelse)

lopp å omsättning överstigande 4 000
kronor men ej 30 000 kronor, 0,5 procent
av skattebelopp å omsättning
överstigande 30 000 kronor men ej
150 000 kronor och 0,25 procent av
skattebelopp å omsättning överstigande
150 000 kronor. Kostnadsersättningen
avrundas nedåt till helt
krontal.

2 mom. Senast den dag preliminär
allmän varuskatt förfaller till betalning
skall densamma, efter avdrag
av kostnadsersättning som i 1 mom.
andra stycket sägs, inbetalas till
statsverket genom insättning å särskilt
postgirokonto.

Omfattar redovisningsperiod--

49

Vid debitering av slutlig allmän
varuskatt skall skattskyldig gottskrivas,
förutom preliminär allmän varuskatt
som av den skattskyldige inbetalats,
sådan ersättning som i 46 §
1 mom. andra stycket sägs, ävensom
sådan preliminär allmän varuskatt
som jämlikt 41 § fastställts till betalning.

no uuu men ime itu uuu Kr.: 1UU Kr. tö.

no ooo » » 900 ooo » .• 274 » »

900 000 kr. : 420 » »

(Föreslagen lydelse)

2 mom. Senast den dag preliminär
allmän varuskatt förfaller till betalning
skall densamma inbetalas till
statsverket genom insättning å särskilt
postgirokonto.

----inbetalning underlåtas.

§•

Vid debitering av slutlig allmän
varuskatt skall skattskyldig gottskrivas,
förutom preliminär allmän varuskatt
som av den skattskyldige inbetalats,
sådan preliminär allmän varuskatt
som jämlikt 41 § fastställts
till betalning ävensom kostnadsersättning
enligt vad nedan sägs.

Kostnadsersättning beräknas i förhållande
till den skattepliktiga omsättning
som den skattskyldige jämlikt
21 § redovisat för beskattningsåret,
i förekommande fall reducerad
på sätt i 18 § 2 eller 3 mom. angives.
Kostnadsersättningen utgör

när den skattepliktiga omsättningen
icke överstiger 25 000 kronor: 4
promille av den skattepliktiga omsättningen,
dock minst 10 kronor;

när den skattepliktiga omsättningen
överstiger

25 000 kr. och 1,2 %o av återstoden;
170 000 » » 0,2 °loo » »

900 000 » » 0,1 °/0o » »

Högsta ersättningsbelopp utgör
dock 3 000 kronor. Ersättningsbelopp
avrundas nedåt till helt krontal.

50 §.

överstiger skattskyldigs slutliga överstiger skattskyldigs slutliga
allmänna varuskatt den preliminära allmänna varuskatt det belopp som
skatt som enligt 49 § skall gottskri- enligt 49 § skall gottskrivas honom,
vas honom, skall överskjutande be- skall överskjutande belopp såsom

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1961
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

lopp såsom kvarstående allmän varu- kvarstående allmän varuskatt förskatt
förfalla till betalning den 18 falla till betalning den 18 januari aret
januari året näst efter taxeringsåret näst efter taxeringsåret och senast
och senast nämnda dag inbetalas till nämnda dag inbetalas till. statsverket
statsverket genom insättning å sär- genom insättning å särskilt postgiroskilt
postgirokonto. konto.

Kvarstående allmän-----icke erläggas.

53 §.

För skattskyldig, som skall erläg- För skattskyldig skall utfärdas dega
kvarstående eller tillkommande betsedel å slutlig allmän varuskatt
allmän varuskatt, skall utfärdas de- ävensom, när skattskyldig skall erbetsedel
enliqt fastställt formulär. lägga tillkommande allmän varuskatt

debetsedel å sådan skatt. Debetsedel
skall upprättas i enlighet med fastställt
formulär.

Debetsedel, upptagande kvarståen- Debetsedel å slutlig allmän varude
allmän varuskatt, skall senast den skatt skall senast den 15 december
15 december under taxeringsåret under taxeringsåret översandas till
översändas till den skattskyldige. den skattskyldige.

Debetsedel å-----ske kan.

60 §.

1 mom. överstiger erlagd preli- 1 mom. överstiger erlagd preliminär
allmän varuskatt motsvaran- minär allmän varuskatt motsvarande
de slutliga allmänna varuskatt, skall slutliga allmänna varuskatt efter avlänsstyrelsen
skyndsamt återbetala drag för kostnadsersättning enligt 49
det överskjutande beloppet till den §, skall länsstyrelsen skyndsamt återskattskyldige.
Restitution skall dock betala det överskjutande beloppet till
icke ske av belopp understigande tio den skattskyldige. Restitution skall
kronor. dock icke ske av belopp understigan de

tio kronor.

69 §.

Skatten utgår med fyra procent av Skatten utgår med sex procent av
beskattningsvärdet. beskattningsvärdet.

Beskattningsvärdet är —---— varuskatten inbegripen.

Vid bestämmande------liknande prestation.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1962. Förordningens bestämmelser
skola äga giltighet redan före ikraftträdandet med avseende å
åtgärder, som erfordras för tillämpningen därefter.

I fråga om ikraftträdandet skall i övrigt iakttagas följande.

1. Med den inskränkning som följer av vad nedan i andra stycket sägs,^ äger
förordningen, såvitt avser 14 och 69 §§, icke tillämpning i fråga om sådant
tillhandahållande inom riket av vara eller tjänsteprestation, som skett före
den 1 december 1961 eller varom före den 2 november 1961 slutits skriftligt
avtal, däri vederlaget blivit till beloppet fastställt. Vad nu sagts om verkan
av skriftliga avtal skall ock gälla i fråga om införsel till riket, därest den,
förvars räkning införseln sker, före den 1 januari 1962 till generaltullstyrelsen
skriftligen anmält sin avsikt att vid införseln åberopa avtalet. Icke heller
skall förordningen äga tillämpning i fråga om sådant tillhandahållande genom
postverkets försorg av periodiska publikationer, för vilket vederlag in -

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1961

flutit till postverket före utgången av år 1961, ändå att vederlaget först därefter
kommer mottagaren till godo.

Därest ett före den 2 november 1961 slutet skriftligt avtal, däri vederlaget
blivit till beloppet fastställt, avser tillhandahållande inom riket av tjänsteprestation,
som i 11 § förordningen om allmän varuskatt sägs, äger nämnda
förordning tillämpning å sådan tjänsteprestation från och med den dag
— dock ej före utgången av år 1961 — då avtalet skulle upphöra att gälla,
därest avtalet med iakttagande av gällande uppsägningsvillkor uppsagts den
1 december 1961.

2. Förordningen äger icke tillämpning å den redovisning av preliminär
allmän varuskatt som skall ske under januari månad 1962 och ej heller vid
taxering år 1962 eller eftertaxering för samma år till allmän varuskatt för
jordbruksprodukter.

Bestämmelserna i 46 § 1 mom. i deras hittills gällande lydelse skola vid
1962 års taxering till allmän varuskatt alltjämt tillämpas''beträffande beräkning
av kostnadsersättnings storlek. Därvid skall vad i 49 § i författningsrummets
senast gällande lydelse stadgas om gottskrivning av sådan
ersättning i samband med debitering av slutlig allmän varuskatt jämväl avse
kostnadsersättning som icke avdragits vid inbetalning av preliminär allmän
varuskatt.

3. Omfattar redovisningsperiod eller beskattningsår tid såväl före som
efter denna förordnings ikraftträdande, skola följande särskilda bestämmelser
gälla.

a) Särskild deklaration för preliminär allmän varuskatt skall avgivas
dels för den del av redovisningsperioden som avser tid före utgången av år
1961 och dels för återstoden av redovisningsperioden.

b) Vid taxering till allmän varuskatt skall skattepliktig omsättning, med
tdlämpning av 28 § andra stycket förordningen om allmän varuskatt, angivas
särskilt för tid före utgången av år 1961 och särskilt för tid därefter.

c) Vid 1963 och senare års taxeringar till allmän varuskatt skall, vid beräknande
av kostnadsersättning för hela beskattningsåret enligt stadgandena
i 49 § andra stycket, denna ersättning icke bestämmas lägre än till belopp
motsvarande summan av de avdrag vilka den skattskyldige ägt tillgodoföra
sig jämlikt bestämmelserna i 46 § 1 mom. i deras senast gällande lydelse vid
inbetalning av preliminär allmän varuskatt för sådan del av beskattningsåret
som omfattar tid före denna förordnings ikraftträdande.

Erfordras eljest särskilda bestämmelser i fråga om denna förordnings
ikraftträdande äger Kungl. Maj :t meddela sådana bestämmelser.

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 7 april 1961

(nr 372) om bensinskatt

Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 7 april 1961 om bensinskatt
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 §.

Skatten utgår med trettiotre öre för Skatten utgår med trettioåtta öre
hteJ- för liter.

Skatten beräknas — — — ---av volymen.

11

Kungl. Maj. ts proposition nr 188 år 1961

1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1962.

2. Den som icke är registrerad enligt 5 § skall erlägga lagerskatt för den
myckenhet bensin och andra jämlikt 1 § skattepliktiga varor han innehar
vid denna förordnings ikraftträdande med fem öre för liter, dock icke om
myckenheten sammanlagt understiger 2 500 liter.

Den som är skyldig erlägga lagerskatt skall senast den 31 mars 1962 till
kontrollstyrelsen avlämna deklaration rörahde sitt innehav av skattepliktiga
varor som nu nämnts, varvid tillika skall angivas den plats, där varorna
förvarades. Samtidigt med deklarationens avlämnande skall erläggas enligt
deklarationen upplupen skatt genom insättning å kontrollstyrelsens postgirokonto.
I övrigt skall med avseende på nu nämnd deklaration i tillämpliga
delar gälla vad som i förordningen om bensinskatt stadgas rörande deklaration
i allmänhet.

Förslag

till

förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272)

Härigenom förordnas, att 4 § 1 och 3 mom. samt 5, 8 och 15 §§ uppbördsförordningen
den 5 juni 19531 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives samt att punkt 6 av anvisningarna till 39 § samma förordning skall
upphöra att gälla.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) 1 * 3

1 mom. Har lokal-----

Skattetabellerna skola--— —-

Tabellerna skola icke upptaga preliminär
skatt för belopp, som motsvarar
en till statlig eller kommunal inkomstskatt
taxerad inkomst, understigande
ettusentvåhundra kronor,
eller till sådan skatt beskattningsbar
inkomst understigande etthundra
kronor. Inkomstbelopp och skattebelopp
skola angivas i helt ental kronor.

3 m o in. För envar för ortsavdragens
beräkning vid inkomsttaxeringen
använd orisgrupp skola upprättas
särskilda tabeller, angivande den preliminära
skatten under förutsättning
a 11 statlig inkomstskatt beräknas
med tillämpning av det procenttal av
grundbeloppet, som bestämts för inkomståret,
att sjukförsäkringsavgift
beräknas i enlighet med vad den i
91 § lagen om allmän sjukförsäkring
omförinälda tillsynsmyndigheten bestämmer
för inkomståret samt a 11

1 Senaste lydelse av 4 § 1 mom. se 1959: 558
1900: 175.

sådana tabeller,
angivna utskylderna.

Tabellerna skola icke upptaga preliminär
skatt för belopp, som motsvarar
en till statlig eller kommunal inkomstskatt
taxerad inkomst, understigande
tvåtusenfyrahundra kronor,
eller till sådan skatt beskattningsbar
inkomst understigande etthundra
kronor. Inkomstbelopp och skattebelopp
skola angivas i helt ental kronor.

3 mom. Skattetabellerna skola
angiva den preliminära skatten under
förutsättning att statlig inkomstskatt
beräknas med tillämpning
av det procenttal av grundbeloppet,
som bestämts för inkomståret,
att sjukförsäkringsavgift beräknas
i enlighet med vad den i 91 § lagen
om allmän sjukförsäkring omförmälda
tillsynsmyndigheten bestämmer
för inkomståret samt att det sammanlagda
beloppet av kommunal inkomstskatt,
landstingsmedcl och
, av 4 § 3 mom. se 1954: 340 samt av 15 § se

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1961

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

det sammanlagda beloppet av kommunal
inkomstskatt, landstingsmedel
och tingshusmedel beräknas för skattekrona
och skatteöre till vissa i hela
krontal bestämda belopp, vilka av
riksskattenämnden fastställas för
varje inkomstår.

tingshusmedel beräknas för skattekrona
och skatteöre till vissa i hela
krontal bestämda belopp, vilka av
riksskattenämnden fastställas för
varje inkomstår.

Oaktat vad —--— —- vederbörande stad.

5

Vid beräkning av preliminär Askatt
enligt skattetabell skall för envar
skattskyldig, beträffande vilken
icke skall tillämpas enligt 4 § 3 mom.
andra stycket fastställd särskild tabell,
tillämpas den tabell, som dels
avser den ortsgrupp till vilken den
kommun eller kommundel hör där
den skattskyldige mantalsskrives för
inkomståret och dels avser en sammanlagd
utdebitering till kommunal
inkomstskatt, landstingsmedel och
tingshusmedel, vilken för skattekrona
och skatteöre är lika med det belopp,
som för nämnda kommun
eller kommundel bestämts till utdebitering
för inkomståret. Ingår i sistnämnda
utdebitering öretal, uppgående
till högst femtio, användes den tabell,
som avser närmast lägre utdebitering.
Därest i utdebiteringen ingår
öretal, överstigande femtio, tillämpas
den tabell som avser närmast högre
utdebitering. Att å inkomst av arbetsanställning,
som är avsedd att vara
kortare tid än en vecka, preliminär
A-skatt dock kan beräknas enligt vilken
som helst för inkomståret upprättad
skattetabell, framgår av bestämmelserna
i 4 § 4 mom.

Förhållandena den---— — -— femton år.

Skall under------under inkomståret. 8

§•

Vid beräkning av preliminär Askatt
enligt skattetabell skall för envar
skattskyldig, beträffande vilken
icke skall tillämpas enligt 4 § 3 mom.
andra stycket fastställd särskild tabell,
tillämpas den tabell, som avser
en sammanlagd utdebitering till kommunal
inkomstskatt, landstingsmedel
och tingshusmedel, vilken för skattekrona
och skatteöre är lika med det
belopp, som för nämnda kommun eller
kommundel bestämts till utdebitering
för inkomståret. Ingår i sistnämnda
utdebitering öretal, uppgående
till högst femtio, användes den tabell,
som avser närmast lägre utdebitering.
Därest i utdebiteringen ingår
öretal, överstigande femtio, tilllämpas
den tabell som avser närmast
högre utdebitering. Att å inkomst av
arbetsanställning, som är avsedd att
vara kortare tid än en vecka, preliminär
A-skatt dock kan beräknas enligt
vilken som helst för inkomståret
upprättad skattetabell, framgår av
bestämmelserna i 4 § 4 mom.

8 §•

Åtnjuter skattskyldig -— ----- sammanlagda värde.

Riksskattenämnden fastställer de Riksskattenämnden fastställer de
värden, som i första stycket angivna värden, som i första stycket angivna
naturaförmåner skola anses äga inom naturaförmåner skola anses äga geolika
delar av riket vid tillämpning av nomsnittligt inom riket vid tillämpdenna
förordning. Nämnda värden ning av denna förordning. Nämnda
skola angivas i skattetabellerna. värden skola angivas i skattetabel lerna.

13

Kungi. Maj.ts proposition nr 188 år 1961
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

15

Vid preliminär taxering skola beskattningsbar
inkomst och beskattningsbar
förmögenhet beräknas i enlighet
med bestämmelserna i förordningen
om statlig inkomstskatt, kommunalskattelagen
samt förordningen
om statlig förmögenhetsskatt.
Dock skall iakttagas, att vid bestämmande
av beskattningsbar inkomst
ortsavdrag beräknas med hänsyn
dels till den ortsgrupp, vartill kommun
eller kommundel hör där den
skattskyldige mantalsskrives för inkomståret,
dels ock, där icke i
andra stycket annorlunda stadgas,
till den skattskyldiges civilstånd den
1 november året näst före inkomståret
samt, vad angår frågan om den
skattskyldige har hemmavarande
barn, till förhållandena vid nyssnämnda
tidpunkt. Härvid skall iakttagas
att med barn icke avses barn,
som före nyssnämnda tidpunkt fyllt
femton år.

Vid preliminär taxering, som sker
under inkomståret, skall hänsyn tagas
i fråga om skattskyldigs civilstånd
till det förhållande, som kan
antagas komma att ligga till grund
för taxering under året näst efter inkomståret,
samt, vad angår frågan
om den skattskyldige har hemmavarande
barn, till förhållandena vid
den tidpunkt, då taxeringen verkställes.
Härvid skall iakttagas, att med
barn icke avses barn, som före den 1
november året näst före inkomståret
fyllt femton år eller som fötts efter
den 1 november under inkomståret.

§•

Vid preliminär taxering skola beskattningsbar
inkomst och beskattningsbar
förmögenhet beräknas i enlighet
med bestämmelserna i förordningen
om statlig inkomstskatt, kommunalskattelagen
samt förordningen
om statlig förmögenhetsskatt. Dock
skall iakttagas, att vid bestämmande
av beskattningsbar inkomst ortsavdrag
beräknas med hänsyn, där icke
i andra stycket annorlunda stadgas,
till den skattskyldiges civilstånd den
1 november året näst före inkomståret
samt, vad angår frågan om den
skattskyldige har hemmavarande
barn, till förhållandena vid nyssnämnda
tidpunkt. Härvid skall iakttagas
att med barn icke avses barn,
som vid nyssnämnda tidpunkt fyllt
femton år.

Vid preliminär taxering, som sker
under inkomståret, skall hänsyn tagas
i fråga om skattskyldigs civilstånd
till det förhållande, som kan
antagas komma att ligga till grund
för taxering under året näst efter inkomståret,
samt, vad angår frågan
om den skattskyldige har hemmavarande
barn, till förhållandena vid den
tidpunkt, då taxeringen verkställes.
Härvid skall iakttagas, att med barn
icke avses barn, som den 1 november
året näst före inkomståret fyllt femton
år eller som fötts efter den 1 november
under inkomståret.

Denna förordning träder i kraft från och med den tidpunkt Konungen förordnar.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1961

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 22 § 1 mom. och 68 § taxeringsförordningen
den 23 november 1956 (nr 623)

Härigenom förordnas, att 22 § 1 mom. och 68 § taxeringsförordningen den
23 november 19561 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

22 §.

1 mom. Nedannämnda skattskyldiga —----uppgått till sam manlagt

minst 100 kronor,

3) fysisk person, vilkens bruttoin- 3) fysisk person, vilkens bruttoin täkter

av en eller flera förvärvskällor täkter av en eller flera förvärvskällor
under beskattningsåret uppgått, om under beskattningsåret uppgått, om
han varit här i riket bosatt under hela han varit här i riket bosatt under hela
beskattningsåret och under denna tid beskattningsåret och under denna tid
icke erlagt sjömansskatt, till samman- icke erlagt sjömansskatt, till sammanlagt
minst 1 200 kronor och eljest till lagt minst 2 MO kronor och eljest till
sammanlagt minst 100 kronor, sammanlagt minst 100 kronor,

4) fysisk eller juridisk person, vilkens--—--skattepliktig in komst.

Vid bedömandet —----statlig förmögenhetsskatt.

Hava makar,------stycket kommunalskattelagen.

Skall skattskyldig-----deklarationsskyldighetens bedömande.

Vid tillämpning-----riket bosatta.

I fråga--------den avlidne.

68 §.

För taxeringsnämnd---— — skattskyldiges namn.

I inkomstlängden —--— — avgiften skall beräknas.

Uppgår den enligt förordningen om
statlig inkomstskatt beräknade taxerade
inkomsten till minst 1 200 kronor
för ensamstående och till sammanlagt
minst 1 200 kronor för makar,
som samtaxeras, skall den beräknade
taxerade inkomsten införas,
även om beskattningsbar inkomst
icke uppkommer.

I förmögenhetslängden ------

Närmare föreskrifter —----

Taxeringslängd underskrives--

Uppgår den enligt förordningen om
statlig inkomstskatt beräknade taxerade
inkomsten till minst 2 M0 kronor
för ensamstående och till sammanlagt
minst 2 MO kronor för makar,
som samtaxeras, skall den beräknade
taxerade inkomsten införas,
även om beskattningsbar inkomst
icke uppkommer.

— beskattningsbara förmögenheten.

- Kungl. Maj :t.

----— av denne.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1963.

1 Senaste lydelse av 22 § 1 mom. se 1960:174.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1961

15

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
å Stockholms slott den 27 oktober 1961.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lindström, Lange,
Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam,
Hermansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om lättnader i den direkta
beskattningen, m. m. samt anför därvid följande.

Inledning

Skattesystemets utformning och den totala beskattningens höjd utgör
centrala frågor i vårt politiska liv. Detta är en naturlig följd av den utveckling
mot successivt ökade anspråk på det allmännas insatser som präglar
det moderna samhället. Denna utveckling, som ju ingalunda är utmärkande
enbart för vårt land, drives fram både av en genomgripande demokratisering
och av produktionsapparatens, arbetslivets och bebyggelsestrukturens
förändringar. I stort sett äger den också rum under betydande enighet
och utan större politiska konflikter. Motsättningarna uppträder i regel först
när ställning måste tagas till de skattepolitiska konsekvenserna av det allmännas
åtaganden.

Omfattningen av den offentliga verksamheten är numera vida större och
mer ingripande än när grunddragen för vårt skattesystem utformades. Därför
har detta system också utsatts för påfrestningar och frågan om en reform
av skattesystemet har fått en växande aktualitet. En fortgående inkomststegring
innebär automatiskt en förskjutning mot relativt sett ökad
direkt beskattning. Till den del inkomsstegringen inte är reell utan endast
nominell medför den också en skärpning av progressiviteten. Delvis har
dock dessa tendenser motverkats. Under en följd av år har sålunda erforderliga
inkomstförstärkningar erhållits genom indirekta skatter, samtidigt
som sänkningar genomförts av inkomstskatten.

Det här antydda växande behovet av en samlad översyn av skattesystemet
föranledde i fjol tillsättandet av den utredning som under namnet allmänna
skatteberedningen för närvarande bedrives i syfte alt hl. a.
ompröva den nuvarande avvägningen mellan olika skatteformer. Detta utred -

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1961

ningsarbete är av synnerligen vittsyftande art och torde — trots att det bedrives
med all tänkbar skyndsamhet — komma att pågå under förhållandevis
lång tid. Några konkreta reformförslag synes därför inte vara att vänta
från beredningens sida inom den närmaste tiden. Som jag förutsatte vid
framläggandet av proposition om komplettering av riksstatsförslaget för innevarande
budgetår bör justeringar av skatteavvägningen därför kunna äga
rum även innan skatteberedningen slutfört sitt arbete. Detta ter sig desto
mera angeläget som stegringen i den allmänna inkomstnivån såväl i år som
i fjol varit avsevärt större än man tidigare hade anledning att räkna med
och följaktligen förskjutningen mot ökad direkt beskattning därmed förstärkts.
För att inte föregripa skatteberedningens resultat är det å andra sidan
naturligt att endast sådana åtgärder på beskattningens område bör ifrågakomma
om vilka redan i stort sett allmän enighet föreligger. Jag anförde
i våras att en höjning av ortsavdragen framstod som en av de mest angelägna
skattereformerna. Riksdagen instämde häri.

Utformningen av en skatteomläggning påverkas även av utrymmet för
en ändring av det totala skatteuttaget. I kompletteringspropositionen framhöll
jag att eventuella skattereformer måste lämna den totala beskattningens
höjd oförändrad. Den redovisning av budgetperspektivet som jag därvid lämnade
pekade nämligen på nödvändigheten att bevara restriktiviteten i finanspolitiken.
Skälen härför utgjordes dels av de aktuella konjunkturtendenserna,
dels av den förutsedda och jämfört med innevarande budgetår
snabbare uppgången i statsutgifterna under budgetåret 1962/63. Sedan dess
har ingenting inträffat som rubbar huvuddragen av denna bedömning. Den
högt uppdrivna konjunkturen består alltjämt såväl i Sverige som i Västeuropa
i övrigt. Stabiliteten i den västeuropeiska konjunkturen förstärkes
av den pågående aktivitetsstegringen i Förenta staterna. Konjunkturbilden
är dock nu något mera splittrad än tidigare genom att en del branscher visar
tecken på uppbromsning i efterfrågan. Dessa tendenser utspelas emellertid
inom ramen för en allmänt mycket stark konjunktur och innebär därför
tillsvidare endast att övertrycket i ekonomin kanske kommer att mildras.

Den trots en stark finanspolitik och restriktiv penningpolitik bestående
överkonjunkturen har varit särskilt märkbar på arbetsmarknaden. De från
tidigare högkonjunkturer välkända desorganisationsfenomenen har visserligen
i stort sett uteblivit, vilket åtminstone till en del torde få tillskrivas en
intensifierad arbetsmarknadspolitik. Inkomsthöjningarna har dock otvivelaktigt
varit större än den samtidiga ökningen i produktiviteten även om denna
torde ha uppvisat en avsevärd, ännu icke i sin helhet statistiskt belagd
uppgång. Stegringen i den allmänna inkomstnivån kan nu beräknas ha varit
inte mindre än 11 procent i fjol och förefaller bli av ungefär samma omfattning
även i år. För statens del har detta medfört en mera tillfredsställande
ökning av statsinkomsterna än man hade anledning att räkna med i våras.
Denna inkomstökning avspeglar sig i budgetutfallet för det nu tilländalupna
budgetåret, för vilket nu redovisas ett överskott på totalbudgeten av ca 380
miljoner kronor mot ett beräknat underskott av 230 miljoner kronor. Fn

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1961

minskning även av det i riksstaten för innevarande budgetår upptagna underskottet
på 470 miljoner kronor framstår med hänsyn härtill som sannolik.
Den på detta sätt inträdda, »automatiska» åtstramningen av finanspolitiken
har bidragit till att bemästra överkonjunkturen. Samtidigt har den genom
höjningen av nivån för statsinkomsterna förbättrat det statsfinansiella
utgångsläget för framförliggande budgetår.

De här berörda omständigheterna har föranlett mig att i en rad avseenden
vidga ramen för den omläggning av skattesystemet som jag förutskickade i
våras och som jag nu framlägger förslag om. Sänkningen av inkomstskatten
såsom ett led i omfördelningen från direkt till indirekt skatt bör med hänsyn
till de senaste årens betydande uppgång i den allmänna inkomstnivån
inte begränsas till en höjning av de statliga och kommunala ortsavdragen
utan också omfatta en revidering av skatteskalorna innebärande i första hand
eu breddning av det proportionella skiktet. En statsfinansiellt visserligen
mindre kostsam men ur andra synpunkter väsentlig skattereform bör också
genomföras nu, nämligen höjning av inkomstgränsen för uttag av vissa socialförsäkringsavgifter.
För att höjningen av ortsavdragen skall medföra avsedd
skattelindring bör den förenas med full kompensation för kommunerna.
I detta sammanhang bör också tagas det sista och viktigaste steget till ett
fullständigt slopande av skattegruppefingen. Därutöver bör en väsentlig
uppräkning ske av stödet till skattetyngda kommuner.

De av mig här förordade sänkningarna av inkomstskatten medför sammanlagda
ett inkomstbortfall — vid fullt genomslag — av ca 1 125 miljoner
kronor. Det är självklart att en minskning av inkomstskatten av denna omfattning
nödvändiggör en kompenserande höjning av den indirekta beskattningen.
Såsom strax kommer att framgå, kommer emellertid nettoeffekten av
de totala åtgärder som här föreslås att bli en skattesänkning. Jag finner det
angeläget att förslagen ger uttryck åt de värderingar om en rättvisare inkomstfördelning
som legat bakom den svenska skattepolitikens utformning.
Det är framförallt två grupper i samhället som här kan resa berättigade
krav. Den ena är folkpensionärerna. För dem inträder som bekant en automatisk
befrielse från verkningarna av höjda indirekta skatter genom nu gällande
indexreglering av pensionsförmånerna. Härutöver kommer förslag om
standardhöjning till folkpensionärerna att föreläggas 1962 års vårriksdag.
Den andra gruppen är barnfamiljerna. För dessa inträder icke någon automatisk
kompensation. I likhet med förfarandet vid införandet av den allmänna
varuskatten kommer därför som ett led i den nu aktuella skattereformen
förslag att lämnas om höjning av barnbidragen. Denna höjning föreslås
bli 100 kronor, innebärande att skattesänkningen främst kommer barnfamiljerna
till godo.

Om riksdagen godkänner dessa förslag, inträder en väsentlig sänkning av
den direkta skatten. Storleken av den kompenserande höjningen inom den
indirekta beskattningen som är förutsättningen för en sådan åtgärd, måste
— liksom frågan om tidpunkten för skattereformens genomförande be 2

liihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. .Yr 188

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 1S8 år 1961

stämmas av konjunkturpolitiska överväganden. De omständigheter som jag
tidigare anfört har givit vid handen att utrymme kan beredas för en viss
skattesänkning. 1 enlighet härmed föreslår jag att den allmänna varuskatten
endast höjes med 2 procent och att eu skattehöjning motsvarande omsättningsskatten
samtidigt företages på bensin och motorbrännolja. Det kan
erinras om att bensin- och motorbrännoljeheskattningen varit oförändrad
sedan 1958 samtidigt som praktiskt taget alla andra varuslag belagts med
omsättningsskatt från och med 1 januari 1960. Det bör icke ifrågakomma
att bensin och motorbrännolja vid den föreslagna varuskattehöjningen förbilligas
relativt sett ännu mera i förhållande till den varubeskattade konsumtionen.
Med här föreslagen justering av omsättningsskatten behöver
skatten på bensin och motorbrännolja höjas med 5 öre resp. 4 öre för liter
för att likställighet skall uppnås. Jag föreslår således att denna justering
av bensin- och brännoljebeskattningen äger rum. Skatteomläggningen skulle
härmed innebära en lotal skattesänkning av ca 300 miljoner kronor. Genom
att förslagen framlägges vid innevarade års höstriksdag, kan skattesänkningarna
liksom höjningen av den indirekta beskattningen träda i kraft från ingången
av 1962.

Jag är medveten om att vissa invändningar av samhällsekonomisk art kan
och säkert kommer att anföras mot valet av denna tidpunkt. Även om det
kan göras sannolikt att vi framöver kommer närmare ett balanserat läge i
vår ekonomi, föreligger en stark press mot gränserna för det möjliga kapacitetsutnyttjandet.
Detta skulle i och för sig tala för ett uppskov med skattesänkningen.
Häremot vill jag peka på att rent uppbördstekniska förhållanden
medför — även vid snabbast möjliga färdigställande av nya källskattetabeller
— en viss fördröjning av en inkomstskattesänknings fulla genomslag.
Detta minskar de samhällsekonomiska betänkligheterna mot den 1 januari
1962 som tidpunkt för skattereformernas ikraftträdande och utgör
samtidigt ett skäl att undvika uppskov med förslagets framläggande till nästa
års riksdag, eftersom i sådant fall effekten av skattesänkningen skulle
skjutas alltför långt fram i tiden. Det torde också föranleda vissa icke önskvärda
konsekvenser med allt för lång tidsperiod mellan offentliggörandet och
ikraftträdandet av förändringar i varubeskatlningen av bär föreslagen art.
Jag har vid valet av tidpunkt inte heller varit främmande för att ett definitivt
ställningstagande till skatternas utformning före årsskiftet bör vara en
fördel ur lönerörelsens synpunkt. Härmed uppnås nämligen den inte oväsentliga
fördelen att de avtalsslutande parterna kan förhandla med vetskap
om skattepolitikens uppläggning. I den mån slutligen som en förbättring av
den enskildes levnadsstandard kan ske genom en sänkning av den direkta
skatten har det för den fortsatta kostnadsutvecklingen sin betydelse.

Jag övergår härefter till de olika punkterna i reformprogrammet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 188 år 1961

Ortsavdragen

19

Frågan om en höjning av ortsavdragen var aktuell vid 1961 års vårriksdag
i samband med behandlingen av motioner i frågan. Bevillningsutskottet
instämde därvid (bet. nr 62) i önskemålen om att en höjning snarast borde
vidtagas av såväl de statliga som de kommunala ortsavdragen. En sådan
reform framstod för utskottet som en av de mest angelägna inom den direkta
beskattningens område, inte minst med hänsyn till att densamma är
ägnad att i särskilt hög grad lätta skattetrycket för de mindre inkomsttagarna.
Utskottet framhöll att, om budgetsituationen därigenom skulle bli
otillfredsställande, kompenserande åtgärder i skattesystemet måste vidtagas.
Det tillädes, att konsekvenserna för kommunerna av en ortsavdragshöjning
måste uppmärksammas. Framkomna förslag till kompensation till
kommunerna för skattebortfall borde sålunda prövas.

Rörande ortsavdragens konstruktion m. m. må följande nämnas.

Vid beskattningen skiljer man mellan taxerad och beskattningsbar inkomst.
Med taxerad inkomst menas den nettoinkomst som framräknas i deklarationsblanketten,
d. v. s. bruttoinkomsten minskad med dels omkostnader
för intäkternas förvärvande och dels de s. k. allmänna avdragen för
försäkringspremier, periodiska understöd m. m.

Den taxerade inkomsten ligger till grund för beräkning av folkpensionsavgift
och har också i viss mån betydelse för sjukförsäkringsavgiftens storlek.
De egentliga inkomstskatterna beräknas däremot på grundval av den
beskattningsbara inkomsten.

Beskattningsbar inkomst erhålles om från taxerad inkomst frånräknas
ortsavdrag och eventuellt extra avdrag för nedsatt skatteförmåga, varefter
återstoden avrundas nedåt till fullt hundratal kronor. Ortsavdragen varierar
med hänsyn till den skattskyldiges civilstånd och till den dyrortsgrupp
hemortskommunen tillhör.

Aktiebolag och andra juridiska personer får ej ortsavdrag utom såvitt
avser dödsbo. För det år den skattskyldige avlidit och ibland även för senare
år erhåller nämligen dödsbo ortsavdrag. Vid den kommunala taxeringen
gäller den ytterligare inskränkningen, att ortsavdrag i princip blott medges
i hemortskommunen. I de fall ortsavdrag inte skall beräknas utgör den taxerade
inkomsten, avrundad nedåt till helt hundratal kronor, tillika beskattningsbar
inkomst.

Ortsavdragen uppgår vid såväl den statliga som den kommunala taxeringen
till följande belopp.

För gift och För en för

ogift med samstå hemmava-

ende

rande barn

Ortsgrupp III ............................ 3 680 1 840

. IV ............................ 3 840 1920

» V ............................ 4 000 2 000

Ortsavdragens belopp fastställdes senast vid 1957 års riksdag, då beslut
fattades om att de kommunala ortsavdragen, som tidigare legat betydligt
under de statliga, skulle utgå med samma belopp som vid den statliga taxe2f
Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 188

20

Kiingl. Maj:ts proposition nr 188 år 1961

ringen. De höjda kommunala ortsavdragen tillämpades första gången i fråga
om inkomståret 1958.

De statliga ortsavdragens belopp fastställdes av 1952 års riksdag och har
gällt sedan inkomståret 1953.

När nuvarande kommunala ortsavdrag fastställdes år 1957 skedde en omsorgsfull
avvägning av avdragens storlek. Under den tid som förflutit har
inkomst- och prisutvecklingen lett till en relativ minskning av ortsavdragen.
Ett återställande av ortsavdragens realvärde framstår som angeläget, särskilt
för att lindra beskattningen i de lägsta inkomstskikten.

Om ortsavdragen nu höjes med 500 kronor för makar och 250 kronor för
ensamstående skulle ortsavdragen indexmässigt bibehålla sitt värde från
senare höjningen den 1 januari 1958 och dessutom höjas något därutöver.
I och för sig kan skäl åberopas för ytterligare höjning av ortsavdragen. Frågan
därom synes emellertid böra anstå i avbidan på resultatet av det utredningsarbete
som allmänna skatteberedningen bedriver.

Jag förordar därför, att ortsavdragen nu höjes med 500 kronor för makar
och 250 kronor för ensamstående. Såsom framhållits i diskussionen bör en
höjning av ortsavdragen leda till en justering även av barnbidragen, i syfte
att tillgodose barnfamiljerna i samma mån som andra grupper i samhället.
Jag återkommer till denna fråga i det följande.

Den föreslagna höjningen av ortsavdragen kan beräknas leda till ett betydande
skattebortfall för det allmänna. Denna fråga kommer att närmare
beröras i följande avsnitt.

Dyrortsgrupperingen

Såsom jag nyss nämnde är ortsavdragen differentierade med hänsyn till
tre olika dyrortsgrupper. Ursprungligen omfattade skattegrupperingen fem
olika grupper, men de båda lägsta ortsgrupperna har slopats.

Beslut om minskning av antalet ortsgrupper från fem till fyra fattades av
1953 års riksdag (proposition nr 133, bevillningsutskottets betänkande nr
47). Det nuvarande antalet ortsgrupper fastställdes av innevarande års riksdag
under vårsessionen (proposition nr 44, bevillningsutskottets betänkande
nr 37).

Fördelningen på de olika ortsgrupperna framgår av denna uppställning.

Ortsgrupp

Antal kommuner 1 jan. 1961

Folkmängd (i 1 000-tal) 1 jan. 1961

Samtliga

därav städer

Samtliga

därav städer

antal

procent

antal

procent

antal

procent

antal

procent

II och III ____

847

82,3

108

81,2

4 922

65,6

2 210

57,2

IV ..........

106

10,3

13

9,8

1 102

14,7

606

15,7

V............

76

7,4

12

9,0

1475

19,7

1049

27,1

Summa

1029

100

133

100

7 499

100

3 865

100

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 188 år 1961

Vid skilda tillfällen har yrkanden framkommit om att helt slopa den skillnad
som i ortsavdragshänseende råder mellan de skattskyldiga i olika kommuner.
önskemålen om fortsatta reformer på området har hittills måst avvisas,
främst med hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna för såval stat
som kommun av den med en ortsgruppsuppflyttning förbundna ortsavdragsliöj
ningen. Det kan sålunda beräknas att en höjning av ortsav dragen i or Isgrupperna
III och IV i nivå med ortsavdragen i ortsgrupp V skulle innebära
ett skattebortfall av ungefär 175 miljoner kronor, varav omkring 85 miljoner
kronor hänför sig till bortfall av kommunalskatt. Utrymme för ett sådant
skattebortfall har hittills icke förelegat.

Med utgångspunkt från syftet med den nu aktuella reformen på beskattningens
område har frågan däremot kommit i ett nytt läge. Otvivelaktigt kan
starka skäl av rättvisekaraktär framföras till stöd för kraven på enhetliga
ortsavdrag vid beskattningen. Jag vill därför nu förorda att beslut fattas om
slopande av skattegrupperingen och att de ortsavdrag som gäller i ortsgrupp
V utsträckes att gälla hela riket. Storleken av den härigenom uppkommande
och genom den i det föregående förordade uppräkningen av ortsavdragen
framgår av denna uppställning.

Nuvarande

ortsgrupp

Gifta samt ogifta med barn

Ogifta utan barn

nuvarande

ortsavdrag

förordade

ortsavdrag

höjning

nuvarande

ortsavdrag

förordade

ortsavdrag

höjning

in ..........

3 680

4 500

820

1840

2 250

410

IV ..........

3 840

4 500

660

1920

2 250

330

V............

4 000

4 500

500

2 000

2 250

250

Dessa enhetliga ortsavdrag bör givetvis gälla icke blott vid den statliga inkomsttaxeringen
utan även vid den kommunala taxeringen. Det totala skattebortfallet
beräknas bli 560 miljoner kronor. Den kommunala inkomstskatten
kan sålunda beräknas nedgå med 270 miljoner kronor, medan det statliga
inkomstbortfallet skulle bli 290 miljoner kronor. Det synes uppenbart,
att ett sådant skattebortfall för kommunernas del skulle resultera i betydande
höjning av utdebiteringarna, därest inte staten ger kommunerna ersättning.
Sådan ersättning har vid de senaste höjningarna av de kommunala
ortsavdragen utgått i form av ett från staten tillskjutet skatteunderlag.

Vid 1957 års ortsavdragshöjning beslöts sålunda att full ersättning för
skattebortfallet till en början skulle utgå till kommunerna. Efter en övergångstid
skulle denna ersättning minska successivt utom i kommuner med
särskilt låg skattekraft. 1957 års bestämmelser på området är dock provisoriska
i den meningen, att de reglerar ersättningarna blott för tiden till och
med år 1965. Vad som skall gälla för tiden därefter är för närvarande under
utredning hos 1958 års skatteutjämningskommitté. Enligt de för kommittén
lämnade utredningsdirektiven bör utredningen vara slutförd i sådan lid att
i varje fall 1964 års riksdag kan la ställning till hithörande frågor.

I anslutning härtill vill jag uttala, att enligt min uppfattning kommunerna

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 188 år 1961

bör få full ersättning för det skattebortfall som uppstår vid ett genomförande
av de förordade enhetliga, högre ortsavdragen. Beslut rörande ersättning behöver
emellertid inte fattas i detta sammanhang. Jag avser därför att återkomma
till denna fråga och senare framlägga förslag om provisorisk ersättning
till kommunerna för tiden fram till dess en mera definitiv reglering
av hithörande frågor kan ske i belysning av den utredning som verkställes
av 1958 års skatteutjämningskommitté.

Jag vill också erinra om att 1958 års skatteutjämningskommitté nyligen
föreslagit en höjning av bidraget till skattetyngda kommuner från nuvarande
16,5 miljoner kronor till omkring 45 miljoner kronor per år. Förslaget
är för närvarande föremål för remissbehandling. Det är min avsikt att, om
intet oförutsett inträffar, oberoende av nämnda ersättningsfråga, framlägga
förslag i saken till 1962 års vårriksdag. Enligt vad som redan nu kan
bedömas, bör kommittéförslaget kunna beloppsmässigt accepteras.

Skatteskalorna

En översyn av skalorna för den statliga inkomstskatten har alltmer framstått
som önskvärd. Som riktlinjer vid en omarbetning för dessa skalor har
särskilt nämnts ett vidgande av det proportionella bottenskiktet och en lindring
i de s. k. marginalskatterna. Härtill kommer frågan om avvägningen
av beskattningen mellan gifta och ogifta.

Enligt nuvarande skalor är skatten för makar med en årsinkomst upp till
omkring 16 500 kronor lika stor som för två ensamstående med vardera
hälften så stor inkomst. Såsom jag framhöll förra året i samband med lösningen
av vissa frågor på sambeskattningens område, ter sig en reform mot
höjd gräns för sådan s. k. tudelning önskvärd. Det skattebortfall, som en sådan
reform skulle medföra, har dock hittills utgjort ett hinder för dess genomförande.
Om förhållandena skulle utveckla sig därhän, att en sänkning
av den direkta inkomstskatten blev möjlig, kunde — framhöll jag förra året
— frågan om skattebördans avvägning mellan gifta och ogifta tagas upp till
förnyat övervägande.

Nu gällande skatteskalor fastställdes av 1959 års riksdag och har tillämpats
sedan inkomståret 1960. Skalorna framgår av en tablå, som skall återges
i det följande.

Det kan förtjäna framhållas, att bl. a. kommunalskatt avdrages innan den
till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten beräknas. En beskattningsbar
inkomst av 8 000 kronor motsvarar med hänsyn till normala avdrag och de
nu föreslagna ortsavdragen en ungefärlig årsinkomst av 14 900 kronor för
gift och 12 400 kronor för ogift. På samma sätt innebär en beskattningsbar
inkomst av 16 000 kronor att årsinkomsten är ca 24 400 kronor för gift och
22 000 kronor för ogift. Är den beskattningsbara inkomsten 40 000 kronor,
är den ungefärliga årsinkomsten 52 600 kronor för gift och 50 200 kronor för
ogift.

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 188 år 1961

Rörande skatteskalornas nuvarande konstruktion torde få anmärkas följande.
Även om den statliga inkomstskatten i princip är en progressiv skatt,
omfattar den dock ett brett skikt, där skatten är proportionell. Den vars inkomster
understiger omkring 14 000 kronor för gift och 7 000 kronor för
ogift har således ingen känning av progressionen.

Riktpunkten vid en omarbetning av skatteskalorna synes mig böra vara
en väsentlig breddning av det proportionella bottenskiktet. En lämplig gräns
för insättandet av den progressiva beskattningen synes ligga vid omkring
20 000 kronor familjeinkomst och 10 000 kronor för ensamstående. Med denna
utgångspunkt har inom finansdepartementet konstruerats en skatteskala,
som framgår av denna uppställning. Denna skala synes innefatta såväl ett
dylikt tillgodoseende av framförda önskemål som en skälig avvägning mellan
olika intressen. Jag förordar därför att den lägges till grund för beslut
av statsmakterna.

Inkomstskikt

Skatteskala

Beskattningsbar inkomst,

1 000-tal kr

Motsvarande
ungefärlig års-inkomst, 1 000-tal kr1

Skatt inom skiktet, %

Skillnad

Nuvarande

skala

Föreslagen

skala

Gifta

0_ 8......................

— 14,9
14,9— 17,3
17,3— 19,7
19,7— 24,4

24 4— 29 1

10

10

8 lö......................

15

10

— 5

1Ö 12......................

20

10

—10

12 16......................

27

20

— 7

16 20......................

32

30

— 2

20— 30......................

29J— 40,8
40,8— 52,6
52,6— 76,1
76,1—123,2
123,2—182,0
182,0—

- 7,5
7,5— 9,9
9,9— 12,4

12 4— 13 6

38

38

30— 40......................

43

43

_

40— 60......................

48

48

6Ö 1ÖÖ......................

54

54

_

1Ö0 150......................

59

59

_

150— ......................

65

65

_

Ogifta

4......................

10

10

4 6......................

15

10

— 5

6— 8......................

21

20

— 1

§ 9......................

25

20

— 5

9 10......................

13.6— 14,8
14,8— 17,2

17.2— 22,0
22,0— 26,7

26.7— 38,4
38,4— 50,2

50.2— 73,7

73.7— 120,8
120,8—179,6
179,6—

25

25

lö— 12......................

29

25

— 4

12 16......................

33

30

— 3

16 2Ö......................

37

36

— 1

20— 3Ö......................

41

41

3Ö— 40......................

45

45

=

40— 60......................

49

49

—

(JO—100......................

54

54

=

100 150......................

59

59

=

15Ö ......................

65

65

—-

I fråga om skatteskalans detaljer vill jag särskilt fästa uppmärksamheten
vid följande.

Genom utvidgningen av det proportionella skiktet kommer även den nyss
nämnda s. k. tudelningsgränsen att höjas från hittillsvarande 10 000 kronor

1 Årsinkomsten är uträknad med de föreslagna högre ortsavdragcn. Med nuvarande ortsavdrag
i ortsgrupp III ligger årsinkomst ca 800 kronor lägre för gifta och ca 400 kronor lägre för ogifta.

24

Kungi. Maj. ts proposition nr 188 år 1961

beskattningsbar inkomst för makar till 16 000 kronor beskattningsbar inkomst,
motsvarande en ungefärlig årsinkomst av 24 500 kronor. Med denna
tudelningsgräns torde oförmånliga verkningar i inkomstskattehänseende av
sambeskattningen bli sällsynta. Beaktas nämligen hustrus förvärvsavdrag
och det för makar gynnsamma sättet för beräkning av folkpensionsavgift,
torde de fall där såväl hustruns inkomst som makarnas sammanlagda inkomst
är så höga att en samtaxering leder till högre skatt än särtaxering bli
mycket fåtaliga.

Vidare vill jag påpeka, att skatteskalan icke i något inkomstläge skärper
marginalskatten, d. v. s. skatten på inkomstökning. I den mån inte marginalskatten
sänkts är den oförändrad.

De föreslagna skatteskalornas individuella verkningar i olika inkomstlägen
skall jag närmare beröra i ett senare avsnitt.

Socialförsäkringsavgiftema

I detta sammanhang vill jag även beröra problemet med folkpensionsavgifters
och sjukförsäkringsavgifters uttagande i de lägsta inkomstlägena.
Nuvarande regler leder till påföring av socialförsäkringsavgifter även vid så
låga inkomster, att någon skattekraft icke anses föreligga. I och för sig kan
goda skäl anföras för nuvarande ordning. Mot avgifterna svarar ju vissa förmåner
för den avgiftspliktige. Häremot måste dock vägas de administrativa
olägenheterna av beräkning, påföring och uppbörd av avgifter i dessa fall.
För erforderlig kontroll avkrävs nämligen berörda avgiftspliktiga för närvarande
deklarationer så snart bruttoinkomsten uppgår till 1 200 kronor.
Från taxeringshåll har det varit ett starkt önskemål att denna gräns förskjutes
uppåt, så att den bättre sammanfaller med den gräns där inkomsten börjar
beskattas. Ett stort antal deklarationer skulle bortfalla vid en sådan höjning
till lättnad för såväl berörda inkomsttagare som taxeringsnämnderna.
Det därav föranledda avgiftsbortfallet skulle bli förhållandevis obetydligt.

Gällande bestämmelser om påföring av folkpensionsavgifter och sjukförsäkringsavgifter
innebär i huvudsak följande.

Folkpensionsavgift erlägges enligt 19 § lagen den 29 juni 1946 (nr 431)
om folkpensionering i princip av den som fyllt minst 18 och högst 66 år
under förutsättning att hans till statlig inkomstskatt taxerade inkomst uppgår
till minst 1 200 kronor. Avgiften beräknas efter 4 procent av den taxerade
inkomsten men är maximerad till 600 kronor. För makar, som båda är
i avgiftspliktig ålder, beräknas den nedre gränsen för avgiftspåföringen med
hänsyn till deras sammanlagda taxerade inkomster. Den övre gränsen, 600
kronor, gäller beträffande sådana makar det sammanlagda beloppet av deras
avgifter.

De angivna bestämmelserna innebär att avgift inte alls utgår för den som
har en taxerad inkomst av 1 190 kronor medan avgiften vid 1 200 kronors

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 188 år 1961

taxerad inkomst blir 48 kronor. Några avtrappningsregler som mildrar denna
tröskel finnes icke.

1 200-kronorsgränsen infördes vid 1951 års riksdag (proposition nr 180,
andra lagutskottets betänkande nr 29) samtidigt som gränsen för deklarationspliktens
inträde höjdes från 600 kronor till 1 200 kronor. Som motiv
framhölls bl. a. att det syntes föga rationellt att blott för pensionsavgifternas
skull bibehålla proceduren med avlämnande av självdeklaration, taxering,
debitering och uppbörd även beträffande personer med inkomster under den
gräns vid vilken skyldighet att erlägga direkta skatter inträder. 1 200-kronorsgränsen
fastställdes därför under hänvisning till då gällande lägsta kommunala
ortsavdrag, nämligen 1 180 kronor för ogift i lägsta ortsgrupp.

Avgifterna till den allmänna sjukförsäkringen är av tre slag, nämligen
avgift för sjukvårdsförsäkring, avgift för försäkring för grundsjukpenning
och avgift för försäkring för tilläggssjukpenning.

Avgift för sjukvårdsförsäkring erlägges av sjukkassemedlemmar med en
till statlig inkomstskatt taxerad inkomst (eller för makar med en sammanlagd
taxerad inkomst) av 1 200 kronor. De som åtnjuter folkpension i form
av ålderspension, invalidpension eller sjukbidrag är dock befriade från avgiftsskyldighet.

Avgift för försäkring för grundsjukpenning erlägges av den som är försäkrad
för grundsjukpenning. Försäkrad för grundsjukpenning är den som
har en årsinkomst av förvärvsarbete av 1 200 kronor samt vidare kvinna
— oberoende av inkomst — som är gift och sammanlever med sin man eller
som sammanlever med barn under 16 år. Befrielse från avgift föreligger
dock när den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten icke uppgår till
1 200 kronor. Beträffande makar avses här deras sammanlagda taxerade
inkomst.

Avgift för försäkring för tilläggssjukpenning erlägges av medlem, som
är försäkrad för sådan sjukpenning. Försäkrade är medlemmar, vilkas årsinkomst
av tjänst uppgår till minst 1 800 kronor.

Avgifternas storlek bestämmes i princip icke av inkomstens storlek utan
de är avvägda efter försäkringsmässiga principer. Avgifterna varierar därför
mellan olika sjukkassor. I ett hänseende är avgifterna dock beroende av
inkomstens storlek. Avgifterna för sjukvårdsför säkringen och för försäkring
för grundsjukpenning är nämligen maximerade till 2 procent av den
taxerade inkomsten, och staten ersätter sjukkassorna för det avgiftsbortfall
som uppkommer genom denna 2-procentregel.

1958 års socialförsäkringskommitté har i sitt betänkande om förtidspensionering
och sjukpenningförsäkring m. m. (SOU 1961: 29) ingått på finansierings-
och kostnadsfrågorna inom sjukförsäkringen. Kommittén föreslår
vissa reformer inom sjukförsäkringen, bl. a. att den nedre inkomstgränsen
för obligatorisk försäkring för grundsjukpenning höjes från 1 200 till 1 800
kronors årsinkomst av förvärvsarbete och att motsvarande gräns vid den
obligatoriska tilläggssjukpenningförsäkringen ändras från nuvarande 1 800
kronor inkomst av anställning till 2 400 kronor inkomst av förvärvsarbete.

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 188 år 1961

Kommittén diskuterar även frågan om en höjning av den nedre gränsen
för avgiftsuttaget inom sjukvårdsförsäkringen, 1 200 kronors taxerad inkomst.
Kommittén, som anser att denna fråga bör prövas i sammanhang
med avgiftsskyldigheten till folkpensioneringen, framhåller dock, att den
nuvarande avgiftsgränsen bör kunna höjas. Höjningen bör dock enligt kommittén
begränsas till 1 800 eller möjligen 2 000 kronor taxerad inkomst.

Beträffande försäkringen för grundsjukpenning föreslås av 1958 års socialförsäkringskommitté
bl. a. att inkomstgränsen för sådan försäkring höjes
till 1 800 kronor inkomst av förvärvsarbete. Kommittén föreslår vidare,
att avgiftsskyldigheten till grundsjukpenningförsäkringen inte längre skall
vara anknuten till den taxerade inkomsten. Enligt förslaget skall avgift
till denna försäkring erläggas av envar som är försäkrad för grundsjukpenning.

Såsom nyss nämnts talar bl. a. taxeringstekniska skäl för en höjning av den
gräns vid vilken folkpensionsavgift börjar påföras. Med tillämpning av de
principer som ligger till grund för den nuvarande 1 200-kronorsgränsen borde
detta belopp ungefärligen fördubblas. Med hänsyn till de här förordade
ortsavdragen och reglerna om avrundning nedåt av beskattningsbar inkomst
till fullt 100-tal kronor motsvaras lägsta beskattningsbara inkomst, 100 kronor,
av 2 350 — 2 449 kronor taxerad inkomst.

Jag förordar därför att gränsen för påföring av folkpensionsavgift bestämmes
till 2 400 kronor, taxerad inkomst.

De skäl som här åberopats för en höjning av den gräns vid vilken folkpensionsavgift
börjar påföras kan med samma styrka framföras för en höjning
av motsvarande gräns för den i sjukförsäkringsavgiften ingående avgiften
för sjukvårdsförsäkring. Denna avgift synes därför böra börja utgå
först vid taxerade inkomster av 2 400 kronor.

Det bör måhända framhållas, att en sådan ändring av reglerna om avgiftspåföringen
inte berör rätten till sjukvårdsförsäkring. Reglerna om vem som
är sjukvårdsförsäkrad är nämligen fristående från reglerna om avgiftsbefrielse
för dem, vilkas inkomster är låga. Genom den förordade reformen
blir givetvis fallen av avgiftsbefrielse flera. Härigenom uppkommer ett mindre
avgiftsbortfall för sjukkassorna. Denna fråga bör beaktas vid prövning
av de förslag som 1958 års socialförsäkringskommitté framlagt i sitt förut
omnämnda betänkande om förtidspensionering och sjukpenningförsäkring
in. in.

Vad nu sagts innebär att förutsättningar skapas för fritagande av inkomster
under 2 400 kronor från deklarationsplikt. Jag återkommer närmare
till denna fråga i det följande.

En höjning av nedre gränsen för påföring av folkpensionsavgift aktualiserar
det tröskelproblem som här föreligger och som omnämnts i det föregående.

När gränsen för avgiftspåföringen höjs till 2 400 kronor blir lägsta avgift
96 kronor och vägande skäl kan då anföras för att avgifterna trappas av

27

Kungl. Maj.ts proposition nr t88 år 1961

närmast inkomstgränsen. En sådan avtrappning erhålles om vid 2 400 kronors
taxerad inkomst avgiften bestämmes till 10 kronor och vid högre inkomst
ökas med en femtedel av inkomsten i vad den överstiger 2 400 kronor
till dess att hela 4 procent av den taxerade inkomsten kan tas ut, d. v. s. vid
2 940 kronors taxerad inkomst.

De reformer jag här förordat skulle alltså innebära att folkpensionsavgift
samt avgifter för sjukvårdsförsäkring erlägges blott av skattskyldiga med
minst 2 400 kronors taxerad inkomst och att folkpensionsavgift upp till en
taxerad inkomst av 2 940 kronor utgår efter en särskild avtrappningsskala.
Kostnaderna för dessa åtgärder kan beräknas till omkring 15 miljoner kronor
för år.

Omsättningsskatten, folkpensionerna, barnbidragen

De lättnader på den direkta beskattningens område som jag i det föregående
redovisat innefattar följande.

1. Införandet av enhetliga, högre ortsavdrag, där höjningarna varierar
mellan 500 och 820 kronor för gift skattskyldig och mellan 250 och 410 kronor
för ogift skattskyldig.

2. Nya skalor för den statliga inkomstskatten med betydande lindringar i
marginalskattehänseende.

3. Befrielse från eller nedsättning av socialförsäkringsavgifter i de lägsta
inkomstskikten, där inkomstskatt ej utgår.

Kostnaderna för dessa åtgärder blir, såsom framgar av det föregående,
betydande. Höjningen av ortsavdragen, inberäknat slopandet av ortsgrupperingen
och kompensation till kommunerna, kostar sålunda för helt år 560
miljoner kronor. Det ökade bidx-aget till skattetyngda kommuner kostar 30
miljoner kronor. De förordade skatteskalorna leder till en minskning av
statens inkomster med 520 miljoner kronor. Ändringarna i fråga om uttagandet
av socialförsäkringsavgifter slutligen medför ett inkomstbortfall på 15
miljoner kronor. Sammanlagt skulle alltså minskningen av fysiska personers
direkta skatter bli 1 125 miljoner kronor för år eller ungefär 20 procent
av deras nuvarande statliga inkomstskatt. Dessa beräkningar avser förhållanden
under år 1962.

Utrymmet för en skattesänkning är självfallet icke så stort som 1 100
miljoner kronor. En höjning av den indirekta beskattningen är därför en
nödvändig förutsättning för förslagets genomförande. Såsom förut antytts
bör denna förutsättning skapas genom en höjning av den allmänna varuskatten,
den s. k. omsättningsskatten. Denna utgår för närvarande
efter 4 procent. Om detta procenttal höjes med två enheter till 6 procent kan,
vid en samtidigt genomförd lättnad i den direkta beskattningen av den storleksordning,
som jag här förordat, en årlig inkomstökning av 940 miljoner
kronor beräknas med utgångspunkt från 1962 års förhållanden. — Anmärkas
inå att en skattesats av 6 procent motsvarar ca 6,38 procent vid s. k.
öppen debitering (d. v. s. debitering på priset före tillägg av skatt).

28

Kungl. Maj:ts proposition nr i88 år i961

Beloppet 940 miljoner kronor är ett bruttobelopp. Vissa utgifter kommer
emellertid in i bilden. Omsättningsskatten på statens egna inköp kan sålunda
uppskattas till 40 miljoner kronor för år. Nettot blir 900 miljoner kronor.

Även folkpensionerna och barnbidragen bör beaktas i detta sammanhang.

Folkpensionerna följer som bekant levnadskostnaderna genom en
automatisk indexreglering. Omsättningsskattehöjningen medverkar till att
utlösa ett nytt indextillägg till pensionerna. Varje sådant tillägg kostar för
närvarande staten 40 miljoner kronor för år.

Barnbidragen är visserligen inte indexreglerade men bör likväl påverkas
av förändringar i omsättningsskattens storlek. Så t. ex. höjdes de allmänna
barnbidragen från 400 till nuvarande 450 kronor, när den 4-procentiga
omsättningsskatten infördes. En naturlig följd av en höjning av procenttalet
för omsättningsskatten är då att barnbidragen ånyo uppräknas.

Utöver det kompensatoriska föreligger som jag tidigare framhållit tillräckligt
starka motiv för ett ökat stöd till barnfamiljerna. Jag vill därför förorda
att, såsom ett led i de föreslagna skattereformerna, barnbidragen ökas med
100 kronor för år till 550 kronor. Kostnaderna härför beräknas till 175 miljoner
kronor.

Motorbränslena

För bensin och motorbrännolja utgår dels särskild skatt (bensinskatt
respektive brännoljeskatt) och dels allmän energiskatt. Däremot är dessa
varor — liksom andra drivmedel och bränslen — undantagna från allmän
varuskatt.

Bensinskatten utgår för närvarande med 33 öre per liter och brännoljeskatten
med 30 öre per liter. Genom proposition nr 114 till innevarande års
riksdag har framlagts förslag till ny förordning om brännoljeskatt. Enligt
denna blir skatten i vissa fall 27 öre per liter och är i övrigt oförändrad, 30
öre per liter. Propositionen har ännu icke slutbehandlats av riksdagen. —
Energiskatten utgör på bensin 9 öre och på motorbrännolja 2,5 öre per liter.

Bensin och motorbrännolja är sålunda undantagna från allmän varuskatt.
Därest inga särskilda åtgärder vidtages, kommer de alltså icke att,
såsom andra konsumtionsvaror, bli föremål för den skärpta indirekta beskattning,
som mitt förslag att höja den allmänna varuskatten innebär.
Praktiska skäl talar för att beskattningen av bensin och motorbrännolja
fortfarande i sin helhet sker i särskild ordning vid sidan av den allmänna
varuskatten. Emellertid bör det, såsom jag inledningsvis framhållit, icke
ifrågakomma att dessa motorbränslen vid den föreslagna varuskatteliöjningen
förbilligas relativt sett ännu mera i förhållande till den varubeskattade
konsumtionen. Jag vill i detta sammanhang även erinra om att, sedan
varuskatten infördes, prisutvecklingen på bensin- och oljeområdet varit
nedåtriktad.

En lämplig avvägning synes mig vara, att de särskilda skatterna på ben -

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1961

sin och motorbrännolja höjes så, att priserna på dessa varor kommer npp i
den nivå, som skulle ha gällt om allmän varuskatt utgått. Detta innebär för
bensin en skattehöjning med fem öre per liter och för motorbrännolja fyra
öre per liter, vilket med nuvarande förbrukning kan beräknas medföra en
inkomstökning av (120 + 20) 140 miljoner kronor per år. Hur dessa skattehöjningar
bör inverka på gällande restitutionsbestämmelser på området torde
få avgöras i annat sammanhang.

I likhet med vad som gällt vid tidigare höjningar i drivmedelsbeskattningen
bör skyldighet att erlägga en mot skattesatshöjningen svarande lagerskatt
åvila dem, som icke är registrerade som skattskyldiga. Av praktiska
skäl bör denna särskilda skattskyldighet icke gälla lager understigande 2 500
liter bensin och 400 liter motorbrännolja.

Vad jag nu föreslagit innebär i fråga om bensin en ändring av 2 § förordningen
om bensinskatt; härjämte erfordras bestämmelser om lagerskatt.
Beträffande brännoljeskatten har som tidigare nämnts riksdagen till behandling
förslag till ny brännoljeskatteförordning. Med hänsyn till att frågan
om brännoljeskattens utformning sålunda är föremål för riksdagens
prövning, torde Kungl. Maj :t få hemställa, att riksdagen — vid bifall till
förslaget om höjning av skatten på motorbrännolja — måtte vidtaga härmed
sammanhängande ändringar i brännoljeskatteförordningen med avseende
på skattesatser och lagerskatt.

Skattelättnadernas storlek

En sammanfattning av vad jag här sagt visar följande:

Lättnader i den direkta beskattningen.......... 1 125

Ökade barnbidrag ............................ 175

Indextillägg till folkpensionärerna .............. 40

Avgår: Ökning i den indirekta beskattningen
Effektiv skattesänkning..................

1 340
1 040
300

milj. kr.

« »

» »

» »

milj. kr.

Hur lättnaderna i den direkta beskattningen kommer att fördela sig på
olika personer blir givetvis beroende på ett flertal olika faktorer, framför allt
inkomstens storlek, civilstånd, antalet barn, hemortskommunens ortsgrupp.
Några exempel kan anges.

En familj med 2 barn och bosatt i ortsgrupp III får skatteminskning och
ökade barnbidrag med sammanlagt omkring 390 kronor, när inkomsten
ligger mellan 6 000 och 14 000 kronor. Är familjen bosatt i ortsgrupp V vinner
familjen i stället omkring 315 kronor. Är det i stället fråga om en familj
utan barn blir skattesänkningen ca 190 resp. 115 kronor.

I förhållande till nuvarande skatt innebär de föreslagna lättnaderna för
familj med två barn som har mellan 14 000 och 25 000 kronors inkomst ungefär
18—21 procent av nuvarande skatt minskad med barnbidrag om fråga
är om ortsgrupp III. I ortsgrupp V rör det sig i stället om 15—18 procent.

8 fl i haag till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 1S8

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1961

Med stigande inkomst sjunker sedan procenttalen. Skattelättnaden är således
blott 12 procent resp. 11 procent om familjen i stället har 35 000 kronors
inkomst. I de högsta inkomstlägena rör det sig om ca en procent.

För makar utan minderåriga barn ligger de största skattelättnaderna, räknade
i procent, dels i inkomstläget 6 000—8 000 kronor och dels i 20 000—
30 000 kronorsklassen. Denna senare grupp vinner förhållandevis mycket
på utvidgningen av det proportionella skiktet i skalan för den statliga inkomstskatten.

I övrigt torde få hänvisas till tre sammanställningar, som fogas till statsrådsprotokollet
i detta ärende såsom Bihang A, B och C.

Lättnaden i den direkta beskattningen reduceras i viss mån av höjningen
av den indirekta beskattningen. Denna höjning motsvarar dock i allmänhet
icke minskningen i den direkta skatten. Som exempel kan nämnas, att för
en tvåbarnsfamilj i ortsgrupp III höjningen av omsättningsskatten kan beräknas
föranleda en ökad utgift av ca 150 kronor vid 10 000 kronors årsinkomst,
ca 250 kronor vid 20 000 kronors årsinkomst och ca 350 kronor vid
30 000 kronors årsinkomst. Den kvarstående skattelättnaden blir alltså i dessa
fall likväl icke mindre än ca 250, 575 resp. 900 kronor.

Förslag till erforderliga författningsändringar för lagstiftning enligt de
riktlinjer jag här angivit har upprättats inom finansdepartementet. Beträffande
utformningen av författningsbestämmelserna kan i huvudsak hänvisas
till det förut sagda. Några speciella frågor skall jag dock beröra i det
följande.

Speciella frågor

Taxeringsförordningen (deklarationsgränsen). I 22 § 1 mom. taxeringsförordningen
finnes reglerna om skyldighet att avlämna självdeklaration. Bestämmelserna
innebär i princip att deklarationsskyldighet inträder så snart
bruttoinkomsterna är så stora att beskattningsbar inkomst kan uppkomma
eller när bruttoförmögenheten uppnår den beloppsgräns där taxering till
förmögenhetsskatt blir aktuell.

Beträffande enskild person som varit bosatt i riket hela året stadgas sålunda
bl. a. att deklarationsskyldighet föreligger, när hans bruttointäkter
av en eller flera förvärvskällor uppgått till sammanlagt minst 1 200 kronor.
Denna beloppsgräns tillkom år 1951 (proposition nr 180, bevillningsutskottets
betänkande nr 46) och bör ses mot bakgrunden av då gällande ortsavdrag.
Enligt beslut av 1950 års riksdag liade nämligen lägsta ortsavdraget
(ogift i dyrortsgrupp I) fastställts till 1 180 kronor. Lägsta belopp för beskattningsbar
inkomst fastställdes samtidigt till 20 kronor.

Vid tillkomsten av 1951 års bestämmelser om deklarationsplikt uttalades
i propositionen bland annat, att skyldighet att deklarera i princip bör föreskrivas
endast, då så är påkallat med hänsyn till skatteförfattningarna, och
att det torde vara tillräckligt att denna skyldighet inträder vid uppnåendet

Kungl. Maj. ts proposition nr 188 år 1961 31

av den inkomst som lägst kan föranleda åsättande av beskattningsbar inkomst.

Samtidigt som deklarationspliktsgränsen höjdes till 1 200 kronors bruttoinkomst
fastställdes, såsom förut nämnts, den gräns vid vilken folkpensionsavgift
börjar påföras till samma belopp.

Vid tillkomsten av 1951 års bestämmelser kunde bruttoinkomsten samtidigt
utgöra den taxerade inkomsten. Så blev nämligen fallet, om den skattskyldige
inte hade några avdrag att göra. I detta hänseende har numera en
ändring skett i det att vissa schablonavdrag införts. Av schablonavdragen
är närmast det allmänna avdraget för sjukförsäkringsavgift samt för liv-,
sjuk- och olycksfallsförsäkringspremier av intresse i detta sammanhang.
Envar enskild (fysisk) person, som varit bosatt i Sverige hela beskattningsåret,
är sålunda berättigad till avdrag för avgifter och premier av nämnda
slag med ett belopp av 150 kronor om han är ogift samt med 300 kronor för
den som är gift.

Det sagda innebär att en taxerad inkomst som svarar mot lägsta ortsavdrag
i enlighet med vad jag i detta sammanhang förordat, d. v. s. 2 250 kronor,
inte kan uppkomma för den som är bosatt i riket förrän hans bruttoinkomster
uppgår till minst 2 400 kronor. För att beskattningsbar inkomst
skall påföras honom måste vidare den taxerade inkomsten med minst 100
kronor överstiga ortsavdraget, eftersom beskattningsbar inkomst numera avrundas
nedåt till fullt hundratal kronor.

Härav skulle i och för sig följa att gränsen för deklarationsplikt skulle
kunna höjas till 2 500 kronors bruttoinkomst. Ett belopp av 2 400 kronor
torde emellertid såsom svarande emot en månadsinkomst av jämnt 200 kronor
(för närvarande jämnt 100 kronor) lättare komma att ingå i det allmänna
medvetandet. Jag får därför förorda, att nämnda gräns bestämmes
till 2 400 kronor. Härav föranledes ändring i 22 § 1 mom. första stycket
punkt 3) taxeringsförordningen.

I taxeringsförordningen torde såsom en följd av den föreslagna ändringen
av gränsen för påföring av socialförsäkringsavgifter ändring jämväl böra
ske av 68 § i fråga om införing i taxeringslängd av taxerad inkomst, när
beskattningsbar inkomst icke uppkommer.

Höjningen av deklarationsgränsen medför, att en väsentlig grupp befrias
från deklarationsskyldighet.

Uppbördsförordningen (källskattetabellerna). Slopandet av orlsgruppsindelningen
och höjningen av den nedre gränsen för påföring av folkpensions-
och sjukförsäkringsavgifter påverkar uppbördsförordningens bestämmelser
om källskattetabellernas konstruktion. Ändringar torde sålunda behöva
vidtagas i 4 § 1 och 3 mom. samt 5, 8 och 15 §§ uppbördsförordningen.

I vissa fall kommer en person med lägre taxerad inkomst än 2 400 kronor
att bli påförd sjukförsäkringsavgifter. Avgift för försäkring för grundsjukpenning
och för t ill äggssjukpenning avses nämligen kunna ifrågakomma
oberoende av den taxerade inkomstens storlek. Har den försäkrades månads -

32

Kungl. Maj. ts proposition nr 188 år 1961

inkomst varit så lag, att den inte föranlett källskatteavdrag, kommer avgifterna
likväl att påföras och får erläggas i form av kvarstående skatt.

Slopandet av ortsgrupperingen kommer att i uppbördshänseende leda till
en betydande förenkling. Källskattetabellerna är nämligen upprättade olika
för varje ortsgrupp och olika för förekommande utdebiteringar (i hela krontal).
För inkomståret 1961 användes sålunda 9 olika tabeller i ortsgrupp II,
9 i ortsgrupp III, 10 i ortsgrupp IV och 12 i ortsgrupp V, sammanlagt 40.
Om skillnaden i ortsgrupper ej funnits hade blott 15 olika tabeller erfordrats.
Reformen kan därför i detta hänseende väntas leda till avsevärda lättnader
inte minst för arbetsgivarna vid verkställandet av källskatteavdrag
för de anställda.

I detta sammanhang synes även en mindre ändring av redaktionell art
böra vidtagas i 15 § uppbördsförordningen för att anpassa författningsrummet
till motsvarande bestämmelser i kommunalskattelagen. Likaså synes
punkt 6 av anvisningarna till förordningens 39 § kunna upphävas såsom
inaktuell efter tillkomsten av förordningen om sjömansskatt.

Lagen om folkpensionering. Förslaget om höjning av nedre gränsen för
påföring av folkpensionsavgift föranleder ändring i 19 § 1 och 2 mom. lagen
om folkpensionering. Dessa lagrum synes i förtydligande syfte böra
ändras jämväl i ett annat avseende.

Folkpensionsavgift för makar beräknas så att makarnas sammanlagda
avgifter icke överstiger 600 kronor. Samma övre gräns gäller för ensamstående.
Från och med 1961 års taxering kan förekomma att även ogifta
personer samtaxeras. Om samtaxering sker skall beträffande de samtaxerade
de för gift skattskyldig gällande bestämmelserna tillämpas såväl vid
taxering som vid debitering, däri inräknat påföring av folkpensionsavgifter.
Eftersom ordalagen i 19 § 1 och 2 mom. lagen om folkpensionering möjligen
kan ge anledning till tvekan på denna punkt vill jag förorda en omformulering
i förtydligande syfte.

Lagen om sjukförsäkring. De av mig förordade ändringarna i fråga om påföringen
av sjukförsäkringsavgifter föranleder i och för sig ändringar av
vissa bestämmelser i sjukförsäkringslagstiftningen. Dessa torde böra vidtagas
i samband med pågående omarbetning av socialförsäkringslagstiftningen,
varom förslag kan väntas till 1962 års vårriksdag och alltså innan
de nya avgifterna första gången skall slutligt debiteras. — De för utarbetande
av källskattetabeller erforderliga författningsändringarna berör blott
uppbördsförordningen och har beaktats i det författningsförslag, som upprättats
inom finansdepartementet.

Sjömansskatten. Sedan år 1959 erlägger sjömän en särskild sjömansskatt,
som ersätter statlig och kommunal inkomstskatt samt folkpensionsavgift
och sjukförsäkringsavgift för löneinkomsten ombord på svenskt fartyg. Sjömansskatt
utgår för sjömän som är bosatta i Sverige, Danmark, Finland
eller Norge efter särskilda tabeller, en för närfart och en för fjärrfart. Övriga
sjömän erlägger sjömansskatt med 15 procent av kontantlönen.

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1961

Sjömansskatten avdrages från månadslönen genom redarens försorg och
skiljer sig från den vanliga källskatten därigenom att den är definitiv. Deklaration
och taxering av sjömansinkomst sker inte.

Sjöman sskattetabellerna är fogade vid förordningen om sjömansskatt och
är alltså fastställda av riksdagen. De tabeller som gäller under år 1961 fastställdes
vid 1959 års höstriksdag i samband med sänkningen av den statliga
inkomstskatten och införandet av den allmänna varuskatten. Därefter har
1961 års riksdag (proposition nr 6, bevillningsutskottets betänkande nr 6)
beslutat nya sjömansskattetabeller, som är avsedda att tillämpas från och
med årsskiftet 1961/62.

Sjömansskatten är i olika hänseenden direkt avvägd med hänsyn till beskattningen
i land. I proposition 1961: 6 har grunderna för tabellerna utförligt
redovisats och jag torde i detta hänseende få hänvisa till nämnda proposition
och den därvid fogade promemorian angående de då föreslagna sjömansskattetabellerna.
Dock vill jag särskilt nämna, att sjömansskattetabellerna
i väsentliga delar bygger på källskattetabellen för år 1961, ortsgrupp
III, kommunal utdebitering 15 kronor per skattekrona.

Sambandet mellan skatten i land och sjömansskatten bör nu föranleda,
att slopandet av dyrortsgrupperingen, höjningen av ortsavdragen, de ändrade
skalorna för den statliga inkomstskatten samt ändringarna i fråga om påföring
av folkpensionsavgift och sjukförsäkringsavgift beaktas även i sjömansskattetabellerna.
Jag förordar därför, att sjömansskatten i motsvarande
mån sänkes. Därvid bör grunderna för sjömansskattetabellernas konstruktion
i övrigt lämnas oförändrade.

Möjligt är emellertid att sänkningen av sjömansskatten bör föranleda en
omreglering av bestämmelserna om kommunernas del i sjömansskatten. Denna
fråga torde få upptagas i anslutning till att kommunernas fulla kompensation
för övriga skattesänkningar anmäles.

I fråga om det tekniska genomförandet av skattesänkningen för sjömännen
vill jag anföra följande.

Det är icke praktiskt möjligt att utarbeta förslag till nya tabeller i sådan
lid att de kan underställas 1961 års riksdag. Om beslutet rörande nya sjömansskattetabeller
uppskjutes till nästa års riksdag, innebär detta även,
att sjömännen får del av skattesänkningen först vid en senare tidpunkt än de
eljest skulle kunna få. Eftersom sjömansskatten är en definitiv källskatt
bör ett sådant uppskov om möjligt undvikas.

Ett snabbare fastställande och ikraftträdande av de nya tabellerna uppnås
emellertid om Kungl. Maj :t erhåller bemyndigande att på grundval av å
ena sidan de i proposition 1961: 6 angivna grunderna och å andra sidan
de i nu förevarande sammanhang beslutade ändringarna i skattelagstiftningen
ularbcla och fastställa nya sjömansskallelabeller att ersätta tidigare
gällande. Med hänsyn till att fråga är om ett rent tekniskt tabellarbete får
jag föreslå att Kungl. Maj :t hos riksdagen anhåller om sådant bemyndigande.

Förordningen om allmän varuskatt. På samma sätt som gällde vid införandet
av den allmänna varuskatten erfordras vid eu höjning av denna skatt

34

Kungl. Maj-.ts proposition nr 188 år 1961

särskilda bestämmelser som reglerar beskattningen under övergången
till den nya ordningen. Såsom jag kommer att närmare beröra i nästa avsnitt
bör den högre skatteprocenten för omsättningsskatten gälla från och
med den 1 januari 1962. Enligt förordningens bestämmelser kommer detta
att innebära att dagen för skattskyldighetens inträde, d. v. s. i regel betalningens
erläggande, blir avgörande för skattesatsens storlek. Om betalning
för vara erlägges under innevarande år beräknas omsättningsskatten etter
4 procent. Sker betalningen först efter årsskiftet kommer i regel omsättningsskatten
att beräknas efter 6 procent.

I överensstämmelse med vad som stadgades vid varuskatteförordningens
antagande bör de nya bestämmelserna dock inte tillämpas i fråga om tillhandahållande
av vara eller tjänsteprestation inom riket före den 1 december
1961 eller på grund av skriftligt avtal med bestämt pris, som slutits före
den 2 november 1961. Sker import på grundval av sådant avtal bör -— likaledes
enligt mönster från 1959 års lagstiftning — fordras att avtalet anmäles
till generaltullstyrelsen före den 1 januari 1962. Vid postprenumeration
bör slutligen inbetalning till postverket före årsskiftet i nu förevarande hänseende
godtagas som betalnings erläggande, även om postverkets redovisning
av prenumerationsmedlen sker först efter årsskiftet.

Enligt de ursprungliga övergångsbestämmelserna till varuskatteförordningen
förelåg skattefrihet vid tillhandahållande av vara eller tjänsteprestation
inom riket enligt före den 16 oktober 1959 slutet skriftligt avtal, däri
vederlaget blivit till beloppet fastställt. Denna bestämmelse innebär att, om
avtal avseende uthyrning eller underhåll av vara slutits på sätt som nu
nämnts att gälla tills vidare, skattefrihet föreligger så länge avtalet löper
utan ändring. Frågan om tillämpningen av dessa övergångsbestämmelser i
det fall avtalet gäller för viss bestämd tid och automatiskt förnyas på grund
av underlåten uppsägning har varit föremål för regeringsrättens prövning i
anledning av överklagande av ett av riksskattenämnden meddelat förhandsbesked.
Enligt regeringsrättens utslag bör underlåten uppsägning icke anses
innebära att nytt avtal slutits. Härav följer att, om det ursprungligen slutna
avtalet uppfyller de i övergångsbestämmelserna uppställda villkoren, skattefrihet
föreligger så länge avtalet löper på oförändrade villkor.

Vid varuskatteförordningens ikraftträdande förelåg skäl för att i de skattskyldigas
intresse övergångsvis undantaga nu nämnda slags avtal från beskattning.
Parterna borde få tillfälle att, innan omsättningsskatt uttogs, ändra
avtalsvillkoren i enlighet med de nya förhållandena. Uppenbarligen avsågs
inte, att skattefriheten skulle bestå efter utgången av löpande avtalsperiod.
Tillhandahållande av tjänsteprestation enligt sådant avtal bör därför
nu inrymmas under beskattningen från och med den dag efter utgången av
år 1961, då avtalet skulle kunna upphöra att gälla, om avtalet med iakttagande
av gällande uppsägningsvillkor uppsagts den 1 december 1961.

Skattskyldig, vars räkenskapsår (beskattningsår) icke sammanfaller med
kalenderår, kommer att vid någon av 1962, 1963 eller 1964 års taxeringar bli

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1961

beskattad för tid såväl före som efter årsskiftet 1961/62. Därvid bör skatten
beräknas efter fyra procent för tid före år 1962 och efter sex procent för
tid därefter.

Undantag från denna regel synes böra ske beträffande jordbrukare. Dessa
avger i allmänhet självdeklaration för kalenderår. I begränsad omfattning
förekommer emellertid räkenskapsenlig redovisning av jordbruksrörelse och
i sådana fall kan även på jordbrukets område förekomma s. k. brutna räkenskapsår.
1962 års taxering till allmän varuskatt kan därför i något undantagsfall
avse räkenskapsår som utlöper under tiden 1 januari—28 februari
1962. Praktiska skäl talar för att skattehöjningen icke skall tillämpas i
sådana fall, utan debiteringen av allmän varuskatt på grundval av 1962 års
taxering bör beträffande jordbrukare alltid kunna ske efter fyra procent för
hela den taxerade skattepliktiga omsättningen. Vid 1963 och följande års
taxeringar bör däremot jordbrukare följa de vanliga reglerna på området.

De undantagsbestämmelser som i nu angivna hänseenden erfordras torde
inrymmas i särskilda övergångsbestämmelser till ändringarna i varuskatteförordningen.

Emellertid vill jag i detta sammanhang även ta upp frågan om vissa närmast
tekniska ändringar i nämnda förordning.

Preliminär allmän varuskatt inbetalas i regel varannan månad. Efter beskattningsårets
utgång sker därefter i samband med den vanliga inkomsttaxeringen
taxering till allmän varuskatt. Om det vid taxeringen visar sig
att för litet varuskatt inbetalts preliminärt, utfärdas debetsedel å kvarstående
allmän varuskatt. Blir taxeringen sedermera höjd utfärdas debetsedel
å tillkommande allmän varuskatt.

Om däremot den preliminärt inbetalade varuskatten överensstämmer med
eller överstiger vad den skattskyldige har att erlägga enligt taxeringen, behöver
författningsenligt ingen debetsedel utfärdas. Eventuellt överskjutande
belopp restitueras av länsstyrelsen.

I de skattskyldigas intresse bör debetsedel utfärdas, även om kvarstående
skatt icke uppkommit. Genom sådan debetsedel får den skattskyldige underrättelse
om hur taxeringen fastställts. Ett rutinmässigt utfärdande av
debetsedlar till alla dem som blivit taxerade till varuskatt synes därjämte ur
administrativ synpunkt vara att föredra framför nuvarande ordning.

Med hänsyn härtill får jag förorda, att 53 § förordningen om varuskatt
ändras i enlighet med det sagda.

Enligt beslut av 1960 års riksdag utgår alltsedan halvårsskiftet 1960
kostnadsersättning till skattskyldiga, som har att inbetala preliminär
allmän varuskatt. Ersättningen avdrages av den skattskyldige för
varje redovisningsperiod vid inbetalning av skatten. Ersättningen beräknas
efter en fallande skala på det skattebelopp som förfallit till betalning. Förutsättning
för kostnadsersättning är att den skattepliktiga omsättningen för
den redovisningsperiod, som inbetalningen avser, överstiger 4 000 kronor.

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 188 år 1961

I sådant fall utgår ersättning med ett fast grundbelopp av 15 kronor jämte
ett rörligt tilläggsbelopp, motsvarande 3 procent av den uträknade skatten
för den del av omsättningen, som överstiger 4 000 men ej 30 000 kronor,
0,5 procent av den uträknade skatten å den del av omsättningen, som överstiger
30 000 men ej 150 000 kronor, och 0,25 procent av den uträknade skatten
å den del av omsättningen, som överstiger 150 000 kronor.

Erfarenheterna från bestämmelsernas tillämpning aktualiserar en ändring
av metoden för beräkning och lämnande av kostnadsersättning. Eftersom
varuskatt i regel inbetalas sex gånger om året, varje gång för en redovisningsperiod
om två månader, innebär ersättningsbestämmelserna, att eu
årsomsättning på upp till 24 000 kronor (skatt 960 kronor) för närvarande
i regel inte berättigar till någon ersättning. Om den skattskyldige däremot
har att redovisa skatt blott en gång årligen, kommer ersättning att utgå
redan vid en årsomsättning av 4 001 kronor. Ersättningarnas storlek blir
genomgående olika beroende på om redovisningsperioden är två eller tolv
månader. Helt allmänt kan vidare sägas att ersättningsbeloppen för mindre
rörelser är förhållandevis små. Å andra sidan uppgår ersättningarna i vissa
fall till tiotusentals kronor.

Det har även visat sig att de skattskyldiga i stor utsträckning beräknar
dem tillkommande ersättning felaktigt, ehuru riksskattenämnden utfärdat
särskilda tabeller för ersättningens beräknande. Härav har föranletts åtskillig
skriftväxling och efterkrav eller restitutioner av småbelopp.

De nämnda förhållandena torde böra föranleda en omläggning av ersättningsbestämmelserna.
Å ena sidan bör ersättningen beräknas i efterhand på
grundval av deklarerad skattepliktig årsomsättning och i samband med debitering
av slutlig allmän varuskatt. Å andra sidan synes ersättningsgrunderna
böra justeras så att ersättningsbeloppen ökar något för smärre rörelser
och att ersättning utgår även vid skattepliktig omsättning under nuvarande
minimibelopp. För att statens kostnader för ersättningarna skall
bibehållas vid oförändrad nivå synes böra införas ett maximibelopp för ersättningarna,
förslagsvis 3 000 kronor. Med detta förfarande vid beräkning
av ersättningarna vinner man även den fördelen att kostnadsersättningens
storlek endast anknyter till omsättningens storlek och blir oberoende av
skatteuttaget.

Inom finansdepartementet har utarbetats förslag till ersättningsbestämmelser
i enlighet med de riktlinjer jag här angivit. Enligt dessa bestämmelser
kommer ersättning att utgå till alla rörelseidkare, som taxeras till allmän
varuskatt, hur liten omsättningen än är. Vidare kommer något högre ersättningar
än för närvarande att utgå vid omsättning upp till ca 170 000 kronor.
I stort sett oförändrad ersättning erhålles för större omsättningar intill
26,7 miljoner kronor, där ersättningsmaximum 3 000 kronor uppnås. Statens
kostnader för ersättningarna torde bli ungefär oförändrade.

Jag får förorda att detta förslag godtages. Det bör dock icke gälla beträffande
1962 års taxering till allmän varuskatt och genom särskilda övergångsbestämmelser
bör tillses att, vid beräkning av ersättning vid 1963 el -

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1961

ler 1964 års taxering för den som då redovisar omsättning från tid före år
1962, ersättningsbeloppet icke fastställes så lågt att skattskyldig blir tvungen
att återbetala ersättning, som han enligt före årsskiftet 1961/62 gällande regler
avdragit vid skattens inbetalande.

Ikraftträdandet. De nu föreslagna reformerna bör sättas i kraft snarast
möjligt och således redan från och med den 1 januari 1962.

Även i fråga om källskatten under år 1962 bör de nya reglerna beaktas.
Härför erfordras emellertid särskilda åtgärder.

Löntagare och andra, för vilka källskatten beräknas och avdrages av arbetsgivarna
(preliminär A-skatt), erhåller senast under andra hälften av
januari månad debetsedel jämte ett exemplar av den skattetabell som skall
användas vid beräkningen av skatteavdraget. Debetsedeln och skattetabellen
överlämnas av löntagaren till arbetsgivaren. Under januari och, då särskilda
förhållanden därtill föranleder, jämväl under februari får dock skatteavdrag
i stället beräknas efter den debetsedel och den skattetabell, som
användes under nästföregående år.

Skattetabellerna fastställes av riksskattenämnden. Arbetet med iordningställande,
tryckning och distribution av tabellerna pågår under höstmånaderna.
I början av november månad igångsättes själva tryckningen. Distributionen
sker successivt och avslutas omkring årsskiftet.

För att de nya skatteskalorna skall kunna användas vid källskatten måste
nya skattetabeller distribueras. Förberedelserna för detta arbete kan igångsättas
så att de nya tabellerna förmodligen kan vara i användning fr. o. m.
den avlöningsutbetalning som sker närmast efter februari månads utgång,
d. v. s. från den tidpunkt efter vilken avdrag inte längre får ske enligt föregående
års tabell. — Det bör understrykas, att den skatt, som för mycket avdragits
vid avlöningsutbetalningar innan den nya skattetabellen användes,
kommer den skattskyldige tillgodo vid slutavräkningen i form av överskjutande
preliminär skatt eller minskning av kvarstående skatt.

Samma problem förelåg i samband med införande av nya källskattetabeller
i anledning av beslutet under hösten 1959 om sänkning av den statliga
inkomstskatten. De nya tabellerna kunde då planenligt distribueras så att de
kom till användning i mars 1960.

Liksom då skedde, synes utbytet av skattetabeller kunna ordnas i administrativ
väg utan särskilda författningsbestämmelser. På riksskattenämnden
ankommer sålunda att ombesörja fastställandet av de nya tabellerna.
Givetvis behöver blott de delar av tabellerna, som beröres av de nya skatteskalorna,
omtryckas.

På sätt skedde förra gången bör de nya skattetabellerna kunna lämnas
direkt till arbetsgivarna. Med hjälp av postverkets förteckning över arbetsgivare
kan direkt kontakt tas med flertalet arbetsgivare för tabellbytet. Vidare
bör de nya tabellerna hållas tillgängliga på postanstalterna.

Med hänsyn till föreliggande omständigheter torde det vara lämpligt att
inte nu fastställa exakt datum för de nya tabellernas ikraftträdande. Det
bör i stället få ankomma på Kungl. Maj:t att förordna härom. Författningsförslagen
har utformats i enlighet härmed.

I fråga om preliminär B-skatt kommer de nya skatteskalorna att automa -

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 188 år 1961

tiskt gälla fr. o. in. årsskiftet i den mån särskild beräkning av sådan skatt
skall äga rum, t. ex. om den skattskyldige avgivit preliminär självdeklaration.
Vad andra fall angår synes det inte vara anledning att göra avsteg från
huvudregeln i 13 § 1 mom. uppbördsförordningen, som innebär att den preliminära
B-skatten skall utgå med belopp, motsvarande den slutliga skatt
som påförts den skattskyldige under nästföregående år.

Även i fråga om ikraftträdandet av nya sjömansskattetabeller torde det
få ankomma på Kungl. Maj :t att förordna därom. Givetvis bör ikraftträdandet
äga rum så snart de nya tabellerna hunnit utsändas till fartygen.

Sammanfattning

I det föregående har jag redovisat de olika åtgärder på beskattningens
område, som enligt min mening bör genomföras nu. Å ena sidan står lättnader
i den direkta beskattningen om sammanlagt ca 1 340 miljoner kronor
om året främst genom höjda ortsavdrag, skattegrupperingens avskaffande
och lägre marginalskatter samt höjda barnbidrag. Å andra sidan står en
ökning av den indirekta beskattningen med ca 1 040 miljoner kronor per år
genom höjning av den allmänna varuskatten och skatterna på motorbränslen.
Tillsammantagna innebär åtgärderna en minskad skattebelastning med
ca 300 miljoner kronor om året.

De sålunda föreslagna skattelättnaderna och förskjutningen till indirekt
beskattning medför i alla inkomstlägen att den sammanlagda skatten sänkes.
Höjningen av varuskatten motsvarar i allmänhet icke minskningen av
den direkta beskattningen.

Breddningen av det proportionella skiktet och höjningen av gränsen för
folkpensions- och sjukförsäkringsavgifter medför — i förening med de höjda
ortsavdragen —- relativt betydande skattelättnader för de medelstora och
små inkomsttagarna. Störst blir lättnaden för barnfamiljer i dessa inkomstlägen.
Höjningen av gränsen för deklarationsskyldighet innebär vidare att
antalet deklarationspliktiga minskar väsentligt.

Allmän enighet bör enligt min mening kunna råda om önskvärdheten av
de nu förordade skattereformerna. Som jag förut understrukit kan de inte
anses innefatta något föregripande av allmänna skatteberedningens tidskrävande
arbete. Angelägenheten att reformerna skall kunna sättas i kraft
redan från och med nästa år jämte olägenheten av en lång tidspersiod mellan
förslag och ikraftträdande av förändringen i den indirekta beskattningen
har fällt utslaget, när det gällt tidpunkten för förslagens framläggande.
Ett uppskov med propositionen till 1962 års vårriksdag innebär att de
tilltänkta skattelättnaderna kan genomföras tidigast år 1963.

Kungl. Maj. ts proposition nr 188 år 1961

39

Departementschefens hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t matte i

proposition föreslå riksdagen att

dels antaga inom finansdepartementet upprättade förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

2) förordning angående ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 576)

om statlig inkomstskatt; . .

3) lag angående ändrad lydelse av 19 § 1 och 2 mom. lagen den 29 juni

1946 (nr 431) om folkpensionering;

4) förordning angående ändring i förordningen den 1 december 1959 (nr
507) om allmän varuskatt;

5) förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den / april

1961 (nr 372) om bensinskatt;

6) förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1J53 (nr
2) * samt

7) förordning om ändrad lydelse av 22 § 1 mom. och 68 § taxeringsför ordningen

den 23 november 1956 (nr 623);

dels, vid antagande av förslaget under punkt 5, vidtaga därmed sammanhängande
ändringar i förordningen om brännoljeskatt;

dels ock godkänna de grunder för nya sjömansskattetabeller som angivits
i det föregående samt bemyndiga Kungl. Maj :t att i enlighet med dessa grunder
upprätta och fastställa nya sjömansskattetabeller och forordna att dessa
från och med lämplig tidpunkt skall ersätta äldre sjömansskattetabeller.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Olof Sundström

40

Kungl. Maj. ts proposition nr 188 år 1961

Bihang A

Sammanlagd inkomstskatt reducerad med utgående barnbidrag enligt
nuvarande ordning och enligt propositionen

Gift med två barn. Kommunal utdebitering 15 kr. per skattekrona.

Årsinkomst
(exkl. barn-bidrag)

Ortsgrupp III

Ortsgrupp V

Nuvarande

skatt

Skatt
enl. prop.

Skatte-minskning
(kol. 2—
kol. 3)

Nuvarande

skatt

Skatt
enl. prop.

Skatte-minskning
(kol. 6—
kol. 7)

kr.

kr.

kr.

kr.

%

kr.

kr

kr.

%

]

2

3

4

5

6

7

8

9

4 000 ....

-673

-873

200

-673

-873

200

6 000 ....

- 164

-550

386

- 236

- 550

314

8 000 ----

403

15

388

96,3

328

15

313

95,4

10 000 ....

939

551

388

41,3

866

551

315

36,4

12 000 ....

1483

1094

389

26,2

1409

1094

315

22,4

14000 ....

2 016

1626

390

19,3

1943

1626

317

16,3

16 000 ....

2 616

2147

469

17,9

2 530

2147

383

löjl

18 000 ....

3 285

2 666

619

18,8

3183

2 666

517

16,2

20 000 ....

3 996

3164

832

20,8

3 872

3164

708

183

25 000 ----

5 955

4 817

1138

19,1

5 817

4 817

1000

17,2

30 000 ....

8153

6 904

1249

15,3

7 999

6 904

1095

13,7

35 000 ____

10 518

9 269

1249

11,9

10 364

9 269

1095

10.6

40 000 ....

12 883

11634

1249

9,7

12 729

11634

1095

8,6

50 000 ----

18 037

16 753

1284

7,1

17 869

16 753

1116

6,2

60 000 ____

23 541

22 222

1319

5,6

23 359

22 222

1137

4,9

80 000 ....

34 940

33 579

1361

3,9

34 741

33 579

1162

3,3

100 000 ....

47 120

45 759

1361

2,9

46 921

45 759

1162

2,5

150 000 ----

78 744

77 348

1396

1,8

78 531

77 348

1183

1,5

200 000 ....

112 278

110 840

1438

1,3

112 048

110840

1208

1,1

Anm. Med sammanlagd skatt avses statlig inkomstskatt, kommunal in komstskatt,

folkpensionsavgift och sjukförsäkringsavgift.

Kungl. Maj.ts proposition nr 188 är 1961

41

Bihang B

Sammanlagd inkomstskatt enligt nuvarande ordning och enligt
propositionen. Ortsgrupp III

Kommunal utdebitering 15 kr. per skattekrona.

Årsinkomst

Gift utan barn

Ogift utan barn

Nuvarande

Skatt

Skatte

_

Nuvarande

Skatt

Skatte

skatt

enligt

minskning

skatt

enligt

minskning

prop.

prop.

kr.

kr.

kr. a

kr.

%

kr.

kr.

kr.

%

1

2

3

4

5

6

7

8

9

4 000 ....

227

227

626

532

94

15,0

6 000 ....

736

550

186

25,3

1169

1074

95

8,1

8 000 ....

1303

1115

188

14,4

1736

1606

130

7^5

10 000 ....

1839

1651

188

10,2

2 377

2143

234

9,8

12 000 ....

2 383

2194

189

7,9

3103

2 851

252

8,1

14 000 ....

2 916

2 726

190

6,5

3 882

3 566

316

8,1

16 000 ....

3 516

3 247

269

7,7

4 702

4 333

369

7,8

18 000 ....

4185

3 766

419

10,0

5 572

5128

444

8,0

20 000 ....

4 896

4 264

632

12,9

6 441

5 944

497

7,7

25 000 ....

6 855

5 917

938

13,7

8 710

8123

587

6,7

30 000 ....

9 053

8 004

1049

11,6

11160

10 544

616

5,5

35 000 ....

11418

10 369

1049

9,2

13 652

13 037

öl5

4,5

40 000 ....

13 783

12 734

1049

7,6

16 211

15 582

629

3,9

50 000 ....

18 937

17 853

1084

5,7

21543

20 907

636

3,0

60000 ....

24 441

23 322

1119

4,6

27 208

26 565

643

2,4

80000 ....

35 840

34 679

1161

3,2

38822

38161

661

1,7

100 000 ....

48 020

46 859

1161

2,4

51002

50 341

661

1,3

150 000 ....

79 644

78 448

1196

1,5

82 710

82 032

678

0,8

200000 ....

113 178

111 940

1238

1,1

116 345

115 646

699

0,6

Anm. Med sammanlagd skatt avses statlig inkomstskatt, kommunal in komstskatt,

folkpensionsavgift och sjukförsäkringsavgift.

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 188 år 1961

Bihang C

Sammanlagd inkomstskatt enligt nuvarande ordning och enligt
propositionen. Ortsgrupp V

Kommunal utdebitering 15 kr. per skattekrona.

Årsinkomst

Gift utan barn

Ogift utan barn

Nuvarande

Skatt

Skatte-

Nuvarande

Skatt

Skatte-

skatt

enligt

minskning

skatt

enligt

minskning

prop.

prop.

kr.

kr.

kr

kr.

0/

/o

kr.

kr.

kr.

%

1

2

3

4

5

6

7

8

9

4 000 ....

227

227

590

532

58

9,8

6 000 ....

664

550

114

17,2

1131

1074

57

5,0

8 000 ....

1228

1115

113

9,2

1694

1606

88

5,2

10000 ....

1766

1651

115

6,5

2 325

2143

182

7,8

12 000 ....

2 309

2194

115

5,0

3 049

2 851

198

6,5

14 000 ....

2 843

2 726

117

4,1

3 824

3 566

258

6,7

16000 ....

3 430

3 247

183

5,3

4638

4 333

305

6,6

18 000 ....

4 083

3 766

317

7,8

5 506

5128

378

6,9

20 000 ....

4 772

4 264

508

10,6

6 371

5 944

427

6,7

25 000 ....

6 717

5 917

800

11,9

8 635

8123

512

5,9

30 000 ....

8 899

8 004

895

10,1

11078

10 544

534

4,8

35 000 ....

11264

10 369

895

7,9

13 571

13 037

534

3,9

40 000 ....

13 629

12 734

895

6,6

16 124

15 582

542

3,4

50000 ....

18 769

17 853

916

4,9

21451

20 907

544

2,5

60 000 ....

24 259

23 322

937

3,9

27 116

26 565

551

2,0

80 000 ....

35 641

34 679

962

2,7

38 722

38161

561

1,4

100 000 ....

47 821

46 859

962

2,0

50 902

50 341

561

1,1

150 000 ....

79 431

78 448

983

1,2

82 604

82 032

572

0,7

200 000 ....

112 948

in 940

1008

0,9

116 230

115 646

584

0,5

Anm. Med sammanlagd skatt avses statlig inkomstskatt, kommunal inkomstskatt,
folkpensionsavgift och sjukförsäkringsavgift.

Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

611134