Kungl. Maj:ts proposition nr 183 år 1961

1

Kr 183

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa ändringar
i hushållningssällskapens organisation, m. m.; given
Stockholms slott den 6 oktober 1961.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro.

BERTIL

Gösta Netzén

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges förslag i syfte att väsentligen inom nuvarande
ram möjliggöra effektivisering av den rådgivningsverksamhet som hushållningssällskapsorganisationen
bedriver. I anslutning härtill hemställes om bemyndigande
att med verkan från och med den 1 januari 1962 vidtaga ändringar
i personalförteckningen för organisationen innebärande bland annat
att konsulenttjänster i Ao 23 sammanföres till en enhetlig kategori, att vissa
nya slag av befattningar inrättas i utbyte mot tidigare personalförtecknade
tjänster samt att lönegradsändringar genomföres beträffande ett antal tjänster.
Samtidigt anhålles om bemyndigande alt företaga vissa ändringar i statens
allmänna avlöningsreglemente för att därigenom ytterligare öka rörligheten
inom organisationen. Dessutom föreslås nya regler för tjänstetillsättning
samt framlägges förslag rörande bestämmelserna för den fortsatta statsbidragsgivningen
till avlöningar och omkostnader vid hushållningssällskapsorganisationen.

Slutligen föreslås i propositionen att bidrag till ett nytt system för mjölkboskapskontroll
skall utgå av utjämningsavgifter å mjölk, grädde och ost.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 183

2

Kungi. Maj:ts proposition nr 183 år 1961

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland i statsrådet
å Stockholms slott den 6 oktober 1961.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lange, Lindholm, Kling, Edenman,
Netzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Netzén, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter frågor angående vissa
ändringar i hushållningssällskapens organisation, m. m. samt anför följande.

Inledning

Genom beslut den 21 september 1956 bemyndigade Kungl. Maj :t chefen för
jordbruksdepartementet att tillkalla högst nio sakkunniga för att verkställa
utredning rörande upplysnings- och rådgivningsverksamheten på jordbrukets
område. Med stöd av detta bemyndigande tillkallades såsom sakkunniga
överdirektören G. R. Ytterborn, tillika ordförande, pol. mag. E. Forslund,
lantbrukaren, dåvarande ledamoten av riksdagens andra kammare K. Hj. Gustafson,
dåvarande sekreteraren, numera ordföranden i Svenska lantarbetareförbundet
E. Jansson, ordföranden i J. U. F. E. Jonsson, statskommissarien
B. Kull, direktören S. O. Rodhe, lantbruksdirektören E. O. Sjölund samt
rektorn Th. V. Ågren.

De sakkunniga, vilka antagit benämningen jordbruksupplysningskommittén,
har den 17 november 1960 avlämnat betänkande angående rådgivningsverksamheten
på jordbrukets område (SOU 1960: 39).

Till betänkandet är fogade tre särskilda yttranden, ett av ledamoten Rodhe,
ett av ledamoten Jansson samt ett av ledamöterna Forslund, Jonsson, Rodhe
och Ågren.

Över betänkandet har — i vissa fall efter hörande av underordnade organ
— remissyttranden avgivits av statskontoret, statistiska centralbyrån, riksräkenskapsverket,
lantbruksstyrelsen, jordbrukets upplysningsnämnd, Hushållningssällskapens
förbund, samtliga hushållningssällskap, statens centrala
1''rökontrollanstalt, statens växtskyddsanstalt, statens maskinprovningar,
lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök, Alnarps lantbruks-, mejeri-
och trädgårdsinstitut, statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader,
jordbrukstekniska institutet, skogsstyrelsen, statens lönenämnd, lantmäteristyrelsen,
skogs- och lantbruksakademien, Svensk matpotatiskontroll
(SMAK), Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk, Föreningen
Skogs- och lantbruksfilm, Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund,
Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund, trädgårdsnäringsutredningen,

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 183 år 1961

Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund, Lantbruksverkets instruktörsförening,
Sveriges pomologiska förening, Sveriges hortonomförbund,
Föreningen Svenska trädgårdsarkitekter och Tjänstemännens centralorganisation.
Skrifter i anledning av betänkandet har inkommit från Sveriges handelsträdgärdsmästareförbund
och Svenska plantskolornas riksförbund.

Jag anhåller nu att få anmäla vissa organisatoriska frågor av begränsad
räckvidd, vilka aktualiserats genom betänkandet. I detta sammanhang torde
jag även få uppta vissa andra personalfrågor för hushållningssällskapsorganisationen.
I anslutning därtill bör anmälas vissa frågor sammanhängande
med genomförandet av tidigare beslutad sammanslagning av de båda hushållningssällskapen
i Kalmar län. Förslag i ämnet har i skrivelse den 20
september 1961 avgivits av den av Kungl. Maj :t utsedde sakkunnige, byråchefen
i lantbruksstyrelsen Henry Gustafsson.

I förevarande sammanhang torde jämväl få anmälas frågan om bestridande
till viss del av kostnaderna för mjölkboskapskontrollen med regleringsmedel
på jordbrukets område.

A. Frågor rörande hushållningssällskapens organisation

1. Jordbruksupplysningskommitténs betänkande

Jordbruksupplysningskommitténs förslag syftar till effeklivisering av upplysnings-
och rådgivningsverksamheten på jordbrukets område, vartill i detta
sammanhang även trädgårdsnäringen hänförts. Kommitténs förslag berör
hushållningssällskapens, lantbruksnämndernas och lantbruksundervisningsanstalternas
rådgivningsverksamhet.

I betänkandets kapitel II belyses den snabba förändring, som skett och
alltjämt sker i jordbruksbefolkningens antal och sammansättning samt den
betydande förändringen i jordbrukets företagsstruktur, som samtidigt äger
rum, och i kapitel III redovisas omfattningen av nuvarande upplysningsverksamhet
inom jordbruket.

Kommittén lämnar i kapitel IV en kortfattad översikt över jordbruksrädgivningen
i våra nordiska grannländer samt i Holland, Västtyskland, England,
Förenta staterna och Kanada.

Enligt direktiven har jordbruksupplysningskommittén haft att närmare
granska och pröva den gällande gränsdragningen mellan hushållningssällskapens
och lantbruksnämndernas arbetsuppgifter vad beträffar upplysnings-
och rådgivningsverksamheten. I kapitel V lämnar kommittén en kort
redovisning av nuvarande förhållanden och kommer, efter att ha redovisat
en undersökning av samarbetet f. n., till den slutsatsen, att rådgivningsverksamheten
och även lantbruksnämndernas arbete skulle främjas genom
ett effektivt samarbete mellan sällskap och nämnder. Lokalrådgivarna i sällskapen
föreslås inom sina distrikt även skola biträda lantbruksnämnderna
med rådgivning på nämndernas verksamhetsområde. Vidare anser kommittén,
att vid behov gemensamma informationskonferenser bör anordnas

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 183 år 1961

för den fältarbelande personalen inom hushållningssällskapen och lantbruksnämnderna.
I sällskapens upplysningsverksamhet förutsättes lantbruksnämnderna
medverka i de frågor, som med hänsyn till nämndernas
verksamhet anses aktuella. För att ytterligare befrämja samarbetet på länsplanet
på joi dhruksrådgivningens område föreslår kommittén, att inom varje
hushållningssällskaps område inrättas en programnämnd.

I kapitel VI, som behandlar upplysningsverksamhetens organisation inom
hushållningssällskapen, tar kommittén upp en principdiskussion om rådgivningsverksamhetens
organisation, varvid två olika system överväges. Enligt
det ena, system A, tjänstgör i distrikt om 500—2 000 brukningsenheter
lokalrådgivare, vilkas uppgift är att lämna jordbrukarna i distriktet en allsidig
rådgivning. På regionplanet tjänstgör specialrådgivare, som svarar för
sina resp. ämnesområden och håller lokalrådgivarna å jour med utvecklingen
samt biträder dem att lösa mera komplicerade frågor. Enligt det andra
systemet, system B, saknas distriktsindelning. Samtliga rådgivare, som
är placerade på regionplanet, är mer eller mindre specialiserade och har
bl. a. till uppgift att lämna jordbrukarna råd och upplysningar inom sina
resp. ämnesområden. Kommittén förordar på anförda skäl det förstnämnda
systemet. Kommittén har därefter diskuterat sällskapen såsom regionorgan
för rådgivningen och funnit, att de i många fall omfattar alltför små
områden för att utgöra underlag för en organisation enligt kommitténs förslag.
På grund härav har kommittén tänkt sig, att den förordade organisationen
skulle kunna åstadkommas genom att verksamhetsområdet för vissa
specialister täckte två eller flera sällskaps områden. För att rådgivningsorganisationen
skall bli tillräckligt smidig och anpassningsbar förordar
kommittén att på personalförteckningen rådgivartjänsterna uppföres i tvenne
grupper, den ena under beteckningen »konsulenter», avsedda för regionplanet,
och den andra under beteckningen »instruktörer», avsedda för lokalplanet.
Fördelningen av tjänsterna mellan hushållningssällskapen skall
åligga lanlbruksstyrelsen efter samråd med sällskapen, varvid för konsulent
bestämmes det ämnesområde, han skall företräda.

På hushållningssällskapens personalförteckning finnes f. n. 86 tjänster
som jordbruksinstruktör eller maskininstruktör. Dessutom har sällskapen
på »egna medel» anställda 33 instruktörer på jordbruks-, maskin- och liusdjursområdena
och för övervakning av mjölkboskapskontroll tio överkontrollassistenter.
Slutligen är fyra överkontrollassistenter anställda hos kontrollnämnden
för mjölkavkastningskontroll. Kommittén föreslår att de ovannämnda
(33 -}— 10 —(— 4 =) 47 tjänsterna överföres på personalförteckning
och motsvarande lönebelopp tillföres löneanslaget från sällskapens omkostnadsanslag
resp. anslaget för befrämjande av husdjursaveln. En tillfredsställande
överkontroll synes enligt kommittén kunna genomföras med tio
överkontrollassistenter. Sedan detta behov tillgodosetts, återstår 123 tjänster,
som kan ombildas till lokalrådgivartjänster.

Av ämnesområden, som bör vara företrädda av specialkonsulent, behandlar
kommittén särskilt företagsekonomien, jordbrukets ekonomibyggnader
och trädgårdsskötseln samt framhåller betydelsen av att på regionplanet fin -

5

Kungl. Maj. ts proposition nr 1S3 år 1961

nes specialister i företagsekonomi, att byggnadskonsulenterna i lantbruksnämnderna
bör utnyttjas mera även i den allmänna upplysningsverksamheten
samt att, då enligt kommitténs mening behovet av rådgivning för yrkesodlare
inom trädgårdsnäringen icke blivit i rimlig utsträckning tillgodosett
med nuvarande organisation, särskilda tjänster bör inrättas härför. Sistnämnda
tjänster bör placeras vid hushållningssällskap, som är lämpligt
belägna i förhållande till odlingsdistrikten.

På hushållningssällskapens personalförteckning finnes 29 tjänster som
jordbrukskonsulent, 26 som husdjurskonsulent, 26 som trädgårdskonsulent
och 24 som maskinkonsulent. Utan att vara upptagna på personalförteckningen
finnes två jordbrukskonsulenter avlönade med direkt statsbidrag
samt nu tio ekonomikonsulenter avlönade delvis med statsbidrag. Kommittén
har funnit, att behovet av specialkonsulenter bör kunna i skälig utsträckning
tillgodoses inom ramen för nu befintliga 109 tjänster. På personalförteckningen
bör samtliga konsulenter uppföras som en grupp under benämning
konsulenter. Fördelningen på olika ämnes- och geografiska områden
bör ankomma på lantbruksstyrelsen i samråd med sällskapen. Under
nu rådande förhållanden skulle de förslagsvis kunna fördelas på följande
ämnesområden: 25 för växtodling, 25 för husdjursskötsel, 20 för företagsekonomi,
17 för mekanisering, fem för handelsträdgårdsrörelsen, tre för yrlcesfruktodling
och 14 för allmän trädgårdsodling.

Kommittén har ej ansett sig böra gå in på frågan om förstärkning av
resurserna för forskning och försöksverksamhet för att befrämja samarbetet
med rådgivningsverksamheten. Endast vad beträffar fjäderfäskötseln uttalar
kommittén, att behovet bör bättre tillgodoses genom att efter utredning
och förslag av lantbruksstyrelsen Sveriges fjäderfäavelsförening, som
svarar för kontrollen och specialrådgivningen på ifrågavarande område, erhåller
ett så avpassat statligt stöd, att ett program av tillfredsställande omfattning
kan upprätthållas.

Rådgivningsmetoder och hjälpmedel i upplysningsverksamheten behandlas
i kapitel VII. Efter en kort redogörelse för gällande författningsbestämmelser
för den av hushållningssällskapen med stöd av statsbidrag bedrivna
kursverksamheten anför kommittén vissa principiella synpunkter på rådgivningsverksamhet
såsom en sällskapens uppgift till skillnad från utbildningsverksamhet
såsom en lantbruksundervisningsanstalternas uppgift.

En viktig förutsättning för ett framgångsrikt rådgivningsarbete är enligt
kommitténs mening, att lämpliga hjälpmedel kommer till användning. Kommittén
förutsätter, att frågan om vägledande principer för framställning
av dylika och deras rätta användning blir föremål för fortlöpande uppmärksamhet
och att framställningen av hjälpmedel blir väl planerad. Beträffande
hjälpmedel, som huvudsakligen kommer till användning i massrådgivningen,
anser kommittén, att ortspressen i många fall bör utnyttjas
mera och att för rådgivningsverksamheten ansvariga organ bör följa utvecklingen
och tillvarataga alla möjligheter, som radio och television kan
erbjuda. EU värdefullt hjälpmedel i rådgivningen utgör även demonstrationsjordbruken.
Kommittén framhåller, att vid sidan om de demonstra -

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 183 år 1961

tionsjordbruk, som drives i hushållningssällskapens regi, även av enskilda
ägda lämpliga jordbruk bör utnyttjas, så att efter hand inom varje lokalrådgivardistrikt
finnes tillgång till ett dylikt demonstrationsjordbruk.

Frågan om rådgivarnas befattning med arbetsuppgifter utanför upplysningsverksamheten
behandlas i kapitel VIII. Kommittén framhåller, att bidrag
av statsmedel utgår till avlönande av den personal, som ansetts oundgängligen
nödvändig för att tillgodose rådgivningsverksamheten, varför
denna personal ej bör användas för arbetsuppgifter utanför rådgivningsverksamheten.
Denna princip kan emellertid icke alltid upprätthållas. Hushållningssällskapen
bör dock ersättas för arbetsuppgifter, som vid sidan
av rådgivningen ålägges dem av staten eller som de genom avtal med andra
institutioner åtagit sig, så att kostnaderna blir fullt täckta. Sådana kontrollerande
arbetsuppgifter bör ej påläggas rådgivarna, som ställer dem i
motsatsförhållande till jordbrukarna. Med hänvisning till en undersökning
angående den rådgivande personalens expeditionsarbete framhåller kommittén
vikten av att rådgivarna har tillräcklig biträdeshjälp.

Ett av de viktigaste medlen att höja rådgivningsverksamhetens effektivitet
är enligt kommitténs mening grundliga teoretiska och praktiska kunskaper
hos rådgivarna såväl vad beträffar fackämnen som rådgivningens teknik.
Frågan om kompetenskrav och utbildning av rådgivarna har kommittén
behandlat i kapitel IX. För konsulenter bör enligt kommitténs mening
i princip gälla samma kompetenskrav som f. n., dock med viss komplettering.
Med hänvisning till jordbrukshögskoleutredningens förslag rörande
utbildningen av agronomer och hortonomer uttalar kommittén, att man väl
bör kunna tillgodose behovet av grundutbildning för blivande konsulenter.
Som kompetenskrav hör, såsom även jordbrukshögskoleutredningen förutsatt,
gälla genomgången vidareutbildning i pedagogik, undervisnings- och rådgivningsmetodik
etc. Kommittén föreslår även, eftersom rekryteringstjänster
saknas vid hushållningssällskapen, inrättandet av sex aspiranttjänster.
Ett års sådan aspiranttjänstgöring, huvudsakligen vid sällskap, bör ingå i
kompetenskraven, som dessutom bör omfatta tre års tjänstgöring vid sällskap,
lantmannaskola, försöksinstitution, lantbruksnämnd eller annan motsvarande
tjänstgöring.

Eftersom instruktörerna enligt kommitténs förslag skall såsom lokalrådgivare
envar inom sitt distrikt svara för en allsidig rådgivning, måste kompetenskraven
för dessa befattningshavare väsentligt höjas. Särskilt gäller
detta kunskaper i jordbrukets företagsekonomi. Kommittén anser, att driftsledarkursen
vid Alnarpsinstitutet bör uppställas som kompetenskrav, varvid
ämnen, som avser specialutbildning för förvaltare och inspektor vid större
jordbruk, bör utbytas mot företagsekonomi, driftsekonomisk kalkylering och
investeringskalkylering vid medelstora och mindre jordbruk. Kommittén
förordar även, att instruktörerna genomgår samma pedagogiska utbildning,
som föreslagits för konsulenter. För att nu tjänstgörande instruktörer skall
kunna erhålla kompetens som lokalrådgivare förordas, att de genomgår en
särskild omskolningskurs om sammanlagt tre månader med framför allt
utbildning i jordbruksekonomi, pedagogik och rådgivningsmetodik.

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 183 år 1961

Fortbildningen utgör enligt kommitténs mening ett medel, varigenom
goda och snabba förbindelser mellan försök, forskning och rådgivning kan
upprätthållas. Konsulenternas fortbildning bör liksom hitintills handhas
av lantbruksstyrelsen. En effektivisering av fortbildningskurserna bör även
kunna ske.

I kapitel X behandlas rådgivningens centrala ledning, som lantbruksstyrelsen
förutsättes fortfarande skola handha. Kommittén redovisar närmare
de arbetsuppgifter, som centralt uppkommer, om man vill effektivisera rådgivningsarbetet.
För att i lantbruksstyrelsen närmast svara för hithörande
uppgifter, bl. a. att i fältet biträda rådgivarna rörande tillämpandet av rationell
teknik i rådgivningsarbetet och att inom lantbruksstyrelsen handlägga
frågor rörande rådgivningsorganisationens anpassning och rådgivarnas fortbildning,
har kommittén ansett att det i styrelsen bör finnas en befattningshavare,
som är specialist i rådgivningsfrågor.

I kapitel XI, som behandlar den centrala informationens organisation,
redogör kommittén inledningsvis för de olika organ, som f. n. sysslar med
vad man kallar informationstjänst. Kommittén framhåller, bl. a., att verksamhetens
uppdelning på flera olika organ ej ger den samlade överblick,
som måste förutsättas för att behovet av olika hjälpmedel på lämpligaste
sätt och till lägsta kostnader skall bli tillgodosett. Vidare framhålles, att en
referattjänst med uppgift att i överskådlig form ge rådgivarna del av för
deras verksamhet erforderligt kunskapsmaterial f. n. saknas.

Vid överväganden rörande åstadkommande av en effektivare organisation
har olika alternativ prövats. Kommittén förordar, att ett informationsorgan,
benämnt lantbrukets informationstjänst, inrättas med uppgift att betjäna
jordbruk, skogsbruk, trädgårdsskötsel, hem och hushåll. Informationsorganet
föreslås få formen av en förening med av Kungl. Maj :t fastställda stadgar
och en stvrelse, som till hälften utses av Kungl. Maj :t och till hälften
av föreningen. Vidare förutsättes att föreningen skall övertaga de uppgifter,
som nu handhas av föreningen Skogs- och lantbruksfilm samt jordbrukets
upplysningsnämnd, förmedla berättelser och skrifter från försöks- och
forskningsverksamhet till rådgivare och lärare samt handha referat- och
dokumentationstjänst.

Medelsanvisningen till hushållningssällskapen redovisas huvudsakligen pa
två anslag, nämligen Bidrag till hushållningssällskapen: Avlöningar och
Bidrag till hushållningssällskapen: Omkostnader. Grunderna för denna
anslagstilldelning och de förändringar i densamma, som vid olika tillfällen
skett, redovisar kommittén inledningsvis i kapitel XII. Kommittén uttalar,
att den hittillsvarande ordningen för tilldelning av statsanslag ej kan anses
tillfredsställande och föreslår därför en sådan förändring i beräknings- och
tilldelningsgrunderna, att omräkning till förändrade löne- och kostnadslägen
kan göras enklare och med större säkerhet. Detta kan enligt kommitténs
mening ske genom att den del av omkostnadsanslaget, som nu användes
till avlöningar, överföres till avlöningsanslaget, varefter återstoden uppdelas
på två poster, nämligen en för täckande av rese- och traktamentskostnader,
hyror och expenscr samt en allmän del, som delvis inom ramen

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 183 år 1961

för bestämmelser och direktiv får fritt disponeras av sällskapen till befrämjande
av angelägna åtgärder på sällskapens verksamhetsområde. Lönedelen
kommer då att automatiskt omräknas och de övriga delposterna bör kunna
omräknas med användande av lämpliga index. Omkostnadsanslagets andel
för rese- och traktamentskostnader, hyror och expenser föreslås fördelad
mellan sällskapen efter antalet fältarbetande tjänstemän med 7 900 kr. för
varje specialrådgivare på regionplanet och 7 100 kr. för varje lokalrådgivare.
Beträffande omkostnadsanslagets allmänna del föreslår kommittén,
att denna fördelas med 8/10 efter antalet brukningsenheter över två ha
(dock efter viss övergångstid), 1/10 efter folkmängden, invånareantal över
10 000 i städer ej medräknat, samt 1/10 efter totalarealen inom sällskapens
områden.

I kapitel XIII anföres, att ett genomförande av kommitténs förslag kommer
att medföra ökade kostnader för jordbruksrådgivningen. Kommittén
har därför funnit det angeläget att undersöka, i vad mån hushållningssällskapens
egna inkomster skulle kunna ökas och bidraga till upprätthållande
av sällskapens verksamhet. Sällskapens egna inkomster är huvudsakligen
ledamotsavgifler, förrättningsavgifter, ränteinkomster och inkomster av
egna fastigheter. Enligt kommitténs mening torde sällskapen i allmänhet
endast ha möjlighet att öka sina inkomster genom att höja ledamotsavgifter
och taxor. Kommittén anser det rimligt, att sällskapens ledamöter själva påtager
sig viss del av dessa ökade kostnader. I samband härmed förordar kommittén,
att frågan om medlemsavgiftens storlek omprövas av statsmakterna
och att maximibegränsningen uppliäves. Beträffande förrättningsavgifter
framhåller kommittén, att rådgivning i princip bör vara avgiftsfri. Med
hänsyn till de begränsade personalresurser, som den av kommittén föreslagna
organisationen innebär, och för att rådgivarnas tjänster icke skall
komma att tagas i anspråk av ett fåtal synes emellertid ersättning enligt särskild
taxa böra uttagas av rekvirent, som önskar mer än ett besök under
året av samma rådgivare. Avgift för planer, såsom växtodlingsplan, utfodringsplan
etc., bör alltid utgå enligt särskild taxa. Det synes böra ankomma
på lantbruksstyrelsen att upprätta och fastställa dylik taxa. En höjning av
ledamotsavgifterna och införande av förrättningsavgifter torde enligt kommitténs
mening kunna beräknas medföra en sammanlagd inkomstökning om
550 000 kr. för sällskapen.

I kapitel XIV och XV redovisar kommittén sina anslagsberäkningar samt
den ordning, i vilken kommitténs förslag bör genomföras jämte de åtgärder,
som står i samband härmed. För åstadkommande av större rörlighet vid fördelningen
av rådgivar tjänsterna mellan hushållningssällskapen har kommittén
i fråga om förfaringssättet vid tillsättande av tjänsterna förordat,
att konsulenttjänsterna skall, efter hörande av vederbörande sällskap, och
vad beträffar fiskerikonsulentbefattning jämväl efter samråd med fiskeristyrelsen,
tillsättas av lantbruksstyrelsen. Chefsbefattningen inom varje sällskap
bör enligt kommittén tillsättas av Kungl. Maj :t genom konstitutorial
efter anmälan av chefen för lantbruksstyrelsen. I fråga om kamrerare-, in -

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 183 år 1961

struktörs- och biträdespersonal har kommittén föreslagit, att den av praktiska
skäl skall tillsättas av vederbörande sällskap.

Vidare bar kommittén föreslagit, att, i likhet med vad som gäller vid
skogsvårdsstyrelserna, rådgivarna skall förordnas tills vidare, dock att den
som under tre på varandra följande år oförvitligt tjänstgjort i samma eller
motsvarande befattning vid hushållningssällskap icke får skiljas från sin
befattning annat än på grund av omorganisation eller om entledigande bör
ske av disciplinära skäl. Slutligen har kommittén föreslagit en utvidgning
av befattningshavarnas flyttningsskyldighet likaledes i överensstämmelse
med vad som gäller vid skogsvårdsstyrelserna.

I en till kommitténs betänkande fogad reservation av ledamoten Jansson
förordas, att lokalrådgivarna fördelas på hushållningssällskapen efter
brukningsenheter med minst fem ha åker samt att även denna fördelningsgrund
omprövas tid efter annan med hänsyn till inom jordbruket pågående
förändringar. Vidare förordas att samma grund användes vid fördelning av
omkostnadsanslaget. I fråga om trädgårdskonsulenternas verksamhet förordar
reservanten att projektering av park- och prydnadsanläggningar inte
längre skall få ingå i trädgårdskonsulenternas uppgifter.

Gentemot kommitténs förslag till organisation av upplysningsverksamheten
har ledamoten R o d h e reserverat sig i ett till betänkandet fogat särskilt
yttrande, vari föreslås att varje specialist skall vara verksam inom endast
ett hushållningssällskaps område samt att, då detta i varje fall inte f. n.
är möjligt, det borde övervägas att i någon mån eftersätta kraven på specialisering
och låta viss eller vissa av ett sällskaps konsulenter täcka mer
än ett specialområde. Herr Rodhe har härjämte reserverat sig mot kommitténs
förslag rörande kostnads- och anslagsberäkningar.

Slutligen har till kommitténs betänkande fogats särskilt yttrande av ledamöterna
Forslund, Jansson, Rodhe och Ågren vilka reserverat
sig mot kommitténs förslag rörande tjänstetillsättning och anfört, att åtgärder
för tillsättande av vakant befattning, som är upptagen på personalförteckning,
inte bör få vidtagas av hushållningssällskapet innan lantbruksstyrelsen
lämnat sitt medgivande därtill samt att tjänstetillsättningen, efter
det sällskapet fått sådant medgivande, skall ske enligt samma grunder som
f. n. gäller.

2. Remissyttranden

De myndigheter och organisationer som yttrat sig över jordbruksupplysningskommitténs
nu framlagda förslag delar praktiskt taget undantagslöst
kommitténs uppfattning om behovet av upprustning på upplysnings- och
rådgivningsområdet inom jordbruket. Flertalet remissinstanser ställer sig
dock mer eller mindre tveksamma till de av kommittén framlagda förslagen
eller helt avvisande till att förslagen lägges till grund för vidare åtgärder.

Ur remissvaren torde få återgivas följande allmänna synpunkter.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 183 år 1961

Statskontoret anför, att innehållet i direktiven för 1960 års jordbruksutredning
givit statskontoret anledning överväga om de i betänkandet framförda
förslagen bör föranleda annan åtgärd än att utredningen anbefalles
taga dem i beaktande vid utredningsuppdragets fullgörande. Då det emellertid
är antagligt att det nya utredningsuppdraget kommer att taga avsevärd
tid och kommitténs förslag åtminstone delvis avser förslag som sedan
länge varit aktuella bör enligt statskontorets mening det nya utredningsuppdraget
inte få lägga hinder i vägen för ett förverkligande av kommitténs
förslag i den mån dessa inte anses kunna försvåra genomförandet av den
reformering av bl. a. upplysningsverksamheten på jordbrukets område, som
kan bli resultatet av den nytillsatta utredningens arbete.

Kommitténs förslag om förstärkning av rådgivningsverksamheten på jordbrukets
område tillstyrkes i princip av lantbruksstyrelsen, som framhåller,
att i ett läge då det allmänna satsar allt mer på forskning och försöksverksamhet
inom jordbrukets område det vore ur ekonomisk synpunkt oförsvarligt
alt inte i samma takt ge rådgivningsverksamheten ökade förutsättningar
att medverka till forsknings- och försöksresultatens omsättning i den
praktiska jordbruksdriften.

Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsöks försökskollegium, som
inte kan ansluta sig till grundprinciperna i kommitténs förslag, avstyrker
att förslaget lägges till grund för vidare åtgärder och förordar att frågan om
upplysningsverksamhetens ordnande göres till föremål för fortsatta överväganden.

Kommitténs uttalande om behovet av en ökad rådgivningsverksamhet understrykes
kraftigt av Riksförbundet Landsbygdens folk som emellertid uttalar,
att en riktig totalbild av sagda behov ernås först när även hemarbetet
fogats in i mönstret. Ur dessa synpunkter måste det enligt riksförbundet
beklagas att kommittén inte sökt skaffa sig en realistisk föreställning om
vilken uppfattning upplysnings- och rådgivningsverksamheten bör ha i fortsättningen
och förslaget innebär därigenom endast en viss omorganisation
och omdisposilion av tillgängliga resurser.

Av anförda synpunkter å kommitténs förslag rörande samarbetet på
rådgivningsverksamhetens område må följ ande återgivas.

Lantbruksstyrelsen har intet att erinra emot inrättandet av programnämrider
men erinrar om att de redan befintliga undervisningsnämnderna har i
stort sett samma arbetsuppgifter. Enligt styrelsen bör programnämnderna vara
underställda förvaltningsutskotten.

Skogsstyrelsen tillstyrker förslaget om programnämnder samt anför, att
vad den skogliga andelen beträffar äger redan nu ett organiserat samarbete
rum mellan skogsvårdsstyrelserna och övriga länsorgan och detta
samarbete synes genom programnämnden kunna förstärkas och göras mera
allsidigt. Skogsstyrelsen har inhämtat yttrande från samtliga skogsvårdsstyrelser
och de flesta, som yttrat sig i denna punkt, förordar att de s. k. pro -

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 183 år 1961

gramnämnderna bör inrättas, i vilken länsjägmästaren eller den han sätter
i sitt ställe bör vara självskriven ledamot.

Lantmäteristyrelsen anser det vara angeläget att samarbetet inom rådgivningssektorn
utsträckes till att bl. a. omfatta även lantmäteriorganen. Beträffande
förslaget om programnämnder biträder styrelsen tanken på att en
förbättrad samordning av de olika organens verksamhet och intentioner bör
eftersträvas. Styrelsen anser sig dock böra starkt ifrågasätta om ytterligare
ett organ bör inrättas i detta syfte samt anför därvid.

De genom beslut av 1959 års riksdag inrättade länsråden har till uppgift
att stärka samarbetet mellan rationaliseringsorganen och att överbrygga den
organisatoriska splittringen. Landshövdingen har således att i detta syfte
sammankalla överlantmätaren, lantbruksdirektören, länsjagmästaren och
hushållningssällskapets sekreterare till överläggningar om utformningen av
riktlinjerna rörande rationaliseringsåtgärder inom jordbrukets och skogsbrukets
område samt därmed sammanhängande spörsmål. Med hansyn härtill
och till rådgivnings- och upplysningsverksamhetens betydelse i jordbrukets
samlade rationalisering bör det vara en naturlig uppgift för länsråden
att även samordna nyssnämnda verksamhet. Mot inrättandet av den
föreslagna programnämnden talar enligt styrelsens mening även den omständigheten
att organisationsfrågorna i sin helhet f. n. utredes av 1J60 ars jordbruksutredning.

På grund av det sagda förordar styrelsen att den erforderliga samordningen
av rådgivnings- och upplysningsverksamheten i vart fall tills vidare löses
inom länsrådens ram.

Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk motsätter
sig att programnämnderna skall ha beslutanderätt beträffande sällskapens
upplysningsverksamhet. De bör i stället ha rådgivande karaktär och
vara underställda förvaltningsutskottet. I konsekvens härmed bör benämningen
vara programråd.

Kommitténs förslag rörande rådgivningsverksamhetens organisation
har föranlett följande ställningstagande från remissmyndigheterna.

Lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen och lärarkollegiet vid lantbrukshögskolan
har funnit den förordade organisationsformen motiverad och förordar
därför system A. Detta system tillstyrkes även av Hushållningssällskapens
förbund, hushållningssällskapen i södra Kalmar, Gotlands, Blekinge,
norra Älvsborgs, Skaraborgs, Örebro, Kopparbergs, Västernorrlands,
Jämtlands och Västerbottens län.

Riksräkenskapsverket ifrågasätter om kommitténs förslag rörande rådgivare
hör genomföras utan samtidigt ställningstagande till 1960 års jordbruksulrednings
översyn. Även lantbruksnämnden i Stockholms län förordar,
att frågan om rådgivningsverksamhetens organisation inte blir föremål
för avgörande innan 1960 års jordbruksutredningsarbete blir närmare känt.

Kommitténs förslag till organisationsform avstyrkes av statens maskin -

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 183 år 1961

provningar, jordbrukstekniska institutet, skogs- och lantbruksakademien,
Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbggdens folk och Sveriges
agronom- och lantbrukslärareförbund. Dessa remissinstanser anser det inte
vara riktigt att välja enbart ett av kommitténs alternativ, enär båda alternativen
behövs fördelade på olika områden. Sålunda torde den lokala, mera allmänt
inriktade rådgivningen vara motiverad i skogsbetonade bygder och distrikt
med relativt ensidig produktion, medan i de egentliga jordbruksområdena
flertalet konsulenter och instruktörer bör liksom hittills vara specialiserade.
Remissinstanserna ifrågasätter därför om inte det lämpligaste förfaringssättet
vore att låta hushållningssällskapen inom en fastställd ram själva
besluta om rådgivningen skall grundas på system A eller B. Sådana synpunkter
framföres även av hushållningssällskapen i Uppsala, Södermanlands, Jönköpings,
Kronobergs, norra Kalmar, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, södra
Älvsborgs, Värmlands, Västmanlands och Gävleborgs län.

Förslaget om inrättande av 20 konsulenttjänster i företagsekonomi tillstyrkes
av lantbruksstgrelsen, samtliga lantbruksnämnder och av Hushållningssällskapens
förbund, hushållningssällskapen i Stockholm, Uppsala, Södermanlands,
Kronobergs, södra Kalmar, Kristianstads, Malmöhus, Hallands,
Göteborgs och Dohus och södra Älvsborgs län. Även lärarkollegiet vid
lantbrukshögskolan framhåller önskvärdheten av att ordinarie ekonomikonsulentbefattningar
inrättas. Lantmäteristgrelsen utgår från att den av kommittén
föreslagna förstärkningen av antalet konsulenter med företagsekonomisk
inriktning vid hushållningssällskapen skall göra det möjligt att i betydande
utsträckning erhålla bistånd från dessa i det upplysnings- och rådgivningsarbete
som sker i anslutning till aktuella rationaliseringsprojekt.

Rörande antalet tjänster för mekanisering anser lantbruksstgrelsen att
dessa inte böra understiga 20. Minskningen av antalet avstyrkes av Hushållningssällskapens
förbund, hushållningssällskapen i Uppsala, Södermanlands,
Kronobergs, södra Kalmar, Hallands, Göteborgs och Bohus, Gävleborgs
och Norrbottens län. Statens maskinprovningar hävdar med bestämdhet
den uppfattningen, att arbetsuppgifterna för maskinkonsulenterna och
betydelsen av specialrådgivning på mekaniseringsområdet ingalunda kommer
att bli mindre genom lokalrådgivarnas verksamhet utan tvärtom kommer
att avsevärt öka. Jordbrukstekniska institutet framhåller, att den tekniska
utvecklingen ofrånkomligen medför att maskinkonsulenterna får sitt
verksamhetsfält utvidgat och att de kommer att ställas inför allt mer komplicerade
problem. För institutet framstår det därför som uteslutet att maskinkonsulenlernas
antal kan nedskäras utan men för jordbruket. Även
skogs- och lantbruksakademien anser med hänsyn till den växande betydelsen
av en ekonomiskt och sakligt riktig maskinanvändning samt det stora
behovet av rådgivning rörande den s. k. inre mekaniseringen att en beskärning
av antalet maskinkonsulenter inte bör komma i fråga.

Åtskilliga remissinstanser har uttalat sig i frågan om antalet trädgårdskonsulenter.
Sålunda anser lantbruksstgrelsen det vara tillräckligt att med
utgångspunkt från ett antal trädgårdskonsulenter av 25 i minimiorganisa -

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 183 år 1961

tionen avdela fyra för de av kommittén förordade specialisttjänsterna, därav
tre för handelsträdgårdsrörelsen och en för fruktodling. Specialisterna torde
böra anställas hos lantbruksstyrelsen och placeras vid de sällskap som är
lämpligt belägna för odlingsdistrikten.

Den föreslagna minskningen av antalet trädgårdskonsulenter avstyrkes av
Hushållningssällskapens förbund, hushållningssällskapen i Stockholms, Uppsala,
Södermanlands, Jönköpings, Kronobergs, norra Kalmar, södra Kalmar
och Hallands län.

Sveriges pomologiska förening föreslår, att varje hushållningssällskap alltfort
tillförsäkras minst en befattning som trädgårdskonsulent.

Denna uppfattning delas av stgrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och
trädgårdsinstitut, som tillägger, att trädgårdskonsulenterna enligt styrelsens
uppfattning torde få full sysselsättning inom sina verksamhetsområden utan
att behöva engageras för projektering av park- och prydnadsanläggningar åt
allmänna institutioner och inrättningar. Även Föreningen Svenska trädgårdsarkitekter
anser, att projekteringsverksamhet av grönområden för institutioner
och allmänna inrättningar helt ligger utanför ramen för hushållningssällskapens
verksamhet och ansluter sig till ledamoten Janssons särskilda
yttrande i saken.

Sveriges handelsträdgårdsmästarcförbund tillstyrker, att specialkonsulenter
tillsättes för handelsträdgårdarna och den yrkesmässiga fruktodlingen.
Jordbruksupplysningskommitténs förslag att minska antalet konsulenter för
allmän trädgårdsrådgivning till endast 14 kan förbundet ej tillstyrka. Utöver
erforderliga specialkonsulenter anser förbundet att det bör finnas en
trädgårdskonsulent i varje hushållningssällskap.

Det är enligt trädgårdsnäringsutredningens mening angeläget, att två specialkonsulenter
i yrkesmässig trädgårdsodling placeras inom Malmöhus och
Kristianstads län, vilka län svarar för över två femtedelar av landets totala
växthusareal. Dessa konsulenter kan även ta hand om rådgivningsverksamheten
inom angränsande län och svarar då för ett odlingsområde, som omfattar
ungefär hälften av den totala växthusarealen och en fjärdedel av frilandsarealen.
Utredningen anser vidare, att en odlingskonsulent bör placeras
i Göteborgs-området och att denne bör svara för rådgivningsverksamheten
i hela Väst-Sverige. Rådgivningsverksamheten i övriga Mellan-Sverige
och på Gotland bör enligt utredningens mening ombesörjas av två konsulenter.
Med hänsyn till bl. a. den omfattande frilandsodlingen i Kalmar, Östergötlands
och Gotlands län bör en av konsulenterna handha rådgivningen inom
dessa län, medan den andra konsulenten bör placeras i Stockholms-området
och svara för rådgivningsverksamheten inom regionen i övrigt. Slutligen
anser utredningen, alt en konsulent i yrkesmässig trädgårdsodling bör placeras
i Norrland; detta område skulle eljest helt bli utan konsulcntstöd.

Beträffande konsulenter i yrkesfruktodling anser utredningen — liksom
jordbruksupplysningskommittén — att tre sådana konsulenttjänster bör inrättas,
varav två bör få Skåne med angränsande områden som arbetsfält. Dessa
tjänster är enligt utredningens uppfattning nödvändiga för att ytterligare

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 183 år 1961

intensifiera det omfattande arbete som sedan ett antal år pågår för att på
olika sätt effektivisera den svenska yrkesfruktodlingen.

Rådgivningen i värme- och byggnadsteknik bör enligt trädgårdsnäringsutredningens
mening ske dels genom allmän rådgivning vid konsulentbesök
hos odlarna, dels genom service i fråga om projekteringsarbeten. Det blir
emellertid med hänsyn till de många föreliggande behoven svårt för en konsulent
att hinna med en på angivet sätt upplagd verksamhet. Utredningen
vid därför föreslå, att rådgivningen i värme- och byggnadsteknik skall handhas
av två konsulenter, varav en placeras i Stockholms-området och en i
Skåne.

Enligt trädgårdsnäringsutredningens uppfattning är det angeläget, alt behovet
av företagsmässig rådgivning även tillgodoses inom trädgårdsodlingen.
Konsulentverksamheten i trädgårdsekonomi bör härvid främst syfta till
en förbättrad driftsekonomisk planering i enskilda trädgårdsföretag. Utredningen
föreslår, att rådgivningsverksamheten i företagsekonomi omhänderhas
av två konsulenter. Av dessa konsulenter bör en placeras i Stockholmsområdet
och en i Skåne.

Såsom framgått av vad utredningen anfört måste samtliga yrkesodlingskonsulenter
svara för rådgivningsverksamheten inom regioner, som omfattar
ett flertal hushållningssällskapsområden. Med hänsyn härtill är det enligt
trädgårdsnäringsutredningens uppfattning lämpligt att de direkt underställes
lantbruksstyrelsen, så att de olika konsulenternas verksamhet på ett
effektivt sätt kan samordnas och garantier skapas för att rådgivningsbehovet
i olika områden likformigt tillgodoses. Enligt utredningens uppfattning
är det av stor vikt att rådgivningsverksamheten utformas i intim kontakt
med företrädare för trädgårdsnäringen. För att trygga näringens möjligheter
att påverka verksamhetens utformning bör därför enligt utredningen vid
lantbruksstyrelsen finnas en rådgivande nämnd i trädgårdsfrågor.

Styrelsen för statens växtskyddsanstalt avstyrker bestämt den minskning
av antalet konsulenter för växtodling som enligt förslaget skulle ske. Då
växtodlingskonsulenterna utgör en mycket viktig länk i förmedlandet av
växtskyddskunskap till odlarna, innebär denna minskning, enligt stvrelsens
mening en försvagning av växtskyddsberedskapen.

Mot kommitténs förslag om att låta vissa specialisttjänster bli gemensamma
för två eller flera län har många hushållningssällskap haft skarpa invändningar
att göra och i stället förordat det av herr Rodhe särskilt avgivna
yttrandet om att det i ett sådant läge vore bättre att eftersätta kraven på
specialisering och låta viss eller vissa av ett sällskaps konsulenter täcka mer
än ett specialområde. Detta förslag har anammats av Hushållningssällskapens
förbund, hushållningssällskapen i Uppsala, Östergötlands. Jönköpings,
Kronobergs, södra Kalmar. Gotlands, Kristianstads, Malmöhus, Hallands,
Göteborgs och Dohus, Skaraborgs, Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs,
Gävleborgs. Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Skogs- och lantbruksakademien
avstyrker förslaget att en konsulent skall kunna tjänst -

15

Kungl. Maj:ts proposition nr i83 år 1961

göra inom olika hushållningssällskapsområden emedan erfarenheter från
liknande arrangemang på andra områden inte är uppmuntrande. Även Sveriges
lantbruks förbund framhåller, att förslaget att vissa specialister skall utnyttjas
gemensamt i två eller flera län synes medföra betydande nackdelar.
Riksförbundet Landsbygdens folk avstyrker bestämt kommitténs förslag om
gemensam tjänsteman för två eller flera län, då detta system tidigare prövats
och befunnits vara förenat med mycket stora olägenheter. En bättre
lösning vore enligt riksförbundet att kombinera tva specialtjänster, i första
band maskin- och jordbrukskonsulent.

Beträffande kapitlet om rå dgivarnas befattning med administrativa
uppgifter har statskontoret framhållit, att hushållningssällskapen
utan anspråk på särskild gottgörelse bör kunna tagas i anspråk
av staten för uppgifter av mindre omfattning eller tillfällig karaktär.
Däremot bör sällskapen erhålla full täckning för sina kostnader vid fullgörande
av uppdrag för icke statliga institutioner in. fl. Kommitténs förslag
att ytterligare biträdestjänster bör uppföras på sällskapens personalförteckning
anser statskontoret icke böra upptagas till slutlig prövning med hänsyn
till att 1960 års jordbruksutredning för den framtida jordbrukspolitiken
kommer att beröra den biträdespersonal, som omfattas av förslaget.

Kommitténs förslag rörande kompetenskrav, utbildning och
fortbildning har föranlett följande uttalanden från remissmyndigheternas
sida.

Statskontoret har inte något att erinra mot att aspiranter anställes men
anser, att några särskilda medel härför inte bör beräknas. Behovet av dylika
rekryteringstjänster bör i stället tillgodoses inom ramen för den beräknade
erforderliga personalorganisationen och lantbruksstyrelsen bör vid uppkommande
vakans bedöma, hur tillgängliga avlöningsmedel bör användas, för att
de med anslagen avsedda ändamålen bäst skall tillgodoses. Sveriges agronom-
och lantbrukslärareförbund föreslår för att säkerställa rekryteringen
till sällskapen samma anordning som gäller vid lantbruksnämnderna och
förordar att 20 tjänster i reglerad befordringsgång med benämningen biträdande
konsulent inrättas. Förslaget att införa sex aspiranttjänster tillstyrkes
av hushållningssällskapet i Uppsala län, som dock framhåller att sex tjänster
är otillräckligt som rekryteringsbas för 109 konsulenter och jämför med lantbruksnämnderna
där det finnes 28 tjänster i reglerad befordringsgång för
rekrytering av 44 konsulenttjänster. Förslaget tillstyrkes även av hushållningssällskapen
i Södermanlands, Blekinge och Göteborgs och Bohus län,
vilka emellertid anser att antalet borde vara högre än sex och att möjlighet
borde finnas att placera aspiranten i högre lönegrad än 15 om han tidigare
uppehållit annan högre lönegradsplacerad tjänst eller motsvarande
tjänst under ett antal år.

Lantbrukshögskolans lärarkollegium anser inte att förslaget, att lantbruksstyrelsen
skall ordna fortbildningskurser i fackämnen och utbildnings -

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 183 år 1961

kurser i pedagogik, är rationellt. Kollegiet kan ej finna någon anledning att
inordna pedagogikutbildningen under lantbruksstyrelsen, då all annan högre
utbildning för ifrågavarande tjänstemän är förlagd till högskolan.

Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk anser att
tiden för instruktörernas fortbildningskurs är för kort och att en utökning,
i första hand av utbildningen i driftsekonomi, bör göras.

Förslaget i kapitlet om den centrala ledningen att inrätta en
befattning vid lantbruksstyrelsen för rådgivningsfrågor har avstyrkts av
statskontoret och tillstyrkts av lantbruksstyrelsen och av Hushållningssällskapens
förbund, hushållningssällskapen i Södermanlands, Kronobergs, norra
Kalmar, södra Kalmar, Blekinge, Hallands, södra Älvsborgs och Skaraborgs
län.

Förslaget rörande den centrala informationens organisation
har kritiserats av ett flertal remissmyndigheter. Sålunda förordar
statskontoret att förhandlingar mellan staten och berörda parter bör upptagas
i denna fråga. Lantbruksstyrelsen, jordbrukets upplysningsnämnd,
styrelserna för statens växtskyddsanstalt och statens forskningsanstalt för
lantmannabyggnader, skogs- och lantbruksakademien, Sveriges lantbruksförbund,
föreningen skogs- och lantbruksfilm, Riksförbundet Landsbygdens
folk samt Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund anser, att kommitténs
förslag inte kan läggas till grund för ett slutgiltigt ståndpunktstagande
utan frågan om kontaktorgan mellan forskning och rådgivning bör göras till
föremål för ny utredning. Riksräkenskapsverket anser, att den av kommittén
föreslagna informationstjänsten i personellt och kameralt hänseende bör
vara sammanförd med lantbruksstyrelsen på enahanda sätt som nu gäller
för jordbrukets upplysningsnämnd. Lantbrukshögskolans lärarkollegium anser,
alt den föreslagna informationscentralen bör förläggas till lantbrukshögskolan.
Kommitténs förslag till organisation av den centrala informationen
tillstyrkes av hushållningssällskapen i Södermanlands, Gotlands,
Kristianstads, Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs och Norrbottens län.

Rörande grunderna för tilldelning av statsanslag till
hushållningssällskapen framhåller statskontoret såsom önskvärt
att sällskapens ekonomiska förvaltning på längre sikt delas upp i två delar,
en offentlig som bestrides av statsmedel och en för övrig verksamhet som finansieras
av sällskapens egna medel. Statskontoret avstår emellertid från
att framlägga något förslag härom utan godtager kommitténs förslag i huvudsak
men utgår ifrån att 1960 års jordbruksutredning ägnar särskild uppmärksamhet
åt denna fråga. Kommitténs förslag till regler om fördelningen
föranleder ingen erinran från statskontorets sida som dock framhåller, att
redan nu bör en sådan bokföring genomföras, att kostnaderna för skilda
verksamhetsgrenar kan särskiljas i möjligaste mån. Det bör ankomma på
lantbruksstyrelsen att utfärda erforderliga föreskrifter i ämnet.

Riksräkenskapsverket ansluter sig till de synpunkter som anförts av ledamoten
Jansson och lantbruksstyrelsen föreslår att nuvarande fördelning skall

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 183 år 1961

tillämpas fortfarande under en övergångstid av fyra år och att styrelsen skall
erhålla uppdrag att utreda i vad mån andra fördelningsregler kan tillgodose
sällskapens behov av medel för fri disposition och i god tid till Kungl. Maj :t
inkomma med resultatet av undersökningarna.

Kommitténs förslag att överföra delar av omkostnadsanslaget till löneanslaget
tillstyrkes av Hushållningssällskapens förbund, hushållningssällskapen
i Gotlands, Västmanlands och Våsternorrlands län och förslaget till
fördelning av omkostnadsanslaget tillstyrkes av hushållningssällskapen i
Jönköpings, Kronobergs, södra Kalmar, Blekinge, Malmöhus, Gävleborgs och
Jämtlands län.

Av anförda synpunkter på kommitténs uttalande om hushållningssällskapens
egna inkomster må följ ande anföras.

Enligt statskontorets mening bör den förrättningsavgift som enligt förslaget
skall uttagas bygga på de reella kostnaderna och någon särskild rabatt
till egna medlemmar bör inte ifrågakomma. Lantbruksstyrelsen kan inte biträda
kommitténs förslag att det skall ankomma på styrelsen att fastställa
taxa för sällskapens förrättningar, liksom hittills bör vägledande taxor utfärdas
av Hushållningssällskapens förbund.

Förändringen av ledamotsavgiftens storlek tillstyrkes av Hushållningssällskapens
förbund och hushållningssällskapen i norra Älvsborgs och Gävleborgs
län och förändringen av förrättningsavgifterna av Hushållningssällskapens
förbund och hushållningssällskapen i södra Kalmar och Skaraborgs län.

Att kommittén beräknar ökningen av sällskapens egna inkomster genom
förhöjda förrättnings- och ledamotsavgifter allt för optimistiskt framhålles
av hushållningssällskapen i Stockholms, Jönköpings, Kronobergs, norra Kalmar,
Kristianstads, Hallands och Jämtlands län. Kommitténs förslag avstyrkes
av Hushållningssällskapens förbund, hushållningssällkapen i Östergötlands,
Kronobergs, norra Kalmar, södra Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads,
Hallands, södra Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Västmanlands,
Kopparbergs och Jämtlands län. Hushållningssällskapens förbund anser, att
något behov att ändra på gällande principer för fastställande av förrättningsavgifterna
inte föreligger.

Gentemot kommitténs förslag i fråga om förfaringssättet vid tillsättandeav
tjänster förordar styrelserna för statens växtskyddsanstalt
och Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut samt skogs- och lantbruksakademien
att nuvarande ordning bibehålies medan Sveriges lantbruksförbund
och Riksförbundet Landsbygdens folk ansluter sig till reservanternas
mening. Lantbruksstyrelsen och Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund
förordar, att chefstjänsterna skall tillsättas av Kungl. Maj :t efter
förslag av lantbruksstyrelsen sedan styrelsen samrått med berört sällskap.

Under instämmande i det särskilda yttrandet av ledamöterna Forslund,
Jonsson, Rodhe och Ågren avstyrkes kommitténs förslag angående sättet för
tillsättande av chefstjänstemän och konsulenter av Hushållningssällskapens
förbund och samtliga hushållningssällskap.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. AV 1S3

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 183 år 1961

Gemensam personalförteckning tillstyrkes av lantbruksstyrelsen och Hushållningssällskapens
förbund och avstyrkes av hushållningssällskapen i Gotlands,
Hallands och norra Älvsborgs län.

3. Frågor rörande sammanslagningen av de båda hushållningssällskapen
i Kalmar län

Sedan Kungl. Maj:t genom beslut den 3 juni 1960 uppdragit åt byråchefen
i lantbruksstyrelsen Henry Gustafsson att med hushållningssällskapen i
Kalmar län överlägga om de spörsmål av organisatorisk-teknisk natur, som
kunde uppkomma vid och hörde samman med genomförandet av sammanslagningen
ävensom att till Kungl. Maj :t redovisa resultatet av överläggningarna
har den sakkunnige i skrivelse den 18 november 1960 anmält att
anbefallda överläggningar hade påbörjats och redovisade i samband därmed
vissa frågor i anslutning till sammanslagningen. I skrivelsen anfördes vidare,
att frågan om ändrad personalorganisation efter sammanslagning av de
båda sällskapen senare skulle framläggas. Vid överläggningar med representanter
för de båda hushållningssällskapen har nu även detta spörsmål
behandlats. Härom anför den sakkunnige i huvudsak följande.

Enligt 1960 års riksdagsbeslut skall såsom förutsättning för erhållande av
vederbörliga statsbidrag gälla, att hushållningssällskapen i länet sammanföres
samt att det nybildade sällskapet stationeras i Kalmar med en arbetsgrupp
tills vidare förlagd till Västervik. Det nya sällskapet skall övertaga
samtliga de tjänstemän, som innehar personalförtecknad tjänst vid de båda
nuvarande sällskapen. Åtta av ifrågavarande befattningar skall emellertid
indragas i och med att innehavarna av tjänsterna avgått från desamma
eller övergått till andra befattningar. Detta berör följande befattningshavare,
nämligen en sekreterare i Ao 26, en jordbrukskonsulent i Ao 23,
en husdjurskonsulent i Ao 23, en maskinkonsulent i Ao 23, en trädgårdskonsulent
i Ao 23, en hemkonsulent i Ao 18, en kamrerare i Ao 17 och en
kontorist i Ao 9.

Två tjänster är redan nu vakanta, nämligen en trädgårdskonsulenttjänst
och kontoristtjänst. Dessa tjänster uppehälles intill tiden för sammanslagningen
av extra befattningshavare.

Vidare har meddelats att kamreraren vid Kalmar läns norra hushållningssällskap
beviljats avsked fr. o. m. den 1 mars 1962 för att tillträda annan
befattning.

Vidare har jordbrukskonsulenten hos Kalmar läns norra hushållningssällskap
enligt vad som inhämtats beviljats tjänstledighet fr. o. m. den 15 juli
1961 t. o. in. december månads utgång samma år. Det torde kunna förutses,
att konsulenten begär entledigande från sistnämnda tidpunkt. Kontraktsperioderna
för de båda sekreterarna utgår den 31 december 1965. För sekreteraren
i Kalmar läns norra hushållningssällskap innebär detta, att kontraktsperioden
utlöper efter det att han uppnått den för honom gällande pensioneringsperiodens
nedre gräns, vilket inträffar vid utgången av juli månad
1965. Hade han innehaft en helt statlig befattning skulle han vid fall av
omorganisation varit skyldig att avgå med pension redan vid uppnåendet av
pensioneringsperiodens nedre gräns. Då gällande kontrakt mellan sällskapet

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 183 år 1961

och sekreteraren omfattar en något längre tidsperiod, men icke så lång att
han uppnår pensioneringsperiodens övre gräns, synes han böra vara skyldig
att avgå först vid kontraktstidens utgång. Under förutsättning att ingen av
dessa tjänstemän på eget initiativ lämnar sin befattning, kommer det nya
sällskapet att intill det norra sällskapets sekreterare avgår disponera två
sekreterare. Det torde få ankomma pa det nya sällskapets förx altningsutskott
att utan hinder av gällande bestämmelser för tjänstetillsättning besluta
om vem av dem som skall inneha befattningen som sällskapets chefstjänsteman
och vilka arbetsuppgifter, som skall anförtros den andre befattningshavaren.
Man torde kunna utgå ifrån, att denne som främsta uppgift
kommer att anförtros ledningen av arbetsgruppen i Västervik.

Det återstår således allenast tre befattningar, för vars indragning särskilda
åtgärder kan bli behövliga, nämligen en husdjurskonsulentbefattning,
en maskinkonsulentbefattning och en hemkonsulentbefattning. Det kan givetvis
med hänsyn till den av statsmakterna beslutade omorganisationen
ifrågasättas om någon förlängning av resp. anställningar skall ifrågakomina
och om icke berörda befattningshavare, trots att de har en lång tjänstetid
bakom sig, skulle kunna sägas upp i vederbörlig ordning. Detta bör dock
rimligtvis icke ske. Det synes icke föreligga anledning att nu besluta om
särskilda åtgärder för påskyndande av personalindragningen, utan hithörande
frågor synes böra lösas efter hand på sätt som hittills skett. Detta även
om anställningstiden skulle behöva förlängas för någon av ifrågavarande befattningshavare.

Ehuru uppdraget endast avser överläggning med de nuvarande hushållningssällskapen
om de spörsmål av organisatorisk-teknisk natur, som kan
uppkomma vid och hör samman med genomförandet av sammanslagningen,
anser jag mig dock icke kunna underlåta att något beröra frågan om den
till Västervik förlagda arbetsgruppen. Med hänsyn till den takt med vilken
omställningsprocessen redan försiggått och för vilken ovan redogjorts kommer
vid tiden för sammanslagningen av de båda sällskapen svårigheter att
uppstå alt tillgodose det i propositionen 1960: 96 av departementschefen uttalade
önskemålet om bibehållande i stort sett av oförändrade möjligheter
för befolkningen i norra länsdelen till kontakt i erforderlig utsträckning
med personal hos sällskapet genom organiserandet av berörda arbetsgrupp.
Speciellt på växtodlingens område blir i utgångsläget bristen på personal
kännbar, då en geografisk omplacering av de i det sammanslagna sällskapet
tillgängliga innehavarna av tre personalförtecknade jordbruksinstruktörst
jänster knappast låter sig göra. BrisLcn på personal skulle bli än mer påtaglig,
om vakans skulle uppstå även på husdjurs- eller maskinkonsulenttjänsterna.
Det bör vidare nämnas, att vid avgivandet av förslag till tidpunkt
för sammanslagningen de bägge sällskapens representanter torde ha
utgått ifrån, att en av jordbruksupplysningskommittén föreslagen allmän
upprustning av rådgivningsverksamheten skulle beslutas av 1961 års riksdag,
varigenom verkningarna av sällskapens sammanslagning skulle mildras.
Med hänsyn till vad som anförts får jag föreslå, att åtgärder måtte vidtagas
som möjliggör att vid uppkommen vakans på någon av tjänsterna som
jordbruks-, busdjurs- eller maskinkonsulent hos det nuvarande Kalmar
läns norra hushållningssällskap ifrågavarande tjänst måtte få uppehållas
med extra befattningshavare.

Enligt beslut av 1961 års riksdag skall de skulder gentemot statsverket,
som de båda nuvarande hushållningssällskapen har, per den 1 januari 1962
överföras på det nya sällskapet. Följdriktigt bör även de behållningar, som
finnes på statsanslag som beviljats sällskapen, överföras på och utnyttjas av
sistnämnda sällskap. Särskilt medgivande härtill synes böra lämnas.

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 183 år 1961

B. Kostnaderna för mjölkboskapskontrollen

I skrivelser den 8 november 1960 och den 21 februari 1961 har statens
jordbruksnämnd gjort framställningar dels om medgivande att till försöksverksamhet
i fråga om mjölkavkastningskontroll disponera visst engångsbelopp
ur Svenska mejeriernas riksförenings regleringskassa, dels om bemyndigande
att till bidrag till de årliga kostnaderna för avkastningskontrollen
få använda dylika regleringsmedel. Vid jordbruksnämndens skrivelser var
fogade framställningar i ämnet den 12 september 1960 av Föreningen Svensk
husdjursskötsel samt den 25 oktober 1960 och den 10 februari 1961 av
Svenska mejeriernas riksförening ävensom protokollsutdrag, som utvisade
att jordbrukets förhandlingsdelegation den 15 september 1960 beslutat tillstyrka
bifall till framställningen av Föreningen Svensk husdjursskötsel. över
jordbruksnämndens framställning den 21 februari 1961 har yttranden efter
remiss avgivits av statskontoret, lantbruksstyrelsen efter hörande av kontrollnämnden
och nämnden för avkommeundersökning av tjurar, Sveriges
lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk, Hushållningssällskapens
förbund, Svenska kontrollföreningarnas riksförbund samt Kontrollassistenternas
riksförening.

Innan jag närmare redovisar innehållet i omförmälda framställningar och
remissyttranden, torde jag få lämna en kort redogörelse för den i landet bedrivna
mjölkavkastningskontrollen.

I. Nuvarande kontrollverksamhet

Mjölkboskapskontrollen handhas av djurägarna organiserade i kontrollföreningar.
Föreningarna, vilkas verksamhet omfattar var och en ett hushållningssällskaps
område, anställer kontrollassistenter till erforderligt antal
(f. n. sammanlagt ca 707). Till kontrollföreningsverksamheten och dess
övervakning utgår sedan lång tid tillbaka statsbidrag ur på riksstaten anvisat
anslag, numera benämnt Befrämjande av husdjursaveln. Anslagsbeloppet
till bidraget utgör för budgetåret 1961/62 425 000 kr. (IX ht 1961 p.
23; JoU 1 p. 20; rskr. 9). Angående statsbidragsgivningen m. m. gäller kungörelsen
1950:501, ändrad genom kungörelserna 1952:300, 1953:245 och
1954: 430.

Ledningen och övervakningen av kontrollföreningsverksamheten handhas
i f. n. sex hushållningssällskapsområden av kontrollnämnden och i övrigt av
resp. hushållningssällskap. För övervakningsarbetet anställer sällskapen
resp. nämnden överkontrollassistenter, vilkas kompetens godkänts av lantbruksstyrelsen.
Kontrollnämnden är dessutom under lantbruksstyrelsens överinseende
tillsynsorgan för hela verksamheten.

Statsbidrag må enligt huvudregeln i nyssnämnda bidragskungörelse utgå

dels i de fall, då bestämning av mjölkens mängd och fetthalt samt foderkontroll
m. m. inom kontrollföreningsmedlems kreatursbesättning verkstäl -

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 183 år 1961

les av kontrollassistent tolv gånger om året vid regelbundet återkommande
besök inom besättningen (A-kontroll), med högst 18 kr. årligen för medlem
med besättning om högst tio kor,

dels i de fall, då djurägaren eller ombud för honom tolv gånger om året
med regelbundna mellanrum verkställer mjölkmängdsbestämning samt uttager
mjölkprov, vilka sedan blir föremål för fetthaltsundersökning genom
kontrollassistent, samt kompletterande kontroll äger rum genom besök av
kontrollassistent minst tre gånger om året (B-kontroll), med högst 18 kr.
årligen för medlem med besättning om högst tio kor,

dels i de fall, då avkastningskontroll sker allenast i form av mjölkmängdsbestämning
och provtagning genom djurägaren eller ombud för honom samt
fetthaltsundersökning av uttagna prov genom kontrollassistent (kontroll genom
provmjölkningsringar), med en krona 25 öre årligen för varje ko, tillhörig
medlem med kreatursbesättning om högst tio kor.

A-kontrollen är den vanligaste kontrollmetoden. Detta gäller särskilt i
fråga om större besättningar. Kontrollen genom provm jölkningsringar tilllämpas
företrädesvis inom mindre besättningar. Kontrollverksamheten omfattade
under kontrollåret 1959/60 totalt 32 632 besättningar med sammanlagt
351 166 kor. Av sagda antal var 14 742 besättningar med 208 082 kor anslutna
till A-kontroll, 8 982 besättningar med 75 248 kor till B-kontroll och
8 908 besättningar med 67 836 kor till provmjölkningsringar. Verksamhetens
utbredning företer stora växlingar mellan skilda delar av landet. Inom
Södermanlands, Hallands och Malmöhus läns hushållningssällskaps områden
var inte mindre än resp. ca 59,8, 51 och 46,4 procent av samtliga kor anslutna
till kontrollen. Minsta anslutningen är inom Norrbottens, Västerbottens
och Västernorrlands läns hushållningssällskaps områden, där motsvarande
procenttal uppgick till resp. ca 7,2, 10 och 11.

Kostnaderna för kontrollverksamheten uppgick för kontrollåret 1958/59
till totalt 7 977 921 kr. Per kontrollassistent gör detta i medeltal 11 284 kr.
och per ko 22,72 kr. Med undantag av Jämtlands län var kostnaderna allmänt
högre i de nordligaste länen än i de sydligaste. I genomsnitt för hela
landet betalades kostnaderna till ca 86 procent av medlemmarna och till ca
12 procent med bidrag. I Norrland var bidragen avsevärt större än i landet
i övrigt. Medeltalet av medlemmarnas avgifter utgjorde per ko för A-kontrollen
21,55 kr., för B-kontrollen 16,09 kr. och för kontrollen genom provmjölkningsringar
något över åtta kr.

2. Framställningarna

Föreningen Svensk husdjursskötsel. Föreningen, vilken som medlemmar
räknar landets samtliga seminföreningar, avelsföreningar för mjölkboskap
samt Svenska kontrollföreningarnas riksförbund, anhöll i sin skrivelse till
statens jordbruksnämnd, att jordbruksnämnden måtte bemyndiga Svenska
mejeriernas riksförening att under gällande jordbruksavtalsperiod ur sistnämnda
förenings prisregleringskassa uttaga medel till bestridande av en

22

Kungi. Maj:ts proposition nr 183 år 1961

del av mjölkavkastningskontrollens kostnader samt till täckande av kostnader
förenade med pågående försök att finna rationellare former för denna
kontrolls genomförande.

Föreningen Svensk husdjursskötsel anförde vidare i huvudsak följande.

Avkastningskontrollen är ett oundgängligt hjälpmedel för lönsamhetsförbättringar
i mjölkproduktionen såväl för den enskilda besättningen som för
att höja den allmänna effektivitetsnivån.

I den enskilda besättningen kräves uppgifter från avkastningskontrollen
för att åstadkomma en ekonomisk utfodring, för att kunna gallra ut oekonomiska
kor i rätt tid samt för val av bästa föräldrakombinationer för följande
kogeneration.

För den allmänna utvecklingen av produktionsgrenens effektivitet är bredast
möjliga kontrollanslutning en primär angelägenhet.

Under större delen av de 60 år kontrollföreningarna verkat i vårt land har
kontrollsiffrorna främst uppfattats som ett verifierat underlag för härstamningsmässig
bedömning av avelsdjurs inbördes värde. Med stöd därav kunde
produktion av avelsdjur göras till en från bruksproduktionen fristående
företeelse, vars handelsmarginaler borde och kunde bära en väsentlig del av
kontrollverksamhetens kostnader.

Framstegen inom aveln utgjorde självfallet även under denna tid en förutsättning
för den allmänna produktionseffektiviseringen men vägen till det
bättre bruksdjuret var lång och framgångstakten långsam.

Med seininverksamlietens utbredning under 1940- och 1950-talen har förutsättningarna
radikalt förändrats. Det extremt bästa tjurmaterialet står nu
till var enskild djurägares förfogande. Den flera hundra gånger större användningspotensen
för semintjurarna möjliggör en extrem kvalitetsselektion
bland de för avel lämpade tjurarna. Senare tids tekniska och vetenskapliga
landvinningar möjliggör därjämte, att huvudparten av en tjurs insatser
numera kan utnyttjas sedan han genom egen avkomma dokumenterat sitt
ärftliga inflytande på döttrarnas produktionsförmåga och övriga livsfunktioner.

En förutsättning för att kunna tillvarataga dessa nya möjligheter är emellertid
en utbredd avkastningskontroll, vars informationsmaterial kan disponeras
på sådant sätt, att det i full utsträckning och till lägsta kostnad kan
utnyttjas för avelsmässig analys och ekonomisk information.

Seminverksamheten har efter hand medfört en starkt reducerad efterfrågan
på.tjurar. Därjämte rekryteras föreningarnas prövningstjurar i stigande
antal efter framstående kor, som i enstaka antal återfinnes i goda produktionsbesättningar,
vilka inte i egentlig mening varit inriktade på avelsdjursproduktion
men som via seminföreningen fått tillgång till topptjurar.

De förhållanden, som i en tidigare epok gav s. k. avelsbesättningar speciellt
intresse för kontrollanslutningen, existerar knappast längre.

I dagens läge kan man därför säga, att samtliga djurägare främst har
anledning värdesätta kontrollen med hänsyn till de informationer, som gäller
den egna besättningen och som möjligg''ör en rationell utfodring och gallring.
Djurägarna kan också väntas vara beredda att betala vad det kan kosta
att skaffa sådana informationer.

Den del av kontrollverksamhetens kostnader återigen, som betingas av det
allmänna behovet av underlag för avelsmässiga bedömanden och för rådgivningsverksamhet,
produktionsprognoser o. s. v., vilket dock för näringens allmänna
effektivitet och lönsamhet kanske betyder mer än något annat, upp -

23

Kungi. Maj:ts proposition nr 183 är 1961

fattas av många enskilda kontrollföreningsmedlemmar såsom ur hans synpunkt
ovidkommande belastning, då uppgifterna nyttiggöres av samtliga
djurägare.

Dessa omständigheter, parade med de betydande kostnadsstegringar kontrollföreningsverksamheten
måste vidkännas som följd av sin hittillsvarande
bundenhet till manuella arbetsprocesser, har medfört betydande svårigheter
för kontrollföreningarna att hålla sin tidigare anslutning, vilket är
desto beklagligare som tvärtom allting talar för angelägenheten av en allmännare
uppslutning till kontrollverksamheten för att uppnå den produktionseffektivitet,
varmed Sverige som animalieproducent skall kunna försvara
sin ställning på en efter hand allt större marknad.

1958 års kontrollkommitté, tillsatt av Svenska mejeriernas riksförening,
har sökt finna nya vägar för avkastningskontrollen syftande till de besparingar
i arbetsrutinen, som utnyttjande av moderna tekniska hjälpmedel
kan möjliggöra. Kalkyler och hittills utförda försök antyder möjlighet att
få fram en kontrollform, som kostnadsmässigt ligger vid ca 50 procent av
nuvarande A-kontroll och ca 70 procent av B-kontrollkostnaden eller ca 18
kr. i ett för allt per kontrollerad ko i 1961 års prisnivå.

Av denna beräknade totalkostnad har ca hälften ansetts svara mot djurägarens
egen kostnad för att hjälpligt orientera sig om sina djurs produktion.
Återstoden bör enligt vår mening bäras av produktionen i dess helhet.

Vid innevarande års stämma med Föreningen Svensk husdj ursskötsels
medlemmar vanns full uppslutning kring ett förslag att genom extra avgiftsdebitering
på seminföreningarna finansiera anskaffande och programmering
av den tekniska utrustning, som kräves för materialets rationella utnyttjande
och den nya kontrollformens genomförande; detta dock endast under
förutsättning att de årliga kostnaderna för kontrollen till den del, som i
dagens läge inte ansågs kunna påföras den enskilde djurägaren, skulle
kunna bäras av samtliga i mjölkproduktionen engagerade jordbrukare.

Medverkan från de enskilda mejerierna vore tacknämligt, men med kännedom
om mejerinäringens skiftande organisation har man anledning befara,
att lokala förhandlingar med varje enskilt mejeriföretag skulle bli en
omständlig och långsiktig procedur med högst olika resultat. Man har därjämte
stor anledning tro, att de områden som i första hand skulle ha behov
av stimulans till ökad konlrollanslutning vid sådant förfarande först i sista
hand skulle få det stöd som avses.

Då produktionsapparatens effektivisering i den tid vi kan se fram emot är
en ofrånkomlig förutsättning för näringens bestånd, har den rationella, rättvisa
och förnuftiga lösningen befunnits vara, att den del av kontrollkostnaden,
som enligt det anförda hör bäras av produktionen kollektivt, tillföres
verksamheten som medel från Svenska mejeriernas riksförenings clearingkassa.

Svenska mejeriernas riksförening. Riksföreningen tillstyrkte i sina förut
berörda skrivelser till statens jordbruksnämnd, att regleringsmcdel användes
för visst stöd åt kontrollverksamheten. Föreningen anförde därvid bl. a. följande.

Tre kostnadsgrupper kan diskuteras i sammanhanget, nämligen

a) kostnader för försök i fältmässig skala med nya kontrollmetoder, vilka
utföres av 1958 års kontrollkommitté. (Försöken, som genomföres i tre områden
inom landet, har kostnadsberäknats till ca 150 000 kr. Försöksvär -

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 183 år 1961

darna skall därvid inte behöva ha några kontanta utgifter i samband med
försöket men ställer sin kreatursbesättning till förfogande och bidrager med
eget arbete.),

b) initialt kapitalbehov för anskaffning av tekniska hjälpmedel vid en
ev. omläggning av kontrollverksamheten samt

c) del av de årliga kostnaderna för kontrollverksamheten.

Beträffande punkterna b) och c) kan dessa inte närmare preciseras förrän

kontrollkommittén genomfört försöken och framlagt sitt slutliga förslag.
Kommittén har emellertid ställt vissa uppgifter till förfogande för bedömning
av den totala kostnadsramen.

Apparatur för fältarbetet beräknas kosta ca 20 kr. per ko eller totalt vid
nuvarande anslutning ca 6 000 000 kr. Investeringen i centrala anläggningar
har överslagsvis beräknats till 2 000 000 kr. Det totala kapitalbehovet vid
en omläggning för samtliga kor, som nu deltager i kontrollen, uppgår sålunda
till ca 8 000 000 kr. Olika möjligheter finnes för finansiering av omläggningen
och skapande av erforderligt kapital för denna. En av möjligheterna
är att lämna slöd från regleringskassan. Sannolikt torde flera vägar
behöva utnyttjas för att lösa kapitalfrågan. Tempot vid en ev. omläggning
inverkar också på det vid varje tillfälle behövliga kapitalet.

Det är riksföreningens uppfattning att kostnaderna för kontrollverksamheten
i framtiden bör fördelas med en del, som bestrides direkt av de djurägare,
som är med i kontrollen, och en del, som erlägges kollektivt av samtliga
djurägare. Då såsom nämnts en slutlig beräkning av kontroilkostnaden
per ko i den kontrollform, som kommittén avser att föreslå, ej kan läggas
fram innan pågående försök avslutats, vore det tänkbart att riksföreningen
väntade med ett preciserande av sina förslag tills kommitténs betänkande
avlämnats i dess helhet. Det är emellertid av synnerlig vikt för kontrollverksamhetens
utvecklingsmöjligheter att definitivt besked om ett framtida stöd
från mejeriorganisationens sida kan lämnas redan nu. Riksföreningen vill
därför precisera sina förslag.

På grundval av kommitténs redovisningar har riksföreningen den uppfattningen
att kostnaden per år och ko ej kommer att understiga 20 kr. Föreningen
förordar därför ett anslag av tio kr. per år och ko ansluten till den
framtida kontrollverksamheten, vilket anslag ej överstiger halva den förutsedda
kostnaden. Anslutningen till kontrollverksamheten var kontrollåret
1958/59 ca 290 000 kor, varför det nämnda anslaget maximalt motsvarar
3 000 000 kr. per år.

Skulle eu ny kontrollform komma att öka anslutningen till kontrollverksamheten,
vilket i och för sig eftersträvas, bör ramen för det maximala anslaget
prövas i ny ordning.

För att motverka en katastrofal avgång från kontrollverksamheten hemställes,
att riksföreningen av regleringsmedel får disponera ett belopp av
fyra kr. per kontrollansluten ko och år för stöd till den nuvarande kontrollen
fr. o. in. regleringsåret 1961/62. Den resterande delen av föreslagna tio kr.
per ko bör riksföreningen få disponera i den mån som förhållandena påfordrar
och som av jordbruksnämnden godkännes för bidrag till att täcka
kostnader i samband med övergången till en ny kontrollform. När denna
successivt kommer i gång bör stödet utgå med beloppet tio kr. per ko och år.

Det skall påpekas, att enligt riksföreningens uppfattning denna användning
av en viss del av regleringsmedlen inte strider mot den allmänna principen,
att dessa, sedan vissa gemensamma kostnader betalats, skall återgå
till mjölkproducenterna. Resultatet av kontrollverksamheten kommer samtliga
mjölkproducenter till godo och vad som disponeras av regleringsmedel
som stöd åt kontrollverksamheten kommer i form av en förbättrad produk -

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 183 år 1961

tionsapparat att återgå till producenterna. Analogt kommer kostnaden för
vad som anses motsvara den kollektiva fördelen att fördelas på alla mjölkproducenter.

Statens jordbruksnämnd. Jordbruksnämnden hemställer i sina tidigare
omnämnda skrivelser dels om medgivande att till bestridandet av kostnaderna
för ifrågavarande försöksverksamhet av medel ur Svenska mejeriernas
riksförenings kassa för regleringsändamål taga i anspråk ett belopp av högst
150 000 kr., dels om bemyndigande att av dylika regleringsmedel under regleringsåren
1961/62—1964/65 använda ett belopp av högst 3 000 000 kr. per
regleringsår till bidrag till kostnaderna för avkastningskontroll på mjölk.
Nämnden anför i anslutning härtill bl. a. följande.

En omläggning av den nuvarande mjölkavkastningskontrollen synes även
enligt jordbruksnämndens uppfattning av flera skäl vara nödvändig. Kostnaderna
för kontrollen består f. n. till en mycket betydande del av ersättningar
till de i kontrollen sysselsatta tjänstemännen. Denna kostnadsandel kan med
nuvarande utveckling i fråga om arbetslöner m. m. förutsättas komma att
successivt öka. Det synes därför angeläget att man kommer fram till en
mera rationaliserad kontrollform, vilken, förutom en insats från den enskilde
djurägarens sida, i största möjliga utsträckning bygger på ett anlitande
av central analys och centraliserad mekanisk bearbetning av resultaten.
Arbetet med en förbättring av djurstammen har för övrigt också kommit
att allt mer förskjutas från de enskilda avelsbesättningarna till större
sammanslutningar (seminföreningar), som betjänar ett betydande antal
djurägarc. Den enskilde djurägarens intresse för kontrollresultaten såsom
underlag för hans eget avelsarbete torde i samband härmed ha minskat.

Utformningen av den ifrågasatta ändrade kontrollverksamheten är ännu
ej till alla detaljer klar utan beror i viss mån på hur den nu pågående försöksverksamheten
utfaller. Beträffande grunderna för verksamheten kan
emellertid redan nu sägas följande. Omläggningen innebär sådana rationaliseringsåtgärder,
att de tjänstemän — kontrollassistenter — som på fältet
leder kontrollverksamheten, kommer att kunna utnyttjas effektivare och
därigenom få möjlighet att betjäna ett större antal besättningar. Mejerierna
avses komma att i ökad omfattning biträda med fetthaltsbestämningar och
andra analyser, varjämte resultaten avses komma att centralt bearbetas
vid en till Föreningen Svensk husdjursskötsel knuten anläggning. I samtliga
fall förulsältes mekaniska hjälpmedel komma att anlitas i större utsträckning
än nu. De insamlade kontrolluppgifterna skall sammanställas för att
i olika former komma mjölkproducenterna till godo. Analysresultaten förutsättes
komma att utnyttjas av seminföreningarna och avelsföreningarna,
varigenom den nya kontrollformen kommer att bli ett hjälpmedel för ett
förbättrat avelsarbete. Härjämte beräknas även förbättrade prognoser kunna
ske beträffande mjölkproduktionens utveckling på längre och kortare sikt,
vilket givetvis blir ett viktigt hjälpmedel för de marknadsförande organen
och vid planeringen av olika regleringsåtgärder i fråga om mjölk och mejeriprodukter.
Kostnaderna för den nya avkastningslcontrollen, bortsett från

3 Iiihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 183

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 183 år 1961

djurägarens egen insats, är enligt riksföreningens förslag avsedda att till
omkring hälften ankomma på det egentliga fältarbetet och i övrigt ungefär
lika fördelas mellan anlysverksamheten och den centrala databehandlingen.

Jordbruksnämnden understryker särskilt betydelsen av en systematisk
avkastningskontroll såsom underlag för en rationell mjölkproduktion. Nämnden
anser därför att en allmän anslutning till kontrollverksamheten bör med
lämpliga medel underlättas. Det är av vikt att den enskilde producentens
kostnader för en anslutning, inte minst under övergångsskedet till ett nytt
kontrollsystem, kan begränsas så att de inte verkar återhållande.

3. Remissyttrandena

De av statens jordbruksnämnd framlagda förslagen tillstyrkes i princip
av samtliga hörda remissinstanser. Statskontoret framhåller emellertid, att
ett medgivande att använda medel ur regleringskassan lämpligen inte bör
lämnas för mer än ett regleringsår i sänder. Ämbetsverket understryker vidare
angelägenheten av att den förutsatta egna insatsen från de enskilda
djurägarna i avkastningskontrollen upprätthålles.

Lantbruksstyrelsen anför inledningsvis följande synpunkter.

Mjölkavkastningskontroll är en nödvändig förutsättning för mjölkproduktionens
rationalisering. Den utgör underlag för rationaliseringsåtgärderna
beträffande såväl avel som utfodring. Det förhåller sig också så, att ej endast
de djurägare, som är anslutna till denna verksamhet drar nytta av densamma.
Det avelsurval, som bedrives och för vilket kontrollverksamheten är
en ofrånkomlig förutsättning, länder direkt eller indirekt samtliga ägare av
mjölkboskap till godo. Tjur, som användes gemensamt av flera djurägare,
skall vara född i kontrollerad besättning, och då enskild tjurhållning numera
praktiskt taget förekommer endast i större besättningar med ordnad
avel, medför detta att i det närmaste samtliga tjurar är födda i kontrollerade
besättningar. Genom att seminverksamheten nu omsluter över 40 procent
av rikets mjölkkor och att numera samtliga tjurar, som har kontrollerade
döttrar, blir föremål för avkommeundersökning, har kontrollverksamheten
under de senaste åren fått en ännu större betydelse än tidigare. De resultat,
som framkommer, utnyttjas effektivare.

Anslutningen till kontrollföreningarna kan tyvärr ej anses vara tillfredsställande.
Detta medför att rationaliseringssträvandena försvåras. Kontrollens
ringa omfattning fördröjer och försvårar avkommeundersökningarna.
Antalet till kontroll anslutna kor är räknat i procent av hela koantalet lägre
i Sverige än i de övriga nordiska länderna, Danmark, Finland och Norge.
Orsaken till kontrollens större omfattning i Danmark är väl bl. a. mjölkproduktionens
centrala ställning i det danska näringslivet och den betydande
exporten av avelsdjur från Danmark, medan kontrollverksamhetens större
omfattning i Finland och Norge väl till väsentlig del är en följd av det
betydande statliga stöd, som denna verksamhet åtnjuter i dessa länder.

Mjölkboskapskontrollen har i Sverige under en lång följd av år omfattat
25—27 procent av hela antalet mjölkkor. Då antalet kor minskats innebär
detta dock att även antalet kontrollerade kor har minskats. Kontrollåret
1946/47 var sålunda antalet kontrollerade kor 451 692. Detta antal hade kon -

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 183 år 1961

trollåret 1959/60 sjunkit till 351 166, och allt tyder på en fortsatt minskning
av kontrollens omfattning, om ej effektiva åtgärder vidtages.

Enligt lantbruksstvrelsens uppfattning är de åtgärder, som erfordras för
att kontrollverksamheten skall få en tillräcklig omfattning, av två olika slag.
Det är nödvändigt med en viss omläggning av kontrollverksamheten så att
den kostnadsstegring, som nu fortgått oavbrutet och som i det närmaste
helt förorsakas av ökade lönekostnader för de i kontrollverksamheten sysselsatta
tjänstemännen, kan brytas. Och det kräves att det samlade jordbruket,
som drar nytta av kontrollverksamheten, även bidrager till att täcka en del
av kostnaderna.

Med kontrollverksamhetens nuvarande omfattning och med de nuvarande
kostnaderna för denna verksamhet — anför lantbruksstyrelsen vidare —
skulle det av styrelsen biträdda förslaget innebära, att ungefär en tredjedel
av de verkliga kostnaderna skulle bäras av det samlade jordbruket. Lantbruksstyrelsen
anser det skäligt att det samlade jordbruket bär minst en så
stor del av kostnaderna och hoppas att en väntad ökad anslutning till kontrollverksamheten
skall uppvägas av genom rationaliseringsåtgärder minskade
kostnader per ko, så att bidraget även i framtiden skall ha samma relativa
betydelse.

Lantbruksstyrelsen tar i yttrandet även upp frågan om fortsatt statsbidrag
över budgeten. Av bidraget för budgetåret 1960/61 beräknas 301 952 kr.
utgå till själva kontrollverksamheten. Styrelsen anför härom.

Detta statsbidrag är sålunda ej ett allmänt bidrag till kontrollföreningsverksamheten,
utan avser endast att minska kostnaderna för de mindre jordbrukarna.
Om dylikt bidrag ej fanns och om kontrollavgifterna bestämdes
enligt de faktiska kostnaderna i större och mindre besättningar, skulle kostnaderna
räknat per ko bli så mycket högre för de mindre jordbrukarna, att
det i många fall skulle bli omöjligt för dem att som medlemmar i kontrollförening
direkt draga nytta av de fördelar denna verksamhet erbjuder. Den
allmänna nyttan skulle naturligtvis kvarstå sålunda att de skulle draga nytta
av framstegen i det allmänna avelsarbetet, men bl. a. deras möjligheter
att ordna utfodringen rationellt skulle bli väsentligt försämrade. Ifrågavarande
statsbidrag har sålunda ett helt annat syfte än de bidrag, som nu föreslås
utgå av regleringsmedel, och bifall till jordbruksnämndens hemställan
bör därför ej medföra någon ändring i fråga om statsbidraget.

Lantbruksstyrelsen framhåller slutligen, att kostnaderna för mjölkavkastningskontrollens
övervakning ej på något sätt påverkas av jordbruksnämndens
förslag.

Kontrollnämnden finner det angeläget att möjligheterna att förenkla och
förbättra de nuvarande kontrollmetoderna på allt sätt lillvaratages. Vid sitt
tillstyrkande av statens jordbruksnämnds förslag förutsätter kontrollnämnden
att bidrag till kontrollföreningsverksamheten alltfort anvisas över statsbudgeten.

Nämnden för avkommeundersökning av tjurar anför hl. a. följande.

Genom seminverksamheten har det antal kor som kan påläggas efter varje
tjur mångdubblats. Härigenom har behovet av en snabb och säker bedöm -

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 183 år 1961

ning av tjurarnas avelsvärde ökat. Tjurarnas avelsvärde i fråga om mjölkavkastning
kan emellertid endast bedömas genom den avkastning deras
honliga släktingar lämnat, och tillfredsställande kännedom om en tjurs
avelsvärde kan endast erhållas genom undersökning av den avkastning som
tjurens döttrar lämnat.

Inom de flesta områden i landet minskar kontrollanslutningen f. n. Denna
utveckling är betänklig då varje år och varje månad, som avkommeundersökningarna
härigenom fördröjes, medför att möjligheter till inkomstförbättringar,
som för den samlade mjölkproduktionen torde vara mycket betydande,
inte kan tillvaratagas. Nämnden vill därför kraftigt understryka
betydelsen av att avkastningskontrollen rationaliseras så att en ökad anslutning
kunde åstadkommas.

Den förbättring av djurmaterialet som åstadkommes genom avkommeundersökningarna
kan självfallet utnyttjas av djurägarna vare sig dessa är
anslutna till avkastningskontrollen eller inte. Det synes därför skäligt att
djurägarna kollektivt bidrager till täckande av kontrollkostnaderna.

Sveriges lantbruks förbund erinrar om att den föreslagna ramen på
3 000 000 kr. avser nuläget. Då det är önskvärt, att anslutningen till kontrollverksamheten
främjas, ifrågasätter förbundet om inte år sbeloppet borde
göras rörligt på så sätt, att det till sin storlek blir beroende av anslutningen.
Härigenom skulle det bli möjligt att även i fortsättningen låta det
kollektiva bidraget till verksamheten utgå efter det belopp — tio kr. per ko
— vilket ligger till grund för beräkningen av det föreslagna bidragsbeloppet.

Hushållningssällskapens förbund framhåller bl. a. att det i nuvarande läge
föreligger en allvarlig risk för att anslutningen till avkastningskontrollen
skall minska ytterligare, om inte särskilda åtgärder vidtas. Förbundet berör
även frågan på vilket sätt de för mjölkavkastningskontrollens stödjande avsedda
regleringsmedlen skall tillföras densamma. Förbundet förordar för sin
del att i varje fall så länge nuvarande organisationsförhållanden består medlens
fördelning och förmedling handhas av lantbruksstyrelsen.

Förbundet framhåller vidare, att det även efter genomförandet av jordbruksnämndens
förslag blir behövligt med det särskilda statsanslaget, som
underlättar det mindre jordbrukets anslutning till kontrollen.

Svenska kontrollföreningarnas riksförbund understryker starkt svårigheterna
att under nuvarande förhållanden upphålla en avkastningskontroll av
tillfredsställande omfattning. Riksförbundet anför vidare.

De för varje år stegrade kostnaderna har medfört att allt fler av de till
kontrollverksamheten anslutna djurägarna dragit sig för de ökade utgifterna
och anmält sitt utträde. Det har sedan länge stått klart för riksförbundet,
att enda möjligheten att få dem att stå kvar i verksamheten och att öka anslutningen
till densamma är en minskning av deras direkta utgifter genom
förbilligad kontroll och genom fördelning av kostnaderna på föreslaget sätt.
Avgången har hittills i viss mån kunnat hållas tillbaka genom förespeglingar
om väntade bidrag från Svenska mejeriernas riksförenings regleringskassa
och därest detta ej infrias, skulle det få katastrofala verkningar för
verksamheten.

Kontrollassistenternas riksförening anför först vissa kritiska synpunkter
på det pågående utrednings- och försöksarbetet.

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 183 år 1961

En rationalisering får inte innebära, att den enskilde djurägaren får en
avsevärt försämrad kontroll till obetydlig kostnadsminskning. Detta blir
otvivelaktigt följden, om de propåer som hittills redovisats skall realiseras.
Riksföreningen kan ej ansluta sig till att den enskilde djurägaren ej längre
behöver kontrollresultat som underlag för eget avelsarbete. Jordbruksnämnden
tycks ha förbisett, att avelsarbetet inom den egna besättningen till väsentlig
del bygger även på det egna komaterialet. Skall nämndens synpunkter
på avelsarbetet tagas för gott, torde det begärda bidraget snarare böra
rubriceras som bidrag till seminverksamheten.

Riksföreningen talar sedan för en förnuftigt genomförd rationalisering.
Vid sitt tillstyrkande av förslaget om medel för försöksverksamheten anför
föreningen, att man efter försökens fullföljande vinner klarhet om huruvida
dessa haft något värde. Beträffande det begärda anslaget om högst
3 000 000 kr. per år hemställer riksföreningen, att såsom villkor ställes att
medlen verkligen kommer de enskilda djurägarna till godo genom lägre avgifter
för kontrollen och inte förbrukas för en rationalisering, som ger en
väsentligt sämre kontroll och som huvudsakligen blir en service för seminverksamheten.
Föreningen förordar, att hushållningssällskapen anvisas medlen.
Dessa kan då i samverkan med Svenska kontrollföreningarnas riksförbund
genom förenklade kontrollformer, viss centralisering, rationalisering av
rutinarbete och kontanta bidrag få en snabb lösning på frågan. Detta synes
vara en förnuftig ordning, då de budgetmedel som utgår till verksamheten
likaledes handhas av sällskapen.

Departementschefen

Vissa ändringar i fråga om hushållningssällskapens organisation, m. m.

I jordbruksupplysningskommitténs betänkande har, såsom framgår av den
i det föregående lämnade redogörelsen, framlagts förslag om ändrad utformning
såväl i principiellt avseende som i detalj av organisationen av rådgivningsverksamheten
på jordbrukets område. Betänkandet har givit upphov
till delade uppfattningar bland remissinstanserna och åtskilliga av dem har
avstyrkt eller ifrågasatt lämpligheten av att slutlig ställning tages till kommittéförslagen
förrän i samband med behandlingen av de förslag 1960 års
jordbruksutredning kommer att framlägga. Enligt direktiven för sistnämnda
utredning bör denna vid prövningen av riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken
bland annat beakta den tekniska utvecklingens nya anspråk
på rådgivningsverksamheten inom näringen. Utredningen har vidare alt företaga
översyn av den statliga och statsunderstödda organisationen inom det
område, som rör jordbrukets rationalisering och därmed sammanhängande
spörsmål.

Vid mitt slåndpunktstagande till de i jordbruksupplysningskommitténs
betänkande framlagda förslagen har jag funnit, att övervägande flertalet av
dem tillsammans med de däröver avgivna remissutlåtandena lämpligen bör
överlämnas till 1960 års jordbruksutredning. På grund av behovet och vik -

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 183 år 1961

ten av att rådgivningsverksamheten redan nu — så långt möjligt — skall
kunna fortlöpande anpassas efter tidens krav har jag dock ansett det angeläget
finna vägar att jämka den nuvarande organisationen på området så att
en effektivisering kan ske. Jag har härvid eftersträvat att uppnå syftet i huvudsak
inom ramen för hushållningssällskapsorganisationens nuvarande utformning
och med utgångspunkt från befintliga personalresurser. Såsom ett
led i dessa strävanden förordade jag i årets statsverksproposition (IX ht, p.
13) att gemensam personalförteckning, innefattande de tjänster som tidigare
upptagits å de för varje hushållningssällskapsområde särskilt preciserade
förteckningarna, skulle fastställas för hushållningssällskapen från och med
verksamhetsåret 1962. Riksdagen godkände (JoU 1; rskr. 9) sedermera Kungl.
Maj :ts förslag i ämnet. Den gemensamma personalförteckningen upptager
sammanlagt 373 befattningar, varav 343 ordinarie tjänster och 30 extra ordinarie.
Lantbruksstyrelsen har bemyndigats på olika hushållningssällskap
fördela de i förteckningen uppförda tjänsterna. Denna fördelning anser jag
böra ske med utgångspunkt från organisationsplaner som de olika sällskapen
redovisar.

Genom riksdagens beslut har det blivit möjligt, att när vakanser uppstår
omfördela tjänster mellan hushållningssällskapen där så bedömes nödvändigt
och önskvärt. Enligt min mening bör man emellertid även i andra fall
kunna disponera om personalen mellan olika sällskapsområden om detta
anses angeläget på grund av arbetsuppgifternas utveckling. För den skull
bör förflyttningsskyldigheten för ordinarie tjänsteman vid hushållningssällskap
— vilket åläggande nu endast avser förflyttning till annan stationeringsort
eller till annan tjänst vid det sällskap vederbörande tillhör — utvidgas
så att den även avser tjänstgöring vid annat hushållningssällskap.
Likaså bör vederbörande vara skyldig att låta sig förflyttas till tjänst vid
lantbruksstyrelsen, eller beträffande fiskerikonsulent till befattning vid fiskeristyrelsen
med statens vatteninspektion, ävensom att uppehålla högre
tjänst vid ämbetsverket i fråga. Vad gäller tjänst, som enligt vad jag i det följande
förordar skall tillsättas av lantbruksstyrelsen, torde förflyttningen ej
behöva underställas Kungl. Maj :t för avgörande utan få beslutas av sistnämnda
ämbetsverk. Vidare bör förordnas att Kungl. Maj :t eller, efter Kungl.
Majrts bemyndigande, lantbruksstyrelsen i mån av behov skall kunna föreskriva
att tjänstgöringsoinrådet för befattningshavare, som är placerad vid
visst hushållningssällskap, skall omfatta två eller flera sällskapsområden. —
I detta sammanhang vill jag även förorda, att lantbruksstyrelsen skall äga
anlita hushållningssällskapens avlönings- och omkostnadsanslag för att bestrida
kostnader, som uppkommer då tjänsteman vid hushållningssällskap,
dock ej chefstjänsteman, förordnats att tillfälligt tjänstgöra hos styrelsen för
fullgörande av arbetsuppgifter berörande sällskapens verksamhet. Beträffande
fiskerikonsulent bör enahanda befogenhet tillkomma fiskeristyrelsen med
statens valteninspektion.

Det nyss förordade ansluter till vad redan nu gäller beträffande skogsvårdsstyrelserna.
Även reglerna för tillsättande av de å hushållningssäl)

31

Kangl. Maj:ts proposition nr 183 år 1961

skapsorganisationens personalförteckning uppförda tjänsterna — vilka helt
bekostas av statsmedel — bör, såsom majoriteten inom jordbruksupplysningskommittén
förordat, utformas med skogsvårdsstyrelseinas motsvarande
bestämmelser som förebild. För övrigt bör uppmärksammas, att ett bibehållande
av nuvarande system för tjänstetillsättning svårligen kan förenas
med de förordade principerna för en rörligare personaldisposition. Beträffande
tillsättandet av chefstjänster vid ett vart av de efter den 1 januari
1962 befintliga 25 hushållningssällskapen — vilka tjänster i fortsättningen
bör ha benämningen direktör och vara placerade i Bo 1 — vill jag sålunda
föreslå, att förordnande sker av Kungl. Maj :t efter anmälan av generaldirektören
och chefen för lantbruksstyrelsen. Andra tjänster i lägst Ao 24 bör tillsättas
av Kungl. Maj :t efter förslag av lantbruksstyrelsen. På personalförteckningen
uppförda tjänster i lönegraderna A 15—23 bör tillsättas av lantbruksstyrelsen.
Efter dennas bemyndigande samt beslut om vederbörande
befattnings hänförande till visst hushållningssällskap, bör sällskapet i fråga
tillsätta personalförtecknad befattning i lägre lönegrad än A 15. Innan
lantbruksstyrelsen avger förslag rörande tjänstetillsättning eller själv tillsätter
tjänst i hushållningssällskapsorganisationen bör ämbetsverket inhämta
yttrande från vederbörande sällskap. Beträffande tjänst som fiskerikonsulent
bör jämväl yttrande från fiskeristyrelsen med statens vatteninspektion inhämtas.
Det ligger i sakens natur att detta yttrande med hänsyn till ifrågavarande
konsulentkategoris speciella arbetsuppgifter måste tillmätas stor
betydelse.

Jordbruksupplysningskommittén har föreslagit, att direktörstjänsterna
tillsättes medelst konstitutorial och att övriga ordinarie tjänstemän kontraktsanställes
tills vidare. Även jag vill i princip uttala mig för ändrade anställningsformer
för de ordinarie befattningshavarna. Jag föreslår, att anställningsformen
ändras från att avse anställning medelst kontrakt för viss
tid, högst sex år, till att gälla förordnande tills vidare å tjänst inom hushållningssällskapsorganisationen.
Därest befattningshavare under tre på varandra
följande år oförvitligt tjänstgjort inom organisationen, bör han dock
inte få skiljas från sin befattning, så framt ej anledning härtill föreligger på
grund av omorganisation eller liknande förhållanden eller entledigande bör
ske av disciplinära skäl. Befattningshavare, som inte önskar att nuvarande
kontrakt sanställning utbytes mot förordnande tills vidare, bör göra anmälan
härom till lantbruksstyrelsen före viss av Kungl. Maj:t fastställd tidpunkt.
Även eljest bör motsvarande övergångsbestämmelser gälla som vid 1960 års
ändring av anställningsformen för ordinarie befattningshavare inom skogsvårdsstyrelseorganisationen.

I övrigt bör i fråga om tjänstetillsättningsförfarandet o. d. allmänna verkstadgans
regler gälla i tillämpliga delar. Samma bör vara fallet i fråga om
bestämmelser om åtal och disciplinär bestraffning.

För närvarande är de på hushållningssällskapens personalförteckning
uppförda konsulenttjänsterna i Ao 23 fördelade på fyra kategorier, nämligen
jordbruks-, husdjurs-, maskin-t och trädgårdskonsulenter. I syfte att

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 183 år 1961

öppna möjligheter att anpassa konsulenttjänsternas inriktning efter det
aktuella behovet av rådgivare inom olika ämnesområden vill jag förorda, att
dessa tjänster i Ao 23 å personalförteckningen sammanföres till en enhetlig
konsulentkategori. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att med utgångspunkt
från nämnda förteckning och efter förslag av lantbruksstyrelsen
fastställa det antal konsulentbefattningar, som bör avses för vart och ett
av de förenämnda särskilda ämnesområdena ävensom för andra ämnesområden
som kan visa sig erfordra speciell konsulentverksamhet såsom
exempelvis får skötseln, fjäderfäskötseln och biodlingen. Förändring i konsulentbefattnings
inriktning bör normalt endast komma i fråga vid vakans
å tjänsten.

Enligt min mening bör behovet av expertis för driftsekonomisk rådgivnings-
och upplysningsverksamhet på sätt som hittills skett alltjämt tillgodoses
utanför ramen för de på personalförteckningen upptagna konsulenttjänsterna.
Jag finner det nämligen inte lämpligt att en ny stor konsulentgrupp
infogas i personalförteckning förrän slutlig ställning tagils till
1960 års jordbruksutrednings kommande organisationsförslag. I sammanhanget
vill jag erinra om 1960 års riksdagsuttalande (IX ht p. 12; JoU 22;
rskr. 304) att nyssnämnda expertis även skall biträda lantbruksnämnderna.

I fråga om ämnesinriktningen för de konsulentbefattningar, som är avsedda
för rådgivning på trädgårdsområdet, bör enligt min mening angivas
närmare riktlinjer. 1960 års jordbruksutrednings arbete torde enligt direktiven
inte komma att speciellt beröra rådgivningsorganisationen inom sistnämnda
område. Jordbruksupplysningskommittén har kommit till den uppfattningen
att behovet av rådgivare för yrkesodlare på området inte blivit
tillgodosett i rimlig utsträckning med nuvarande inriktning av trädgårdskonsulentbefattningarna.
Kommittén har därför föreslagit, att fem av befattningarna
i fråga avses för rådgivning åt liandelsträdgårdsmästarna och
tre för rådgivning åt yrkesfruktodlarna. Flertalet remissinstanser, som uttalat
sig i ämnet, har understrukit behovet av sådan upplysningsverksamhet.
Trädgårdsnäringsutredningen har förordat, att sex befattningar för specialkonsulenter
i yrkesmässig trädgårdsodling inrättas. Av dessa bör enligt
utredningen två hänföras till Malmöhus och Kristianstads län samt eu till
Göteborgs-området med verksamhet i hela Västsverige. Verksamheten i övriga
Mellansverige och på Gotland anser utredningen böra ombesörjas av två
specialkonsulenter samt i Norrland av en sådan konsident. Vidare föreslår
trädgårdsnäringsutredningen att tre konsulentbefattningar i yrkesfruk (odling
inrättas, varav två bör få Skåne med angränsande områden som arbetsfält.
Slutligen anser utredningen att rådgivning i värme- och byggnadsteknik
samt i företagsekonomi bör ombesörjas av två konsulenter inom vartdera
ämnesområdet med placering i Stockholms- respektive Skåne-området.

För egen del anser jag att ett tillgodoseende av det behov av rådgivning,
som utan tvivel föreligger inom den yrkesmässiga köksväxt-, blomster- och
fruktodlingen, är en av de åtgärder, som bör vidtagas från det allmännas
sida för att medverka till effektivisering och rationalisering av trädgårds -

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 183 år 1961

näringen. Vid mina överväganden har jag funnit trädgårdsnäringsutredningens
förslag i ämnet böra läggas till grund för en ändring i inriktningen
och organisationen i fråga om verksamheten på trädgårdsområdet. Jag förordar
därför, att av hela antalet trädgårdskonsulenter 13 befattningar skall
så snart möjligheter därtill öppnas omändras för rådgivningsverksamhet i
enlighet med vad utredningen föreslagit. Med hänsyn till de nya specialkonsulenternas
verksamhetsinriktning bör i deras arbete nära anknytning ske
till vederbörande forskningsinstitutioner i Alnarp, Lund och Ultuna. Det
torde få ankomma på Kungl. Maj :t att bestämma tjänstgöringsplacering och
verksamhetsområde för dessa konsulenter. Jag vill i detta sammanhang föreslå,
att för verksamheten i fråga nu inrättas sju tjänster såsom förste konsulent
i Ao 24 i utbyte mot samma antal konsulentbefattningar i Ao 23.

De personalförtecknade instruktörstjänsterna är — med undantag för
två befattningar som maskininstruktör i Ao 13 till vilka jag återkommer
i det följande — redan sammanförda till en kategori. I anslutning till vad
jag förut förordat beträffande konsulentbefattningarna föreslår jag, att
möjligheter fortsättningsvis skall finnas att inrikta tjänster för assistentoch
instruktörspersonal på rådgivningsverksamhet inom särskilt ämnesområde.
Det torde få ankomma på lantbruksstyrelsen att meddela beslut
härom.

Då de olika slagen av rationalisering inte kan ses skilda från varandra
utan måste betraktas som integrerande delar av en samlad insats för förbättring
av produktionsförutsättningarna, framstår det som angeläget att
samordning sker vid planering av den kursverksamhet, som stödjes med
medel ur anslaget Kursverksamhet för jordbrukets rationalisering m. m.
Redan förut har riksdagen uttalat (IX ht 1960 p. 13; JoU 1960: 1; rskr.
1960: 9), att lantbruksstyrelsen vid uppdragandet av riktlinjerna för dispositionen
av anslagsmedlen skall ha erforderliga kontakter med övriga centrala
organ, som har till uppgift att verka för jordbrukets rationalisering,
samt undersöka möjligheterna att få till stånd samordning av kurser inom
eller mellan olika hushållningssällskapsområden. En ändamålsenlig
gemensam planering av kursverksamheten bör eftersträvas även på länsplanet.
Jag vill särskilt understryka vikten av att hushållningssällskapsorganisationen
och lantbruksundervisningsanstalterna mer än vad redan är
fallet nära samarbetar bland annat i fråga om utnyttjande av personal, lokalresurser
samt material för den kursverksamhet de bedriver. Vidare vill
jag betona betydelsen av att erforderlig samordning sker av sällskapens
kursverksamhet med den som bedrives av skogsvårdsstyrelseorganisationen.
För den skull bör länsjägmästaren kallas till de sammanträden med hushållningssällskaps
förvaltningsutskott och nämnder, vid vilka frågor rörande
kursverksamheten och andra skogsbruket berörande ämnen behandlas.

I anslutning till vad jag sålunda anfört förordar jag, att det under direktören
vid de i fråga om kursverksamhetens omfattning större hushållningssällskapen
bör ankomma på en av konsulenterna att såsom eu väsentlig del

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 183 år 1961

av de honom åvilande uppgifterna ha ansvaret för att samordna kursverksamheten
såväl inom vederbörande sällskap som med andra organs. Härför
bör inrättas tolv förste konsulenttjänster i Ao 24, varvid samtidigt samma
antal konsulentbefattningar i Ao 23 bör indragas. Även lägre personal bör
kunna särskilt avdelas för uppgifter beträffande kursverksamheten. För att
tillgodose detta syfte vill jag föreslå, att 13 befattningar som förste jordbruksinstruktör
i Ao 13 utbytes mot samma antal assistenttjänster i Ao 17.

Till jordbruksupplysningskommitténs förslag rörande vissa ändringar i
statsbidragsbestämmelserna m. m. beträffande rådgivningsverksamhet, som
anordnas med anlitande av anslaget Kursverksamhet för jordbrukets rationalisering
in. m., torde jag få återkomma vid anmälan av 1962 års statsverksproposition.

Jag torde härefter få beröra vissa personalfrågor sammanhängande med
genomförandet av det av 1960 och 1961 års riksdagar (prop. 1960: 92; JoU
1960: 22; rskr. 1960: 304, IX ht 1961 p. 13; JoU 1961: 1; rskr. 1961: 9) fattade
beslutet om sammanslagning av de två hushållningssällskapen i Kalmar
län till en förvaltningsenhet. Denna organisationsändring, som skall genomföras
per den 1 januari 1962, har förutsatts skola så småningom medföra
en personalminskning med en sekreterare i Ao 26, en jordbrukskonsulent
i Ao 23, en husdjurskonsulent i Ao 23, en maskinkonsulent i Ao 23,
en trädgårdskonsulent i Ao 23, en hemkonsulent i Ao 18, en kamrerare
i Ao 17 och en kontorist i Ao 9. Såsom framgår av i det föregående given
redogörelse för en sakkunnigundersökning i ämnet kan tjänsterna som trädgårdskonsulent
och kontorist indragas per den 1 januari 1962. Dessa befattningar
är redan nu vakanta. I överensstämmelse med det av 1960 års riksdag
gjorda uttalandet att de uppräknade tjänsterna bör övergångsvis bibehållas
till dess nuvarande innehavare avgått från befattningen eller övergått
till annan tjänst vill jag förorda, att de ej vakanta tjänsterna alltjämt kvarstår
på hushållningssällskapsorganisationens personalförteckning. Det bör
föreskrivas att tjänsterna i fråga ej får återbesättas. Tjänsternas innehavare
bör liksom övriga tjänstemän äga övergå till den av mig föreslagna nya anställningsformen.
Av vad jag nu anfört framgår, att jag inte kan biträda den
sakkunniges förslag att vissa av de förut berörda tjänsterna vid uppkommande
vakans skall få uppehållas med extra befattningshavare. Däremot
har jag inte något att erinra mot förslaget att eventuell behållning av statsmedel,
som tilldelats ettdera av de nuvarande hushållningssällskapen i Kalmar
län överföres på det nya sällskapet.

För närvarande finnes vid varje hushållningssällskap inrättade alternativt
en maskinkonsulenttjänst i Ao 23 eller en maskininstruktörstjänst i Ao 13.
Lantbruksstyrelsen har bemyndigats att bestämma vilket slag av befattning
som skall finnas hos varje sällskap. Endast två maskininstruktörstjänster
är nu besatta. I anslutning till vad jag förut anfört beträffande ämnesinriktning
för assistent- och instruktörspersonal vill jag föreslå, att de två

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 183 år 1961

maskininstruktörstjänsterna, vilka bär uppflyttas till Ao 15, indrages vid
nuvarande innehavares avgång från tjänsterna. Liksom nu är fallet bor tva
konsulentbefattningar i Ao 23 hållas vakanta så länge maskininstruktorstjänsterna
uppehälles.

Utöver de tidigare förordade förändringarna i lönegradsplaceringen av
vissa tjänster vill jag föreslå, att 22 tjänster som assistent i Ao 15 inrättas i
utbyte mot nio tjänster som förste jordbruksinstruktör i Ao 13 och tretton
tjänster som jordbruksinstruktör i Ao 12. Vidare bör 30 jordbruksinstruktörstjänster
i Ao 12 ersättas med förste instruktörstjänster i Ao 13. Tjänstebenämningen
för återstående antal jordbruksinstruktörstjänster i Ao 12 bor
samtidigt ändras till instruktör. Härjämte bör elva kontorsbiträdestjanster
i Ao 5 utbytas mot kanslibiträdestjänster i Ao 7 och fyra tjänster i reglerad
befordringsgång mot lika många kanslibiträdestjänster i Ae 7. Slutligen
vill jag föreslå att 33 tjänster såsom fiskerikonsulent i Ao 15 skall utbytas
mot tolv tjänster i Ao 19 och 21 tjänster i Ao 17 med samma tjänstebenämning.
— Jag vill anmäla, att de av mig i detta anförande framlagda förslagen
till lönegradsändringar, vilka samtliga bör gälla från och med den 1
januari 1962, varit föremål för överläggningar mellan företrädare för jordbruks-
och civildepartementen samt vederbörande personalorganisationer
och därvid godtagits av organisationerna. Tablå över de från och med nyssnämnda
datum personalförtecknade tjänsterna inom hushållningssällskapsorganisationen
redovisas i särskild härvid fogad bilaga.

Med anledning av vad jordbruksupplysningskommittén anfört om behovet
av rekryteringspersonal till konsulentbefattningar vill jag uttala, att lantbruksstyrelsen
bör vara oförhindrad att med tillämpning av bestämmelserna
i 4 § statens allmänna avlöningsreglemente använda systemet med aspirantanställning
av sådan personal. Mot aspiranttjänsterna svarande antal konsulentbefattningar
skall därvid hållas vakanta.

Vad jag i det föregående förordat rörande ändring i vissa tjänsters inriktning
och uppgifter bör föranleda mindre jämkningar i gällande kompetensbestämmelser
för olika slag av befattningshavare i hushållningssällskapsorganisationen.

I fråga om utbetalande av hushållningssällskapens statsbidrag till avlöningar
för personalförtecknade tjänster gäller för närvarande, att lantbruksstyrelsen
skall årligen i juli månad till sällskapen utbetala 75 procent av det
statsbidrag, som ett vart sällskap uppburit för närmast föregående kalenderår.
Återstoden av bidraget skall utbetalas efter rekvisition före påföljande
januari månads utgång. Detta förfarande är tyngande i olika hänseenden
för både lantbruksstyrelsen och hushållningssällskapen. Med hänsyn härtill
förordar jag, att statsbidragen i fråga utgår på så sätt att lantbruksstyrelsen
med tillämpning av vad som är stadgat angående utbetalande och beräkning
av avlöning till statstjänstemän månatligen direkt till vederbörande tjänsteman
utbetalar honom tillkommande lön. Likaså bör styrelsen utbetala den
kompensation för höjda folkpensionsavgifter samt de ATP-avgifter och ar -

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 183 år 1961

betsgivaravgifler till sjuk- och moderskapsförsäkring, vartill bidrag enligt
gällande bestämmelser skall utgå till hushållningssällskapen. Bidrag Lill
sjukvårds- och flyttningskostnadsersättningar för befattningshavarna bör
fortsättningsvis inräknas i de medel, som anvisas såsom bidrag till hushållningssällskapens
omkostnader. Av anslagstekniska skäl bör vad jag nu föreslagit
träda i tillämpning från och med den 1 juli 1962. Statsbidragen till
sällskapen för första halvåret 1962 bör utbetalas av lantbruksstyrelsen per
den 1 juli och utgå med de belopp sällskapen visar sig ha utgivit för avlöning
åt de tjänstemän, som enligt vad förut sagts skall helt avlönas av statsmedel,
ävensom med de belopp, som kan ha utgivits för nyss nämnda avgifter.

Beträffande fördelningen av de under hushållningssällskapens omkostnadsanslag
anvisade medlen för bidrag till bestridande av allmänna omkostnader
gäller för närvarande, att statsbidrag utgår med 7 500 kronor för envar
av vissa på personalförteckning uppförda befattningshavare och att av återstoden
30 procent fördelas mellan sällskapen efter den med jordbruk och binäringar
sysselsatta befolkningen inom sällskapens områden, 20 procent efter
den övriga folkmängden inom samma områden, dock med viss jämkning, 40
procent efter antalet brukningsenheter inom områdena samt 10 procent efter
områdenas totalareal. Lantbruksstyrelsen har alt årligen i juli månad utbetala
det varje sällskap tillkommande beloppet för kalenderåret i fråga. Jordbruksupplysningskommittén
har förordat vissa ändringar i dessa bidragsgrunder
och under remissbehandlingen har ett stort antal förslag i ämnet
framförts. För egen del har jag funnit, att de i det föregående angivna åtgärderna
i syfte att möjliggöra önskvärda omdispositioner av de tillgängliga
personalresurserna mellan hushållningssällskapen gör det nödvändigt att
fördelningen av medlen till omkostnader för personalen anpassas med hänsyn
till denna rörlighet. En övergång bör därför ske till samma fördelningsmetodik,
som tillämpas för bland annat de med sällskapen närmast jämförbara
organen, skogsvårdsstyrelserna och lantbruksnämnderna. Jag vill förorda,
att det skall ankomma på lantbruksstyrelsen att efter framställning
av hushållningssällskapen och efter hörande av Hushållningssällskapens förbund
besluta angående omkostnadsmedlens fördelning på de skilda sällskapen.
Styrelsen bör hänföra medlen till olika poster avseende t. ex. sjukvård,
reseersättningar och expenser. Utbetalning bör ske kvartalsvis. En viss
mindre del av omkostnadsanslaget bör av styrelsen avdelas för oförutsedda
utgifter och utbetalas till vederbörande sällskap först mot slutet av budgetåret.
I enlighet med vad jag förut sagt angående löneutbetalningarna bör utanordningen
av omkostnadsbidragen för första halvåret 1962 ske per den
1 juli.

För att erhålla en bättre grundval för anslagsberäkningen bör vad jag
nyss föreslagit föranleda, att hushållningssällskapens bokföring per den
1 juli 1962 omlägges till att avse budgetår. Av samma skäl bör i bokföringen
sällskapens med statsmedel bedrivna verksamhet särskiljas från övrig

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 183 år 1961

verksamhet. Det torde få ankomma på lantbruksstyrelsen att i samråd med
riksrevisionsverket utfärda föreskrifter i ämnet.

Hushållningssällskapens löpande inkomster härrör bland annat från ledamotsavgifter
och taxebelagda uppdrag. Jordbruksupplysningskommittén har
förordat att den nuvarande begränsningen av ledamotsavgiftens storlek till
högst tio kronor för år upphäves. Häremot har jag intet att erinra. I anledning
av kommitténs uttalande i ämnet vill jag härjämte föreslå, att lantbruksstyrelsen
skall efter hörande av Hushållningssällskapens förbund fastställa
taxa för icke-statliga uppdrag, som utföres av de med statsmedel avlönade
tjänstemännen. Det bör ankomma på styrelsen att avväga taxesättningen
efter vad som befinnes skäligt beträffande olika arbetsuppgifter.
Jag utgår från att kostnaderna för sådana uppdrag, som exempelvis projektering
av park- och prydnadsträdgårdsanläggningar, kommer att till fullo
täckas. Taxeinkomsterna må hushållningssällskapen själva använda inom
sin rådgivnings- och upplysningsverksamhet.

Vad jag i det föregående föreslagit bör föranleda vissa ändringar i statens
allmänna avlöningsreglemente. Den särskilda förordningen den 8 juni
1923 med det däri stadgade villkoret för statsbidrag att hushållningssällskapen
skall ha antagit stadgar i huvudsaklig överensstämmelse med av
Kungl. Maj :t utfärdade allmänna grunder bör alltjämt gälla. De författningar,
som upptager övriga regler för statsbidragsgivningen till hushållningssällskapen
bör omarbetas i anslutning till mina förut angivna förslag. Det
torde få ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda de nya bestämmelserna. I de
nyss nämnda allmänna grunderna, som i allt väsentligt bör vara oförändrade,
bör reglerna om anförande av besvär över av hushållningssällskap meddelade
beslut ändras därhän att första besvärsinstans blir lantbruksstyrelsen.
över ämbetsverkets beslut kan besvär anföras hos Kungl. Maj :t.

De förslag jag framfört i detta anförande bör, där ej annat särskilt sagts,
genomföras per den 1 januari 1962. Det bör få ankomma på Kungl. Maj :t
att besluta om de övergångsanordningar som kan visa sig erforderliga att
vidtaga.

Kostnader för mjölkboskapskontrollen. Av de i det föregående återgivna
framställningarna rörande bidrag till kostnaderna för mjölkboskapskontrollen
och de däröver avgivna remissyttrandena framgår, att det ur skilda
synpunkter är angeläget att effektivisera och rationalisera kontrollen. Såsom
framgår av den lämnade redogörelsen för nuvarande kontrollverksamhet
är den relativt arbetskraftskrävande. Samtidigt synes möjligheterna vara
begränsade att utnyttja materialet från verksamheten såsom underlag för sådana
analyser och bedömningar som är av intresse för mjölkproducenterna
i allmänhet.

Det system som fortsättningsvis skall prövas är enligt vad jag erfarit avsett
att fungera i huvudsak så att erforderlig provtagning m. in. utföres av
djurägarna. Analyser torde komma att utföras vid laboratorier förlagda till

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 183 år 1961

de större mejerierna, varefter analysresultaten meddelas till en databehandlingscentral.
Härifrån utsändes med lämpliga tidsintervaller rapporter till
djurägarna rörande deras besättningars mjölkavkastning och andra uppgifter
av intresse. Analysuppgifterna avses skola bearbetas tillsammans med
material från seminverksamheten för att ge upplysningar till grund för avkommebedömning
och andra informationer rörande djurbeståndet. Assistentpersonal
kommer att tillhandagå djurägarna med rådgivning rörande
provtagning, rapportuppgifter m. m.

En övergång till angivna metodik beträffande mjölkavkastningskontrollen
synes vara av betydande värde för såväl den enskilde djurägaren som
för landets mjölkproduktion i allmänhet. Med hänsyn härtill anser jag,
att bidrag till försöksverksamhet på området och till kostnaderna under
ett uppbyggnadsskede för det beskrivna nya systemet bör kunna utgå av
interna regleringsmedel som kollektivt erlagts av mjölkproducenterna. Jag
vill därför i överensstämmelse med statens jordbruksnämnds framställning
förorda, att nämnden bemyndigas att av de utjämningsavgifter å mjölk,
grädde och ost, som inflyter till Svenska mejeriernas riksförenings regleringskassa,
använda dels ett belopp om 150 000 kronor för att bestrida
kostnaderna för denna försöksverksamhet, dels för ett vart av regleringsåren
1961/62—1964/65 ett belopp om 3 000 000 kronor såsom bidrag till
kostnaderna för den nya avkastningskontrollen på mjölk. Medlen i fråga,
vilka endast utgör cirka en procent av utjämningsavgifternas totala belopp,
bör ställas till Svenska mejeriernas riksförenings disposition. Såsom villkor
för åtnjutande av bidragen bör uppställas att lantbruksstyrelsen beredes
tillfälle att följa verksamheten. Det torde få ankomma på styrelsen att årligen
till Kungl. Maj :t inkomma med redogörelse beträffande densamma.

Hemställan. Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer
jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

1) bemyndiga Kungl. Maj:t att med verkan från och med
den 1 januari 1962 vidtaga de ändringar i personalförteckningen
för hushållningssällskapsorganisationen, vilka angivits
i det föregående;

2) godkänna de övriga förslag i fråga om hushållningssällskapsorganisationen,
som i det föregående framlagts;

3) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga av förslagen föranledda
ändringar i statens allmänna avlöningsreglemente
ävensom utfärda de övergångsbestämmelser, som må bliva
erforderliga i anslutning till dessa ändringar; samt

4) godkänna vad i det föregående förordats rörande bidrag
av utjämningsavgifter å mjölk, grädde och ost till
vissa kostnader för mjölkavkastningskontroll, m. m.

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 183 år 1961

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet Regenten bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Jan Brandt

40

Kungl. Maj. ts proposition nr 183 år 1961

Bilaga

Tablå

över tjänster å personalförteckningen för hushållningssällskapsorganisationen
från och med den 1 januari 1962

25

1

19

87

12

12

30

14

21

13

22

2

30

19

25
11

4

26

Lönegrad

direktörer ..............

........ Bo 1

sekreterare .............

förste konsulenter.........

............. Ao 24

konsulenter .............

............. Ao 23

kamrerare ...............

...........Ao 19

fiskerikonsulenter...... .

............. Ao 19

hemkonsulenter ..........

............. Ao 18

kamrerare ............

............. Ao 17

fiskerikonsulenter.........

............. Ao 17

assistenter .... .........

............. Ao 17

assistenter ................

............. Ao 15

maskininstruktörer ........

förste instruktörer .......

............ Ao 13

instruktörer ...........

...........Ao 12

kontorister ...............

............. Ao 9

kanslibiträden .........

............ . Ao 7

kanslibiträden ...........

............. Ae 7

kontorsbiträden ..........

........ Af 1—Ae5

Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 610960