Kungl. Maj:ts proposition nr 182 år 1961

1

Nr 182

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område; given Stockholms
slott den 6 oktober 1961.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Gösta Netzén

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen hemställes om bemyndigande att höja dels det högsta belopp,
vartill slaktdjursavgiften för svin för närvarande får bestämmas, från
25 till 30 kronor, dels de högsta belopp, vartill utjämningsavgifterna för
skum- och kärnmjölk samt vissa andra mejeriprodukter får bestämmas, från
10 till 12 öre per kilogram respektive från 60 till 80 öre per 100 gram
mjölkfett. Sistnämnda höjning innebär bland annat, att de högsta beloppen
för utjämningsavgift på 3-procentig konsumtionsmjölk och tunn grädde
höjes från 18 till 24 öre per kilogram respektive från 72 till 96 öre per kilogram.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1061. 1 samt. Nr 182

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 182 år 1961

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
å Stockholms slott den 6 oktober 1961.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lange, Lindholm, Kling, Edenman,

Nétzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för jordbruksdepartementet, statsrådet Netzén, frågor om vissa prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område samt anför därvid följande.

I eu till jordbruksdepartementet den 13 september 1961 inkommen skrivelse
har statens jordbruksnämnd hemställt, att Kungl. Maj :t måtte utverka
riksdagens medgivande till att det högsta belopp, vartill slaktdjursavgiften
för svin må bestämmas, höjes från 25 till 30 kronor.

Vidare har jordbruksnämnden i en till jordbruksdepartementet den 3 oktober
1961 inkommen skrivelse hemställt, att förordningen den 10 juli 1947
(nr 378) om vissa avgifter å mjölk, grädde och ost (utjämningsavgifter) ändras
så att för mjölk med fetthalt ej överstigande 1,5 procent avgiften må
bestämmas till 15 öre per kilogram och att avgiften för »annan» vara må
utgå med högst det belopp, som motsvarar 90 öre per 100 gram av det mjölkfett
varan innehåller.

Slaktdjursavgiften för svin

Beträffande nu gällande bestämmelser om slaktdj ursavgift samt rörande
avgiftens storlek i augusti 1961 framhåller jordbruksnämnden i den förstnämnda
skrivelsen följande.

Enligt 2 § förordningen den 3 juni 1955 (nr 284) angående slaktdj ursavgift
in. m. (senaste lydelse 1959: 241) må avgiften högst utgöra vid slakt, räknat
för hel kropp, för häst och för sådant nötkreatur, som efter nedslaktningen
väger minst 150 kg, 30 kr. samt för nötkreatur med lägre vikt och för svin
25 kr. ävensom Hd utförsel av levande djur för häst och för sådant nötkreatur,
som väger minst 300 kg, 30 kr. samt för nötkreatur med lägre vikt och
för svin 25 kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 182 år 1961 3

Slaktdj ursavgiften för hel kropp vid slakt utgår f.

n. enligt följande tablå.

Djurslag

Götaland,

Hälsingland,

Västerbottens

Norrbottens

Svealand

Medelpad och

län och det om-

län

och Gäst-rikland

Kr.

Ångermanland
utom det om-råde, som om-fattas av
Ångermanlands
norra domsaga,
ävensom Jämt-lands län

Kr.

område, som
omfattas av
Ångermanlands
norra domsaga
Kr.

Kr.

Storboskap, vägande 200 kg eller mer
Storboskap, vägande mindre än 200 kg

14

12

10

8

men minst 150 kg ................

10

9

6

5

Storboskap, vägande mindre än 150 kg

7

6

5

4

Kalv, vägande 30 kg eller mer ......

4

3

2

—

Häst..............................

10

8

6

4

Svin, vägande 30 kg eller mer........

21

21

21

21

Vid utförsel av levande storboskap och levande svin utgör slaktdjursavgiften
3 resp. 21 kr.

Av de belopp, varmed slaktdj ursavgifterna nu uttas, utgör för storboskap
3 kr. och för svin 1 kr. s. k. skördeskadeavgift.

Exporten av fläsk från Sverige beräknas enligt jordbruksnämnden till något
över 30 000 ton för regleringsåret 1960/61. För att täcka de kostnader,
som uppstår i samband med denna export, beräknas föreningen Svensk kötthandel
få lov att ta i anspråk samtliga under regleringsåret inflytande slaktdjursavgifter
jämte vissa fonderade medel, från föregående regleringsår.

Jordbruksnämnden upplyser, att nämnden efter överläggningar med jordbrukets
förhandlingsdelegation beslutat att från den 1 september 1961 höja
slaktdj ursavgiften för svin med 4 kr. till 25 kr. per svin eller till det högsta
belopp, varmed avgiften enligt nuvarande regler får uttas.

Rörande skälen härför samt kraven på regleringsmedel under det regleringsår,
som börjat den 1 september 1961, anför nämnden följande.

Av allt att döma torde större krav på regleringsmedel komma att ställas
under regleringsåret 1961/62 än under 1960/61. Främst sammanhänger detta
med att fläskproduktionen f. n. befinner sig i stigande. De betäckningssiffror,
som bildar underlag för produktionen under regleringsåret 1961/62,
är nu kända för tio månader och visar en ökning med drygt 5 procent i jämförelse
med samma period närmast föregående år. Det kan i detta sammanhang
nämnas, att antalet betäckningar under juli i år var 15 procent högre
än under samma månad föregående år, Mot bakgrunden av de höga smågrispriser,
som f. n, råder, kan förväntas, att betäckningssiffrorna även under
augusti och därpå närmast följande månader kommer att ligga på eu hög nivå.
Det överskott av fläsk, som måste avsättas genom export under regleringsåret
1961/62, kommer därför, såvitt nu kan bedömas, att bli 10 000 å
15 000 ton större än under 1960/61.

Det är omöjligt att redan nu med tillräcklig säkerhet ange hur mycket
regleringsmedel som behöver tas i anspråk för att avsätta detta fläsköverskott.
Det material, som stöd till förfogande vid nämndens överläggningar

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 182 år 1961

med jordbrukets förhandlingsdelegation gav emellertid vid handen, att den
beslutade höjningen av slaktdjursavgiften för svin fr. o. m. den 1 september
1961 kunde anses motsvara vad som erfordras för att under normala
förhållanden täcka utgifterna för fläskexporten under sistnämnda regleringsår.

Flera skäl talar emellertid för behovet av en ytterligare höjning av slaktdjursavgiften
för svin. Man får ej bortse ifrån att en för föreningen Svensk
kötthandel ogynnsam utveckling av de internationella fläskpriserna kan
medföra ett ytterligare stegrat behov av regleringsmedel. Vidare bör erinras
om att, som nämnden tidigare redovisat i en skrivelse till Kungl. Maj :t den
27 juni 1961 angående stödköp av fodersäd, slakteriorganisationen förklarat
sig beredd att om så finnes behövligt avstå vissa slaktdj ursavgiftsmedel för
denna reglering samt att med anledning härav och på begäran av jordbruksnämnden
Kungl. Maj :t genom beslut den 3 augusti 1961 bemyndigat
nämnden att disponera bl. a. slaktdj ursavgifter för att täcka kostnaderna för
stödköp av fodersäd. Därest ett ianspråktagande för detta ändamål skulle bli
aktuellt, bör detta enligt nämndens och förhandlingsdelegationens mening ej
föranleda en höjning av slaktdj ursavgifterna för nötkreatur och häst utan
helt drabba fläskproducenterna.

Under hänvisning till sålunda redovisade skäl och med hänsyn till att
varje ytterligare höjning av slaktdjursavgiften borde medföra en dämpande
effekt på expansionstendenserna inom fläskproduktionen har jordbruksnämnden
ansett en höjning av slaktdjursavgiften för svin till förslagsvis 30 kr.
nödvändig. Jordbrukets förhandlingsdelegation förklarade sig vid förutnämnda
överläggningar vara ense med jordbruksnämnden om behovet av en
höjning av slaktdjursavgiften för svin utöver nu gällande maximibelopp. Enligt
vad nämnden upplyser förklarade sig förhandlingsdelegationen emellertid
inte kunna tillstyrka en sådan höjning, såvida inte en differentiering
företogs av det belopp, varmed avgiften skulle komma att överstiga 25 kr.
Differentieringen borde ske genom att fläskproducenterna inom större delen
av Norrland helt eller delvis befriades från det belopp, varmed avgiften sålunda
skulle komma att överstiga 25 kr.

Enligt jordbruksnämnden kan tveksamhet råda om lämpligheten ur olika
synpunkter av en geografisk differentiering av slaktdjursavgiften för svin.
I detta hänseende åberopar nämnden vad den anfört i yttrande till jordbruksutskottet
den 8 mars 1960 (JoU 1960:31 s. 3 ff). Nämnden förklarar
sig inte ha tagit ställning till förhandlingsdelegationens yrkande men ämna,
sedan medgivande till erforderlig avgiftshöjning erhållits, upptaga differentieringsfrågan
till avgörande under hänsynstagande till samtliga då föreliggande
förhållanden. Nämnden utgår från att gällande bestämmelser inte
skall lägga hinder i vägen för nämnden att besluta angående sådan differentiering,
som här avses.

Kungl. Maj.ts proposition nr 182 år 1961

5

Utjämningsavgifterna för mjölk, grädde och ost

I skrivelsen angående utjämningsavgifterna å mjölk, grädde och ost redogör
jordbruksnämnden inledningsvis för nu gällande bestämmelser och anför
därvid följande.

Enligt förordningen den 10 juli 1947 (nr 378) om vissa avgifter å mjölk,
grädde och ost kan särskild avgift (utjämningsavgift) upptas för mjölk och
grädde, som från mejeri levereras till annan än mejeri eller av mejeri användes
för tillverkning av andra varor än smör, grädde och ost, ävensom för
ost, torrmjölk och kondenserad mjölk, som tillverkas vid mejeri eller levereras
från mejeri till annan än mejeri. Utjämningsavgift må bestämmas till
följande belopp per kilogram vara, nämligen för ost med lägre fetthalt i torrsubstansen
än 45 procent till högst 125 öre, för torrmjölk med fetthalt ej överstigande
20 procent till 120 öre, för mjölk med fetthalt ej överstigande 1,5 procent
till 10 öre samt för kondenserad mjölk med fetthalt ej överstigande 8
procent och för margarinost 50 öre. För annan vara skall avgiften utgå med
högst ett belopp, som motsvarar 60 öre per 100 g av det mjölkfett varan innehåller.
Uppbörden av utjämningsavgiften omhänderhas av Svenska mejeriernas
riksförening och avgiftsmedlen och deras avkastning skall återgå till
mejerierna i form av utjämningsbidrag för mjölk eller mejeriprodukter. Ge
nom förordning den 2 juni 1950 (nr 474) har förordningen om utjämningsavgift
förlängts att gälla tills vidare.

Det enligt förordningen högsta utjämningsavgiftsbeloppet per 100 g
mjölkfett har höjts från det ursprungliga beloppet 40 öre till 50 öre från den
1 juli 1953 och till 60 öre från den 1 juli 1958.

Jordbruksnämnden upplyser, att Svenska mejeriernas riksförening anhållit
om ytterligare höjning av avgiftsbeloppet per 100 g mjölkfett till 90 öre
ävensom höjning av avgiften för mjölk med fetthalt ej överstigande 1,5 procent
(skum- och kärnmjölk) till 15 öre per kg. Som skäl härför har riksföreningen
framhållit, att då avsikten med utjämningsavgiften är att den
skall möjliggöra en utjämning av intäkterna mellan olika grenar av mejerirörelsen,
utjämningsavgiftens storlek måste anpassas efter prisrelationerna
mellan olika varor. Sedan den 1 juli 1958 har sådana ytterligare prisförändringar
inträtt, att det högsta beloppet för utjämningsavgiften per 100 g
mjölkfett numera inte förslår. Den högsta utjämningsavgift, som nu kan uttas,
utgör sålunda för konsumtionsmjölk med 3 procent fetthalt 18 öre per
kg och för tunn grädde med fetthalt av 12 procent 72 öre per kg. Detta
innebär, att det angivna högsta beloppet för utjämningsavgiften för konsumtionsmjölken
uppnåtts i samband med de på grund av den nyligen inträffade
3-procentregelns utlösning föranledda prishöjningarna, medan för
den tunna grädden det högsta utjämningsavgiftsbeloppet redan tidigare uppnåtts.
Erforderlig höjning av utjämningsavgiften för tunn grädde har därför
inte kunnat göras i nämnda sammanhang.

Jordbruksnämnden har för sin del ansett det angeläget att i nuvarande
läge med ökade priser på konsumtionsmjölk och grädde samt på skum- och
kärnmjölk möjlighet bör finnas att höja utjämningsavgifterna till sådana be -

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 182 år 1961

lopp, att erforderlig utjämning inom mejeriindustrien kan företas. En sådan
höjning kan enligt nämnden bli aktuell bl. a. vid en väntad utlösning av
den s. k. inkomstregeln i början på nästkommande år. För andra hithörande
varor än konsumtionsmjölk, tunn grädde samt skum- och kärnmjölk finner
nämnden de nuvarande högsta möjliga utjämningsavgiftsbeloppen vara fullt
tillräckliga. De föreslagna avgiftshöjningarna innebär, att utjämningsavgiften
för 3-procentig konsumtionsmjölk skulle kunna utgöra högst 27 öre per
kg och avgiften för 12-procentig tunn grädde högst 108 öre per kg. Prissättningen
på den skum- och kärnmjölk, som går till direkt konsumtion samt
till bageriändamål o. d., följer i allmänhet prisändringarna på den 3-procentiga
konsumtionsmjölken. För denna skum- och kärnmjölk innebär förslaget
en höjning av det högsta beloppet från 10 till 15 öre per kg (avgiften
är f. n. 7 öre per kg). En dylik avgiftshöjning kan visserligen enligt nämndens
uppfattning anses väl högt tilltagen. Då det emellertid inte torde vara
helt uteslutet att under det kommande kalenderåret sådana prishöjningar
på ifrågavarande varor kan komma att ske, att mera betydande avgiftshöjningar
kan bli påkallade, har nämnden inte velat till någon del motsätta sig
riksföreningens förslag. Nämnden har även i denna fråga samrått med jordbrukets
förhandlingsdelegation, som lämnat nämndens förslag utan erinran.

Departementschefen

Enligt 1959 års riksdags beslut angående prissättningen på jordbrukets
produkter för sexårsperioden 1 september 1959—31 augusti 1965 skall, i mån
av behov, interna regleringsavgifter upptagas för att täcka exportförluster
eller till intern utjämning. Vid import skall upptagas häremot svarande s. k.
kompensationsavgifter. Dessa senare avgifter har emellertid enligt nämnda
riksdagsbeslut i princip låsts vid den våren 1959 gällande nivån och skall sålunda
inte höjas eller sänkas, även om man på grund av ökning eller minskning
av de belopp, som behövs för att täcka exportförluster eller för intern
utjämning, blir nödsakad att ändra de interna regleringsavgifter, som bestämt
kompensationsavgiftens belopp. Anordningen medför i princip sänkning
respektive höjning av de till producenterna faktiskt utbetalade priserna
och ökar sålunda möjligheterna till produktionsanpassning utan att därför
konsumentpriserna direkt påverkas.

I fråga om bland annat slaktdjursavgift samt utjämningsavgift å mjölk,
grädde och ost har av riksdagen i särskilda förordningar fastställts de högsta
belopp, vartill Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, statens
jordbruksnämnd får bestämma avgifterna.

Som framgar av den förut lämnade redogörelsen har jordbruksnämnden
hemställt om en höjning av det högsta belopp, vartill slaktdj ursavgiften
för svin får bestämmas, från 25 till 30 kronor. Med hänsyn till
vad nämnden anfört i fråga om dels det väntade behovet av medel för att

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 182 år 1961

täcka förluster vid export av fläsk och svin, dels behovet av att öka möjligheterna
att påverka anpassningen av fläskproduktionen till avsättningsmöjligheterna
finner jag mig höra tillstyrka nämndens framställning. Jag förordar
därför, att riksdagens medgivande inhämtas att höja de i förordningen
den 3 juni 1955 (nr 284) angående slaktdjursavgift in. m. angivna högsta
avgiftsbeloppen för svin från 25 till 30 kronor. Det torde i detta sammanhang
böra erinras om att, därest det skulle bli aktuellt att uttaga högre
skördeskadeavgift än för närvarande, Kungl. Maj :t enligt bemyndigande av
1961 års riksdag äger i härför erforderlig omfattning höja slaktdj ursavgiften
utöver de i nyssnämnda förordning fastställda högsta beloppen.

Vid de överläggningar i förevarande fråga, som ägt rum mellan jordbruksnämnden
och jordbrukets förhandlingsdelegation, har förhandlingsdelegationen
yrkat, att fläskproducenterna inom större delen av Norrland
skulle helt eller delvis befrias från den höjning av slaktdjursavgiften för
svin utöver 25 kronor, som kan komma att beslutas. Huruvida det ur kontrolltekniska
eller andra administrativa synpunkter är möjligt att genomföra
en dylik differentiering undandrar sig utan närmare utredning mitt bedömande.
Enligt min mening bör jordbruksnämnden närmare undersöka
spörsmålet. Därest riksdagen inte har något att erinra däremot, torde det
få ankomma på Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj :ts bestämmande, jordbruksnämnden
att besluta i denna fråga.

Vad därefter angår utjämningsavgifterna å mjölk, grädde
och ost torde först få erinras om att dessa primärt och i huvudsak
uttages för att åstadkomma en utjämning av intäkterna från olika grenar av
mejerirörelsen. I den för ifrågavarande avgifter gällande förordningen har
för vissa mjölkprodukter särskilt angivits de högsta avgiftsbelopp, som får
uttagas. Bland dessa produkter ingår mjölk med en fetthalt ej överstigande
1,5 procent, d. v. s. skum- och kärnmjölk, med ett högsta avgiftsbelopp av
10 öre per kilogram. För annan vara än de särskilt angivna produkterna skall
avgiften enligt förordningen utgå med högst ett belopp, som motsvarar 60
öre per 100 gram av det mjölkfett varan innehåller. Maximibeloppet uttages
för närvarande för konsumtionsmjölk med 3 procent fetthalt samt för
tunn grädde och utgör för dessa varor 18 respektive 72 öre per kilogram. Avgiften
för skum- och kärnmjölk utgör för närvarande 7 öre per kilogram.

Som närmare framgår av den föregående redogörelsen har jordbruksnämnden
på framställning av Svenska mejeriernas riksförening hemställt
om en höjning av maximibeloppen för skum- och kärnmjölk till 15 öre samt
för de icke särskilt angivna varorna till 90 öre. Förslaget skulle göra det
möjligt att höja avgifterna för 3-procentig konsumtionsmjölk och tunn grädde
till högst 27 respektive högst 108 öre per kilogram. Till stöd för sin framställning
har jordbruksnämnden framhållit, att för sagda varor höjning av
avgifterna utöver nu gällande maximibelopp kan bli aktuell bland annat
vid en väntad utlösning av den s. k. inkomstregeln i början av år 1962.

Med hänsyn till vad jordbruksnämnden anfört i ämnet anser jag mig

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 182 år 1961

böra förorda, att utjämningsavgifterna för nyssnämnda varor höjes till sådana
belopp, att erforderlig utjämning av intäkterna från olika grenar av
mejerirörelsen kan företagas. Det synes mig emellertid till fyllest att nu
höja maximibeloppen för skum- och kärnmjölk från 10 till 12 öre samt för
ifrågavarande andra varor från 60 till 80 öre. För 3-procentig konsumtionsmjölk
och tunn grädde skulle därvid de högsta tillåtna avgiftsbeloppen bli
24 respektive 96 öre.

Jag förordar sålunda, att riksdagens medgivande inhämtas att höja de i
förordningen den 10 juli 1947 (nr 378) om vissa avgifter å mjölk, grädde
och ost angivna högsta avgiftsbeloppen för mjölk med fetthalt ej överstigande
1,5 procent från 10 till 12 öre per kilogram samt för annan än i förordningen
särskilt upptagen vara från 60 till 80 öre för 100 gram av det mjölkfett
varan innehåller.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
genom proposition föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga förut angivna
ändringar i förordningen den 3 juni 1955 (nr 284) angående
slaktdj ursavgift m. m.;

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga förut angivna
ändringar i förordningen den 10 juli 1947 (nr 378) om vissa
avgifter å mjölk, grädde och ost.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet Regenten bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Jan Brandt

Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 611063