Kungl. Maj.ts skrivelse nr 38 år 1961

1

Nr 38

Kungl. Maj:ts skrivelse till riksdagen med redogörelse för försöksverksamheten
med nioårig enhetsskola m. m.;
given Stockholms slott den 27 januari 1961.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, lämna riksdagen en
redogörelse för försöksverksamheten med nioårig enhetsskola under läsåret
1959/60 m. m.

GUSTAF ADOLF

Ragnar Edenman

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 27 januari 1961.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund,
Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, anför följande.

Den av skolöverstyrelsen ledda försöksverksamheten omfattar i överensstämmelse
med 1950 års riksdagsbeslut dels försök med en enhetsskoleorganisation
i anslutning till de riktlinjer, som uppdrogs i propositionen
1950: 70, dels också försök av olika slag inom de äldre skolformerna. Överstyrelsen
har att inkomma med årliga redogörelser för försöksverksamheten.

Från och med 1951 har vederbörande departementschef årligen i lämpligt
sammanhang lämnat översikter rörande försöksverksamhetens gång (prop.
1951: 136 s. 3; 1952: 149 s. 93; 1953: 126 s. 2; 1954: 137 s. 2; 1955: 120 s. 3;
1956: 80 s. 2; 1957: 106 s. 3; 1958: 109 s. 2; 1959: 62 s. 2; 1960: 131 s. 2).

1 — Bihang Ull riksdagens -protokoll 1961. 1 sand. Nr 38

2

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 38 år 1961

Den 23 november 1959 har skolöverstyrelsen till Kungl. Maj:t ingivit den
av riksdagen år 1957 begärda sammanfattande redogörelsen för försöksverksamhet
med nioårig enhetsskola under perioden 1949/50—1958/59.
Denna redogörelse, som överlämnats till 1957 års skolberedning, har publicerats
såsom nr 42 i överstyrelsens skriftserie. Under titeln »Enhetsskolan
under tio år» har en förkortad version av den sammanfattande redogörelsen
publicerats såsom nr 46 i samma skriftserie.

1. Försöksverksamhet med enhetsskola

Skolöverstyrelsen har med skrivelse den 20 december 1960 inkommit med
redogörelse för försöksverksamheten med enhetsskola under försöksåret
1959/60. Av denna redogörelse, som är den elfte i ordningen och som i sin
helhet senare kommer att publiceras i »Aktuellt från skolöverstyrelsen»,
torde här få redovisas följande.

Omfattning. Läsåret 1958/59 bedrevs försöksverksamhet med nioårig enhetsskola
i 141 kommuner samt i övningsskolorna vid lärarhögskolan i
Stockholm och vissa folkskoleseminarier. Från och med läsåret 1959/60 utsträcktes
denna verksamhet till ytterligare 76 kommuner, varjämte den i
Göteborg och Hälsingborg vidgades till att omfatta flera rektorsområden än
tidigare.

Redovisningsåret 1959/60 har sådan försöksverksamhet alltså bedrivits i
sammanlagt 217 kommuner samt i vissa övningsskolor. I denna verksamhet
har deltagit sammanlagt 11 427 klasser och 268 940 elever, därav på högstadiet
1 726 klasser och 46 125 elever. Däri ingår 165 klasser och 3 487
elever tillhörande försöksverksamheten i övningsskolorna vid lärarhögskolan
i Stockholm och vissa folkskoleseminarier.

Under redovisningsåret 1959/60 var hela antalet hjälpklasser 682 (därav
på högstadiet 122) och antalet övriga specialklasser 161 (därav på högstadiet
17).

I jämförelse med närmast föregående redovisningsår har försöksverksamheten
med enhetsskola ökat totalt med 3 391 klasser och 74 765 elever,
varav på högstadiet med 596 klasser och 16 109 elever.

Skolöverstyrelsens försöksavdelning har under verksamhetsåret varit uppdelad
på tre rotlar. Avdelningschef, tillika chef för första roteln, har varit
undervisningsrådet Åke Fältheim och chefer för andra respektive tredje
rotlarna t. f. undervisningsrådet Maj Bosson-Nordbö och undervisningsrådet
Börje Beskow (tidvis med lektorn Folke v. Wowern som vikarie).

Adjunkten vid folkskoleseminariet i Strängnäs, Gunnar Herrström, har
liksom tidigare tjänstgjort som expert.

Som skolpsykologer har på avdelningen tjänstgjort fil. lic. Sven-Eric
Henricson samt docenten vid Uppsala universitet, fil. dr Karl Henrik
Eriksson.

På försöksavdelningen har under redovisningsåret dessutom tjänstgjort

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 38 år 1961 3

nio konsulenter med i huvudsak pedagogisk-organisatoriska arbetsuppgifter,
en förste byråsekreterare, fyra amanuenser, en kontorist, två kanslibiträden
och sex kontorsbiträden. Därjämte bar vid behov även annan personal
knutits till avdelningen.

Till försöksaydelningen är knutna två regionala skolpsykologer, filosofie
licentiaterna Rikard Palmer i Uppsala län och Olle Österling i Västmanlands
län. En tredje skolpsykologtjänst med placering i Jämtlands län
ledigkungjordes i juni 1960.

Till Skolöverstyrelsen: Försöksverksamhet m.m. anvisade riksdagen för
budgetåret 1959/60 ett reservationsanslag av 1 400 000 kronor.

Försöksverksamhetens lekmannanämnd har under året sammanträtt vid
två tillfällen. Förutom överläggningar i aktuella frågor har därvid förekommit
studiebesök. Det ena av dessa gällde det s. k. österåkerssystemet
med odifferentierade klasser, det andra den estetisk-konstnärliga undervisningen
vid försöksskolorna i Lund.

Vissa sakkunniga, som tidigare eller under året tillkallats, har slutfört
sina uppdrag. Ett av dessa har gällt en översyn av de »Timplaner och
huvudmoment», som alltsedan år 1955 gällt för försöksverksamheten med
enhetsskola. Med hänsyn till skolberedningens pågående arbete begränsades
emellertid denna revision till oundgängligen nödvändiga ändringar. Sådana
fastställdes sedermera att gälla för läsåren 1959/62 och kungjordes genom
tilläggstryck.

Flera förslag till supplement, d. v. s. metodiska råd och anvisningar, har
under året utarbetats för olika läroämnen eller verksamhetsformer. Ett
antal sakkunniga bär under året också tillkallats för att fortsätta dylikt
kursplanearbete. Andra frågor, som hänskjutits till sakkunniga, är bland
annat samordningen av försöksskolans elevvårdande uppgifter samt metodiken
för schemaläggning i automatisk datamaskin.

Centrala kurser och konferenser har försöksavdelningen anordnat även
under redovisningsåret 1959/60. I dess egen regi har sålunda ordnats dels
tre fortbildningskurser för lärare på den yrkesförberedande linjen i årskurs
9, dels en kurs i metodik för undervisning av icke teoretiskt inriktade
elever och dels en kurs i praktisk testmetodik. Med skolledare i vissa försökskommuner
har avdelningen vidare hållit två konferenser angående
högstadieproblem.

Regional konsulent- och fortbildning sverksamhet åvilar enligt Kungl.
Maj:ts beslut den 15 maj 1959 huvudsakligen länsskolnämnderna. Till ledning
för dessas befattning med sådan verksamhet har överstyrelsen utfärdat
föreskrifter, publicerade i »Aktuellt» 1960:42. Antalet under året anlitade
regionalt deltidsanställda konsulenter har varit 153. Närmast föregående år
var antalet 176.

För söksavdelning ens tidskrift — »På försök» — har under året utkommit
med ett enkelnummer och ett dubbelnummer. Upplagan har varit
17 000 exemplar, vilket innebär en ökning från föregående år med 3 600
exemplar.

Tidskriften har tillställts skolledare och klassföreståndare i försökskommuner
och dessutom utsänts till samtliga skolexpeditioner, lärarutbildningsanstalter,
andra högre skolor, länsskolnämnder, skolinspektörer, dagstidningar,
bibliotek, ungdomsförmedlingar m. fl. samt till privata prenumeranter
i Sverige och i andra länder, företrädesvis i de nordiska grannländerna.

4

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 38 år 1961

Lärare in. in.

Kursplanering har varit det huvudsakliga syftet med anordningen att låta
läsåret inledas med en eller ett par s. k. pedagogdagar enligt 76 § folkskolestadgan.
Dessa av alla parter uppskattade »kursplaneringsdagar» har ej
sällan anordnats gemensamt för lärare från skilda kommuner.

Ämneskonferenser skall enligt 207 § folkskolestadgan hållas på försöksskolans
högstadium. På sina håll har man funnit det angeläget att någon
gång låta även lärare från olika skolstadier konferera. Mest har det varit
mellan- och högstadiets lärare, som haft överläggningar tillsammans. Sådana
gemensamma konferenser har emellertid också anordnats för lärare, som
representerar olika skolformer, t. ex. läroverk, yrkesskola och enhetsskola.

Studierektorer fanns under redovisningsåret 1959/60 sammanlagt 69 för
högstadiet och 12 för lägre stadier. Skolöverstyrelsen har under året fastställt
normalinstruktion för studierektorer i försöksskola (»Aktuellt»
1960:25).

I ett par kommuner (Stockholm och Nederkalix) har man med stöd av
149 § folkskolestadgan förstärkt den pedagogiska ledningen genom att anställa
lokala ämneskonsulenter i stället för studierektorer.

Behörighet att undervisa i engelska i årskurserna 5 och 6 innehade majoriteten
(cirka 93 %) av lärarna i ämnet vid skolor av A-tvp, medan vid
skolor av B-typ drygt hälften (55,7 %) hade sådan behörighet. Av de lärare,
som saknade behörighet, begagnade sig flertalet (88 %) av språkundervisning
per radio.

Lärarnas formella kompetens för undervisning i läroämnen på högstadiet
framgår av tabell 1.1 sin kommentar till denna framhåller överstyrelsen, att
det totala antalet lärare i läroämnen på högstadiet sedan läsåret 1958/59
ökat med inemot 70 % men att över hälften (58 %) av dessa ännu saknar
formell kompetens för undervisning på detta stadium. Jämfört med närmast
föregående år har andelen för stadiet behöriga lärare minskat med 4 %.
Huvudsakligen har denna minskning gällt gruppen vidareutbildade folkskollärare.

I tabell 1 har medräknats endast lärare med minst halv tjänstgöring.
Därutöver har emellertid ett antal adjunktsbehöriga varit anställda såsom
timlärare på enhetsskolans högstadium vid sidan av sin huvudsakliga tjänst
vid någon högre skola inom kommunen.

I fråga om övningslärare på högstadiet har gruppen lärare med fackutbildning
likaledes minskat något. Sådan utbildning hade av de läsåret
1959/60 anställda lärarna i teckning, musik och gymnastik 42% och av
lärarna i slöjd och hemkunskap 70 %. För dessa båda ämnesgrupper var
läsåret 1957/58, med vilket överstyrelsen närmast jämför, andelen fackutbildade
lärare 54 % respektive 80 %. Inom den förstnämnda gruppen var

5

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 38 år 1961

Tabell 1. Lärarnas formella kompetens för undervisning i läroämnen

på högstadiet.

Undervisande lärare

Läsår

F. M. el.
F. K. m.
praktisk
lärarkurs

Ämnes -lär. i
lönegrad
19 (21)

Folkskol-lärare
med vi-dareut-bildning

Folkskol-lärare
utan vi-dareutb.

F. M.,

F. K. el.
T. K. utan
praktisk
lärarkurs

Fil. stud.,
ingenjörer,
ekon. stud.

Övriga

Samtliga

lärare

1954/55

Antal

41

10

31

130 i

57

21

290

%

14,1

3,5

10,7

44,8

19,7

7,2

100

1955/56

Antal

61

14

94

150

77

14

10

420

%

14,5

3,3

22,4

35,8

18,3

3,3

2,4

100

1956/57

Antal

76

21

176

190

102

16

15

596

%

12,8

3,5

29,5

31,9

17,1

2,7

2,5

100

1957/58

Antal

124

19

193

319

130

25

22

832

%

14,9

2,3

23,2

38,4

15,6

3,0

2,6

100

1958/59

Antal

187

23

322

384

162

51

28

1 157

%

16,2

2,0

27,8

33,2

14,0

4,4

2,4

100

1959/60

Antal

312

21

487

647

293

118

78

1 956

%

16,0

1,1

24,9

33,1

15,0

6.0

3,9

100

Anm. 1. Bland de akademiskt utbildade finns ett mindre antal med högre examina.

Anm. 2. Före 1957/58 motsvaras lönegraderna 19 (21) och Ao 17 av lönegraderna 25 (27) och 23.
Anm. 3. De relativa talen anger % av samtliga på högstadiet i läroämnen undervisande lärare
med minst halv tjänstgöring.

emellertid läsåret 1959/60 andelen lärare med fackutbildning mycket olika
för olika ämnen — t. ex. i gymnastik 69 % men i teckning endast 27 %.

Beträffande yrkeslärares utbildning har överstyrelsen i sin redogörelse ej
lämnat några motsvarande uppgifter för läsåret 1959/60.

Infödda språkassistenter har medverkat vid språkundervisningen även i
försöksskolan. Av de 76 kommuner, som läsåret 1959/60 hade högstadium,
fick 32 besök av engelsk, 54 av tysk och 3 av fransk språkassistent.

Elevernas ämnes- och lin j ev al samt fritt
valda arbete

Tillvalet av främmande språk i årskurserna 7 och 8 har i tioårsrapporten
(skolöverstyrelsens skriftserie nr 42, s. 85 f.) utförligt redovisats för åren
1951/52—1958/59. Den tendens, som kunde förmärkas mot slutet av denna
period, att eleverna i dessa båda årskurser i ökad utsträckning valde två
främmande språk, har framträtt även under läsåret 1959/60. Två främmande
språk läste då 49,4 % elever i årskurs 7 och 42,7 % i årskurs 8.

Vidare är det fortfarande proportionellt flera flickor än pojkar, som i årskurserna
7 och 8 läser två främmande språk. Pojkarna är också alltjämt i
majoritet bland dem som i årskurs 8 ej läser något främmande språk. Under
läsåret 1959/60 har överstyrelsen emellertid ej medgivit något utbyte av
engelska mot annat ämne redan i årskurs 7.

6

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 38 år 1961

Elevernas fördelning på olika linjer i årskurs 9 har överstyrelsen redovisat
för åren 1953—1960 och funnit, att denna fördelning varit tämligen konstant.
Under senare år har det dock visat sig en viss ökning av andelen
elever på den gymnasieförberedande linjen och en motsvarande minskning
beträffande den yrkesförberedande linjen.

Läsåret 1959/60 valde ungefär hälften (50,9 %) av eleverna den yrkesförberedande
linjen (9 y) och drygt en fjärdedel (27,4 %) den allmänna
linjen (9 a), medan något mer än en femtedel (21,7 %) föredrog den gymnasieförberedande
linjen (9 g). På den senare linjen är det fortfarande en något
större andel flickor än pojkar (23,9 % respektive 19,7 %).

Alternativkurser har på högstadiet förekommit i ämnena engelska, tyska,
matematik, fysik och kemi. Kurs 1 representerar den normala studiegången,
medan kurs 2 är mera krävande i teoretiskt avseende.

De elever, som i årskurserna 7 och 8 läst alternativkurs 2, har mestadels
övergått till 9 g, där endast denna kurs förekommer. Men en del av dessa,
som i stället valt 9 a, fortsätter även där med alternativkurs 2. Hur många
procent 9 a-elever, som gör detta, anges här inom parentes efter vart och
ett av ämnena med alternativkurser: engelska (10%), tyska (12%), matematik
(14 %), fysik (21 %) och kemi (22 %). I 9 y förekommer kurs 2 endast
i engelska, och där har blott enstaka elever valt denna kurs.

Elevernas tillvalsämnen och fritt valda arbete. Av praktiska tillvalsämnen
valde läsåret 1959/60 både pojkar och flickor i årskurserna 7, 8 och 9 a
oftast slöjd och maskinskrivning. Pojkars och flickors val av slöjdart fördelade
sig emellertid ej strikt mellan traditionellt »manlig» respektive
»kvinnlig» slöjd. Allt fler flickor har börjat intressera sig för trä- och metallslöjd,
och en del pojkar har försökt sig på textilslöjd. Hemkunskap, som
är ett annat av flickornas vanliga tillvalsämnen, valdes också av åtskilliga
pojkar. I årskurs 9 a valde likaledes både pojkar och flickor ej sällan bokföring.
Främmande språk och svensk tilläggskurs är de läroämnen, som
pojkar och flickor i årskurserna 7 och 8 oftast valt. Detsamma gäller
engelska och tyska i årskurs 9 a.

De elever i årskurserna 7, 8 och 9 a, som ej utnyttjar alla tillvalstimmarna
för de främmande språken, har möjlighet att ägna viss del av den schemabundna
tiden i skolan åt s. k. fritt valt arbete. I årskurs 7 får detta omfatta
två veckotimmar, i årskurs 8 en veckotimme och i årskurs 9 a två veckotimmar.
Dessutom förekommer fritt valt arbete i årskurs 9 y två eller tre
veckotimmar.

För såväl pojkar som flickor hörde under läsåret 1959/60 i alla årskurserna
matematik, maskinskrivning, slöjd och teckning till de vanligaste
ämnena för fritt valt arbete. I årskurs 9 v var engelska det ämne, som
främst flickorna föredrog såsom fritt valt arbete. Vid jämförelse mellan pojkars
och flickors fritt valda arbete finner man vissa skillnader. Pojkarna

7

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 38 år 1961

hade dragning till matematik, fysik, motorlära, ritteknik, foto och gymnastik,
flickorna däremot till maskinskrivning, språk, hemkunskap, barnavård
och musik.

Högstadieelevernas uppdelning på klasser
och grupper

Årskurserna 7 och 8 har av praktiska och ämnesmetodiska skäl i regel
organiserats så, att elever med likartat tillval placerats i samma klass. Men
man har ej helt kunnat undvika klasser med elever, som därvidlag valt
olika. Så har varit fallet med 17,7% av klasserna i årskurs 7 och 32,4%
av klasserna i årskurs 8 i fråga om tillval av främmande språk samt med
30,4 % av klasserna i årskurs 7 och 29,4 % i årskurs 8, när det gällt tillvalet
av alternativkurser.

Antalet organisatoriskt odifferentierade klasser av s. k. österåkertyp var
läsåret 1959/60 i sjunde årskursen 67 och i åttonde 10. Endast i tillvalsoch
alternativkursämnen omgrupperas eleverna, vilket förutsätter, att 14 å
19 veckotimmar läggs in parallellt på schemat för två eller flera klasser.

Årskurs 9 har i de flesta fall (93 %) varit ordnad på sådant sätt, att eleverna
i årskurserna 9 a och 9 g undervisats i skilda klasser. Där denna anordning
tillämpats men en del 9 a-elever läst alternativkurs 2 i vissa ämnen,
har dessa elever på sina håll undervisats tillsammans med 9 g-eleverna i
sådana ämnen.

Antalet specialklasser var under läsåret 1959/60 139 på högstadiet. Av
dessa var 122 hjälpklasser.

Ån dr åt tillval, stödundervisning och
flyttning sprövningar

Ändringar i ämnesvalet sker självfallet lättast i samband med uppflyttning
till högre årskurs. Ombyte av tillvalsämnen har emellertid också förekommit
under pågående läsår. Under läsåret 1959/60 var det i sjunde och
åttonde årskursen 2,5 % respektive 2,8 % av eleverna, som ändrade sitt
ämnesval, och därvidlag var pojkarna i majoritet. I de flesta fall gällde det
övergång från två till ett eller från ett till intet främmande språk. Men i
årskurs 7 förekom också i många fall en övergång från en ämneskombination
med enbart engelska till en sådan med både engelska och tyska. Ombyte
av praktiskt ämne förekom likaledes i många fall.

När det gällde ombyte av alternativkurs var i sjunde årskursen växling
från svårare till enklare kurs 1 V2 och i åttonde årskursen nära 4 gånger
vanligare än en övergång från en enklare till en svårare kurs.

Under läsåret 1959/60 var det i nionde årskursen 161 (1,6 %) elever, som
lindrade sitt linje- eller grenval. I inemot hälften (44 %) av dessa fall gällde

8

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 38 år 1961

det en övergång från 9 g till 9 a, som visade sig vara 10 gånger vanligare
än en övergång i motsatt riktning. Nära en fjärdedel (24 %) ändringar
gällde ombyte av gren i 9 y.

Viss stödundervisning har visat sig vara behövlig för att elever, som
ändrat sitt ämnes-, kurs- eller linjeval, skall kunna med framgång följa
undervisningen i den nya studieriktningen. För läsåret 1959/60 har för
ändamålet beviljats nära 50 000 kronor av statsmedel. Behovet av stödundervisning
har visat sig vara störst i tyska i årskurs 7. I främmande
språk och matematik har en del av stödundervisningen ordnats i form av
korrespondenskurser.

Elev, som ej uppflyttats vid vårterminens slut, äger enligt 41 § folkskolestadgan
rätt att vid början av nästa läsår pröva i läroämnen, vari
erhållits lägre vitsord än godkänd. Antalet flyttningsprövningar till och på
högstadiet var läsåret 1959/60 sammanlagt 3 429. De flesta av dessa gällde
ämnena matematik, engelska och tyska. Genomgående var det flera pojkar
än flickor som flyttningsprövade.

Elevernas övergång till andra skolor

Från mellanstadiet, årskurserna 4 och 5, avgick läsåret 1959/60 endast
ett försvinnande litet antal elever till andra skolor. I procent av det totala
antalet elever i dessa båda årskurser var det ej mer än 0,17 %. Närmast
föregående år var det 0,15 %. Däremot lämnade sammanlagt 3 726 elever
enhetsskolan från årskurs 6. Av dessa övergick 1 923 eller drygt hälften till
flickskola och praktisk realskola, vilka båda skoltyper ej berörs av försöksverksamheten.
I runt tal 1 300 elever har övergått till vanlig realskola inom
kommunen. Detta har skett i de städer, som visserligen börjat försöksverksamhet
med enhetsskola men där realskola ännu fanns kvar under läsåret
1959/60, nämligen Stockholm, Göteborg, Malmö, Hälsingborg, Jönköping
och Falun. Sammanlagt utgjorde de från årskurs 6 avgångna 11,8% av
hela antalet normalklasselever i denna årskurs vid slutet av läsåret 1959/60.
Motsvarande procenttal för närmast föregående år var 19,0.

Övergången från högstadiet till skolor av gymnasial karaktär och till
yrkesskolor framgår av tabell 2.

I sin kommentar till tabell 2 påpekar skolöverstyrelsen, att det varit en
större övergång till försöksgymnasier och yrkesskolor efter utgången av
läsåret 1959/60 än efter det närmast föregående läsåret. Vidare framhåller
överstyrelsen, att de i tabellen lämnade sifferuppgifterna är att betrakta
såsom minimital, eftersom många uppgiftslämnande skolledare sagt
sig ej kunna följa eleverna efter det dessa avgått från enhetsskolan.

Enhetsskolans och realskolans elever i gymnasiet har skolöverstyrelsen
jämfört med avseende på ålder och medelvitsord i studentexamen vid tre
försöksgymnasier. Närmare bestämt omfattade jämförelsen 112 f. d. enhets -

9

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 38 år 1961

Tabell 2. Elevernas övergång från enhetsskolans högstadium till andra
skolor efter utgången av läsåret 1959/60.

Mottagande skolor Antalet elever avgångna från årskurs

7 8 9

Realskola i högre allmänt läroverk, samrealskola,
kommunal realskola, praktisk realskola, flick -

skola .........................

153

31

77

Allmänt gymnasium:

RF .....................

—

8

20

RF ..................

_

_

94

LI4 ...................

—

15

68

L F ....................

—

—

53

AF .....................

_

_

9

AF .................

—

—

49

Försöksgymnasium:

RF ....................

—

_

314

LF ...................

_

_

87

AF ...................

—

_ ''

195

Tekniskt gymnasium ...............

—

_

55

Handelsgymnasium ..................

—

_

15

Folkskoleseminarium, folkskollärarlinje ........

—

_

.

Folkskoleseminarium, småskollärarlinje ...

—

_

1

Yrkesskolor (centrala) ............

—

122

134

Yrkesskolor (kommunala)..............

2

415

682

Summa

155

591

1 853

Avgångna elever i procent av totala antalet elever
i resp. årskurser (normalklasser) vid slutet

av läsåret 1959/60 ......................... 0,7 4,9 18,6

skolelever och 94 f. d. realskolelever, som vid dessa treåriga försöksgymnasier
undervisats tillsammans fram till studentexamen vårterminen 1960.

I sin redogörelse framhåller överstyrelsen, att detta undersökningsmaterial
är för litet för en detalj jämförelse. Vidare hade kvarsittning eller avgång
under gymnasietiden ej undersökts, ej heller elevernas poängställning
vid intagningen. Jämförelsen avser därför endast examenssituationen.

Överstyrelsen konstaterar, att 14 (12,5%) av de i de skriftliga studentexamensproven
godkända f. d. enhetsskoleleverna — alla tillhörande de
yngsta åldersgrupperna — avstått från den muntliga prövningen, ehuru
åtminstone några av dessa sannolikt skulle ha blivit godkända även i denna.
Av de i de skriftliga examensproven godkända f. d. realskoleleverna var det
däremot endast 3 (3,2 %), som ej deltog i den muntliga prövningen.

10

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 38 år 1961

I fråga om de i examen godkända elevernas medelvitsord kunde överstyrelsen
av det föreliggande materialet att döma ej finna några skillnader
mellan de båda jämförda elevkategorierna. Däremot var de f. d. enhetsskoleleverna
genomsnittligt yngre än sina studentkamrater med realexamen.

Korrespondens undervis 77 ing på enhetsskolans
högstadium

I läroämnen förekommer sådan undervisning såsom ett regelrätt försök i
Finnskoga-Dalby och Norra Ny i Värmland. Genom beslut 1958 om försök
med nioårig enhetsskola därstädes medgav Kungl. Maj:t, att på dess högstadium
finge användas korrespondensmetod i den utsträckning och efter de
riktlinjer, som skolöverstyrelsen bestämde. Anordningen motiverades av
önskvärdheten att få erfarenhet av korrespondensmetodens användbarhet i
glesbygder, där man har svårt att få kompetenta lärare på enhetsskolans
högstadium.

Läsåret 1958/59 nådde enhetsskolan årskurs 7 i Finnskoga-Dalby, under
det att Norra Ny först innevarande läsår hunnit upp på högstadiet. I Finnskoga-Dalby
har läsåret 1959/60 samtliga elever, cirka 200, i årskurserna
7 och 8 undervisats med hjälp av korrespondensmetoden i alla läroämnen
utom samhällskunskap och geografi. (I övningsämnen och praktiska tillvalsämnen
har direktundervisning av lärare organiserats.) Tidigare erfarenheter
av korrespondensundervisning i korrespondensrealskola har legat till
grund för verksamheten. Eleverna arbetar i skolan på den fastställda
schemabundna tiden med de korrespondensbrev, som korrespondensinstitutet
tillhandahåller. En handledare-lärare finns tillhands för att hjälpa eleverna
med studiebreven. Inslag av muntlig undervisning med hela klassen
eller med en mindre grupp förekommer i viss utsträckning. I språk är det
särskilt viktigt att korrespondensbreven kan kompletteras med muntlig
undervisning. Ett effektivt samarbete mellan skolans lärare och korrespondensinstitutet,
som rättar kursbreven, är självfallet en nödvändig förutsättning
för arbetet.

Överstyrelsen anser, att erfarenheterna från försöket ännu är alltför begränsade
för att tillåta några generella slutsatser. Eleverna tycks emellertid
finna sig väl tillrätta med korrespondensundervisningen. Som positiva erfarenheter
redovisas också de stora möjligheterna till differentiering och till
självstudier som denna metod ger. Vissa svårigheter — delvis förutsedda —
har emellertid förmärkts. De vid försöksverksamhetens början tillgängliga
kursbreven var i stor utsträckning upplagda på ett sätt, som gjorde dem
svårbegripliga för de icke teoretiskt inriktade eleverna. Korrespondensinstitutet
har dock dels i några ämnen utarbetat nya kursbrev, dels också genom
modifiering och omarbetning av nu förekommande brev sökt göra
dessa mer användbara. En viss tid behövs för att föra in eleverna i det

11

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 38 år 1961

studiesätt som måste tillämpas. Svårigheter att hålla studietakten har också
visat sig, särskilt gäller detta de icke teoretiskt inriktade. Handledarens roll
och omfattningen av den muntliga undervisningen liksom av den direkta
hjälpen med breven behöver ytterligare utprövas.

Förutom vid den redan omnämnda stödundervisningen användes korrespondensmetoden
även eljest i enstaka fall för att möjliggöra en individualisering
inom klassens ram i sådana läroämnen som tyska och matematik.
Dock har det under läsåret 1959/60 varit sammanlagt endast 29 elever, som
för sådant ändamål fått använda korrespondensmetoden.

I yrkesteoretiska ämnen har under redovisningsåret 370 elever fått statsbidragsberättigad
undervisning per korrespondens. Mest har det gällt
sådana yrkesområden, som på ortens högstadium haft alltför ringa elevantal
för att få utgöra särskild undervisningsavdelning i yrkesteori. Det är i
synnerhet pa gren 7 a (hantverk och blandade yrken), som man använt sig
av denna utväg.

Yrkesvägledning

I elva kommuner prövas alltsedan läsåret 1958/59 ett nytt system för
yrkesvägledningen. Dessa kommuner har i stället för yrkesvalslärare en
studierektor för yrkesvägledning och praktiska ämnen. Denne har dock ej
ensam skött det s. k. kontaktarbete, som verksamheten förutsätter, utan
därvid fått bistånd av klassföreståndarna. Dessa har också hjälpt till med
att föra de individuella elevkorten för yrkesvägledning och dessutom bedrivit
studievägledning i egen klass. I årskurserna 7 och 8 har klassföreståndarna
erhållit viss nedsättning i sin undervisningsskyldighet för att effektivt
kunna medverka vid yrkesvägledningen. Kontakten med arbetsförmedling
och näringsliv har emellertid i dessa kommuner huvudsakligen upprätthållits
av studierektorn, som även handlagt vissa frågor om de praktiska
ämnena i skolan.

Skolöverstyrelsen anser, att det ännu är för tidigt att fälla något bestämt
omdöme om detta nya system, som självfallet liksom de flesta sådana haft
sina initialsvårigheter, bland annat därför att klassföreståndarna ännu inte
hunnit bli tillräckligt vana vid detta slags elevvårdande verksamhet. Såsom
eu avgjord fördel har emellertid noterats, att ett sådant system gör flera
lärare med personlig kännedom om eleverna direkt och aktivt engagerade i
studie- och yrkesvägledningen.

I övriga kommuner har man under läsåret 1959/60 liksom tidigare tilllämpat
systemet med yrkesvalslärare. Ilela antalet, inklusive nyssnämnda
studierektorer, har varit 160, av vilka 110 vid sidan av sin skoltjänst även
haft deltidsanställning hos vederbörande länsarbetsnämnd. Av de på detta
sätt dubbelanställda yrkesvalslärarna hade drygt hälften (56 %) förvärvat
behörighet för sådan tjänst. Även under läsåret 1959/60 har skolöverstyrel -

12

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 38 år 1961

sen i samarbete med arbetsmarknadsstyrelsen för ändamålet anordnat en
terminslång behörighetskurs med 20 deltagare.

Eftersom elevernas målsmän är en viktig part vid studie- och yrkesvägledningen,
har försökskommunerna under året ordnat sammanlagt inemot
1 200 föräldramöten rörande speciellt dessa frågor. Nära hälften (48 %) av
dessa möten förekom redan under elevernas sjätte årskurs, då linje- och
därmed i viss mån yrkesvalet blir aktuellt.

Den yrkesorienterande undervisningen för eleverna har under året bedrivits
i föreskriven omfattning, d. v. s. med 10—12 timmar i årskurs 7, cirka
30 timmar i årskurs 8 och 8—10 timmar i årskurs 9. Den har ombesörjts
antingen av läraren i samhällskunskap eller av yrkesvalsläraren. Endast vid
enstaka lektioner har också någon tjänsteman från arbetsförmedlingen
medverkat.

Liksom tidigare har den praktiska yrkesorienteringen i årskurs 8 rönt
stort intresse från både elevernas och skolledarnas sida. Det antal platser,
som arbetsförmedlingen i samarbete med yrkesvalslärarna under året förmedlat,
uppgick till sammanlagt 27 132. I fråga om praktikplatsernas fördelning
på olika yrken har det visat sig, att flickorna alltjämt mycket sällan
praktiserat inom industri och hantverk.

En form av fortsatt praktisk yrkesorientering inom skolans ram är den
allmänpraktiska grenen i årskurs 9 y. Det har omvittnats och på olika sätt
kunnat konstateras, att elever, som vid intagning på denna gren varit mycket
osäkra i fråga om sitt yrkesval, sedermera under arbetet i skolans
allmänpraktiska verkstad kommit till klarhet eller i varje fall uttalat en
mera bestämd yrkesönskan än tidigare.

Så omfattande och förgrenad som yrkesvägledningen blivit, förutsätter
den självfallet information till de för verksamheten närmast ansvariga.
Försöksavdelningen har under redovisningsåret i samråd med arbetsmarknadsmyndigheterna
i sex län ordnat kortare konferenser i yrkesvägledning,
avsedda för yrkesvalslärare, skolledare, lärare i samhällskunskap in. fl.
Dessa konferenser har delvis blivit ett slags fortbildning. På det regionala
och lokala planet har under året dessutom hållits över 600 konferenser för
ytterligare information om olika problem i samband med studie- och yrkesvägledningen.

Förberedande yrkesutbildning

Under läsåret 1959/60 var antalet elever på den yrkesförberedande linjen
i årskurs 9 sammanlagt 5 071, varav 58 % pojkar och 42 % flickor.

Elevernas fördelning med hänsyn till formerna för deras förberedande
yrkesutbildning var följande. För endast 551 (11 %) var denna undervisning
helt förlagd till yrkesskolor, industriskolor eller lantmannaskolor, medan
3 514, d.v. s. drygt två tredjedelar (69%) fick all sin yrkesförberedande

13

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 38 år 1961

undervisning i enhetsskolan. Om man inräknar även sådana, som fått sin
huvudsakliga undervisning i enhetsskola men yrkesteori och/eller yrkesarbete
i yrkes- eller industriskola, omfattar denna grupp ej mindre än
4 520, d.v. s. 89% av eleverna. Eftersom denna under redovisningsåret
varit den största, har dess branschinriktning sammanställts i tabell 3.1 En

motsvarande sammanställning, som avser läsåret 1957/58, återfinns i proposition
nr 62 år 1959 (s. 16).

Tabell 3. Branschinriktningen hos elever, som läsåret 1959/60 fått sin
yrkesförberedande utbildning huvudsakligen inom enhetsskola.*

Bransch

1. Jord- och skogsbruk........

2. Husligt arbete.............

3. Metallyrken...............

4. Träkemiska yrken .........

5. Lokalt betingade yrken.....

C. Handel och kontor.........

7 a. Hantverk o. blandade yrken

7 b. Allmänpraktisk kurs......

8. Tekniska grenar...........

2 659 100,0 1 861 100,0 4 520

I försöksrapporten har skolöverstyrelsen nämnt, att de elever, som inriktat
sig på jord- och skogsbruk under året 1959/60, liksom närmast föregående
år, utgjort endast cirka 3 % av pojkarna. Vid jämförelse med motsvarande
uppgifter för läsåret 1957/58 finner man, att andelen elever inom
branschen jord- och skogsbruk sedan dess minskat från 7,1 % till 3,2 %.

Överstyrelsen har också nämnt, att pojkarnas intresse för »metallyrken»
har ökat. Jämfört med läsåret 1957/58 har det inom den ifrågavarande
gruppen skett en ökning från 23,4 % till 27,9 %.

Branschen »hantverk och blandade yrken» har sedan sistnämnda år förhållit
sig tämligen konstant. Däremot har under senast redovisade treårsperiod
den procentuella andelen bland pojkarna inom gruppen »allmänpraktisk
kurs» minskat från 13,1 till 8,8.

Vad speciellt flickorna beträffar, har den procentuella andelen av dessa
inom »husligt arbete» under perioden 1957/58—1959/60 minskat från 49,4
till 43,7, medan deras andel inom gruppen »handel och kontor» ökat från

Pojkar Flickor

Antal

%

Antal

%

Summa

86

3,2

1

0,1

87

12

0,4

813

43,7

825

743

27,9

—

—

743

24

0,9

—

—

24

113

4,3

21

1,2

134

220

8,3

790

42,3

1 010

821

30,9

225

12,1

1 046

233

8,8

—

—

233

407

15,3

It

0,6

418

1 Tabell 3 är en sammanställning av det mer detaljerade material, som överstyrelsen lämnat i sin
redogörelse för läsåret 1059/60.

J I förekommande fall med undervisningen i yrkesteori och/eller yrkesarbete förlagd till yrkeseller
industriskolor.

14

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 38 år 1961

39,9 till 42,3. För flickornas del har även gruppen »hantverk och blandade
yrken» under samma period ökat från 8,3 % till 12,1 %.

Grundutbildning, koncentrerad till ett färre antal yrkesområden än för
närvarande, har skolöverstyrelsen tänkt sig för framtiden. Det skulle närmare
bestämt i årskurs 9 y erbjudas följande olika slag av grundutbildning:
jordbruks-skoglig, huslig, mekanisk, träteknisk, kontors-handels- samt
teknisk utbildning. Förutom den redan omnämnda ringa anslutningen till
grenen för jord- och skogsbruk finner man av tabell 3, att läsåret 1959/60
den trätekniska grenens dragningskraft också varit obetydlig — knappt 1 %
av eleverna valde då denna gren.

Redan i överstyrelsens redogörelse för läsåret 1958/59 (Aktuellt 1960: 22)
omtalades två nya grenar för teknisk grundutbildning, av vilka den ena
skulle vara inriktad på den praktiska realskolans mål och den andra på
fortsatt utbildning till vissa kvalificerade befattningar av tekniskt-merkantil
eller tekniskt-administrativ art. Läsåret 1959/60 var hela antalet pojkar på
»tekniska grenar» 407 (15,3 %), men av flickorna hade då endast 11 (0,6 %)
valt dessa grenar.

Skolöverstyrelsen har vidare helt allmänt framhållit, att de större yrkesområden,
som exempelvis de nya tekniska grenarna representerar, kan komma
att förenkla yrkesvalssituationen för eleverna. Dessa skulle från början
kunna inrikta sig på ett sådant större yrkesområde, för vilket enhetsskolan
erbjuder grundutbildning. Efterhand som de bättre lär känna saväl sina
egna förutsättningar som läge och tendens på arbetsmarknaden, kunde det
bli möjligt för eleverna att med större säkerhet välja ett mera avgränsat
område och för detta eventuellt skaffa sig behövlig vidareutbildning i andra
skolor eller på annat sätt.

2. Försöksverksamhet vid högre skolor

Någon redogörelse för försöksverksamheten vid högre skolor under läsåret
1959/60 har inte inkommit till Kungl. Maj:t. Då enligt den organisation som
nu gäller för denna del av försöksverksamheten försöken spänner över minst
tre år och några slutliga resultat av verksamheten ej kan framläggas i år
torde i detta sammanhang vara tillfyllest att beträffande denna del av verksamheten
redovisa följande av skolöverstyrelsen under hand lämnade uppgifter.

Den särskilda försöksverksamheten har liksom tidigare framför allt avsett
gymnasiets arbetssätt. Vissa erfarenheter har redan kunnat utnyttjas i
undervisningen utanför försöksskolorna. Det gäller framför allt försöksgymnasierna,
vilka under den tid den särskilda försöksverksamheten pågått,
erhållit egna tim- och kursplaner och kompletterande metodiska anvisningar.
Den från och med innevarande år obligatoriska kursen i studieteknik
i försöksgymnasiets första ring är sålunda direkt utformad med ledning av
rön i försöksverksamheten vid högre skolor. Den nyligen tillsatta gymnasie -

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 38 år 1961 15

utredningen avser att granska de metodiska uppslag, som framkommit i
denna torsoksverksamhet.

Inom studietekniken likaväl som inom andra färdighetstränande moment
t. ex. muntlig framställning och bok- och bibliotekskunskap, har ett mål
vant att finna praktiskt framkomliga vägar att i de olika ämnena låta eleverna
tdlampa vad som inhämtats i en systematiskt upplagd inledande kurs.
Mai vid har ett värdefullt lagarbete mellan lärarna i samma klass kunnat
utvecklas.

Frågorna i vilken utsträckning och på vilket sätt nådda resultat kan
objektivt värdesättas och hur de i förekommande fall skall överföras till
andra skolor för att prövas i större skala tilldrar sig efterhand ökad uppmärksamhet.
Dessa problem ventileras i en speciell utredning, som författats
av en av överstyrelsens skolspykologer till ledning för lärarna vid
skolor med särskild försöksverksamhet.

Inom den fria försöksverksamheten fullföljes bland annat försöket med
särskild normalskolekompetens. Överstyrelsen avser att under innevarande
redovisningsår inkomma till Kungl. Maj:t med förslag om denna anordnings
avveckling som försök. Arbetet med att sammanfatta och publicera resultaten
av tidigare försök fortgår.

3. Skolpsykologiskt arbete

Statlig regional skolpsykologverksamhet har sedan den 1 oktober 1958
bedrivits i Uppsala län och Västmanlands län. Då verksamheten nu bedrivits
under tillräckligt lång tid för att möjligheter skall anses föreligga att
lämna en framställning av verksamhetens organisation och resultat har
överstyrelsen ansett sig böra redovisa gjorda erfarenheter från detta område
och därjämte lämna en kortfattad redogörelse för den skolpsykologiska
verksamhet som bedrives på det lokala planet. Av överstyrelsens framställning
härom inhämtas bland annat följande.

Kommunalt heltidsanställda skolpsykologer finns endast i sex större städer,
nämligen Göteborg, Hälsingborg, Linköping, Lund, Malmö och Västerås.
För innehavarna av dessa tjänster gäller i regel samma kompetenskrav
som för de regionalt verksamma skolpsykologerna, d. v. s. fil. lic.-examen i psykologi eller pedagogik jämte lärarerfarenhet. Kostnaden för den
kommunala skolpsykologiska verksamheten i dessa sex städer har under
året 1959/60 uppgått till sammanlagt 450 000 kronor.

De lokala skolpsykologernas arbete har främst omfattat diagnostiseringsoch
utredningsuppgifter. Det är uppgifter, som vanligen sammanhänger
med inskolningen av nybörjare (skolmognadsprov) samt med allmänna
skol svårighet er, vilka i många fall föranleder överväganden om någon form
av specialundervisning. I samband med detta arbete förekommer både
grupp- och individualundersökningar.

Fn särskild form av lokal verksamhet på detta område har bedrivits i
Kahx, Råneå och Töre kommuner, som alla deltar i försöksverksamheten
med enhetsskola. Vid detta speciella försök har det gällt att undersöka

16

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 38 år 1961

möjligheterna att samordna skolpsykologiska och skolkurativa uppgifter
och därvid få erfarenhet av interkommunalt samarbete. Kostnaderna för
den för ändamålet inrättade specialtjänsten, som varit placerad i Kalix, har
bestritts från försöksanslaget, medan kommunerna sinsemellan fördelat
övriga kostnader, t. ex. för tjänstinnehavarens resor och materielutrustning.
Överstyrelsen anser, att försöket pagatt för kort tid för att ge klarhet om
möjligheterna att lösa de skolpsykologiska och skolkurativa uppgifterna
genom samverkan mellan landsbygdskommuner.

Lärare med viss om än varierande specialutbildning har i några kommuner
fått biträda med skolpsykologiska uppgifter, där man ej har skolpsykolog
anställd. Dessa lärare har med stöd av 196 § folkskolestadgan eller efter
särskild framställning till Kungl. Maj:t beviljats nedsättning i sin undervisningsskyldighet.
Nedsättningen har avvägts bland annat med hänsyn till
om vederbörande haft sådan utbildning att även andra uppgifter än att
biträda vid urvalet av elever till specialundervisning kunnat komma i fråga.
Kostnaden för denna form av skolpsykologisk verksamhet, som under läsåret
förekommit i sex kommuner, har uppgått till sammanlagt 117 000 kronor,
varav omkring en fjärdedel utgått i form av statsbidrag.

I övriga kommuner, där specialundervisning förekommer, t. ex. i form av
hjälpklasser, har lärare med utbildning för sådan undervisning biträtt vid
de undersökningar, som föregått elevernas uttagning till specialklasser. I
några län, som har rådgivningscentraler för barna- och ungdomsvården, har
lärare med viss psykologisk utbildning tjänstgjort såsom s.k. pedagogassistenter.
Dessa lärare bär beviljats nedsättning i sin undervisningsskyldighet,
i regel till 15 veckotimmar. Såsom pedagogassistenter har dessa
lärare kommit att få arbeta även med en del skolpsykologiska frågor.

Regionala skolpsykologer har under redovisningsåret 1959/60 — såsom
redan nämnts — funnits i tva län (Uppsala län och Västmanlands län).
Dessa psykologer har under året pa olika sätt sökt främja den kommunala
verksamheten på området. De har bland annat bedrivit viss utbildning a\
medhjälpare på det lokala planet. Däremot har de regionala skolpsykologerna
ej haft möjlighet att i någon större omfattning utföra individualundersökningar.

En speciell uppgift för de regionala skolpsykologerna har under året
varit att utpröva praktiska former för användningen av anlags- och intresseprov
för studie- och yrkesvägledningen. Man har i samband därmed också
ägnat uppmärksamhet åt hjälpklassklientelets yrkesval och fortsatta utbildning.
I Uppsala län har dessa undersökningar ingått såsom ett led i
länsskolnämndens utredning om möjligheter till viss fortsatt utbildning
även åt intellektuellt utvecklingshämmade elever.

Skolöverstyrelsens psykologer har förutom den centrala administrationen
av skolpsykologverksamheten i det hela under redovisningsåret 1959/60
haft en del speciella undersökningsuppgifter. Dessa senare uppgifter, som

17

Kungl. May.ts skrivelse nr 38 år 1961

delvis betingats av 1957 års skolberednings arbete, har bland annat omfattat
följande: 1) Resultaten av elevernas ämnesval; 2) Frekvens och tilllämpning
av olika avvikelser från timplaner m. m.; 3) Kvarsittning och för
tidig avgång; 4) Praktisk yrkesorientering; 5) Studieorientering inför och
under högstadiet. Resultaten av dessa undersökningar har efter hand redovisats
till skolberedningen.

En tidigare påbörjad undersökning om yrkesintressena bland elever på
högstadiet, av vilken ett inledande avsnitt publicerats i redogörelsen för
läsåret 1956/57 (Aktuellt 1958: 3, s. 36 ff.), har kompletterats med en tvärsnittsundersökning,
omfattande årskurserna 4—9. I samband med denna
undersökning har utarbetats ett yrkesintresseschema, avsett att användas i
årskurserna 6—9.

Redan 195o påbörjade försöksavdelningen en uppföljningsundersökning,
vars utgångsmaterial omfattade 11 000 elever, som då befann sig i årskurs
4. Meningen var att undersökningsmässigt följa dessa elever för att
söka närmare utröna deras anpassning i olika skolmiljöer. En del resultat
har publicerats i skolöverstyrelsens tioårsrapport om försöksverksamhet
med enhetsskola (överstyrelsens skriftserie nr 42, 1959). Denna undersökning
har emellertid sedermera fullföljts med samma elever även under läsåret
1959/60, och en slutrapport är därför snart att vänta.

4. Sammanfattning

Skolöverstyrelsens rapport avslutas med en sammanfattning, vilken innehåller
i huvudsak följande.

Invånarantalet i de kommuner, som infört enhetsskola, kan väntas uppgå
till inemot hälften av landets befolkning, när den nuvarande försöksperioden
utgår. Men man finner enligt överstyrelsens mening inga sådana organisatoriska
förändringar, som innebär ett avbrott i en lugn utveckling mot det
av statsmakterna uppställda malet: en fullt utbyggd nioårig obligatorisk
skola. Tvärtom anser överstyrelsen, att vissa i rapporten nämnda företeelser
anger en stabilisering och konsolidering av försöksskolans organisation.
Bland sadana företeelser namnes den ökade variationen i fråga om kombination
av ämnen och alternativkurser, vilken anses tyda på att principen
om det fria tillvalet kunnat bli en realitet och att man funnit utvägar att
inom en given organisatorisk ram tillgodose det, t. ex. genom schematekniska
anordningar. Vidare nämnes dels att försöksskolans elever nu till
betydligt större antal än för bara ett par år sedan intagits i det allmänna
gymnasiet och med tillfredsställande resultat avlagt studentexamen, dels,
som motsvarighet därtill, överstyrelsens för yrkesutbildning och skolöverstyrelsens
gemensamt vidtagna åtgärd att utfärda cirkulär om övergång
från 9y i försöksskolan till teknisk vidareutbildning, bland annat från den
tekniska grenen (8c) inom 9y till högre tekniskt liiroverk. Som ett annat

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1!)61. 1 sand. Nr 38

18 Kungl. Mcij:ts skrivelse nr 88 år 1961

likartat tecken på försöksskolans konsolidering under samverkan med utbildningsväsendet
i övrigt anges överenskommelsen mellan skogsstyrelsen
och skolöverstyrelsen om hur yrkesutbildningen för skogsbruk skall anpassas
till och bygga på den i försöksskolan meddelade skogliga grundutbildningen.

Överstyrelsen framhåller, att vissa organisatoriska problem återstår att
lösa, t. ex. vilka anordningar som är lämpligast i glesbygder, och hur arbetsuppgifterna
i korrespondensundervisningen skall fördelas mellan skola och
brevinstitut. Bland kvarstående administrativt-pedagogiska problem nämnes
frågan hur den pedagogiska ledningens förstärkning skall åstadkommas:
med studierektorer eller med konsulenter.

Inom det i organisatoriskt hänseende sålunda stabiliserade och konsoliderade
systemet är det dock enligt överstyrelsens mening nödvändigt att
förändringar successivt sker. Hit räknas tendensen under senare år att koncentrera
utbildningen inom årskurs 9y till skolmässig grundutbildning.
Över huvud taget anses den förberedande yrkesutbildningen, som är ett av
de mest radikalt nya momenten i försöksskolan, naturligt bli mera föränderlig
under en övergångstid än de flesta andra moment och en ingående och
systematisk fortsatt försöksverksamhet efter den nuvarande försöksperiodens
slut anses bli nödvändig på detta område, bland annat i fråga om
undervisningsmetodik och pedagogiska hjälpmedel.

Överstyrelsen framhåller, att försöksskolans stabilisering pa det organisatoriska
området har möjliggjort, att uppmärksamhet kunnat ägnas även
speciella frågor på de rent pedagogisk-met odiska omradena. En definition
av enhetsskolans mål har visats kunna ske i andra konkreta termer än jämförelse
med en annan skolforms mål.

Behovet av åtgärder inom den rent pedagogiska sektorn säges ha — efter
hand som försöksskolans organisatoriska och administrativa maskineri kommit
att fungera bättre — trätt längst fram i förgrunden och är nu dominerande.
De personella och ekonomiska resurser, som stått till försöksavdelningens
förfogande, har också i väsentlig del använts för åtgärder av pedagogisk-metodisk
art under budgetåret 1959/60. Överstyrelsen erinrar om
överstyrelsens i maj 1960 utfärdade särskilda inbjudan att pröva vissa
pedagogiska projekt på försöksskolans högstadium.

Andra pedagogiska åtgärder anses emellertid också bli betydelsefulla,
rent av ofrånkomliga, exempelvis framställandet av pedagogiska hjälpmedel
i form av metodiska anvisningar, supplement till läroplanerna, studieplaner,
filmslingor och — som speciellt slag — brevkurser, en fortsättning i intensifierad
grad av det arbete, som bedrivits under det läsår, rapporten avser.
Men sådant arbete av pedagogisk och metodisk art är mödosamt och avsätter
— i motsats till vad fallet kan vara med åtgärder av organisatoriskt
och administrativt slag — märkbara resultat först efter lång tid.

Hur dominerande de rent pedagogiska åtgärderna framdeles kan komma

19

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 38 år 1961

att bli anser överstyrelsen framgå också av att även den s. k. differentieringsfrågan
utgör ett metodiskt problem så till vida, som varje lösning av
den frågan konstituerar undervisningsmetodiska svårigheter. Ett beslut i
detaljfrågan om differentieringen på högstadiet måste alltså följas av en
period av undervisningsmetodiskt uppbyggnadsarbete.

I det pedagogiska nydaningsarbetet deltar numera statens försöksskola i
Linköping, som förväntas kunna lämna viktiga bidrag till utvecklingen på
det område, den företräder. Den statliga skolpsykologiska verksamheten,
begränsad till två län under det år, som rapporten avser, säges djupare
betraktad ha samma syfte som åtgärder av pedagogiskt-metodiskt slag: att
anpassa skola och elever till varandra. Den tjänar, som elevvårdande faktor,
försöksskolans stabilisering och konsolidering.

Även vissa av de vetenskapliga undersökningar, som utföres av skolöverstyrelsens
skolpsykologer eller genom deras försorg, säges ha ett rent undervisningsmetodiskt
syfte; de skall bilda underlag för de nödvändiga, successivt
skeende förändringarna inom det stabiliserade och konsoliderade systemet.

Överstyrelsen framhåller slutligen i sin sammanfattning att ytterligare
försöksverksamhet inom den organisatoriska sektorn ej synes vara erforderlig
i någon större omfattning, då den nioåriga skolan synes definitivt ha
lämnat skedet för trevande organisatoriska försök och är inne i det skede,
som präglas av dess allmänna genomförande, och i vilket de pedagogisktmetodiska
förändringarna kommer att alltmer dominera bilden.

5. Departementschefen

Den redogörelse för försöksverksamheten under läsåret 1958/59 som i
fjol lämnades riksdagen (prop. 131) var av skäl, som jag då angav, kortfattad.
Här har utförligare än föregående år redovisats innehållet i skolöverstyrelsens
motsvarande rapport för läsåret 1959/60, avseende försöksverksamheten
med nioårig enhetsskola. I den föreliggande delen innehåller rapporten
uppgifter av ungefär samma slag som redovisats de närmast föregående
åren. Med hänsyn till att skolberedningens arbete nu befinner sig i
slutskedet, anser jag mig här endast böra kort kommentera några drag i
utvecklingen.

Riksdagen har vid flera tillfällen betonat, att försöksverksamheten borde
— förutom att utpröva denna skolas organisation och funktion — åsyfta
att tillgodose de särskilt på grund av de stora årskullarna starkt ökande
utbildningsbehoven. Senast vid 1957 års riksdag framhöll statsutskottet
(1957: 127 s. 8) att man — i den mån lokal- och lärartillgången så tillät —
vid försöksverksamhetens utvidgning borde söka beakta även sådana synpunkter.

Om kommunernas starka ambition att försöka bereda så stor del som

20

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 38 år 1961

möjligt av de stora årskullarna fortsatt utbildning vittnar det för varje år
allt större antalet ansökningar om att få börja försöksverksamhet med
nioårig enhetsskola, Antalet kommuner, för vilka sådan försöksverksamhet
medgivits, uppgick läsåret 1950/51 till 20, läsåret 1954/55 till 46 och läsåret
1959/60 till 217. Under innevarande läsår uppgår antalet kommuner
med försöksverksamhet till 294.

Denna utvidgning av försöksverksamheten ställer givetvis — även om
samtidigt en viss minskning av realskolans omfattning sker — stora krav
på lärar- och lokaltillgången. Detta får man en klarare föreställning om
genom att observera ökningen av antalet klasser. Uttryckt i procent utgjorde
sålunda denna ökning under perioden 1956/60 omkring 180 procent
på enhetsskolans högstadium och närmare 160 procent på låg- och mellanstadierna.
Antalet elever ökade under samma period med drygt 190 procent
på högstadiet och med drygt 180 procent på låg- och mellanstadierna. Att
procenttalen för låg- och mellanstadierna beträffande såväl klasser som
elever är lägre beror på att särskilt lågstadiet redan nu börjar rekryteras av
successivt minskande årskullar, medan högstadiet fortfarande har känning
av de stora årskullarna.

I propositionen 1960: 131 (s. 3) påpekade jag med utgångspunkt i skolöverstyrelsens
redogörelse för läsåret 1958/59, att lärarsituationen, främst
beträffande högstadiet, var långt ifrån tillfredsställande. Redogörelsen utvisade
då nämligen, att inte fullt hälften (46 procent) av lärarna i läroämnen
på detta stadium hade formell kompetens. Såsom framgår av uppgifterna
för läsåret 1959/60 har situationen därvidlag ännu inte förbättrats
— endast 42 procent av högstadiets ämneslärare hade sistnämnda år formell
kompetens. I absoluta tal ökade antalet lärare med dylik kompetens (och
minst halv tjänstgöring) från 532 till 820. Som särskilt iögonfallande framstår,
att antalet folkskollärare med för folkskollärartjänst i Ao 19 föreskriven
vidareutbildning inte utgjorde mer än knappt 25 procent av hela den
ifrågavarande lärarstaben eller i absoluta tal 487, trots att antalet medgivna
ordinarie tjänster för dylika lärare läsåret 1959/60 uppgick till 610
och trots att åtskilligt flera lärare torde ha förvärvat den erforderliga behörigheten.

I detta sammanhang vill jag erinra om, att jag med stöd av Kungl. Maj:ts
bemyndigande den 30 september 1960 tillkallat särskilda sakkunniga —
1960 års lärarutbildningssakkunniga — för att skyndsamt utreda frågan
om ämnes- och klasslärarutbildningens organisation m. m. I direktiven för
de sakkunniga har jag bland annat pekat på att den otillräckliga tillgången
på möjligheter till praktisk lärarutbildning för ämneslärare av olika skäl
drabbar enhetsskolan hårdast. De sakkunnigas uppgift blir därför bland
annat att skyndsamt framlägga förslag om lämpliga anordningar för att
öka möjligheterna till praktisk lärarutbildning, eftersom tillgången på ut -

21

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 88 år 1961

bildade lärare är en förutsättning för att den allmänna övergången till den
obligatoriska nioåriga skolan skall kunna ske med framgång.

I förevarande sammanhang bör även erinras om två förslag, som Kungl.
Maj:t förelagt riksdagen i årets statsverksproposition och vilka båda i hög
grad motiveras av den förestående övergången till obligatorisk nioårig skola.
Jag syftar dels på förslaget om betydligt förbättrade möjligheter för lärarnas
fortbildning och dels på förslaget att väsentligt ökade resurser skall ställas
till förfogande för skolbyggnadsverksamheten.

Vid redovisningen för 1960 års riksdag av försöksverksamheten under
läsåret 1958/59 påpekade jag, att av eleverna från enhetsskolans nionde
årskurs under senaste femårsperioden blott mellan 0,2 och 0,5 procent övergått
till fackgymnasier. Vidare framhöll jag, att det skulle vara av stort
värde att genom en undersökning utröna, huruvida inte i realiteten ett
större antal än denna statistik utvisar övergått till fackgymnasium, sedan
de förvärvat för inträde erforderlig praktik m. m. Av den nu aktuella redogörelsen
framgår, att efter utgången av läsåret 1959/60 åtminstone 3,8
procent av nionde årskursens 9 g-elever övergått till fackgymnasier, medan
48 procent gått till allmänna gymnasier. Den nu uppnådda proportionen
inom försökskommunerna är bättre än tidigare men ännu uppenbarligen
långt ifrån den, som från skilda utbildnings- och arbetsmarknadspolitiska
synpunkter måste anses önskvärd.

I den föreliggande rapporten har överstyrelsen utförligt redovisat det
skolpsykologiska arbete och de pedagogiska undersökningar, som utförts av
försöksavdelningen ensam eller i samarbete med psykologisk-pedagogiska
institutioner. En del av dessa undersökningar har varit betingade av den
pågående försöksverksamheten och på sistone av skolberedningens arbete.
Den arbetsfördelning, som under försökstiden visat sig vara naturlig, torde
komma att bli det även i fortsättningen. Allteftersom statens försöksskola
hinner visa sin kapacitet och antalet lärarhögskolor med resurser för praktisk
pedagogisk forskning ökar, blir det möjligt att till dessa i samarbete
med varandra överlåta en stor del av de rena forskningsuppgifterna, varigenom
det torde bli större möjligheter än hittills för överstyrelsens psykologer
att ägna sig åt sina psykologisk-administrativa uppgifter. Ett viktigt inslag
i dessa uppgifter är att organisera och medverka vid fortbildning av de
hjälpkrafter, som kommunerna anlitar för skolpsykologiskt arbete, t. ex. i
samband med uttagning av elever till specialundervisning. Särskilt behövlig
är en sådan fortbildning för de län, som ännu inte har vare sig skolpsykologer
eller rådgivningsbyråer för den psykiska barna- och ungdomsvården.
Jag vill slutligen i detta sammanhang framhålla som betydelsefullt, att
skolpsykologernas intresse för specialklassernas elever ej är begränsat till
själva skolsituationen utan har kunnat utsträckas till att omfatta även dessa
elevers möjligheter att få en lämplig fortsatt utbildning och utkomst i framtiden.

22

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 38 år 1961

Jag hemställer

att Kungl. Maj:t måtte giva riksdagen den nu lämnade
redogörelsen till känna.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att
skrivelse av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Inga Bäcklin

Ivar Hseggströms Boktryckeri AB • Stockholm 1961

610153