Statsutskottets utlåtande nr 192 år 1961
1
Nr 192
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående nytt
undervisningssjukhus i Stockholm in. m.
(3:e avd.)
I propositionen nr 198 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över inrikesärenden för den 27 oktober 1961,
föreslagit riksdagen att dels, i vad på staten ankommer, besluta, att karolinska
institutets behov av ytterligare sjukhusplatser för medicinsk undervisning
och forskning skall tillgodoses genom att erforderliga undervisningskliniker
in. in. förlägges till S:t Görans sjukhus i Stockholm, dels ock
bemyndiga Kungl. Maj :t att godkänna en mellan statsrådet och chefen för
inrikesdepartementet, å statens vägnar, med representanter för Stockholms
stad träffad överenskommelse angående nytt undervisningssjukhus i Stockholm
m. in.
Departementschefen framhåller inledningsvis att frågan om att ersätta
serafimerlasarettet med moderna undervisningskliniker länge har varit
aktuell. Uppförandet under 1940-talet av nya teoretiska institutioner för
karolinska institutet å Norrbacka-området samt lasarettets fortgående föråldrande
och nedslitning utgjorde ur statens synpunkt de främsta motiven
för 1948 års s. k. Sabbatsbergsavtal, varigenom serafimerlasarettet försåldes
till Stockholms stad mot att staden förband sig att vid Sabbatsbergs
sjukhus uppföra ett nytt undervisningssjukhus om cirka 1 000 vårdplatser,
vilket — ifråga om de delar, som var avsedda att upplåtas för den vid serafimerlasarettet
bedrivna undervisningen — förutsattes stå färdigt år 1961.
Av olika skäl har emellertid hela 1950-talet gått utan att staden påbörjat
uppförandet av det nya undervisningssjukhuset. Endast den i Sabbatsbergsavtalet
upptagna psykiatriska kliniken, varav behovet kraftigt accentuerades
genom den år 1954 beslutade medicinska undervisningsreformen,
har uppförts men ej vid Sabbatsbergs sjukhus utan — efter särskilt avtal
därom mellan staten och staden — vid S:t Görans sjukhus. Det blev alltefter
som tiden led utan att staden fullföljde Sabbatsbergsprojektet mer och mer
uppenbart att serafimerlasarettet skulle komma att få tjäna som undervisningssjukhus
ytterligare minst It) å 15 år. En upprustning av lasarettet,
som nu befann sig i ett synnerligen eftersatt skick och vars olika verksamhetsgrenar
led av svår lokalbrist, framstod därför som ofrånkomlig. Eu särskilt
tillsatt utredning verkställde en undersökning i frågan och framlade
H ihan g till riksdagens protokoll 1961. 6 samt. Nr 192
2
Statsutskottets utlåtande nr 192 år 1961
förslag om nödvändiga förbättringsåtgärder. På grundval av dessa förslag
beslöt 1958 års riksdag att lasarettet skulle rustas upp. Kostnaderna för
ifrågavarande upprustning skulle — enligt en därom träffad särskild överenskommelse
— delas mellan staten och staden, på så sätt att staden erlade
60 procent av byggnadskostnaderna, medan staten svarade för återstående
40 procent samt för hela utrustningskostnaden. Upprustningsarbetena fortgår
alltjämt och beräknas komma att kosta totalt cirka 6 miljoner kronor.
Den vid lasarettet bedrivna sjukvården och undervisningen torde efter
förbättringsarbetenas slutförande få något så när tillfredsställande arbetsförhållanden.
Vad gäller forskningen kommer däremot lokalbristen fortfarande
att vara mycket kännbar. Emellertid torde även härvidlag en förbättring
komma till stånd i samband med att lasarettets nervkliniker överflyttas
till karolinska sjukhuset, där en nybyggnad för neurologi och neurokirurgi
f. n. är under uppförande och beräknas stå färdig våren 1963.
Nervklinikernas nuvarande lokaler kommer då att kunna disponeras för att
tillgodose andra behov vid lasarettet.
I Sabbatsbergsavtalet ingick även en pediatrisk klinik, avsedd att ersätta
Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus, som f. n. är upplåtet för undervisning
i pediatrik och barnpsykiatri. Sagda barnsjukhus är ännu mindre
lämpat att fungera som en modern undervisningsklinik än serafimerlasarettets
kliniker och de förbättringsåtgärder, som under senare år vidtagits
vid sjukhuset, har varit av mycket begränsad omfattning. Det har således
framstått såsom i högsta grad angeläget att detta sjukhus snarast möjligt
ersättes av en ny barnklinik.
Departementschefen redovisar härefter de överläggningar som varit i
ämnet mellan staten och staden. Härom torde få hänvisas till propositionen
(s. 82—84).
Den 13 januari 1961 tillsattes inom inrikesdepartementet en särskild
expertdelegation med uppgift att skyndsamt undersöka frågan och avge
förslag till regeringen. I sitt betänkande med utredning angående nytt
undervisningssjukhus i Stor-Stockholm har delegationen redovisat resultatet
av sina undersökningar och framlagt sitt därå grundade förslag.
Delegationen har närmare undersökt ett antal alternativ till nytt undervisningssj
ukhus i Stockholm. Av dessa alternativ har fyra betecknats som
»renodlade», d. v. s. omfattande i princip samtliga i grundprogrammet ingående
enheter, och två som »kombinationsalternativ», d. v. s. med en
uppdelning av ifrågavarande enheter på två sjukhus. De renodlade alternativen
utgöres av Sabbatsbergs sjukhus, nytt sjukhus i Enskede-Dalen, S:t
Görans sjukhus samt Mörby lasarett och kombinationsalternativen av
karolinska sjukhuset + S:t Görans sjukhus samt Mörby lasarett + S:t Görans
sjukhus. Delegationen har i sitt betänkande givit en sammanfattande
beskrivning — upptagande bl. a. pågående och planerade utbyggnader —
av ifrågavarande sjukhus och har därefter i olika hänseenden granskat de
3
Statsutskottets utlåtande nr 192 år 1961
uppställda alternativen och därvid försökt finna en lösning, som dels i så
stor utsträckning som möjligt tillvaratar de synpunkter, som innefattas i
den s. k. enhetstanken, dels framstår som den vid en avvägning av ekonomiska,
investeringsmässiga och byggnadstekniska aspekter samt från sjukvårdsplaneringssynpunkt
och med hänsyn till tidsfaktorn sammantaget
lämpligaste.
Vid de överväganden som delegationen gjort utifrån dessa utgångspunkter
har delegationen för sin del funnit det fördelaktigaste alternativet vara S .t
Görans sjukhus. Kombinationsalternativet karolinska sjukhuset + S:t Görans
sjukhus har delegationen ansett böra stå tillbaka för alternativet S:t
Görans sjukhus. Inget av de återstående alternativen har delegationen
ansett sig böra förorda.
Efter en redovisning av remissinstansernas inställning (propositionen s.
85—86) konstaterar departementschefen, att han för egen del helt ansluter
sig till de synpunkter som anförts mot alternativen Sabbatsbergs sjukhus
och Mörby lasarett samt mot de båda kombinationsalternativen. Departementschefen
är således icke beredd att förorda något av dessa alternativ.
De alternativ, som härefter kvarstår, är således de renodlade alternativen
S:t Görans sjukhus och det planerade sjukhuset i Enskede-Dalen. Delegationen,
liksom flertalet statliga remissinstanser, har förordat det förstnämnda
alternativet medan stadens experter i sitt av stadens sjukvårdsstyrelse
och drätselnämnd tillstyrkta utlåtande icke funnit några skäl tala
mot att en förläggning av undervisningssjukhuset till Enskede-Dalen i och
för sig vore en för såväl sjukvården som undervisningen och forskningen
mera ändamålsenlig och utvecklingsduglig lösning.
På anförda skäl (propositionen s. 86—89) och med hänsyn till vad delegationen
och de statliga remissorganen jämväl i övrigt uttalat har departementschefen
funnit att karolinska institutets behov av ytterligare sjukhusplatser
för medicinsk undervisning och forskning bäst kan tillgodoses
genom förläggning av de nya undervisningsklinikerna till S:t Görans sjukhus.
Departementschefen understryker, att han anser eu sådan lösning
skapa förutsättningar att på ett fullt tillfredsställande sätt genomföra den
ökning av läkarutbildningskapaciteten vid karolinska institutet, som riksdagen
innevarande år beslutat.
Sedan departementschefen förvissat sig om att den ståndpunkt han
sålunda intagit i den föreliggande frågan delas av regeringens övriga ledamöter,
har förhandlingar upptagits med representanter för Stockholms stad
rörande de närmare villkoren för eu förläggning av det nya undervisningssjukhuset
till S:t Görans sjukhus. Dessa förhandlingar har resulterat i
en den 20 oktober 1961 träffad överenskommelse angående nytt undervisningssjukhus
i Stockholm in. in.
Rörande lydelsen av denna överenskommelse ävensom beräkningen av
antalet vårdplatser in. m. torde få hänvisas till propositionen (s. 89—92).
4 Statsutskottets utlåtande nr 192 år 1961
\ ad gäller byggnadslakten har det ur undervisningens och forskningens
synpunkt framstått som mest angeläget, att Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus
ersättes med en nybyggnad. I överensstämmelse härmed har staden
åtagit sig att omedelbart uppföra en pediatrisk klinik vid S:t Görans sjukhus.
Däremot har det bedömts möjligt att låta undervisningen kvarligga vid
seiafiinerlasarettet fram till mitten av 1970-talet. Mot bakgrund härav och
för att tillmötesgå de starka kraven på igångsättande utan ytterligare dröjsmål
av det nya sjukhuset vid Enskede-Dalen, har departementschefen
ansett sig kunna acceptera att detta projekt ges ett visst försteg framför
de återstående undervisningsklinikerna vid S:t Görans sjukhus. Departementschefen
vill dock med skärpa understryka, att de upprepade förskjutningar
av tidpunkten för uppförandet av det nya undervisningssjukhuset
i Stockholm, som ägt rum sedan ingåendet av Sabbatsbergsavtalet, bör göra
det till en i hög grad angelägen uppgift för staden att färdigställa de nya
undervisningsklinikerna och institutionerna redan i god tid före den dag,
som i överenskommelsen angivits som den sista, nämligen den 31 december
1976. Stadens experter har för övrigt själva framhållit, att det nuvarande
byggnadsbeståndet vid S:t Görans sjukhus är i trängande behov av förnyelse.
Det har varit parternas avsikt att på grundval av föreliggande överenskommelse
träffa ett avtal om upplåtelse av S:t Görans sjukhus för undervisning
och forskning, vilket avtal avses ersätta Sabbatsbergsavtalet. Staden
har därvid bestämt hävdat att sistnämnda avtals huvudgrunder för
kostnadsfördelningen mellan staten och staden i oförändrat skick skall
överflyttas till det nya S:t Göransavtalet, vilket innebär, att staten skall
erlägga 25 procent av byggnads- och utrustningskostnaderna, 50 procent av
lakarlönerna och 10 procent av övriga driftkostnader. Staten skall tillsätta
och avlöna läkarpersonalen. Departementschefen har — om än med tvekan
ansett sig kunna godtaga stadens krav under förutsättning att det nya
avtalets giltighetstid begränsas till utgången av år 1976, alltså till samma
tidpunkt då sjukhuset senast skall vara färdigställt. Härtill kommer att
part under löpande avtalstid skall äga påkalla förhandlingar om jämkning
av avtalet, därest framtida undersökningar angående fördelningen av kostnaderna
mellan undervisning och forskning, å ena, och sjukvården, å andra
sidan, skulle giva anledning därtill.
I fråga om det befintliga byggnadsbeståndet vid sjukhuset erinras om
att staten redan enligt avtalet om förläggande av undervisningssjukhuset i
Psykiatri till S:t Görans sjukhus har åtagit sig att lämna visst bidrag till
kostnaderna för köks-, pann- och verkstadsanläggningarna, vilka då var
under uppförande eller just färdigställts. Då nu sjukhuset i ökad utsträckning
tages i anspråk för undervisning och forskning, anses detta bidrag
böra höjas i motsvarande grad. För övriga byggnader vid sjukhuset, som
skall bibehållas tills vidare, erlägger staten däremot inga bidrag.
Enligt en gällande, år 1958 träffad överenskommelse mellan staten och
Statsutskottets utlåtande nr 192 år 1961
o
staden skall huvudmannaskapet över serafimerlasarettet övergå till staden
budgetårsskiftet närmast efter den tidpunkt, då de nya nervklinikerna
vid karolinska sjukhuset tagits i bruk.
Flera omständigheter (propositionen s. 93) talar emellertid enligt departementschefen
för att staten under en övergångstid fortfarande bör bibehålla
huvudmannaskapet över lasarettet, till dess erforderliga ombyggnadsarbeten
hunnit avslutas och vidtagna omdispositioner blivit stabiliserade.
Ur statsfihansiell synpunkt innebär detta visserligen en nackdel, enär statens
andel i lasarettets driftkostnader blir högre vid statligt huvudmannaskap.
Departementschefen bar dock funnit det vara ett för staten så vitalt
intresse att under de närmaste åren bibehålla det direkta inflytandet över
lasarettets skötsel, att fördelarna härmed mer än väl uppväger därav föranledda
merkostnader för statsverket. I överensstämmelse härmed har överenskommits,
att staten skall på oförändrade villkor bibehålla huvudmannaskapet
över serafimerlasarettet t. o. m. den 30 juni 1968. Staden har åtagit
sig att bidraga till kostnaderna för erforderliga om- och tillbyggnadsåtgärder
i anslutning till nervklinikernas avflyttning efter samma fördelningsregler,
som gäller för den pågående upprustningen av lasarettet, d. v. s. med
60 procent av byggnadskostnaderna. Avsikten är att parterna skall i samråd
göra upp ett program för ifrågavarande byggnadsåtgärder, vilket departementschefen
sedermera ämnar underställa riksdagen för godkännande.
Enligt den träffade överenskommelsen skall Klarabergsleden erhålla en
provisorisk dragning i enlighet med en av Stockholms stadsbyggnadskontor
upprättad skissritning. Av denna framgår att de vitala delar av lasarettet,
vilka enligt planerna för den definitiva leden skulle gå förlorade, såsom
neurokirurgiska kliniken samt pann- och köksbyggnadcrna, kan bibehållas
i orört skick. Förutom några för lasarettets verksamhet föga betydelsefulla
byggnader måste emellertid vid den provisoriska dragningen av leden en
stor del av lasarettets personalbostadsbestånd — ett 50-tal lägenheter —
raseras. Staden har emellertid åtagit sig att ersätta dessa lägenheter. Departementschefen
har även funnit det väsentligt att i överenskommelsen få
in en föreskrift om att lasarettets tomt och byggnader — med angivna
undantag — skall hållas intakta, så länge undervisningen fortgår vid lasarettet.
För att uppnå att den vid lasarettet bedrivna verksamheten i största
möjliga utsträckning kan fortgå ostörd medan gatuarbetena pågår, har
slutligen föreskrivits, att planerandet och byggandet av leden skall ske i
samråd med sjukhusledningen.
Utskottet. Såsom departementschefen framhållit har frågan om all ersätta
serafimerlasarettet med moderna undervisningskliniker varit aktuell under
lång tid. Ett ställningstagande träffades år 1948 genom det s. k. Sabbalsbergsavtalet,
enligt vilket lasarettet försåldes till Stockholms stad mot all
staden förband sig att uppföra ett nytt undervisningssjukhus vid Sabbats
-
6
Statsutskottets utlåtande nr 192 år 1961
berg, vilket förutsattes stå färdigt år 1961. Av detta projekt har, såsom
framgår av departementschefens redogörelse, staden endast uppfört en
psykiatrisk klinik, vilken enligt särskilt avtal därom förlagts till S:t Görans
sjukhus. Särskilda åtgärder har därför fått vidtagas för att under ytterligare
en tid kunna utnyttja serafimerlasarettet liksom även Kronprinsessan Lovisas
barnsjukhus för undervisningsändamål. Utskottet finner det synnerligen
beklagligt, att tidsprogrammet för ett nytt undervisningssj likhus i
Stockholm avsevärt försenats genom att staden icke i högre grad fullföljt
det tidigare träffade avtalet. I nuvarande läge anser utskottet, i likhet med
departementschefen, att Sabbatsbergsprojektet icke utgör den mest ändamålsenliga
lösningen på problemet med nytt undervisningssjukhus och att
därför hela frågan härom bör prövas ånyo.
De alternativ som enligt departementschefen numera närmast bör komma
i fråga för ett undervisningssjukhus är S:t Görans sjukhus och det planerade
sjukhuset i Enskede-Dalen. I likhet med departementschefen finner
utskottet, att det förstnämnda alternativet bör ges ett visst företräde, och
utskottet tillstyrker således att överenskommelse med staden träffas enligt
detta alternativ. Vad departementschefen anfört rörande planeringen av
sjukhuset föranleder ingen erinran från utskottets sida.
Vad beträffar byggnadstakten för det nya sjukhuset innebär den preliminära
överenskommelsen, att staden åtagit sig att omedelbart uppföra en
pediatrisk klinik. Mot bakgrunden av den långa tid som förflutit sedan det
ursprungliga avtalet om nytt undervisningssjukhus träffades, är det enligt
utskottet högst angeläget, att det nya sjukhuset i sin helhet snarast kan
påbörjas. Med hänsyn till vikten ur sjukvårdssynpunkt även av det nya
sjukhuset i Enskede-Dalen samt då serafimerlasarettet beräknas kunna
utnyttjas för undervisning åtminstone intill mitten av 1970-talet, vill utskottet
dock icke motsätta sig att den senaste tidpunkten för färdigställandet
av undervisningssjukhuset bestämmes till den 31 december 1976. I likhet
med departementschefen förutsätter utskottet dock att staden, med hänsyn
till vad som förevarit, skall finna det angeläget att kunna färdigställa undervisningsklinikerna
och institutionerna redan i god tid före den nyss
angivna senaste tidpunkten.
Kostnadsfördelningen mellan staten och staden enligt det föreslagna avtalet
överensstämmer i sina huvudgrunder med det tidigare Sabbatsbergsavtalet.
Reglerna avviker dock från vad som i andra liknande sammanhang
tillämpats. Utskottet ställer sig därför, liksom departementschefen, tvekande
till den nu avsedda kostnadsfördelningen, och skulle helst ha sett att
ytterligare överläggningar hade kunnat ske på denna punkt. Med hänsyn
till angelägenheten att få till stånd ett avtal och då giltighetstiden för detta
blir begränsad till utgången av år 1976, anser sig utskottet dock icke böra
motsätta sig den preliminära uppgörelsen i denna del. Utskottet kan ävenledes
biträda de förordade ekonomiska villkoren rörande serafimerlasaret
-
Statsutskottets utlåtande nr 192 år 1961 7
let samt den träffade överenskommelsen att staten skall bibehålla huvudmannaskapet
över lasarettet till och med den 30 juni 1968.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) i vad på staten ankommer besluta, att karolinska institutets
behov av ytterligare sjukhusplatser för medicinsk undervisning
och forskning skall tillgodoses genom att erforderliga
undervisningskliniker m. in. förlägges till S:t Görans
sjukhus i Stockholm;
b) bemyndiga Kungl. Maj :t att godkänna en i statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för den 27 oktober 1961 redovisad,
av statsrådet och chefen för inrikesdepartementet,
å statens vägnar, med representanter för Stockholms stad
träffad överenskommelse angående nytt undervisningssjukhus
i Stockholm in. m.
Slutligen får utskottet hemställa, att förevarande ärende må företagas
till avgörande efter allenast en bordläggning.
Stockholm den 8 december 1961
På statsutskottets vägnar:
ERNST V. STAXÄNG
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren: herrar Näsström, Boman, Ivar Johansson,
Birger Andersson, fröken Andersson, herrar Thun, Per Jacobsson, Ragnar
Bergh, fru Wallentheim, herrar Söderberg, Bengt Gustavsson och Lundström;
samt
från andra kammaren: herrar Staxäng, Petterson i Degerfors, Gustafsson
i Stockholm, Svensson i Stenkyrka, Ståhl, Nilsson i Göingegården, Mellqvist,
fru Lewén-Eliasson, fröken Olsson, herrar Arvidson, Kellgren, Carbell,
Gustafsson i Kårby, Löfroth och Nelander.
av herr Söderberg.
Reservation