Nr 186—188

Statsutskottets utlåtande nr 186 år 1961

1

Nr 186

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
hälsovård och öppen sjukvård i landstingsområdena
m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

(3:e avd.)

I propositionen nr 181 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över inrikesärenden för den 20 oktober
1961, föreslagit riksdagen att dels besluta, att huvudmannaskapet för
tjänsteläkarväsendet skall i den omfattning och på de villkor departementschefen
förordat överföras till landstingen från och med den 1 juli
1963, dels godkänna de grunder för statsbidrag till ett landstingskommunalt
provinsialläkarväsende, som departementschefen förordat, dels
bemyndiga Kungl. Maj :t att utfärda ny provinsialläkartaxa enligt av departementschefen
angivna grunder, dels ock godkänna de riktlinjer för
förstärkning av den omgivningshygieniska tillsynen på det lokala och regionala
planet som förordats av departementschefen.

Propositionen

Mot bakgrunden av en översikt över utvecklingen under de senaste årtiondena
inom hälsovård och sjukvård framlägges i propositionen förslag
till olika åtgärder för upprustning och effektivisering av hälsovården och
den öppna sjukvården i landstingsområdena.

Förslag framlägges om att landstingens ansvar som sjukvårdshuvudmän
skall utvidgas att i princip omfatta även den öppna sjukvården utanför
sjukhus. I anslutning härtill föreslås på grundval av resultaten av
överläggningar och förhandlingar mellan företrädare för staten, de kommunala
sjukvårdshuvudmännen och berörda personalorganisationer, att
huvudmannaskapet för provinsialläkarväsendet skall överföras till landstingen
den 1 juli 1963. Även städer med mindre än 15 000 invånare avses
skola ingå i provinsialläkardistrikt. Genom överföringen avses en samordning
komma till stånd mellan olika grenar av sluten och öppen vård,
som bedrives av landstingen. En upprustning av tjänsteläkarorganisationen
förutsättes skola äga rum i de nya huvudmännens regi, bl. a. genom
en utbyggnad med två- och flerläkarstationer. Provinsialläkare avses även
efter huvudmannaskapsändringen skola utnämnas av Kungl. Maj :t medelst
fullmakt. Förslag framlägges om statsbidrag till landstingen för de1
— Bihang till riksdagens protokoll 1961. 6 samt. Nr 186—188

2

Statsutskottets utlåtande nr 186 år 1961

ras kostnader för tjänsteläkarväsendet. Bidrag föreslås skola utgå med
belopp motsvarande årslönen till provinsialläkare med viss förhöjning till
täckande av vikariatskostnader m. m. Provinsialläkarna avses även efter
landstingsövertagandet skola tills vidare pensioneras genom statens försorg.
Antalet statsbidragsberättigande tjänster skall bestämmas efter förhandlingar
mellan staten och svenska landstingsförbundet. För tiden den
1/7 1963—31/12 1967 bär antalet statsbidragsberättigande tjänster bestämts
till högst 760. Härav föranledes merkostnader för statsverket å högst cirka
9 milj. kronor årligen under nyssnämnda period.

Vidare föreslås i propositionen, att fr. o. m. den 1 januari 1962 nya grunder
skall tillämpas för provinsialläkares taxeersättning, innebärande en
anslutning till sjukkassetaxan. De statliga provinsialläkarna skall enligt
förslaget inbetala viss del av taxeinkomsterna till staten. Dessa medel avses
bli sammanförda till en fond för bestridande av vissa kostnader för
vidareutbildning av provinsialläkare in. m.

I propositionen uppdrages även riktlinjer för en förstärkning av den allmänna
hälsovårdstillsynen i landstingsområdena, varvid rådande ansvarsfördelning
mellan staten och primärkommunerna förutsättes i princip förbli
oförändrad. I fråga om den lokala tillsynen föreslås — utöver den förstärkning,
som enligt den nya hälsovårdsstadgan är avsedd att komma
till stånd — vissa bestämmelser och rekommendationer för att tillgodose
behovet av medicinskt-hygienisk expertis i städer och andra kommuner
med mer än 15 000 invånare. På länsplanet föreslås fr. o. in. den 1 juli
1962 en successiv utbyggnad av en länsläkarinstitution, avsedd att ersätta
den nuvarande förste provinsialläkarinstitutionen. Länsläkaren, som träder
i stället för nuvarande förste provinsialläkaren, förutsättes i flertalet
län till sin hjälp få en biträdande länsläkare samt en hälsovårdskonsulent.
Vidare föreslås vissa åtgärder för att förbättra samarbetet mellan
hälsovårdsexperterna på länsplanet, i första hand ett sammanförande till
gemensamma lokaler i anslutning till länsstyrelsen. Denna förutsättes även
tillhandahålla erforderlig skrivhjälp m. m.

Beträffande detaljerna i förslaget torde utskottet få hänvisa till propositionen.

Motioner

I förevarande sammanhang har utskottet till behandling förehaft följande
motioner, nämligen

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Eric Carlsson m. fl. (I: 718) och den andra inom andra kammaren
av herr Gomér m. fl. (11:864), i vilka hemställts, att riksdagen vid
sin behandling av förevarande proposition måtte I) i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla att frågan om rörliga jourtjänster inom provinsialläkaror -

Statsutskottets utlåtande nr 186 år 1961

3

ganisationen måtte upptagas till prövning i samråd med berörda parter,
att förutsättningarna för införande i vårt lands sjukvård av ett system
med »ambulatorier» närmare måtte utredas ävensom att översyn av kostnadsutvecklingen
och kostnadsfördelningen i fråga om den öppna sjukvården
måtte vidtagas inom sådan tid att därav föranledda förslag kan upprättas
före 1965 års utgång — allt i enlighet med vad i motionen anförts —
samt II) beakta vad i motionen i övrigt anförts;

dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av fröken Nordström m. fl. (I: 719) och den andra inom andra
kammaren av fru Gärde Widemar m. fl. (11:863), i vilka hemställts, att
riksdagen vid sin behandling av förevarande proposition måtte besluta,
att i länsläkarinstitutionen utöver vad som föreslagits i förevarande proposition
även skall ingå en befattning som länsslcöterska i enlighet med
de riktlinjer som uppdragits av kommittén för översyn av hälso- och sjukvården
i riket i dess betänkande nr 15 i statens offentliga utredningar för
1958.

Beträffande motiveringen för yrkandena torde få hänvisas till motionerna
I: 718 och I: 719.

Utskottet

Hälso- och sjukvården i vårt land har, såsom departementschefen framhållit,
uppvisat en stark expansion under de senaste decennierna. Detta
har inte endast gällt den egentliga sjukvården utan även de sjukdomsförebyggande
åtgärderna. Utvecklingen återspeglas i de offentliga utgifterna
för hälso- och sjukvård, vilka fortlöpande ökat och numera uppgår
till över två miljarder kronor årligen. Trots den gjorda utbyggnaden
finns det emellertid alltjämt många områden, som inte fyller de krav som
i dag kan ställas på en effektiv hälso- och sjukvård. De utredningar som
gjorts tyder också på att även de närmast följande årtiondena i dessa avseenden
kommer att kräva betydande insatser från det allmännas sida.

Departementschefen har inledningsvis och i huvudsak på grundval av
material, som redovisats av kommittén för översyn av hälso- och sjukvården
i riket (ÖHS-kommittén), lämnat en allmän översikt över läget inom
de olika områdena av hälso- och sjukvården. Därvid har i fråga om omgivningshygienen
berörts bl. a. vattenvårdens och livsmedelshygienens betydelse.
Vikten av en effektiv vattenvård belyses inte minst av det stora
antal dricksvattenburna epidemier som förekommit. Betydelsen av de omgivningshygieniska
åtgärderna har även understrukits, när det gäller bostäder,
skolor och arbetsplatser, och vidare har pekats på de betydande
uppgifter inom omgivningshygienen som i framtiden kan väntas i fråga
om åtgärder mot buller, luftföroreningar och radioaktiv strålning. I departementschefens
uttalanden i nu förevarande avseenden kan även utskottet
instämma.

1* — Ilihang till riksdagens protokoll 1961. 6 samt. Nr 186—188

4

Statsutskottets utlåtande nr 186 år 1961

När det gäller den förebyggande vården har departementschefen erinrat
om de omfattande arbetsuppgifter som därvidlag åligger distriktssköterskorna.
Han har även framhållit den ökade anslutning, som skett till
den förebyggande mödra- och barnavården, samt berört läget inom skolhälsovården
och understrukit värdet av en mera allmän hälsokontroll. Resurser
för införande av en sådan kontroll synes enligt departementschefen
visserligen inte komma att föreligga under de närmaste åren. Den utvidgning
av möjligheterna att förebygga sjukdom, som en allmän hälsokontroll
innebär, bör dock enligt departementschefen realiseras så snart
förutsättningar härför blir för handen. Till vad departementschefen härutinnan
anfört ansluter sig utskottet. I likhet med departementschefen vill utskottet
i detta sammanhang särskilt understryka angelägenheten av förebyggande
åtgärder och tidig diagnostik, när det gäller sådana folksjukdomar
som cancer, hjärt- och kärlsjukdomar, reumatiska sjukdomar och
sockersjuka. Även mentalhygieniska åtgärder är av vikt för att förebygga
uppkomsten av psykiska sjukdomar.

Inom den slutna kroppssjukvården har en betydande ökning av platsantalet
skett. Framlagda utredningar på området visar dock, att det finns
ett betydande vårdplatsbehov, som skulle behöva tillgodoses inom den
närmaste framtiden. I likhet med departementschefen vill utskottet härvid
särskilt framhålla angelägenheten av en ökning av vårdresurserna för
de långtidssjuka, detta särskilt med hänsyn till den förskjutning av befolkningens
ålderssammansättning mot högre åldersgrupper som kan förutses.

Expansionen inom sjukvården har i hög grad gällt den öppna sjukvården.
Vid kroppssjukhusen har sålunda den öppna vården utvecklats snabbare
än motsvarande slutna vård, och likaledes har en ökning skett av
provinsialläkarnas sjukvårdsarbete. Såsom departementschefen framhållit,
måste det anses vara en riktig målsättning för planeringen inom hälsooch
sjukvården, att verksamheten så långt möjligt inriktas på sjukdomsförebyggande
åtgärder. Därigenom uppkommer även en lättnad för den
slutna sjukvården. En utbyggnad av den öppna vården har dock hämmats
av bristen på läkare och annan sjukvårdspersonal. De åtgärder som
på senare tid vidtagits för att få till stånd en ökad utbildning av läkare
liksom av sjuksköterskor och annan sjukvårdspersonal måste därför enligt
utskottet anses högst angelägna.

För en rationell ordning inom den sjukvårdande verksamheten framstår
det som väsentligt, att den öppna sjukvården så långt möjligt samordnas
med sjukhusvården. Såsom framhållits av departementschefen torde
detta lättast kunna ske genom att hela organisationen ställes under enhetlig
ledning. Förslag till ett överförande av den lokala tjänsteläkarinstitutionen
till landstingen har också framlagts av ÖHS-kommittén. Vid remissbehandlingen
av detta förslag har dock erinringar gjorts, bl. a. med

Statsutskottets utlåtande nr 186 år 1961

5

hänsyn till vissa finansierings- och tjänstetillsättningsfrågor. Utskottet
hälsar med tillfredsställelse, att dessa frågor numera kunnat lösas i samförstånd
med berörda parter.

Det av departementschefen framlagda och av parterna accepterade förslaget
innebär, att en utbyggnad och upprustning av provinsialläkarväsendet
skall ske. Huvudmannaskapet för provinsialläkarna skall övertagas
av landstingen den 1 juli 1963, och vidare skall det ankomma på landstingen
att svara för öppen sjukvård även utanför sjukhus, i den mån
denna icke ombesörjes av annan. Vid upprättandet av plan för provinsialläkarväsendet
inom landstingskommun skall hänsyn tagas till samtliga
befintliga resurser för öppen vård i landstingskommunen, varvid
städer under 15 000 invånare skall omfattas av distriktsindelningen, och
vid upprättandet av sådan plan skall samråd äga rum med tjänsteläkarnas
lokala organisationer. Provinsialläkarna skall liksom hittills tillsättas
av Kungl. Maj :t, och deras förflyttningsskyldighet skall begränsas
till landstingskommunen. Beträffande löneförhållandena innebär förslaget,
att provinsialläkarna skall placeras i lönegrad A 21 samt i vissa fall
åtnjuta ett årligt lönetillägg av mellan 2 000 och 12 000 kronor. Läkarna
avses även få i stort sett oförändrade pensionsförmåner. Enligt vad departementschefen
redovisat har det övervägande antalet provinsialläkare
avgivit förbindelse att övergå i landstingstjänst. Det framlagda förslaget,
som sålunda tillkommit efter förhandlingar med berörda parter, kan utskottet
för sin del tillstyrka. Ett genomförande av förslaget kräver dock
vissa övergångsbestämmelser. Det torde böra ankomma på Kungl. Maj :t
att meddela dessa liksom även att vidtaga de åtgärder i övrigt som är erforderliga
för reformens förverkligande.

När det gäller den fortsatta utbyggnaden av tjänsteläkarinstitutionen
vill utskottet i likhet med departementschefen framhålla, att en övergång
till två- och flerläkarstationer bör ske i den mån geografiska och andra
förhållanden gör en sådan lösning lämplig. Såsom departementschefen
även framhållit, bör dock någon fixering av stationssystemets sammansättning
icke ske på nuvarande stadium. Tillkomsten av två- och flerläkarstationer
torde inte minst få betydelse för lösningen av den viktiga
frågan om tjänsteläkarnas jourtjänstgöring. För glesbygderna, där enläkarstationer
alltjämt måste komma i fråga, kommer problemet dock att kvarstå.
Att för detta ändamål inrätta särskilda befattningar för jourläkare,
såsom ifrågasatts i motionerna I: 718 och II: 864, torde emellertid vid nu
rådande läkarbrist knappast medföra någon lösning.

Beträffande den i nyssnämnda motioner berörda frågan om en mellanform
mellan öppen och sluten sjukvård vill utskottet framhålla, att
tillkomsten av ett enhetligt huvudmannaskap för såväl öppen som sluten
sjukvård torde skapa förutsättningar för ett mera varierat vårdsystem
än för närvarande. Den fortsatta utbyggnaden av tjänsteläkarinstitutio -

6

Statsutskottets utlåtande nr 186 år 1961

nen, inte minst med två- och flerläkarstationer, kommer otvivelaktigt att
medföra en avlastning av sjukhusvården. Även de former av s. k. dagsjukvård
som redan förekommer torde komma att få allt större omfattning.
Hur sjukvården skall organiseras i de olika länen blir emellertid
närmast en fråga för de kommunala sjukvårdshuvudmännen. Någon särskild
utredning av den av motionärerna berörda frågan anser utskottet
därför icke erforderlig, och motionsyrkandet härom avstyrkes således.

Genom huvudmannaskapets överförande till landstingen kommer dessa
att få vidkännas kostnader för löner och andra förmåner till läkarna och
biträdande personal samt utgifter för anordnande av mottagningslokaler
och anskaffning av utrustning m. m. En utbyggnad av tjänsteläkarorganisationen
medför å andra sidan en minskning av behovet av sluten sjukvård.
Det synes emellertid rimligt, att staten, såsom föreslagits i propositionen,
lämnar bidrag till landstingens kostnader för tjänsteläkarväsendet.
Mot det föreslagna bidragssystemet, som är beräknat endast på provinsialläkarnas
löner och pensioner, har utskottet ingen erinran. Utskottet
kan även tillstyrka det för tiden till och med utgången av år 1967 beräknade
antalet statsbidragsberättigande läkartjänster, nämligen 760.

I anledning av vad som i motionerna I: 718 och II: 864 anförts rörande
översyn av kostnadsutvecklingen och kostnadsfördelningen för den öppna
sjukvården vill utskottet erinra om att de föreslagna statsbidragsreglerna
tillkommit såsom en förhandlingsöverenskommelse med Svenska landstingsförbundet.
Det har därvid förutsatts, att om sådana väsentliga förändringar
i fråga om pensionsavgifter, socialförsäkringsavgifter m. m.
skulle inträffa, som kan anses rubba förutsättningarna för avtalet, förhandlingar
skall kunna upptagas angående ersättning för tiden efter 1967
års utgång, liksom även att förhandlingar skall komma till stånd, om provinsialläkarnas
löner framdeles skulle undergå sådana väsentliga förändringar,
att avtalet framstår som uppenbart oskäligt. Det av motionärerna
uttalade önskemålet torde sålunda i väsentlig grad vara tillgodosett genom
de nu angivna förutsättningarna, och något uttalande från riksdagens
sida härutöver finner utskottet icke påkallat.

I propositionen har även föreslagits en ändring av taxeersättningen till
provinsialläkarna. Dessa skulle sålunda efter övergången till landstingens
huvudmannaskap i fråga om ersättning för undersökning eller behandling
å läkarens mottagning bli jämställda med sjukhusläkare. Vid hembesök
skulle vidare sjukkassetaxans ersättningsregler gälla. Läkarna skulle
dock såsom ersättning till landstingen för tillhandahållen personal och
utrustning m. m. erlägga ett belopp av 3 kronor per betalat besök å mottagningen,
dock högst 18 000 kronor för år. En viss ändring av ersättningsreglerna
skulle enligt förslaget genomföras redan den 1 januari 1962,
genom att provinsialläkarna då skulle få tillämpa sjukkassetaxan i stället
för provinsialläkartaxan, vilket skulle innebära en inte oväsentlig höj -

Statsutskottets utlåtande nr 186 år 1961

7

ning av läkarnas genomsnittliga inkomster. Ett belopp av 1 krona 50 öre
per besök skulle dock inbetalas till statsverket för att avsättas till en fond
för att bestrida kostnader för vidareutbildning m. m. av provinsialläkare.
Mot den föreslagna taxeändringen, vilken ingår som en del av den träffade
förhandlingsöverenskommelsen med läkarna, har utskottet ingen erinran
liksom icke heller mot förslaget att inrätta en särskild fond för de av departementschefen
angivna ändamålen.

Mot bakgrunden av den ökade vikten av omgivningshygienen finner utskottet
angeläget, att närmare riktlinjer uppdrages för den allmänna hälsovårdstillsynen
inom landstingsområdena. Departementschefens förslag
om åliggande för stad med minst 40 000 invånare att anställa särskild stadshygieniker
kan utskottet tillstyrka liksom rekommendationen att sådan
befattning även bör vara inrättad i andra större städer och kommuner.

Utskottet anser det även vara väsentligt, att en effektivisering av hälsovårdstillsynen
på länsplanet kan komma till stånd. Det av ÖHS-kommittén
förordade och av departementschefen tillstyrkta förslaget att utbygga det
nuvarande systemet med förste provinsialläkare till en länsläkarinstitution
synes vara en ändamålsenlig lösning, och utskottet kan för sin del
biträda detta förslag.

Beträffande personalorganisationen för den föreslagna länsläkarinstitutionen
har departementschefen förordat, att denna skulle omfatta förutom
länsläkare även biträdande länsläkare och länshälsovårdskonsulenter.
ÖHS-kommittén hade även föreslagit inrättande av särskilda befattningar
som länssköterska, och sådana tjänster har även förordats i motionerna
1:719 och 11:863. Vid remissbehandlingen av kommitténs förslag
har dock starkt skiljaktiga meningar framkommit rörande sistnämnda
befattningar. Med hänsyn till rådande sjuksköterskebrist och i avbidan
på närmare utredning om vilka insatser en sådan befattningshavare skulle
kunna göra inom länsläkarinstitutionen har departementschefen icke heller
varit beredd att förorda länsskötersketjänsterna. På de av departementschefen
anförda skälen anser även utskottet, att länsläkarinstitutionen
tills vidare bör omfatta länsläkare, biträdande länsläkare och länshälsovårdskonsulenter,
och utskottet avstyrker sålunda yrkandet i motionerna
I: 719 och II: 863. Mot de föreslagna uppgifterna för de nu nämnda
befattningshavarna liksom deras löneställning har utskottet icke funnit
anledning till erinran. Den nya organisationen bör, såsom föreslagits, utbyggas
successivt med början från och med budgetåret 1962/63.

Under åberopande av det anförda, och då Kungl. Maj :ts förslag i övrigt
icke föranlett anledning till erinran eller särskilt uttalande, hemställer
utskottet,

I. att riksdagen må

a) besluta, att huvudmannaskapet för tjänsteläkarväsendet
skall i den omfattning och på de villkor, som för -

8

Statsutskottets utlåtande nr 186 år 1961

ordats av departementschefen i statsrådsprotokollet över
inrikesärenden för den 20 oktober 1961, överföras till landstingen
från och med den 1 juli 1963;

b) godkänna de grunder för statsbidrag till ett landstingskommunalt
provinsialläkarväsende, som departementschefen
i berörda statsrådsprotokoll förordat;

c) bemyndiga Kungl. Maj:t att utfärda ny provinsialläkartaxa
enligt av departementschefen i berörda statsrådsprotokoll
angivna grunder;

d) med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag
å motionerna 1:719 och 11:863 godkänna de riktlinjer
för förstärkning av den omgivningshygieniska tillsynen
på det lokala och regionala planet, som förordats av departementschefen
i berörda statsrådsprotokoll;

II. att motionerna 1:718 och 11:864 icke må föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 5 december 1961

På statsutskottets vägnar:

EMIL NÄSSTRÖM

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Boman, Einar
Persson, Ivar Johansson, Birger Andersson, fröken Andersson, herrar Axel
Johannes Andersson, Thun, Per Jacobsson, Ragnar Bergh, Rikard Svensson,
Söderberg, Nils Theodor Larsson och Bertil Petersson; samt

från andra kammaren: herrar Petterson i Degerfors, Gustafsson i
Stockholm, Karlsson i Olofström, Svensson i Stenkyrka, Mellqvist, fru Lewén-Eliasson,
fröken Elmén, fröken Olsson, herrar Johansson i Norrköping,
Gustafsson i Skellefteå, fröken Karlsson, herrar Andersson i Knäred,
Fagerlund, Löfroth och Bohman.

Reservationer

1) av herr Söderberg

2) av fröken Elmén

3) av fröken Karlsson

4) av herr Andersson i Knäred.