Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1961

1

Nr 183

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utbildningen
av samhällsplanerare.

(2:a avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av fru
Hamrin-Thorell m. fl. (I: 203) och den andra inom andra kammaren av fröken
Elmén m. fl. (II: 304), har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte anhålla om utredning beträffande utbildning för arkitekter och
andra samhällsplanerare vad det gäller såväl grundutbildning som fortbildning.

Beträffande motiveringen för det motionsvis gjorda yrkandet får utskottet
hänvisa till motionen II: 304.

I propositionen 1960: 119 förordade chefen för ecklesiastikdepartementet,
att en kommitté skulle tillkallas med uppgift att successivt framlägga förslag
om differentiering av studiegången vid de båda filosofiska fakulteterna,
varvid det enligt departementschefen troligen komme att bli aktuellt att
pröva frågan om olika former för blandad humanistisk och naturvetenskaplig
utbildning samt även för blandad filosofisk och annan utbildning. I samband
härmed ansåg departementschefen, att anledning förelåg att överväga
om utbildningen rörande samhällsplaneringens metodik och problem borde
prövas av nämnda kommitté eller om detta borde ske i annan ordning.

I motionerna I: 656 och II: 817 vid 1960 års riksdag hade hemställts, att
riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning av frågan
om inrättande av en professur i omförmälda ämnesområde och en särskild
akademisk utbildningslinje för samhällsplanerare.

Särskilda utskottet anförde i denna fråga (uti. 1960: 1), att utskottet med
hänsyn till behovet av att tillskapa möjligheter för humanistiskt och naturvetenskapligt
skolad arbetskraft att erhålla sysselsättning utanför lärarbanan
ansåg det synnerligen angeläget, att den av departementschefen föreslagna
utredningen komme till stånd. Utskottet, som icke var berett att tillstyrka
bifall till det i motionerna I: 656 och II: 817 gjorda yrkandet, förutsatte
emellertid att de i motionerna berörda frågorna skulle komma att upptagas
till bedömande av nämnda kommitté eller till omprövning i annat
lämpligt sammanhang.

Bilxang till riksdagens protokoll 1961. 6 samt. Nr 183

2

Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1961

Den 3 juni 1960 tillkallades sakkunniga för att verkställa utredning och
avgiva förslag angående anordnande av nya former för utbildning helt eller
delvis inom filosofisk fakultet (KNUFF). Enligt direktiven borde utredningsarbetet
bland annat innefatta en undersökning av förutsättningarna
för att kombinera humanistisk och matematisk-naturvetenskaplig utbildning
liksom också filosofisk och viss teknisk utbildning. Vidare borde de
sakkunniga ta upp till prövning spörsmålet om samhällsplanerarutbildning.

över motionerna 1:203 och 11:304 har statsutskottet i vederbörlig ordning
inhämtat yttranden från överstyrelsen för de tekniska högskolorna,
statens råd för byggnadsforskning, statens råd för samhällsforskning, kanslern
för rikets universitet och akademien för de fria konsterna.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna har i sitt yttrande bland annat
anfört följande.

Behovet av en förstärkning av arkitektutbildningen i syfte att göra de
studerande bättre skickade att efter avgångsexamen handlägga ifrågavarande
planeringsuppgifter har sedan länge uppmärksammats vid de tekniska
högskolorna. Den förbättring av arkitektutbildningen, som av denna
anledning påbörjats vid högskolorna och alltjämt pågår, har till syfte bland
annat att öka de studerandes insikter på de för samhällsplaneringen väsentliga
humanistiska och samhällsvetenskapliga områdena och synes således
ligga helt i linje med de i motionerna framlagda synpunkterna. För att
ifrågavarande del av undervisningen skall kunna erhålla en tillfredsställande
omfattning erfordras emellertid en ytterligare förstärkning av arkitekturavdelningarnas
lärarkrafter.

Från såväl tekniska högskolan i Stockholm som Chalmers tekniska högskola
har påpekats, att med bibehållande av den nuvarande studietiden på
fyra år och med tyngdpunkten i arkitektutbildningen alltjämt lagd på planeringen
och formgivningen av byggnader föreligga vissa svårigheter att i
större utsträckning öka den nuvarande undervisningen under högskoletiden
i de samhällsplaneringen berörande humanistiska och samhällsvetenskapliga
ämnena. Av denna anledning torde fortbildningskurser för dem, som
efter avlagd avgångsexamen ägna sig åt samhällsplanering, bli av stor betydelse.
Sådana kurser förekomma redan nu vid tekniska högskolan i Stockholm.
Enligt vad överstyrelsen under hand inhämtat har det till byggnadsstyrelsen
knutna rådet för översiktlig planläggning under föregående
år påbörjat en utredning, som avser att klarlägga behovet och utformningen
av vidareutbildningen för samhällsplanerare.

Sammanfattningsvis har överstyrelsen framhållit, att de med olika former
av samhällsplanerarutbildning förenade spörsmålen redan är föremål
för utredning och att de synpunkter som framförts i de ifrågavarande motionerna
därvid torde komma att uppmärksammas. Något behov av ytterligare
utredning inom förevarande område syntes därför enligt överstyrelsens
åsikt för närvarande ej föreligga.

Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1961

3

Statens råd för byggnadsforskning har bland annat anfört följande.

Samhällsplanering har dels en abstrakt, dels en konkret betydelse. Utbildningen
av samhällsplanerare för konkret planering har hittills i vissa
avseenden varit otillfredsställande, framför allt i fråga om översiktsplanering.
En viss omläggning av kurserna har diskuterats bl. a. i samband med
utarbetandet av kursplaner för planerad teknisk högskola i Lund. Vissa
utbildningsalternativ är för närvarande under utredning.

En prognos där den framtida arbetsvolymen inom samhällsplaneringen
samt behovet av planerare inom olika arbetsmoment uppskattas är önskvärd.

Det framtida samhället kommer sannolikt att ställa högre krav på utbildning
inom olika områden. En förlängning av grundutbildningen vid de tekniska
högskolorna kan därvid bli alltmer aktuell.

En utbyggnad av den högre undervisningen i ämnet stadsbyggnad är
angelägen.

En utbildning vid särskild samhällsplaneringslinje kan ur vissa synpunkter
vara fördelaktig.

Samhällsplaneringens problem studeras från olika utgångspunkter vid
olika läroanstalter. Rådet anser att ett utökat samarbete i syfte att skaffa
ett ökat underlag av forskare och i fältet verksamma planerare med insikter
i den konkreta planeringens metodik är önskvärt.

Inom rådets verksamhet ingår att följa behovet av samhällsplaneringsforskning
och därvid också ägna uppmärksamhet åt utbildningsfrågor. Rådet
anser dock att resultatet av redan igångsatta utredningar bör avvaktas
innan ytterligare utredningar i dessa frågor påbörjas.

Kanslern för rikets universitet erinrar i sitt yttrande därom, att akademien
för de fria konsterna gjort underdånig framställning om anordnande
vid konsthögskolan av viss fortbildning, i främsta rummet för arkitekter
samt om inrättande därstädes av en professur i stadsbyggnadskonst. Akademien
hade tänkt sig att sedan professuren kommit till stånd och tillsatts
samt erfarenhet av den första tidens verksamhet vunnits skulle de frågor
som sammanhängde med en eventuell utbyggnad av professuren och motsvarande
ökning av forsknings- och utbildningsresurserna vid de samhällsvetenskapliga
institutionerna vid andra lärosäten jämte därtill hörande
samordningsfrågor göras till föremål för ytterligare utredning.

I sitt utlåtande över ifrågavarande framställning anförde kanslern bland
annat följande.

Akademiens för de fria konsterna föreliggande framställning berör problem,
som enligt min mening icke lämpligen kunna upptagas till prövning
och avgörande isolerade från övriga med samhällsplanerarutbildningen sammanhängande
spörsmål. De frågekomplex, som aktualiserats beträffande
denna utbildning och delvis redan äro föremål för utredning, synas mig böra
i största möjliga utsträckning upptagas till övervägande i ett sammanhang.
Med hänsyn till vad särskilda utskottet vid 1960 års riksdag uttalat och på
grund av de för kommittén för nya utbildningslinjer vid de filosofiska fakulteterna
givna direktiven torde det ligga närmast till hands, att till denna
kommittés prövning jämväl hänskjuta konstakademiens ovannämnda framställning.
Jag får därför förorda att förevarande ärende måtte överlämnas

4

Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1961

till kommittén för att tagas i övervägande vid fullgörande av det kommittén
givna uppdraget. Jag vill dock härvid ifrågasätta huruvida icke kommittén
vid sådant förhållande lämpligen borde förstärkas med expertis på
det arkitektoniska området.

Från de synpunkter kanslern har att företräda finner kanslern med hänsyn
till föreliggande förhållanden anledning saknas för riksdagen att i enlighet
med vad i motionerna I: 203 och II: 304 föreslagits anhålla om utredning
rörande berörda frågor.

Akademien för de fria konsterna har i huvudsak anfört följande.

De i detta sammanhang aktuella frågorna angående organisationen av samarbetet
mellan olika ämnesområden samt gränsdragningen mellan grundutbildning
och efterutbildning är av komplicerad art, motsvarande den komplexitet
som med tiden kommit att karaktärisera samhällsbyggandet som
fackområde. Enligt akademiens mening talar därför starka skäl för en allsidig
och klargörande utredning av dessa problem. För egen del vill akademien
hänvisa till den utredning med förslag till anordnande av en professur
i stadsbyggnadskonst vid konsthögskolan, som akademien framlagt i skrivelser
den 2 oktober och 10 november 1959 och där icke bara de arkitektutbildningen
näraliggande behoven belysts utan även samarbetsfrågor över
hela det rikt nyanserade arbetsfält, som samhällsbyggandet utgör, översiktligt
berörts.

I nära anknytning till de av akademien upptagna frågorna har förslag
framförts från åtskilliga håll, som bör bli beaktade vid en kommande utredning.
Vid en sådan är det emellertid av vikt, att dess i detta sammanhang
betydelsefulla syfte — utbildning av samhällsplanerare — icke bortskymmes
av andra, universitetsutbildningen i allmänhet berörande aspekter.

Akademien anser, att arkitekterna bör få en efter vissa års praktik insatt
efterutbildning.

Vid konsthögskolans arkitekturskola äger redan nu en sådan efterutbildning
av arkitekter rum, varvid även undervisning i stadsbyggnadskonst
lämnas som ett i och för sig nödvändigt led i huvudämnet arkitektur och
i nära samarbete även med ämnena arkitekturhistoria och trädgårdskonst.
Högskolans resurser är emellertid otillräckliga med hänsyn till stadsbyggnadsämnets
betydelse, det särskilda, starkt dokumenterade behovet
av efterutbildning i just detta ämne och den väntade ökningen av elevkadrarna
med anledning av nu genomförd fördubbling av utbildningskapaciteten
vid de tekniska högskolorna. Genom tillkomsten av ännu en teknisk
högskola i Lund framhäves ytterligare behovet av ökade resurser vid en
för landet gemensam institution för efterutbildning av arkitekter.

Akademien vill vidare framhålla, att de fria studieformer, som är naturliga
vid en skola som konsthögskolan, särskilt väl lämpar sig för det vidgade
samarbete över grundutbildningens snävare fackgränser, som motionärerna
efterlyser. För att dessa möjligheter rätt skall kunna utnyttjas fordras
emellertid tillgång på licentiandstipendier, som kan medge fördjupade studier
och bearbetning av forskningsområden, av betydelse för en aktiverad
och bättre samordnad samhällsplanering.

Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1961

5

Sammanfattningsvis vill akademien varmt tillstyrka den av motionärerna
föreslagna utredningen; den bör enligt akademiens mening till sitt ändamål
klart avgränsas till utbildning och forskning inom samhällsbyggandets
område och komma till stånd utan hinder av andra, universitetsutbildningen
i allmänhet berörande utredningar. Akademien vill emellertid med hänvisning
till bl. a. vad ovan sagts framhålla nödvändigheten av att i varje fall
ökade resurser för stadsbyggnadsundervisningen vid konsthögskolan snarast
kommer till stånd. Det bör bl. a. ankomma på utredningen att ta ställning
till i vilken utsträckning dessa resurser bör utnyttjas i ett större sammanhang.

Utskottet. De i motionerna I: 203 och II: 304 berörda frågorna äro av stor
samhällelig betydelse och avse problemkomplex av komplicerad och svårbedömd
art.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår och av remissyttrandena
inhämtas äro de med olika former av samhällsplanerarutbildning förenade
spörsmålen för närvarande föremål för utredningar eller äro avsedda att
ytterligare utredas. Akademien för de fria konsterna har framhållit, att
de i detta sammanhang aktuella frågorna angående organisationen av samarbetet
mellan skilda ämnesområden samt gränsdragningen mellan grundutbildning
och efterutbildning äro av komplicerad natur, varför en allsidig
och klargörande utredning av dessa problem borde komma till stånd.
Kanslern för rikets universitet har i anledning av akademiens framställning
om inrättande vid konsthögskolan av en professur i stadsbyggnadskonst
och anordnande därstädes av viss fortbildning, främst för arkitekter,
icke funnit lämpligt att dessa frågor upptoges till prövning och avgörande
isolerade från övriga med sainhällsplanerarutbildningen sammanhängande
spörsmål. Kanslern har för sin del funnit det ligga närmast till hands att
ifrågavarande framställning skulle hänskjutas till prövning av kommittén
för nya utbildningslinjer vid de filosofiska fakulteterna, som enligt givna
direktiv hade att upptaga sainhällsplanerarutbildningen till närmare utredning.

Då såsom ovan nämnts ifrågavarande utbildningsspörsmål redan äro
föremål för utredningar eller överväganden i olika sammanhang saknas
enligt utskottets mening anledning för riksdagen att på sätt i de föreliggande
motionerna I: 203 och II: 304 påyrkats i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
om särskild utredning i ärendet. Däremot finner utskottet starka skäl tala
för att de problemkomplex, som aktualiserats beträffande samhällsplanerarutbildningen
och övriga i samband därmed stående frågor, komma att
upptagas till prövning i ett vidare sammanhang. Kungl. Maj :ts uppmärksamhet
har fästs på önskvärdheten härav, och utskottet förutsätter att
Kungl. Maj :t överväger vilka åtgärder, som böra vidtagas i syfte att på
lämpligt sätt uppnå den samordning av utredningsfrågorna som kan befinnas
påkallad.

6 Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1961

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att motionerna I: 203 och II: 304 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 5 december 1961

På statsutskottets vägnar:

EMIL NÄSSTRÖM

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Boman, Einar
Persson, Ivar Johansson, Birger Andersson, fröken Andersson, herrar Axel
Johannes Andersson, Thun, Per Jacobsson, Ragnar Bergh, Rikard Svensson,
Söderberg, Nils Theodor Larsson och Bertil Petersson; samt

från andra kammaren: herrar Petterson i Degerfors, Gustafsson i
Stockholm, Karlsson i Olofström, Svensson i Stenkyrka, Ståhl, Eliasson i
Sundborn, Mellqvist, fru Lewén-Eliasson, fröken Elmén, fröken Olsson, herr
Johansson i Norrköping, fröken Karlsson, herrar Fagerlund, Löfroth och
Bohman.

Reservation

av fröken Elmén.

IUUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM 61
108469