Statsutskottets utlåtande nr 165 år 1961

5

Nr 165

Utlåtande i anledning av väckta motioner om statlig konsumentupplysning
och konsumentvaruforskning.

(1 :a avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Virgin (I: 194) och den andra inom andra kammaren av herr Bohman
m. fl. (II: 277), har hemställts, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t hemställa
om utredning om omfattningen av och formerna för statens insatser
i fråga om konsumentupplysning och konsumentvaruforskning.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande, hänvisas
till motionen II: 277.

Utskottet. Vad beträffar den i motionerna berörda frågan om den statliga
konsumentupplysningens mål och medel — formerna för och omfattningen
av statens stöd och verksamhet på detta område — vill utskottet erinra om
att denna fråga berördes i propositionen nr 86 till innevarande års riksdag
angående effektivisering av verksamheten på pris- och konkurrensområdet.
I nämnda proposition uttalades, att upplysningsverksamheten på prisområdet
hade av 1960 års prisövervakningskommitté — vars förslag lågo till
grund för propositionen — ägnats största uppmärksamhet. Det framhölls
därvid, att en omfattande konsumentupplysning utgjorde ett viktigt led i
en effektiv prisövervakning. Av väsentlig betydelse vore att åstadkomma
en objektiv och allsidig upplysning om pris, kvalité och service. Detta förutsatte
ett nära samarbete mellan de statliga organ, som handhade olika
undersökningsuppgifter. Det underströks, att de statliga organens huvuduppgift
vore att lägga fram ett vederhäftigt och för olika ändamål lämpligt
utformat grundmaterial, medan det normalt borde få ankomma på organisationer
och andra förmedlingsorgan att bearbeta och på skilda vägar föra
ut informationerna till konsumenterna. Riksdagen beslöt i anslutning härtill,
förutom vissa smärre organisatoriska ändringar, en betydande personalförstärkning
inom pris- och kartellnämnden.

Enligt motionerna bör undersökning ske rörande den lämpligaste arbetsfördelningen
mellan konsumentinstitutet och andra statliga institutioner
å ena samt näringslivets forsknings- och utredningsorgan å den andra
sidan. Utskottet vill erinra om att ett sådant samarbete redan nu sker. Däremot
kan det enligt utskottets mening ifrågasättas, om det med hänsyn till
de krav, som från statlig sida måste ställas på en objektiv och av produ -

6

Statsutskottets utlåtande nr 165 år 1961

centintressen oberoende forsknings- och upplysningsverksamhet, är möjligt
att åstadkomma någon decentralisering i den mera utsträckta omfattning,
som i motionerna avses.

I motionerna har vidare ifrågasatts, om icke varudeklarationsnämnden
lämpligen borde överföras till konsumentinstitutet. Utskottet vill erinra om
att nämnden är ett samarbetsorgan, till vilket utgår statsbidrag men därutöver
betydande bidrag från näringslivet. Nämnden arbetar med olika kommittéer,
bestående av teknisk expertis,, representanter för näringslivet och
konsumenter. Såvitt utskottet kunnat finna, har den nuvarande ordningen
på detta område fungerat tillfredsställande.

Utskottet vill erinra om att motioner av i huvudsak samma innehåll som
i de nu föreliggande voro föremål för prövning av 1959 års riksdag (statsutskottets
utlåtande nr 10, punkt 36) utan att då föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Utskottet vill framhålla, att det givetvis efter hand kan uppstå behov
av att i ett eller annat hänseende företaga ändringar med hänsyn till successivt
vunnen erfarenhet. Utskottet förutsätter, att Kungl. Maj :t alltjämt
med uppmärksamhet följer utvecklingen på här ifrågavarande område. Någon
utredning, såsom i de föreliggande motionerna föreslagits, torde med
hänsyn härtill och till vad utskottet i det föregående anfört icke vara påkallad.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att motionerna I: 194 och 11:277 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 21 november 1961

På statsutskottets vägnar:

ERNST V. STAXÄNG

Närvarande: se under utlåtandet nr 164.

Reservation

av fröken Andersson, herrar Ragnar Bergh, Staxäng och Nilsson i
Göingegården, vilka ansett att utskottet bort tillstyrka motionerna I: 194
och 11:277 och att därför utskottets yttrande och hemställan bort ha följande
lydelse:

»Genom beslut av 1956 års riksdag genomfördes en väsentlig förstärkning
av det statliga stödet åt forskning och upplysning på konsumentvaru -

Statsutskottets utlåtande nr 165 år 1961

7

området. Såsom i de föreliggande motionerna erinrats om ställde sig ett
stort antal myndigheter och organisationer kritiska mot det till grund för
omorganisationen liggande utredningsresultatet. Det framhölls därvid, att
omorganisationen icke hade föregåtts av en tillräcklig analys av de principiella
och praktiska problem, som sammanhängde med en i statlig regi
bedriven konsumentupplysning.

Den erfarenhet, som vunnits av den hittills bedrivna verksamheten, synes
utskottet ge belägg för den kritik, som sålunda framfördes. I motionerna
ha enligt utskottets mening också anförts starka skäl för en omprövning
och anpassning av de statliga insatserna på detta område. Sålunda böra den
statliga konsumentupplysningens mål och medel klarläggas, detta ej minst
med hänsyn till den differentiering av varumarknaden, som redan skett
och som kommer att fortsätta i ökad takt. Det synes även angeläget, att en
undersökning sker rörande den lämpligaste arbetsfördelningen mellan konsumentinstitutet
och andra statliga eller statsunderstödda institutioner å
ena sidan samt näringslivets forsknings- och utredningsorgan å den andra
sidan. Utskottet anser nämligen, att åtskilliga av de uppgifter, som för närvarande
utföras helt eller delvis med statsmedel, borde kunna anförtros
näringslivet. Det ligger nämligen, såsom i motionerna anförts, i näringslivets
eget intresse att genom inom respektive branscher verksamma organ
bedriva en objektiv, utvecklingsbefrämjande kvalitetsforskning och konsumentupplysning.
Det bör undersökas, huruvida icke den omfattande forsknings-
och försöksverksamhet, som bedrives inom de enskilda företagen,
skulle kunna nyttiggöras i större utsträckning än vad som nu är fallet.
Även formerna för den statliga konsumentupplysningen böra omprövas. Såsom
i motionerna anförts bör särskild vikt tillmätas den upplysningsverksamhet,
som bedrives som ett led i skolutbildningen.

Med hänsyn härtill och till vad i motionerna i övrigt anförts vill utskottet
föreslå tillsättandet av en förutsättningslös utredning rörande såväl
konsumentforskning som konsumentupplysning. Denna utredning bör vara
allsidigt sammansatt.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 194 och
II: 277, hos Kungl. Maj :t hemställa om utredning om omfattningen
av och formerna för statens insatser i fråga om konsumentupplysning
och konsumentvaruforskning.»