Andra lagutskottets utlåtande nr 71 år 1961

1

Nr 71

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående bemyndigande
för Kungl. Maj:t att i vissa fall utfärda förbud för
svenska rederier att utlämna dokument till utländska
myndigheter.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 495 i första kammaren av herr Gorihon
och fröken Andersson samt nr 587 i andra kammaren av fröken Karlsson
och herr Carlsson i Göteborg.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte anhålla om förslag till »fullmaktslagstiftning
med bemyndigande för Kungl. Maj:t att utfärda förbud för svenska rederier
att till utländska myndigheter utlämna dokumentation eller andra upplysningar
i sådana fall, då den utländska myndighetens begäran om dylik
dokumentation eller dylika upplysningar överskrider vad som mot bakgrund
av gällande folkrättslig uppfattning eller eljest kan anses tillbörligt.»

Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sin hemställan
får utskottet, i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa
till motionen 1:495.

Över motionerna har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver
inhämtat yttrande från kommerskollegium. Yttrande har därjämte
på utskottets begäran avgivits av Sveriges redareförening. Vid yttrandet
från kommerskollegium har fogats yttranden av handelskamrarna i Stockholm,
Göteborg, Gävle och Skåne samt Sveriges allmänna exportförening.

Inledning

Motionerna har föranletts av vissa lagbestämmelser i USA, som berör bl.a.
icke-amerikanska rederier.

Enligt en år 1916 antagen lag, the Shipping Act, har amerikanska myndigheter
rätt att fordra att utländska rederier företer dokumentation angående
fraktavtal m. m. Denna rätt har fram till 1950-talet utnyttjats i mycket
obetydlig utsträckning. På senare tid har emellertid en förändring inträtt,
och de amerikanska myndigheterna begär numera att få del av dokumentation
i stor omfattning. Samtidigt därmed har förberedelser vidtagits för att
i olika avseenden skärpa bestämmelserna i Shipping Act. Åtskilliga euro Biliang

till riksdagens protokoll 1961. 9 samt. 2 avd. Nr 71

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 71 år 1961

peiska stater har reagerat mot dessa amerikanska åtgärder, som uppfattats
som ett led i en mot utländsk sjöfartsnäring riktad politik, och i ett flertal
diplomatiska framställningar, bl. a. från Sverige, har protester avgivits till
USA.

Trots denna reaktion utanför USA antog representanthuset i våras en
lag angående ändring i Shipping Act, den s. k. Bonnerbillen. Genom denna
utvidgades rederiernas skyldighet att förete dokumentation. De amerikanska
myndigheterna tillädes sålunda rätt att ta del av all dokumentation i
rederiets hemland. Vidare infördes genom Bonnerbillen i denna lydelse
vissa bestämmelser, som syftade till att förbjuda de s. k. linjekonferenserna.
Dessa innebär i huvudsak, att rederier sysselsatta med linjefart på
samma eller angränsande leder samlas till konferenser, på vilka överenskommelser
träffas om frakttariffer, som alla konferensmedlemmar skall
följa. I konferenserna ingår även amerikanska rederier. Anledningen till
dessa bestämmelser var, att konferenserna på åtskilliga håll i USA uppfattades
som stridande mot den amerikanska trust- och kartellagstiftningen.

Då Bonnerbillen därefter togs upp till behandling i senaten, inkallades
företrädare för olika linjekonferenser och utländska sjöfartsintressen till
s. k. hearings, en form av muntligt remissförfarande. Bland dessa företrädare
var också en representant för svensk rederinäring och för linjekonferenser,
i vilka svenska rederier är medlemmar. Vid dessa hearings framfördes
starka invändningar mot ett flertal stadganden i Bonnerbillen och framlades
förslag till modifiering av bestämmelserna i åtskilliga avseenden. Det
kan också nämnas att förevarande motioner blev företedda inför senaten.
Till följd härav vidtog senaten vissa ändringar i lagen. Bestämmelsen om
företeende av dokumentation mildrades sålunda och vidare förklarades
genom särskild förordning linjekonferenserna tills vidare lagliga. Den nya
lagen antogs definitivt den 3 oktober 1961.

Beträffande skyldigheten att förete dokumentation föreskriver lagen i dess
nya lydelse följande: Det åligger varje rederi, såväl inhemskt som utländskt,
att omedelbart inge till vederbörande amerikanska sjöfartsmyndighet avskrift
av alla sådana avtal med annat rederi eller person som är underkastad
lagen, vilka fastställer eller reglerar fraktpriser och passageraravgifter; föreskriver
särskilda priser eller förmåner; kontrollerar, reglerar, hindrar eller
omöjliggör konkurrens; fördelar vinster, förluster eller trafik; fördelar hamnar
eller på annat sätt inskränker antalet och arten av seglingar mellan
hamnar; begränsar eller reglerar omfattningen och slaget av last och passagerare,
som skall transporteras; eller på något sätt sörjer för en samarbetsordning
av exklusivt eller privilegierat slag. Med avtal likställes i lagen andra
överenskommelser, överläggningar och uppgörelser.

Det må i detta sammanhang nämnas att även andra länder än USA enligt
uppgift avkräver utländska rederier dokumentation, bl. a. sydamerikanska,
latinamerikanska och asiatiska stater.

Andra lagutskottets utlåtande nr 71 år 1961

3

Frågan om åtgärder i anledning av Bonnerbillen har varit föremål för
behandling inom den till OECD hörande sjöfartskoinmittén. Vid dess sammanträde
i Paris den 2—4 oktober i år beslöts att avvakta hur Bonnerbillen
skulle komma att tillämpas, innan vidare åtgärder vidtogs.

I motionerna uppges, att lagstiftning föreligger i Nederländerna och Italien,
enligt vilken där hemmahörande rederier är förhindrade att lämna
de amerikanska myndigheterna den begärda dokumentationen, samt att
brittiska regeringen vidtagit vissa åtgärder till stöd för de brittiska rederierna.
Utskottet har endast lyckats erhålla uppgifter angående lagstiftningen
i Nederländerna. Enligt den nederländska lagen om ekonomisk konkurrens
är det sålunda förbjudet, såvida inte ministrarna (motsvarar det svenska
uttrycket Kungl. Maj:t) medgivit undantag eller dispens, att rätta sig
efter lag eller beslut i annan stat, som angår reglering av konkurrens, dominerande
företag och konkurrensbegränsning. I en kommentar till bestämmelsen
uttalas, att det även i de fall, där sådan lag eller sådant beslut i och
för sig står i överensstämmelse med internationell lag men kommer i konflikt
med nederländsk lag, den nederländska lagen skall vara avgörande. Fall är
emellertid tänkbara då någon konflikt med rättsprinciper i nederländsk
lag inte uppkommer. För sådana skall ministrarna kunna medgiva undantag.

Motionerna m. m.

I motionerna understrykes, att de amerikanska myndigheterna fordrar
att få del av utländska rederiers dokument i oerhört stor utsträckning.
Som exempel nämnes att ett rederi skulle ha mottagit krav på företeende av
18 000 dokument. Vidare framhålles att kraven avser även dokument, som
finns utanför USA, och dokument, som inte berör trafik med USA. Efter
att ha erinrat om den lagstiftning som föreligger i Nederländerna och Italien,
fortsätter motionärerna:

Det är önskvärt att även i vårt land ha bestämmelser, enligt vilka de
svenska myndigheterna kan förbjuda svenska rederier att till utländska
myndigheter lämna upplysningar i sådana fall, då den utländska myndighetens
yrkande överskrider vad som mot bakgrund av gällande folkrättslig
uppfattning eller eljest kan anses tillbörligt. Dylik lagstiftning saknas för
närvarande i vårt land. Däremot hade vi under det senaste världskriget
bestämmelser i den s. k. krigshandelslagen, vilka öppnade möjligheter till
likartade förbud. Mot bakgrunden av vad som nu inträffat i USA finns det
anledning att öppna möjlighet för de svenska myndigheterna att utfärda
förbud av ovan omförmäld art. Lagstiftningen bör lämpligen utformas som
en fullmaktslag.

Angående den i motionerna omnämnda krigshandelslagen må anmärkas
följande.

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 71 år 1961

Efter mönster av den under första världskriget gällande krigshandelslagen
utfärdades 1939 en lag angående vissa utfästelser rörande införsel och utförsel
av varor m. m. Enligt denna ägde Kungl. Maj :t förordna, för viss tid
eller tills vidare, att utfästelse som innebar inskränkning i friheten att till
riket införa eller ur riket utföra eller inom riket förfoga över varor eller
att fortskaffa eller eljest befordra varor till eller från riket eller inom riket
skulle, där inskränkningen var eller kunde antagas vara av beskaffenhet
att tjäna främmande makts intresse, icke vara gällande med mindre tillstånd
till utfästelsen lämnats. Syftet med lagen var tvåfaldigt, nämligen
dels att lägga enskildas ekonomiska utfästelser gentemot främmande makt
under svensk kontroll, dels att kriminalisera olika former av medverkan
vid utländsk övervakning av det svenska näringslivet (handelsspionage).
Områden av näringslivet, där lagen hade betydelse, var bl. a. rederirörelse
och spedition. Lagen upphörde att gälla vid utgången av juni 1947.

Remissyttrandena

Motionerna har fått ett positivt bemötande vid remissbehandlingen.

Kommerskollegium anser det angeläget att åtgärder vidtages från officiellt
svenskt håll för att bistå de svenska redarna att avvisa sådana från
utländska myndigheter ställda krav på upplysningar och dokumentation,
som går längre än som kan anses rimligt eller tillbörligt. Kollegium finner
det naturligt att detta bistånd i första hand lämnas genom diplomatiska
framställningar i saken och anser det inte uteslutet att rättelse kan vinnas
på sådant sätt. Kollegium fortsätter:

Frånsett de principiella betänkligheter som kunna anföras mot att den
svenska statens bistånd skulle få formen av lagstiftning, finner kollegium
det tveksamt om en dylik åtgärd kan bli effektiv, eftersom myndigheterna
i det främmande landet genom motåtgärder kunna förhindra att syftet med
lagstiftningen uppnås. Kollegium vill emellertid icke motsätta sig att en
fullmaktslag tillskapas såsom en beredskapsåtgärd i avvaktan på de närmare
undersökningar i saken som uppenbarligen äro erforderliga.

Exportföreningen och de förenämnda handelskamrarna har i stort sett
vitsordat uppgifterna i motionerna och framhållit de betydande kostnader
och det merarbete som de svenska rederierna åsamkas genom de amerikanska
åtgärderna. Stockholms handelskammare anser det tveksamt huruvida
man kan komma till rätta med problemet med lagstiftning, medan exportföreningen
och de övriga handelskamrarna tillstyrker motionsyrkandet.

Sveriges redareförening tillstyrker också att en lagstiftning av föreslaget
innehåll kommer till stånd. Föreningen framhåller, att de amerikanska
statsmakterna sedan länge sökt hjälpa den egna rederinäringen i den internationella
konkurrensen genom subsidiegivning och flaggdiskriminerande
åtgärder. USA-fartyg har sålunda företrädesrätt i fråga om de mycket om -

Andra lagutskottets utlåtande nr 71 år 1961

5

fattande varutransporter, som finansieras av amerikanska staten inom
ramen för hjälpprogrammen. Vidare har det startats en stort upplagd propagandakampanj,
som syftar till att exportörer och importörer i USA skall
ge företräde åt amerikanskt tonnage. Lagstiftningsåtgärder har också vidtagits
för reglering av linjekonferensernas arbete. Föreningen fortsätter:

Samtliga de nu nämnda åtgärderna ingå som led i en enhetlig, centralt
dirigerad kampanj, varigenom man åsyftar att i stor utsträckning undantränga
utländskt tonnage från trafiken på USA. Åtgärderna ha nått en sådan
intensitet, att de på vissa håll betecknats som ett sjöfartskrig mot speciellt
de västeuropeiska sjöfartsländerna. Det är vid dylikt förhållande naturligt,
att man i dessa länder — däribland Sverige — ser sig om efter möjligheter
att skydda sina sjöfartsintressen på USA.

I den fråga, som beröres i motionerna, nämligen utlämnandet av dokument,
ha vissa europeiska länder redan — såsom motionärerna framhålla
— utfärdat lagstiftning. På allra senaste tiden har även i andra europeiska
länder initiativ tagits från sjöfartsnäringens respektive statsmakternas sida
för att åstadkomma liknande lagstiftning. Det synes önskvärt, att vi även i
Sverige tillvarataga våra sjöfartsintressen på detta sätt.

Utskottet

Såsom framgår av den tidigare redogörelsen har de amerikanska myndigheterna
under senare år vidtagit åtgärder i olika avseenden, som riktar sig
mot icke-amerikanska rederier. I förevarande motioner pekas på de skärpta
kraven på företeende av dokumentation. Dessa krav förorsakar svenska rederier,
som bedriver trafik på USA, betydande olägenheter, bl. a. i form av
ökade kostnader, och kan ses som ett led i en amerikansk politik att främja
de inhemska rederierna på de utländska rederiernas bekostnad. Åtgärderna
har väckt reaktion i åtskilliga stater, och i ett flertal diplomatiska framställningar,
bl. a. från Sverige, har protester avgivits till USA. Detta har resulterat
i att det lagförslag angående skärpning av ifrågavarande bestämmelser,
som behandlats av den amerikanska kongressen innevarande år, i skilda
hänseenden mildrats. I den lag som definitivt antagits den 3 oktober i år,
Bonnerbillen, är emellertid intagen en bestämmelse om tämligen vidsträckt
skyldighet för rederier att förete dokumentation.

I motionerna hemställes om lagstiftning, enligt vilken svenska myndigheter
kan förbjuda svenska rederier att till utländska myndigheter utlämna
dokumentation eller andra upplysningar i sådana fall då den utländska
myndighetens begäran om dokumentation eller upplysningar överskrider
vad som mot bakgrund av gällande folkrättslig uppfattning eller eljest kan
anses tillbörligt.

Utskottet finner det angeläget, att svenska rederier erhåller statsmakternas
stöd vid hävdandet av sina sjöfartsintressen på främmande länder, i den
mån dessa vidtager mot svenska rederier riktade åtgärder, som får anses
strida mot sedvanliga normer för internationell sjöfart. Med hänsyn till den

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 71 år 1961

kraftiga opposition, som de amerikanska kraven på företeende av dokumentation
väckt utanför USA, är det för närvarande ovisst, huruvida dessa krav
i fortsättningen kommer att upprätthållas i samma långtgående utsträckning
som på senare tid. Utskottet anser det därför icke nu påkallat att man
från svensk sida föranstaltar om sådan lagstiftning, som motionärerna föreslagit.
Däremot bör den framtida tillämpningen av Bonnerbillen liksom utvecklingen
i övrigt på området följas med största uppmärksamhet. Skulle
behov av åtgärder från svensk sida därvid uppstå, anser utskottet att man
bör försöka vinna rättelse i första hand genom diplomatiska framställningar
i saken. Vad utskottet sålunda uttalat torde böra bringas till Kungl. Maj:ts
kännedom.

Under hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

A. att riksdagen i anledning av förevarande motioner,
I: 495 och II: 587, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t som
sin mening giva till känna vad utskottet anfört; samt

B. att motionerna i den mån de icke kan anses besvarade
genom vad utskottet hemställt under A. icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 5 december 1961

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, fru Carlqvist, fru
Svenson, herrar Bixke, Lars Larsson, Söderquist och Eric Peterson;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Nilsson i Göteborg,
fröken Wetterström, herrar Wahlund, Bengtsson i Varberg, Fredriksson,
Carlsson i Huskvarna och Carlsson i Göteborg.