Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1961
1
Nr 66
Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning av frågan
om luftföroreningarnas inverkan på människan
samt om lagstiftning angående luftföroreningar.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft tre inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna nr 162 i första kammaren av herr Mårtensson
m. fl. och nr 188 i andra kammaren av herr Svenning m. fl. om lagstiftning
angående luftföroreningar, samt
2) motionen nr 22 i andra kammaren av herr Svenungsson och fru Eriksson
i Stockholm om utredning av frågan om luftföroreningarnas inverkan
på människan.
I motionerna 1:162 och 11:188 har hemställts, »att riksdagen måtte besluta
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning för införande i vårt land
av lagstiftning mot luftföroreningar».
I motion 11:22 har hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t
anhåller, att frågan om luftföroreningarnas inverkan på människan göres
till föremål för en skyndsam utredning».
Angående de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får
utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionerna 11:22 och 11:188.
Över motionerna 1:162 och 11:188 har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen
föreskriver inhämtat yttrande från kommerskollegium och
byggnadsstyrelsen, varjämte på utskottets begäran yttrande avgivits av Sveriges
industriförbund, Sveriges fastighetsägareförbund, Svenska stadsförbundet
och Landskommunernas förbund.
Över motionen 11:22 har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen
föreskriver inhämtat yttrande från medicinalstyrelsen och statens institut
för folkhälsan. Därjämte har på utskottets begäran Stockholms stads hälsovårdsnämnd
avgivit yttrande.
Gällande bestämmelser
Speciell lagstiftning mot förorening av atmosfären, som klarlägger i vilken
utsträckning skyldighet föreligger att tåla förorening av luft genom
Bihang till riksdagens protokoll. 9 samt. 2 avd. Nr 66.
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1961
rök, sot, gaser eller liknande finnes inte i vårt land. I några fall har olägenheter,
som uppkommit i följd av luftföroreningar i samband med industrialiseringen
och den ökade tätbebyggelsen, blivit föremål för domstols prövning,
varför vissa principer för de s. k. immissionernas rättsliga bedömning
så småningom blivit vedertagna.
Därest luftförorening från industri eller annan anläggning är av sådan
omfattning att den kan betraktas som sanitär olägenhet kan ingripande ske
jämlikt 62 § hälsovårdsstadgan. I detta lagrum stadgas, att industri samt
upplag av varor eller avfall skall vara så inrättat att sanitär olägenhet ej
uppkommer därav.
Historik
I motioner till 1950 års riksdag riktades uppmärksamheten på den skada,
som kan uppkomma på mark och växtlighet genom rök från industriella
anläggningar. Under hänvisning till att det här rörde sig om besvärliga
tekniska problem hemställde allmänna beredningsutskotten i sina av riksdagen
godkända utlåtanden att en förberedande kommitté först borde få
i uppdrag att kartlägga problemen, varefter grund skulle finnas för att bedöma
frågan huruvida det fanns anledning att tillsätta ett egentligt utredningsorgan.
Motionerna medförde att handelsdepartementet hemställde till Ingeniörsvetenskapsakademien
att göra en undersökning av rökskadeproblemen och
till Kungl. Maj :t inkomma med redogörelse för undersökningen och förslag
till fortsatta åtgärder.
År 1956 överlämnade kommittén sin utredning (IVA:s bränsletekniska
meddelande nr 24) med förslag till Konungen. Kommittén uttalar sammanfattningsvis
bl. a. följande:
Som framgår av bilagan har endast i mycket begränsad omfattning förekommit
allvarligare fall av skadegörelse och andra störningar på grund av
atmosfärens förorening genom rökgaser och andra avgaser från industrianläggningar.
I jämförelse med många andra industriländer är förhållandena
i Sverige sålunda ganska gynnsamma. Akademien anser det icke
vara påkallat att genom ny lagstiftning ändra den nu tillämpade rättspraxisen
på området.
Akademien föreslog dock att frågans vidare utveckling borde följas och
att akademien härför skulle tillsätta en särskild nämnd för rökgasfrågor.
Kostnaderna för nämnden beräknades till 14 000 kr. per år, vilken summa
akademien anhöll få beviljad som särskilt årligt anslag.
Akademiens framställning föranledde ej någon Kungl. Maj :ts åtgärd,
varför nämnden ej kom till stånd.
I lagberedningens förslag till jordabalk (SOU 1960:24), som för närvarande
är föremål för remissbehandling, finnes i 3 kap. 2 § förslag till ett
stadgande av innebörd, att fast egendom icke får nyttjas på sådant sätt att
Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1961
3
granne utsattes för buller, skakningar, rök, gnistor, hetta, köld, stank eller
annat dylikt utöver vad i orten är eller kan påräknas bliva vanligt, med
mindre besväret ändock bör tålas med hänsyn till dess allmänna förekomst
under jämförliga förhållanden eller till dess ringa betydelse.
Remissyttranden över motionerna 1:162 och 11:188
Motionsyrkandena har tillstyrkts av byggnadsstyrelsen, Svenska stadsförbundet,
Svenska landskommunernas förbund och Sveriges fastighetsägareförbund.
Byggnadsstyrelsen har anfört:
Som motionärerna framhållit har den ökade förekomsten av luftföroreningar
medfört obehag och värdeförstöring, särskilt inom tätare bebyggelse.
I vad mån luftföroreningarna även medför hälsovådliga följder för inbyggarna
inom tätbebyggda områden torde ännu icke vara tillfredsställande
utrett. Frågan om en utredning i detta ämne behandlas i en annnan motion
till årets riksdag, motionen 11:22. I den nu förevarande motionen synes man
närmast ha tagit sikte på de luftföroreningar som åstadkommes av fasta
anläggningar såsom värmecentraler och industrier. Emellertid torde även
luftföroreningar orsakade av den ständigt växande motortrafiken böra beaktas.
Vid bebyggelseplaneringen söker man genom de medel som därvid står
till buds minska vådorna av sot, rök, illaluktande gaser och buller. Som
exempel må nämnas att man försöker åstadkomma avskiljande zoner mellan
industri och bostadsbebyggelse, vanligen genom parkbälten, att man vid
val av markområden för industri och för bostadsbebyggelse tar hänsyn till
förhärskande vindriktningar samt att man, i de fall då möjligheterna är små
att avgränsa industrierna på ovannämnda sätt, genom stadsplanebestämmelser
reglerar arten av den industri som kan tillåtas, t. ex. genom föreskrift
att vissa områden icke får användas för sådant industriellt ändamål
som kan vara störande med hänsyn till sundhet, brandfara eller trevnad.
Byggnadsnämnden har även vissa möjligheter att i samband med prövning
av frågor om tillstånd till aktuella byggnadsföretag meddela föreskrifter
angående skäliga skyddsåtgärder i fråga om höjd å skorstenar, luftintag
till byggnader etc.
Såsom framhållits i motionen är möjligheten att med stöd av gällande
hälsovårdslagstiftning ingripa mot olägenheter som åsamkas av luftföroreningar
mycket begränsade. Det synes bl. a. därför motiverat att den av
motionärerna föreslagna utredningen kommer till stånd.
Svenska stadsförbundet framhåller att problemet hör göras till föremål
för en allsidig utredning och anför:
Enligt styrelsens mening har luftföroreningsproblemet på sina håll även
här i landet nått den storleksordningen att effektiva motåtgärder måste
övervägas. Som motionärerna framhållit erbjuder gällande hälsovårdsstadga
endast begränsade möjligheter att komma till rätta med problemet. Styrelsen
finner det därför i hög grad angeläget att frågan om bästa sättet att bekämpa
luftföroreningen göres till föremål för en allsidig utredning.
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1961
Svenska landskommunernas förbund har anfört:
Frågan om luftföroreningars bekämpande är utan tvivel komplicerad
och styrelsen kan vitsorda att hälsovårdsnämnderna inte sällan har svårigheter
när det gäller att ingripa mot sådana föroreningar. Bestämmelserna
i hälsovårdsstadgan synes ej ge tillräckligt stöd för ingripanden mot luftföroreningar
annat än i särskilt svåra fall. Det förefaller emellertid sannolikt
att en lagstiftning som den i motionerna skisserade skulle bli ett värdefullt
komplement till gällande bestämmelser och underlätta för hälsovårdsmyndigheterna
att övervaka bestämmelsernas efterlevnad och att bedöma
när ingripanden kan och bör ske. Styrelsen tillstyrker därför den i förevarande
motioner begärda utredningen.
Sveriges fastighetsägareförbund har framhållit:
Även enligt förbundets erfarenhet förekommer det i viss utsträckning
att skadegörelse förekommer på byggnader och andra föremål till följd av
skorstensrök från större industrianläggningar och större panncentraler.
Framför allt gäller detta vid sopeldning samt vid eldning i större anläggningar
med tjocka oljor och kol, medan däremot eldning med lätta oljor
och koks i vanliga hyreshus enligt förbundets uppfattning icke nämnvärt
åstadkommer luftföroreningar.
På grund av det anförda tillstyrker förbundet motionärernas anhållan
om en utredning i frågan varjämte förbundet hemställer att förbundet måtte
beredas tillfälle tillsätta en representant i utredningen.
Sveriges industriförbund redogör inledningsvis i sitt yttrande för den
ovannämnda av Ingeniörsvetenskapsakademien verkställda utredningen och
anför vidare:
Sedan kommittén avgav sin utredning torde någon försämring ej ha inträtt
i fråga om verkningar av rökgasavledning från industriföretag. Tvärtom
har man genom införande av moderna stoftavskiljare vid en rad industrier
minskat stoftavgången, samtidigt som övergång till oljeeldning
minskat både stoft- och svaveldioxidmängderna i industriens rökgaser.
I Skövde har på länsstyrelsens initiativ gjorts en utredning om rökgaserna
från stadens industrier. Utredningen, som arbetade under åren 1955—■
59 och bekostades av industrien, resulterade i en rad åtgärder vid de berörda
företagen. Därtill rekommenderades tillsättande av en permanent
samarbetsdelegation med uppgift att följa rökgasfrågornas utveckling. En
sådan delegation har kommit till stånd och denna lösning anses både av
myndigheterna och av industriföretagen vara eu smidig väg att fortlöpande
hålla kontakt med det vanligen lokalt betonade luftföroreningsproblemet
och erforderliga åtgärder kan komma till stånd i samråd mellan de lokala
myndigheterna och industriföretagen.
Industrien bevakar även centralt utvecklingen på luftföroreningsområdet
genom Industriförbundets vatten- och luftvårdskommitté.
Det är Industriförbundets uppfattning att luftföroreningsproblemet i Sverige
icke är tillnärmelsevis så allvarligt och komplicerat som i många andra
industriländer, dels på grund av vårt lands ringa befolkningstäthet, dels
emedan vår industri i stor utsträckning är utspridd över landet.
Förbundet anser likväl att en förutsättningslös utredning av luftföroreningsfrågorna
kan vara motiverad. Direktiven för utredningen bör sålunda
Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1961
5
ej, som motionärerna föreslår, gå ut på framläggande av förslag till ytterligare
lagstiftning, utan behovet därav bör ingående prövas.
Då frågan ur ekonomisk och teknisk synpunkt i hög grad berör industriföretagen,
förutsätter förbundet att industrien kommer att företrädas
i en eventuell utredning.
Kommerskollegium har i ärendet inhämtat utlåtanden från handelskamrarna
i Stockholm, Malmö, Göteborg och Gävle. Kollegium anser, att prövningen
av frågan om utredning för införande i vårt land av lagstiftning mot
luftföroreningar tills vidare bör anstå samt anför:
Otvivelaktigt är det en angelägen samhällelig uppgift att förhindra skador
på person och egendom till följd av luftföroreningar och det av motionärerna
framförda förslaget om en utredning för införande av lagstiftning mot
sådana föroreningar är därför mot bakgrunden av den fortgående industrialiseringen
naturligt. Motionärerna hänvisa till att sådan lagstiftning redan
finnes i utlandet och att erfarenheterna av denna kunna tillgodogöras vid
utredningsarbetet. Kännedomen om hithörande omständigheter i utlandet
lärer dock ha tämligen begränsat värde i detta sammanhang och i själva verket
torde det, såsom Skånes handelskammare framhållit, icke vara ändamålsenligt
att överföra ett annat lands bestämmelser till våra förhållanden.
En svensk lagstiftning mot luftföroreningar måste i huvudsak bygga på kunskap
om förekomsten och verkningarna av sådana föroreningar inom vårt
land. Även om åtskilliga lokala undersökningar till utforskande härav gjorts
inom olika delar av landet, torde den för en lagstiftning erforderliga helhetsbilden
alltjämt saknas. Det gäller därför närmast att föra forskningen
vidare på detta område. Denna fråga har för övrigt berörts i en till årets
riksdag avlåten motion nr 11:22 om utredning av frågan om luftföroreningarnas
inverkan på människan. Enligt kollegii mening bör staten på lämpligt
sätt lämna sitt stöd till den nödvändiga tekniska forskningen på området.
Under ovan angivna förhållanden finner kollegium att prövningen av
frågan om utredning för införande i vårt land av lagstiftning mot luftföroreningar
tills vidare bör anstå. Härvid må erinras om att, därest påtagliga
missförhållanden skulle framträda, möjligheter redan nu finnes att komma
till rätta med dem, nämligen med stöd av bestämmelsen i 62 § hälsovårdsstadgan.
Härtill kommer att det under remissbehandling varande förslaget
till ny jordabalk under 3 kap. 2 § upptager stadgande bl. a. om vissa luftföroreningar.
Remissyttranden över motionen 11:22
Motionsyrkandct har tillstyrkts av samtliga remissinstanser.
Medicinalstyrelsen anför:
Ur de medicinska och hygieniska synpunkter medicinalstyrelsen har att
företräda kan styrelsen oreserverat tillstyrka att den begärda undersökningen
igångsättes snarast möjligt genom statens instituts för folkhälsan
försorg och att institutet därför tillförsäkras erforderliga medel.
Stockholms stads hälsovårdsnämnd tillstyrker bifall till motionen och
hänvisar i sitt yttrande till en vid yttrandet fogad promemoria med synpunkter
på problemet speciellt med avseende på förhållandena i Stockholm.
6 Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1961
Styrelsen för statens institut för folkhälsan har tillstyrkt motionsyrkandet
samt anfört:
I styrelsens utlåtande den 15 oktober 1960, som i avskrift här bifogas,
över Stockholms stadsfullmäktiges underdåniga hemställan om utredning i
nämnda fråga underströk styrelsen behovet av att en sådan utredning snarast
påbörjades och förklarade, att institutet var berett att verkställa denna
under förutsättning att ett belopp å sammanlagt 169 000 kronor ställdes
till styrelsens förfogande under budgetåren 1961/62—1963/64. Utredningen
kostnadsberäknades till totalt 472 000 kronor, varav 303 000 kronor beräknades
kunna täckas av den normala tilldelningen av anslag till institutets
allmän-hygieniska institution, som är samorganiserad med nämnda avdelning.
Av det för budgetåret 1961/62 äskade beloppet, 111 000 kronor, avsåg
19 000 kronor avlöningskostnader och 92 000 kronor instrumentkostnader.
Styrelsen vill erinra om att i innevarande års statsverksproposition föreslagits
en tjänst som förste kemist i Ae 23 vid allmän-hygieniska avdelningen
för att förse avdelningen med kemisk sakkunskap bl. a. för studiet
av luftföroreningar. Därest denna tjänst inrättas, torde avdelningens övriga
behov av personella resurser för ifrågavarande utredning under budgetåret
1961/62 kunna tillgodoses ur institutets anslag för avlöningar.
Det är dock icke möjligt för institutet att ur sitt anslag för inköp och
underhåll av inventarier bestrida de ovannämnda 92 000 kronorna, som erfordras
för anskaffande av den för utredningen erforderliga apparatutrustningen.
Institutets anslag för inköp och underhåll av inventarier, som är
maximerat och innevarande budgetår uppgår till 105 000 kronor, skall täcka
behovet å institutets samtliga verksamhetsgrenar på allmänhygienens, yrkeshygienens,
födoämneshygienens och vitaminhygienens områden. Styrelsen
ser sig därför nödsakad meddela, att den planerade utredningen ej kan
komma till stånd, såframt inte ifrågavarande belopp av 92 000 kronor för
apparatutrustningens anskaffande kan tillföras institutet.
Styrelsen finner det synnerligen beklagligt, om den tilltänkta utredningen
ej kan bli förverkligad, då de spörsmål, den avser att belysa, är av
stor betydelse ur folkhälsosynpunkt. Utöver vad styrelsen härutinnan anfört
i sitt ovannämnda utlåtande vill styrelsen framhålla, att medicinalstyrelsens
cancer-registrering första verksamhetsåret (1958) givit starkt stöd åt uppfattningen,
att storstadsluften är en väsentligt bidragande faktor, då det
gäller uppkomsten av lungcancer. Sålunda befanns lungcancerfrekvensen
vara 3,4 gånger större i rikets tre största städer än på landsbygden. I Stockholm
har lungcancerfrekvensen befunnits vara 4,6 gånger större än på
landsbygden.
Vid yttrandet är fogat ett utlåtande över Stockholms stadsfullmäktiges
anhållan om utredning av frågan om luftföroreningarnas inverkan på människan,
vari styrelsen för statens institut för folkhälsan den 15 oktober
1960 lämnat en orientering rörande luftföroreningsproblemet, varav framgår
bl. a. att omfattande undersökningar på luftföroreningens område gjorts
på vissa håll utomlands, men att för Sveriges del endast ringa sådana ha
utförts. Styrelsen för folkhälsoinstitutet har påpekat att erfarenheter, som
vunnits utomlands på detta område, endast i ringa omfattning kan överföras
på svenska förhållanden, då luftföroreningarnas art och mängd är beroende
Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1961
7
av faktorer — luftföroreningskällans beskaffenhet, spridningsförhållanden
m. m. — som är lokalt betingade. Studier häröver måste följaktligen utföras
lokalt. Beträffande de metoder, som användes härför, kan emellertid
erfarenheter som vunnits i utlandet nyttiggöras här. Institutet har, både
med hänsyn till den nuvarande situationen och den framtida, då motorism
och urbanisering ytterligare intensifierats, funnit nödvändigt att luftföroreningarnas
problem grundligt utredes i landet. Ett ingående studium av
dessa problem väntas — förutom de resultat som kan fås beträffande inverkan
på hälsan -— även lämna resultat, som kan nyttiggöras för stadsplanering
och uppförande av nya industrianläggningar. En snabb igångsättning
av den föreslagna utredningen anses av institutet vara trängande, inte
minst ur dokumentationssynpunkt med hänsyn till hälsoeffekternas långtidskaraktär.
Utskottet
I motionerna 1:162 och 11:188 har yrkats utredning i syfte att införa lagstiftning
mot luftföroreningar. Motionärerna framhåller, att frågan om bekämpandet
av luftföroreningar under de senaste åren aktualiserats och medfört
lagstiftning i flera länder. Enligt motionärernas uppfattning företer
luftföroreningarna stora likheter med vattenföroreningar. I båda fallen kan
en viss hälsovådlighet påvisas, höggradig dock endast under särskilt ogynnsamma
omständigheter. De väsentliga argumenten för lagstiftning har varit
föroreningarnas ekonomiska skadegörelse och den vantrevnad som de medför.
Motionärerna anser, att tiden nu är inne att även i vårt land överväga
införande av lagstiftning för begränsning av luftföroreningar.
I motionen 11:22 framhålles, att motorfordonsparkens ökning och industriens
expansion ökar luftföroreningarna och därmed också hälsoriskerna.
Motionärerna anser därför, att frågan om luftföroreningarnas inverkan på
människan skyndsamt bör utredas.
Det är enligt utskottets mening en viktig och angelägen uppgift för samhället
att förhindra skador på person och egendom till följd av föroreningar
av atmosfären. Motionärernas yrkanden är mot bakgrunden av den tillväxande
motorfordonstrafiken och fortgående industrialiseringen med därav
följande föroreningar av luften välmotiverade. I motionerna 1:162 och 11:188
har hänvisats till att lagstiftning mot luftföroreningar redan finnes i vissa
främmande länder. Enligt motionärernas mening borde erfarenheter av denna
lagstiftning kunna tillgodogöras vid utredandet av frågan om införande
av svensk lagstiftning i ämnet. Även om kännedom om hithörande förhållanden
i utlandet givetvis är av ett visst värde, kan emellertid enligt utskottets
mening icke alltför vittgående slutsatser dragas av förhållandena i främmande
länder. Såsom framgår av remissyttrandet av statens institut för
folkhälsan är arten och omfattningen av luftföroreningarna beroende av
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 66 är 1961
flera lokalt betingade omständigheter, bland andra topografiska förhållanden
och väderlekstyper. En svensk lagstiftning i ämnet måste därför huvudsakligen
bygga på kunskap om förekomsten av samt verkningarna såväl på
person som egendom av luftföroreningarna i vårt land. Enligt vad som uppgivits
har vissa lokala undersökningar härav gjorts i olika delar av landet.
Emellertid synes kunskapen om de med luftföroreningarna förenade problemen
ännu i väsentliga avseenden vara alltför begränsad för att kunna läggas
till grund för lagstiftning. Det är därför enligt utskottets mening angeläget,
att forskningen på området beredes nödiga resurser. Behovet av lagstiftning
bör bedömas på grundval av de rön, som en intensifierad forskning
i ämnet kan ställa till förfogande. Det synes utskottet därför ändamålsenligt,
att utredningsarbetet i första hand tar sikte på de tekniska problemen
i sammanhanget.
Under hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,
A. att riksdagen i anledning av förevarande motioner,
1:162 och 11:188, samt med bifall till förevarande motion,
11:22, måtte i skrivelse till Kungi. Maj :t hemställa, att frågan
om luftföroreningarnas inverkan på person och egendom
utredes, samt
B. att motionerna 1:162 och 11:188, i den mån de icke kan
anses besvarade genom vad utskottet under A. hemställt,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 21 november 1961
På andra lagutskottets vägnar:
Axel Strand
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Strand*, Axel Svensson, fru Carlqvist,
fru Gärda Svenson, herr Birke, fröken Nordström, herrar Lars Larsson och
Nyman;
från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Odhe*, fröken
Sandell, fru Gunne*, herrar Johansson i Södertälje, Wahrendorff, fru Eriksson
i Ängelholm och herr Carlsson i Huskvarna.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1961
611124