Andra lagutskottets utlåtande nr 61 år 1961
1
Nr (»1
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ratifikation
av vissa av Internationella arbetsorganisationens
konferenser år 1946 vid dess tjuguåttonde
sammanträde och år 1958 vid dess fgrtioförsta sammanträde
(sjätte respektive sjunde sjöfartskonferensen)
antagna konventioner.
Genom en den 14 april 1961 dagtecknad proposition, nr 163, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden, föreslagit riksdagen att godkänna att Sverige ansluter
sig
dels till en vid Internationella arbetsorganisationens konferens år 1946 vid
dess tjuguåttonde sammanträde (sjätte sjöf artskonferensen) antagen konvention
(nr 73) angående läkarundersökning av sjömän,
dels ock — vid tidpunkt, varom uppgörelse kan träffas mellan Sverige,
Danmark, Finland och Norge — till en vid organisationens konferens år 1958
vid dess fyrtioförsta sammanträde (sjunde sjöfartskonferensen) antagen
konvention (nr 108) angående nationella identitetshandlingar för sjömän.
Texterna till konventionerna har såsom bilagor (Bil. A och B) fogats till
propositionen. Beträffande dessa texter får utskottet hänvisa till nämnda
bilagor.
Internationella arbetsorganisationens beslutande församling — Internationella
arbetskonferensen — har vid olika tillfällen behandlat frågor rörande
sjöfolkets arbetsförhållanden. Sju sammanträden — sjöfartskonferenser
—• har sålunda hållits, vilka uteslutande avsett sådana frågor. De två
senaste sjöfartskonferenserna — den sjätte och den sjunde — ägde rum i
Seattle år 1946 respektive Geneve år 1958. Vid den förstnämnda antogs konventionen
(nr 73) angående läkarundersökning av sjömän och vid den sistnämnda
konventionen (nr 108) angående nationella identitetshandlingar för
sjömän. Frågan om ratificering av dessa konventioner har tidigare förelagts
riksdagen genom propositionen nr 321 år 1947 respektive propositionen
nr 78 år 1959.
Konvention (nr 73) angående läkarundersökning av sjömän
Denna konvention, som trädde i kraft den 17 augusti 1955, har ratificerats
av fjorton stater, nämligen Argentina, Belgien, Bulgarien, Canada, Cuba,
Finland, Frankrike, Italien, Japan, Nederländerna, Norge, Polen, Portugal
och Uruguay.
För att skapa garanti för ett gott hälsotillstånd bland sjömän har såsom
villkor för anställning i skeppstjänst i konventionen föreskrivits, att läkar
1
Bihang till riksdagens protokoll 1961. 9 samt. 2 avd. Nr 61
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 61 år 1961
intyg skall företes av sjöman. Konventionen äger tillämpning på samtliga
sjömän ombord på fartyg om minst 200 tons bruttodräktighet i såväl inrikes
som utrikes fart. Anställning får ske, endast såframt företett läkarintyg
visar att sjömannen är duglig för det arbete, med vilket han skall sysselsättas
till sjöss. Utfärdandet av intyg skall föregås av undersökning av
legitimerad läkare. Intyget skall ha en giltighet av högst 2 år eller, såvitt
avser färgsinnet, högst 6 år.
Vid behandlingen år 1947 av frågan om konventionens ratificering anmälde
dåvarande chefen för handelsdepartementet, att bl. a. denna konvention
i stor utsträckning berörde ämnen, som då utreddes, och att i yttrandena
över konventionen föreslagits att den för det dåvarande icke skulle
ratificeras. Departementschefen anslöt sig till denna mening. — Andra lagutskottet
(utlåtande nr 49) ansåg likaså, att med avgörandet av frågan om
konventionens ratificering borde tills vidare anstå. I det fortsatta lagstiftningsarbetet
på området borde dock eftersträvas, att konventionen så småningom
skulle kunna ratificeras. — Detta blev också riksdagens beslut.
Bestämmelserna om läkarundersökning av sjömän och om läkarintyg för
sjömän återfinnes i 32 § sjölagen, 27 § sjömanslagen och 6 § sjöbefälskungörelsen.
Intill utgången av juni 1961 gällde i hithörande avseenden även bestämmelser
i kungörelsen den 9 juni 1939 (nr 306) angående sjömanshusen i
riket samt sjömäns på- och avmönstring in. in. (sjömanshuskungörelsen)
ävensom i förordningen den 22 maj 1925 (nr 263) angående vissa villkor
beträffande hälsotillstånd och kroppsbeskaffenhet för vinnande av anställning
å fartyg i viss fart m. m.; jfr förordningen den 31 december 1917 (nr
932) angående läkarintyg för sjöfolk.
Beträffande innehållet av dessa bestämmelser får utskottet hänvisa till
propositionen s. 3 f. Här må endast nämnas att frånsett en bestämmelse, som
syftade till en läkarundersökning vart fjärde år av den vaktindelade personalens
syn- och hörselförmåga, ingenting föreskrevs om kontinuerlig läkartillsyn
av sjömännen. För det stora antal sjömän, som regelbundet mönstrades
utomlands, förekom över huvud taget inte någon allsidig läkartillsyn.
Samma var förhållandet med dem, som här i landet sysselsattes i den inrikes
farten.
Spörsmålet om ändrad utformning av de svenska bestämmelserna om läkarundersökning
av sjöfolk har haft nära samband med frågan om reglerna
för mönstring och registrering av sjömän. Sedan 1960 års riksdag behandlat
ett i proposition nr 124 framlagt förslag angående nya bestämmelser
härom, har den 14 april 1961 utfärdats en förordning om registrering
och mönstring av sjömän (mönstringsförordning). Samtidigt har utfärdats
en kungörelse angående läkarintyg för sjöfolk.
Genom mönstringsförordningen, som trädde i kraft den 1 juli 1961, upphävdes
1925 års förordning och — med vissa undantag — bestämmelserna i
sjömanshuskungörelsen. Kungörelsen angående läkarintyg för sjöfolk ersätter
från och med sagda dag 1917 års förordning i ämnet.
Enligt de nya bestämmelserna skall en regelbunden hälsokontroll av sjö -
Andra lagutskottets utlåtande nr 61 år 1961
3
männen ske genom en grundlig läkarundersökning vartannat år. Intyg över
sådan undersökning får i allmänhet åberopas vid inskrivning och mönstring
som sker intill två år efter utfärdandet. I enlighet med konventionens gränsdragning
har kravet på en sådan kvalificerad läkartillsyn endast upprätthållits
vid påmönstring av sjöfolk på fartyg med en bruttodräktighet av 200
registerton eller mera. I övriga fall skall nuvarande mera summariska läkarundersökning
även framdeles få godtagas.
De bestämmelser om läkarkontroll av sjömän, som sålunda gäller från
och med den 1 juli i år, uppfyller konventionens krav. Med hänsyn härtill
förordar föredragande departementschefen, statsrådet Lange, att konventionen
om läkarundersökning av sjömän ratificeras.
Konvention (nr 108) angående nationella identitetshandlingar för sjömän
Konventionen, som trädde i kraft den 19 februari 1961, har hittills ratificerats
av Ghana, Guatemala, Honduras och Tunisien. Det bör tilläggas, att
Storbritannien — utan att ännu ha ratificerat konventionen men i anledning
av densamma -— den 1 juni 1960 utfärdat författning om identitetshandling
för brittiska sjömän, vilken författning trädde i kraft den 1 september
samma år och då ersatte en motsvarande författning av år 1942. Enligt
uppgift avses ratificering av konventionen komma att ske från brittisk sida.
Beträffande innehållet i konventionen, gällande svenska bestämmelser
samt de yttranden, som avgivits över konventionen, torde få hänvisas till
det såsom bilaga till propositionen 1959: 78 fogade utdraget av statsrådsprotokollet
s. 5—12. Här må endast erinras om att konventionens syfte är
att få till stånd en likalydande och likvärdig internationell identitetshandling
för sjömän samt att en dylik identitetshandling skall berättiga innehavaren
dels att återvända till det land, vilket utfärdat identitetshandling
för honom, dels att gå i land i främmande hamn och dels att genom främmande
länder företaga sådana resor, som betingas av hans på- och avmönstring
av fartyg.
Vidare må erinras om att departementschefen vid anmälan av nämnda
proposition gav sin fulla anslutning till konventionens syfte. Med hänsyn
till överenskommelsen mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge om
upphävande av passkontrollen vid de internordiska gränserna ansågs emellertid
frågan om konventionens ratificering av de nordiska länderna vara en
gemensam nordisk angelägenhet, som måste lösas enhetligt. Det anfördes
därvid vidare, att utlänningskontrollmyndighelerna i såväl Sverige som
Danmark, Finland och Norge rest erinringar mot en ratificering av konventionen
på grund av de olägenheter, som ur utlänningskontrollsynpunkt
skulle uppstå vid dess tillämpning, men att spörsmålen härom skulle bli
föremål för gemensamma nordiska överläggningar mellan representanter för
sjöfarlsmyndigheterna och för utlänningskontrollmyndigheterna. I avbidan
på dessa överläggningar ansågs en ratificering av konventionen från svensk
sida icke kunna förordas.
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 61 år 1961
Andra lagutskottet anförde i sitt utlåtande (19/1959) att det enligt utskottets
åsikt var angeläget att Sverige genom att ratificera konventionen
bidrog till att dess regler snarast genomfördes och att utskottet således helt
delade departementschefens positiva inställning till konventionens syfte. -—-Riksdagen hade samma mening.
Föredragande departementschefen har anfört:
»Sedan frågan om ratificering av konventionen angående nationella identitetshandlingar
för sjömän behandlats av 1959 års riksdag, har frågan varit
föremål för överläggningar mellan representanter för de nordiska ministerier,
som handlägger sjöfartssociala ärenden, och för de nordiska ministerier,
som handhar frågor om utlänningskontrollen. Man har därvid å svensk,
dansk och norsk sida blivit ense om att konventionen bör ratificeras, dock
under förutsättning att även Storbritannien ratificerar densamma. På finsk
sida har man ännu icke kommit fram till ett slutgiltigt ställningstagande.
Detta kan dock förväntas ske under hösten 1961. Såsom framhölls vid anmälan
av propositionen 1959: 78 i ämnet är — med hänsyn till överenskommelsen
mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge om upphävande av
passkontrollen vid de internordiska gränserna — frågan om ratificering av
konventionen av de nordiska länderna en gemensam nordisk angelägenhet,
som måste lösas enhetligt. Samtidigt som jag tillstyrker, att konventionen ratificeras
för Sveriges del, vill jag på grund av förut angivna omständigheter
förorda, att ratificering sker först vid tidpunkt, varom uppgörelse kan träffas
mellan de nordiska länderna.
Någon lagändring i anledning av ratificeringen är inte erforderlig.»
Utskottet
Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot att Sverige ansluter sig
till ifrågavarande konventioner.
På grund därav får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition, nr 163.
Stockholm den 7 november 1961
På andra lagutskottets vägnar:
JOHN R. ANDERSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Nils Elowsson*, Axel Svensson, fru
Hamrin-Thorell, fru Carlqvist, fröken Nordström, herrar Lars Larsson, Virgin
och Thorsten Larsson*;
från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Nilsson i Göteborg*,
fru Ekendahl, herr Bengtsson i Varberg, fru Gunne, herrar Fredriksson*,
Gustavsson i Alvesta* och Carlsson i Huskvarna.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 611154