Andra lagutskottets utlåtande nr 59 år 1961
1
Nr 59
Utlåtande i anledning au väckta motioner angående bidrag från
de allmänna sjukkassorna till undersökningar för
hälsokontroll.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 163 i första kammaren av herrar
Pettersson, Georg, och Fagerström samt nr 184 i andra kammaren av herrar
Bengtsson i Varberg och Lindahl.
I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, att en utredning måtte
tillsättas med uppdrag att överse de allmänna sjukkassornas bestämmelser
för att möjliggöra för sjukkassorna att lämna bidrag till hälsokontrollundersökning
till individer som genomgår hälsokontroll eller till företag som låter
sina anställda genomgå en dylik hälsokontroll.
Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sitt yrkande får
atskottet hänvisa till motionen I: 163.
Över motionerna har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver
inhämtat yttrande från riksförsäkringsanstalten, varjämte yttranden
på utskottets begäran avgivits av Svenska sjukkasseförbundet, Landsorganisationen
i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO)
och Svenska arbetsgivareföreningen (SAF).
Gällande bestämmelser och frågans tidigare behandling
Enligt sjukförsäkringslagen och tillämpningsföreskrifter till denna kan
allmän sjukkassa icke utgiva ersättning för kostnader för den förebyggande
hälsovården. De av motionärerna åberopade föreskrifterna avser beräknandet
av den gottgörelse arbetsgivare, som anordnar läkarvård eller vidtager
andra sjukvårdande åtgärder, vid överenskommelse enligt 19 § andra stycket
sjukförsäkringslagen kan erhålla för sina kostnader för sjukvård. Föreskrifterna
innebär, att arbetsgivare, som utöver angivna åtgärder vidtager
hälsovårdande åtgärder, erhåller en i viss mån förhöjd gottgörelse för sina
sjukvårdskostnader i förhållande till vad han skulle erhålla, därest han icke
vidtagit åtgärder av hälsovårdande natur.
Redan under förarbetena till lagen om allmän sjukförsäkring uppmärksammades
frågan, huruvida den sjukdomsförebyggande vården — vartill
hälsokontrollundersökningar är att hänföra — skulle omfattas av den allmänna
sjukförsäkringen. Socialvårdskommittén anförde härom i sitt betänkande
VII (SOU 1944: 15) bl. a. följande:
Kvar står dock, att viktiga uppgifter inom hälsovården äro olösta och att
dessa naturligen kunna lösas med hjälp av sjukförsäkringens organ. Ivom
1
Bihang till riksdagens protokoll 1961. 9 samt. 2 avd. Nr 59
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 59 år 1961
mittén syftar här på det viktiga område, som heter återkommande läkarundersökningar,
för att man skall kunna i god tid upptäcka spirande sjukdomar.
Här förefinnes en uppgift, som ovedersägligen ligger helt i linje med
sjukförsäkringen och dess intressen. När kommittén icke ansett sig nu böra
föreslå, att sjukkassornas uppgifter sålunda i viss mån utvidgas till hälsovård,
är skälet därtill uteslutande det, att kommittén ansett klokt, att icke
från första början belasta den nya organisationen med uppgifter, vilka alltför
mycket sträcka sig utöver dem, vilka nu åvila de erkända sjukkassorna.
Kommittén är emellertid angelägen understryka, att frågan om en utvidgning
av sjukkassornas uppgifter att omfatta vissa delar av hälsovården hör
upptagas till ny prövning utan alltför långt dröjsmål.
Föredragande departementschefen yttrade i proposition nr 312/19^6 med
förslag till lag om allmän sjukförsäkring:
Jag anser det välbetänkt, att den här förevarande försäkringen till en
början begränsas till att i stort sett avse allenast de områden och prestationer,
som av kommittén föreslagits. Sedan någon erfarenhet vunnits om
lagens verkningar, torde spörsmålet om utökande av hjälpformerna få upptagas
till omprövning. Detta gäller bland annat de hälsovårdande åtgärderna.
Att den förebyggande hälsovården är av särskilt intresse för försäkringen
behöver knappast understrykas.
Med hänsyn till innehållet i nyssnämnda uttalande ansåg sig socialförsäkringsutredningen
i sitt betänkande om sjukförsäkring och yrkesskadeförsäkring
(SOU 1952: 39) icke böra närmare ingå på frågan om ersättning
för förebyggande hälsovård. Utredningen inskränkte sig till att understryka
angelägenheten av att frågan om den förebyggande vårdens ställning inom
sjukförsäkringen prövades så snart ske kunde efter lagens ikraftträdande.
I sitt utlåtande över betänkandet betecknade medicinalstyrelsen det som
förslagets största brist, att det ej innehöll något positivt i denna del. Av utlåtandet
framgick vidare, att styrelsen särskilt syftat på främjande av ympningar
mot smittsamma sjukdomar och annan preventiv medicinsk verksamhet
ävensom periodisk hälsokontroll.
I proposition nr 178/1953 med förslag till lag angående ändring i sjukförsäkringslagen
uttalade föredragande departementschefen med anledning av
innehållet i vissa remissyttranden, däribland medicinalstyrelsens, att frågan
om den förebyggande hälsovårdens inlemmande i sjukförsäkringen torde
vara mycket svårlöst, och anförde vidare:
Sålunda lär det vara meningslöst att sjukförsäkringsvägen finansiera periodiskt
återkommande hälsoundersökningar, då någon försäkringsrisk härvidlag
ej finnes. De läkarresurser, som kan påräknas för den sjukdomsförebyggande
verksamheten, torde även bli begränsade. Jag anser det sålunda
inte vara möjligt att utan en ingående undersökning ålägga sjukförsäkringen
uppgifter på det sjukdomsförebyggande området. En utredning härom
torde böra komma till stånd först sedan den nya försäkringen vunnit en
viss stadga.
Frågan om ändring i sjukförsäkringslagen i syfte att möjliggöra ersättning
för förebyggande vård aktualiserades på nytt genom motionerna 1: kl
och II: J7 till 1956 års riksdag, i vilka hemställdes, bland annat, att riksdagen
måtte besluta, att sjukförsäkringslagen ändras i syfte att möjliggöra
Andra lagutskottets utlåtande nr 59 år 1961
3
läkarvårdsersättning för förebyggande vård av person, som med till visshet
gränsande sannolikhet varit utsatt för smitta av en sjukdom, vars utbrott
kan förhindras genom behandling under inkubationsstadiet. Medicinalstyrelsen
ansåg sig icke kunna tillstyrka motionerna med hänsyn till vissa
praktiska svårigheter. Andra lagutskottet var i sitt utlåtande nr 42/1956 av
samma mening och åberopade betydande administrativa och andra praktiska
olägenheter som skäl mot att under sjukförsäkringen införa endast ett
begränsat område av den förebyggande vården. Utskottet underströk vikten
av att en utredning angående den förbyggande vårdens ställning inom sj ukförsäkringen
kom till stånd och föreslog, att riksdagen i skrivelse till Kuugl.
Maj :t som sin mening skulle giva till känna vad utskottet anfört. Riksdagen
beslöt i enlighet härmed.
I Kungl. Maj:ts skrivelse (nr 30) till 1961 års riksdag med redogörelse för
behandlingen hos Kungl. Maj:t av riksdagens skrivelse anföres beträffande
nämnda riksdagsskrivelse att 1958 års socialförsäkringskommitté utreder åtskilliga
frågor rörande ändringar i sjukförsäkringslagen och att dess förslag
och pågående överväganden inom socialdepartementet torde komma att
föranleda förslag om betydande ändringar i lagstiftningen om allmän sjukförsäkring
samt att frågan om läkarvårdsersättning för förebyggande vård
bör övervägas i detta sammanhang.
Remissyttranden
Samtliga remissinstanser är positivt inställda till motionärernas yrkande.
Riksförsäkringsanstaltcn anser emellertid att lösningen av frågan bör ske
i annan ordning än genom att införa rätt till ersättning för hälsokontroll
bland förmånerna enligt sjukförsäkringslagen. Anstalten anför:
Riksförsäkringsanstalten anser i likhet med motionärerna, att den förebyggande
hälsovården är av stor betydelse för folkhälsan och därmed även
för sjukförsäkringen och det allmänna över huvud taget. Anstalten finner
det därför tillfredsställande, att — såsom av ovanberörda Kungl. Maj :ts skrivelse
framgår — frågan om åtgärder för främjande av förebyggande hälsovård
är föremål för Kungl. Maj:ts uppmärksamhet.
I anledning av att motionärerna synas vara av den uppfattningen, att sådant
främjande bör ske genom att ersättning för kostnader för periodiskt
återkommande hälsokontroller införes bland förmånerna enligt sjukförsäkringslagen,
anser sig anstalten emellertid böra framhålla, att lösningen
av denna fråga bör ske i annan ordning, enär någon försäkringsrisk icke
föreligger i avseende å nämnda kostnader. Däremot bör det kunna ifrågakomma,
att de allmänna sjukkassorna lämna viss medverkan vid administreringen,
såsom t. ex. är fallet beträffande den av statsmedel utgående ersättningen
åt smittbärare.
LO anför:
LO finner det angeläget att en sådan utredning med det snaraste kommer
till stånd, men det kan ifrågasättas om inte motionärerna är väl blygsamma
i sin hemställan. Det synes som om motionärerna begränsar sig till
den tekniska aspekten på problemet, nämligen den hur bidrag från sjukkassan
skall kunna utgå vid förebyggande hälsokontrollundersökningar.
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 59 år 1961
LO anser att den principiella frågan om allmän hälsokontroll bör uppmärksammas.
Att skapa ekonomiska och personella resurser för en hela
folket omfattande hälsokontroll vore ett värdigt mål för det svenska välfärdssamhället.
Svenska sjukkasseförbundet tillstyrker motionsyrkandet och uttalar som
sin mening att utredningen icke bör begränsas till att avse enbart det område
som beröres i motionerna utan omfatta den profylaktiska verksamheten
i sin helhet. Förbundet anför:
Under de år som förflutit sedan den allmänna sjukförsäkringen trädde i
kraft har från olika håll och i skilda sammanhang framförts önskemål om
att i den allmänna sjukförsäkringen jämväl införes bestämmelser om ersättning
för olika former av förebyggande hälsovård.
Förbundet delar motionärernas uppfattning om att den sjukdomsförebyggande
verksamheten är av väsentlig betydelse för sjukförsäkringen och
för socialförsäkringen över huvud taget och vill varmt tillstyrka att frågan
om åtgärder för främjande av sådan verksamhet närmare utreds. Därvid bör
enligt förbundets mening frågan ej begränsas till att enbart avse det område,
som beröres i motionerna utan utredningen bör omfatta den profylaktiska
verksamheten i sin helhet.
TCO anför:
Enligt TCO:s uppfattning är den hälsokontrollerande verksamheten av
synnerligt värde -—• icke minst gäller det den verksamhet som bedrives i
företagens regi för sina anställda. Genom hälsokontrollen skapar man otvivelaktigt
förutsättningar för att hålla kostnaderna för sjukvården nere i förhållande
till vad som skulle gälla om någon sådan verksamhet ej bedrevs.
TCO vill därför tillstyrka att frågan om sjukkassornas bidrag till kostnaderna
för sådan hälsokontrollerande verksamhet utreds. Därest denna fråga
inte upptas av någon av de för närvarande verksamma utredningarna på
socialpolitikens och socialförsäkringarnas områden och inte heller kan hänskjutas
dit, vill TCO rörorda att den upptas till behandling i särskild ordning,
och i varje fall i samband med den allmänna översynen av sjukförförsäkringen
som förutsättes komma till stånd.
SAF understryker, att intresset bland företagare för regelbunden hälsokontroll
av anställda kraftigt ökat samt anför:
Under senare år har tyngdpunkten inom företagshälsovården förskjutits
från sjukvård till sjukdomsförebyggande åtgärder. Bland de förebyggande
åtgärderna spelar hälsokontrollen en viktig roll. Då personal nyanställes,
företas i allt större utsträckning läkarundersökning, varvid hälsotillstånd,
arbetsförmåga och lämplighet för det tilltänkta arbetet bestämmes. Arbetsförmågan
kan emellertid förändras genom åldrande och sjukdomar, varför
det är nödvändigt att med vissa mellanrum företaga nya undersökningar.
Genom sådana periodiska undersökningar kan också sjukdomar upptäckas
på ett tidigt stadium och ohälsa med åtföljande frånvaro förebyggas.
Intresset för regelbunden hälsokontroll av de anställda har under senare
tid ökat kraftigt bland företagen, ej minst bland mindre företag. Det måste
vara ett allmänt intresse att på detta sätt motverka sjukfrånvaron och därmed
också sjukförsäkringens kostnader.
Under åberopande av det anförda får föreningen tillstyrka den i motionerna
begärda utredningen med uppdrag att överse de allmänna sjukkassor
-
5
Andra lagutskottets utlåtande nr 59 år 1961
nas bestämmelser för att möjliggöra för sjukkassorna att lämna bidrag till
hälsokontrollundersökning till individer som genomgår hälsokontroll eller
till företag som låter sina anställda genomgå dylika kontroller.
Utskottet
Enligt gällande bestämmelser kan person, som undergår undersökning
för hälsokontroll, icke erhålla ersättning från allmän sjukkassa för undersökningen.
Företag, som låter sina anställda undergå sådan undersökning,
kan få ersättning härför endast i mycket begränsad omfattning.
I motionerna hemställes om översyn av bestämmelserna i syfte att möjliggöra
för sjukkassorna att utgiva ersättning för hälsokontroll.
Frågan om den förebyggande hälsovården har varit föremål för statsmakternas
uppmärksamhet vid flera tillfällen såväl i samband med antagandet
av sjukförsäkringslagen som senare. Under hänvisning bland annat till att
man icke velat belasta sjukkassorna med nya uppgifter och till att de läkarresurser
som stått till buds för den sjukdomsförebyggande verksamheten
varit begränsade har frågan skjutits på framtiden.
I förarbetena till sjukförsäkringslagen framhålles, att den sjukdomsf örebyggande
verksamheten tillhör de uppgifter, som ligger helt i linje med sjukförsäkringen
och dess intressen. Utskottet vill ansluta sig till denna uppfattning.
Den förebyggande hälsovården har icke fått den omfattning som kan synas
önskvärd. Det måste anses utomordentligt angeläget såväl ur den enskildes
som ur samhällets synpunkt, att — i den mån underlaget för hälsokontroll
vetenskapligt klarlägges och lämpliga metoder utarbetas — en regelbunden
sådan kontroll kommer till stånd i en utsträckning som innebär
effektivast möjliga utnyttjande av våra medicinska och ekonomiska resurser.
Utskottet anser därför att frågan om sjukkassornas möjligheter att utgiva
ersättning för hälsokontroll bör utredas, därvid ovan framförda synpunkter
bör beaktas. Emellertid har Kungl. Maj :t i dagarna bemyndigat
socialministern att tillkalla sakkunniga för att utreda vissa frågor om sjukförsäkringslagstiftningen.
Av direktiven för utredningen framgår, att denna
förutsättningslöst skall pröva bland annat frågan om ersättning för åtgärder
som är avsedda att förhindra uppkomsten av sjukdomstillstånd. Med
hänsyn härtill finner utskottet det icke påkallat för riksdagen att taga något
initiativ i frågan.
På grund av det anförda får utskottet hemställa,
att förevarande motioner, I: 163 och II: 184, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 5 december 1961
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 59 år 1961
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson*,
fru Carlqvist, fru Gärda Svenson, fröken Nordström*, herrar Virgin och Eric
Peterson;
från andra kammaren: herrar Lundberg, Bengtsson i Varberg, fröken
Sandell, fru Gunne*, herrar Gustavsson i Alvesta*, Svensson i Kungälv,
Carlsson i Huskvarna och Tobé.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering
Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 611032