Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
1
Nr 79
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370),
m. m., såvitt propositionen hänvisats till bevillningsutskottet,
jämte i ämnet väckta motioner.
I en den 27 oktober 1961 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 188, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen
dels att antaga bl. a. följande, vid propositionen fogade förslag till
1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
370);
2) förordning angående ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 576)
om statlig inkomstskatt;
3) förordning angående ändring i förordningen den 1 december 1959 (nr
507) om allmän varuskatt;
4) förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 7 april
1961 (nr 372) om bensinskatt;
5) förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr
272); samt
6) förordning om ändrad lydelse av 22 § 1 mom. och 68 § taxeringsförordningen
den 23 november 1956 (nr 623);
dels, vid antagande av förslaget under punkt 4, vidtaga därmed sammanhängande
ändringar i förordningen om brännoljeskatt;
dels ock godkänna de grunder för nya sjömansskattetabeller som angivits
i propositionen samt bemyndiga Kungl. Maj :t att i enlighet med dessa
grunder upprätta och fastställa nya sjömansskattetabeller och förordna att
dessa från och med lämplig tidpunkt skall ersätta äldre sjömansskattetabeller.
Förslaget om höjning av skatten på motorbrännolja behandlas av utskottet
i betänkande nr 74.
Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.
I propositionen föreslås en långt gående reform på beskattningens område.
Betydande lättnader i inkomstskattehänseende genomföres i alla in
l
Bihang till riksdagens protokoll 1961. 7 samt. Nr 79
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
komstlägen med huvudvikten på de små och medelstora inkomsttagarna, särskilt
barnfamiljerna. I sammanhang därmed sker en omfördelning från direkt
till indirekt beskattning. Som helhet innebär förslaget en sammanlagd
skattelättnad på 300 miljoner kr.
Inkomstskatten m. m.
1. Dyrortsgrupperingen slopas.
2. Ortsavdragen höjes och fastställes enhetligt till 4 500 kr. för gifta (nu
3 680—4 000 kr.) och 2 250 kr. för ogifta (nu 1 840—2 000 kr.).
3. Statsskatten sänkes genom nya skatteskalor:
a) skatten blir proportionell för inkomster upp till 20 000 kr. för gifta
och 10 000 kr. för ogifta (nu 14 000 kr. och 7 000 kr.),
b) tudelningsgränsen vid sambeskattningen höjes till 24 500 kr. (nu
16 500 kr.),
c) marginalskatten minskas för inkomster mellan 14 000 och 30 000 kr.
för gifta samt 7 000 och 27 000 kr. för ogifta,
d) marginalskatten blir oförändrad för högre inkomster.
4. Barnbidragen höjes med 100 kr. till 550 kr. per år (se prop. nr 190).
5. Folkpensionsavgift och avgift för sjukvårdsförsäkring bortfaller för
taxerade inkomster upp till 2 400 kr. (nu 1 200 kr.).
6. Sjömansskatten sänkes i samma omfattning som den vanliga inkomstskatten.
7. Deklarationsskyldigheten borttages för inkomster upp till 2 400 kr. (nu
1 200 kr.).
Omsättningsskatten m. m.
1. Omsättningsskatten (allmänna varuskatten) höjes från 4 procent till
6 procent.
2. Bensinskatten höjes med 5 öre per liter och skatten på motorbrännolja
med 4 öre per liter.
Övriga åtgärder (förslag framlägges senare)
1. Kommunerna får full kompensation för det skattebortfall som uppkommer
genom dyrortsgrupperingens slopande och höjningen av ortsavdragen.
2. Bidraget till skattetyngda kommuner ökas med ca 30 miljoner kr.
Skattebortfall m. m.
1. Inkomstskatten sänkes med 1 125 miljoner kr.
2. Barnbidragen höjes med 175 miljoner kr.
3. Folkpensionärerna får ett indextillägg om 40 miljoner kr.
4. De indirekta skatterna höjes med 1 040 miljoner kr., varav omsättningsskatten
med 900 miljoner kr.
5. Total skattelättnad alltså (1 125 -f 175 +40 — 1 040 =) 300 miljoner
kr.
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
3
Ikraftträdande
Reformerna avses i princip träda i kraft vid 1962 års ingång. Källskattetabeller
och sjömansskattetabeller med de lägre skatterna beräknas bli tilllämpliga
fr. o. m. mars månad 1962.
De ovannämnda författnings förslagen är av följande lydelse.
Förslag
till
lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att 48 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28 september
1928 skall upphöra att gälla samt att 48 § 2 mom. och 52 § 1 mom.
samma lag1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
§•
(Nuvarande lydelse)
48
1 mom. Samtliga orter i riket
indelas i ortsgrupper till ett
antal av fem (ortsgrupp I—ortsgrupp
V) eller det lägre antal, som fastställes
genom särskild författning. Indelningen
i ortsgrupper fastställes av
Konungen för en tid av fem år i sänder.
Fastställd indelning kan, då sådant
påkallas av särskilda omständigheter,
av Konungen jämkas.
2 mom. Skattskyldig fysisk--
Skattskyldig, som under beskattningsåret
varit gift och levt tillsammans
med andra maken, åtnjuter
kommunalt ortsavdrag med följande
belopp, nämligen i ortsgrupp 1 3 360
kronor, i ortsgrupp II 3 520 kronor,
i ortsgrupp III 3 680 kronor, i ortsgrupp
IV 3 8b0 kronor och i ortsgrupp
V 4 000 kronor.
Gift skattskyldig,---—--stycke sägs.
(Föreslagen lydelse)
—--— nedan sägs.
Skattskyldig, som under beskattningsåret
varit gift och levt tillsammans
med andra maken, åtnjuter
kommunalt ortsavdrag med 4 500
kronor.
Annan skattskyldig än i andra eller
tredje stycket sägs (ensamstående)
äger åtnjuta kommunalt
ortsavdrag med 2 250 kronor.
Annan skattskyldig än i andra eller
tredje stycket sägs (ensamstående)
äger åtnjuta kommunalt
ortsavdrag med följande belopp, nämligen
i ortsgrupp 1 1 680 kronor, i
ortsgrupp II 1 760 kronor, i ortsgrupp
III 1 840 kronor, i ortsgrupp IV 1 920
kronor och i ortsgrupp V 2 000 kronor.
Har skattskyldig — —----tiotal kronor.
1 Senaste lydelse av 48 § 1 mom. se 1953: 405 (jfr 1961:101) samt av 48 § 2 mom. och 52 § 1
mom. se 1960:172.
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
52 §.
1 mom. Äkta makar, -— — —--högsta beloppet.
Skola makarna taxeras i kommuner,
tillhörande olika ortsgrupper,
beräknas ortsavdrag för dem efter
den högre ortsgruppen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1962, dock att äldre bestämmelser
fortfarande skola gälla i fråga om 1962 års taxering samt i fråga om eftertaxering
för år 1962 eller tidigare år.
Genom denna lag upphäves förordningen den 12 maj 1961 (nr 101) om
antalet ortsgrupper vid skattegrupperingen.
Vid beräkning av preliminär A-skatt för år 1962 skola de i denna lag intagna
bestämmelserna lända till efterrättelse från och med den tidpunkt
Konungen förordnar.
Förslag
till
förordning angående ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 576)
om statlig inkomstskatt
Härigenom förordnas, att 8 §, 10 § 1 mom. och 11 § 1 mom. förordningen
den 26 juli 1947 om statlig inkomstskatt1 skola erhålla ändrad lydelse på
sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
8
(Föreslagen lydelse)
Skattskyldig fysisk person, som
varit här i riket bosatt under hela
beskattningsåret, äger att å den taxerade
inkomsten åtnjuta statligt ortsavdrag,
vars storlek bestämmes med
hänsyn till de ortsgrupper, som angivas
i 48 § 1 mom. kommunalskattelagen.
Vad i 48 § 2 och 3 mom. samt 49 §
kommunalskattelagen stadgas angående
kommunalt ortsavdrag skall äga
motsvarande tillämpning beträffande
statligt ortsavdrag.
10 §.
1 mom. Statlig inkomstskatt-----angivna grundbelopp.
För skattskyldig, — -----utgör grundbeloppet:
när den beskattningsbara inkoms- när den beskattningsbara inkomsten
icke överstiger 8 000 kronor: 10 ten icke överstiger 12 000 kronor: 10
procent av den beskattningsbara in- procent av den beskattningsbara inkomsten;
komsten;
när den beskattningsbara inkomsten överstiger
1 Senaste lydelse av 8 §, 10 § 1 mom. och It § 1 mom. se 1960:173.
Skattskyldig fysisk person, som
varit här i riket bosatt under beskattningsåret,
äger att å den taxerade
inkomsten åtnjuta statligt ortsavdrag.
Vad i 48 § 2 och 3 mom. samt
49 § kommunalskattelagen stadgas
angående kommunalt ortsavdrag skall
äga motsvarande tillämpning beträffande
statligt ortsavdrag.
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
5
(Nuvarande lydelse)
8 000 |
men |
icke |
10 000 kr: 800 |
kr för |
8 000 kr och 15 % av återstoden |
|||||
10 000 |
» |
>> |
12 000 |
» : 1100 |
» |
» |
10 000 » |
» |
20 % » |
» |
12 000 |
» |
» |
16 000 |
»: 1 500 |
» |
» |
12 000 » |
J> |
27 % » |
» |
16 000 |
» |
» |
20 000 |
»: 2 580 |
» |
» |
16 000 » |
» |
32 % »> |
» |
20 000 |
» |
» |
30 000 |
»: 3 860 |
» |
» |
20 000 » |
» |
38 % » |
» |
30 000 |
» |
» |
40 000 |
»: 7 660 |
» |
» |
30 000 » |
» |
43% » |
» |
40 000 |
» |
» |
60 000 |
»: 11960 |
» |
» |
40 000 » |
» |
48 % » |
» |
60 000 |
» |
» |
100 000 |
» : 21 560 |
» |
» |
60 000 » |
» |
54% » |
» |
100 000 |
» |
» |
150 000 |
» : 43160 |
» |
» |
100 000 » |
» |
59 % » |
» |
150 000 |
kr |
: 72 660 |
» |
» |
150 000 » |
» |
65 % » |
» |
||
(Föreslagen lydelse) |
||||||||||
12 000 |
men |
icke |
16 000 |
kr: 1 200 kr för |
12 000 kr och 20 % av återstoden |
|||||
16 000 |
» |
» |
20 000 |
» : 2 000 |
» |
» |
16 000 » |
» |
30% » |
» |
20 000 |
» |
» |
30 000 |
» : 3 200 |
» |
» |
20 000 » |
» |
38% » |
» |
30 000 |
» |
» |
40 000 |
» : 7 000 |
» |
» |
30 000 » |
» |
43% • |
» |
40 000 |
» |
» |
60 000 |
» : 11 300 |
» |
» |
40 000 » |
» |
48% » |
» |
60 000 |
» |
» |
100 000 |
» : 20 900 |
>> |
» |
60 000 » |
» |
54% »> |
» |
100 000 |
» |
» |
150 000 |
» : 42 500 |
» |
» |
100 000 » |
» |
59% »> |
|
150 000 |
kr |
: 72 000 |
» |
» |
150 000 » |
» |
65% » |
» |
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
För annan-----utgör grundbeloppet:
när den beskattningsbara inkoms- när den beskattningsbara inkomsten
icke överstiger 4 000 kronor: 10 ten icke överstiger 6 000 kronor: 10
procent av den beskattningsbara in- procent av den beskattningsbara inkomsten;
komsten;
när den beskattningsbara inkomsten överstiger
(Nuvarande lydelse)
4 000 |
men |
icke |
6 000 |
kr: 400 kr för |
4 000 kr och |
15 % av återstoden |
||||
6 000 |
» |
» |
8 000 |
» : 700 |
» |
» |
6 000 » |
» |
21% » |
» |
8 000 |
» |
» |
10 000 |
» : 1120 |
» |
» |
8 000 » |
» |
25% » |
» |
10 000 |
» |
» |
12 000 |
» : 1 620 |
» |
» |
10 000 » |
» |
29% » |
» |
12 000 |
» |
» |
16 000 |
» : 2200 |
» |
» |
12 000 » |
» |
33% » |
» |
16 000 |
» |
» |
20 000 |
» : 3 520 |
» |
» |
16 000 » |
» |
37% » |
» |
20 000 |
» |
» |
30 000 |
» : 5 000 |
» |
» |
20 000 » |
» |
41% »> |
» |
30 000 |
» |
» |
40 000 |
» : 9 100 |
» |
» |
30 000 » |
» |
45% »> |
» |
40 000 |
» |
» |
60 000 |
» : 13 600 |
» |
» |
40 000 » |
» |
49% »> |
» |
60 000 |
» |
» |
100 000 |
» : 23 400 |
» |
» |
60 000 » |
» |
54% » |
» |
100 000 |
» |
» |
150 000 |
» : 45 000 |
» |
» |
100 000 » |
» |
59% » |
» |
150 000 |
kr |
: 74 500 |
» |
» |
150 000 » |
» |
65% »> |
» |
||
(Föreslagen lydelse) |
||||||||||
6 000 |
men |
icke |
9 000 |
kr: 600 |
kr för |
6 000 kr och 20 % av återstoden |
||||
9 000 |
» |
» |
12 000 |
» : 1 200 |
» |
» |
9 000 » |
» |
25% » |
» |
12 000 |
» |
» |
16 000 |
» : 1 950 |
» |
» |
12 000 » |
» |
30% » |
» |
16 000 |
» |
» |
20 000 |
» : 3 150 |
» |
» |
16 000 » |
» |
36 % » |
» |
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
(Föreslagen lydelse)
20 000 |
men |
icke 30 000 kr : |
4 590 kr för |
20 000 kr och |
41% |
av |
återstoden |
||||
30 000 |
» |
» |
40 000 » : |
8 690 |
» » |
30 000 |
» |
» |
45% |
» |
» |
40 000 |
» |
» |
60 000 »> : |
13 190 |
» » |
40 000 |
» |
49% |
» |
» |
|
60 000 |
» |
» |
100 000 » : |
22 990 |
» » |
60 000 |
» |
» |
54% |
» |
» |
100 000 |
» |
» |
150 000 » : |
44 590 |
» » |
100 000 |
» |
» |
59% |
D |
|
150 000 |
kr |
: |
74 090 |
» D |
150 000 |
» |
» |
65% |
» |
» |
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
Ändå att----— denna inkomstdel.
Med familjestiftelse-----ekonomiska intressen.
11 §•
1 mom. Äkta makar,-----tillika iakttagas.
Skola makarna taxeras i kommuner,
tillhörande olika ortsgrupper, beräknas
ortsavdrag för dem efter den
högre ortsgruppen.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1962, dock att äldre bestämmelser
fortfarande skola gälla i fråga om 1962 års taxering samt i fråga
om eftertaxering för år 1962 eller tidigare år. Vid beräkning av preliminär
A-skatt för år 1962 skola de i denna förordning intagna bestämmelserna lända
till efterrättelse från och med den tidpunkt Konungen förordnar.
Förslag
till
förordning angående ändring i förordningen den 1 december 1959 (nr 507)
om allmän varuskatt
Härigenom förordnas, att 14 §, 46 § 1 och 2 mom., 49, 50 och 53 §§, 60 §
1 mom. samt 69 § förordningen den 1 december 1959 om allmän varuskatt1
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
14 §.
Skatten utgår med fyra procent av Skatten utgår med sex procent av
beskattningsvärdet. beskattningsvärdet.
46 §.
1 mom. Preliminär allmän--—--skatten avser.
Vid inbetalning av preliminär allmän
varuskatt må skattskyldig tillgodogöra
sig kostnadsersättning ge
1
Senaste lydelse av 46 § 1 och 2 mom. samt 49 § se 1960: 192 och av 69 § se 1961:165.
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
7
(Nuvarande lydelse)
nom avdrag, beräknat enligt följande
grunder. För skattepliktig omsättning
överstigande 4 000 kronor utgör
ersättningen dels ett grundbelopp av
15 kronor, dels ock ett rörligt belopp
motsvarande 3 procent av skattebelopp
å omsättning överstigande 4 000
kronor men ej 30 000 kronor, 0,5 procent
av skattebelopp å omsättning
överstigande 30 000 kronor men ej
150 000 kronor och 0,25 procent av
skattebelopp å omsättning överstigande
150 000 kronor. Kostnadsersättningen
avrundas nedåt till helt
krontal.
2 mom. Senast den dag preliminär
allmän varuskatt förfaller till betalning
skall densamma, efter avdrag
av kostnadsersättning som i 1 mom.
andra stycket sägs, inbetalas till
statsverket genom insättning å särskilt
postgirokonto.
Omfattar redovisningsperiod--
49
Vid debitering av slutlig allmän
varuskatt skall skattskyldig gottskrivas,
förutom preliminär allmän varuskatt
som av den skattskyldige inbetalats,
sådan ersättning som i 46 §
1 mom. andra stycket sägs, ävensom
sådan preliminär allmän varuskatt
som jämlikt 41 § fastställts till betalning.
25 000 men icke 170 000 kr.: 100 kr. jo
170 000 » » 900 000 » : 274 » »
900 000 kr. : 420 » »
(Föreslagen lydelse)
2 mom. Senast den dag preliminär
allmän varuskatt förfaller till betalning
skall densamma inbetalas till
statsverket genom insättning å särskilt
postgirokonto.
----- inbetalning underlåtas.
§•
Vid debitering av slutlig allmän
varuskatt skall skattskyldig gottskrivas,
förutom preliminär allmän varuskatt
som av den skattskyldige inbetalats,
sådan preliminär allmän varuskatt
som jämlikt 41 § fastställts
till betalning ävensom kostnadsersättning
enligt vad nedan sägs.
Kostnadsersättning beräknas i förhållande
till den skattepliktiga omsättning
som den skattskyldige jämlikt
21 § redovisat för beskattningsåret,
i förekommande fall reducerad
på sätt i 18 § 2 eller 3 mom. angives.
Kostnadsersättningen utgör
när den skattepliktiga omsättningen
icke överstiger 25 000 kronor: 4
promille av den skattepliktiga omsättningen,
dock minst 10 kronor;
när (ten skattepliktiga omsättningen
överstiger
r 25 000 kr. och 1,2 %o av återstoden;
170 000 » » tf,2°/„o » »
900 000 » » tf, i °/0o » »
Högsta ersättningsbelopp utgör
dock 3 000 kronor. Ersättningsbelopp
avrundas nedåt till helt krontal.
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
50
överstiger skattskyldigs slutliga
allmänna varuskatt den preliminära
skatt som enligt 49 § skall gottskrivas
honom, skall överskjutande belopp
såsom kvarstående allmän varuskatt
förfalla till betalning den 18
januari året näst efter taxeringsåret
och senast nämnda dag inbetalas till
statsverket genom insättning å särskilt
postgirokonto.
Kvarstående allmän----—
53
För skattskyldig, som skall erlägga
kvarstående eller tillkommande
allmän varuskatt, skall utfärdas debetsedel
enligt fastställt formulär.
Debetsedel, upptagande kvarstående
allmän varuskatt, skall senast den
15 december under taxeringsåret
översändas till den skattskyldige.
Debetsedel å-----ske k;
§•
överstiger skattskyldigs slutliga
allmänna varuskatt det belopp som
enligt 49 § skall gottskrivas honom,
skall överskjutande belopp såsom
kvarstående allmän varuskatt förfalla
till betalning den 18 januari året
näst efter taxeringsåret och senast
nämnda dag inbetalas till statsverket
genom insättning å särskilt postgirokonto.
icke erläggas.
§•
För skattskyldig skall utfärdas debetsedel
å slutlig allmän varuskatt
ävensom, när skattskyldig skall erlägga
tillkommande allmän varuskatt,
debetsedel å sådan skatt. Debetsedel
skall upprättas i enlighet med fastställt
formulär.
Debetsedel å slutlig allmän varuskatt
skall senast den 15 december
under taxeringsåret översändas till
den skattskyldige.
60
1 mom. överstiger erlagd preliminär
allmän varuskatt motsvarande
slutliga allmänna varuskatt, skall
länsstyrelsen skyndsamt återbetala
det överskjutande beloppet till den
skattskyldige. Restitution skall dock
icke ske av belopp understigande tio
kronor.
69
Skatten utgår med fyra procent av
beskattningsvärdet.
Beskattningsvärdet är
Vid bestämmande —
§•
1 mom. Överstiger erlagd preliminär
allmän varuskatt motsvarande
slutliga allmänna varuskatt efter avdrag
för kostnadsersättning enligt å9
§, skall länsstyrelsen skyndsamt återbetala
det överskjutande beloppet till
den skattskyldige. Restitution skall
dock icke ske av belopp understigande
tio kronor.
§•
Skatten utgår med sex procent av
beskattningsvärdet.
— varuskatten inbegripen,
liknande prestation.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1962. Förordningens bestämmelser
skola äga giltighet redan före ikraftträdandet med avseende å
åtgärder, som erfordras för tillämpningen därefter.
I fråga om ikraftträdandet skall i övrigt iakttagas följande.
1. Med den inskränkning som följer av vad nedan i andra stycket sägs, äger
förordningen, såvitt avser 14 och 69 §§, icke tillämpning i fråga om sådant
tillhandahållande inom riket av vara eller tjänsteprestation, som skett före
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961 9
den 1 december 1961 eller varom före den 2 november 1961 slutits skriftligt
avtal, däri vederlaget blivit till beloppet fastställt. Vad nu sagts om verkan
av skriftliga avtal skall ock gälla i fråga om införsel till riket, därest den,
förvars räkning införseln sker, före den 1 januari 1962 till generaltullstyrelsen
skriftligen anmält sin avsikt att vid införseln åberopa avtalet. Icke heller
skall förordningen äga tillämpning i fråga om sådant tillhandahållande genom
postverkets försorg av periodiska publikationer, för vilket vederlag influtit
till postverket före utgången av år 1961, ändå att vederlaget först därefter
kommer mottagaren till godo.
Därest ett före den 2 november 1961 slutet skriftligt avtal, däri vederlaget
blivit till beloppet fastställt, avser tillhandahållande inom riket av tjänsteprestation,
som i 11 § förordningen om allmän varuskatt sägs, äger nämnda
förordning tillämpning å sådan tjänsteprestation från och med den dag
_ dock ej före utgången av år 1961 — då avtalet skulle upphöra att gälla,
därest avtalet med iakttagande av gällande uppsägningsvillkor uppsagts den
1 december 1961.
2. Förordningen äger icke tillämpning å den redovisning av preliminär
allmän varuskatt som skall ske under januari månad 1962 och ej heller vid
taxering år 1962 eller eftertaxering för samma år till allmän varuskatt för
jordbruksprodukter.
Bestämmelserna i 46 § 1 mom. i deras hittills gällande lydelse skola vid
1962 års taxering till allmän varuskatt alltjämt tillämpas beträffande beräkning
av kostnadsersättnings storlek. Därvid skall vad i 49 § i författningsrummets
senast gällande lydelse stadgas om gottskrivning av sådan
ersättning i samband med debitering av slutlig allmän varuskatt jämväl avse
kostnadsersättning som icke avdragits vid inbetalning av preliminär allmän
varuskatt.
3. Omfattar redovisningsperiod eller beskattningsår tid såväl före som
efter denna förordnings ikraftträdande, skola följande särskilda bestämmelser
gälla.
a) Särskild deklaration för preliminär allmän varuskatt skall avgivas
dels för den del av redovisningsperioden som avser tid före utgången av år
1961 och dels för återstoden av redovisningsperioden.
b) Vid taxering till allmän varuskatt skall skattepliktig omsättning, med
tillämpning av 28 § andra stycket förordningen om allmän varuskatt, angivas
särskilt för tid före utgången av år 1961 och särskilt för tid därefter.
c) Vid 1963 och senare års taxeringar till allmän varuskatt skall, vid beräknande
av kostnadsersättning för hela beskattningsåret enligt stadgandena
i 49 § andra stycket, denna ersättning icke bestämmas lägre än till belopp
motsvarande summan av de avdrag vilka den skattskyldige ägt tillgodoföra
sig jämlikt bestämmelserna i 46 § i mom. i deras senast gällande lydelse vid
inbetalning av preliminär allmän varuskatt för sådan del av beskattningsåret
som omfattar tid före denna förordnings ikraftträdande.
4. Erfordras eljest särskilda bestämmelser i fråga om denna förordnings
ikraftträdande äger Kungl. Maj:t meddela sådana bestämmelser.
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
Förslag
till
förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 7 april 1961
(nr 372) om bensinskatt
Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 7 april 1961 om bensinskatt
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
2 §•
Skatten utgår med trettiotre öre för Skatten utgår med trettioåtta öre
liter. för liter.
Skatten beräknas —----av volymen.
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1962.
2. Den som icke är registrerad enligt 5 § skall erlägga lagerskatt för den
myckenhet bensin och andra jämlikt 1 § skattepliktiga varor han innehar
vid denna förordnings ikraftträdande med fem öre för liter, dock icke om
myckenheten sammanlagt understiger 2 500 liter.
Den som är skyldig erlägga lagerskatt skall senast den 31 mars 1962 till
kontrollstyrelsen avlämna deklaration rörande sitt innehav av skattepliktiga
varor som nu nämnts, varvid tillika skall angivas den plats, där varorna
förvarades. Samtidigt med deklarationens avlämnande skall erläggas enligt
deklarationen upplupen skatt genom insättning å kontrollstyrelsens postgirokonto.
I övrigt skall med avseende på nu nämnd deklaration i tillämpliga
delar gälla vad som i förordningen om bensinskatt stadgas rörande deklaration
i allmänhet.
Förslag
till
förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272)
Härigenom förordnas, att 4 § 1 och 3 mom. samt 5, 8 och 15 §§ uppbördsförordningen
den 5 juni 19531 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives samt att punkt 6 av anvisningarna till 39 § samma förordning skall
upphöra att gälla.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
4 §.
1 mom. Har lokal------— sådana tabeller.
Skattetabellerna skola----angivna utskylderna.
Tabellerna skola icke upptaga pre- Tabellerna skola icke upptaga preliminär
skatt för belopp, som motsva- liminär skatt för belopp, som motsva
1
Senaste lydelse av 4 § 1 mom. se 1959: 558, av 4 § 3 mom. se 1954: 340 samt av 15 5 se
loan-17* 5
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
11
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
rar en till statlig eller kommunal inkomstskatt
taxerad inkomst, understigande
ettusentvåhundra kronor,
eller till sådan skatt beskattningsbar
inkomst understigande etthundra
kronor. Inkomstbelopp och skattebelopp
skola angivas i helt ental kronor.
3 m o in. För envar för ortsavdragens
beräkning vid inkomsttaxeringen
använd ortsgrupp skola upprättas
särskilda tabeller, angivande den preliminära
skatten under förutsättning
att statlig inkomstskatt beräknas
med tillämpning av det procenttal av
grundbeloppet, som bestämts för inkomståret,
att sjukförsäkringsavgift
beräknas i enlighet med vad den i
91 § lagen om allmän sjukförsäkring
omförmälda tillsynsmyndigheten bestämmer
för inkomståret samt att
det sammanlagda beloppet av kommunal
inkomstskatt, landstingsmedel
och tingshusmedel beräknas för skattekrona
och skatteöre till vissa i hela
krontal bestämda belopp, vilka av
riksskattenämnden fastställas för
varje inkomstår.
Oaktat vad —
rar en till statlig eller kommunal inkomstskatt
taxerad inkomst, understigande
tvåtnsenfyrahundra kronor,
eller till sådan skatt beskattningsbar
inkomst understigande etthundra
kronor. Inkomstbelopp och skattebelopp
skola angivas i helt ental kronor.
3 m o m. Skattetabellerna skola
angiva den preliminära skatten under
förutsättning att statlig inkomstskatt
beräknas med tillämpning
av det procenttal av grundbeloppet,
som bestämts för inkomståret,
att sjukförsäkringsavgift beräknas
i enlighet med vad den i 91 § lagen
om allmän sjukförsäkring omförmälda
tillsynsmyndigheten bestämmer
för inkomståret samt att det sammanlagda
beloppet av kommunal inkomstskatt,
landstingsmedel och
tingshusmedel beräknas för skattekrona
och skatteöre till vissa i hela
krontal bestämda belopp, vilka av
riksskattenämnden fastställas för
varje inkomstår.
vederbörande stad.
5 §•
Vid beräkning av preliminär Askatt
enligt skattetabell skall för envar
skattskyldig, beträffande vilken
icke skall tillämpas enligt 4 § 3 mom.
andra stycket fastställd särskild tabell,
tillämpas den tabell, som dels
avser den ortsgrupp till vilken den
kommun eller kommundel hör där
den skattskyldige mantalsskrives för
inkomståret och dels avser en sammanlagd
utdebitering till kommunal
inkomstskatt, landstingsmedel och
tingshusmedel, vilken för skattekrona
och skatteöre är lika med det belopp,
som för nämnda kommun
eller kommundel bestämts till uldcbitering
för inkomståret. Ingår i sistnämnda
utdebitering öretal, uppgående
till högst femtio, användes den tabell,
som avser närmast lägre utdebitering.
Därest i utdebiteringen ingår
öretal, överstigande femtio, tillämpas
Vid beräkning av preliminär Askatt
enligt skattetabell skall för envar
skattskyldig, beträffande vilken
icke skall tillämpas enligt 4 § 3 mom.
andra stycket fastställd särskild tabell,
tillämpas den tabell, som avser
eu sammanlagd utdebitering till kommunal
inkomstskatt, landstingsmedel
och tingshusmedel, vilken för skattekrona
och skatteöre är lika med det
belopp, som för nämnda kommun eller
kommundel bestämts till utdebitering
för inkomståret. Ingår i sistnämnda
utdebitering öretal, uppgående
till högst femtio, användes den tabell,
som avser närmast lägre utdebitering.
Därest i utdebiteringen ingår
öretal, överstigande femtio, tilllämpas
den tabell som avser närmast
högre utdebitering. Att å inkomst av
arbetsanställning, som är avsedd alt
vara kortare tid än en vecka, preli
-
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
den tabell som avser närmast högre
utdebitering. Att å inkomst av arbetsanställning,
som är avsedd att vara
kortare tid än en vecka, preliminär
A-skatt dock kan beräknas enligt vilken
som helst för inkomståret upprättad
skattetabell, framgår av bestämmelserna
i 4 § 4 mom.
Förhållandena den---
Skall under —----—
minär A-skatt dock kan beräknas enligt
vilken som helst för inkomståret
upprättad skattetabell, framgår av
bestämmelserna i 4 § 4 mom.
--femton år.
under inkomståret.
8 §•
Åtnjuter skattskyldig-----sammanlagda värde.
Riksskattenämnden fastställer de Riksskattenämnden fastställer de
värden, som i första stycket angivna värden, som i första stycket angivna
naturaförmåner skola anses äga inom naturaförmåner skola anses äga geolika
delar av riket vid tillämpning av nomsnittligt inom riket vid tillämpdenna
förordning. Nämnda värden ning av denna förordning. Nämnda
skola angivas i skattetabellerna. värden skola angivas i skattetabel
lerna.
15
Vid preliminär taxering skola beskattningsbar
inkomst och beskattningsbar
förmögenhet beräknas i enlighet
med bestämmelserna i förordningen
om statlig inkomstskatt, kommunalskattelagen
samt föi''ordningen
om statlig förmögenhetsskatt.
Dock skall iakttagas, att vid bestämmande
av beskattningsbar inkomst
ortsavdrag beräknas med hänsyn
dels till den ortsgrupp, vartill kommun
eller kommundel hör där den
skattskyldige mantalsskrives för inkomståret,
dels ock, där icke i
andra stycket annorlunda stadgas,
till den skattskyldiges civilstånd den
1 november året näst före inkomståret
samt, vad angår frågan om den
skattskyldige har hemmavarande
barn, till förhållandena vid nyssnämnda
tidpunkt. Härvid skall iakttagas
att med barn icke avses barn,
som före nyssnämnda tidpunkt fyllt
femton år.
Vid preliminär taxering, som sker
under inkomståret, skall hänsyn tagas
i fråga om skattskyldigs civilstånd
till det förhållande, som kan
antagas komma att ligga till grund
för taxering under året näst efter in
-
§•
Vid preliminär taxering skola beskattningsbar
inkomst och beskattningsbar
förmögenhet beräknas i enlighet
med bestämmelserna i förordningen
om statlig inkomstskatt, kommunalskattelagen
samt förordningen
om statlig förmögenhetsskatt. Dock
skall iakttagas, att vid bestämmande
av beskattningsbar inkomst ortsavdrag
beräknas med hänsyn, där icke
i andra stycket annorlunda stadgas,
till den skattskyldiges civilstånd den
1 november året näst före inkomståret
samt, vad angår frågan om den
skattskyldige har hemmavarande
barn, till förhållandena vid nyssnämnda
tidpunkt. Härvid skall iakttagas
att med barn icke avses barn,
som vid nyssnämnda tidpunkt fyllt
femton år.
Vid preliminär taxering, som sker
under inkomståret, skall liänsyn tagas
i fråga om skattskyldigs civilstånd
till det förhållande, som kan
antagas komma att ligga till grund
för taxering under året näst efter in
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
(Nuvarande lydelse)
komståret, samt, vad angår frågan
om den skattskyldige har hemmavarande
barn, till förhållandena vid
den tidpunkt, då taxeringen verkställes.
Härvid skall iakttagas, att med
barn icke avses barn, som före den 1
november året näst före inkomståret
fyllt femton år eller som fötts efter
den 1 november under inkomståret.
(Föreslagen lydelse)
komståret, samt, vad angår frågan
om den skattskyldige har hemmavarande
barn, till förhållandena vid den
tidpunkt, då taxeringen verkställes.
Härvid skall iakttagas, att med barn
icke avses barn, som den 1 november
året näst före inkomståret fyllt femton
år eller som fötts efter den 1 november
under inkomståret.
Denna förordning träder i kraft från och med den tidpunkt Konungen förordnar.
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 22 § 1 mom. och 68 § taxermgsförordningen
den 23 november 1956 (nr 623)
Härigenom förordnas, att 22 § 1 mom. och 68 § taxeringsförordningen den
23 november 19561 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
22 §.
1 mom. Nedannämnda skattskyldiga------- uppgått till sam
manlagt
minst 100 kronor,
3) fysisk person, vilkens bruttoin- 3) fysisk person, vilkens bruttoin
täkter
av en eller flera förvärvskällor täkter av en eller flera förvärvskällor
under beskattningsåret uppgått, om under beskattningsåret uppgått, om
han varit här i riket bosatt under hela han varit här i riket bosatt under hela
beskattningsåret och under denna tid beskattningsåret och under denna tid
icke erlagt sjömansskatt, till samman- icke erlagt sjömansskatt, till sammanlagt
minst 1 200 kronor och eljest till lagt minst 2 tOO kronor och eljest till
sammanlagt minst 100 kronor, sammanlagt minst 100 kronor,
4) fysisk eller juridisk person, vilkens-----skattepliktig in
komst.
Vid bedömandet----— statlig förmögenhetsskatt.
Hava makar,------stycket kommunalskattelagen.
Skall skattskyldig —-----deklarationsskyldighetens bedömande.
Vid tillämpning--—--riket bosatta.
I fråga----—---den avlidne.
68 §.
För taxeringsnämnd---—--skattskyldiges namn.
I inkomstlängden -— —- — —--avgiften skall beräknas.
'' Senaste lydelse av 22 § 1 mom. so 1960: 174.
14
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
(Nuvarande lydelse)
Uppgår den enligt förordningen om
statlig inkomstskatt beräknade taxerade
inkomsten till minst 1 200 kronor
för ensamstående och till sammanlagt
minst 1 200 kronor för makar,
som samtaxeras, skall den beräknade
taxerade inkomsten införas,
även om beskattningsbar inkomst
icke uppkommer.
I förmögenhetslängden —----
Närmare föreskrifter------
Taxeringslängd underskrives--
(Föreslagen lydelse)
Uppgår den enligt förordningen om
statlig inkomstskatt beräknade taxerade
inkomsten till minst 2 400 kronor
för ensamstående och till sammanlagt
minst 2 400 kronor för makar,
som samtaxeras, skall den beräknade
taxerade inkomsten införas,
även om beskattningsbar inkomst
icke uppkommer.
—- beskattningsbara förmögenheten.
- Kungl. Maj :t.
----av denne.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1963.
Till utskottet har hänvisats följande i anledning av propositionen nr 188
väckta motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 697 av herr Stefanson m. fl. och II: 848
av herr Carlsson i Stockholm in. fl., vari bl. a. hemställts, att riksdagen i
samband med behandlingen av propositionen nr 188 måtte avslå det däri
framlagda förslaget om höjning av bensinskatten;
2) de likalydande motionerna I: 711 av herr Nils-Eric Gustafsson samt
II. 855 av herrar Nilsson i Tvärålund och Larsson i Norderön, vari hemställts,
»att riksdagen vid behandlingen av propositionen nr 188 måtte i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam prövning och förslag rörande
differentiering av bensinskatten antingen vid det direkta skatteuttaget
vid försäljningen eller genom restitutionsförfarande, så att priset på
bensin kan hållas enhetligt i hela landet, i enlighet med vad som anförts i
motionerna»;
3) de likalydande motionerna I: 712 av herr Spetz och II: 856 av herr Johansson
i öckerö m. fl., vari hemställts, »att riksdagen i samband med behandlingen
av Kungl. Maj:ts proposition nr 188 måtte besluta att i 10 §
varuskatteförordningen införes ett tillägg av innehåll att fiskeredskap skall
undantagas från allmän varuskatt»;
4) de likalydande motionerna I: 716 av herrar Öhman och Helmer Persson
samt 11:861 av herr Hagberg m. fl., vari hemställts, »att riksdagen,
med bifall i övrigt till vad som föreslås i Kungl. Maj :ts proposition nr 188,
avslår den föreslagna höjningen av den allmänna omsättningsskatten»;
5) de likalydande motionerna I: 720 av herr Nils Elowsson och 11:867 av
herr Ståhl, vari hemställts, »att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj :ts
proposition nr 188 måtte besluta sådan ändring i förordningen angående
allmän varuskatt att den ammunition, som inköpes av till Frivilliga skytteväsendet
anslutna organisationer, måtte undantagas från varuskatt»;
15
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
6) de likalydande motionerna I: 721 av herr Hagberg m. fl. och II: 882 av
herr Heckscher m. fl., vari bl. a. hemställts, att riksdagen måtte
I) besluta att stimulera till ökat personligt sparande genom att medge
skattelättnader vid följande sparformer, nämligen
bostadssparande,
utbildningssparande,
aktiesparande samt
sparande i form av extra amorteringar å egnahemslån eller lån avseende
lägenhet som innehaves med bostadsrätt,
ävensom att komplettera rätten till s. k. kapitalavdrag med motsvarande
rätt till avdrag från avkastning av jordbruksfastighet, annan fastighet och
rörelse,
samt på grund härav antaga följande
a) Förslag
till
förordning om bostadssparande
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Den som under ett eller flera av åren 1962—1967 insätter medel i bank
eller annan penninginrättning å särskilt konto för bostadsanskaffning (bostadskonto)
må åtnjuta uppskov med taxering till kommunal och statlig inkomstskatt
för vad sålunda insatts efter vad nedan sägs.
2 §•
Uppskov enligt 1 § må äga rum för ett belopp av tillhopa högst 6 000 kronor
under nämnda period, dock att för äkta makar beloppet må utgöra sammanlagt
12 000 kronor.
3 §•
Å bosladskonto insatta medel skola vara avsedda för förvärv av eget hem
eller för gäldande av insats i bostadsrättsförening. Den omständigheten att
bostaden är förenad med utrymme för ägarens yrkesverksamhet skall ej utgöra
hinder för uppskov, som i 1 § sägs, under förutsättning att bostadsändamålet
prövas vara det väsentliga, ej heller den omständigheten att bostaden
är uppförd å jordbruksfastighet.
4 §•
Belopp, för vilket uppskov med taxeringen erhållits, skall upptagas som
intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet för det beskattningsår, då uttag från
bostadskonto sker, såvida icke de uttagna medlen under beskattningsåret använts
för ändamål som i 3 § sägs, i vilket fall skattebefrielse skall äga rum.
16
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
Å bostadskonto insatta medel, som icke uttagits före utgången av år 1972,
skola upptagas till beskattning vid 1973 års taxering.
5 §.
Bank eller annan penninginrättning, som mottagit insättning på bostadskonto,
har att varje år före den 1 februari underrätta taxeringsnämnd i vederbörandes
hemortskommun om sammanlagda beloppet av under nästföregående
kalenderår verkställd insättning å bostadskonto eller utbetalning
från sådant konto.
6 §•
Kungl. Maj :t äger meddela de närmare föreskrifter, som erfordras för
tillämpning av denna förordning.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1962.
b) Förslag
till
förordning om utbildningssparande
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Den som för eget barns räkning i bank eller annan penninginrättning insätter
medel å särskilt konto (utbildningskonto) utan att förbehålla sig
rätt att däröver förfoga må vid taxering till kommunal och statlig inkomstskatt
åtnjuta avdrag för vad sålunda insatts enligt vad nedan sägs.
Avdrag medgives endast i den mån det insatta beloppet svarar mot en
ökning under beskattningsåret av insättarens sammanlagda hos banker och
andra penninginrättningar innestående medel. Beträffande äkta makar skall
dylik ökning föreligga för makarna tillhopa.
2 §•
För varje barn må blott upprättas ett utbildningskonto. Kontot skall vara
upprättat innan barnet fyllt 12 år.
3 §•
Insättning å utbildningskonto må uppgå till högst 1 200 kronor för år.
Sammanlagt må insättningarna uppgå till högst 18 000 kronor.
Därest uttag å utbildningskonto skett, må insättning ej vidare förekomma.
Ej heller må insättning ske efter det barnet fyllt 20 år.
Gottskrivning av å utbildningskonto upplupen ränta skall icke anses som
insättning å kontot enligt denna förordning.
17
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
4 §.
Insättning å utbildningskonto skall vara bunden i minst 7 år och minst
intill dess barnet fyllt 16 år.
5 §.
Uppkommer fråga om bestämmande av gåvoskatt för barnet, skall å utbildningskonto
insatt belopp icke medräknas.
6 §•
Oavsett vad i 4 § sagts, må insatta medel fritt uttagas från utbildningskonto
efter det barnet fyllt 21 år. Så vare ock fallet om barnet avlidit.
7 §•
Belopp som uttages från utbildningskonto skall icke anses som skattepliktig
intäkt.
8 §.
Bank eller annan penninginrättning, som mottagit insättning på utbildningskonto,
har att varje år före den 1 februari underrätta taxeringsnämnd
i vederbörandes hemortskommun om sammanlagda beloppet av under nästföregående
kalenderår verkställda insättningar.
9 §.
Kungl. Maj :t äger meddela de närmare föreskrifter, som erfordras för
tillämpning av denna förordning.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1962.
c) Förslag
till
lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att 39 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september
1928 skall erhålla följande ändrade lydelse, att till följande paragrafer
i samma lag skola fogas nya moment av nedan angiven lydelse, nämligen
till 22 § ett moment betecknat 4, till 25 § ett moment betecknat 4, till
29 § ett moment betecknat 5 samt till 46 § ett moment betecknat 5, ävensom
att till anvisningarna till 22 § samma lag skall fogas en ny punkt, betecknad
9, av den lydelse som nedan sägs.
22 §.
4 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 21 § förmäles, äger, där
bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 eller 3 mom. av2
Ilihang till riksdagens protokoll 1961. 7 samt. Nr 79
18 Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
sedda kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag
med 400 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit gift och
levt tillsammans med andra maken, må nu avsett avdrag för dem båda gemensamt
åtnjutas med 800 kronor. I intet fall må doek skattskyldig åtnjuta
extra avdrag med högre belopp än som svarar mot skillnaden mellan bruttointäkten
och summan av de i 1 eller 3 mom. avsedda kostnaderna och ej
heller med högre belopp än som motsvarar 4 procent av den skattskyldiges
i jordbruket nedlagda skattepliktiga förmögenhet. Extra avdrag som här sägs
må vidare, tillsammans med förekommande extra avdrag enligt 25 § 4 mom.
och 29 § 5 mom., endast åtnjutas i den mån avdrag enligt 39 § 3 mom. icke
kunnat tillgodogöras av den skattskyldige.
25 §.
4 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 24 § förmäles, äger, där
bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 eller 3 mom. avsedda
kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag
med 400 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit gift
och levt tillsammans med andra maken, må nu avsett avdrag för dem båda
gemensamt åtnjutas med 800 kronor. Vad angår inskränkning i rätten att
åtnjuta extra avdrag som här sagts skola bestämmelserna i 22 § 4 mom.
och i punkt 9 av anvisningarna till 22 § äga motsvarande tillämpning.
29 §.
5 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 28 § förmäles, äger, där
bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 mom. avsedda
kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag med
400 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit gift och levt
tillsammans med andra maken, må nu avsett avdrag för dem båda gemensamt
åtnjutas med 800 kronor. Vad angår inskränkning i rätten att åtnjuta
extra avdrag som här sagts skola bestämmelserna i 22 § 4 mom. och i punkt
9 av anvisningarna till 22 § äga motsvarande tillämpning.
39 §.
3 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 38 § 1 mom. förmäles,
äger, där bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 mom.
avsedda kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag
med 400 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit
gift och levt tillsammans med den andra maken, må nu avsett avdrag för
dem båda gemensamt åtnjutas med 800 kronor. I den mån intäkten utgör
avkastning av aktier eller andelar i ekonomisk förening må det extra avdraget
ökas med 200 kronor eller, om den skattskyldige under beskattningsåret
varit gift och levt tillsammans med den andra maken, med 400 kronor.
I intet fall må dock skattskyldig åtnjuta extra avdrag med högre belopp
än som svarar mot skillnaden mellan bruttointäkten och summan av de i
1 mom. avsedda kostnaderna.
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
19
Vad i föregående stycke stadgas angående gift skattskyldig skall äga motsvarande
tillämpning å skattskyldig, som under beskattningsåret varit ogift
(varmed jämställes änka, änkling eller frånskild) och haft hemmavarande
barn under 16 år.
(Se vidare anvisningarna.)
46 §.
5 mom. Har skattskyldig, som är ägare av annan fastighet, inrättad till
bostad åt en familj jämte personliga tjänare (enfamiljsfastighet) eller två
familjer jämte personliga tjänare (tvåfamiljsfastighet) eller som innehar
lägenhet med bostadsrätt, under beskattningsåret verkställt amortering av
skuld å sådan fastighet eller sådan lägenhet till ett belopp överstigande 1,5
procent av fastighetens taxeringsvärde eller, beträffande bostadsrättslägenhet,
den del av fastighetens taxeringsvärde som belöper å lägenheten, må
han i hemortskommunen åtnjuta avdrag för överstigande amortering, dock
högst med ett belopp av 700 kronor — jämte i förekommande fall 200 kronor
för ettvart hemmavarande barn under 16 år — och endast i den mån
den sammanlagda amorteringen icke motsvaras av en minskning under beskattningsåret
av den skattskyldiges eller dennes makes sammanlagda hos
banker och andra penninginrättningar innestående medel.
Anvisningar
till
22 §.
9. Beräkningen av den skattskyldiges i jordbruket nedlagda skattepliktiga
förmögenhet skall ske på grundval av bestämmelesrna i 2—5 §§ förordningen
om statlig förmögenhetsskatt.
Om extra avdrag enligt 22 § 4 inom., 25 § 4 mom. eller 29 § 5 mom. samtidigt
må åtnjutas i två eller flera förvärvskällor skall avdraget, med den inskränkning
varom i 22 § 4 mom. stadgas, fördelas mellan förvärvskällorna
i förhållande till nettointäkten av förvärvskällorna sådan denna skulle ha
varit om extra avdrag ej förekommit.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1962; dock att äldre bestämmelser
alltjämt skola gälla vid 1962 års taxering samt vid eftertaxering för 1962
och tidigare år.
II) avslå Kungl. Maj:ts förslag att höja skatten å bensin med 5 öre per
liter;
III) besluta, att ortsavdragen skall höjas, utöver vad Kungl. Maj:t föreslagit,
med 200 kronor för äkta makar och 100 kronor för ensamstående,
samt på grund härav antaga Kungl. Maj:ts förslag i proposition nr 188 till
20 Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)
med den ändring att 48 § 2 mom. får följande lydelse:
2 mom. Skattskyldig fysisk---nedan sägs.
Skattskyldig, som under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans
med andra maken, åtnjuter kommunalt ortsavdrag med 4 700 kronor.
Gift skattskyldig, — — — stycke sägs.
Annan skattskyldig än i andra eller tredje stycket sägs (ensamstående)
äger åtnjuta kommunalt ortsavdrag med 2 350 kronor.
Har skattskyldig — — — tiotal kronor.
IV) besluta, att för ålders- och invalidpensionärer skall utgå förhöjda ortsavdrag,
nämligen med 3 600 kronor för ensam pensionär, med 6 000 kronor
för makar av vilka en är pensionär och med 7 200 kronor för makar som
båda är pensionärer,
samt på grund härav antaga följande
a) Förslag
till
lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att 65 § kommunalskattelagen den 28 september
1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att i nämnda
lag skall införas en ny paragraf, benämnd 48 a §, av nedan angiven lydelse.
48 a §.
Vad i 48 § 2 mom. stadgas skall icke gälla skattskyldig fysisk person,
som varit här i riket bosatt under hela beskattningsåret och som enligt bestämmelserna
i 3 § 1 och 2 mom. lagen om folkpensionering är ålders- eller
invalidpensionär eller vars make är sådan pensionär. Denne äger att å den
i hemortskommunen taxerade inkomsten åtnjuta kommunalt ortsavdrag på
sätt nedan sägs.
Skattskyldig, som under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans
med andra maken, åtnjuter, därest endast en av makarna är pensionär
som i första stycket sagts, kommunalt ortsavdrag med 6 000 kronor.
Därest sammanlevande makar båda äro pensionärer enligt ovan, åtnjutes
kommunalt ortsavdrag med 7 200 kronor.
Gift skattskyldig, som under beskattningsåret icke levt tillsammans med
andra maken, ävensom ogift skattskyldig (varmed jämställes änka, änkling
eller frånskild) äger, därest han haft hemmavarande barn under 16 år,
likaledes åtnjuta kommunalt ortsavdrag med 7 200 kronor.
Annan skattskyldig än i andra, tredje eller fjärde stycket sagts äger åtnjuta
kommunalt ortsavdrag med 3 600 kronor.
Bestämmelser om ortsavdrag enligt 48 § 2 mom. skola i tillämpliga delar
avse jämväl avdrag enligt 48 a §.
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
21
65 §.
Fråga, huruvida skattskyldig är ålders- eller invalidpensionär och huruvida
skattskyldig haft barn eller icke, liksom ock frågan om barns ålder
skall bedömas efter förhållandena den 1 november året näst före taxeringsåret.
Med barn avses jämväl styvbarn ävensom adopterat barn.
I fråga---följande beskattningsåret.
De för---make avlidit.
Har eljest---för taxeringen.
De för---haft barn.
(Se vidare anvisningarna.)
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1962, dock att äldre bestämmelser
fortfarande skola gälla i fråga om 1962 års taxering samt i fråga om eftertaxering
för år 1962 eller tidigare år.
b) Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 8 § och 10 § 1 mom. förordningen
den 26 juli 19b? (nr 576) om statlig inkomstskatt
Härigenom förordnas, att 8 § och 10 § 1 mom. förordningen den 26 juli
1947 om statlig inkomstskatt skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
8 §.
Skattskyldig fysisk---1 mom. kommunalskattelagen.
Vad i 48 § 2 och 3 mom., 48 a § samt 49 § kommunalskattelagen stadgas
angående kommunalt ortsavdrag skall äga motsvarande tillämpning beträffande
statligt ortsavdrag.
10 §.
1 mom. Statlig inkomstskatt--— angivna grundbelopp.
För skattskyldig, som åtnjuter statligt ortsavdrag med belopp, som beräknats
med ledning av 48 § 2 mom. andra eller tredje stycket kommunalskattelagen
eller 48 a § andra, tredje eller fjärde stycket samma lag och
som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret,
utgör grundbeloppet:
när den —---beskattningsbara inkomsten;
när den----- 65 % av återstoden.
För annan--— 65 % av återstoden.
Ändå att ---denna inkomsldel.
Med familjestiftelse----ekonomiska intressen.
22
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1962, dock att äldre bestämmelser
fortfarande skola gälla i fråga om 1962 års taxering samt i fråga
om eftertaxering för år 1962 eller tidigare år.
V) i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t måtte företaga
en skyndsam utredning för att utröna vilka åtgärder som, sedan skattegrupperingen
avskaffats, må vara erforderliga för lösande av de problem
som sammanhänger med de för övre Norrland speciella fördyrande omständigheterna
samt för riksdagen framlägga de förslag utredningen kan föranleda;
VI)
besluta att för äkta makar fastställa en skatteskala med en mjukare
övergång från det proportionella bottenskiktet och med en väsentligt högre
tudelningsgräns än enligt proposition nr 188
samt på grund härav antaga Kungl. Maj :ts förslag till förordning angående
ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt
med den ändring, att 10 § 1 mom. andra stycket får följande lydelse.
För skattskyldig,---utgör grundbeloppet;
när den beskattningsbara inkomsten icke överstiger 12 000 kronor: 10
procent av den beskattningsbara inkomsten;
när den beskattningsbara inkomsten överstiger
12 000 |
men |
icke |
18 000 kr.: |
1 200 kr. för |
12 000 |
kr. och 20 % |
av |
återstoden |
||||
18 000 |
» |
» |
24 000 |
»: |
2 400 |
» |
» |
18 000 |
» |
> 25% |
» |
» |
24 000 |
» |
» |
30 000 |
»: |
3 900 |
» |
» |
24 000 |
» |
> 30% |
» |
» |
30 000 |
» |
» |
40 000 |
»: |
5 700 |
» |
» |
30 000 |
» |
> 38% |
» |
» |
40 000 |
» |
» |
60 000 |
»: |
9 500 |
» |
» |
40 000 |
» |
> 46% |
» |
» |
60 000 |
» |
» |
100 000 |
»: |
18 700 |
» |
» |
60 000 |
» |
> 54% |
» |
» |
100 000 |
» |
» |
150 000 |
»: |
40 300 |
» |
» |
100 000 |
» |
> 59 % |
» |
» |
150 000 |
kr. |
69 800 |
» |
» |
150 000 |
W |
'' 65% |
» |
» |
|||
VII) |
dels besluta, att förvärvsavdragets |
maximum skall höj |
as |
från 2 000 |
till 3 000 kronor med rätt för hustru som kan styrka högre kostnader för
barnens omhänderhavande än 3 000 kronor att inom ramen för 20 % av inkomsten
få avdrag härför samt att förvärvsavdraget för gift kvinna som haft
inkomst av jordbruksfastighet liksom avdraget vid s. k. faktisk samtaxering
skall, där hustrun haft hemmavarande barn under 16 år och styrkta kostnader
för barnens omhänderhavande som överstiger 300 kronor, medges för
de verkliga kostnaderna, dock högst med 20 procent av det värde vartill
hustruns arbete uppskattas, dels ock hemställa om utredning avseende möjligheterna
att ge motsvarande förbättringar åt ensamma barnförsörjare,
samt på grund härav
a) antaga följande
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961 23
Förslag
till
lag om ändrad lydelse av 46 § 3 mom. kommunalskaitelagen
den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att 46 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september
1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
46 §.
3 mom. Har gift kvinna haft inkomst av rörelse, vari hon varit verksam i
ej blott ringa omfattning, eller inkomst av eget arbete, må hon åtnjuta avdrag
med 300 kronor. Har hon haft hemmavarande barn under 16 år, må
hon därjämte utan särskild prövning åtnjuta avdrag med 20 procent av
nämnda inkomst, sammanlagt dock högst med 3 000 kronor. Kan hustrun
styrka, att hennes verkliga kostnader för barnens omhänderhavande överstigit
3 000 kronor, må hon åtnjuta avdrag härför intill ett belopp motsvarande
20 procent av inkomsten. Har gift kvinna haft inkomst av jordbruksfastighet
och har hon utfört arbete i förvärvskällan till minst 300 kronors
värde, må hon åtnjuta avdrag enligt vad som sägs i nästa stycke beträffande
mannen.
Har gift man haft inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse och har
hustrun utfört arbete i förvärvskällan till ett värde av minst 300 kronor,
må mannen åtnjuta avdrag med nämnda belopp. Har hustrun haft hemmavarande
barn under 16 år och kan det styrkas, att de verkliga kostnaderna
för barnens omhänderhavande överstigit 300 kronor, må mannen åtnjuta
avdrag för dessa kostnader, dock högst med ett belopp motsvarande 20 procent
av det värde vartill hustruns arbete uppskattas.
Avdrag enligt detta moment må åtnjutas endast om makarna levt tillsammans
och den till avdrag berättigade maken under större delen av beskattningsåret
varit här i riket bosatt. Avdraget må, där hustrun ej haft
hemmavarande barn under 16 år, icke för makarna tillsammans överstiga
300 kronor. Har hustrun haft hemmavarande barn, må avdraget icke utan
prövning överstiga 3 000 kronor. Där avdraget beräknas med hänsyn till de
verkliga kostnaderna för barnens omhänderhavande, må de för makarna
tillsammans icke överstiga dessa kostnader.
Avdrag enligt----sagda kommun.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1962; dock att äldre bestämmelser
fortfarande skola gälla i fråga om 1962 års taxering samt i fråga om eftertaxering
för år 1962 eller tidigare år.
b) i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl. Maj:t måtte företaga
en skyndsam utredning rörande möjligheterna att bereda ensam barnför
-
24 Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
sörjare samma rätt som gift förvärvsarbetande kvinna att åtnjuta skattelättnad
för sina kostnader för barnens omhänderhavande samt förelägga
riksdagen förslag i anledning härav;
VIII) besluta, att ensam barnförsörjare skall, även sedan yngsta barnet
fyllt 16 år, beskattas enligt den för gifta gällande skatteskalan intill dess
barnet fyllt 19 år, såvitt barnet ej har egen inkomst, för vilket det får betala
skatt,
samt på grund härav antaga följande
Förslag
till
förordning angående ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om
statlig inkomstskatt
Härigenom förordnas, att 10 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 om
statlig inkomstskatt skall erhålla följande ändrade lydelse.
10 §.
1 mom. Statlig inkomstskatt--- —- angivna grundbelopp.
Där skattskyldig varit här i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret
utgör grundbeloppet
a) för skattskyldig, som åtnjuter statligt ortsavdrag med belopp, som beräknats
med ledning av 48 § 2 mom. andra eller tredje stycket kommunalskattelagen,
samt
b) för gift skattskyldig, som under beskattningsåret icke levt tillsammans
med andra maken, och för ogift skattskyldig (varmed jämställes änka, änkling
eller frånskild), såvitt han haft hemmavarande barn, vilket fyllt 16 men
ej 19 år och icke för beskattningsåret påföres skatt på grund av taxering
till statlig eller kommunal inkomstskatt:
när den — ----65 % av återstoden.
För annan ----65 % av återstoden.
Ändå att---denna inkomstdel.
Med familjestiftelse---ekonomiska intressen.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1962.
IX) i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl. Maj :t måtte efter
skyndsam utredning förelägga 1962 års vårriksdag förslag om att från skatteplikt
enligt förordningen om allmän varuskatt undantaga varor som hänföres
till företagens tillverkningsomkostnader,
X) i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att redan under löpande budgetår
sådana begränsningar göres i utnyttjandet av beviljade anslag, att
statens utgifter minskas i den utsträckning som svarar mot i motionerna
föreslagna skattelättnader;
25
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
7) de likalydande motionerna 1:722 av fru Hamrin-Tborell m. fl. och
11:877 av fröken Elmén m. fl., vari hemställts, »att riksdagen vid behandlingen
av Kungl. Maj:ts proposition nr 188 måtte besluta sådan ändring i
gällande skattelagstiftning, alt ensamstående skattskyldig skall erhalla ratt
till det högre ortsavdraget samt beskattas enligt den för gift gällande skatteskalan,
så länge vederbörande bär hemmavarande barn under 19 år»;
8) de likalydande motionerna I: 723 av herr Isacson m. fl. samt 11:873
av herrar Hedin och östlund, vari hemställts,
a) att riksdagen i samband med behandlingen av proposition nr 188 måtte
besluta att begagnade traktorer, lantbruksmaskiner och lantbruksredskap,
i enlighet med i motionerna angivna principer, skall undantagas från
skatteplikt enligt förordningen om allmän varuskatt, samt
b) att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderlig ändring
i författningstexten;
9) de likalydande motionerna I: 724 av herr Gösta Jacobsson samt II. 872
av herrar Kollberg och Källenius, vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta
sådan ändring i förordningen om allmän varuskatt, att skattebelastningen
blir likformig för fabriksmässigt tillverkade förbearbetade byggnadsvaror
och sådana varor som framställes på byggnadsplatserna samt att vederbörande
utskott måtte utarbeta härför erforderlig författningstext»;
10) de likalydande motionerna 1: 725 av herr Ivar Johansson m. fl. och
II: 874 av herr Hedlund m. fl., vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen
av propositionen nr 188 måtte
I) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
a) att vid upprättande av förslag till riksstat för budgetåret 1962/63 till
Bidrag till skattetyngda kommuner, m. m. måtte upptagas ett anslag av 65
milj. kronor att fördelas i enlighet med i motionerna angivna riktlinjer,
b) att frågan om särskild kompensation till främst övre Norrland med
anledning av rådande avstånds- och kallortskostnader måtte utredas i enlighet
med vad i motionerna anförts, samt
11) beakta vad i motionerna i övrigt anförts;
II) de likalydande motionerna 1:726 av herr Ivar Johansson m. fl. och
II: 875 av herr Hedlund m. fl., vari hemställts,
att riksdagen vid behandlingen av propositionen nr 188 måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla
a) om så skyndsam prövning av en omläggning av den allmänna varuskatten
till partihandels- eller fabrikationsledet, att förslag i ärendet kan
föreläggas om möjligt redan 1962 års riksdag; samt
b) om i samband härmed jämväl prövning av möjligheterna att från den
allmänna varubeskattningen undantaga betydelsefulla varor, som enbart
eller huvudsakligen användes i näringslivets investeringar, i enlighet med
vad i motionerna anförts;
12) de likalydande motionerna I: 727 av herr Ivar Johansson m. fl. och
II: 876 av herr Hedlund m. fl., vari bl. a. hemställts,
att riksdagen vid behandlingen av propositionen nr 188 måtte,
26
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
I) med ändring av Kungl. Maj:ts förslag, antaga följande förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 7 april 1961 (nr
•372) om bensinskatt.
»Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 7 april 1961 om bensinskatt
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
2 §•
Skatten utgår med trettiosex öre för liter.
Skatten beräknas----av volymen.
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1962.
2. Den som inte är registrerad enligt 5 § skall erlägga lagerskatt för den
myckenhet bensin och andra jämlikt 1 § skattepliktiga varor han innehar vid
denna förordnings ikraftträdande med tre öre för liter, dock icke om myckenheten
sammanlagt understiger 2 500 liter.
Den som är skyldig---(lika med Kungl. Maj :ts förslag) -----
rörande deklaration i allmänhet.»
II) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om framläggande av förslag till
1962 års riksdag om omedelbart ianspråktagande av de medel, som inflyter
genom den förordade höjningen av bensinskatten med 3 öre per liter, för
åtgärder för vägunderhållet, särskilt sådana som är angelägna ur trafiksäkerhetssynpunkt,
samt för ombyggnad av vägar, som är av särskild betydelse
för skogsbrukets och industriens transporter, i enlighet med vad i
motionerna anförts;
13) de likalydande motionerna 1:728 av herrar Jonasson och Thorsten
Larsson samt II: 869 av herr Wahrendorff m. fl., vari hemställts,
I) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
a) att förslag angående höjning, i den omfattning som föranledes av riksdagens
beslut rörande skatten på bensin, av restitutionsbeloppen avseende
skatt för sådan bensin, som förbrukats vid jordbruket till bensindrivna
traktorer och skördetröskor, måtte föreläggas nästa års riksdag,
b) att vid upprättande av förslag till riksstat måtte vidtagas den höjning
av anslagen Gottgörelse till trädgårdsnäringen för av dess utövare erlagd
bensinskatt och Gottgörelse till fiskerinäringen för av dess utövare erlagd
bensinskatt, som föranledes av riksdagens beslut angående skatten på bensin,
samt
II) beakta vad i motionerna i övrigt anförts;
14) de likalydande motionerna I: 729 av herrar Jonasson och Eric Carlsson
samt II: 868 av herr Fälldin in. fl., vari bl. a. hemställts, att riksdagen måtte
I) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
a) att frågan om skattefinansiering av de grundläggande socialförsäkringsförmånerna
måtte hänskjutas till allmänna skatteberedningen för utredning
i enlighet med vad i motionerna anförts,
b) att frågan om sådan ändring av skalorna vid den statliga inkomstbe -
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961 27
skattningen att ytterligare skattesänkning erhålles i de lägre inkomstskikten
måtte utredas i enlighet med vad i motionerna anförts, samt
II) beakta vad i motionerna i övrigt anförts;
15) de likalydande motionerna I: 730 av herr Kaijser m. fl. och 11:879
av herr Björkman m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta att
fr. o. m. den 1 januari 1962 genom tillägg till Kungl. Maj :ts förordning om
allmän varuskatt av den 1 december 1959 10 § 1 mom. 7 från skatteplikt
undantaga jämväl böcker och musikalier (noter)»;
16) de likalydande motionerna I: 731 av herr Källqvist m. fl. och II: 880
av herr Jönsson i Ingemarsgården m. fl., vari hemställts, att riksdagen i
samband med behandling av Kungl. Maj :ts proposition nr 188 måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla om förslag till åtgärder i syfte att stimulera
det enskilda sparandet dels genom skatteplanering för medel, som insättes
på särskilda sparkonton i bank eller därmed jämförlig inrättning, dels
genom allmänt utjämningskonto enligt i motionerna angivna riktlinjer;
17) de likalydande motionerna I: 732 av herr Lundström m. fl. och II: 884
av herr Ohlin m. fl., vari hemställts,
A. att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition nr 188
måtte,
1. besluta höja ortsavdragen till 4 700 kronor för gift och för ensamstående
skattskyldig med minderårigt barn samt till 2 350 kronor för övriga
ensamstående skattskyldiga, att gälla med lika belopp i samtliga ortsgrupper;
2.
fastställa skatteskalan för statlig inkomstskatt för fysiska personer i
enlighet med i motionerna angivna förslag;
3. besluta att förvärvsavdraget för förvärvsarbetande gift kvinna med
hemmavarande barn under 16 år skall — utöver det fasta avdraget om
300 kronor — förstärkas så, att det nuvarande kvotavdraget, som är 20
procent av inkomsten, höjes till 25 procent av inkomsten, och att avdragets
maximibelopp, som nu är 2 000 kronor, höjes till 4 000 kronor, att
gälla fr. o. m. 1962 års inkomster;
4. besluta att ensamstående barnförsörjare med hemmavarande barn under
16 år skall ha rätt till samma förvärvsavdrag, som ovan angivits för
förvärvsarbetande gift kvinna, att likaledes gälla fr. o. m. 1962 års inkomster;
5.
i skrivelse till Kungl. Maj :t begära utredning av och senare förslag till
riksdagen om en fortsatt reformering av förvärvsavdragsreglerna, innefattande
en höjning av avdraget i syfte att bättre tillgodose förvärvsarbetande
gifta kvinnor med låga inkomster, samt en höjning av förvärvsavdraget
även i de fall familjen inte har barn under 16 år och kvinnan har förvärvsarbete
utanför hemmet, samt att översyn sker av reglerna beträffande barnets
ålder för rätt till förhöjt förvärvsavdrag;
6. i skrivelse till Kungl. Maj :t begära skyndsam utredning av och förslag
till riksdagen om sådan ändring av förordningen om allmän varuskatt (omsättningsskatt)
att sådan skatt ej skall uttagas på förbrukningsartiklar,
28 Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
som användes för produktionen inom industrien, handeln, hantverket, jordbruket
och fisket;
7. i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa
att allmänna skatteberedningen vid sin översyn av skattesystemet skall
vid sin prövning av den indirekta beskattningen — utan att vara bunden
vid nuvarande omsättningsskatt — väga mot varandra olika former därav
samt
alt utredning göres om att genom uttagande av varuskatten i tidigare led
detaljhandeln befrias från uppbörden;
8. i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att skatteberedningen måtte utarbeta
förslag till särskilda bottenavdrag för folkpensionärer, som kan göra
smärre arbetsinkomster vid sidan av folkpensionen i ökad utsträckning
skattefria;
B. att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till de författningsändringar
som föranledes av yrkandena ovan under 1—4;
18) de likalydande motionerna I: 733 av herr Ferdinand Nilsson och II:
881 av herr Grebäck in. fl., vari hemställts,
A) 1) att riksdagen med uttalande av anslutning till vad departementschefen
i ifrågavarande avseende anför (s. 21—22) måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t hemställa om tilläggsdirektiv till 1958 års skatteutjämningskommitté
åsyftande förslag, som även i framtiden tryggar kommunernas
rätt till fullgod ersättning för bortfall av skatteunderlag genom ortsavdragens
höjning; ävensom
2) att riksdagen måtte vid eventuell förhöjning av den indirekta beskattningen
beakta kommunernas svårigheter med hänsyn till beslutade stater
för 19G2 och därvid fatta sådana beslut, varigenom kommunerna hålles skadeslösa
för därav vållade kostnadsökningar;
B) 1) att vid utskottsbehandlingen måtte omprövas möjligheter att genomföl
a avsedda skattelättnader m. m. genom anlitande av ev. budgetöverskott
och helt eller delvis utan i propositionen avsedda inkomstförstärkningar;
samt
2) att därvid beaktas möjligheten att något förskjuta statliga investeringar
av icke brådskande natur med undvikande av att budgeten överbalanseras
genom ökad konsumtionsbeskattning av nödvändighetsvaror;
C) att i mån som i propositionen avsedda inkomstförstärkningar framstår
som helt eller delvis ofrånkomliga de i motionerna för sådant fall anförda
synpunkterna måtte beaktas, varvid
dels de belopp som avsetts skola utgå genom skattehöjning å bensin och
brännoljor i stället uttages genom något förhöjd skatt på vin och sprit,
dels vid en förhöjning av allmänna varuskatten riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställa om förslag till 1962 års riksdag, avseende
en omläggning av denna beskattning från minuthandeln till tillverkningsoch
partihandelsledet, varigenom möjliggöres att genom vidgade undantag
minska sociala skadeverkningar och undanröja praktiska olägenheter,
dels att riksdagen likaledes måtte i skrivelsen hemställa att vid skattens
29
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
omläggning nödvändighetsvaror såsom de billiga genom avtal prisreglerade
jordbruksprodukterna måtte undantagas från denna beskattning ävensom
att nuvarande dubbelbeskattning vid köp av begagnade, för produktionen
erforderliga maskiner eller motorfordon måtte undanröjas;
19) de likalydande motionerna I: 734 av herrar Uno Olofsson och Per Jacobsson
samt II: 866 av herr Löfroth m. fl., vari hemställts, »att riksdagen
vid sin behandling av Kungl. Maj:ts proposition nr 188 måtte besluta, att i
skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa att frågan om på vad sätt de särskilda
levnadsvillkor, som gäller för övre Norrland, skall beaktas vid beskattningen,
måtte prövas i samband med den pågående prisgeografiska undersökningen»
;
20) de likalydande motionerna I: 735 av herrar Stefanson och Gösta Jacobsson
samt II: 883 av herr Nordgren m. fl., vari hemställts, »att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj :t måtte företaga
en skyndsam utredning rörande vilka punktskatter som lämpligen bör
avskaffas, därest förslaget om en höjning av omsättningsskatten vinner
riksdagens bifall, samt för riksdagen framlägga de förslag utredningen må
föranleda»;
21) de likalydande motionerna I: 736 av fru Svenson m. fl. och II: 870 av
herrar Johnsson i Skoglösa och Wahrendorff, vari hemställts, att riksdagen
vid sin behandling av proposition nr 188 måtte
I) besluta att 46 § 3 mom. kommunalskattelagen erhåller följande lydelse:
3
mom. Har gift kvinna haft inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse,
vari hon varit verksam i ej blott ringa omfattning, eller inkomst av eget arbete,
må hon åtnjuta avdrag med 300 kronor, eller, om hon haft hemmavarande
barn under 16 år, med 300 kronor jämte 20 procent av nämnda inkomst,
sammanlagt dock högst med 2 000 kronor.
Har gift man haft inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse och har
hustrun utfört arbete i förvärvskällan till ett värde av minst 300 kronor, må
mannen åtnjuta avdrag med nämnda belopp. Har hustrun haft hemmavarande
barn under 16 år och har hon i ej blott ringa omfattning deltagit i arbetet
i förvärvskällan, må mannen utöver sagda belopp åtnjuta avdrag jämväl
med 20 procent av det belopp, som motsvarar femtedelen av hans inkomst
av förvärvskällan, dock så att det fasta avdraget och kvotavdraget
sammanlagt uppgår till högst 1 000 kronor.
II) i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att i motionerna anförda riktlinjer
angående förvärvsavdrag för förvärvsarbetande gift kvinna med hemmavarande
barn under 16 år skyndsamt måtte prövas inom allmänna skatleberedningen;
22)
motionen II: 849 av herr Gustafsson i Skellefteå, vari hemställts, »alt
riksdagen vid behandlingen av proposition nr 188 måtte besluta att i skrivelse
till Kungl. Maj:t uttala att den av riksdagen tidigare begärda prisgeografiska
undersökningen måtte fullföljas och att, därest denna skulle
visa att det finns väsentliga skillnader i dyrhet mellan Norrland och övriga
30 Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
delar av landet, frågan om speciella tillägg till ortsavdragen upptages till
prövning med hänsyn till det framlagda materialet»;
23) motionen II: 865 av fru Gunne, vari hemställts,
a) »att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition nr 188
måtte beakta i motionen angivna synpunkter,
b) att vederbörande utskott i den mån denna hemställan vinner bifall
måtte utarbeta erforderliga författningsändringar»;
24) motionen II: 871 av herr Kollberg, vari hemställts, »att riksdagen,
därest riksdagen fattar beslut om höjning av den allmänna varuskatten i
huvudsaklig överensstämmelse med det förslag som framlagts i propositionen
nr 188, måtte besluta att övergångsbestämmelserna ges följande innebörd:
1)
Förordningen äger icke tillämpning vid sådant tillhandahållande inom
riket av vara eller tjänsteprestation, som skett före den 1 januari 1962.
2) Ej heller äger förordningen tillämpning i fråga om sådant tillhandahållande
inom riket efter den 31 december 1961 av vara eller tjänsteprestation
eller i fråga om införsel till riket av vara, varom skriftligt avtal, däri
vederlaget blivit till beloppet fastställt, slutits före den dag denna förordning
utkommer av trycket»; ävensom
25) motionen II: 878 av herr Eriksson i Bäckmora m. fl., vari hemställts,
»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa om en skyndsam
prövning och förslag angående befrielse från allmän varubeskattning
i den yrkesmässiga handeln med bagagnade traktorer».
Till behandling i detta sammanhang upptar utskottet jämväl de i anledning
av propositionen nr 200 väckta, till utskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 739 av herr Torsten Mattsson m. fl. och II: 888 av herr Antonsson
m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla om utredning och förslag till riksdagen rörande stimulans av det
personliga sparandet i vad avser
1) premiering av det personliga nysparandet av reell karaktär,
2) premiering av sparande å särskilt sparkonto i bank eller annan penninginrättning,
samt
3) inrättande av allmänt utjämningskonto i bank eller annan penninginrättning,
allt i enlighet med vad i motionerna anförts.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna 1:716, 1:722, 1:723, 1:733, 1:736, 11:848,
11:849, 11:855, 11:856, 11:865, 11:866, 11:867, 11:868, 11:869, 11:871,
11:872, 11:874, 11:875, 11:876, 11:878, 11:879, 11:880, 11:882, 11:883,
II: 884 och II: 888.
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
31
Propositionen
Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen hänvisar
utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan
återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,,
nämligen
Inledning, s. 15—18
Ortsavdragen, s. 19—20
Dyrortsgrupperingen, s. 20—22
Skatteskalorna, s. 22—24
Socialförsäkringsavgifterna, s. 24—27.
Omsättningsskatten, folkpensionerna, barnbidragen, s. 27—28
Motorbränslen, s. 28—29
Skattelättnadernas storlek, s. 29—30
Speciella frågor, s. 30—38
Sammanfattning, s. 38
Departementschefens hemställan, s. 39
I anledning av propositionen har till utskottet ingivits två skrivelser från
Svenska fabriksbetongföreningen samt skrivelser från Kooperativa förbundet,
Yrkeskvinnors samarbetsförbund, Svenska vägföreningen och Cementvarufabrikernas
riksförbund.
Motionerna
Allmänt
I motionerna l: 721 och II: 882 framhålles bl. a. att vi nu förts in i ett
skatteläge där kraven på sänkning av bl. a. de höga marginalskatterna är så
starka att de invändningar som kan riktas mot en ökad varubeskattning i
form av omsättningsskatt får vika. Genom att förskjuta tyngdpunkten i
riktning mot indirekt beskattning kan nämligen en omedelbar sänkning av
de direkta skatterna åstadkommas. En sådan skatteomfördelning genomförd
i samband med en sänkning av det samlade skattetrycket ökar den enskilde
medborgarens ekonomiska handlingsfrihet. Härigenom uppmuntras även
enskilt sparande och inflationstendensen i samhället motverkas. Klart är
också, att omsättningsskatten vid vikande konjunkturer snabbt bör sänkas*
något som icke torde erbjuda tekniska svårigheter. Å andra sidan har den
allmänna omsättningsskatten betydande olägenheter. Den träffar i regel särskilt
kraftigt familjer med växande barn och små inkomster. Dessutom belastar
omsättningsskatten, sådan den i Sverige är utformad, både direkt och
indirekt företagens produktionsvcrksamhet. Det finns risk för att den förvandlas
till en kostnad i produktionen och att den inflationshämmande effekten
sålunda utplånas eller rentav övergår i sin motsats. Under sådana
32
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
omständigheter är det särskilt angeläget både att omsättningsskatten motväges
genom tillräcklig sänkning av den direkta skatten på små familjeinkomster,
och att belastning på företagens produktionskostnader i största möjliga
utsträckning undvikes.
Enligt motionärernas mening är regeringens skattesänkningsförslag, bl. a.
mot bakgrunden av den kraftiga och snabba uppgången av statsinkomsterna
under innevarande budgetår, helt otillräckligt. Att finansministern stannat
vid en så blygsam minskning av skatterna synes närmast bottna i önskemålet
att med skattemedel kunna täcka ej blott statens driftsutgifter utan även
dess kapitalutgifter. Finansministern använder totalbalanseringen som ett
konjunkturpolitiskt medel och skaffar sig därigenom ett motiv för att uttaga
högre skatter än som motiveras av de löpande kostnaderna för det allmännas
verksamhet.
En totalbalansering frestar till ständigt nya utgifter. Den innebär också
ett tvångssparande med utnyttjande av skattemedel, vilket försämrar för den
enskilde inkomsttagaren att öka sitt personliga sparande. Det frivilliga sparandet
är långt överlägset varje form av tvångssparande.
För innevarande år kan — om hänsyn icke tas till de nu framlagda skatteförslagen
— inkomsterna på driftbudgeten beräknas överstiga utgifterna
med mer än en miljard kronor, vilket bör jämföras med det i riksstaten
för 1961/62 upptagna bokföringsmässiga överskottet om 719 milj. kronor.
Rent budgetmässigt finnes sålunda utrymme för väsentligt större skattelättnader
än regeringen föreslagit. Omsorgen om penningvärdet manar emellertid
till viss försiktighet när det gäller att genomföra allmänna skattelättnader
som icke kan grundas på motsvarande minskning i det allmännas utgifter.
Redan nu bör dock vissa skattelättnader utöver dem regeringen föreslagit
kunna genomföras utan att man därför behöver riskera några samhällsekonomiska
olägenheter. Skattelättnaderna bör då i huvudsak inriktas på
områden som snarare förstärker den ekonomiska stabiliteten och bildar underlag
för kommande skattesänkningar. Det är härvid angeläget alt man
kopplar samman skattelättnader med omedelbart verkande sparstimulerande
åtgärder. Sådana åtgärder blir mest effektiva om den skattskyldige får göra
avdrag för sparat belopp.
Den skattesänkning motionärerna förordar motsvarar för helt budgetår
ett inkomstbortfall för staten på 610 milj. kronor, varav 140 milj. kronor avser
avslagsyrkandet på förslaget att höja skatten på bensin och brännolja,
170 milj. kronor förslag om höjning av ortsavdragen, 200 milj. kronor en
ytterligare sänkning av den statliga inkomstskatten samt 100 milj. kronor
slopandet av omsättningsskatten på industrins förbrukningsvaror. Relativt
snart kommer vidare motionärernas förslag till sparfrämjande åtgärder och
höjningen av gift kvinnas förvärvsavdrag att påverka budgeten. Inkomstbortfallet
för staten blir på längre sikt mindre än det beräknade i synnerhet
som de nu föreslagna skattesänkningarna endast bör utgöra ett led i en planering
för fortsatta skattelättnader vilket ger dem en speciell psykologisk
verkningskraft. För innevarande budgetår är genomslaget av skattesänkning
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
33
arna i den statliga budgeten betydligt mindre. Minskningen av statens inkomster
kan för denna tid beräknas till endast ca 105 milj. kronor.
Motionärerna i motionerna I: 726 och II: 875 erinrar om att förslaget i
propositionen som helhet innebär en sammanlagd skattelättnad på 300 milj.
kronor. Budgetläget har under den senaste tiden förbättrats väsentligt. För
det nu tilländalupna budgetåret har redovisats ett överskott på totalbudgeten
av cirka 380 milj. kronor. För det innevarande budgetåret torde också
en fortlöpande förbättring av budgetläget kunna emotses. Budgetmässigt kan
det sålunda sägas, att utrymme finns för en väsentligt större skattesänkning.
Avgörande för bedömningen härvidlag måste emellertid nu vara de konjunkturpolitiska
förhållandena. I vårt lands ekonomi råder fortfarande övertryck,
även om vissa tendenser till konjunkturavmattning framträtt. I ett
konjunkturläge som det nuvarande bör totalbalansering av budgeten eftersträvas.
En väsentligt större skattesänkning måste befaras få allvarliga konsekvenser
i form av ökat övertryck i ekonomin och inte minst så till vida,
att utrymmet på lånemarknaden minskas för näringslivet och framför allt
för de mindre företagen. Enligt motionärernas mening bör dock eu sammanlagd
skattesänkning på inemot 400 milj. kronor vara möjlig. Av motionärerna
framförda förslag ansluter till denna bedömning.
Även efter den nu framlagda propositionen återstår väsentliga reformönskemål
på beskattningens område. Hit hör kravet på införande av rätt till
resultatutjämning och på viss höjning av förvärvsavdragen. Vidare bör den
nu föreslagna höjningen av de skattefria ortsavdragen betraktas blott som en
etapp. Målet för de aktuella strävandena på området bör vara en höjning
upp till 5 000 kronor för gifta och 2 500 kronor för ensamstående. En sådan
reform är av betydelse framför allt för låg- och mellaninkomstgrupperna.
Det är också nödvändigt, att snarast möjligt ett bestående system skapas
för en rättvis kostnadsavvägning mellan staten och kommunerna, främst genom
den s. k. grundbidragsprincipen. En närmare avvägning av önskemålen
i fråga om såväl ytterligare skattesänkningar som nya eller ökade uppgifter
för samhället måste anstå till nästkommande riksdag i anslutning til! den
nya finansplanen.
I motionerna I: 732 och II: 884 har bl. a. påpekats att förslagen i propositionen
innefattar skattesänkningar å ena sidan och skattehöjningar å andra
sidan om mer än 1 000 milj. kr i vardera riktningen. Med hänsyn härtill är
det i hög grad anmärkningsvärt att propositionen så gott som helt saknar
uppgifter som belyser det statliga budgetläget. Till följd av att grundläggande
material för förslagens bedömning inte finns redovisat i propositionen,
har riksdagens prövningsmöjligheter i realiteten beskurits. Mot bakgrunden
av riksdagens i grundlagen givna, centrala ställning i beskattningsfrågor
måste avsaknaden av uppgifter för budgetlägets belysning påtalas. Genom
att förslagen vidare inte har varit föremål för remissbehandling har synpunkter
och förslag inte minst vad gäller propositionens detaljer och praktiska
verkningar inte kunnat inhämtas på sedvanligt sätt. Den praktiska
3 Hihang till riksdagens protokoll 1061. 7 samt. År 79
34
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
slutsats, som riksdagen bör dra härav för förslagets behandling, är att besluten
måste bli av provisorisk karaktär. En fortsatt prövning av skattesystemets
utformning skall ju ske genom skatteberedningen.
Regeringsförslaget har för allmänheten presenterats som innebärande väsentliga
skattelättnader och från de för förslaget ansvarigas sida har man
sökt ge intrycket att skattelättnader skulle tillkomma alla. En granskning
ger emellertid vid handen att så inte är det faktiska förhållandet. För stora
grupper av skattebetalare skulle förslaget medföra en något höjd beskattning.
Detta gäller ett stort antal inkomsttagare utan barn i barnbidragsåldern
och med låga eller medelstora inkomster (under 16 000 kronors årsinkomst
för gift och under 8 000 kronors årsinkomst för ensamstående),
boende i nuvarande ortsgrupp V, d. v. s. Stockholm och Norrbotten samt
andra delar av Norrland. Den höjda drivmedelsbeskattningen skulle medföra
en höjd skattebelastning även för skattskyldiga boende i nuvarande
ortsgrupp IV i nämnda inkomstlägen.
Ortsavdragen
I fråga om ortsavdragsbeloppen yrkas i motionerna I: 721 och II: 882 samt
motionerna I: 732 och II: 884 en höjning till 4 700 kr. för gifta skattskyldiga
och 2 350 kr. för ensamstående. I förstnämnda motioner yrkas vidare
särskilt orlsavdrag för folkpensionärer. Beloppen föreslås för gifta folkpensionärer
till 7 200 kr., då båda är pensionärer, och 6 000 kr. då så är fallet
endast beträffande ena maken, samt 3 600 kr. för ensamstående folkpensionär.
I motionerna I: 732 och II: 884 yrkas beträffande folkpensionärer utredning
i syfte att genomföra särskilda ortsavdrag.
Till stöd för yrkandena erinras i motionerna 1: 721 och II: 882 bl. a. om
att den i propositionen förordade förhöjningen av ortsavdragen och omläggningen
av skatteskalorna inte innebär en sänkning av skattebördan för alla
inkomsttagare om man tar hänsyn även till omsättningskattens höjning.
Man bör därvid inte blott räkna på en omsbelagd konsumtion, motsvarande
70 procent av vad som återstår sedan årsinkomsten minskats med direkta
skatter och avgifter, utan givetvis även ta hänsyn till att även investeringar
är omsbelagda och till de kostnadsökningar som föranledes av de högre bensin-
och brännoljeskatterna. Efter hand slår naturligtvis dessa kostnadsökningar
igenom på varor och i hyrorna. I ortsgrupp V blir omshöjningen —
även räknad på blott 70 procent — större än inkomstskattelättnaden för gifta
utan barn i inkomstlägen strax under 10 000 kronor och upp till ca 18 000
kronor. Den metod varigenom man enklast når en relativt god effekt främst
för låga inkomster är en höjning av ortsavdragen. Denna ger en jämnare och
rättvisare fördelning av skattebördan mellan olika inkomstskikt. En sådan
höjning leder för helt budgetår till ett skattebortfall för staten om 65 milj.
kronor och för kommunerna på 70 milj. kronor.
Motionärernas yrkande om förbättring av folkpensionärernas ortsavdrag
har sin grund i att det nuvarande systemet med extra avdrag för folkpensio
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 7961
35
närerna enligt motionärernas mening har ogynnsamma verkningar i fråga
om dessas vilja att skaffa sig extra inkomster.
Även i motionerna I: 732 och II: 88b erinras om att regeringsförslaget i
föreliggande skick skulle leda till en något höjd beskattning för stora grupper
av skattskyldiga med låga och medelstora inkomster. Detta beror på att
höjningen av de skattefria bottenavdragen gjorts otillräcklig vid den aktuella
skatteomfördelningen. Med beaktande av det möjliga budgetutrymmet föreslår
motionärerna, att de skattefria bottenavdragen höjes med ytterligare
200 kronor för gift skattskyldig och med 100 kronor för ensamstående,
d. v. s. med 1 020 kronor i nuvarande ortsgrupp III, med 860 kronor i grupp
IV och med 700 kronor i grupp V i fråga om gift skattskyldig ävensom för
ensamstående med barn, samt med 510 kronor i grupp III, med 430 kronor i
grupp IV och med 350 kronor i grupp V för övriga, ogifta skattskyldiga. Härigenom
skulle den ökade belastningen av omsättningsskattens höjning kompenseras
och praktiskt taget alla skattskyldiga erhålla en lättnad i beskattningen.
Yrkandet i motionerna I: 722 och II: 877 att det högre ortsavdraget skall
gälla ensamstående barnförsörjare så länge vederbörande har hemmavarande
barn under 19 år motiveras bl. a. med att ifrågavarande skattskyldiga i
allmänhet lever under särskilt besvärliga ekonomiska förhållanden. Enligt
nuvarande bestämmelser upphör såväl det högre ortsavdraget och den gynnsammare
skatteskalan som det allmänna barnbidraget, då barnet fyllt 16 år.
Detta medför att familjeekonomin utsättes för en kännbar påfrestning då
åldersgränsen passeras. Med hänsyn härtill bör övervägas om inte mildare
övergångsregler bör skapas. Det bör ytterligare beaktas, att de grupper av
skattskyldiga det här gäller i allmänhet torde tillhöra dem som enligt propositionen
skulle erhålla antingen höjd eller obetydligt sänkt beskattning.
Den av motionärerna förordade ändringen bör gälla redan fr. o. m. 1963 års
taxering.
I motionen II: 865 uttalas att ett slopande av dyrortsgrupperingen medför
att ortsavdragens benämning inte längre blir helt adekvat. Avdraget har i
sig självt den innebörden, att det skall undanta från beskattningen den del
av inkomsten, som kan anses motsvara vad som åtgår för täckande av de
elementära levnadskostnaderna och som därför anses sakna skattekraft. En
riktigare benämning för detta avdrag synes vara kommunalt resp. statligt
grundavdrag.
Norrlandsfrågor
I fråga om skrivelseyrkandet i motionerna 1: 721 och II: 882 om skyndsam
utredning för lösandet av problem, sammanhängande med speciella dyrhetsförhållanden
i övre Norrland, anföres bl. a. att kommunerna där i stor
utsträckning tillhör ortsgrupp V, där verkningarna av ortsavdragets höjning
36 Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
är minst. En mängd olika omständigheter kommer in i bilden, såsom frågan
om beskattningsföremålens fördelning mellan kommunerna, om kostnadsfördelningen
mellan staten och kommunerna, om den allmänna skatteutjämningen
m. m.
Motsvarande yrkande i motionerna I: 725 och II: 874- motiveras med att
det är i hög grad berättigat att övre Norrland vid ett slopande av dyrortsgrupperingen
erhåller någon form av kompensation för de högre kostnader,
som föranledes av klimatförhållanden och stora avstånd m. m. När trots de
ofullständigheter i tidigare genomförda prisgeografiska undersökningar,
som närmare exemplifierats i motionen II: 874, övre Norrland i dyrhetsavseende
kommit upp i samma nivå som övriga delar av högsta dyrort, måste
detta innebära att man i övre Norrland nominellt får betala ett relativt sett
högre pris för en standard, som är lägre än i andra delar av landet.
Vid bedömandet av denna fråga bör också beaktas att dyrortssystemet innebär
en systematisk kompensation på löner o. s. v. för hög nominell levnadskostnad.
Dessa kompensationer medför i sin tur ökad dyrhet o. s. v.
Förutsättningar saknas dock inom vissa områden för att dylik kompensation
skall kunna utlösas. Detta gäller bl. a. i övre Norrland, vilket framgår
av inkomsttaxeringarna.
Även i motionerna 1: 732 och II: 88t har framhållits att de särskilda förhållanden,
som råder i övre Norrland i levnadskostnadshänseende, bör beaktas
då de skattefria bottenavdragen göres lika stora för hela landet. Frågan
på vad sätt dessa förhållanden bör influera på beskattningen bör prövas
i samband med den prisgeografiska undersökningen.
I motionerna I: 73i och II: 866 uttalas att de klimatologiska förhållandena
i Norrland verkar fördyrande på byggnads- och uppvärmningskostnaderna.
De långa avstånden fördyrar transporterna inom området, vilka i icke ringa
grad dessutom fördyras på grund av ett mycket stort slitage av transportmedlen
till följd av dåliga vägar. En icke oväsentlig varufördyring blir följden
av de långa avstånden till landets produktionscentra och importhamnar.
Givetvis får befolkningen i dessa delar av landet också vidkännas avsevärt
högre kostnader för semesterresor i den mån dessa förlägges till sydligare
och varmare trakter i Sverige eller det övriga Europa.
Till stöd för yrkandet i motionen II: 8t9 rörande den prisgeografiska undersökningen
framhålles att departementschefens uttalande att rättviseskäl
talar för kraven på enhetliga ortsavdrag vid beskattningen är riktigt om
man utgår ifrån att det inte föreligger några mera betydande skillnader i
levnadskostnader mellan olika landsdelar. Bestämd ståndpunkt i den frågan
kan inte tas innan den prisgeografiska undersökningen framlagt sitt material.
Det förefaller emellertid ingalunda otroligt att undersökningen kommer
att visa att levnadskostnaderna i övre Norrland är så höga att de motiverar
ett högre ortsavdrag vid beskattningen. Frågan om tillägg till ortsavdragen
bör således prövas när undersökningen fullföljts.
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961 37
Kompensation till kommunerna
Beträffande det i motionerna I: 725 och II: 874 framställda yrkandet om
förhöjning under nästkommande budgetår av anslaget till skattetyngda
kommuner från det i propositionen förordade beloppet, 45 milj. kronor,
till 65 milj. kronor anföres bl. a. följande. Frågan om skattelindringsbidrag
till kommunerna kommer i ett annat läge, inte endast genom att det uppkommer
ett behov av kompensation för dyrortsgrupperingens slopande
utan också genom att en sådan åtgärd påverkar underlaget för det nu gällande
kompensationssystemet. Med hänsyn härtill framstår det i propositionen
förordade beloppet som otillräckligt för att utan menliga inverkningar
på andra håll kunna innefatta en berättigad kompensation till de
övre delarna av Norrland. Den av motionärerna förordade särskilda höjningen,
20 milj. kronor, bör användas huvudsakligen för en av kallorts- och
avståndskostnader motiverad kompensation. Utredning bör utan dröjsmål
vidtas i syfte att tillskapa en permanent och mera exakt avvägd kompensation.
Därvid bör beaktas bl. a. att enbart ett förhöjt ortsavdrag inte kan
godtas med hänsyn till följderna för det kommunala skatteunderlaget. Alternativt
bör övervägas att genom ett ekonomiskt tillskott från staten till
kommunerna ge medborgarna i övre Norrland den erforderliga kompensationen,
t. ex. genom ett särskilt tillägg inom ramen för skattelindringsbidraget
eller genom en särskild bidragsform.
Till stöd för yrkandet i motionerna I: 733 och II: 881 om tilläggsdirektiv
till 1958 års skatteutjämningskommitté uttalas bl. a. att ett förhöjt ortsavdrag
har konsekvenser i form av minskat skatteunderlag, som kan bli
kännbara nog särskilt för kommunerna. Enligt propositionens beräkningar
uppgår detta skattebortfall för kommunerna till 270 milj. kronor per år,
varav 85 miljoner kronor i samband med ortsgrupperingens avskaffande
och 190 miljoner kronor som konsekvens av en generell höjning av avdragen
därutöver. Av direktiven för skatteutjämningskommittén framgår att
det torde bero av dess ställningstagande åtminstone om den skulle finna att
en slutlig avveckling av de i samband med en tidigare ortsbidragsreform
givna statsbidragen skall föranleda en ökad bidragsgivning. Läget är nu inte
detsamma som beträffande den tidigare ortsavdragsreformen men del synes
även i detta fall saknas varje garanti för hur utvecklingen kan komma
att bli. Ur kommunernas trygghetssynpunkt framstår det därför som önskvärt
att kommittén erhåller erforderliga tilläggsdirektiv i överensstämmelse
med departementschefens i propositionen uttalade uppfattning att ersättning
skall lämnas dem.
Skatteskalorna
Förslag till ändrade skatteskalor framställes såväl i motionerna I: 721
och II: 882 som i motionerna I: 732 och II: 884. I förstnämnda motioner erinras
härutinnan om att motionärerna sedan många år lagt fram förslag
38 Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
till skatteskalor avsedda att både minska progressionen och få fram en jämnare
och mellan olika inkomstskikt rättvisare skatteprogression samt uttalat
sig för en väsentlig vidgning av det proportionella skiktet. Propositionens
förslag till skatteskalor innebär ett visst tillmötesgående av dessa önskemål
men är i väsentliga avseenden dock otillfredsställande. Det innebär
att inkomster mellan 15 000 och 30 000 kronor belastas med lägre marginalskatt
än nu men att progressionen blir hårdare. Den s. k. puckeln i
skatteskalan är icke avhyvlad. Den har endast skjutits framåt något tusental
kronor och därifrån blivit brantare. Det förslag till ny skatteskala, som
motionärerna framlägger, har inriktats på att lindra skattebördan för gifta.
Sålunda höjs gränsen för tudelningsprincipens tillämpning väsentligt, så
att ingående av äktenskap inte i något fall skall föranleda en skärpning av
makarnas sammanlagda beskattning förrän vid familjeinkomster överstigande
40 000 kronor.
Till stöd för det i motionerna I: 732 och II: 884 framlagda förslaget vad
angår skatteskalorna uttalas att de i propositionen föreslagna skalorna företer
brister. Skalans utformning närmast ovanför den proportionella delen
är sådan att marginalskattens ökning (progressionen) kommer att ske synnerligen
snabbt. Inom ett relativt kort inkomstintervall — från inkomstläget
20 000 till 30 000 kronor för gift skattskyldig — stiger marginalskatten
från 10 till 30 procent. En utjämning av skalan bör bär ske, så att en
mindre brant stegring vinnes. Motionärerna förordar följande skalor (de i
propositionen föreslagna skattesatserna anges inom parentes):
Beskattningsbar inkomst |
Skatteskala |
(prop.) |
1 000-tal kr. |
Motionärernas förslag |
|
Gifta |
||
0—12 |
10 |
(10) |
12—16 |
18 |
(20) |
16—20 |
26 |
(30) |
20—25 |
33 |
(38) |
25—30 |
38 |
(38) |
övrigt lika med propositionen. |
||
Ogifta |
||
0— 6 |
10 |
(10) |
6— 9 |
18 |
(20) |
9—12 |
24 |
(25) |
12—16 |
30 |
(30) |
I övrigt lika med propositionen.
Enligt motionärernas förslag rörande ortsavdrag och skatteskalor skulle
inkomstskatten bli ytterligare sänkt för skattskyldiga med låga och medelstora
inkomster, vilket är motiverat av den i reformen ingående omfördelningen
av direkt och indirekt skatt. I och för sig hade en ytterligare lättnad
i inkomstskatten varit önskvärd. Förutom budgetmässiga hänsyn talar
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
39
emellertid den viktiga omständigheten däremot, att skattesystemet i dess
helhet är föremål för en genomgripande översyn av allmänna skatteberedningen.
I motionerna I: 721 och II: 882 yrkas att ensam barnförsörjare skall, även
sedan yngsta barnet fyllt 16 år, beskattas enligt den för gifta gällande skatteskalan
intill dess barnet fyllt 19 år. Liknande yrkande framställes i motionerna
I: 722 och II: 877 i kombination med motsvarande utsträckning av
rätten till det högre ortsavdraget. Rörande motiveringen för dessa yrkanden
i sistnämnda motioner hänvisas till redogörelsen ovan rörande motioner om
ortsavdragen.
Till stöd för nu ifrågavarande yrkande i motionerna I: 721 och II: 882
anföres att en plötslig och mycket kännbar försämring enligt nuvarande
bestämmelser inträder för ensam barnförsörjare när barnet fyller 16 år.
De tidigare skatteförmånerna liksom barnbidraget faller bort. För att få
övergången mjukare för dessa skattskyldiga förordas, att de skall beskattas
enligt den för gifta gällande skalan intill dess barnet fyllt 19 år såvitt barnet
inte påföres egen skatt för beskattningsåret. Härigenom bereder man
också ökade möjligheter för de ensamma barnförsörjarnas barn att efter
16 års ålder fortsätta påbörjade studier eller yrkesutbildning.
Yrkandet i motionerna I: 729 och II: 868 om utredning av frågan om
ändring av skatteskalorna motiveras bl. a. med att det relativt goda tillgodoseende
av medelinkomstgrupperna, som propositionen innebär, bör
medföra att man vid nästkommande skattesänkning särskilt beaktar behovet
av ytterligare skattesänkning i de lägre inkomstskikten. Enbart ortsavdragshöjning
är inte den lämpligaste metoden för en sådan skattesänkning.
Enligt motionärernas mening bör en sänkning av uttagsprocenten i
de lägre inkomstskikten kunna övervägas i fråga om den statliga inkomstskatten.
Uttaget bör sänkas t. ex. från nuvarande 10 procent till 7 eller 8
procent. Sänkningen bör gälla större delen av de nu föreslagna proportionella
bottenskikten i skatteskalorna.
Sparande
Som motivering för yrkandena i de likalydande motionerna I: 721 och
II: 882 framhålles angelägenheten av att man sammankopplar skattelättnader
med omedelbart verkande sparstimulerande åtgärder. Följande åtgärder
förordas av motionärerna.
Den som under något av åren 1962—1967 sätter in pengar på ett särskilt
bostadskonto bör få dra av det sparade beloppet i sin deklaration. Som
högsta belopp under perioden föreslås 6 000 kr. för ensamstående och sammanlagt
12 000 kr. för äkta makar. De insatta medlen skall vara avsedda
för förvärv av eget hem eller för att betala insats i bostadsrättsförening.
Om pengarna tas ut från banken utan att användas för bostadsändamål,
40
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
skall de tas upp till beskattning. Den som bär eget hem och på sina lån gör
större amorteringar än »normala» skall få dra av överskjutande belopp,
dock maximalt 700 kr. För skattskyldig, som bar hemmavarande barn under
16 år, föreslås att maximum skall höjas med 200 kr. per barn. Såsom »normal»
amortering bör kunna betraktas ett belopp motsvarande 1 1/2 procent
av taxeringsvärdet.
Vidare bör den som för eget barns räkning sätter in nysparade medel på
ett utbildningskonto få dra av beloppet i sin deklaration. Maximum skall
vara 1 200 kr. om året och sammanlagt på utbildningskontot 18 000 kr.,
exklusive upplupna räntor. Utbildningskontot skall vara upprättat innan
barnet fyllt 12 år. Insättningen skall vara spärrad i minst 7 år och minst
intill dess barnet fyllt 16 år. Har någon tagit ut medel från utbildningskontot,
bör fortsatt skattefri avsättning inte få ske liksom inte heller efter
det barnet fyllt 20 år. De insatta medlen bör vara fria från gåvoskatt. Beiopp
som uttas från utbildningskonto bör inte tas upp som skattepliktig
inkomst. Sedan barnet fyllt 21 år bör det ha rätt att ta ut medel även om
dessa inte stått inne i 7 år.
För att främja en spridning av ägandet bl. a. i form av aktieförvärv,
förordas att kapitalavdraget skall kunna höjas med 200 resp. 400 kr., i den
mån kapitalavkastningen till motsvarande belopp utgör utdelning å aktier
eller andelar i ekonomisk förening.
Någon principiell skillnad föreligger icke mellan den avkastning som erhålles
av insatta medel och aktieinnehav och den avkastning som erhålles
av rörelse — exempelvis ett jordbruk — vari en person investerat sitt sparkapital.
Fn del av rörelsens avkastning kan hänföras till den personliga arbetsinsatsen,
medan en annan del härrör från det insatta kapitalet. Därför
föreslås att en person, som insatt sitt sparkapital i jordbruk, annan fastighet
eller rörelse, skall erhålla samma skatteförmån som om han haft inkomst
av kapital.
I de likalydande motionerna I: 731 och II: 880 framhålles att skattereformerna
bör kompletteras med åtgärder, som tar sikte på att främja kapitalbildningen
och det enskilda långsiktiga sparandet.
Sparpremiering bör ske genom skattelindring på så sätt att skatten minskas
med ett belopp, som motsvarar viss del av på sparkonto i bank eller därmed
jämförlig penninginrättning insatt belopp. Skattelindringen förutsättes
vidare endast gälla den statliga inkomstskatten med belopp motsvarande 10
procent av det sparade beloppet. Eftersom huvudsyftet med åtgärden är att
stimulera det regelbundna småsparandet föreslås ett högsta belopp på 1 000
kr. per år och kontoinnehavare (2 000 kr. för äkta makar). Vidare föreslås
att högsta sammanlagda belopp för ett konto skall utgöra 15 000 kr. Det
skall därjämte vara möjligt att öppna särskilt barnkonto, där föräldrar kan
spara pengar för t. ex. sina barns utbildning. Det synes rimligt att maximibeloppet
för insättning på barnkonto sättes något lägre än för det allmänna
sparkontot eller till 800 kr. per år och totalt högst 10 000 kr. För att stimu
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961 41
lera ett mera långsiktigt sparande föreslås att belopp för definitiv premiering
skall stå inne under fem år. Sker uttag från kontot av medel, som inte
stått inne fem år, skall premien återgå till statsverket. För rätt till sparpremie
skall vidare krävas att spararens samtliga banktillgodohavanden skall
ha ökat med minst det belopp för vilket skatteavdrag yrkas.
Vidare föreslås att utjämningskonto införes. Härigenom skulle möjlighet
öppnas för en öppen resultatutjämning vid beskattningen. Principen för
utjämningskontona skulle vara att skatteavdrag finge göras vid insättning
och att uttaget belopp beskattas såsom inkomst. Rätt till uppskov med taxering
skulle gälla tio år. Den årliga insättningen skulle begränsas till 10 000
kr. och kontots sammanlagda belopp till 20 000 kr. Systemet skulle i stort
sett utgöra en motsvarighet till de s. k. skogskontona utan att medföra någon
begränsning i rätten till avsättning å sistnämnda konton.
I de likalydande motionerna 1: 739 och II: 888 uttalas att speciella skäl
föreligger för en premiering med syfte att stimulera till ett mera långsiktigt
banksparande. Goda skäl kan emellertid anföras för att samhället bör
premiera varje slag av sparande, d. v. s. i princip varje förbättring av nettoförmögenheten
under en viss tidsperiod i den utsträckning som kan anses
finansiellt möjlig och av rättviseskäl lämplig. Det måste därför anses
vara en primär uppgift att söka utforma ett system som möjliggör en sådan
allsidig stimulans av det personliga sparandet. Självfallet blir möjligheterna
till en positiv samhällsekonomisk effekt större om premieringen i princip
omfattar allt personligt sparande. Det kan nämnas att amorteringssparandet
utgör inte mindre än ca en tredjedel av hushållens samlade finansiella
sparande. Det är angeläget att även sådant sparande kan bli föremål
för stimulans. Den vägledande principen bör vara att den enskilde skall ha
full frihet att välja sparmål och former för sparandet samt därvid oavsett
mål och form åtnjuta premiering. De förslag, som framlägges i motionerna,
ansluter sig i huvudsak till vad som föreslagits i de ovannämnda motionerna
I: 731 och II: 880.
Förvärvsavdrag
Motionärerna i de likalydande motionerna I: 721 och II: 882 framhåller*
att det icke ligger i samhällets intresse att kvinnor med speciell utbildning
på grund av en för hård beskattning avstår från förvärvsarbete och föreslår
därför, att förvärvsavdraget för gift kvinna med barn utan prövning
skall kunna utgå med maximalt 3 000 kr. Kan hustrun emellertid styrka*
att hennes verkliga kostnader för barnens omhänderliavande varit högre
än 3 000 kr., bör bon få avdrag härför intill ett belopp motsvarande 20 procent
av inkomsten. En omprövning bör även ske av beskattningen i äktenskap,
där s. k. faktisk samtaxering förekommer, d. v. s. där hustrun icke
har inkomst av egen förvärvsverksamhet utan biträder mannen i dennes
yrkesverksamhet. Därför föreslås att gift man, som har inkomst av jordbruksfastighet
eller rörelse, där hustrun deltar i mannens förvärvsverk
-
42
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
samhet och liar minderåriga barn, skall erhålla avdrag för verkliga, styrkta
kostnader för barnens omhänderhavande, dock högst med 20 procent av det
värde vartill hustruns arbete uppskattas och högst 3 000 kr. Samma bör gälla
hustru, som har inkomst av jordbruksfastighet. I detta sammanhang bör
man även beakta mödrar som är ogifta, änkor eller frånskilda. Då emellertid
avdraget för dessa kategorier sker i form av förhöjt ortsavdrag, synes en
närmare utredning böra ske rörande sättet att åstadkomma förbättrade avdragsmöjligheter.
När barnet fyller 16 år inträder en plötslig och mycket
kännbar försämring. De tidigare skatteförmånerna liksom barnbidraget
faller bort. För att få övergången mjukare för dessa skattskyldiga föreslås,
att de skall beskattas enligt den för gifta gällande skalan intill dess barnet
fyllt 19 år, såvitt barnet icke påföres egen skatt för beskattningsåret.
I de likalydande motionerna 1: 732 och II: 884 anföres i huvudsak följande.
I propositionen har en viktig detalj i det nuvarande skattesystemet
förbigåtts, som är av särskild betydelse i fråga om skattereglernas inverkan
på arbetsvilja och produktionsinsatser, nämligen förvärvsavdragen. Motionärerna
anser det uppenbart, att storleken av de nuvarande förvärvsavdragen
vida understiger de faktiska merkostnaderna — under alla omständigheter
i de fall där hustrun arbetar utanför hemmet och familjen har barn. Arbetsmarknaden
undandras utan tvekan kvinnlig, kvalificerad arbetskraft,
därför att vederbörande anser, att nettobehållningen blir för liten efter skatt
och övriga avbränningar. En väsentlig höjning av förvärvsavdragets maximum
kan förväntas underlätta att dessa kvinnors arbetskraft och yrkeskunskaper
kommer arbetsmarknaden till godo. Det finns även anledning alt
ställa frågan om inte riksdagen borde ompröva sin ståndpunkt beträffande
förvärvsavdragens storlek i de fall, där familjen inte har minderåriga barn
och har förvärvsarbete utom hemmet. Även i dessa fall förekommer som
regel merutgifter i samband med förvärvsarbetet utanför hemmet, vilka i
allmänhet torde vara större än 300 kr. Härtill kommer att, då hustruns inkomst
vid sambeskattningen sammanlägges med makens inkomst, hennes
inkomst drabbas av betydande marginalskatt så snart maken har en medelstor
eller högre inkomst. En annan grupp skattskyldiga, vars beskattningsförhållanden
kräver uppmärksamhet, är de s. k. ofullständiga familjerna,
d. v. s. sådana barnfamiljer där fadern eller modern saknas. Härav utgör de
ensamstående mödrarna det största antalet. Ifrågavarande skattskyldiga
saknar rätt till förvärvsavdrag, trots att de av uppenbara skäl har särskilda
kostnader för barnens tillsyn på grund av förvärvsarbete utanför hemmet.
Starka skäl talar för att även ifrågavarande skattskyldiga tillerkännes rätt
till förvärvsavdrag. Det är vidare uppenbart att de nuvarande reglerna beträffande
barnens ålder för rätt till förvärvsavdrag får anses passerade av
utvecklingen. Den starkt stegrade, fortsatta skol- och yrkesutbildningen
har gjort att en höjning av åldersgränsen till 18 år skulle vara befogad.
Motionärerna föreslår därför, att förvärvsavdraget i de fall familjen har
hemmavarande barn under 16 år nu höjes till 4 000 kr. Vidare föreslås att
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
43
det s. k. kvotavdraget höjes till 25 procent för att även nå en förbättring
för kvinnor med lägre inkomst. Det sålunda förstärkta förvärvsavdraget
bör även gälla för ensamstående bärnförsörj are med hemmavarande barn
under 16 år. Det högre förvärvsavdraget skall tillämpas fr. o. m. 1962 års
inkomster. Dessutom bör en utredning snarast ske om en ytterligare reformering
av reglerna för förvärvsavdraget.
Till stöd för utredningsyrkandet i de likalydande motionerna I: 736 och
II: 870 anföres bl. a. följande. För att sambeskattningen inte skall bli särskilt
tyngande för barnfamiljer bör ytterligare åtgärder för lättnader i beskattningen
övervägas. Det är uppenbart att man även framgent måste tilllämpa
schablonbetonade avdragsregler. Vidare är det angeläget att en ökad
avdragsrätt inte ges en sådan utformning att endast de förvärvsarbetande
kvinnor, som befinner sig i högre inkomstlägen, får ett väsentligt utbyte av
densamma. En höjning av avdragsrättens procentuella del bör komma i fråga
i första hand. Särskilt bör prövas möjligheten att vid låg förvärvsinkomst
tillämpa en hög procentuell avdragsrätt. I andra hand bör en höjning
av det maximala avdragsbeloppet komma i fråga. Ovannämnda synpunkter
bör enligt motionärernas mening prövas och beaktas vid kommande lättnader
i beskattningen.
Motionärerna anser sig inte kunna acceptera den kategoriklyvning som
görs mellan gift kvinna med inkomst av jordbruksfastighet och annan förvärvsarbetande
gift kvinna. Förvärvsavdrag för hustruns arbete i makarnas
jordbruk eller rörelse måste anses vara principiellt lika berättigat som för
annat förvärvsarbete. I de fall där minderåriga barn förekommer bör det
vara motiverat att medge ett förhöjt förvärvsavdrag. Värdet av hustruns arbetsinsats
bör kunna beräknas till 1/5 av mannens redovisade inkomst av
jordbruksfastighet med lämplig maximering, förslagsvis 3 500 kr. Samma
beräkningsgrunder synes kunna tillämpas i fråga om inkomst av rörelse.
Detta bör, där skäl till avvikelse ej föreligger, kunna läggas till grund för
beräkning av kvotavdrag för jordbrukare och rörelseidkarfamiljer på samma
sätt som för yrkeskvinnor, d. v. s. med 20 procent av högst 3 500 kr.,
varvid erhålles ett kvotavdrag på högst 700 kr. och ett sammanlagt förvärvsavdrag
på högst 1 000 kr. Ett sådant kvotavdrag bör medges gift man med
inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse, när hans hustru är verksam i
förvärvskällan och har hemmavarande barn under 16 års ålder.
Övriga frågor rörande den direkta beskattningen
I motionen II: 865 erinras om att det i 10 § uppbördsförordningen stadgas
att preliminär A-skatt icke skall beräknas å bl. a. sådan pension, livränta
eller annan skattepliktig ersättning som uppgår till högst 1 500 kr. för år.
Om deklarationspliktsgränsen höjes till 2 400 kr. bör det nämnda beloppet
höjas, förslagsvis till 2 500 kr. I motionen upptas även frågan om avrundning
av den beskattningsbara inkomsten. Därvid uttalas att mycket från
44
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
skatteteknisk synpunkt skulle vara att vinna, om avrundningen till jämnt
hundratal kronor kunde ske redan av den taxerade inkomsten. En svårighet
uppstår i så fall med hänsyn till att ortsavdraget för ensamstående inte föreslagits
till jämnt hundratal kronor, nämligen 2 250 kr. Svårigheten skulle
elimineras, om detta avdrag fastställdes till 2 300 kr. Då uppkommer emellertid
frågan huruvida avdraget för gifta kan höjas till 4 600 kr. De ekonomiska
konsekvenserna av en sådan justering av avdragsbeloppen får givetvisbehandlas
i sitt sammanhang.
Allmän varuskatt
I de likalydande motionerna 1:712 och II: 856, vari yrkas att fiskredskap
undantas från varuskatt, framhåller motionärerna, att den nu utgående varuskatten
på fiskredskap utgör en tung börda och att redskapsanskaffningem
blivit allt kostsammare på grund av övergången till dyrare material. Det är
inte ovanligt att redskapsutgifterna för en trålare uppgår till ca 30 000 kr.
per år. Nästa år kan vidare fiskexporten på den västtyska marknaden väntas
komma att försvåras genom beslutad tullavgift på fisk, innebärande ett
pålägg av 6 procent på försäljningsvärdet. Inför denna situation måste varuskatten
— och än mer en höjning av densamma — komma att väsentligt öka
redskapsutgifterna och därigenom påverka fiskets lönsamhet i ogynnsam
riktning.
Till stöd för yrkandet om avslag på förslaget om höjning av den allmänna
varuskatten anföres i de likalydande motionerna I: 716 och II: 861 bl. a.,
att den utformning av skattepolitiken som nu föreslås inte innebär någon
egentlig lättnad i skattetrycket för den stora majoriteten inkomsttagare.
Vad som sker är däremot en ytterligare förskjutning till indirekt beskattning,
en skatteform som hårdast drabbar de mindre inkomsttagarna och
gynnar dem, som endast behöver avvara en mindre del av sina inkomster
för det dagliga livets uppehälle.
I de likalydande motionerna I: 720 och II: 867 yrkas skattefrihet för ammunition
till Frivilliga skytteväsendets organisationer. Motionärerna framhåller,
att redan varuskattens införande innebar en höjning för ammunition
med 1 öre per skott och den nu föreslagna höjningen av densamma kommer
att innebära en ytterligare höjning med 0,5 öre per skott. Då skytteföreningarna
årligen inköper och förbrukar ca 30 milj. skott, kommer skytterörelsens
medlemmar genom omsättningsskatten att belastas med extra kostnader
på omkring 450 000 kr. Det anslag av statsmedel som utgår är ett
bidrag till skytteföreningarna, icke till skyttarna, väsentligen för underhåll
av skjutbanor och materiel.
Som motivering för yrkandet om utredning rörande undantag från skatt
på företagens förbrukningsartiklar anföres i de likalydande motionerna I:
721 och II: 882 bl. a., att angelägenheten av en sådan utredning ökar i sam
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
45
band med höjningen av varuskatten. Om företagens förbrukningsartiklar
undantas från varuskatteplikt, skulle detta medföra betydande lättnader för
alla typer av företag från de mindre hantverkarna och jordbrukarna upp
till storindustrin. Särskilt jordbrukare och andra mindre företagare har ofta
svårt att på den slutlige konsumenten övervältra den skatt som han tvingas
betala för sina förbrukningsverktyg, förbrukningsmaterial och tillsatsmaterial.
Motionärerna i de likalydande motionerna I: 723 och II: 873 framhåller,
att många skäl talar för att begagnade traktorer, lantbruksmaskiner och
lantbruksredskap i likhet med begagnade personbilar undantas från skatteplikt.
Någon varuskatt utgår emellertid icke vid försäljningstransaktioner
privatpersoner emellan. En fortsatt skattskyldighet för begagnade traktorer
m. m. kommer med säkerhet att medföra att antalet transaktioner privatpersoner
emellan — på auktioner o. dyl. — kommer att stiga med motsvarande
minskning av den reguljära handelns volym. En ändring av distributionsformerna
måste ses som en allvarlig olägenhet för jordbrukarna, inte minst
med tanke på att detta kan innebära minskad kontroll av och service på
begagnade enheter. Man torde kunna räkna med att ett slopande av allmän
varuskatt för här ifrågavarande begagnade objekt kommer att medföra en
relativt blygsam inkomstförlust för statsverket.
Som motivering för yrkandet i de likalydande motionerna 1: 72b och II:
872 om sådan ändring i varuskatteförordningen, att skattebelastningen blir
likformig för fabriksmässigt tillverkade förarbetade byggnadsvaror och sådana
varor, som framställes på byggnadsplatserna, anföres att skattens utformning
i fråga om förarbetade byggnadsvaror medför en ojämn beskattning.
Detta föranleder inte endast ett snedvridande av konkurrensförhållandena
utan även en fördyring, som — med hittills gällande skattesats om 4
procent -— beräknats uppgå till ca 1,5 procent av byggnadskostnaderna för
bostäder. En likformig belastning av varuskatt kan åstadkommas genom att
beskattningen skjutes ett led tillbaka vad angår den fabriksmässiga tillverkningen
av ifrågavarande produkter. Tillverkarna av sådana produkter hänföres
till konsumenter, vilka i följd härav har att erlägga skatt för sina inköp.
Någon skatt skall därefter ej uttas på de färdiga produkterna. Genom
en sådan ordning uppnås, att den fabriksmässigt framställda varan kommer
alt belastas med lika stor varuskatt som den på byggnadsplatsen tillverkade.
En annan lösning av det skattetekniska problemet erbjuder den typ av
schablon som gäller i fråga om trähus. En genomgång av några av produkterna
visar alt ell genomsnitt ger elt beskattningsvärde av 40 procent av den
eljest skattepliktiga omsättningen.
I de likalydande motionerna I: 726 och II: 875, vari hemställts om förslag
till 1902 års riksdag ang. omläggning av skatten till partihandels- eller fabrikationsledel
samt om undantag från skatt å investeringsvaror, anföres i huvudsak
följande. Omsättningsskattens utformning som en detaljhandelsskatt
medför betydande extra arbete och besvär för de stora företagargrup
-
46
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
per, som ålagts att ha hand om uppbörden av skatten. Vid en höjning av detaljhandelsskatten
måste man dessutom befara, att en viss del av varudistributionen
söker sig andra vägar än den lätt kontrollerbara butikshandeln. Av
den utredning, som utfördes av 1952 års kommitté för indirekta skatter,
framgår att en partihandelsskatt har vissa påtagliga fördelar framför en detaljhandelsskatt.
Till dessa hör billigare och enklare administration. En allmän
varuskatt torde dessutom rent redovisningstekniskt utgöra en mindre
belastning för partihandelsföretagen. Även kontrollen av skattens tillämpning
torde vara enklare att genomföra i partihandels- än i detaljhandelsledet.
Till följd av mindre antal uppbörds- och redovisningsställen torde vidare
vid en övergång till partihandelsledet skapas möjlighet att inom samma utgiftsram
ge företagen en relativt bättre ersättning för uppbörds- och redovisningsarbetet.
Om skatten uttas i partihandels- eller fabrikationsledet, torde vidare möjligheter
skapas för ytterligare undantag av varor, som enbart eller huvudsakligen
användes i näringslivets investeringar. Åtskilliga företag i berörda
led saluför därjämte enbart eller huvudsakligen investeringsvaror, och även
i andra fall är sortimenten mindre komplicerade och försäljningsposterna
enhetligare och större i dessa led. Jämfört med en detaljhandelsskatt måste
alltså möjligheterna till undantag av betydelsefulla investeringsvaror anses
goda, om skatten uttas i partihandels- eller fabrikationsledet.
Till stöd för yrkandet om att böcker och musikalier skall undantas från
skatteplikt framhålles i de likalydande motionerna I: 730 och II: 879, att
man uppskattar den del av bokköpen, som helt eller delvis subventioneras
av det allmänna, till omkring en tredjedel av hela bokförsäljningen i landet,
i kronor räknat. Värdet av den totala bokomsättningen uppgår knappast
till en halv procent av den totala försäljning, för vilken varuskatt uttages.
Statens intäkter av den allmänna varuskatten på böcker synes därför
bli relativt obetydliga. Eftersom böcker icke är att hänföra till behovsvaror
i egentlig mening, måste en successivt höjd varuskatt i längden få en prohibitiv
verkan till men för kulturutvecklingen landet. Tidigare framförda skäl
för undantagande av böcker och musikalier från den allmänna varuskatten
föreligger alltjämt och blir än mer bärande, om den föreslagna höjningen
av den allmänna varuskatten med två procent genomföres.
I de likalydande motionerna I: 732 och II: 884 yrkas utredning dels om
uttagande av skatten i tidigare led och dels om undantag från skatt för förbrukningsartiklar.
Som motivering härför anföres i huvudsak följande.
Frågan om en ändrad avvägning mellan direkt och indirekt beskattning
bör prövas, så att man inom ramen för ett sänkt totalt skattetryck kan nå
väsentliga lättnader i inkomstskatterna för alla i kombination med ett ökat
användande av lämpligt utformad, indirekt beskattning. När den föreslagna
höjningen av omsättningsskatten nu kombineras med lättnader i inkomstskatten
anser motionärerna, att omsättningsskattens höjning är acceptabel
som en provisorisk åtgärd. Skatteberedningen bör nämligen för att förut
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
47
sättningslöst kunna pröva linjerna för en ur olika synpunkter rationell skattereform
vara obunden av nuvarande omsättningsskatt och ha fria händer
att överväga olika slag av indirekt beskattning. Eventuellt kan andra slag
av varu- eller bruttoskatter befinnas mer rationella än just den typ av varubeskattning,
som nuvarande omsättningsskatt i detaljhandelsledet utgör. En
indirekt beskattning lagd i tidigare led i produktionskedjan — t. ex. i partihandelsledet
— skulle starkt reducera antalet uppbördsskyldiga. Även andra
former av allmän, indirekt beskattning kan tänkas.
Den nuvarande omsättningsskatten innehåller tydliga moment, som närmast
synes böra karakteriseras som tekniska inadvertenser. Den åtgärd, som
närmast bör vidtas, år att de s. k. förbrukningsvarorna befrias från omsättningsskatt.
Eu möjlig teknisk lösning synes vara att företag erhåller
rätt att från sin skattepliktiga omsättning avdraga inköp av förbrukningsartiklar,
d. v. s. sådana förbrukningsartiklar som har en livslängd understigande
tre år. Med en treårsgräns skapas anknytning till koinmunalskatte1
agens regler för avgränsning av investeringsvaror. En utredning, som skall
begränsas till angivna tekniska uppgift, kan ske oberoende av slcatteberedningens
långsiktiga arbete och bedrivas med sådan skyndsamhet att förslag
kan föreläggas nästa års riksdag.
Till stöd för utredningsyrkandena i de likalydande motionerna I: 733 och
11:881 anföres bl. a. följande. Då omsättningsskatten beslöts, angavs att
skatten skulle utgå på de genom avtal prisreglerade jordbruksprodukterna
med ca 300 milj. kr. Nu lär det inte stanna därvid. I den mån jordbrukarna
kan utvinna kompensation med hjälp av förhöjt gränsskydd, blir det konsumenterna
som får betala. Då sådan kompensation icke låter sig marknadsmässigt
fullt utvinnas, blir det jordbrukarna, som berövas vad som avtalsmässigt
tillförsäkrats dem. Ur sociala synpunkter är det otillfredsställande,
att de prisbilliga livsmedlen belastas genom en 50-procentig skattehöjning. Tidigare
var just sådana livsmedel undantagna från omsättningsskatt. Det är
att märka, att förbrukningen av enkla prisbilliga livsmedel icke är större hos
de ekonomiskt välbeställda än hos mindre inkomsttagare.
I motioner tidigare år har framhållits, att en differentiering av varuskatten
skulle underlättas av att uppbörden förlädes från minuthandeln till produktions-
eller partihandelsledet. Därigenom skulle också för rättskänslan
stötande dubbelbeskattning genom omsättningsskattens uttagande vid andrahandsförsäljning
av för produktionen erforderliga maskiner och motorfordon
kunna undvikas. Genom förslaget om höjning av ultagningsprocenten
har en »ny händelse» inträffat, som väl motiverar att denna fråga upptages
till ny prövning redan vid innevarande års riksdag.
Till stöd för yrkandena i motionen 11:871 anföres bl. a. Innebörden av
övergångsbestämmelserna är, att den höjda varuskatten kommer att utgå
även på vissa varor och tjänsteprestationer, som redan tillhandahållits vid
tidpunkten för ikraftträdandet av den föreslagna skattehöjningen. Den som
köper en vara i december 1961 (då den lägre skattesatsen fortfarande gäller)
48
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
och får varan till sig överlämnad men icke erlägger likvid före den 1 januari
1962 blir skattskyldig enligt den föreslagna högre skattesatsen. Allvarliga
principiella invändningar måste riktas mot det betraktelsesätt, som ligger
bakom dylika bestämmelser. Skyldighet att erlägga en konsumtionsskatt
bör inträda, då de skattepliktiga varorna övergår till de slutliga konsumenterna.
Praktiskt sett blir följden att det i de flesta fall blir handeln, som får
betala den förhöjda skatten för dessa varor. Enligt motionärernas mening
bör därför i övergångsbestämmelserna utsägas, att förordningen icke äger
tillämpning i fråga om sådant tillhandahållande av vara eller tjänsteprestation,
som skett före förordningens ikraftträdande.
Vidare föreslås i propositionen att de nya bestämmelserna ej skall tillämpas
i fråga om tillhandahållande av vara på grund av skriftligt avtal med
bestämt pris som slutits före den 2 november 1961. Dessutom föreslås vissa
regler beträffande import på grundval av avtal slutna före den 2 november
1961. På skattelagstiftningen måste ställas det minimikravet att medborgarna
skall kunna i det ögonblick de genomför en transaktion avgöra storleken
av skattskyldigheten. De i propositionen föreslagna övergångsbestämmelserna
såvitt avser höjning av skatten vid sådana transaktioner som avtalats
före årsskiftet bör därför ändras så att sådant tillhandahållande av varor
eller tjänsteprestationer efter den 31 december 1961, varom skriftligt avtal,
däri vederlaget blivit till beloppet fastställt, slutits före den dag förordningen
utkommer av trycket, lämnas oberörda av den höjda skatten. Ett motsvarande
stadgande bör meddelas i fråga om import av varor.
I motionen II: 878 framhålles att varuskatten i princip är så utformad, att
den skall utgå endast en gång på samma vara under varans väg från tillverkaren
till konsumenten. Undantag från den regeln gäller dock för begagnade
varor. Särskilt för de företagare, exempelvis jordbrukare, som på grund
av speciella produktionsbetingelser ofta behöver förnya och förändra maskinparken,
innan den i tekniskt avseende är nedsliten, ter sig denna dubbelbeskattning
orättvis. I likhet med vad som skett i fråga om begagnade bilar
bör även frågan om varuskattens slopande i den yrkesmässiga handeln med
begagnade traktorer skyndsamt prövas.
Motorbränslen
I motionerna I: 697 och II: 848 samt motionerna I: 721 och II: 882 yrkas
avslag på Kungl. Maj :ts förslag om höjning av skatten på bensin och motorbrännolja.
Avslag å förslaget beträffande brännoljeskatten yrkas också i
motionerna 1:727 och 11:876. Vad angår bensinskatten hemställes i sistnämnda
motioner att höjningen begränsas till 3 öre per liter. Till stöd för
berörda motionsyrkanden anföres bl. a. följande.
Motionärerna i motionerna I: 697 och II: 848 erinrar om att riksdagen i
samband med omsättningsskattens införande avslog regeringens då framställda
förslag i frågan med motiveringen att en höjd beskattning av driv
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
49
medlen skulle föranleda stegringar av transportkostnaderna. Vidare hänvisades
till de kraftiga skattehöjningar, som under de senaste åren gjorts i
fråga om beskattningen av bensin och motorsprit, samt till att de genom
skattehöjningen erhållna medlen inte skulle användas till vägändamål ulan
till allmänna budgetändamål. De skäl och omständigheter som riksdagen
åberopade då äger fortfarande giltighet. Med hänsyn till transportkostnadernas
speciella genomslagskraft på den allmänna kostnadsnivån med åtföljande
negativa följdverkningar måste en stegring av drivmedelskostnaderna
anses som synnerligen allvarlig. Det ligger i sakens natur att skattehöjningen
skulle hårdast drabba glesbygderna, framför allt Norrland. Det allmänna
budgetläget för statsverket har vidare undergått en markant förbättring
främst till följd av stegringen av skatteunderlaget.
Till stöd för avslagsyrkandet i motionerna 1: 721 och II: 882 framhålles att
det förhållandet att prisnivån allmänt höjes genom den ökade omsättningsskatten
inte kan åberopas som skäl för en höjning av skattenivån för motorbränslen.
Så länge beskattningen av bensin och motorbrännolja fortfarande
i sin helhet sker i särskild ordning vid sidan av den allmänna varuskatten,
bör dess storlek bestämmas med hänsyn till vad det ordinarie vägbyggnadsprogrammet
fordrar. Någon diskussion om behov av ytterligare
medel för vägar eller för bilismens andra egna ändamål föres emellertid ej
i propositionen. Redan av denna anledning är del uteslutet att godta den förordade
skattehöjningen. Därutöver tillkommer att en ökad bensin- och
brännoljeskatt mycket snabbt slår igenom i ökade kostnader — och därigenom
i högre varupriser — för alla de företagare och enskilda som i sin rörelse
eller förvärvsverksamhet utnyttjar bil eller traktor. Särskilt hårt träffas
landsbygdens befolkning.
I motionerna I: 727 och II: 876 anföres bl. a. att beskattningen av drivmedlen
till stor del kan sägas vara en beskattning av avstånden, som drabbar
glesbygdernas näringsliv och befolkning särskilt hårt. De motiv, som ligger
till grund för den allmänna varuskatten, bör inte appliceras på bensin och
motorbrännolja. För närvarande utgår bensinskatten med 33 öre per liter
och brännoljeskatten med 30 öre per liter. Dessutom uttas en annan specialskatt,
nämligen energiskatten, med 9 öre per liter för bensinen och 2,5 öre
per liter för motorbrännoljan, vilka medel skall användas för investeringar
på energiområdet. Bensin och motorbrännolja är sålunda föremål för en specialbeskattning,
som är betydligt hårdare än vad som i allmänhet gäller för
varor inom den allmänna varuskattens område. Beskattningen av bensin och
motorbrännolja bör avvägas efter medelsbehovet på de områden, som specialskatterna
avser, därvid i nuvarande läge utvecklingen på vägväsendcts
område måste uppmärksammas. De ordinarie väganslagen har hittills väsentligt
underskridit de uppgjorda flerårsplanerna. Med de beredskapsarbeten,
som utförts på vägarna, har emellertid det totala vägbyggandet uppgått till
belopp som något överstiger de i vägplanen upptagna.
Om huvudparten av våra vägar måste man dock säga, att de inte har ka
4
llihang till riksdagens protokoll 19111. 7 samt. Nr 79
50
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
pacitet att bära den allt tyngre och intensivare trafiken. Enligt motionärernas
mening är ökade anslag till vägväsendet nödvändiga. Oljegrusverksamheten
bör fortsätta i minst samma omfattning som under 1960 och vägunderhållet
intensifieras. I vissa avseenden bör också ombyggnad av vägar ske tidigare
än vad som förutsatts i flerårsplanerna. Härvid avser motionärerna
främst de vägar, som är av särskild betydelse för skogsbrukets och industrins
transporter. Dessa vägar kommer med all sannolikhet att under de
närmaste åren bli utsatta för ytterligare starkt ökade påfrestningar, inte
minst genom stark ökning av biltransporterna av massaved. Enligt vägplanen
skall tyngdpunkten i vägbyggandet under den första perioden läggas på
riksvägarna, medan förhållandevis mera skulle satsas på länsvägarna i ett
senare skede. Den snabba ökningen av den tunga lastbilstrafiken gäller emellertid
mera länsvägarna än riksvägarna. Dessa måste därför i större utsträckning
än som förutsattes i vägplanen anses vara i behov av omedelbar ombyggnad.
Detsamma gäller i hög grad även skogsbilvägar och vissa enskilda
vägar.
Under de senaste budgetåren har de inflytande bilskattemedlen i stort sett
uppgått till samma belopp som utgifterna för vägväsendet. De nuvarande
bilskatteinkomsterna måste bedömas som otillräckliga för den nödvändiga
intensifieringen av vägunderhåll och vägbyggande. I större utsträckning kan
behållningen på bilskattemedelsfonden, som den 30 juni 1961 beräknades
uppgå till 758 milj. kronor, inte anses vara disponibel för ökning av de ordinarie
väganslagen. Det bör också anses naturligt, att vissa medel finns reserverade
i fonden för att användas i sysselsättningsfrämjande syfte, när
behov av beredskapsarbeten uppkommer. De beredskapsarbeten på vägarna,
som utfördes under åren 1958—1960, uppgick till ca 600 milj. kr. Om en
nödvändig intensifiering av vägunderhåll och vägbyggande skall kunna komma
till stånd, måste därför i viss utsträckning nya medel ställas till förfogande.
Genom den av motionärerna föreslagna höjningen av bensinskatten
med 3 öre till 36 öre per liter skulle ytterligare 75 milj. kr. per år ställas till
förfogande för vägväsendet. En höjning av brännoljeskatten skulle medföra
en alltför hård kostnadsbelastning för den tyngre lastbilstrafiken och vissa
andra delar av näringslivet och bör därför inte ske.
Som motivering för utredningsyrkandet om differentiering av bensinskatten
i motionerna I: 711 och II: 855 uttalas bl. a. följande. Med de stora avstånden
i Norrland kommer en höjning av bensinskatten att medföra en hårdare
kostnadsbelastning för dess näringsliv och konsumtionen där i förhållande
till övriga delar av landet. Särskilda åtgärder bör därför vidtas i syfte
att möjliggöra lättnader i bilkostnaderna för Norrlands vidkommande, närmast
en sådan differentiering av bensinskatten, att ett enhetligt försäljningspris
på bensin kan hållas i hela landet. Skulle svårigheterna med en sådan
skattedifferentiering visa sig alltför stora, bör man kunna uppnå den avsedda
utjämningen genom ett restitutionsförfarande.
I motionerna I: 728 och II: 869 framhålles att reglerna för restitution av
bensinskattemedel bör anpassas även vid en mindre höjning av bensinskat
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
Öl
ten. Sådan restitution, som baserar sig på faktisk, individuell förbrukning,
bör även framgent gälla den faktiskt erlagda skatten. De schablonmässigt
beräknade restitutionsbelopp, som gäller för traktorer och skördetröskor,
bör också uppräknas vid en höjning av bensinskatten. Likaså den kollektiva
restitution som utgår för trädgårdsnäringens och fiskerinäringens vidkommande
över anslag i riksstaten.
Övriga frågor
Till stöd för yrkandet i motionerna I: 721 och II: 8S2 om begränsning
i utnyttjandet av beviljade anslag anföres följande. Även om fullt utrymme
finnes i budgeten för de av motionärerna förordade skattesänkningarna,
är det av betydelse att det därav föranledda inkomstbortfallet motväges
av besparingar på utgiftssidan. Genom direktiv från Kungl. Maj :t till
de statliga myndigheterna om sträng återhållsamhet med både drift- och
kapitalutgifterna bör man kunna nå en viss besparingseffekt. Till den del
skattesänkningarna under innevarande budgetår inte kan täckas av besparingar
får det tillgängliga budgetöverskottet tas i anspråk, vilket med
hänsyn till överskottets förväntade storlek inte bör ingiva några samhällsekonomiska
betänkligheter.
Rörande yrkandet i motionerna 1: 729 och II: 868 om utredning av
frågan om skattefinansiering av socialförsäkringsförmånerna framhålles
bl. a. följande. Avvägningen mellan skatte- och avgiftsfinansiering av sådana
förmåner aktualiseras vid ett befriande av inkomster under ortsavdragets
nivå från skatter och avgifter. Tekniskt eller formellt sett kan
visserligen en viss avgiftsfinansiering upprätthållas vid en tillämpning av
ortsavdragen ifråga om socialförsäkringsavgifterna. Det är emellertid uppenbart
att en sådan avgiftsfinansiering skulle bli alltmer illusorisk och i
än mindre grad än nu kunna ge uttryck för den faktiska försäkringskostnaden.
Även det ofta anförda skälet att påförandet av en ej försäkringsmässig
avgift har psykologisk betydelse, emedan det bidrar till ökade insikter
i fråga om sambandet mellan kostnad och förmån, skulle förlora sin
nuvarande vikt. Ur administrativa synpunkter är en uppdelning på skatter
och olika slags avgifter ej önskvärd. Påförandet av t. ex. folkpensionsavgift
medför ett omfattande merarbete för skattemyndigheterna. Det tyngst
vägande skälet för en övergång till skattefinansiering ligger emellertid i
det socialpolitiska förmånssystemets grundtanke, som är att medborgarnai
genom samhällets solidaritet skall tillförsäkra varandra en god grundtrygghet.
Denna solidaritet måste inbegripa såväl förmåner som kostnader.
Förmånerna måste i princip vara lika för alla medborgare, och kostnaden
måste fördelas efter bärkraft och framför allt inte inkräkta på de inkomster,
som ligger inom grundtrygghetens ram. Beskattningen bör utformas
med hänsyn till en sådan bärkraftsprincip. Den bör således på ett ändamålsenligt
sätt kunna utnyttjas för en riktig fördelning av kostnaderna. Motionärerna
förordar att de grundläggande förmånerna inom socialförsäk
-
52
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
ringarna, t. ex. folkpensionerna samt inom sjukförsäkringen grundsjukpenning,
sjukvård, barntillägg o. dyl., helt skattefinansieras.
I motionerna 1: 733 och II: 881 föreslås att erforderliga inkomstförstärkningar
för kompensation av de föreslagna skattelättnaderna delvis anskaffas
genom en något ökad beskattning av alkoholhaltiga drycker samt
genom anlitande av budgetöverskott och eventuellt med viss förskjutning
av statliga investeringar. Svårighet torde inte föreligga att genom något höjd
beskattning av sprit och vin utvinna de med höjd skatt på bensin och
brännoljor avsedda beloppen. En genomsnittlig höjning med t. ex. 9 procent,
bör kunna tillföra statsverket den avsedda inkomstförstärkningen av
1 940 milj. kr. Därigenom ernås att vad som till alldeles övervägande del är
att betrakta som nödvändighetsvaror befrias från skattehöjning.
Beträffande yrkandet i motionerna I: 735 och II: 883 om avskaffande av
punktskatter vid höjning av varuskatten erinras bl. a. om att 1952 års kommitté
för indirekta skatter betonat att den indirekta beskattningen borde göras
likformig. Med undantag för vissa varor, som enligt utbildad praxis ansetts
böra beskattas i särskild ordning, t. ex. sprit- och maltdrycker, tobak
m. m., föreslog kommittén att särbeskattning skulle upphöra. Som exempel
nämndes skatten på glass, skatt på puder samt smink m. m. Gemensamt för
dessa skatter är att de inbringar staten relativt obetydliga inkomster och är
förenade med en förhållandevis kostsam administration för skatteuppbörd
och för kontroll. För de skattskyldiga orsakas ett merarbete och en omgång
som inte står i rimlig proportion till de inflytande skattebeloppen.
I och med att omsättningsskatten nu höjes blir skälen för att slopa de
punktskatter som inte är betingade av särskilda omständigheter än starkare.
I första hand bör de punktskatter slopas som kommittén för den
indirekta beskattningen tagit med i sin uppräkning. Även en del av dem
som kommittén lämnade utanför på grund av deras fiskala betydelse bör
komma med i sammanhanget.
Utskottets yttrande
Allmänna synpunkter
Under de senaste åren har frågan om en reform av skattesystemet med ett
större inslag av indirekt beskattning fått ökad aktualitet. I syfte att verkställa
en samlad översyn av skattesystemet tillsattes i fjol den allmänna
skatteberedningen, som har att ompröva den nuvarande avvägningen mellan
olika skatteformer.
I slutet av 1961 års vårriksdag framhöll bevillningsutskottet i anslutning
till väckta motioner om en höjning av ortsavdragen att en sådan höjning
snarast borde vidtagas och omfatta såväl de statliga som de kommunala
ortsavdragen. En dylik reform framstod för utskottet som en av de mest
angelägna inom den direkta beskattningens område, inte minst med hänsyn
till att densamma är ägnad att i särskilt hög grad lätta skattetrycket för de
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
53
mindre inkomsttagarna. Utskottet framhöll att, om budgetsituationen därigenom
skulle bli otillfredsställande, kompenserande åtgärder i skattesystemet
måste vidtagas. Det tillädes, att konsekvenserna för kommunerna av en
ortsavdragshöjning måste uppmärksammas. Med hänsyn till att en mer omfattande
sådan reform var synnerligen kostnadskrävande fick den genomföras
under beaktande av budgetperspektivet på lång sikt. Utskottet uttalade
vidare angelägenheten av att Kungl. Maj:t såvitt möjligt framlade förslag
i frågan redan vid 1962 års riksdag.
I samband med behandlingen av kompletteringspropositionen fastställdes
inkomstskattetiteln för innevarande budgetår till 7 900 milj. kronor eller
600 milj. kronor mer än i det ursprungliga riksstatsförslaget för budgetåret
1961/62. Höjningen föranleddes av en stegring av inkomstnivån för fysiska
personer. Som departementschefen framhållit har stegringen i den allmänna
inkomstnivån varit påfallande stor under åren 1960 och 1961. I fjol steg
sålunda inkomstnivån med inte mindre än 11 procent och för 1961 beräknas
numera en stegring av ungefär samma omfattning. Detta har fått till följd
att statsinkomsterna ökat mer än vad man hade anledning att räkna med i
våras, vilket bl. a. avspeglar sig i budgetutfallet för budgetåret 1960/61. Totalbudgeten
beräknades komma att lämna ett underskott av 230 milj. kronor,
men genom inkomstökningen och genom en icke förutsedd ökning av
reservationsmedelsbehållningarna redovisas nu i stället ett överskott på ca
380 milj. kronor. För innevarande budgetår beräknades i våras underskottet
på totalbudgeten till 470 milj. kronor. I propositionen nr 188 har gjorts den
bedömningen att en minskning av detta underskott framstår som sannolik.
Genom höjningen av nivån för statsinkomsterna har det statsfinansiella utgångsläget
för framförliggande budgetår således förstärkts.
Inför utskottet har redovisats vissa inom finansdepartementet gjorda beräkningar
över utfallet på totalbudgeten för innevarande och närmast följande
budgetår. Beräkningarna av statsinkomsterna har gjorts i enlighet
med två alternativ. I båda förulsättes att stegringen i den allmänna inkomstnivån
under år 1961 uppgår till 11 procent. I det ena alternativet (alternativ
1) beräknas stegringen därefter till 4 procent per år under åren 1962 och
1963, d. v. s. skatteunderlaget skulle stiga i en takt, som ligger något över
bruttonationalproduktens genomsnittliga, volymmässiga ökning under de
senaste sex åren. I enlighet med det andra alternativet (alternativ 2) förutsättes
att skatteunderlagets ökning under åren 1962 och 1963 motsvarar
den genomsnittliga nominella ökningen under samma sexårsperiod d. v. s.
ca 7 procent. Under nämnda förutsättningar skulle statens inkomster under
innevarande budgetår, som enligt riksstaten beräknas stiga från 16 641
milj. kronor budgetåret 1960/61 till 17 083 milj. kronor, öka ytterligare,
ökningen skulle enligt alternativ 1 bli ca 575 milj. kronor, varav inkomstskattetiteln
svarar för ca 400 milj. kronor och den allmänna varuskatten
för ca 150 milj. kronor. Enligt alternativ 2 skulle stegringen bli ca 675 milj.
kronor, varav på inkomstskattetiteln faller ca 500 milj. kronor och på den
allmänna varuskatten ca 150 milj. kronor. För budgetåret 1962/63 skulle
54 Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
i enlighet med det första alternativet inkomstskattetiteln visa en minskning
på ca 200 milj. kronor, sammanhängande med återföring av kommunalskattemedel,
medan övriga inkomster skulle stiga med 640 milj. kronor.
Sammanlagt skulle inkomsterna för budgetåret 1962/63 således kunna beräknas
stiga med ca 440 milj. kronor i förhållande till den nu verkställda
beräkningen för budgetåret 1961/62. Enligt alternativ 2 skulle inkomstskattetiteln
stiga med 400 milj. kronor under budgetåret 1962/63 och övriga
inkomster med 740 milj. kronor. Sammanlagt skulle således inkomsterna
enligt beräkningarna stiga med ytterligare 1 140 milj. kronor. Nämnas bör
att hänsyn vid dessa beräkningar icke tagits till förslagen i propositionen
nr 188.
Emellertid har man även att räkna med ökade utgifter under budgetåret
1961/62 utöver de i riksstaten redovisade. De tillkommande utgifterna har
beräknats till ca 335 milj. kronor, vilket belopp emellertid måste ökas med
dels kostnaden för oförutsedda utgifter och dels för de ökade kostnader som
höjda statstjänarlöner kan föranleda. Nämnas bör att varje procents ökning
av statstjänarlönerna medför en årsutgift för staten på ca 55 milj. kronor.
Totalbudgetsaldot för innevarande budgetår skulle således, om skatteunderlaget
under 1962 ökar enligt alternativ 1, komma att utvisa ett underskott
på 229 milj. kronor, vilket belopp skall höjas med kostnaderna för oförutsedda
utgifter och höjda statst jänarlöner. Enligt alternativ 2 skulle totalbudgetens
underskott bli 100 milj. kronor mindre. Att göra någon motsvarande
beräkning för det därpå följande budgetåret är ännu inte möjligt. Utskottet
vill emellertid omnämna att av myndigheterna framförda äskanden och av
kommittéer framförda reformförslag för budgetåret 1962/63 skulle, om de
genomföres, medföra en höjning på utgiftssidan av inemot 1 600 milj. kronor,
vartill kommer kostnaderna för höjda statstjänarlöner det påföljande
budgetåret samt för nu oförutsedda utgifter. Som jämförelse kan nämnas att
i vårens kompletteringsproposition departementschefen uppskattade den
sannolika utgiftsökningen för budgetåret 1962/63 till storleksordningen 1 —
11/4 miljard kronor.
I förevarande proposition föreslår departementschefen att den av riksdagen
förordade höjningen av ortsavdragen genomföres från och med inkomståret
1962. Departementschefen har emellertid ansett sig inte böra stanna
därvid utan förordar en mer genomgripande reform av skattesystemet. Den
direkta beskattningen föreslås sålunda skola sänkas jämväl genom revidering
av skatteskalorna och slopande av skattegrupperingen. Det förutsättes
att höjningen av ortsavdragen förenas med full kompensation för kommunerna.
I sammanhanget föreslås också en höjning av inkomstigränsen för uttag
av vissa socialavgifter, främst folkpensionsavgift. De sålunda förordade
sänkningarna av inkomstskatten medför ett sammanlagt inkomstbortfall
-— vid fullt genomslag — av ca 1 125 milj. kronor. En minskning av inkomstskatten
av denna omfattning har departementschefen ansett nödvändiggöra
en kompenserande höjning av den indirekta beskattningen. I enlighet
härmed förordas i propositionen för det första alt den allmänna varuskat
-
Bevillningsutskottets betänkande nr It) år 1961 55
ten höjes från fyra till sex procent, vilket innebär en inkomstförbällring på
ca 900 milj. kronor för helt år. En sådan höjning kominer att utlösa ett nytt
indextillägg till folkpensionerna. Varje sådant tillägg kostar för närvarande
staten 40 milj. kronor per år. För att kompensera barnfamiljerna för höjningen
av varuskatten samt därutöver ge dem en reell förbättring föreslås i
propositionen nr 190, att de allmänna barnbidragen höjs med 100 kronor,
vilket åsamkar staten en kostnad av 175 milj. kronor. Som ett andra element
i höjningen av den indirekta beskattningen föreslås en justering av bensinoch
brännoljebeskattningen, motsvarande vad som skulle ha utgått om motorbränslena
hade varit underkastade omsättningsskatt, eller med totalt 140
milj. kronor för helt år. Skatteomläggningen skulle härmed innebära en
total skattesänkning av ca 300 milj. kronor för helt år.
Frågan om vilket utrymme, som ur statsfinansiella synpunkter står till
förfogande för en skattesänkning, har berörts i några av de i anledning av
propositionen väckta motionerna. Det har därvid gjorts gällande alt detta
utrymme finge anses vara väsentligt större än vad departementschefen för
sin del ansett sig böra räkna med.
I de likalydande motionerna I: 721 av herr Hagberg in. fl. och II: 882 av
herr Heckscher m. fl. framhålles sålunda att den av Kungl. Maj:t föreslagna
skattesänkningen framstår såsom helt otillräcklig mot bakgrunden av den
kraftiga och snabba uppgången av statsinkomsterna under innevarande budgetår.
Även vid väsentligt större skattelättnader än de av Kungl. Maj:t föreslagna
skulle driftbudgeten vara balanserad. Emellertid manar enligt motionärerna
omsorgen om penningvärdet till viss försiktighet när det gäller
att genomföra allmänna skattelättnader, som icke kan grundas på motsvarande
minskningar i det allmännas utgifter. I motionerna framläggs förslag
som går väsentligt längre i fråga om skattesänkning än propositionen. För
helt budgetår skulle förslagen medföra ett ytterligare inkomstbortfall för
staten på drygt 600 milj. kronor. Även i de likalydande motionerna I: 732 av
herr Lundström in. fl. och II: 884 av herr Ohlin m. fl. bedömes statsfinansiellt
utrymme föreligga för lättnader i beskattningen, men samtidigt betonas
att de konjunkturpolitiska aspekterna måste beaktas. Dessa senare finner
motionärerna motivera att en överbalansering av driftbudgeten tills vidare
bör eftersträvas och att finanspolitiken bör utformas så att den lämnar
väsentligt bidrag till täckning av de statliga investeringarna för löpande
inkomster. Frågan om graden av överbalansering av driftbudgeten för framförliggande
budgetår bör emellertid bedömas i samband med statsverkspropositionen
och riksstaten för budgetåret i fråga, varom beslut skall tattas vid
nästa års riksdags vårsession. I motionerna föreslås att reformen ges en sådan
utformning att skattelättnader åstadkommes, medförande för helt budgetår
ett inkomstbortfall för stalen av i runt tal 600 milj. kronor utöver vad
som skulle följa av Kungl. Maj:ts förslag. För innevarande budgetår skulle
beloppet endast bli 90 milj. kronor. Några statsfinansiella hinder borde inte
möta, då överskottet på driftbudgeten kan beräknas till ca 1 000 milj. kronor.
Även i de likalydande motionerna I: 726 av herr Ivar Johansson in. fl. och
56
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
II: 875 av herr Hedlund m. fl. framhålles att driftbudgeten skulle bli balanserad
även vid en väsentligt större skattesänkning än den av Kungl. Maj :t
föreslagna. Emellertid anser motionärerna att de konjunkturpolitiska förhållandena
bör vara avgörande för bedömningen av utrymmet för eu skattesänkning.
Med det övertryck som fortfarande råder i vårt lands ekonomi bör
en totalbalansering av budgeten eftersträvas. En väsentligt större skattesänkning
måste befaras få allvarliga konsekvenser i form av ett ökat övertryck
i ekonomin. Utrymmet på lånemarknaden skulle komma att minska
för näringslivet, framför allt för de mindre företagen. En sammanlagd skattesänkning
på inemot 400 milj. kronor borde dock vara möjlig.
I samtliga de föreliggande motionerna förutsättes att en sänkning av den
direkta statliga beskattningen av fysiska personer vidtas av minst den omfattning
som Kungl. Maj :t föreslagit. I stort sett råder ock enighet om att
sänkningen av den direkta beskattningen för fysiska personer bör föranleda
en skärpning av den indirekta beskattningen, främst då den allmänna
varubeskattningen. I de likalydande motionerna I: 716 av herrar Öhman
och Helmer Persson samt II: 861 av herr Hagberg m. fl. uttalas emellertid
en annan uppfattning. I dessa motioner framhålles att sänkningen av den
direkta beskattningen bör kunna genomföras utan att någon höjning av
den allmänna varuskatten vidtas, varför motionärerna yrkar avslag på propositionen
i denna del. Detta skulle innebära att staten åsamkades ett inkomstbortfall,
som för helt budgetår skulle bli ca 900 milj. kronor större än
det som föranledes av den av Kungl. Maj:t förordade reformen. I den mån
ett sådant inkomstbortfall inte kunde bäras av staten, borde enligt motionärerna
de förslag genomföras, som från deras sida tidigare framlagts i syfte
att höja statens inkomster, vilka förslag emellertid avvisats av riksdagen.
Utskottet anser för sin del det vara en fördel med den ifrågasatta reformen
att tyngdpunkten i ökad omfattning kan läggas på den indirekta beskattningen.
De skäl som tidigare brukat åberopas mot en sådan beskattning —
att den drabbar barnfamiljer, mindre inkomsttagare och folkpensionärer i
första band — kan inte göras gällande i den mån dessa kategorier på annat
sätt beredes kompensation. Sådan kompensation ges de mindre inkomsttagarna
främst genom den föreslagna höjningen av ortsavdragen och slopandet
av skattegrupperingen. För folkpensionärerna inträder en automatisk befrielse
från verkningarna av indirekta skatter genom nu gällande indexreglering
av pensionsförmånerna. För barnfamiljernas del föreslås som eif led i
den nu aktuella skattereformen, att barnbidragen höjes med 100 kronor,
vilket innebär att en stor del av lättnaden kommer barnfamiljerna till godo.
Utskottet vill redan nu uttala sig för en höjning av den allmänna varuskatten
i enlighet med vad som föreslagits i propositionen. De fortsatta övervägandena
bör således ske mot bakgrunden av att staten kommer att tillföras ett
inkomsttillskott genom omsättningsskattens höjning av för helt år räknat
ca 900 milj. kronor. Det sagda innebär att utskottet inte tillstyrker avslagsyrkandet
i motionerna I: 716 av herrar öhman och Helmer Persson samt
II: 861 av herr Hagberg m. fl.
57
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
Utskottet vilt för sin del framhålla att den förstärkning av statsinkomsten
och den därmed följande omsvängning i det statliga lånebehovet som
inträdde med budgetåret 1960/61 betingades — förutom av den allmänna
varuskattens införande — av en osedvanligt snabb ökning i skatteunderlaget.
En fortsatt ökning härav, d. v. s. av den allmänna inkomstnivån, i oförändrad
takt är inte förenlig med samhällsekonomisk balans. Att döma av det
material som tidigare redovisats kommer statsinkomsterna budgetåret 1961/
62 att åter stiga långsammare än utgifterna och statsfinanserna att försvagas;
ett underskott kommer sannolikt åter att uppstå i totalbudgeten mot
ett överskott på 380 milj. kronor 1960/61.
Såsom tidigare nämnts skulle inkomsterna för nästa budgetår vid 7 procents
årlig stegring av den allmänna inkomstnivån stiga med 1 140 milj.
kronor. Enligt den i kompletteringspropositionen framlagda överslagsberäkningen
skulle utgifterna med hänsyn till i stort sett redan fattade beslut
och vissa angelägna reformer stiga på ungefär samma sätt redan vid en hälften
så stor stegring av lönenivån. Detta pekar närmast på en försvagning av
statsfinanserna under 1962/63 vid nu gällande skattesatser. Inte ens en ytterligare
— i så fall inflatorisk — ökning av de nominella inkomsterna skulle
på något avgörande sätt kunna vända denna tendens eftersom i så fall också
statsutgifterna skulle komma att ökas genom höjda löne- och andra kostnader.
Skulle slutligen, såsom i dagens läge möjligen kan befaras, en konjunkturförsvagning
inträda för den svenska exportindustrin, kunde detta
givetvis inte avhjälpas genom en ökning av allmänhetens efterfrågan inom
landet via en skattesänkning. Fastmera förstärktes i ett sådant läge behovet
av en antiinflatorisk budgetpolitik kombinerad med arbetsmarknadsåtgärder
för lösning av de speciella sysselsättningsproblem som då kunde förväntas.
Dessa åtgärder komme i så fall att innebära en i ovan redovisade överslagsberäkningar
icke upptagen utgiftsökning.
Såsom även departementschefen antyder kan alltså i själva verket skäl
åberopas mot att över huvud taget genomföra någon skattesänkning under
1962. Av uppbördstekniska skäl föreligger visserligen en viss begränsning av
den statsfinansiella belastningen av skatteförslagen under budgetåret 1962/
63. Detta förhållande betyder å andra sidan att påfrestningen blir desto större
under senare budgetår. Det långsiktiga budgetperspektivet kommer därför
in i bedömningen. De ökningar av statsutgifterna som betingas av redan
gjorda åtaganden inom folkpensioneringen, utbildnings- och sjukvårdsväsendet
innebär att utrymmet för skattesänkningar är ytterst begränsat om
reformverksamheten skall kunna fortgå och balansen i samhällsekonomin
skall kunna bevaras. Att i dag binda sig för skattesänkningar som nämnvärt
går utöver propositionens förslag innebär ofrånkomligen att man i motsvarande
grad ökar inflationsriskerna och minskar möjligheterna att tillgodose
de växande och starkt grundade kraven på samhällets insatser.
Det är emellertid enligt utskottets mening angeläget att nu söka rätta till
de orättvisor i beskattningen, som uppkommit till följd av skatteskalornas
konstruktion, varvid förändringar i penningvärdet spelat en stor roll, och ge
-
58
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
nom eftersläpning i fråga om ortsavdragens reella värde. Detta har medfört
att en höjning av den nominella inkomsten i flera fall kommit att innebära
en relativt sett än större höjning av den enskildes inkomstskatt. Det framstår
som önskvärt att de under senare år vidtagna åtgärderna för att förskjuta
beskattningen mot ökad indirekt beskattning fullföljes. Utskottet finner en
sådan reform så angelägen att den bör genomföras, trots att de konjunkturpolitiska
bedömningarna närmast talar emot en allmän skattesänkning i
dagens läge. Enligt utskottets mening är det — som förut framhållits — inte
tillrådligt att i nämnvärd omfattning vidga den ram för reformen, som departementschefen
angivit. Ett ytterligare skäl härtill är att residtatet av den
allmänna skatteberedningens arbete bör avvaktas innan ännu mera långtgående
reformer av skattesystemet vidtas.
Den direkta beskattningen
Utskottet övergår härefter till de olika förslagen i propositionen och väckta
motioner och börjar därvid med det i propositionen framlagda förslaget
att skattegrupperingen i återstående del skall slopas och enhetliga ortsavdrag
fastställas att gälla för hela riket. För närvarande är skillnaden mellan
ortsavdragen i den lägsta och den högsta av de nu tillämpade ortsgrupperna
320 kronor för gifta och 160 kronor för ogifta utan barn. Någon invändning
mot den föreslagna åtgärden har icke framförts i avgivna motioner. Utskottet
vill för sin del erinra om att, då utskottet i våras i anledning av väckta motioner
behandlade ett förslag om skattegrupperingens slopande, från utskottets
sida uttalades, att den planerade prisgeografiska undersökningen först
borde verkställas innan skattegrupperingens slopande övervägdes. Genom
den föreslagna höjningen av ortsavdragen har frågan nu kommit i ett annat
läge. Tillfället är lämpligt att i detta sammanhang tillgodose det av stora
medborgargrupper uppburna önskemålet om slopande av skattegrupperingen.
En sådan reform betraktar utskottet som ett led i strävandena att förenkla
beskattningen och den kan anses utgöra ett ytterligare steg på vägen
mot en definitiv källskatt. Som utskottet ser saken klargöres genom en sådan
åtgärd att hänsyn vid beskattningen inte skall tas till regionala differenser
i levnadskostnadernas storlek. Med det anförda tillstyrker utskottet
Kungl. Maj :ts förslag i denna del.
Vissa spörsmål sammanhängande med de speciella förhållandena för övre
Norrland har berörts i flera motioner. Sålunda har i motionerna I: 721 av
herr Hagberg in. fl. och II: 882 av herr Heckscher m. fl. påpekats att de
spörsmål, som sammanhänger med de speciella förhållandena i övre Norrland,
icke beaktats i propositionen. Motionärerna begär en utredning rörande
åtgärder för lösande av dessa problem. I motionerna I: 725 av herr Ivar Johansson
m. fl. och II: 874 av herr Hedlund m. fl. uttalas att de speciella kallorts-
och avståndskostnaderna i Norrland berättigar att kommunerna i denna
landsdel erhåller någon form av kompensation vid ett slopande av dyrortsgrupperingen.
Denna kompensation anser motionärerna kunna utformas
på olika sätt; man kan ge den i form av en förhöjning av ortsavdragen eller
Bevillningsutskottets betänkande nr 7!) år 1961 59
man kan genom elt ekonomiskt tillskott från staten till kommunerna ge medborgarna
i övre Norrland den erforderliga kompensationen. Frågan om en
sådan särskild kompensation bör enligt motionärernas mening utredas. I
dessa motioner yrkas vidare att riksdagen hos Kungl. Maj :t skall begära att
anslaget för skattelindring i de skattesvaga kommunerna höjes till ca 65
milj. kronor och den särskilda höjningen, 20 milj. kronor, användas huvudsakligen
för en av kallorts- och avståndskostnader motiverad kompensation.
I motionerna I: 734 av herrar Uno Olofsson och Per Jacobsson samt II: 866
av herr Löfroth m. fl. hemställes att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
skall begära att frågan om särskild kompensation till övre Norrland prövas
vid den prisgeografiska undersökning som är avsedd att äga rum. Ett slopande
av dyrortsgrupperingen får nämligen inte, framhåller motionärerna,
innebära en försämring för den del av befolkningen som bor i dessa områden.
Slutligen har frågan uppmärksammats i motionen II: 849 av herr Gustafsson
i Skellefteå, vari yrkats att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
skall begära att den prisgeografiska undersökningen skall fullföljas och att
frågan om eventuella tillägg till ortsavdragen för invånarna i övre Norrland
måtte utredas.
Utskottet vill för sin del erinra om att dyrortsgruppering förekommer inte
bara i skattehänseende utan även på lönesidan. Efter beslut av 1957 års riksdag
tillsattes en utredning, som skulle närmare undersöka principerna för
en prisgeografisk undersökning. Enligt uppgift i årets riksdagsberättelse
kommer utredningen att avsluta sitt arbete under innevarande år. Avsikten
har varit att därefter den av riksdagen begärda prisgeografiska undersökningen
skulle komma att verkställas. I förevarande proposition har icke
gjorts något uttalande som skulle innebära att denna undersökning skulle
inställas av det skälet att skattcgrupperingen slopas. Någon anledning för
riksdagen att i skrivelse begära ett fullföljande av den prisgeografiska undersökningen
torde därför inte föreligga.
Vad beträffar de speciella förhållandena för övre Norrland vill utskottet
erinra om att genom den föreslagna höjningen av ortsavdragen en förbättring
inträder för invånarna i dessa landsdelar. Eftersom kommunerna i övre
Norrland regelmässigt tillhör ortsgrupp V blir självfallet höjningen inte lika
stor för dem som för invånarna i ortsgrupperna III och IV. Detsamma gäller
även invånarna i de kommuner i stockholmstrakten, som tillhör ortsgrupp
V. I propositionen har departementschefen uttalat att den ändring av grunderna
för utgivande av skattelindringsbidrag till skattetvngda kommuner,
som föreslagits av 1958 års skatteutjämningskommitté, och som skulle föranleda
en höjning av bidraget till skattetyngda kommuner från nuvarande
16,5 milj. kronor till omkring 45 milj. kronor per år, kunde beloppsmässigt
accepteras. En sådan åtgärd skulle främst komma kommunerna i Norrland
till del. Enligt utskottets uppfattning är frågan om övre Norrlands problem
inle i första hand en skattefråga. Alt lösa dessa problem inom ramen för
ortsavdragen torde inte vara möjligt. Det bör i sammanhanget påpekas all
invånarna i övre Norrland inte kommer i sämre läge genom att ortsavdragen
60
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
höjs på sätt föreslagits i propositionen i samband med skattegrupperingens
avskaffande. De problem, som rör denna del av landet, är föremål för uppmärksamhet
inom flera utredningar. Utskottet anser därför anledning inte
föreligga att tillsätta en särskild utredning i syfte att ge invånarna i övre
Norrland en speciell, av skattegrupperingens slopande föranledd kompensation.
Frågan torde emellertid komma att uppmärksammas i samband med
Kungl. Maj :ts prövning av nyssnämnda förslag från 1958 års skatteutjämningskommitté.
Utskottet vill tillägga att en höjning av anslaget till skattetyngda
kommuner inte utan vidare får effekt, utan härför erfordras ändring
i de bestämmelser som reglerar efter vilka grunder sådana bidrag skall
utgå. Med det anförda anser sig utskottet ha besvarat de här redovisade motionsyrkandena.
I fråga om ortsavdragen föreslås i propositionen en höjning till 4 500 kronor
för gifta (nu avdrag som varierar allt efter ortsgrupp mellan 3 680 och
4 000 kronor) och till 2 250 kronor för ogifta (nu 1 840—2 000 kronor). Avdragen
skall som förut nämnts vara enhetliga för hela riket. Skattebortfallet
för denna del av reformen har beräknats uppgå till 385 milj. kronor, varav
höjningen av de kommunala ortsavdragen skulle svara för 185 milj. kronor.
Tillsammans med skattebortfallet med anledning av förslaget om den slopade
dyrortsgrupperingen skulle sammanlagt 560 milj. kronor mindre skatt
tas ut, varav den kommunala inkomstskatten beräknas nedgå med 270 milj.
kronor. I propositionen har departementschefen i anslutning härtill uttalat
att ett sådant skattebortfall för kommunernas del skulle resultera i betydande
höjningar av utdebiteringen, om inte staten ger kommunerna ersättning.
Enligt departementschefens uppfattning borde kommunerna erhålla full ersättning
för det skattebortfall, som uppstår vid ett genomförande av de förordade
enhetliga högre ortsavdragen. Beslut rörande ersättningen behöver
dock inte fattas i detta sammanhang, utan departementschefen avser att
återkomma till denna fråga och senare framlägga förslag om provisorisk ersättning
till kommunerna för tiden fram till dess en mera definitiv reglering
av hithörande frågor kan ske i belysning av den utredning som verkställes
av 1958 års skatteutjämningskommitté.
I de likalydande motionerna I: 721 av herr Hagberg m. fl. och II: 882 av
herr Heckscher m. fl. ävensom i de likalydande motionerna I: 732 av herr
Lundström m. fl. och II: 884 av herr Ohlin in. fl. föreslås, att ortsavdraget
för gifta skall fastställas till 4 700 kronor och för ogifta till 2 350 kronor.
En sådan höjning skulle medföra ett ytterligare skattebortfall av 135 milj.
kronor, varav 70 milj. kronor skulle falla på de kommunala ortsavdragen.
Utskottet vill understryka att enighet råder om att en höjning av ortsavdragen
bör ske och att denna inte bör sättas lägre än till de i propositionen
föreslagna beloppen. En sådan reform är också — som utskottet uttalade redan
i våras — en av de mest angelägna inom den direkta beskattningens område
inte minst med hänsyn till möjligheterna att därigenom i särskilt hög
grad lätta skattetrycket för skattskyldiga med lägre inkomster. Utskottet har
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
61
därför anledning att med tillfredsställelse konstatera att läget nu är sådant
att en dylik åtgärd kan vidtas.
Skilda meningar råder emellertid i frågan om man i enlighet med Kungl.
Maj:ts förslag bör begränsa höjningen till 4 500 kronor resp. 2 250 kronor
eller göra en ytterligare höjning med 200 kronor för gifta och 100 kronor
för ogifta, som yrkats i de nyssnämnda motionerna. Som skäl för yrkandet
i motionerna anges bl. a. att man velat undvika att vissa skattskyldiga, främst
gifta utan barn i ortsgrupp V i inkomstläget 8 000—16 000 kronor, genom
reformen skulle få vidkännas en skattehöjning av i sämsta fall omkring 50
kronor.
Genom den i propositionen föreslagna höjningen skulle ortsavdragen
indexmässigt sett bibehålla sitt realvärde från den senaste höjningen den 1
januari 1958 och dessutom höjas något därutöver. I och för sig vill utskottet
inte bestrida att skäl kan åberopas för en ytterligare höjning av ortsavdragen.
Emellertid är såsom utskottet redan förut framhållit det av samhällsekonomiska
skäl inte möjligt att i nuvarande konjunkturläge vidga ramen
för skattesänkningen allt för mycket. En ytterligare höjning av ortsavdragens
belopp skulle göra det erforderligt att i stället vidtaga inskränkningar
i andra avseenden. De åtgärder på den direkta beskattningens område som
— utöver höjningen av ortsavdragen — föreslagits i detta sammanhang bedömer
utskottet vara mer angelägna än en ytterligare höjning av ortsavdragens
belopp. Beträffande de förmenta skattehöjningarna för vissa skattskyldiga
vill utskottet framhålla att betydelsen härav inte bör överdrivas. En ansenlig
del av de skattskyldiga i de aktuella inkomstlägena, som skulle drabbas
därav, är bosatta i kommuner i övre Norrland, för vilka en ytterligare
utjämning av den kommunala beskattningen förutsatts skola ske. I likhet
med departementschefen anser utskottet att frågan om en ytterligare höjning
av ortsavdragen bör anstå i avbidan på resultatet av den allmänna
skatteberedningens arbete. Utskottet tillstyrker således bifall till förslaget
i propositionen och avstyrker de nämnda motionsyrkandena.
I motionen II: 865 av fru Gunne föreslås, att beteckningen »ortsavdrag»
ersätts med termen »grundavdrag». Utskottet, som delar uppfattningen att
benämningen ortsavdrag inte längre är fullt adekvat, anser sig dock — med
hänsyn till att termen vunnit hävd och används i ett flertal olika skatteförfattningar
— inte böra förorda att den nu utbytes.
Utskottet har vidare att ta ställning till yrkandena om särskilda ortsavdrag
för folkpensionärer. Härutinnan yrkas i motionerna I: 721 av herr
Hagberg m. fl. och 11:882 av herr Heckscher in. fl. att avdrag medges ensamstående
folkpensionär med 3 600 kronor, gifta med 6 000 kronor, om endast
den ene av makarna uppbär folkpension, och med 7 200 kronor, om
båda makarna är folkpensionärer. Ändringen avses skola träda i kraft
fr. o. in. inkomståret 1962. I motionerna 1:732 av herr Lundström in. fl.
och II: 884 av herr Ohlin in. fl. förordas skrivelse av innebörd att allmänna
skattebercdningen måtte erhålla i uppdrag att utarbeta förslag till särskilda
62
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
bottenavdrag för folkpensionärer, som kan göra smärre inkomster vid sidan
av folkpensionen i ökad utsträckning skattefria.
Möjligheter föreligger enligt gällande bestämmelser att medge skaltskyldig
utöver ortsavdrag avdrag för nedsatt skatteförmåga med ett belopp av
högst 3 000 kronor. Utgöres skattskyldigs huvudsakliga inkomst av folkpension
skall författningsenligt den skattskyldige i regel anses ha sådan nedsatt
skatteförmåga, som berättigar till särskilt avdrag. Avsikten med bestämmelserna
är alt en folkpensionär, som för sin försörjning varit helt beroende
av folkpensionen, bör, där särskilda förhållanden inte till annat föranleder,
medges så stort extra avdrag att någon skatt inte uppkommer. Har
den skattskyldige åtnjutit jämväl annan inkomst än folkpension, vilken
dock utgjort den huvudsakliga delen av hans inkomst, bör det extra avdraget
jämkas med hänsyn härtill.
Nu gällande regler får enligt utskottets uppfattning anses erbjuda tillräckliga
möjligheter att beakta de särskilda förhållanden, som i beskattningshänseende
föreligger beträffande folkpensionärerna. Att på sätt föreslagits
i motionerna I: 721 och II: 882 medge folkpensionärer med höga inkomster
en skattelättnad, som inte skulle komma i fråga för andra skattskyldiga
i motsvarande inkomstläge, synes svårligen kunna motiveras från
skattemässiga utgångspunkter. Med det anförda avstyrker utskottet de föreliggande
motionerna i denna del.
Frågan om statens ersättning till kommunerna i anledning av ortsavdragshöjningen
har tagits upp i motionerna I: 733 av herr Ferdinand Nilsson och
II: 881 av herr Grebäck m. fl. Däri yrkas att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t hemställer om tilläggsdirektiv till 1958 års skatteutjämningskommitté
åtsyftande förslag, som även i framtiden tryggar kommunernas rätt till fullgod
ersättning för bortfall av skatteunderlag genom ortsavdragens höjning.
Vidare yrkas att riksdagen vid eventuell förhöjning av den indirekta beskattningen
beaktar kommunernas svårigheter med hänsyn till beslutade stater
för 1962 och därvid fattar sådana beslut, varigenom kommunerna hålles
skadeslösa för därav vållade kostnadsökningar.
I anledning av dessa motionsyrkanden vill utskottet framhålla att utskottet
vid sitt ställningstagande till förslaget om höjning av ortsavdragens belopp
utgått från att kommunerna skall erhålla full ersättning av staten för
det därav förorsakade bortfallet av skatteunderlag. Efter vilka grunder denna
skall utgå kan inte nu anges; frågan härom bör först utredas. Till denna
fråga får riksdagen tillfälle att i sinom tid ta ställning.
Beträffande frågan om att riksdagen i samband med höjning av omsättningsskatten
skall beakta kommunernas svårigheter anser utskottet att det
av principiella skäl inte gärna kan ifrågakomma att under det första året
undanta kommunerna från verkningarna av en höjd omsättningsskatt. Med
det anförda avstyrker utskottet de föreliggande motionsyrkandena.
Som ett komplement till förslagen om slopande av skattegrupperingen
och höjning av beloppen för ortsavdragen föreslås i propositionen ändringar
i de vid den statliga inkomstskatten gällande skatteskalorna. Den föreslag
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
63
na omläggningen har haft till riktpunkt att väsentligt bredda det proportionella
bottenskiktet och har utformats så att den progressiva beskattningen
inträder först vid en inkomst av ungefär 20 000 kronor för gifta och ca
10 000 kronor för ensamstående. Härigenom har den s. k. tudelningsgränsen
höjts från nu gällande ca 16 500 kronors årsinkomst till 24 500 kronor.
Marginalskatten sänks för gifta i inkomstläget ca 15 000—30 000 kronor och
för ogifta med inkomster av ca 7 000—27 000 kronor. Skattebortfallet vid
ett genomförande av dessa skalor beräknas bli ca 520 milj. kronor.
I de likalydande motionerna I: 721 av herr Hagberg m. fl. och II: 882 av
herr Heckscher m. fl. ävensom de likalydande motionerna I: 732 av herr
Lundström m. fl. och II: 884 av herr Ohlin m. fl. föreslås en annan utformning
av skatteskalorna. I det förstnämnda motionsparet accepteras den av
Kungl. Maj :t föreslagna skatteskalan för ogifta, men beträffande skalan för
gifta inkomsttagare föreslås sådana ändringar av procentsatserna att marginalskatten
sänkes i inkomstläget 15 000—75 000 kronor. Tudelningsgränsen
för äkta makar höjs till ca 40 000 kronor. I gynnsammaste fall skulle tilllämpningen
av en sådan skala medföra en skattesänkning med 2 860 kronor,
nämligen från och med en årsinkomst av 75 000 kronor. Skattebortfallet
enligt detta alternativ skulle bli för helt år drygt 200 milj. kronor större
än enligt propositionen. I motionerna 1:732 och 11:884 föreslås en skala,
som innebär ytterligare sänkt marginalskatt för gifta i skiktet 15 000—
35 000 kronor och för ogifta i skiktet 10 000—27 000 kronor. Den maximala
skattesänkningen för gifta inträffar vid 35 000 kronors inkomst eller mer
och utgör 1 150 kronor, medan motsvarande tal för ogifta är 500 kronor inträdande
från och med 27 000 kronors inkomst. Som jämförelse kan nämnas
att den maximala skattesänkningen genom ändring av skatteskalorna enligt
propositionen utgör 660 kronor för gifta, som har minst 29 000 kronors inkomst,
och 410 kronor för ogifta, som har minst 27 000 kronors inkomst.
Kostnaderna för genomförandet av de i dessa motioner föreslagna skalorna
uppgår till ett belopp, som är 150 milj. kronor större än skattebortfallet enligt
Kungl. Maj:ts förslag.
De i motionerna I: 732 och II: 884 föreslagna skalorna får ur teknisk synpunkt
anses äga vissa företräden framför de i propositionen föreslagna. Genom
att motionärerna ansett sig kunna acceptera ett så stort årligt skattebortfall
som 665 milj. kronor har förstnämnda skalor kunnat uppbyggas så
att de ger en jämnare stegring av skattesatsen vid stigande inkomster, och
underlättar en framtida breddning av de enhetliga skikten. Ett antagande av
dessa skalor skulle emellertid innebära, att de största relativa lättnaderna skulle
komma gifta skattskyldiga i mellanlägena till godo. Skillnaden i kronor räknat
mellan den skattelättnad, som de minsta inkomsttagarna skulle få, och
den, som skulle tillkomma de störsla inkomsttagarna, är avsevärt större i
motionärernas förslag än i det som förordas av departementschefen. I än
högre grad gäller delta den i motionerna I: 721 och II: 882 föreslagna skalan
för gifta. Dess antagande skulle ytterligare skärpa skillnaderna i skatteuttag
mellan gifta och ogifta och förorsaka ett skattebortfall, som är drygt 200
milj. kronor större än det som de i propositionen föreslagna skalorna skulle
64
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
medföra. Av vad utskottet förut anfört framgår att enligt utskottets åsikt
utrymme för ett så avsevärt totalt skattebortfall, som ett antagande av motionärernas
skalor skulle medföra, uppenbarligen ej är för handen. Utskottet
avstyrker därför motionerna i nu avsedda delar.
I förevarande sammanhang har utskottet även att behandla yrkandet i
motionerna I: 722 av fru Hamrin-Thorell m. fl. och II: 877 av fröken Elmén
m. fl. att ogift skattskyldig, som har hemmavarande barn under 19 år, skall
erhålla ortsavdrag med samma belopp som gifta och vid den statliga taxeringen
utgöra skatt efter den skatteskala som gäller för gifta. I de likalydande
motionerna I: 721 av herr Hagberg in. fl. och II: 882 av herr Heckscher
in. fl. yrkas likaså att ensamstående med barn under 19 år skall hänföras
till skatteskalan för gifta, såvida barnet ej självt påföres skatt. Enligt gällande
bestämmelser, vilka infördes genom beslut av 1960 års riksdag, får
ogift skattskyldig med hemmavarande barn under 16 år dessa förmåner.
Motionärerna har pekat på flera omständigheter, som enligt deras mening
gör det angeläget att få övergången i ekonomiskt hänseende smidigare för
sådan ogift skattskyldig, som har hemmavarande barn i åldern 16—18 år
utan egen inkomst. Genom att barnet uppnått 16 års ålder förlorar vårdnadshavaren
rätten till barnbidrag för barnet och han blir samtidigt beskattad
efter den hårdare skatteskala, som gäller för ogifta, och får ortsavdrag
med endast hälften så stort belopp som tidigare.
Utskottet ifrågasätter om inte även andra vägar än skattereformer bör sökas
för att finna former att underlätta försörjningsbördan för denna grupp
skattskyldiga. Utskottet vill vidare för sin del påpeka, att det höjda ortsavdraget
för ogift skattskyldig med barn under 16 år infördes med den motiveringen
att det skulle motsvara ett schablonmässigt beräknat förvärvsavdrag
för ensamstående, oavsett om de innehade förvärvsarbete eller icke.
Det ansågs av sociala skäl önskvärt att förbättra läget för den grupp av
ensamstående skattskyldiga, som har hemmavarande barn under 16 år. Liknande
motiv kan självfallet åberopas för en skattelindring åt den grupp,
som motionärerna avser. Det är emellertid tveksamt om man med utgångspunkt
härifrån bör utsträcka dessa förmåner till ogifta skattskyldiga med
barn under 19 år. Det rör sig i själva verket om förmåner, som eljest icke
kommer skattskyldiga till del; förvärvsarbetande hustrur med barn över
16 år får exempelvis inte förvärvsavdrag med det högre beloppet. En dylik
bestämmelse skulle vidare vålla svårigheter av teknisk art vid taxeringen.
Enligt utskottets mening bör detta spörsmål närmare övervägas i samband
med den omprövning av förvärvsavdragen, som torde ankomma på allmänna
skatteberedningen. Med det anförda hemställer utskottet att motionerna lämnas
utan åtgärd.
I de likalydande motionerna I: 729 av herrar Jonasson och Eric Carlsson
samt 11:868 av herr Fälldin m. fl. framlägges förslag till ändring i folkpensioneringslagen
avseende uttagande av folkpensionsavgift. Förslaget innebär
att sådan avgift skall i fråga om gifta inkomsttagare och ensamstå
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
65
ende med barn uttas först vid en inkomst av 3 600 kronor och då med 10
kronor. Därefter föreslås avgifterna skola uttas med ett stigande belopp
så att full pensionsavgift uttas vid en taxerad inkomst av 4 500 kronor. Detta
förslag, som behandlas av andra lagutskottet, avstyrkes av sistnämnda utskott.
I motionerna har vidare framhållits att på längre sikt bör eftersträvas
en sådan utformning av skatte- och avgiftssystemet att icke någon i inkomstläge
under beskattningsbar inkomst belastas med direkt skatt eller avgift.
Man bör således enligt motionärernas mening övergå till ett sådant system
att de grundläggande förmånerna inom socialförsäkringarnas område blir
helt skattefinansierade. Motionärerna föreslår att utredning i detta syfte
utan dröjsmål företas av allmänna skatteberedningen. Man bör också enligt
motionärernas mening ta upp frågan om sådan ändring av skatteskalorna
att en sänkning av uttagningsprocenten i de lägre inkomstskikten
kan ske.
Enligt utskottets mening är det angeläget att frågan om övergång till
skattefinansiering av avgifterna för socialförsäkringarna övervägs. Utskottet
vill för sin del erinra om att det i direktiven för allmänna skatteberedningen
uttalats, att vid översynen av skattesystemet bör övervägas huruvida
ett eventuellt ökat uttag av indirekta skatter bör ske i samband med motsvarande
reduktion av direkta skatter och obligatoriska försäkringsavgifter.
Frågan om en ökad skattefinansiering av socialförsäkringsavgifterna kan
således väntas bli föremål för överväganden inom allmänna skatteberedningen.
Att på förhand binda utredningen vid en viss lösning, vilket motionärerna
önskar, bör enligt utskottets mening inte ifrågakomma.
Vad därefter angår frågan om en sänkning av uttagningsprocenten i de
lägre inkomstskikten får utskottet framhålla att en sådan reform är förhållandevis
dyrbar. Varje sänkning med en procentenhet medför ett skattebortfall
av i runt tal 200 milj. kronor. Även denna fråga är emellertid — såsom
framgår av det nyss anförda — föremål för allmänna skatteberedningens
bedömanden. Det är givetvis i och för sig angeläget att sänka skatten för
inkomsttagare i de lägre inkomstskikten, men beträffande metoden för en
sådan skattesänkning bör utredning ske i ett större sammanhang. Det synes
knappast sannolikt att frågan om en dylik sänkning kan komma i ett sådant
läge att den kan aktualiseras till nästa års riksdag. Utskottet anser att
frågan inte bör utbrytas från den allmänna skatteberedningens utredningsuppdrag.
I detta sammanhang vill utskottet peka på en möjlighet som svnes föreligga
att ge inkomsttagarna i de lägre inkomstskikten vissa lättnader. I propositionen
har förordats att gränsen för påföring av folkpensionsavgift bestämmes
till 2 400 kronor, taxerad inkomst, samt förutsatts att den i sjukförsäkringsavgiften
ingående avgiften för sjukvårdsförsäkringen skall börja
utgå först vid taxerade inkomster av 2 400 kronor. Härigenom har förutsättningar
skapats för fritagande av inkomster under 2 400 kronor från deklarationsplikt,
varom förslag likaså framlägges i propositionen och vilket utskottet
tillstyrker. Enligt utskottets mening talar vissa skäl för att avgiftsbelägg5
Bihang till riksdagens protokoll 1961. 7 samt. AV 79
66 Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
ningen av socialförsäkringsavgifter inte skall ske i de fall, då vederbörande
inte påföres beskattningsbar inkomst. Så blir enligt förslaget i propositionen
automatiskt fallet beträffande ogifta skattskyldiga, men för gifta skattskyldiga
gäller fortfarande att de vid taxerad inkomst mellan 2 400 kronor och
ortsavdragens belopp, 4 500 kronor, påföres socialförsäkringsavgifter. Dessa
spörsmål bör enligt utskottets mening uppmärksammas och i lämpligt sammanhang
bör prövas om inte deklarationsplikten för äkta makar kan begränsas
ytterligare så att gränsen för deklarationsplikt för äkta makar höjs
till ett belopp som motsvarar ortsavdragen för gifta.
Enligt gällande bestämmelser avrundas till kommunal och statlig inkomstskatt
beskattningsbar inkomst nedåt till närmast lägre hundratal kronor. I
motionen II: 865 av fru Gunne föreslås att avjämningen i stället skall avse
taxerad inkomst och att de följdändringar, som blir erforderliga med anledning
därav, vidtas i skatteförfattningarna.
Utskottet vill med anledning härav framhålla att det tidigare diskuterats
huruvida icke avjämning kunde ske av den taxerade inkomsten i stället för
av den beskattningsbara inkomsten. Skälen emot en avjämning i förstnämnda
led har främst varit att ortsavdragen i flertalet fall utgått med belopp,
som icke utgjort helt hundratal kronor, varför den beskattningsbara inkomsten
skulle komma att fastställas till helt hundratal kronor endast för
en del av de skattskyldiga. Bland annat med hänsyn till önskemålen att förenkla
tabellmaterialet, då det gäller beräkning av preliminär skatt och slutlig
skatt, är det lämpligt att beskattningsbar inkomst fastställes till jämna
hundratal kronor. Av vad utskottet förut anfört framgår att utskottet tillstyrkt
de i propositionen föreslagna ortsavdragen för ogifta å 2 250 kronor.
Utskottet anser inte att detta belopp av ifrågavarande anledning bör höjas
och än mindre sänkas, varför enligt utskottets mening förutsättningar saknas
för en reform i den riktning motionären ifrågasatt. Vid en framtida
höjning av ortsavdragen bör emellertid övervägas om icke de av motionären
framförda synpunkterna bör beaktas. Med det anförda anser utskottet förevarande
motionsyrkande besvarat.
Med hänsyn till det samband i fråga om skattenivån som bör råda mellan
skatten i land och den särskilda sjömansskatten har departementschefen
ansett att slopandet av dyrortsgrupperingen, höjningen av ortsavdragen, de
ändrade skalorna för den statliga inkomstskatten samt ändringarna i fråga
om påföring av folkpensionsavgift och sjukförsäkringsavgift bör beaktas
även i sjöcmansskattetabellerna. Departementschefen förordar därför, att
sjömansskatten i motsvarande mån sänkes. Då det av praktiska skäl icke
är möjligt att utarbeta förslag till nya tabeller å sådan tid att de kan underställas
1961 års riksdag, hemställes i propositionen att Kungl. Maj :t erhåller
bemyndigande att enligt å ena sidan de i propositionen 1961: 6 angivna
grunderna och å andra sidan de i nu förevarande sammanhang beslutade
ändringarna i skattelagstiftningen utarbeta och fastställa nya sjömansskattetabeller
samt att förordna att dessa från och med lämplig tidpunkt skall
ersätta äldre sjömansskattetabeller.
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
67
Även enligt utskottets uppfattning bör sjömännen få del av den skattesänkning,
som den ifrågavarande reformen innebär för andra skattskyldiga.
Ändringarna av beskattningen i land får inverkan på skatten för inkomster
under år 1962. Givetvis bör för sjömansskatten, som är definitiv redan vid uttaget,
ändringarna träda i tillämpning så snart som möjligt efter årsskiftet.
Med hänsyn till tabellmaterialets omfattning och den tidsödande distributionen
av tabellerna till fartygsbefälhavarna, torde det emellertid ställa sig
svårt att genomföra lättnaderna i sjömansskatten förrän tidigast i mars
1962. För att undvika ytterligare dröjsmål, är det nödvändigt att riksdagen
beslutar i frågan redan i höst. De nu gällande sjömansskattetabellerna
är fogade vid sjömansskatteförordningen och har sålunda fastställts av
riksdagen. Som 1959 års bevillningsutskott hade anledning att uttala i betänkande
nr 66 bör sjömansskattetabellerna fastställas av riksdagen. Under
rådande omständigheter anser utskottet sig emellertid böra tillstyrka att
riksdagen för detta tillfälle ger Kungl. Maj:t det begärda bemyndigandet.
De nya beloppen i sjömansskattetabellerna bör fastställas i enlighet med å
ena sidan de i proposition 1961: 6 angivna grunderna och å andra sidan de
ändringar i fråga om ortsgruppering, ortsavdrag, statliga inkomstskatteskalor
och socialförsäkringsavgifter, som riksdagen i detta sammanhang beslutar.
Mot de i propositionen föreslagna ändringarna i uppbördsförordningen,
vilka i huvudsak är en följd av förslagen rörande inkomstbeskattningen, har
utskottet inte något att invända. Utskottet konstaterar med tillfredsställelse
att det nuvarande omfattande tabellmaterialet för uttag av källskatt genom
slopandet av skattegrupperingen kan nedbringas avsevärt till båtnad såväl
för arbetsgivare som de myndigheter, vilka handhar uppbörden av preliminär
skatt.
För närvarande föreligger icke avdragsskyldighet beträffande sådan pension,
livränta eller annan skattepliktig ersättning från försäkringsanstalt,
som uppgår till högst 1 500 kronor för år. Detta undantag från avdragsskyldigheten
har införts för att förenkla försäkringsföretagens arbete med skalteuppbörden.
Eftersom skatteavdrag skall verkställas endast å den huvudsakliga
inkomsten av tjänst samt pensioner och livräntor å högst 1 500 kronor
som regel icke utgör vederbörandes huvudsakliga inkomst, har det ansetts
motiverat att befria försäkringsföretagen från att undersöka om avdragsskyldighet
föreligger beträffande pensioner och livräntor å högst detta
belopp. Genom 1953 års uppbördsförordning fastställdes beloppet till 1 500
kronor, dessförinnan var det 1 200 kronor.
I motionen II: 805 av fru Gunne ifrågasätles, om icke beloppet bör höjas
till 2 400 kronor med hänsyn till den ändring av beloppsgränsen för inträde
av deklarationsplikt, som innefattas i Kungl. Maj:ts förslag.
I anslutning till förenämnda yrkande får utskottet erinra om att den angivna
beloppsgränsen — 1 500 kronor — hittills icke har anknutits till beloppsgränsen
för inträde av deklarationsplikt. Någon anledning att göra så
torde icke heller föreligga, eftersom personer med inkomst av pension och
68 Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
livränta å högst 1 500 kronor regelmässigt har annan skattepliktig inkomst,
vilket torde förorsaka att deklarationsplikt för dem likväl föreligger. Huruvida
beloppet bör höjas av andra skäl torde lämpligen prövas i samband
med de ändringar i uppbördsförordningen, som torde bli aktuella sedan
arbetet hos nu pågående utredningar på området avslutats. Med det anförda
anser utskottet det i motionen framställda yrkandet i förevarande
hänseende besvarat.
I anledning av propositionen har även framställts vissa motionsyrkanden
rörande förvärvsavdragen. För närvarande gäller att gift kvinna utan minderåriga
barn erhåller sådant avdrag med 300 kronor när hon har inkomst
av rörelse eller eget arbete. Om den gifta kvinnan har minderåriga barn förhöjes
avdraget med 20 procent av rörelse- respektive arbetsinkomsten, dock
högst med 1 700 kronor (kvotavdrag), så att högsta avdragsbelopp blir
2 000 kronor. Vidare äger gift kvinna, som har inkomst av jordbruksfastighet
och utfört arbete i förvärvskällan till minst 300 kronors värde, rätt till
förvärvsavdrag med 300 kronor. Avdrag med 300 kronor kan även medges
gift man, vars hustru utfört arbete i hans rörelse eller jordbruk. I sistnämnda
båda fall gäller inte någon höjning då den gifta kvinnan har barn.
Motionsyrkandena avser att åstadkomma en förhöjning av förvärvsavdraget
eller utvidgning av dess tillämpningsområde. Sålunda hemställes i motionerna
I: 721 av herr Hagberg m. fl. och II: 882 av herr Heckscher m. fl.
att maximibeloppet måtte höjas till 3 000 kronor samt att gifta kvinnor, som
kan styrka högre kostnader än 3 000 kronor för omhändertagande av minderåriga
barn, måtte medges avdrag för kostnaderna, dock högst med 20
procent av inkomsten. I motionerna I: 732 av herr Lundström m. fl. och
II: 884 av herr Ohlin in. fl. yrkas att kvotavdraget måtte höjas från 20 till
25 procent av inkomsten och dess maximibelopp till 3 700 kronor, innebärande
att högsta sammanlagda förvärvsavdrag, 4 000 kronor, skulle uppnås
vid en inkomst av 14 800 kronor. I sistnämnda motioner föreslås vidare utredning
i syfte att genomföra dels en höjning av förvärvsavdraget så att det
bättre tillgodoser förvärvsarbetande gifta kvinnor med låga inkomster och
dels en utvidgning av dess tillämpningsområde bl. a. så att det måtte tillkomma
förvärvsarbetande hustrur även i de fall familjen inte har barn under
16 år. Utredningsyrkande rörande förvärvsavdraget framställes även i
motionerna I: 736 av fru Svenson m. fl. samt II: 870 av herrar Johnsson i
Skoglösa och Wahrendorff. Enligt motionärernas mening bör utredningen
i första hand åsyfta att åstadkomma ett högre kvotavdrag för inkomsttagare
med små inkomster.
Beträffande de fall, då gift kvinna har inkomst av jordbruksfastighet eller
biträder mannen i jordbruk eller rörelse, som bedrives av honom, yrkas i
motionerna I: 721 av herr Hagberg m. fl. och II: 882 av herr Heckscher m. fl.
att rätt till kvotavdrag måtte medges då hustrun har hemmavarande barn
under 16 år, och hon kan visa sig ha haft kostnader över 300 kronor för
barnens omhändertagande. Avdraget borde enligt motionärerna medges för
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
69
de verkliga kostnaderna, dock högst med 20 procent av det värde, vartill
hustruns arbete uppskattas. Vidare yrkas i motionerna I: 736 av fru Svenson
m. fl. samt II: 870 av herrar Johnsson i Skoglösa och Wahrendorff att
gift kvinna med inkomst av egen jordbruksfastighet tillerkännes rätt till
kvotavdrag enligt samma grunder som nu gäller då kvinnan har inkomst
av rörelse eller eget arbete. I dessa motioner yrkas vidare att kvotavdrag
skall medges gift man med inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse, när
hans hustru är verksam i förvärvskällan och har hemmavarande barn under
16 års ålder. Kvotavdraget föreslås till 20 procent av det belopp som motsvarar
femtedelen av mannens inkomst av förvärvskällan, dock högst till
700 kronor, så att det sammanlagda avdraget blir högst 1 000 kronor.
Frågan om utsträckning av förvärvsavdraget till att gälla även för ensamstående
barnförsörjare har uppmärksammats i vissa motioner. Sålunda
hemställes i motionerna I: 732 av herr Lundström m. fl. och II: 884 av herr
Ohlin in. fl. att ensamstående skattskyldiga med hemmavarande barn under
16 år måtte erhålla förvärvsavdrag enligt samma grunder som enligt motionärernas
mening bör tillerkännas gifta kvinnor med inkomst av rörelse eller
eget arbete. I motionerna I: 721 av herr Hagberg in. fl. och II: 882 av herr
Heckscher in. fl. yrkas utredning rörande förvärvsavdrag åt ensamstående
barnförsörjare.
Utskottet vill erinra om att reglerna rörande familjebeskattningen reformerades
genom beslut av 1960 års riksdag. Beslutet innebar i förhållande till
vad tidigare gällt bl. a. en väsentlig förhöjning av förvärvsavdraget för gift
kvinna med inkomst av rörelse eller eget arbete samt vidare en utsträckning
av avdragsreglerna, vilka tidigare i huvudsak endast varit tillämpliga vid
den statliga beskattningen, till att gälla även vid den kommunala beskattningen.
Genom att samtliga ensamstående skattskyldiga med hemmavarande
barn likställdes med gifta vad angår ortsavdrag och skatteskala innebar
beslutet även skattelättnader för flertalet skattskyldiga tillhörande denna
kategori.
Vidare vill utskottet erinra om att avsikten med den nu aktuella reformen
är att åstadkomma lättnader i ekonomiskt hänseende främst för barnfamiljerna.
Ett genomförande av förslaget medför därför att de barnfamiljer, där
hustrun har förvärvsarbete och där merkostnaderna på grund av arbetet är
störst, kort efter det att skattesänkningen på grund av 1960 års reform kommit
dem till del får ytterligare lättnader av inte obetydlig omfattning. Detsamma
blir följden för ensamstående barnförsörjare med hemmavarande
barn med hänsyn till att dessa såsom nyss nämnts jämställts med gifta i
fråga om ortsavdrag och skatteskala.
Enligt utskottets mening föreligger inte anledning att redan i förevarande
sammanhang ånyo särskilt beakta de förvärvsarbetande kvinnornas situation
genom speciella för dem avsedda lättnader vid beskattningen. Utskottet
anser att de praktiska verkningarna av 1960 års reform av förvärvsavdragsreglerna
bör avvaktas, innan så omfattande åtgärder i fråga om dessa regler
vidtas som de av motionärerna yrkade författningsändringarna innebär. Vad
70
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
beträffar de framställda utredningsyrkandena vill utskottet erinra om att
allmänna skatteberedningen enligt sina direktiv har att pröva frågan om
skattebördans avvägning mellan gifta och ensamstående skattskyldiga. I
denna prövning torde — såsom bevillningsutskottet underströk i våras ■—
förvärvsavdragets storlek och konstruktion komma att ingå. Då frågan om
ytterligare reformer rörande detta avdrag således redan är föremål för utredning
kan utskottet inte heller tillstyrka de ifrågavarande utredningsyrkandena.
Utskottet övergår härefter till den motionsvis upptagna frågan om vidtagande
av åtgärder i syfte att skattevägen främja det frivilliga personliga
nysparandet. Yrkanden av sådan innebörd har framställts i de inbördes likalydande
motionerna I: 721 av herr Hagberg m. fl. och II: 882 av herr Heckscher
m. fl. samt I: 731 av herr Källqvist in. fl. och II: 880 av herr Jönsson i
Ingemarsgården m. fl. ävensom I: 739 av herr Torsten Mattsson m. fl. och
11:888 av herr Antonsson m. fl. I förstnämnda motionspar framläggs förslag
till förordningar om bostadssparande och utbildningssparande samt
förslag till ändringar i kommunalskattelagen i syfte att möjliggöra ytterligare
avdrag vid beskattningen för sparande i olika former. Liknande förslag
framlades vid innevarande års vårsession. I motionerna 1:731 och 11:880
samt 1:739 och II: 888 återigen yrkas att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t hemställer om förslag till premiering av sparande å särskilt sparkonto
i bank eller annan penninginrättning samt om inrättande av allmänt utjämningskonto.
Tillika yrkas i sistnämnda motionspar att utredningen även
skall omfatta premiering av det personliga nysparandet av reell karaktär.
Även dessa förslag, som utformats i huvudsaklig överensstämmelse med en
vid det av utredningen om sparstimulerande åtgärder i början av detta år
framlagda betänkandet (SOU 1961:2) fogad reservation, hade motsvarighet
i motionsyrkanden som behandlades vid vårriksdagen.
Av skäl som närmare redovisats i utskottets betänkande nr 63 innevarande
år avvisade utskottet motsvarande yrkanden i de i våras framlagda motionerna.
Utskottet har för sin del funnit att de skäl som då framfördes från
utskottets sida alltjämt är bärande. Tillika bör nämnas att fr. o. m. 1962 års
taxering maximibeloppet för det s. k. sparavdraget kommer att höjas till
400 kronor för ogift och 800 kronor för makar gemensamt. Samtidigt höjes
maximum för det s. k. försäkringsavdraget till motsvarande belopp. Dessa
åtgärder innebär givetvis en stimulering av nysparande i olika former. Härtill
kommer att Kungl. Maj:t nyligen föreslagit riksdagen i proposition nr
200 att besluta om en kampanj för allmänt lönsparande, innebärande att
extra vinstutlottning skall företas bland de allmänna lönspararna under år
1962. Att vid sidan av de nu angivna sparformerna ha en direkt premiering
skattevägen av sparandet, utformad i enlighet med motionärernas intentioner,
finner utskottet inte böra ifrågakomma. Utskottet avstyrker med hänvisning
till det anförda motionerna I: 721 och II: 882 samt I: 731 och II: 880
i berörda delar ävensom motionerna I: 739 och II: 888.
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
71
Den allmänna varuskatten
Av vad utskottet inledningsvis anfört framgår, att utskottet tillstyrker
Kungl. Maj:ts förslag om höjning av den allmänna varuskatten från fyra
till sex procent fr. o. in. den 1 januari 1962 och avstyrker föreliggande
motionsyrkanden om avslag på propositionen i denna del.
I propositionen föreslås ändring i bestämmelserna om kostnadsersättning
till skattskyldiga, som har att inbetala preliminär varuskatt. Enligt förslaget
skall ersättningen beräknas i efterhand på grundval av deklarerad skattepliktig
årsomsättning och i samband med debitering av slutlig allmän varuskatt,
i stället för att — såsom nu — avdras av den skattskyldige för varje
redovisningsperiod vid inbetalning av skatten. Ersättningsgrunderna justeras
så att ersättningsbeloppen ökar något för smärre rörelser och att ersättning
utgår även vid skattepliktig omsättning under nuvarande minimibelopp.
Vidare föreslås för att statens kostnader för ersättningarna skall bibehållas
vid oförändrad nivå att ett maximibelopp för ersättningarna införes å 3 000
kronor.
I anledning av förslaget har Kooperativa förbundet till utskottet inkommit
med en skrift, vari invändningar riktats mot den föreslagna maxirneringen.
För de större konsumtionsföreningarna är omsättningen fördelad på
ett stort antal underavdelningar, som var och en beträffande kostnaderna för
varuskatten med visst fog kan sägas vara lika krävande som om den varit
organiserad som ett fristående företag, framhålles bl. a. i skriften.
Den tekniska omläggningen så att omsättningsbeloppen kan beräknas i
efterhand och på omsättningens storlek finner utskottet rationell, varför
utskottet tillstyrker omläggningen.
För närvarande utgår i regel inte någon ersättning om årsomsättningen
understiger 24 000 kronor. I propositionen föreslås att ersättning skall utgå
till alla och med minst 10 kronor. I princip kan utskottet också ansluta sig
till tanken att även sådana smärre rörelser, som nu inte erhåller ersättning,
tillerkännes kostnadsersättning. I syfte att undvika administrativt merarbete
bör emellertid ersättning inte utgå, om ersättningsbeloppet är ringa. Det
bör således alltjämt krävas att omsättningen överstiger en lägsta gräns.
Utskottet anser gränsen lämpligen böra sättas vid 10 000 kronors omsättning,
vilket innebär att ersättningsbelopp under 40 kronor icke skall utgå.
Då det gäller ersättningsbeloppens storlek har denna i propositionen anknutits
till den skattepliktiga omsättningen. Givetvis finns även andra faktorer,
som ofta får större inverkan på den skatlskyldiges arbete med beskattningen
och som därför borde tillmätas betydelse vid ersättningens bestämmande.
Av praktiska skäl torde det emellertid vara uteslutet att göra ersättningen
beroende av andra faktorer än den skattepliktiga omsättningen.
Konsekvensen synes då fordra att denna linje fullföljes och enligt utskottets
åsikt bör någon maximcring av ersättningsbeloppen därför icke tillgripas.
Ersättningen bör emellertid i de översta skikten kunna utgå efter lägre
promilletal än det nu gällande, som är 0,1 promille, och vilket departementschefen
föreslår skola tillämpas vid omsättningar mellan 900 000 och
72
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
26,7 milj. kronor. Utskottet föreslår att å den del av omsättningen som
överstiger 3 milj. kronor ersättningen skall bestämmas till allenast hälften
av nämnda promilletal eller 0,05 promille.
De föreslagna ändringarna i förordningen om allmän varuskatt är såsom
tidigare nämnts avsedda att träda i kraft den 1 januari 1962. Härifrån har
i ikraftträdandebestämmelserna gjorts det undantaget, att skattehöjningen
icke skall äga tillämpning på sådant tillhandahållande inom riket av vara
eller tjänsteprestation, som skett före den 1 december 1961 eller varom före
den 2 november 1961 slutits skriftligt avtal, däri vederlaget blivit till beloppet
fastställt. Vad ovan sagts om verkan av skriftliga avtal skall även
gälla i fråga om införsel till riket.
I motionen II: 871 av herr Kollberg har framhållits att skyldighet att erlägga
förhöjd skatt bör inträda, då den skattepliktiga varan övergår till
konsumenten, vilket sker i och med avtalet eller vid överlämnandet av varan.
Motionären yrkar därför, att de nya bestämmelserna inte skall vara
tillämpliga på tillhandahållande av vara eller tjänsteprestation, som skett
före den 1 januari 1962 eller i fråga om skriftliga avtal med fastställt pris,
som slutits före den dag, förordningen utkommer från trycket.
Ikraftträdandebestämmelserna har i princip utformats på samma sätt som
i den ursprungliga förordningen om allmän varuskatt. Utskottet kan därför
inte dela motionärens uppfattning utan anser att den ändrade skattesatsen
skall tillämpas på sådana likvider för skattepliktiga varor och tjänster,
som inflyter efter årsskiftet 1961/62 även om tillhandahållandet eller det
skriftliga avtalet skett dessförinnan. Leveranser före den 1 december 1961
och skriftliga avtal ingångna före den 2 november 1961 bör emellertid, såsom
föreslagits i propositionen, beskattas efter nu gällande skattesats. Med
det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 11:871.
Genom propositionen framlagda förslag till ändringar i förordningen om
allmän varuskatt, som inte ovan behandlats, har inte föranlett några erinringar
från utskottets sida.
I anledning av propositionen har väckts ett flertal motioner med yrkanden
om ändringar i olika hänseenden i förordningen om allmän varuskatt.
Utskottet behandlar till en början framställda yrkanden om omläggning av
beskattningen. Sålunda hemställes i de inbördes likalydande motionerna
I: 726 av herr Ivar Johansson m. fl. och II: 875 av herr Hedlund m. fl. samt
I: 733 av herr Ferdinand Nilsson och II: 881 av herr Grebäck m. fl. om skrivelse
till Kungl. Maj :t med begäran om skyndsam prövning av en omläggning
av beskattningen till partihandels- eller fabrikationsledet. Även i de
likalydande motionerna I: 732 av herr Lundström m. fl. och II: 884 av herr
Ohlin m. fl. begärs utredning om uttagande av skatten i tidigare led än detaljhandelsledet.
Detta spörsmål hade riksdagen att taga ställning till i anledning av väckta
motioner senast vid innevarande års vårsession. I sitt av riksdagen godkända
betänkande nr 30 framhöll utskottet, att frågan om den allmänna
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961 73
varuskatten skulle uttas i partihandels- eller detaljhandelsledet i hög grad
var beroende av det skattepliktiga varuområdets omfattning. Utskottet anförde
vidare att den allmänna skatteberedningen vid sina överväganden rörande
varuskattens roll i beskattningssystemet kunde komma till sådana
resultat, att frågan huruvida skatten bör tas ut i partihandels- eller detaljhandelsledet
kan bli föremål för omprövning. Utskottet har vid sitt ställningstagande
till de nu förevarande motionerna inte funnit anledning att
frånträda denna ståndpunkt och avstyrker således bifall till motionerna I:
726 och II: 875, I: 732 och II: 884 samt I: 733 och II: 881 i berörda delar.
I de likalydande motionerna I: 726 av herr Ivar Johansson m. fl. och II:
875 av herr Hedlund m. fl. hemställes vidare att riksdagen hos Kungl. Maj :t
måtte begära utredning om undantagande från skatteplikt av sådana varor,
som enbart eller huvudsakligen används i näringslivets investeringar. I detta
sammanhang behandlar utskottet även yrkandet i de likalydande motionerna
I: 724 av herr Gösta Jacobsson samt II: 872 av herrar Kollberg och
Källenius om sådan ändring i varuskatteförordningen att skattebelastningen
blir likformig för fabriksmässigt tillverkade förbearbetade byggnadsvaror
och sådana varor, som framställts på byggnadsplatsen.
Utskottet vill erinra om att investeringsvarorna totalt omfattar närmare
30 procent av hela det skattepliktiga varuområdet. Ett undantagande av
dessa varor från skatteplikt skulle därför innebära en mycket betydande
förändring av beskattningen och skulle helt rubba den avvägning av skattebelastningen,
som vid förordningens utformning gjorts mellan konsumtion
och investeringar. Ett undantag för investeringsvaror kan vidare antas komma
att öka efterfrågan inom investeringssektorn och därigenom medföra i
nuvarande konjunkturläge icke önskvärda biverkningar. Det kan vidare
förutsättas, att frågan om undantagande från skatteplikt av näringslivets
investeringar torde komma att uppmärksammas av den allmänna skatteberedningen.
Med det anförda anser sig utskottet ha besvarat motionerna
I: 726 och II: 875.
Beträffande beskattningens utformning i fråga om byggnadsvaror kan i
och för sig inte bestridas att viss snedbelastning uppstår genom att skatten
på förbearbetade varor utgår på dessa varors värde, medan i andra fall skatten
endast träffar det skattepliktiga råmaterialet. Konsekvenserna härav torde
dock i regel vara av begränsad betydelse med hänsyn till den rationalisering
på byggnadsplatserna som möjliggöres genom användningen av förbearbetade
eller monteringsfärdiga detaljer. Utskottet anser emellertid att
utvecklingen bör följas med uppmärksamhet och erforderliga författningsändringar
övervägas, om väsentligt ändrade förhållanden inträder på förevarande
område. Under åberopande av det anförda avstyrker utskottet bifall
till yrkandet i motionerna I: 724 och II: 872.
Frågan om undantag från skatteplikt för varor, som hänföres till företagens
tillverkningsomkostnader, har behandlats i några motioner. Sålunda
yrkas i de inbördes likalydande motionerna I: 721 av herr Hagberg m. fl. och
74
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
II: 882 av herr Heckscher m. fl. samt 1: 732 av herr Lundström m. fl. och
11:884 av herr Ohlin m. fl. skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om
skyndsam utredning och förslag om sådan ändring i varuskatteförordningen,
att företagens förbrukningsartiklar undantas från beskattning.
Under förarbetena till lagstiftningen uttalades, att ifrågavarande spörsmål
borde bedömas från fall till fall. Med hänsyn till de skiftande förhållandena
var det inte lämpligt att i lagstiftningen göra en mer detaljerad
avgränsning av materialbegreppet. På grund härav ansågs vid förordningens
utformning den närmare avgränsningen böra ske i rättstillämpningen. Genom
de av riksskattenämnden meddelade anvisningarna på detta område
har vissa riktlinjer uppdragits rörande tolkningen av materialbegreppet. Hittills
har endast ett mål rörande gränsdragningen mellan skattefritt och skattepliktigt
förbrukningsmaterial avgjorts i högsta instans. Det torde kunna
förutsättas att den principiella frågan om skatteplikt över huvud taget bör
föreligga för varor som är hänförliga till företagens tillverkningsomkostnader
kommer att uppmärksammas av den till allmänna skatteberedningen
hörande företagsskatteutredningen. Med hänsyn härtill och under erinran
om att riksdagen i våras inte funnit anledning bifalla motionsyrkanden av
samma innebörd som de förevarande, finner utskottet icke anledning tillstyrka
bifall till ifrågavarande utredningsyrkanden i motionerna I: 721 och
II: 882 samt I: 732 och II: 884.
Utskottet har vidare att behandla ett flertal andra motionsyrkanden om
undantag från skatteplikt. Sålunda yrkas i de likalydande motionerna I: 723
av herr Isacson m. fl. samt II: 873 av herrar Hedin och östlund att begagnade
traktorer, lantbruksmaskiner och -redskap skall undantas från skatteplikt,
och i de likalydande motionerna I: 733 av herr Ferdinand Nilsson och
II: 881 av herr Grebäck m. fl. ävensom i motionen II: 878 av herr Eriksson
i Bäckmora m. fl. begäres skyndsam utredning och förslag om skattefrihet
för begagnade traktorer, maskiner och motorfordon. I de nyssnämnda motionerna
I: 733 och II: 881 hemställes jämväl om utredning och förslag till
1962 års riksdag om undantag från skatteplikt för prisreglerade jordbruksprodukter.
Undantag för fiskeredskap yrkas i de likalydande motionerna
1:712 av herr Spetz och 11:856 av herr Johansson i öckerö m. fl. Vidare
begäres i de likalydande motionerna I: 730 av herr Kaijser m. fl. och II: 879
av herr Björkman m. fl. att böcker och musikalier skall undantas från skatteplikt.
Slutligen yrkas i de likalydande motionerna I: 720 av herr Nils
Elowsson och II: 867 av herr Ståhl skattefrihet för ammunition till frivilliga
skytteväsendets organisationer.
Flertalet av ovannämnda yrkanden om skattefrihet har tidigare varit föremål
för riksdagens bedömande. I sitt av innevarande års vårriksdag godkända
betänkande nr 27 erinrade bevillningsutskottet om att den allmänna
varuskatten fått den principiella utformningen, att den utgjorde en enhetlig
skatt med i möjligaste mån generell omfattning. Undantagen från skatteplikt
hade begränsats till vad som vore påkallat av skattetekniska skäl. Man
hade således icke ansett sig kunna ta hänsyn till inskränkningar i beskatt
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961 75
ningen, som vid olika värdemässiga överväganden i och för sig skulle kunna
framstå som motiverade. Denna principiella inställning borde enligt utskottets
mening alltjämt vara vägledande vid ställningstagandet till olika yrkanden
om inskränkningar i skatteplikten.
Såvitt utskottet kunnat finna har så väsentligt ändrade förhållanden inte
inträtt genom den föreslagna höjningen av skattesatsen, att det finns anledning
till omprövning av det skattepliktiga varuområdet eller ett i övrigt ändrat
ställningstagande i denna fråga. Utskottet avstyrker således bifall till
samtliga förenämnda motioner med yrkanden om ytterligare undantag från
skatteplikt.
Bensinskatten
Utskottet, som behandlar frågan om brännoljebeskattningen i betänkande
nr 74, övergår härefter till frågan om höjning av bensinskatten. I propositionen
har föreslagits att skatten på bensin höjes med fem öre. Beloppet
motsvarar den höjning som bensinen skulle ha fatt vidkännas, om den varit
belagd med omsättningsskatt i samma utsträckning som föreslås skola gälla
för enligt varuskatteförordningen skattepliktiga varor. I de likalydande
motionerna U 697 av herr Stefanson m. fl. och II: 848 av herr Carlsson i
Stockholm m. fl. liksom i de likalydande motionerna I: 721 av herr Hagberg
m. fl. och II: 882 av herr Heckscher m. fl. hemställes om avslag på propositionen
i denna del. Enligt motionärernas mening föreligger inte ur statsfinansiell
synpunkt behov av en sådan skattehöjning, vilken skulle få kostnadshöjande
verkningar för näringslivet och indirekt drabba alla konsumenter.
Den skulle också belasta skattskyldiga bosatta på sådana orter, där
avstånden har särskild betydelse, i högre grad än andra skattskyldiga. I motionerna
I: 727 av herr Ivar Johansson m. fl. och II: 876 av herr Hedlund
m. fl. hemställes att bensinskatten höjes med endast tre öre. I dessa motioner
framhålles att den allmänna varuskatten inte kan utgöra något motiv
för höjningen av skatten på bensin och motorbrännolja utan beskattningen
av bensin bör avvägas efter medelsbehovet på de områden som specialskatten
avser. Med hänsyn till utvecklingen på vägväsendets område, som enligt
motionärernas mening kännetecknas av en stark eftersläpning, finner motionärerna
nödvändigt att nya medel ställes till förfogande, varigenom en
intensifiering av vägunderhåll och vägbyggande kan ske. Genom en höjning
av bensinskatten med tre öre skulle ytterligare 75 milj. kronor per år ställas
till vägväsendets förfogande. I sistnämnda motioner yrkas samtidigt att de
medel, som sålunda inflyter genom höjningen av bensinskatten, omedelbart
tas i anspråk för vägväsendet, i första hand för oljegrusbehandling av vägar
och för underhållsåtgärder, som är angelägna särskilt ur trafiksäkerhetssynpunkt
samt för ombyggnad av vägar, som är av särskild betydelse för
skogsbrukets och industrins transporter.
I den av Svenska vägföreningen ingivna skrivelsen förordas att inflytande
medel genom höjningen av drivmedelsbeskattningen i första hand omedelbart
användes att förverkliga väg- och vattenbyggnadsstyrelsens program
för väginvesteringar 1963 1965.
76
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
I motionerna I: 711 av herr Nils-Eric Gustafsson samt II: 855 av herrar
Nilsson i Tvärålund och Larsson i Norderön yrkas att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhåller om skyndsam prövning och förslag rörande differentiering
av bensinskatten antingen vid det direkta skatteuttaget vid försäljningen
eller genom restitutionsförfarande, så att priset på bensin kan
hållas enhetligt i hela landet.
Vad först angår sistnämnda spörsmål får utskottet erinra om att i samband
med behandlingen av Kungl. Maj :ts proposition nr 7 år 1961 utskottet
hade att behandla motionsyrkanden av i huvudsak samma innebörd som de
nu föreliggande. Utskottet framhöll då i sitt av riksdagen godkända betänkande
nr 9 att det enligt utskottets uppfattning inte var praktiskt genomförbart
att tillämpa olika skattesatser för skilda varupartier beroende på
inom vilket område av landet bensinen skulle användas. En lösning av de av
motionärerna behandlade problemen borde enligt utskottets mening upptagas
till bedömande såsom en från beskattningen fristående fråga. Utskottet
vidhåller sin i våras redovisade uppfattning. Tillika vill utskottet erinra
om att den s. k. lokaliseringsutredningen har att pröva möjligheterna av en
utjämning av levnads- och produktionskostnaderna mellan Norrland och
övriga delar av landet. Tidigare i ämnet väckta motioner rörande utjämning
av bensinpriset i olika delar av landet har överlämnats till utredningen och
utskottet förutsätter att frågan kommer att på sedvanligt sätt belysas av utredningen.
Med det anförda anser sig utskottet ha besvarat det föreliggande
motionsyrkandet om differentiering av bensinskatten.
Vad härefter angår frågan om höjning av bensinskattens belopp bör uppmärksammas
att motorbränslena icke blivit föremål för den skärpta indirekta
beskattning som införandet av den allmänna omsättningsskatten innebar.
Den i propositionen föreslagna höjningen är avvägd så, att priserna på
dessa varor kan beräknas komma upp till den nivå som skulle ha gällt om
allmän varuskatt utgått för dem. Departementschefen har för sin del ansett
att det inte bör ifrågakomma att motorbränslena vid den föreslagna varuskattehöjningen
förbilligas relativt sett ännu mera i förhållande till den varubeskattade
konsumtionen, allra minst som sedan omsättningsskatten infördes,
prisutvecklingen på bensin- och oljeområdet varit nedåtriktad.
Som av det först sagda framgår bör enligt utskottets mening det av samhällsekonomiska
skäl inte ifrågakomma att vidga ramen för omläggningen
så, att de inflationistiska tendenserna i samhällsekonomin förstärkes. Den
ram för skattesänkning och andra lättnader — 300 milj. kronor — som departementschefen
angivit i propositionen, bör enligt utskottets mening inte
nämnvärt överskridas. Enligt de ställningstaganden utskottet tidigare gjort
skulle följa ett ärligt skattebortfall av 1 110 milj. kronor. Övriga i den föreslagna
reformen ingående åtgärder skulle dra en kostnad för staten av 230
milj. kronor. Den av utskottet tillstyrkta höjningen av omsättningsskatten
skulle reducera inkomstbortfallet med 900 milj. kronor. Mot de föreslagna
skattesänkningarna bör således ställas en inkomstförstärkning av storleksordningen
125—150 milj. kronor. Med hänsyn till att motorbränslen under
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961 77
senare år icke drabbats av beskattning i samma utsträckning som flertalet
andra varor bör den erforderliga inkomstförstärkningen åstadkommas genom
en höjning av denna beskattning. För att ge erforderligt belopp bör höjningen
av bensinskatten inte sättas lägre än fem öre per liter. Utskottet
anser sig således böra tillstyrka propositionen i vad avser beskattningen av
bensin och avstyrka motionsyrkandena om avslag eller lägre skattesats.
Några delade meningar råder icke om behovet av fortsatt upprustning av
landets vägar och att detta sker i så snabb takt, som samhällets resurser tilllåter.
Utskottet vill med anledning av vad i motionerna anförts erinra om
att de medel, som inflyter genom höjning av bensinskatten, automatiskt
överförs till automobilskattemedlens specialbudget. Den föreslagna höjningen
av bensinskatten kommer således, om den genomföres, att föranleda ökad
medelstillgång för vägändamål och bedömningen av kommande anslagsbehov
kommer att ske mot bakgrunden härav. Ett bifall till yrkandet i motionerna
I: 727 och II: 876 om användningen av de medel, som genom höjning
av skatten kan komma att inflyta, skulle innebära att man inom ramen för
budgeten för automobilskattemedlen skapade en ytterligare specialbudget.
Enligt utskottets mening bör ställning i vanlig ordning tas till medlens användning.
Utskottet kan således icke tillstyrka den i motionerna begärda
skrivelsen.
I propositionen har departementschefen uttalat, att frågan hur den föreslagna
höjningen av bensinskatten bör inverka på gällande restitutionsbestämmelser
på området torde få avgöras i annat sammanhang.
I motionerna I: 728 av herrar Jonasson och Thorsten Larsson samt II: 869
av herr Wahrendorff m. fl. yrkas att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
hemställer om förslag till åtgärder för höjning av utgående restitutionsbelopp.
I likhet med departementschefen anser utskottet att restitutionsfrågorna
bör avgöras i annat sammanhang. Utskottet finner sig således icke böra förorda
bifall till motionerna.
Övriga frågor
Utskottet övergår härefter till att behandla vissa motioner, vari yrkats att
den föreslagna reformen helt eller delvis skall finansieras på annat sätt än
som föreslagits i propositionen. I de likalydande motionerna I: 721 av herr
Hagberg m. fl. och II: 882 av herr Hecksclicr m. fl. hemställes om skrivelse
till Kungl. Maj:t med begäran att Kungl. Maj:t ville ge direktiv under det
löpande budgetåret till de statliga myndigheterna om ett begränsat utnyttjande
av beviljade anslag, så att statens utgifter minskas till belopp i stort
sett motsvarande de av motionärerna föreslagna skattelättnaderna. Liknande
yrkande framställes i motionerna I: 733 av herr Ferdinand Nilsson och
11:881 av herr Grebäck in. fl. Motionärerna i sistnämnda motioner hemställer
om prövning av möjligheterna att genomföra de avsedda skattelättnaderna
genom anlitande av eventuellt budgetöverskott och genom någon förskjutning
av statliga investeringar av icke brådskande natur.
78
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
Motionärernas förslag förutsätter —• om detsamma skall utgöra ett verkligt
alternativ till Kungl. Maj :ts förslag till inkomstförstärkningar — att
mycket stora besparingar skulle vara möjliga att uppnå i fråga om de statliga
utgifterna. Inte minst med hänsyn till att besparingarna till en början skall
ske under löpande budgetår och således från anslag, som beviljats efter omsorgsfull
prövning av såväl Kungl. Maj :t som riksdagen, finner utskottet det
inte vara möjligt att på den av motionärerna anvisade vägen nå besparingar
av den storleksordning varom här är fråga. Förslaget att i högre grad än
som föreslagits i propositionen utnyttja tillgängligt budgetöverskott anser
sig utskottet inte kunna biträda främst av konjunkturpolitiska skäl. Utskottet
avstyrker med hänsyn härtill de ifrågavarande motionsyrkandena.
I motionerna I: 733 av herr Ferdinand Nilsson och II: 881 av herr Grebäck
m. fl. har även framförts tanken att de belopp som avsetts skola erhållas
genom höjning av skatten på bensin och motorbrännolja i stället anskaffas
genom höjning av skatten på vin och spritdrycker. Utskottet anser emellertid
att det bör beaktas, att vin- och spritkonsumtionen i motsats till bensinen
är underkastad varubeskattning. Fn viss höjning av priserna på alkoholhaltiga
drycker ägde således rum i samband med varuskattens införande
och kommer också automatiskt att bli följden om riksdagen bifaller den nu
ifrågavarande höjningen av denna skatt. I övrigt vill utskottet endast framhålla
att en höjning av den särskilda skatten på vin och spritdrycker är
till väsentlig del en nyklerhetspolitisk fråga, som får beaktas i annat sammanhang.
Utskottet anser sig således icke böra biträda motionsyrkandet.
Utskottet har slutligen att behandla yrkandet i motionerna I: 735 av herrar
Stefanson och Gösta Jacobsson samt II: 883 av herr Nordgren m. fl. om utredning
för klargörande av vilka punktskatter, som bör avskaffas vid förhöjning
av den allmänna varuskatten. I detta hänseende bör erinras om att den
allmänna skatteberedningen enligt sina direktiv har att överse det nuvarande
systemet av indirekta skatter. Särskild uppmärksamhet bör därvid ägnas
frågan huruvida alla nu utgående punktskatter bör fortbestå vid sidan av
den generella indirekta beskattningen. Då således det i motionerna upptagna
spörsmålet redan är föremål för utredning anser utskottet skäl inte föreligga
för riksdagen att avlåta skrivelse till Kungl. Maj :t i ämnet. Utskottet avstyrker
således jämväl förevarande motionsyrkande.
Beträffande de förslag i propositionen, som icke berörts särskilt i annat
sammanhang, har utskottet icke funnit anledning till erinran.
Utskottets hemställan
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen — med förklarande att Kungl. Maj:ts
förevarande proposition nr 188, i vad densamma hänvisats
till bevillningsutskottet och behandlas i detta betänkande,
icke kunnat av riksdagen oförändrad bifallas — måtte
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961 79
I) antaga följande vid propositionen fogade förslag till
1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370);
2) förordning angående ändring i förordningen den 26
juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt;
3) förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen
den 7 april 1961 (nr 372) om bensinskatt;
4) förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5
juni 1953 (nr 272); samt
5) förordning om ändrad lydelse av 22 § 1 mom. och 68 §
taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623);
II) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning
angående ändring i förordningen den 1 december
1959 (nr 507) om allmän varuskatt med den ändringen, att
49 § erhåller följande lydelse:
49 §.
Vid debitering av slutlig allmän varuskatt skall skattskyldig gottskrivas,
förutom preliminär allmän varuskatt som av den skattskyldige inbetalats,
sådan preliminär allmän varuskatt som jämlikt 41 § fastställts till betalning
ävensom kostnadsersättning enligt vad nedan sägs.
Kostnadsersättning beräknas i förhållande till den skattepliktiga omsättning
som den skattskyldige jämlikt 21 § redovisat för beskattningsåret, i förekommande
fall reducerad på sätt i 18 § 2 eller 3 mom. angives. Kostnadsersättning
utgår dock ej, därest den skattepliktiga omsättningen understiger
10 000 kronor. Kostnadsersättningen utgör
när den skattepliktiga omsättningen uppgår till
10 000 men icke 25 000 kr.: 40 kr. för 10 000 kr. och 4 «/M av återstoden;
25 000 » |
» 170 000 » |
: 100 » |
» 25 000 » |
» |
1,2 »/.. » |
» |
170 000 » |
» 900 000 » |
: 274 » |
» 170 000 » |
» |
0,2 »/o» » |
» |
900 000 » |
» 3 000 000 » |
: 420 » |
» 900 000 » |
» |
0,1 °/„o » |
» |
3 000 000 kr. |
: 630 » |
»3 000 000 » |
» |
0,05 »/„„ » |
» |
Ersättningsbelopp avrundas nedåt till helt krontal.
III) med godkännande av de grunder för nya sjömansskattetabeller,
som angivits i propositionen, bemyndiga
Kungl. Maj:t att i enlighet med dessa grunder upprätta och
fastställa nya sjömansskattetabeller och förordna alt dessa
från och med lämplig tidpunkt skall ersätta äldre sjömansskattetabeller;
B)
att följande motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna 1:697 av herr Stefanson
m. fl. och II: 848 av herr Carlsson i Stockholm in. fl., i vad
motionerna behandlas i detta betänkande,
80
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
2) de likalydande motionerna I: 711 av herr Nils-Eric
Gustafsson samt 11:855 av herrar Nilsson i Tvärålund och
Larsson i Norderön,
3) de likalydande motionerna I: 712 av herr Spetz och
II: 856 av herr Johansson i öckerö m. fl.,
4) de likatydande motionerna I: 716 av herrar öhman och
Helmer Persson samt II: 861 av herr Hagberg m. fl.,
5) de likalydande motionerna I: 720 av herr Nils Elowsson
och II: 867 av herr Ståhl,
6) de likalydande motionerna I: 721 av herr Hagberg m.
fl. och II: 882 av herr Heckscher m. fl., i vad motionerna behandlas
i detta betänkande,
7) de likalydande motionerna I: 722 av fru Hamrin-Thorell
m. fl. och II: 877 av fröken Elmén m. fl.,
8) de likalydande motionerna I: 723 av herr Isacson m.
fl. samt II: 873 av herrar Hedin och östlund,
9) de likalydande motionerna I: 724 av herr Gösta Jacobsson
samt II: 872 av herrar Kollberg och Källenius,
10) de likalydande motionerna I: 725 av herr Ivar Johansson
m. fl. och II: 874 av herr Hedlund m. fl.,
11) de likalydande motionerna I: 726 av herr Ivar Johansson
m. fl. och II: 875 av herr Hedlund in. fl.,
12) de likalydande motionerna I: 727 av herr Ivar Johansson
m. fl. och II: 876 av herr Hedlund m. fl., i vad motionerna
behandlas i detta betänkande,
13) de likalydande motionerna I: 728 av herrar Jonasson
och Thorsten Larsson samt II: 869 av herr Wahrendorff
m. fl.,
14) de likalydande motionerna I: 729 av herrar Jonasson
och Eric Carlsson samt II: 868 av herr Fälldin in. fl., i vad
motionerna hänvisats till bevillningsutskottet,
15) de likalydande motionerna I: 730 av herr Kaijser m.
fl. och II: 879 av herr Björkman m. fl.,
16) de likalydande motionerna I: 731 av herr Källqvist
m. fl. och II: 880 av herr Jönsson i Ingermarsgården m. fl.,
17) de likalydande motionerna I: 732 av herr Lundström
m. fl. och II: 884 av herr Ohlin m. fl.,
18) de likalydande motionerna 1:733 av herr Ferdinand
Nilsson och II: 881 av herr Grebäck m. fl.,
19) de likalydande motionerna 1:734 av herrar Uno
Olofsson och Per Jacobsson samt 11:866 av herr Löfroth
m. fl.,
20) de likalydande motionerna I: 735 av herrar Stefanson
och Gösta Jacobsson samt II: 883 av herr Nordgren m. fl.,
21) de likalydande motionerna I: 736 av fru Svenson m. fl.
81
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
samt II: 870 av herrar Johnsson i Skoglösa och Wahrendorff,
22) de likalydande motionerna 1:739 av herr Torsten
Mattsson m. fl. och II: 888 av herr Antonsson m. fl.,
23) motionen 11:849 av herr Gustafsson i Skellefteå,
24) motionen II: 865 av fru Gunne,
25) motionen II: 871 av herr Kollberg ävensom
26) motionen II: 878 av herr Eriksson i Bäckmora m. fl.,
måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet
ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas utan
åtgärd.
Stockholm den 30 november 1961
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar Eriksson,
Jansson*, Spetz, fröken Ranmark, herrar Söderquist, Yngve Nilsson,
Wärnberg och Sundin; samt
från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Kollberg, Kärrlander,
Vigelsbo, Gustafson i Göteborg, Magnusson i Borås, Asp, Andersson i
Essvik, fru Holmqvist och herr Björkman.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservationer:
Angående åtgärder i samband med slopandet av skattegrupperingen
I) av herrar Hagberg, Spetz, Söderquist, Yngve Nilsson, Kollberg, Gustafson
i Göteborg, Magnusson i Borås och Björkman, vilka ansett, att utskottet
med åberopande av vad som i denna fråga anförts i motionerna I: 721 av
herr Hagberg m. fl. och II: 882 av herr Heckscher m. fl. samt i anledning av
motionen II: 849 av herr Gustafsson i Skellefteå, motionerna I: 734 av herrar
Uno Olofsson och Per Jacobsson samt II: 866 av herr Löfroth m. fl.
ävensom motionerna I: 725 av herr Ivar Johansson m. fl. och II: 874 av herr
Hedlund m. fl. bort under punkterna B 6), 10), 19) och 23) föreslå,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa,
att Kungl. Maj :t måtte företaga en skyndsam utredning för
att utröna vilka åtgärder som, sedan skattegrupperingen avskaffats,
må vara erforderliga för lösande av de problem som
6 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 7 samt. Nr 79
82
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
sammanhänger med de för övre Norrland speciella fördyrande
omständigheterna samt för riksdagen framlägga de förslag
utredningen kan föranleda.
II) av herrar Sundin och Vigelsbo, vilka ansett
a) att den del av utskottets yttrande, som börjar på s. 58 rad 14 uppifrån
med orden »Utskottet övergår» och slutar på s. 60 rad 12 uppifrån med orden
»redovisade motionsyrkandena», bort ha följande lydelse:
»Utskottet övergår härefter---(lika med utskottet)----fram
förts
i avgivna motioner. Utskottet anser det lämpligt att i samband med
en höjning av ortsavdragen tillgodose det av stora medborgargrupper uppburna
önskemålet om slopande av skattegrupperingen. En sådan reform
framstår som angelägen ur rättvisesynpunkt och måste dessutom betraktas
som ett led i strävandena att förenkla beskattningen. Den kan även anses
utgöra ett ytterligare steg på vägen mot en definitiv källskatt. Som utskottet
---(lika med utskottet)----Kungl. Majrts förslag i denna del.
Vissa spörsmål---(lika med utskottet)---inte föreligga.
Vad beträffar de speciella förhållandena för övre Norrland vill utskottet
erinra om att genom den föreslagna höjningen av ortsavdragen en förbättring
inträder även för invånarna i dessa landsdelar. Eftersom kommunerna
i övre Norrland regelmässigt tillhör ortsgrupp V blir självfallet höjningen
inte lika stor för dem som för invånarna i ortsgrupperna III och IV. Detsamma
gäller givetvis invånarna i Stockholmstrakten, som också tillhör ortsgrupp
V. Då klimatförhållanden och stora avstånd m. m. emellertid föranleder
högre kostnader i övre Norrland, är det enligt utskottets mening nödvändigt,
att efter skattegrupperingens slopande en särskild kompensation
utgår härför.
I propositionen har departementschefen uttalat, att den ändring av grunderna
för utgivande av skattelindringsbidrag till skattetyngda kommuner,
som föreslagits av 1958 års skatteutjämningskommitté och som skulle föranleda
en höjning av bidraget till skattetyngda kommuner från nuvarande
16,5 milj. kronor till omkring 45 milj. kronor, kunde beloppsmässigt accepteras.
En sådan åtgärd skulle främst komma kommunerna i Norrland till del.
Genom det i propositionen framlagda förslaget har emellertid frågan kommit
i ett annat läge, inte endast genom att det uppkommer behov av kompensation
vid skattegrupperingens slopande utan också genom att underlaget
för skatteutjämningskommitténs förslag ändras i följd av grupperingens
slopande. Med hänsyn härtill framstår det i propositionen förordade beloppet
som otillräckligt som berättigad kompensation till de övre delarna
av Norrland. I motionerna I: 725 och II: 874 har förordats höjning av anslaget
för skattelindring i de skattesvaga kommunerna till 65 milj. kronor. Den
sålunda förordade särskilda höjningen med 20 milj. kronor bör enligt motionärerna
användas huvudsakligen för en av kallorts- och avståndskostnader
motiverad kompensation. Det framhålles i motionerna, att härför erforderliga
ändringar i fråga om gränsunderlag och bidragsprocentens maxi
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
83
mering samt i fråga om det extra bidraget bör vidtagas vid överarbetning
och justering av kommittéförslaget. Utskottet tillstyrker vad som sålunda
förordats i de nämnda motionerna.
Härutöver måste emellertid tillskapas en permanent och mera exakt avvägd
kompensation för invånarna i övre Norrland. En förhöjning av ortsavdraget
kan härvid tänkas men måste med hänsyn till det extremt låga
skatteunderlaget i åtskilliga kommuner åtföljas av andra åtgärder. Ett ekonomiskt
tillskott från staten till kommunerna är under alla förhållanden
nödvändigt för att invånarna i övre Norrland skall få den erforderliga kompensationen.
En sådan kompensation kan lämnas t. ex. genom ett särskilt
tillägg inom ramen för skattelindringsbidraget eller genom en särskild bidragsform.
Såsom förordats i motionerna I: 725 och II: 874 bör frågan om
särskild kompensation till främst övre Norrland med anledning av rådande
avstånds- och kallortskostnader skyndsamt utredas. Härmed anser utskottet
även syftet i motionerna II: 849, I: 734 och II: 866 samt I: 721 och II:
882, de båda sistnämnda motionerna såvitt här är i fråga, tillgodosett.»
b) att utskottet under punkten B 10) bort hemställa,
att riksdagen måtte
dels med bifall till motionerna I: 725 och II: 874 i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla att vid upprättande av förslag till
riksstat för budgetåret 1962/63 till Bidrag till skattetyngda
kommuner måtte upptagas ett anslag av 65 milj. kronor att
fördelas i enlighet med vad utskottet ovan anfört; och
dels med bifall till motionerna I: 725 och II: 874 samt i anledning
av motionerna II: 849, I: 734 och II: 866 samt I: 721
och 11:882 i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att frågan
om särskild kompensation till främst övre Norrland med anledning
av rådande avstånds- och kallortskostnader måtte
utredas i enlighet med vad utskottet ovan anfört;
Angående höjning av ortsavdragen
III) av herrar Hagberg, Spetz, Söderquist, Yngve Nilsson, Kollberg, Gustafson
i Göteborg, Magnusson i Borås och Björkman, vilka ansett
a) att utskottet — med åberopande av vad som i denna fråga anförts i
motionerna I: 721 av herr Hagberg m. fl. och II: 882 av herr Heckscher
m. fl. samt motionerna I: 732 av herr Lundström in. fl. och II: 884 av herr
Ohlin in. fl. — bort föreslå, att ortsavdragen — i syfte att eliminera eljest
uppkommande skattehöjningar — höjes med ytterligare 200 kronor för
gifta liksom för ensamstående med hemmavarande barn och 100 kronor
för övriga ensamstående, samt
b) att utskottet därför bort under punkten All) föreslå,
att riksdagen måtte antaga Kungl. Majts förslag i proposition
nr 188 till lag om ändring i kommunalskattelagen den
C| Bihang till riksdagens protokoll 1961. 7 samt. Nr 79
84 Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
28 september 1928 (nr 370) med den ändring, att 48 § 2
mom. får följande lydelse:
2 mom. Skattskyldig fysisk —---nedan sägs.
Skattskyldig, som under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans
med andra maken, åtnjuter kommunalt ortsavdrag med 4 700 kronor.
Gift skattskyldig,----stycke sägs.
Annan skattskyldig än i andra eller tredje stycket sägs (ensamstående)
äger åtnjuta kommunalt ortsavdrag med 2 350 kronor.
Har skattskyldig —--tiotal kronor.
IV) av herrar Sundin och Vigelsbo, vilka ansett, att det stycke i utskottets
yttrande på s. 61, som börjar med orden »Genom den» och slutar med orden
»nämnda motionsyrkandena», bort ha följande lydelse:
»Genom den i propositionen föreslagna höjningen skulle ortsavdragen
indexmässigt sett bibehålla sitt realvärde från den senaste höjningen den
1 januari 1958 och dessutom höjas något därutöver. Skäl kan givetvis åberopas
för en ytterligare höjning av ortsavdragen. Såsom framhållits i motionerna
I: 726 och II: 875 bör målet för de aktuella strävandena på området
vara en höjning upp till 5 000 kronor för gifta och 2 500 kronor för ensamstående.
En sådan reform är av betydelse framför allt för låg- och mellaninkomstgrupperna.
Emellertid är såsom utskottet redan förut framhållit
det av samhällsekonomiska skäl inte möjligt att i nuvarande konjukturläge
vidga ramen för skattesänkningen alltför mycket. De åtgärder på den direkta
beskattningens område som — utöver höjningen av ortsavdragen — föreslagits
i detta sammanhang bedömer utskottet vara än mer angelägna än en
ytterligare höjning av ortsavdragens belopp. Beslut om ytterligare ortsavdragshöjning
bör därför inte fattas i nuvarande läge. Utskottet tillstyrker
sålunda förslaget i propositionen och avstyrker de nämnda yrkandena i motionerna
I: 721 och II: 882 samt I: 732 och och II: 884. För de lägre inkomsttagarna
är det enligt utskottets mening nödvändigt med ytterligare åtgärder
utöver höjning av ortsavdragen. Utskottet har redan framhållit angelägenheten
av att en särskild kompensation lämnas till invånarna i övre Norrland,
vilket är av betydelse i förevarande syfte. Såsom utskottet i det följande understryker
är det också nödvändigt att överväga en sänkning av uttagningsprocenten
i de lägre inkomstskikten ävensom övergång till skattefinansiering
av de grundläggande socialförsäkringsförmånerna.»
Angående kompensation till kommunerna
V) av herrar Sundin och Vigelsbo, vilka ansett, att det stycke i utskottets
yttrande på s. 62, som börjar med orden »I anledning» och slutar med orden
»ta ställning», bort ha följande lydelse:
»I anledning av dessa motionsyrkanden vill utskottet framhålla, att utskottet
vid sitt ställningstagande till förslaget om höjning av ortsavdragens
belopp utgått från att kommunerna skall erhålla full ersättning av staten för
det därav orsakade bortfallet av skatteunderlag. Departementschefen har i
85
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
propositionen anmält sin avsikt att i nämnda syfte senare framlägga förslag
om provisorisk ersättning till kommunerna för tiden fram till dess en mera
definitiv reglering av hithörande frågor kan ske i belysning av den utredning
som verkställes av 1958 års skatteutjämningskommitté. En bestående
kompensation till kommunerna måste härvid givetvis förutsättas som nödvändig.
Utskottet vill understryka angelägenheten av att den utredning, som
är erforderlig för det i propositionen förordade provisoriet, skyndsamt företages.
I sammanhanget vill utskottet vidare med instämmande i vad i motionerna
1:726 och 11:875 anförts framhålla nödvändigheten av att snarast
möjligt ett bestående system skapas för en rättvis kostnadsavvägning mellan
staten och kommunerna, främst genom den s. k. grundbidragspincipen.»
Angående beskattningen av folkpensionärer
VI) av herrar Hagberg, Yngve Nilsson, Magnusson i Borås och Björkman,
vilka — under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna I: 721
av herr Hagberg m. fl. och 11:882 av herr Heckscher m. fl. ansett, att
utskottet under punkterna A I 2) och B 6) bort föreslå att för ålders- och
invalidpensionärer skall utgå förhöjda ortsavdrag, nämligen med 3 600 kronor
för ensam pensionär, med 6 000 kronor för makar av vilka en är pensionär
och med 7 200 kronor för makar som båda är pensionärer, samt att utskottet
på grund härav bort hemställa
att riksdagen måtte
a) antaga det i motionerna I: 721 och II: 882 under punkt
4) intagna förslaget till lag om ändring av kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370); ävensom
b) med ändring av Kungl. Maj :ts förslag besluta, att 10 §
1 mom. andra stycket första ledet förordningen den 26 juli
1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt skall erhålla följande
lydelse:
För skattskyldig, som åtnjuter statligt ortsavdrag med belopp, som beräknats
med ledning av 48 § 2 mom. andra eller tredje stycket kommunalskattelagen
eller 48 a § andra, tredje eller fjärde stycket samma lag och som
varit här i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret, utgör
grundbeloppet:
VII) av herrar Spetz, Söderquist, Kollberg och Gustafson i Göteborg, vilka
ansett att utskottet — med åberopande av vad i denna fråga anförts i motionerna
I: 732 av herr Lundström in. fl. och II: 884 av herr Ohlin m. fl. bort
under punkten B 17) föreslå,
att riksdagen med bifall till motionerna I: 732 och II: 884,
såvitt avser förevarande fråga, måtte i skrivelse till Kungl.
Maj :t anhålla att skatteberedningen måtte utarbeta förslag
till särskilda bottenavdrag för folkpensionärer, som kan
göra smärre arbetsinkomster vid sidan av folkpensionen, i
ökad utsträckning skattefria.
86 Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 7961
Angående skatteskalorna för statlig inkomstskatt, m. m.
VIII) av herrar Spetz, Söderquist, Kollberg och Gustafson i Göteborg, vilka
ansett, att utskottet — med åberopande av vad i denna fråga anförts i motionerna
I: 732 av herr Lundström m. fl. och II: 884 av herr Ohlin m. fl. _
bort tillstyrka de i dessa motioner föreslagna skatteskalorna och således
under punkterna A I 2) och B 17) föreslå,
att riksdagen med ändring av vad Kungl. Maj :t i denna
del föreslagit i proposition nr 188 och med bifall till motionerna
I: 732 och II: 884 måtte
a) besluta, att 10 § 1 mom. andra stycket senare leden
förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt
(skatteskalan för gifta och ensamstående med barn,
m. fl.) skall ha följande lydelse:
när den beskattningsbara inkomsten icke överstiger 12 000 kronor: 10
procent av den beskattningsbara inkomsten;
när den beskattningsbara inkomsten överstiger
12 000 |
men |
icke |
16 000 kr: 1 200 kr för |
12 000 kr och |
18% |
av |
återstoden |
|||||
16 000 |
» |
» |
20 000 |
»>: 1 920 |
» |
» |
16 000 |
» |
» |
26 % |
» |
» |
20 000 |
» |
» |
25 000 |
» : 2 960 |
» |
» |
20 000 |
» |
» |
33% |
» |
» |
25 000 |
» |
» |
30 000 |
»: 4 610 |
» |
» |
25 000 |
» |
» |
38 % |
» |
» |
30 000 |
» |
» |
40 000 |
» : 6 510 |
» |
» |
30 000 |
» |
» |
43 % |
» |
» |
40 000 |
» |
» |
60 000 |
« : 10810 |
» |
» |
40 000 |
» |
» |
48 % |
» |
» |
60 000 |
» |
» |
100 000 |
» :20 410 |
» |
» |
60 000 |
» |
» |
54% |
» |
» |
100 000 |
» |
» |
150 000 |
» : 42 010 |
» |
» |
100 000 |
» |
» |
59 % |
» |
» |
150 000 |
kr |
: 71 510 |
» |
» |
150 000 |
» |
» |
65 % |
» |
» |
b) besluta, att 10 § 1 mom. tredje stycket förordningen
den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt (skatteskalan
för ensamstående skattskyldiga, m. fl.) skall ha följande
lydelse:
För annan----utgör grundbeloppet:
när den beskattningsbara inkomsten icke överstiger 6 000 kronor: 10
procent av den beskattningsbara inkomsten;
när den beskattningsbara inkomsten överstiger
6 000 |
men |
icke |
9 000 kr: 600 kr för |
6 000 kr och |
18 % |
|||||
9 000 |
» |
» |
12 000 |
» : 1 140 |
» |
» |
9 000 |
» |
» |
24 % |
12 000 |
» |
» |
16 000 |
» : 1 860 |
» |
» |
12 000 |
» |
» |
30 % |
16 000 |
» |
» |
20 000 |
» : 3 060 |
» |
» |
16 000 |
» |
» |
36 % |
20 000 |
» |
» |
30 000 |
»: 4 500 |
» |
» |
20 000 |
» |
» |
41 % |
30 000 |
» |
» |
40 000 |
» : 8 600 |
» |
» |
30 000 |
» |
» |
45 % |
40 000 |
» |
» |
60 000 |
»: 13 100 |
» |
» |
40 000 |
» |
» |
49 % |
60 000 |
» |
» |
100 000 |
» : 22 900 |
» |
» |
60 000 |
» |
» |
54 % |
100 000 |
» |
» |
150 000 |
» : 44 500 |
» |
» |
100 000 |
» |
» |
59 % |
150 000 kr |
: 74 000 |
» |
» |
150 000 |
» |
» |
65% |
av återstoden
» »
» »
» »
» »
» »
IX) av herrar Hagberg, Yngve Nilsson, Magnusson i Borås och Björkman,
vilka — under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna I: 721
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961 87
av herr Hagberg m. fl. och II: 882 av herr Heckscher m. fl. — ansett, att
utskottet under punkterna A I 2) och B 6) bort hemställa,
att riksdagen måtte besluta, att för äkta makar fastställa
en skatteskala med en mjukare övergång från det proportionella
bottenskiktet och med en väsentligt högre tudelningsgräns
än enligt propositionen nr 188
samt på grund härav besluta, att 10 § 1 mom. andra
stycket senare leden förordningen den 26 juli 1947 (nr 576)
om statlig inkomstskatt (skatteskalan för gifta och ensamstående
med barn, m. fl.) skall ha följande lydelse:
när den beskattningsbara inkomsten icke överstiger 12 000 kronor: 10 procent
av den beskattningsbara inkomsten;
när den beskattningsbara inkomsten överstiger
12 000 men |
icke |
18 000 kr: 1 200 kr för |
12 000 kr och 20 % |
av |
återstoden |
|||||
18 000 » |
» |
24 000 |
»: 2 400 |
» |
» |
18 000 » |
» |
25% |
» |
» |
24 000 » |
» |
30 000 |
» : 3 900 |
» |
» |
24 000 » |
» |
30% |
» |
» |
30 000 » |
» |
40 000 |
» : 5 700 |
» |
» |
30 000 » |
» |
38% |
» |
» |
40 000 » |
» |
60 000 |
»; 9 500 |
» |
» |
40 000 » |
» |
46% |
» |
» |
60 000 » |
» |
100 000 |
»:18 700 |
» |
» |
60 000 » |
» |
54% |
» |
» |
100 000 » |
» |
150 000 |
» : 40 300 |
» |
» |
100 000 » |
» |
59% |
» |
» |
150 000 kr |
: 69 800 |
» |
» |
150 000 » |
)> |
65% |
» |
» |
X) av herrar Sundin och Vigelsbo, vilka ansett,
a) att den del av utskottets yttrande på s. 65, som börjar med orden »Enligt
utskottets» och slutar med orden »skatteberedningens utredningsuppdrag»,
bort ha följande lydelse:
»Enligt utskottets mening är det angeläget att överväga frågan om övergång
till skattefinansiering av de grundläggande förmånerna inom socialförsäkringarna,
t. ex. folkpensionen samt inom sjukförsäkringen grundsjukpenning,
sjukvård, barntillägg och dylikt. Då allmänna skatteberedningen
överväger hela avgifts- och skattesystemets utformning, framstår det som
lämpligast, att frågan om övergång till skattefinansiering utredes i nämnda
sammanhang. Såsom framhållits i motionerna I: 729 och II: 868 bör emellertid
denna fråga utredas skyndsamt.
Utskottet delar även i övrigt den i de sistnämnda motionerna uttryckta
uppfattningen om behovet av ytterligare skattelättnad i de lägre inkomstskikten.
Såsom förordats i motionerna bör i detta syfte en sänkning av uttagningsprocenten
i de lägre inkomstskikten övervägas i fråga om den statliga
inkomstskatten. Även denna prövning bör lämpligen företagas av allmänna
skatteberedningen. övervägandena bör om möjligt ske så skyndsamt,
att förslag i ärendet kan föreläggas redan nästa års riksdag.»
b) att utskottet under punkten B 14) bort hemställa,
att riksdagen måtte
dels med bifall till motionerna 1:729 och 11:868, såvitt
här är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om skynd
-
88
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
sam utredning av frågan om skattefinansiering av de grundläggande
socialförsäkringsförmånerna i enlighet med vad
utskottet anfört; och
dels med bifall till motionerna 1:729 och 11:868, såvitt
här är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam
utredning av frågan om sådan ändring av skalorna vid
den statliga inkomstbeskattningen, att ytterligare skattesänkning
erhålles i de lägre inkomstskikten, i enlighet med
vad utskottet anfört;
Angående ensamstående barnförsörjares beskattning
XI) av herrar Hagberg, Spetz, Söderquist, Yngve Nilsson, Kollberg, Gustafson
i Göteborg, Magnusson i Borås och Björkman, vilka anfört och hemställt
följande:
De ofullständiga familjernas skatteproblem har icke berörts i propositionen.
Å andra sidan tillhör dessa skattskyldiga de grupper, som med hänsyn
till sin i allmänhet svagare ekonomiska situation, borde särskilt beaktas i
samband med de föreslagna skatteomläggningarna. Såsom framhållits i motionerna
1:722 av fru Hamrin-Thorell in. fl. och 11:877 av fröken Elmén
m. fl. innebär de nuvarande reglerna att dessa familjers ekonomi utsättes
för en kännbar påfrestning i och med att barnet uppnår 16 års ålder, då
samtidigt de för ortsavdragen och skatteskalorna gynnsammare reglerna
upphör att gälla och barnbidraget faller bort. För att uppnå mildare övergångsregler
föreslår motionärerna, att ifrågavarande skattskyldiga skulle erhålla
rätt till det högre ortsavdraget samt beskattas enligt den för gifta gällande
skatteskalan, så länge vederbörande har hemmavarande barn under
19 år. I motionerna I: 721 av herr Hagberg m. fl. och II: 882 av herr Heckscher
m. fl. har i samma syfte föreslagits att ifrågavarande skattskyldiga
skulle beskattas enligt den för gifta gällande skalan, så länge barnet är under
19 år, är hemmavarande och saknar egen inkomst.
De i propositionen föreslagna skatteomläggningarna, innefattande bl. a.
en höjd indirekt beskattning, kan enligt vår mening inte undgå att aktualisera
de ensamstående barnförsörjarnas skatteproblem. Även om reformer
härutinnan nyligen genomförts, kan det inte bestridas, att nya omständigheter
tillkommit som berör ifrågavarande grupper av skattskyldiga. Vi syftar
här i första hand på dem som har barn i åldrarna 16—18 år, vilka ännu
inte inträtt i förvärvslivet, därför att de bedriver stadier. Dessa grupper
skulle icke erhålla del av barnbidragshöjningen.
Som ett första steg att nå en mildare övergång i beskattningshänseende
för här berörda grupp av skattskyldiga föreslår vi, att dessa i enlighet med
yrkandet i motionerna I: 721 och II: 882 beskattas enligt den för gifta gällande
skalan intill dess barnet fyllt 19 år. Vidare synes såsom motionärerna
föreslagit det villkoret böra föreskrivas, att barnet icke påförts egen skatt
för beskattningsåret, d. v. s. saknat inkomst av nämnvärd storlek. Det i
motionerna I: 722 och II: 877 väckta förslaget, att den nuvarande gränsen
för barnets ålder — 16 år — för bibehållande av det högre ortsavdraget flyt
-
89
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
tas två år för ifrågavarande skattskyldiga är också värt beaktande. Denna
fråga synes böra prövas vidare. Vi föreslår att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t begär utredning härom.
Vi anser därför, att utskottet under punkterna A I 2), B 6) och B 7) bort
hemställa,
att riksdagen i anledning av motionerna 1:721 av herr
Hagberg m. fl. och II: 882 av herr Heckscher m. fl. samt motionerna
I: 722 av fru Hamrin-Thorell m. fl. och II: 877 av
fröken Elmén m. fl. måtte
a) besluta att — med ändring av Kungl. Maj :ts förslag —
i 10 § 1 mom. förordningen den 26 juni 1947 (nr 576) om
statlig inkomstskatt omedelbart efter andra stycket skall
infogas ett nytt stycke av följande lydelse:
Vad i nästföregående stycke sägs skall jämväl gälla för ogift skattskyldig
(varmed jämställes änka, änkling eller frånskild), under förutsättning att
han haft hemmavarande barn, vilket fyllt 16 år men ej 19 år och vilket icke
för beskattningsåret påföres skatt på grund av taxering till statlig eller kommunal
inkomstskatt.
b) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning om
höjning av gränsen för barnets ålder för bibehållande av
det högre ortsavdraget vad gäller ensamstående barnförsörjares
inkomstbeskattning.
Angående sparfrämjande åtgärder
XII) av herrar Hagberg, Yngve Nilsson, Magnusson i Borås och Björkman,
vilka under åberopande av innehållet i denna del i de likalydande motionerna
I: 721 av herr Hagberg m. fl. och II: 882 av herr Heckscher m. fl. ansett,
att utskottet bort under punkten B 6) hemställa,
att riksdagen måtte besluta att stimulera till ökat personligt
sparande genom att medge skattelättnader vid följande
sparformer, nämligen bostadssparande, utbildningssparande,
aktiesparande samt sparande i form av extra amorteringar
å egnahemslån eller lån avseende lägenhet, som innehaves
med bostadsrätt, ävensom att komplettera rätten till
s. k. kapitalavdrag med motsvarande rätt till avdrag från
avkastning av jordbruksfastighet, annan fastighet och rörelse,
samt på grund härav antaga de i nyssnämnda motioner
under punkt 1) intagna förslagen till
a) förordning om bostadssparande,
b) förordning om utbildningssparande och
c) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370).
XIII) av herrar Spetz, Söderquist, Sundin, Kollberg, Vigelsbo och Gustafson
i Göteborg, vilka — under åberopande av vad som anförts i motionerna
I: 731 av herr Källqvist in. fl. och II: 880 av herr Jönsson i Ingemarsgården
so
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
in. fl. samt motionerna I: 739 av herr Torsten Mattsson m. fl. och II: 888 av
herr Antonsson in. fl. — ansett att utskottet bort under punkterna B 16) och
22) föreslå,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla
om förslag till åtgärder i syfte att stimulera det enskilda
sparandet dels genom skatteplanering för medel som insattes
på särskilda sparkonton i bank eller därmed jämförlig
penninginrättning, dels genom allmänt utjämningskonto, enligt
i motionerna angivna riktlinjer.
XIV) av herrar Sundin och Vigelsbo, vilka ansett
a) att det stycke i utskottets yttrande på s. 70, som börjar med orden »Av
skäl» och slutar med orden »och II: 888», bort ha följande lydelse:
»Det är enligt utskottets mening angeläget, att effektiva åtgärder vidtages
till främjande av det personliga och frivilliga sparandet. I proposition nr 200
har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att besluta om en kampanj för allmänt
lönsparande, innebärande att extra vinstutlottning skall företas bland
de allmänna lönspararna under år 1962. Goda skäl kan emellertid enligt utskottets
mening anföras för att samhället bör premiera varje form av sparande,
d. v. s. varje förbättring av nettoförmögenheten under en viss tidsperiod
i den utsträckning som det kan anses finansiellt möjligt och av rättviseskäl
lämpligt. Utskottet har förordat utredning i syfte att stimulera det
enskilda sparandet dels genom skattepremiering för medel som insättes på
särskilda sparkonton i bank eller annan penninginrättning, dels genom allmänt
utjämningskonto. I motionerna I: 739 och II: 888 förordas även utredning
rörande premiering av det personliga nysparandet av reell karaktär i
anslutning till den av herr Antonsson avgivna reservationen till utredningen
om sparstimulerande åtgärder (SOU 1961:2). Härigenom kan uppnås
en stimulerande effekt även på det sparande som sker i form av amortering
och investering av olika slag. Den i motionerna åberopade metoden för
en sådan premiering synes lämplig. Utskottet tillstyrker därför bifall till
yrkandet och förutsätter härvid att vad i motionerna anförts om samordning
med särskilda sparkonton och utjämningskonton uppmärksammas.
Med vad utskottet sålunda tillstyrkt torde även syftet i motionerna 1:721
och II: 882 i ifrågavarande avseende vara tillgodosett.»
b) att utskottet under punkten B 22) bort hemställa,
att riksdagen måtte med bifall till motionerna I: 739 och
11:888 i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning
och förslag till riksdagen rörande åtgärder i syfte att stimulera
det personliga nysparandet av reell karaktär enligt de
riktlinjer, som angivits i motionerna.
Angående förvärvsavdrag för gift kvinna m. m.
XV) av herrar Hagberg, Yngve Nilsson, Magnusson i Borås och Björkman,
vilka — under åberopande av innehållet i denna del i de likalydande motio
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961 91
nerna I: 721 av herr Hagberg m. fl. och II: 882 av herr Heckscher m. fl. —
ansett,
a) att utskottet bort föreslå, att förvärvsavdragets maximum höjes från
2 000 till 3 000 kronor med rätt för hustru, som kan styrka högre kostnader
för barnens omhänderhavande än 3 000 kronor, att inom ramen för 20 % av
inkomsten få avdrag härför samt att förvärvsavdraget för gift kvinna, som
haft inkomst av jordbruksfastighet, liksom avdraget vid s. k. faktisk samtaxering
skall, där hustrun haft hemmavarande barn under 16 år och styrkta
kostnader för barnens omhänderhavande, som överstiger 300 kronor, medges
för de verkliga kostnaderna, dock högst med 20 % av det värde vartill
hustruns arbete uppskattas,
samt att utskottet på grund härav bort under punkten B 6) hemställa,
att riksdagen måtte antaga det under punkten 7 i nyssnämnda
motioner intagna förslaget till lag om ändrad lydelse
av 46 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370),
b) att utskottet bort under punkten B 6) hemställa,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa,
att Kungl. Maj :t måtte företaga en skyndsam utredning rörande
möjligheterna att bereda ensam barnförsörjare samma
rätt som gift förvärvsarbetande kvinna att åtnjuta skattelättnad
för sina kostnader för barnens omhänderhavande samt
förelägga riksdagen förslag i anledning härav.
XVI) av herrar Söderquist, Kollberg och Gustafson i Göteborg, vilka ansett,
a) att utskottet — under åberopande av vad som i denna fråga anförts i
motionerna I: 732 av herr Lundström m. fl. och II: 884 av herr Ohlin m. fl.
— bort tillstyrka de däri föreslagna förbättringarna av förvärvsavdragen
och således under punkten B 17) hemställa,
att riksdagen — med bifall till motionerna I: 732 och II:
884, såvitt avser förevarande fråga — måtte besluta antaga
följande
Förslag
till
lag om ändrad lydelse av 46 § 3 mom. kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att 46 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september
1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
46 §.
3 mom. Har gift kvinna haft inkomst av rörelse, vari hon varit verksam i
ej blott ringa omfattning, eller inkomst av eget arbete, må hon åtnjuta av
-
92
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
drag med 300 kronor, eller, om hon haft hemmavarande barn under 16 år,
med 300 kronor jämte 25 procent av nämnda inkomst, sammanlagt dock
högst med 4 000 kronor. Avdrag med samma belopp må åtnjutas av ogift
skattskyldig (varmed jämställes änka, änkling eller frånskild), som haft
inkomst av rörelse i ovan angiven omfattning eller inkomst av eget arbete
och som haft hemmavarande barn under 16 år. Har gift kvinna haft inkomst
av jordbruksfastighet och har hon utfört arbete i förvärvskällan till minst
300 kronors värde, må hon åtnjuta avdrag med detta belopp.
Har gift man haft inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse och har
hustrun utfört arbete i förvärvskällan till ett värde av minst 300 kronor, må
mannen åtnjuta avdrag med nämnda belopp.
Avdrag enligt detta moment må åtnjutas endast om makarna levt tillsammans
och den till avdrag berättigade under större delen av beskattningsåret
varit här i riket bosatt. Avdraget må åtnjutas endast om och i den mån
den inkomst som berättigar till avdrag därtill förslår och må för makarna
tillsammans icke överstiga 300 kronor eller, därest förhöjning av avdraget
med 25 procent av inkomsten ifrågakommer, 4 000 kronor.
Avdrag enligt---— sagda kommun.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1962, dock att äldre bestämmelser
fortfarande skola äga giltighet i fråga om 1962 års taxering samt i fråga om
eftertaxering för år 1962 eller tidigare år.
b) att utskottet — under åberopande av vad som i denna fråga anförts i
motionerna I: 732 av herr Lundström m. fl. och II: 884 av herr Ohlin m. fl.
ävensom med beaktande av vad som härom anförts i motionerna I: 721 av
herr Hagberg m. fl. och II: 882 av herr Heckscher m. fl. samt motionerna
I: 736 av fru Svenson in. fl. och II: 870 av herrar Johnsson i Skoglösa och
Wahrendorff — bort under punkten B 17) hemställa,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte begära utredning
och senare förslag till riksdagen om en fortsatt reformering
av förvärvsavdragsreglerna, innefattande en höjning
av avdraget i syfte att bättre tillgodose förvärvsarbetande
gifta kvinnor med låga inkomster, samt en höjning av
förvärvsavdraget även i de fall familjen inte har barn under
16 år och kvinnan har förvärvsarbete utanför hemmet, samt
att översyn sker av reglerna beträffande barnets ålder för rätt
till förhöjt förvärvsavdrag, ävensom av förvärvsavdragsreglerna
i de fall gift kvinna har inkomst av jordbruk eller biträder
maken i jordbruk eller rörelse, som bedrives av honom.
XVII) av herrar Sundin och Vigelsbo, vilka ansett,
dels att det stycke i utskottets yttrande, som börjar å s. 69 med orden
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961 93
»Enligt utskottets» och slutar å s. 70 med orden »ifrågavarande utredningsyrkandena»,
bort ha följande lydelse:
»Utskottet anser det dock vara anledning till ytterligare höjning av förvärvsavdragen.
Såsom framhållits i motionerna 1:736 och 11:870 är det
emellertid angeläget, att en ökad avdragsrätt inte får en sådan utformning,
att endast de förvärvsarbetande kvinnor, som befinner sig i de högre inkomstskikten,
får ett väsentligt utbyte av densamma. De kostnader för inkomsternas
förvärvande, som i ifrågavarande avseende bör vara avdragsberättigade,
torde i allmänhet procentuellt räknat vara större ju lägre inkomsten
är. Vid ytterligare lättnad på delta område hör därför eu höjning
av avdragsrättens procentuella del i första hand komma i fråga. Särskilt bör
prövas möjligheten att vid låg förvärvsinkomst tillämpa rätt till högt procentuellt
avdrag, varvid lämplig avtrappning bör ske för de högre inkomstlägena.
I andra hand bör en höjning av det maximala avdragsbeloppet komma
i fråga. Allmänna skatteberedningen har enligt sina direktiv att pröva
frågan om skattebördans avvägning mellan gifta och ensamstående skattskyldiga.
I motionerna I: 736 och II: 870 förordas, att skatteberedningen härvid
skyndsamt skall överväga höjning av förvärvsavdragen för förvärvsarbetande
gift kvinna med hemmavarande barn under 16 år enligt de ovan anförda
riktlinjerna. Utskottet tillstyrker detta. Med det anförda anser sig utskottet
ha besvarat även motionerna I: 721 och II: 882 samt I: 732 och II:
884 i den del här är i fråga.
Då genom 1960 års reform av förvärvsavdragsreglerna förvärvsavdraget
för gift kvinna med inkomst av eget arbete eller rörelse höjdes till maximalt
2 000 kronor i fall, då hon har hemmavarande barn under 16 år, beslutades
att gift kvinna med inkomst av jordbruksfastighet skulle ha rätt endast till
det fasta avdraget å 300 kronor. En sådan kategoriklyvning kan enligt utskottets
mening inte accepteras. I motionerna I: 736 och II: 870 föreslås, att
gift kvinna med inkomst av jordbruksfastighet skall ha rätt till kvotavdrag
enligt samma villkor som gäller för gift kvinna med inkomst av eget arbete
eller rörelse, d. v. s. till avdrag med maximalt 2 000 kronor. Utskottet tillstyrker,
att beslut nu fattas i enlighet med vad som sålunda förordats i dessa
motioner, och anser sig härmed ha besvarat även motionerna I: 721 och II:
882 i förevarande avseende.
Vid s. k. faktisk sambeskattning, d. v. s. i de fall då hustrun deltager i
mannens förvärvsverksamhet inom förvärvskällorna jordbruksfastighet eller
rörelse, gäller förvärvsavdrag med 300 kronor vid såväl den statliga som
den kommunala beskattningen, oberoende av om minderåriga barn finns i
hemmet eller inte. Såsom framhålles i motionerna 1:736 och 11:870 bör
emellertid förvärvsavdrag för hustruns arbete i makarnas jordbruk eller rörelse
anses principiellt lika berättigat som för annat förvärvsarbete. I de fall
där minderåriga barn finns i hemmet bör det därför vara motiverat att medge
ett förhöjt förvärvsavdrag. I de nämnda motionerna föreslås, att gift man
med inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse skall medges kvotavdrag
med 20 procent av högst 3 500 kronor, d. v. s. ett kvotavdrag med högst 700
7 liihang till riksdagens protokoll 1961. 7 samt. \r 79
94
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
kronor och ett sammanlagt förvärvsavdrag med högst 1 000 kronor, när
hustrun är verksam i förvärvskällan och barn under 16 års ålder finns i
hemmet. Utskottet tillstyrker detta. Härmed anser sig utskottet även ha besvarat
motionerna I: 721 och II: 882 i den del här är i fråga.»
dels ock att utskottet bort under punkten B 21) hemställa,
a) att riksdagen måtte antaga följande
Förslag
till
lag om ändrad lydelse av 46 § 3 mom. kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att 46 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september
1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
§ 46.
3 mom. Har gift kvinna haft inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse,
vari hon varit verksam i ej blott ringa omfattning, eller inkomst av eget
arbete, må hon åtnjuta avdrag med 300 kronor, eller, om hon haft hemmavarande
barn under 16 år, med 300 kronor jämte 20 procent av nämnda inkomst,
sammanlagt dock högst med 2 000 kronor.
Har gift man haft inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse och har
hustrun utfört arbete i förvärvskällan till ett värde av minst 300 kronor, må
mannen åtnjuta avdrag med nämnda belopp. Har hustrun haft hemmavarande
barn under 16 år och har hon i ej blott ringa omfattning deltagit i
arbetet i förvärvskällan, må mannen utöver sagda belopp åtnjuta avdrag
jämväl med 20 procent av det belopp, som motsvarar femtedelen av hans
inkomst av förvärvskällan, dock så att det fasta avdraget och kvotavdraget
sammanlagt uppgår till högst 1 000 kronor.
Avdrag enligt — — — 2 000 kronor.
Avdrag enligt —--sagda kommun.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1962; dock att äldre bestämmelser
fortfarande skola gälla i fråga om 1962 års taxering samt i fråga om ef! ertaxering
för år 1962 eller tidigare år.
b) att riksdagen måtte med bifall till motionerna I: 736
och II: 870 samt i anledning av motionerna I: 721 och II: 882
samt motionerna 1:732 och 11:884 i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla om skyndsam prövning av frågan om höjning
av förvärvsavdragen för förvärvsarbetande gift kvinna med
hemmavarande barn under 16 år enligt de riktlinjer utskottet
ovan anfört.
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961 95
Angående övergångsbestämmelserna till förslaget till förordning om ändring
i förordningen om allmän varuskatt
XVIII) av herrar Hagberg, Spetz, Söderquist, Yngve Nilsson, Kollberg, Gustafson
i Göteborg, Magnusson i Borås och Björkman, vilka — under åberopande
av motionen II: 871 av herr Kollberg —
dels anfört följande:
Angående skatt å vara som förvärvats i december 1961
De föreslagna ändringarna i förordningen om allmän varuskatt är såsom
tidigare nämnts avsedda att träda i kraft den 1 januari 1962. övergångsbestämmelserna
innebär emellertid att en vara, som av konsument förvärvats
i december 1961, då den lägre skatten fortfarande gällde, blir belagd med
den högre skatten om betalningen erlägges först efter årsskiftet. Detsamma
blir förhållandet med tjänsteprestationer.
innebörden av bestämmelserna är alltså att den som köper en vara i december
1961 — då den lägre skattesatsen fortfarande gäller— och får varan
till sig överlämnad men icke erlägger likvid före den 1 januari 1962, skulle
bli skyldig att utöver de 4 %, som varan regelmässigt påförts vid inköpet,
vid likviden i januari erlägga ytterligare 2 %.
Rent praktiskt sett blir följden av detta att det i de flesta fall blir handeln
som får betala den förhöjda skatten för dessa varor. Det måste ställa
sig utomordentligt svårt för en köpman att i januari kräva sina kunder på
ytterligare skatt för varor som dessa förvärvat och kanske konsumerat innan
den högre skattesatsen trädde i kraft.
Allvarliga principiella invändningar måste riktas mot det betraktelsesätt
som ligger bakom de föreslagna övergångsbestämmelserna.
Den allmänna varuskatten är ju till sin konstruktionen indirekt konsumtionsskatt,
avsedd att övervältras på konsumenten. Konsumenten är alltså
skattebäraren, som reellt får bära skatten genom fördyring av sin konsumtion.
Skattskyldigheten inträder vid den tidpunkt då de skattepliktiga varorna
förvärvas av konsumenten. Vad nu sagts vinner stöd av departementschefens
i tidigare sammanhang uttalade rekommendation att den
allmänna varuskatten inkalkyleras i konsumentpriset.
Rent juridiskt sett är det ostridigt, att äganderätten vid köp övergått till
köparen redan i och med att köpeavtal har träffats och varan överlämnats
till köparen även om likvid erlägges vid en senare tidpunkt.
Skattesubjektet är i förevarande fall vederbörande handlande, som formellt
är förpliktigad att inleverera skatt för samtliga av honom försålda
skattepliktiga varor sedan likvid förvaran influtit. Formella regler har därför
uppställts angående handlandens skyldighet att inleverera skatten. Naturligt
är att statens fordringsrätt knytes till betalningsmomentet, eftersom
handlanden först vid denna tidpunkt har kassamässiga möjligheter att erlägga
skatten. Vad nu sagts får icke skymma konsumtionsskattens reella natur,
nämligen att varan är skattens föremål och att tidpunkten för uppkomsten
av konsumentens skyldighet att bära skatten är när de skattepliktiga
varorna förvärvas av honom. Denna princip, som tidigare utvecklats,
måste även komma till uttryck i övergångsbestämmelserna i samband
96 Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
med en höjning av skattesatsen. Detta har emellertid icke skett. Innebörden
av de nu föreslagna övergångsbestämmelserna är nämligen, att man
belagt vissa varupartier med en retroaktiv skatt.
Med stöd av vad här anförts bör övergångsbestämmelserna utformas så,
att det klart utsäges, att de nu föreslagna ändringarna av förordningen om
allmän varuskatt icke äger tillämpning i fråga om sådant tillhandahållande
inom riket av vara eller tjänsteprestation som skett före den 1 januari
1962, då förordningen träder i kraft.
Angående avtal som slutits före tidpunkten för förordningens antagande och
publicering
Övergångsbestämmelserna innebär vidare, att den högre varuskatten i
vissa fall skall tillämpas i fråga om tillhandahållande av vara på grund
av skriftligt avtal med bestämt pris, som slutits efter den 1 november 1961.
Dessutom föreslås vissa regler beträffande import på grundval av avtal
slutna efter nämnda dag.
På skattelagstiftningen måste ställas det minimikravet att medborgarna
skall kunna i det ögonblick de genomför en transaktion avgöra storleken av
skattskyldigheten. Genom de här ovan refererade övergångsbestämmelserna
åsidosättes detta minimikrav. Att en skattehöjning blivit föreslagen är ej
tillräckligt utan bestämmelser härom måste ha blivit antagna och publicerade.
De i propositionen föreslagna övergångsbestämmelserna bör därför ändras
så att sådant tillhandahållande av varor eller tjänsteprestationer efter
den 31 december 1961, varom skriftligt avtal, däri vederlaget blivit till beloppet
fastställt, slutits före dagen efter den då förordningen utkommer av
trycket, lämnas oberörda av den höjda skatten. Ett motsvarande stadgande
bör meddelas i fråga om import av varor.
dels ock ansett att utskottet bort under punkten A II hemställa,
att riksdagen — under åberopande av innehållet i motionen
II: 871 av herr Kollberg — måtte antaga det vid propositionen
fogade förslaget till förordning angående ändring i
förordningen den 1 december 1959 (nr 507) om allmän varuskatt
med de ändringarna, att 49 § samt punkt 1 av
övergångsbestämmelserna erhåller följande lydelse:
49 §.
Vid debitering — — — (= utskottets förslag s. 79 råd 19 uppifrån —
rad 9 nedifrån)---helt krontal.
1. Förordningen äger icke tillämpning i fråga om sådant tillhandahållande
inom riket av vara eller tjänsteprestation som skett före den 1 januari
1962. Ej heller äger förordningen tillämpning i fråga om sådant tillhanda
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
97
hållande inom riket efter den 31 december 1961 av vara eller tjänsteprestation
eller i fråga om införsel till riket av vara, varom skriftligt avtal, däri
vederlaget blivit till beloppet fastställt, slutits före dagen efter den då förordningen
utkommit av trycket. Vad nu sagts om verkan av skriftliga avtal
skall ock gälla i fråga om införsel till riket, därest den, för vars räkning införseln
sker, före den 1 januari 1962 till generaltullstyrelsen skriftligen anmält
sin avsikt att vid införseln åberopa avtalet. Icke heller skall förordningen
äga tillämpning i fråga om sådant tillhandahållande genom postverkets
försorg av periodiska publikationer, för vilket vederlag influtit till postverket
före utgången av år 1961, ändå att vederlaget först därefter kommer
mottagaren till godo.
Angående utredning om allmänna varuskattens uttagande i tidigare led samt
om en förutsättningslös prövning av den lämpliga utformningen av en indirekt
beskattning
XIX) av herrar Hagberg, Spetz, Söderquist, Yngve Nilsson, Kollberg, Gustafson
i Göteborg, Magnusson i Borås och Björkman vilka — under åberopande
av vad som i denna fråga anförts i motionerna I: 732 av herr Lundström
m. fl. och II: 884 av herr Ohlin m. fl. — ansett att utskottet under
punkten B 17) bort föreslå,
alt riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa,
att allmänna skatteberedningen vid sin översyn av skattesystemet
skall vid sin prövning av den indirekta beskattningen
— utan att vara bunden vid nuvarande omsättningsskatt
— väga mot varandra olika former därav samt
att utredning göres om möjligheterna att genom uttagande
av varuskatten i tidigare led befria detaljhandeln från
uppbörden.
XX) av herrar Sundin och Vigelsbo, vilka
dels ansett att det stycke i utskottets yttrande, som på s. 72 börjar med
orden »Detta spörsmål» och på s. 73 slutar med orden »berörda delar», bort
ha följande lydelse:
»Den nuvarande utformningen av omsättningsskatten som en detaljhandelsskatt
medför betydande extra arbete och besvär för de stora företagargrupper,
som ålagts att ha hand om uppbörden av skatten. Såsom framhållits
i motionerna I: 726 och II: 875 måste man vid en höjning av detaljhandelsskatten
dessutom befara, att en viss del av varudistributionen söker sig
andra vägar än den ur varuskattens synpunkt lätt kontrollerbara butikshandeln.
Varuskatt i partihandels- eller fabrikationsledet har enligt utskottets
mening påtagliga fördelar framför detaljhandelsskatten. Detta spörsmål hade
riksdagen att taga ställning till i anledning av väckta motioner senast vid
innevarande års vårsession. I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 30
framhöll utskottet hl. a., att den allmänna skatteberedningen vid sina över
-
98
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
väganden rörande varuskattens roll i beskattningssystemet kunde komma
till sådana resultat, att frågan huruvida skatten bör tas ut i partihandelseller
detaljhandelsledet kan bli föremål för omprövning. Den i propositionen
föreslagna höjningen av den allmänna varuskatten motiverar emellertid
att frågan upptages till skyndsam prövning. I molionerna I: 726 och II:
875 liksom i motionerna I: 733 och II: 881 förordas så skyndsam prövning
av en omläggning av den allmänna varuskatten till partihandels- eller fabrikationsledet,
att förslag i ärendet kan föreläggas om möjligt redan 1962 års
riksdag. Utskottet tillstyrker detta.»
dels ock ansett att utskottet under punkterna B 11), 17) och 18) bort hemställa,
att riksdagen måtte med bifall till motionerna I: 726
och II: 875 samt motionerna I: 733 och II: 881 ävensom
i anledning av motionerna I: 732 och II: 884, samtliga motioner
såvitt här är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
om så skyndsam prövning av en omläggning av den
allmänna varuskatten till partihandels- eller fabrikationsledet,
att förslag i ärendet kan föreläggas om möjligt redan
1962 års riksdag.
Angående undantagande från allmän varuskatt av investeringsvaror
XXI) av herrar Hagberg, Spetz, Söderquist, Yngve Nilsson, Kollberg, Gustafson
i Göteborg, Magnusson i Borås och Björkman, vilka anfört och hemställt
följande:
Såsom påpekats i flera av de föreliggande motionerna innehåller den nuvarande,
allmänna varuskatten ett inslag av investeringsskatt, därigenom
att varuskatt uttages även för investeringsvaror. Skatten får härigenom en
särskilt kostnadsstegrande effekt, vilket ur flera synpunkter måste anses
som olyckligt. Vad den konjunkturpolitiska aspekten angår, förfelar skatten
i denna konstruktion sitt eventuellt avsedda syfte, alldenstund en investeringsskatt
måste vara tidsbegränsad för att nå en investeringsåterhållande
och därmed konjunkturdämpande verkan. Det framstår därför som
synnerligen motiverat att allmänna skatteberedningen vid sin översyn av
den indirekta beskattningen, varvid såväl konjunkturpolitiska som kostnads-
och konkurrensmässiga hänsyn måste noga beaktas, tar upp frågan
om investeringarnas behandling inom ramen för den indirekta beskattningen.
Naturligt synes då vara att pröva frågan om investeringarnas undantagande
från omsättningsskatteplikt. Denna angelägenhet, som har ett omedelbart
samband med de svenska företagens konkurrensförmåga gentemot utländska
företag, måste självfallet bli alltmer trängande ju längre den ekonomiska
integrationen i Europa fortsätter och skärpes i och med att skattesatsen
höjs. Vi anser därför att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t bör understryka
det angelägna i att här berörda problem skyndsamt och ingående tas
upp av den allmänna skatteberedningen. Utskottet hade således enligt vår
mening under punkterna B 6), 11) och 17) bort föreslå,
99
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
att riksdagen i anledning av motionerna I: 721 och II: 882,
I: 732 och II: 884 samt I: 726 och II: 875 måtte i skrivelse
till Ivungl. Maj :t uttala att det synes riksdagen angeläget att
allmänna skatteberedningen upptar till ingående prövning
frågan om investeringarnas behandling inom ramen för den
indirekta beskattningen, varvid utslagsgivande hänsyn bör
fästas vid de kostnadsmässiga verkningarna med avseende å
de svenska företagens konkurrenskraft gentemot utländska
företag samt vid de konjunkturpolitiska aspekterna för utformningen
av en indirekt skatt avseende investeringskostnader.
XXII) av herrar Sundin och Vigelsbo, vilka
dels ansett, att det stycke i utskottets yttrande på s. 73, som börjar med
orden »Utskottet vill» och slutar med orden »motionerna I: 726 och II: 875»,
bort ha följande lydelse:
»Vid en omläggning av den allmänna varuskatten till partihandels- eller
fabrikationsledet ökas möjligheterna att från beskattningen undanta för näringslivet
och produktionen särskilt betydelsefulla varor. Främst bör detta
gälla investeringsvaror i syfte att underlätta näringslivets utveckling och
rationalisering. I motionerna I: 726 och 11:875 förordas prövning av möjligheterna
att från den allmänna varuskatten undanta betydelsefulla varor,
som enbart eller huvudsakligen användes i näringslivets investeringar. Vid
en sådan utformning av beskattningen kan även tillgodoses motionsyrkandena
om undantagande av begagnade traktorer, lantbruksmaskiner m. m.
från beskattningen, vilka utskottet behandlar i det följande. Utskottet tillstyrker
yrkandet i motionerna I: 726 och II: 875 angående prövning av möjligheterna
att från beskattningen undanta betydelsefulla investeringsvaror.»
dels ock ansett, att utskottet under punkten Bil) bort hemställa,
att riksdagen måtte med bifall till motionerna I: 726 och
II: 875, såvitt här är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla
om prövning av möjligheterna att från den allmänna
varubeskattningen undantaga betydelsefulla varor, som enbart
eller huvudsakligen användes i näringslivets investeringar,
i enlighet med vad utskottet ovan anfört.
Angående undantagande från allmän varuskatt av förbearbetade
byggnadsvaror
XXIII) av herrar Hagberg, Spetz, Söderquist, Yngve Nilsson, Kollberg, Gustafson
i Göteborg, Magnusson i Borås och Björkman, vilka — under åberopande
av de likalydande motionerna I: 724 av herr Gösta Jacobsson samt
II: 872 av herrar Ivollberg och Källenius —
dels anfört följande:
Genom den nuvarande utformningen av den allmänna varuskatten åstadkommes
en icke avsedd snedvridning i konkurrenshänseende i fråga om
100
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
sådana varor som fabriksbetong och andra förbearbetade byggnadsvaror. Vid
tillverkning av dylika varor i fabrik belastas dessa med skatt för hela sitt
värde under det att vad som framställes på byggnadsplatserna belastas med
skatt blott för värdet av den i betongmassan ingående cementen.
Bristerna i varuskattens utformning på förevarande område har tidigare
uppmärksammats och 1960 års bevillningsutskott ansåg, att utvecklingen på
nu ifrågavarande område borde följas med vaksamhet. Vid en höjning av
den allmänna varuskatten kommer de icke önskvärda konsekvenserna att
ytterligare markeras. Vi anser därför, att en ändring bör komma till stånd
till undvikande av denna snedbelastning.
Inom utskottet har upplysts att tidigare gjorda undersökningar av den
högre skattebelastningen på de fabrikstillverkade varorna i fråga om ett
normalt bygge i Stockholm visat att kostnaden per kubikmeter betong stiger
med 1: 35 kronor. Detta belopp skulle öka vid en höjning av skattesatsen,
vilket tillsammans med andra kostnadsstegringar kan föranleda, att den
mindre rationella metoden att tillverka dessa varor på byggnadsplatsen skulle
ges företräde.
dels ock ansett, att utskottet bort under punkten B 17) hemställa,
att riksdagen måtte i anledning av de likalydande motionerna
I: 724 av herr Gösta Jacobsson och II: 872 av herrar
Kollberg och Källenius i skrivelse till Ivungl. Maj :t begära
förslag till 1962 års riksdag om ändring i förordningen om
allmän varuskatt innebärande att de fabrikstillverkade betongvarorna
och s. k. förbearbetade byggnadsvaror icke belastas
med högre varuskatt än sådana varor som framställs
på byggnadsplatsen.
Angående undantagande från allmän varuskatt av förbrukningsartiklar i
produktionen
XXIV) av herrar Hagberg, Spetz, Söderquist, Yngve Nilsson, Kollberg, Gustafson
i Göteborg, Magnusson i Borås och Björkman, vilka — under åberopande
av vad som i denna fråga anförts i motionerna I: 721 av herr Hagberg
m. fl. och II: 882 av herr Heckscher m. fl. samt I: 732 av herr Lundström
m. fl. och II: 884 av herr Ohlin m. fl. — ansett, att utskottet under punkterna
B 6) och 17) bort föreslå,
att riksdagen med bifall till motionerna I: 721 och II: 882
samt I: 732 och II: 884, såvitt avser här berörda fråga, måtte
i skrivelse till Kungl. Maj :t begära skyndsam utredning och
förslag till 1962 års riksdag om sådan ändring av förordningen
om allmän varuskatt (omsättningsskatt) att sådan skatt ej
skall uttagas på förbrukningsartiklar, som användes för produktionen
inom industrien, handeln, hantverket, jordbruket
och fisket.
XXV) av herrar Sundin och Vigelsbo, vilka ansett, att det stycke i utskottets
yttrande på s. 75, som börjar med orden »Såvitt utskottet» och slutar
med orden »från skatteplikt», bort ha följande lydelse:
101
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
»Utskottet har tillstyrkt prövning av möjligheterna att från den allmänna
varuskatten undanta betydelsefulla investeringsvaror. Skäl kan finnas för
undantagande av ytterligare varugrupper. Utskottet är emellertid inte för
närvarande berett att tillstyrka prövning härav.»
Angående undantagande från allmän varuskatt av fiskeredskap samt begagnade
traktorer
XXVI) av herrar Hagberg, Spetz, Söderquist, Yngve Nilsson, Kollberg,
Gustafson i Göteborg, Magnusson i Borås och Björkman, vilka anfört och
hemställt följande:
I motionerna I: 712 av herr Spetz och II: 856 av herr Johansson i öckerö
m. fl. hemställes, att fiskeredskap skall undantagas från skatteplikt enligt
förordningen om allmän varuskatt. I motionerna I: 723 av herr Isacson
m. fl. och II: 873 av herrar Hedin och östlund, I: 733 av herr Ferdinand Nilsson
och II: 881 av herr Grebäck m. fl. samt II: 878 av herr Eriksson i Bäckmora
m. fl. framföres vidare yrkanden avseende undantag från skatteplikt
för begagnade traktorer. Även frågan om beskattningen av begagnade jordbruksmaskiner
i övrigt beröres i några av motionerna.
Enligt vår mening talar väsentliga skäl för den ståndpunkt motionärerna
intagit. Vi anser det angeläget att Kungl. Maj :t till skyndsam prövning
tar upp de spörsmål motionärerna rest och anser därför att utskottet under
punkterna B 3), 8), 18) och 26) bort hemställa,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa,
att Kungl. Maj :t måtte förelägga 1962 års riksdag förslag
om undantag från skatteplikt enligt varuskatteförordningen
av fiskeredskap samt begagnade traktorer och jordbruksmaskiner.
Angående undantagande från allmän varuskatt av böcker och musikalier
XXVII) av herrar Hagberg, Spetz, Söderquist, Yngve Nilsson, Kollberg,
Gustafson i Göteborg, Magnusson i Borås och Björkman, vilka anfört och
hemställt följande:
I motionerna I: 730 av herr Kaijser m. fl. och II: 879 av herr Björkman
m. fl., vari yrkas att från skatteplikt enligt förordningen om allmän varuskatt
skall undantagas böcker och musikalier (noter), framhålles att den del
av bokköpen som helt eller delvis subventioneras av det allmänna utgör omkring
1/3 av hela bokförsäljningen i landet, i kronor räknat. Eftersom böcker
inte är att hänföra till behovsvaror i egentlig mening, måste vidare en successivt
höjd varuskatt i längden få en prohibitiv verkan till men för kulturutvecklingen
i landet.
Vi delar motionärernas uppfattning och anser att utskottet under punkten
B 15) bort hemställa,
att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna
1:730 och 11:879 måtte besluta, alt 10 § 1 mom. 7) varuskatteförordningen
skall erhålla följande lydelse:
»7. Allmänna nyhetstidningar så ock periodiskt utgivna medlemsblad,
102
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 7961
personaltidningar och liknande publikationer, i den mån de tillhandahållas
utan särskild avgilt, samt andra periodiskt utgivna publikationer, om
dessa väsentligen framstå såsom organ för sammanslutningar med huvudsakligt
syfte att verka för religiösa, nykterhetsfrämjande, politiska, idrottsliga
eller försvars främjande ändamål eller att företräda vanföra eller eljest
arbetshindrade medlemmar ävensom böcker och musikalier (noter).»
Angående undantagande från allmän varuskatt av ammunition till frivilliga
skytteväsendet
XXVIII) av herrar Hagberg, Spetz, Söderquist, Yngve Nilsson, Kollberg,
Magnusson i Borås och Björkman, vilka anfört och hemställt följande:
I motionerna I: 720 av herr Nils Elowsson och II: 867 av herr Ståhl hemställes,
att ammunition som inköpes av till frivilliga skytteväsendet anslutna
organisationer måtte undantagas från allmän varuskatt. Med hänsyn till
den betydelse ur försvarssynpunkt som de frivilliga skytteorganisationerna
har och då medlemmarna i dessa organisationer själva får betala kostnaderna
för den ammunition som organisationerna tillhandahåller, finner vi
motionärernas yrkande berättigat och anser därför, att utskottet under
punkten B 5) bort hemställa,
att riksdagen måtte besluta att till 10 § 1 mom. varuskatteförordningen
skall fogas en ny punkt, betecknad 9,
av följande lydelse:
»9. Ammunition, som försäljes till organisationer tillhörande det frivilliga
skytteväsendet.»
Angående bensinskatten
XXIX) av herrar Hagberg, Spetz, Söderquist, Yngve Nilsson, Kollberg,
Gustafson i Göteborg, Magnusson i Borås och Björkman, vilka anfört och
hemställt följande:
Under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna I: 697 av
herr Stetanson m. fl. och II: 848 av herr Carlsson i Stockholm m. fl. samt
I: 721 av herr Hagberg m. fl. och II: 882 av herr Heckscher m. fl. anser vi
att utskottet under punkten A I 3) bort hemställa,
att riksdagen med bifall till förenämnda motioner måtte
avslå Kungl. Maj :ts proposition nr 188 i vad gäller höjningen
av bensinskatten.
XXX) av herrar Sundin och Vigelsbo, vilka
dels ansett, att den del av utskottets yttrande, som börjar på s. 76 rad
24 uppifrån med orden »Vad härefter» och slutar på s. 77 rad 20 uppifrån
med orden »begärda skrivelsen», bort ha följande lydelse:
»Vad härefter angår frågan om höjning av bensinskattens belopp vill
utskottet först framhålla, att den allmänna varuskatten inte bör utgöra motiv
för höjning av bensinskatten. Den sistnämnda skatten är en specialskatt,
avsedd för vägändamål och skatteuttagets höjd bör därför avvägas efter
medelsbehovet på det område, som bensinskatten avser.
Såsom framhålles i motionerna I: 727 och II: 876 är det emellertid i nu -
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961 103
varande läge nödvändigt att uppmärksamma utvecklingen på vägväsendets
område. Under de senaste åren har en kraftig ökning skett av fordonsvikterna
och trafikintensiteten, varigenom följt en väsentlig stegring av slitaget
på vägarna. Om huvudparten av våra vägar måste man säga, att de
inte har tillfredsställande kapacitet att bära den allt tyngre och intensivare
trafiken. För den närmaste framtiden måste man räkna med en snabbare
trafikökning än vad som tidigare förutsetts. Detta torde särskilt gälla de vägar,
som är av betydelse för skogsbrukets och industriens transporter.
Såsom redovisas i de sistnämnda motionerna har vägunderhållet eftersatts
på sätt som måste bedömas som allvarligt. Trafiksäkerhetsfrämjande
åtgärder exempelvis har inte kunnat utföras i tillnärmelsevis tillräcklig omfattning.
Den starka eftersläpning som uppkommit beträffande vissa slag av
underhållsåtgärder motiverar nu en kraftig insats, om inte en förstöring
skall ske av det kapital, som vårt befintliga vägnät representerar. I vissa avseenden
måste det också anses nödvändigt, att ombyggnad av vägar sker tidigare
än vad som förutsatts i flerårsplanerna, främst i fråga om vägar, som
är av särskild betydelse för skogsbrukets och industriens transporter.
De nuvarande bilskatteinkomsterna måste, såsom framgår av motionerna
I: 727 och II: 876, bedömas som otillräckliga för den nödvändiga intensifieringen
av vägunderhåll och vägbyggande. Utskottet anser det därför angeläget,
att nya medel i viss utsträckning ställs till förfogande för vägväsendet.
I propositionen har föreslagits höjning av bensinskatten med 5 öre per
liter. En sådan höjning skulle emellertid enligt utskottets mening innebära
en alltför hård belastning för bilismen och näringslivet särskilt i glesbygderna.
I motionerna I: 727 och II: 876 förordas höjning av bensinskatten med
3 öre per liter, varigenom ytterligare cirka 75 milj. kronor per år skulle tillföras
vägväsendet. Även en sådan höjning medför givetvis en ökad belastning.
Den är dock enligt utskottets mening ekonomiskt riktig med hänsyn
till den förbättring av vägstandarden, som härvid möjliggöres. En förbättrad
vägstandard betyder minskad förslitning av bilmaterialet och möjliggör
även i övrigt väsentliga besparingar i driftskostnaderna. Utskottet tillstyrker
sålunda motionsyrkandet om höjning av bensinskatten med 3 öre. Härav
framgår, att utskottet avstyrker motionerna I: 697 och II: 848 samt motionerna
I: 721 och II: 882 i den del här är i fråga.
I motionerna I: 727 och II: 876 förordas, att de ökade medel, som inflyter
genom den föreslagna bensinskattehöjningen, omedelbart skall tas i anspråk
för vägväsendet för vägunderhåll och vägbyggande i enlighet med vad som
anförts i motionerna. Utskottet tillstyrker även detta och understryker angelägenheten
av att härvid tillgängliga medel anvisas på lilläggsstat redan
för innevarande budgetår.»
dels ock ansett, att utskottet under punkterna A I 3) och B 12) bort hemställa,
att riksdagen måtte, i anledning av Ivungl. Maj:ts förslag
samt med bifall till motionerna 1:727 och 11:876 ävensom
104 Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år t961
med avslag å motionerna I: 697 och II: 848 samt I: 721 och
II: 882, samtliga motioner såvitt här är i fråga,
a) antaga följande
Förslag
till
Förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 7 april 1961
(nr 372) om bensinskatt
Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 7 april 1961 om bensinskatt
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
2 §•
Skatten utgår med trettiosex öre för liter.
Skatten beräknas — -—■ — av volymen.
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1962.
2. Den som icke är registrerad enligt 5 § skall erlägga lagerskatt för den
myckenhet bensin och andra jämlikt 1 § skattepliktiga varor han innehar
vid denna förordnings ikraftträdande med tre öre för liter, dock icke om
myckenheten sammanlagt understiger 2 500 liter.
Den som--— (= Kungl. Maj :ts förslag) ----- — i allmänhet.
b) i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om framläggande
av förslag till 1962 års riksdag om omedelbart ianspråktagande
av medel, som inflyter genom den under a) ovan förordade
höjningen av bensinskatten med 3 öre per liter, för
åtgärder för vägunderhållet, särskilt sådana som är angelägna
ur trafiksäkerhetssynpunkt, samt för ombyggnad av vägar,
som är av särskild betydelse för skogsbrukets och industriens
transporter, i enlighet med vad utskottet ovan anfört.
XXXI) av herrar Sundin och Vigelsbo, vilka
dels ansett, att det stycke i utskottets yttrande på s. 76, som börjar med
orden »Vad först» och slutar med orden »av bensinskatten», bort ha följande
lydelse:
»Vad först angår sistnämnda spörsmål vill utskottet erinra om att utredningen
rörande näringslivets lokalisering för närvarande har att pröva möjligheterna
av en utjämning av levnads- och produktionskostnaderna mellan
Norrland och övriga delar av landet. En sådan utjämning är givetvis av
största betydelse ur lokaliseringspolitisk synpunkt. Då förslag från nämnda
utredning emellertid inte ännu synes vara att förvänta, framstår det som
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961 103
nödvändigt, att särskilda åtgärder nu skyndsamt vidtas för en sådan kostnadsutjämning
och i varje fall till förhindrande av en ytterligare försämring
av kostnadsläget för Norrland vid en bensinskattehöjning. I motionerna
I: 711 och II: 855 förordas i detta syfte en sådan differentiering av bensinskatten,
att ett enhetligt försäljningspris på bensin kan hållas i hela landet.
En sådan differentiering av bensinskatten bör kunna uppnås antingen vid
det direkta skatteuttaget vid försäljningen eller genom restitutionsförfarande.
Utskottet tillstyrker sålunda motionsyrkandet.»
dels ock ansett, att utskottet under punkten B 2) bort hemställa,
att riksdagen måtte med bifall till motionerna I: 711 och
11:855 i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam
prövning och förslag rörande differentiering av bensinskatten
antingen vid det direkta skatteuttaget vid försäljningen
eller genom restitutionsförfarande, så att priset på bensin
kan hållas enhetligt i hela landet, i enlighet med vad utskottet
ovan anfört.
XXXII) av herrar Sundin och Vigelsbo, vilka ansett, att det stycke i utskottets
yttrande på s. 77, som börjar med orden »I likhet» och slutar med
orden »till motionerna», bort ha följande lydelse;
»I likhet med departementschefen anser utskottet att restitutionsfrågorna
bör avgöras i annat sammanhang. Utskottet förutsätter emellertid, att de i
motionerna ställda yrkandena härvid kommer att beaktas.»
Angående återhållsamhet med statsutgifterna
XXXIII) av herrar Hagberg, Yngve Nilsson, Magnusson i Borås och Björkman,
vilka under åberopande av innehållet i denna del i de likalydande motionerna
I: 721 av herr Hagberg m. fl. och II: 882 av herr Heckscher m. fl.
ansett, att utskottet bort under punkten B 6) hemställa,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa,
att redan under löpande budgetår sådana begränsningar göres
i utnyttjandet av beviljade anslag, att statens utgifter
minskas i den utsträckning som svarar mot i nyssnämnda
motioner föreslagna skattelättnader.
Angående punktskatterna
XXXIV) av herrar Hagberg, Spetz, Söderguist, Yngve Nilsson, Kollberg,
Gustafson i Göteborg, Magnusson i Borås och Björkman, vilka anfört och
hemställt följande:
I de likalydande motionerna I: 735 av herrar Stefanson och Gösta Jacobsson
samt II: 883 av herr Nordgren in. fl. har hemställts att riksdagen måtte
i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om skyndsam utredning rörande vilka
punktskatter som lämpligen bör avskaffas i samband med höjningen av omsättningsskatten.
Motionärerna erinrar om alt 1952 års kommitté för indi
-
106
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1961
rekta skatter i sitt betänkande rörande den statliga indirekta beskattningen
(SOU 1957:13) betonat det angelägna i att den indirekta beskattningen
gjordes likformig. Enligt kommitténs mening borde en vara inte beskattas
högre än en annan, om inte särskilda motiv för den högre beskattningen
förelåge. Kommittén förordade direkt ett slopande av ett flertal punktskatter
och ansåg beträffande andra som hade en relativt stor fiskal betydelse
att ett slopande av dessa borde övervägas i samband med att skattesatsen för
en eventuell allmän indirekt beskattning fastställdes. Motionärerna framhåller
att skälen för att slopa punktskatter, som inte är betingade av särskilda
omständigheter, är starkare i och med att omsättningsskatten höjes.
Med hänsyn särskilt till sistnämnda omständighet vill vi betona det angelägna
i att den allmänna skatteberedningen, som enligt sina direktiv har att
överse det nuvarande systemet av indirekta skatter, ägnar särskild uppmärksamhet
åt frågan i vad mån nu utgående punktskatter bör fortbestå vid sidan
av en generell indirekt beskattning.
Vi anser därför att utskottet under punkten B 20) bort hemställa,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte ge till
känna vad ovan anförts.
Särskilt yttrande
av herrar Hagberg, Spetz, Söderquist, Yngve Nilsson, Kollberg, Gustafson
i Göteborg, Magnusson i Borås och Björkman, vilka anfört följande:
»Vad gäller frågan om socialförsäkringarnas finansiering, vill vi erinra
om att den allmänna skatteberedningen enligt direktiven i samband med
översynen av skattesystemet även skall ingå på denna fråga. I detta sammanhang
vill vi framhålla, att ett fastare samband mellan ifrågavarande socialförsäkringars
förmåns- och avgiftssida synes önskvärt. Försäkringarnas sociala
karaktär motiverar å andra sidan en sådan utformning av finansieringen
att personer med mycket låga inkomster befrias från avgifter eller
erhåller nedsatt avgift. Det är emellertid naturligt att socialförsäkringarnas
finansiering awäges i samband med den samlade översynen av skattesystemet.
Att på förhand binda utredningen vid en viss lösning bör enligt vår
mening inte ifrågakomma.»
Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 611294