Bevillningsutskottets betänkande nr 74 år 1961

1

Nr 74

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning om brännoljeskatt,
m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 10 februari 1961 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 114, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till förordning
om brännoljeskatt.

Riksdagen har vid vårsessionen beslutat uppskjuta behandlingen av nämnda
proposition till höstsessionen.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

I propositionen föreslås en omläggning av beskattningen av motorbrännolja.
För närvarande erlägges skatten efter deklaration av ägarna av dieseldrivna
motorfordon. Beskattningsförfarandet ändras enligt förslaget så att
skatt som regel skall utgå redan vid oljebolagens försäljning av motorbrännolja
till bensinstationer eller direkt till motorfordonsägare. Endast för de
s. k. blandade förbrukarna, d. v. s. de som använder motorbrännolja både för
drift av motorfordon och för annat ändamål, t. ex. drift av traktor, bibehålies
det nuvarande deklarationsförfarandet.

I samband med omläggningen utformas beskattningen i anslutning till de
principer, som varit vägledande vid senare års lagstiftning på punktskatteområdet,
bl. a. genom anknytning till förordningen om förfarandet vid viss
konsumtionsbeskattning.

Omläggningen innebär en betydande förenkling av beskattningsförfarandet.
De skattskyldiga kommer sålunda att minska i antal från ca 25 000 till
drygt 3 000 och i huvudsak utgöras av — förutom oljebolagen — endast
de blandade förbrukarna. För det stora flertalet ägare av dieseldrivna fordon
kommer alltså skatteredovisningen i fortsättningen icke att innebära några
egentliga problem.

Fordonsägarnas skyldigheter inskränkes i stort sett till att bevara verifikationerna
på inköpt brännolja under två års tid ävensom att på anfordran
av kontrollstyrelsen tillhandahålla verifikationerna samt lämna uppgift
om brännoljeförbrukning och körd väglängd. Förbud stadgas för den

T Biliang till riksdagens protokoll 7 samt. Nr 74

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 74 år 1961

som icke äger särskild rätt därtill att använda obeskattad brännolja för drift
av motorfordon.

Förslaget möjliggör, trots lättnaderna för fordonsägarna, en tillfredsställande
skattekontroll.

Skatten på motorbrännolja utgör för närvarande 30 öre per liter. Den föreslås
i fortsättningen bli 27 öre per liter. I samband därmed slopas för normala
fall rätten till skattefria avdrag — för brännolja som använts för annat
ändamål än fordonets framförande — för den som köper oljan i beskattat
skick. Detta innebär att skattebelastningen genomsnittligt blir något lägre
än för närvarande. För de blandade förbrukarna avses dock skatten fortfarande
vara 30 öre, och rätten till skattefria avdrag bibehålies.

Omläggningen av beskattningen är avsedd att träda i kraft den 1 januari
1962. Den beräknas icke nämnvärt påverka statsverkets intäkter av brännoljeskatten.

Det ovannämnda författningsförslaget är av följande lydelse.

Förslag

till

förordning om brännoljeskatt

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Till staten skall i enlighet med bestämmelserna i denna förordning erläggas
särskild skatt (brännoljeskatt) för sådan till tulltaxenuinmer 27.10 B
hänförlig vara, som är ägnad att användas till motordrift och som icke är
skattepliktig enligt förordningen om bensinskatt. Vara, som nu sägs, benämnes
i det följande brännolja.

Skatt skall icke utgå för brännolja, som uppenbart är avsedd att förbrukas
för annat ändamål än drift av motor i motorfordon.

Med obeskattad brännolja avses i förordningen brännolja, för vilken
skattskyldighet icke inträtt innan den förvärvats.

Begreppet motorfordon har i denna förordning samma innebörd som i
vägtrafikförordningen.

2 §•

I fråga om skatt som skall utgå annorledes än vid införsel till riket är
kontrollstyrelsen beskattningsmyndighet. Därvid skall vad i förordningen
om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning är stadgat äga tillämpning.

Där skatt skall utgå vid införsel är generaltullstyrelsen beskattningsmyndighet.
Bestämmelserna i 46 § nyssnämnda förordning skola gälla jämväl
beträffande införsel.

3 §•

Den som inom riket tillverkar brännolja är, i den mån kontrollstyrelsen
icke annat medgiver, skyldig att vara registrerad hos kontrollstyrelsen (re -

Bevillningsutskottets betänkande nr 74 år 1961 3

gistrerad tillverkare) samt att för sådant ändamål göra anmälan till styrelsen.

Den som, utan att tillverka brännolja, från depå försäljer brännolja i större
omfattning må efter ansökan registreras hos kontrollstyrelsen (registrerad
leverantör). Om särskilda skäl därtill äro, må jämväl annan försäljare av
brännolja registreras såsom leverantör.

Den som förbrukar brännolja för såväl drift av motor i motorfordon som
annat ändamål må efter ansökan registreras hos kontrollstyrelsen (registrerad
förbrukare).

Om verkställd registrering skall kontrollstyrelsen utfärda bevis.

Inträder ändring i förhållande, varom uppgift lämnats i anmälan eller
ansökan, skall kontrollstyrelsen underrättas härom.

4 §•

Skattskyldighet föreligger, förutom i fall som i andra stycket c) sägs,
endast för den som är registrerad enligt 3 §.

Skattskyldigheten inträder

a) för registrerad tillverkare och registrerad leverantör då brännolja av
honom levereras till köpare, som icke är registrerad enligt 3 §, eller tages i
anspråk för annat ändamål än försäljning eller ock, vid avregistrering, ingår
i hans lager;

b) för registrerad förbrukare då obeskattad brännolja påfylles bränsletank
i motorfordon, vartill han är ägare, eller av honom överlåtes till den
som icke är registrerad enligt 3 § eller ock, vid avregistrering, ingår i hans
lager; samt

c) för den som icke är registrerad enligt 3 § då brännolja för hans räkning
införes till riket och då obeskattad brännolja påfylles bränsletank till
motorfordon, vartill han är ägare.

Med ägare av motorfordon avses i denna förordning den som är eller bör
vara antecknad i automobilregister såsom ägare av sådant fordon ävensom
ägare av motorfordon, som brukas enligt interimslicens eller saluvagnslicens.

5 §•

Skatten utgår med trettio öre för liter, dock att skatt, som erlägges av
tillverkare eller registrerad leverantör eller vid införsel, skall utgöra allenast
tjugusju öre för liter.

Skatten beräknas efter varans fakturerade volym. Kan skatten icke beräknas
på sådant sätt eller sker fakturering annorledes än enligt vedertagna
grunder, äger beskattningsmyndigheten fastställa grunder för beräkning av
volymen.

6 §•

Deklaration till kontrollstyrelsen skall, där ej styrelsen annat föreskriver,
avlämnas för varje kalenderkvartal, varunder skattskyldighet inträtt.

Deklaration skall insändas inom en månad efter varje beskattningsperiods
utgång. Kontrollstyrelsen äger medgiva, att deklaration må insändas senare
än nu sagts, dock inom tre månader efter utgången av den beskattningsperiod
deklarationen avser.

Har skattskyldighet inträtt enligt 4 § andra stycket c) och är kontrollstyrelsen
beskattningsmyndighet, äger styrelsen utan hinder av vad i denna
paragraf sägs föreskriva särskild tid för deklarationens insändande.

l-j- Dihang till riksdagens protokoll 1961. 7 samt. iVr 74

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 74 år 1961

7 §•

Registrerad tillverkare och registrerad leverantör må i deklaration göra
avdrag för brännolja, som

a) förvärvats för återförsäljning eller förbrukning i egen rörelse och för
vilken skattskyldighet tidigare inträtt,

b) återtagits i samband med återgång av köp,

c) av den skattskyldige eller för hans räkning utförts ur riket eller till
svensk frihamn,

d) försålts till den som enligt 8 § punkten 1, 2 eller 3 tulltaxeförordningen
äger åtnjuta tullfrihet för varor som införas till riket.

På särskild prövning av kontrollstyrelsen ankommer, huruvida och i vad
mån avdrag jämväl må göras för

a) brännolja, som den skattskyldige återtagit annorledes än i samband
med återgång av köp,

b) brännolja, vars försäljning förorsakat den skattskyldige förlust på
grund av bristande betalning från köparen.

8 §•

Registrerad förbrukare må efter särskild prövning av kontrollstyrelsen
erhålla avdrag för brännolja

a) för vilken skattskyldighet inträtt före eller vid förvärvet,

b) som använts för drift av tippnings- eller lastningsanordningar eller
eljest för annat ändamål än fordonets framförande.

9 §•

Nyttjas motor i motorfordon, som drives med brännolja, i mera avsevärd
omfattning för drift av tippnings- eller lastningsanordningar eller eljest
för annat ändamål än fordonets framförande och är fordonets ägare icke
registrerad förbrukare, äger han, om och i den mån kontrollstyrelsen prövar
skäligt, åtnjuta restitution för skatt på hrännolja, som förbrukats för
annat ändamål än fordonets framförande.

Restitution må ock, om och i den mån kontrollstyrelsen prövar skäligt, åtnjutas,
därest brännolja, för vilken skattskyldighet inträtt före eller vid förvärvet,
använts för annat ändamål än drift av motor i motorfordon och förbrukaren
icke är registrerad enligt 3 §.

Restitutionsbelopp, som avses i denna paragraf, utbetalas av kontrollstyrelsen
efter ansökan halvårsvis i efterskott. Närmare föreskrifter om restitution
varom nu är fråga meddelas av kontrollstyrelsen.

10 §.

Den som icke är registrerad enligt 3 § må ej utan särskilt medgivande
av kontrollstyrelsen förbruka obeskattad brännolja för drift av motor i
motorfordon.

11 §•

Ägare av brännoljedrivet motorfordon är skyldig att anskaffa verifikationer
på sina förvärv av brännolja. Verifikationerna skola bevaras under
två år efter utgången av det år de avse.

12 §.

Kungl. Maj :t må förordna, att ägare av brännoljedrivet motorfordon
skall vara pliktig att i den omfattning kontrollstyrelsen föreskriver på

Bevillningsutskottets betänkande nr 74 år 1961

5

motorfordonet på egen bekostnad enligt styrelsens anvisningar låta installera
särskilt mätinstrument för att underlätta skattekontrollen.

13 §.

Skattskyldig är pliktig att i andra avseenden än i 11 och 12 §§ omförrnälas
ställa sig till efterrättelse de föreskrifter rörande redovisning och
särskilda kontrollanordningar som kontrollstyrelsen finner erforderliga
för skattekontrollens utövande.

14 §.

Vad i förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning
och i 13 § denna förordning stadgas med avseende på kontroll hos skattskyldig
skall, ändå att skattskyldighet ej föreligger, äga motsvarande tilllämpning
i fråga om

a) ägare av brännoljedrivet motorfordon,

b) den som tillverkar, bearbetar, försäljer, distribuerar eller eljest innehar
brännolja,

c) den som idkar handel med vara, vilken användes vid framställning
eller distribution av brännolja,

d) den som i större omfattning avsänder eller låter avsända gods med
brännoljedrivet motorfordon eller förestår verksamhet för samordning av
yrkesmässig lastbilstrafik.

För kontroll som i första stycket sägs skall ägare av brännoljedrivet motorfordon
på anfordran av kontrollstyrelsen eller kontrolltjänsteman lämna
uppgift om brännoljeförbrukning och körd väglängd.

15 §.

Skatt, som skall utgå vid införsel till riket, erlägges i den ordning som
är föreskriven beträffande tull. Även i övrigt skall vad i gällande författningar
stadgas i fråga om tull i tillämpliga delar lända till efterrättelse beträffande
sådan skatt.

Brännolja skall med avseende å rätten till uppläggning å tullager likställas
med till riket inkommande tullbelagd vara i allmänhet.

16 §.

Har någon i strid med 10 § förbrukat obeskattad brännolja för drift av
motor i motorfordon dömes till dagsböter eller fängelse i högst ett år.

Den som förskyllt fängelse må, efter omständigheterna, dömas att gälda
straffskatt med högst tre gånger den skatt som belöper på den förbrukade
brännoljan.

Brott, som i första stycket sägs, må av åklagare åtalas allenast efter anmälan
av kontrollstyrelsen. Finnes förseelsen ursäktlig eller eljest ringa,
skall ej till straff dömas.

17 §.

Den som icke behörigen iakttager vad honom åligger enligt 11 § eller på
grund av föreskrifter som meddelats med stöd av förordnande enligt 12 §
dömes till dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

18 §.

Om ansvar i vissa fall för den, som i deklaration lämnat oriktig uppgift,
stadgas i skaltcslrafflagen.

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 74 år 1961

19 §.

Kungl. Maj :t äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga
föreskrifter.

1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1962. Förordningens
bestämmelser skola äga giltighet redan före ikraftträdandet med avseende
på åtgärder som erfordras för tillämpningen därefter.

2. Genom den nya förordningen upphäves förordningen den 21 maj 1954
(nr 260) om brännoljeskatt. Sistnämnda förordning skall dock alltjämt äga
tillämpning beträffande förhållanden som hänföra sig till tiden före den
1 januari 1962.

3. Den som vid den nya förordningens ikraftträdande bedriver verksamhet
som avses i 3 § första stycket skall, i den mån kontrollstyrelsen icke
annat beslutar, utan anmälan registreras hos kontrollstyrelsen från och
med den 1 januari 1962.

4. Den som icke registreras enligt 3 § från och med ikraftträdandet av
den nya förordningen skall erlägga lagerskatt för den myckenhet skattepliktig
brännolja han då innehar med tjugusju öre för liter, dock icke
om myckenheten understiger 400 liter.

Den som är skyldig erlägga lagerskatt skall senast den 31 mars 1962
till kontrollstyrelsen avlämna deklaration rörande sitt innehav av brännolja,
varvid tillika skall angivas den plats, där brännoljan förvarades. Samtidigt
med deklarationens avlämnande skall erläggas enligt deklarationen
upplupen skatt genom insättning å kontrollstyrelsens postgirokonto. I övrigt
skall med avseende på nu nämnd deklaration i tillämpliga delar gälla vad i
den nya förordningen stadgas rörande deklaration i allmänhet.

5. Det i 10 § stadgade förbudet skall icke gälla brännolja som innehades
vid tidpunkten för förordningens ikraftträdande.

6. I fråga om beskattningsperioder, som gå till ända under åren 1962 och
1963, skall den i 19 § första stycket förordningen om förfarandet vid viss
konsumtionsbeskattning angivna tidsfristen utgöra två år.

7. Förekommer i lag eller författning hänvisning till eller avses däri
eljest stadgande, som ersatts genom bestämmelse i den nya förordningen,
skall den bestämmelsen i stället tillämpas.

I detta sammanhang behandlar utskottet jämväl förslaget i propositionen
nr 188 om att skatten på motorbrännolja skall höjas med 4 öre per liter
fr. o. m. den 1 januari 1962 och att därmed sammanhängande ändringar skall
vidtagas i förordningen om brännoljeskatt. Förslaget utgör ett komplement
till den i propositionen nr 188 föreslagna höjningen av bensinskatten med 5
öre per liter, som utskottet behandlar i betänkande nr 79.

Till utskottet har hänvisats följande i anledning av propositionen nr 114
väckta motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 682 av herr Nyström m. fl. och II: 814
av herr Löfroth m. fl., vari hemställts, »att riksdagen vid behandlingen av
Kungl. Maj:ts proposition nr 114 måtte — för så vitt förslaget till ny bränn -

Bevillningsutskottets betänkande nr 74 år 1961

7

oljeskatteförordning godtages — besluta, att nu gällande skattefrihet för
brännolja avsedd för drift av i Sverige hemmahörande oregistrerade motorfordon
bibehålies; samt att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till
erforderlig lagtext»;

2) motionen II: 767 av herr Sundelin, vari hemställts att riksdagen måtte
lämna Kungl. Maj :ts proposition nr 114 utan bifall.

I detta sammanhang behandlar utskottet jämväl följande i anledning av
propositionen nr 188 väckta motioner, nämligen

I) de likalydande motionerna I: 697 av herr Stefanson m. fl. och II: 848
av herr Carlsson i Stockholm m. fl., vari bl. a. hemställts, att riksdagen icke
måtte vidtaga någon höjning av skatten på brännolja;

II) de likalydande motionerna I: 721 av herr Hagberg m. fl. och II: 882
av herr Heckscher in. fl., vari bl. a. hemställts, att riksdagen måtte avslå
Kungl. Maj:ts förslag att höja skatten på motorbrännolja med 4 öre per liter;
ävensom

III) de likalydande motionerna I: 727 av herr Ivar Johansson m. fl. och
II: 876 av herr Hedlund m. fl., vari bl. a. hemställts, att riksdagen måtte avslå
Kungl. Maj :ts förslag om höjning av brännoljeskatten.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna II: 767, II: 814, II: 848, II: 876 och II: 882.

Rörande motiveringen för det i propositionen nr 114 framlagda förslaget
hänvisar utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan
återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,
nämligen

I. Inledning, s. 8—10.

II. Historik, s. 11—12.

III. Gällande bestämmelser m. m., s. 12—14.

IV. Promemoria A, s. 14—18.

V. Yttrandena över promemoria A, s. 18—21.

VI. Promemoria B, s. 21—25.

VII. Remissyttrandena över promemoria B, s. 25—29.

VIII. Departementschefen, s. 29—40.

Motiveringen för det i propositionen nr 188 framlagda förslaget om höjning
av skatten på motorbrännolja återfinnes å s. 28—29 i sistnämnda proposition.

I anledning av propositionen nr 114 har till utskottet ingivits en skrivelse
från kungl. järnvägsstgrelsen. Vidare har Svenska omnibusägareförbundet
ingivit en skrivelse i anledning av propositionen nr 188.

Av innehållet i de föreliggande motionerna må här återges
följande.

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 74 år 1961

I de likalydande motionerna I: 682 och II: 81b framhålles, att författningsförslaget
i propositionen nr 114 icke stadgar den begränsning i skatteplikten,
som gällande brännoljeskatteförordning innehåller i avseende på annat motorfordon
än sådant, som är registrerat eller nyttjas enligt interimslicens eller
saluvagnslicens. Medan sålunda enligt gällande förordning skatt ej utgår
för brännolja avsedd för drift av oregistrerat motorfordon, som användes
uteslutande inom sådant i 77 § c) vägtrafikförordningen angivet område eller
för vilket vederbörlig dispens från registreringsskyldighet meddelats, innebär
författningsförslaget en utsträckning av skatteplikten även till brännolja
använd för dessa motorfordon. De motorfordon, som avses i 77 § vägtrafikförordningen,
är dels »motordrivna fordon eller släpfordon, som tillhöra
staten och äro tillverkade för särskilda militära ändamål», dels ock —• och
det är för denna kategori den föreslagna skalteskärpningen skulle bli av väsentlig
ekonomisk betydelse — »motordrivna fordon eller släpfordon, som
användas uteslutande inom järnvägs- eller fabriksområde eller inhägnat
tävlingsområde eller annat dylikt inhägnat område». Som exempel på fordon,
för vilkas drift beskattad brännolja enligt förslaget skulle behöva användas,
kan nämnas de tunga truckar, som används inom gruvområden, vid kraftverksbyggen,
flygfältsbyggen och liknande anläggningar. Förbrukningen av
brännolja för fordon av detta slag lär vara betydande, särskilt som användningen
av tunga dieseltrucltar vid detta slags arbeten på senare år alltmer utvidgats.

Motionärerna framhåller vidare, att de fordon, varom här är fråga, regelmässigt
inte utan registrering må användas på allmän väg eller eljest utanför
inhägnat område. Motivet för brännoljebeskattningen, nämligen att de
som nyttjar vägarna bör bidraga till vägväsendets finansiering, ger därför
ingen grund för beskattning av brännolja, använd för driften av dessa fordon.
Att de inte undantagits i propositionen synes närmast bero på ett i
sammanhanget förklarligt förbiseende, eftersom skattefriheten för brännolja
använd för i 77 § vägtrafikförordningen avsett fordon endast motsättningsvis
kan utläsas ur gällande brännoljeskatteförordning. Att en utvidgning
av det skattepliktiga området i detta hänseende ej är åsyftad med det
nu föreliggande författningsförslaget synes även kunna utläsas ur 4 § sista
stycket, där stadgandet om vem som skall anses som ägare av motorfordon
formulerats så, att det icke kan äga tillämpning på ägare av oregistrerat
fordon.

Som motivering för yrkandet om avslag på förslaget om höjning av skatten
på brännolja anföres i de likalydande motionerna 1: 697 och II: 848 bl. a.,
att höjningen av skatterna på drivmedlen skulle innebära en prisfördyring
av 6,4 procent. Med hänsyn till transportkostnadernas speciella genomslagskraft
på den allmänna kostnadsnivån med åtföljande negativa följdverkningar
måste en stegring av drivmedelskostnaderna anses som synnerligen
allvarlig. Det ligger i sakens natur att skattehöjningen hårdast skulle drabba
glesbygderna, framför allt Norrland, med det av avstånden betingade star -

Bevillningsutskottets betänkande nr 7b år 1961 9

ka beroendet av landsvägstransporter med personbilar, lastbilar och bussar.
Motionärerna framhåller därjämte, att det i och för sig inte kan vara fel, om
man lyckas uppnå ett relativt förbilligande av drivmedlen. Det allmänna
budgetläget har vidare undergått en markant förbättring främst till följd av
stegringen av skatteunderlaget. Bärande statsfinansiella motiv att genomföra
skattehöjningen kan därför inte anföras.

I de likalydande motionerna I: 721 och II: 882 framhåller motionärerna,
att den i propositionen nr 188 förordade höjningen av bensin- och brännoljeskatten
endast har motiverats med att det icke bör ifrågakomma att motorbränslena
»förbilligas relativt» i förhållande till den varubeskattade konsumtionen.
Det förhållandet att prisnivån allmänt höjes genom den ökade
omsättningsskatten kan dock enligt motionärernas mening icke åberopas
som skäl för en höjning av skattenivån för motorbränslena. Det finns icke
någon en gång för alla fastställd relation mellan skatten på konsumtionsvaror
och på motorbränslen. Så länge beskattningen av bensin och motorbrännolja
fortfarande i sin helhet sker i särskild ordning vid sidan av den
allmänna varuskatten, bör dess storlek bestämmas med hänsyn till vad det
ordinarie vägbyggnadsprogrammet fordrar. Någon diskussion om behov av
ytterligare medel för vägar eller för bilismens andra egna ändamål föres ej
i propositionen. Motionärerna anser det av denna anledning uteslutet att
godtaga den förordade skattehöjningen. Därutöver tillkommer att en ökad
bensin- och brännoljeskatt mycket snabbt slår igenom i ökade kostnader -—
och därigenom i högre varupriser — för alla de företagare och enskilda som
i sin rörelse eller förvärvsverksamhet utnyttjar bil eller traktor. Särskilt
hårt träffas landsbygdens befolkning, framför allt i de glesbebyggda trakterna,
där bilen ofta är nödvändig för arbetstagaren för färd till arbetet och
för invånarna i allmänhet för att nå närmaste tätort.

Motionärerna i de likalydande motionerna I: 727 och II: 876 anför, att en
höjning av brännoljeskatten inte bör ske, enär en sådan höjning skulle medföra
en alltför hård kostnadsbelastning för den tyngre lastbilstrafiken och
vissa andra delar av näringslivet.

Till stöd för yrkandet om avslag på förslaget i propositionen nr 114 anför
motionären i motionen II: 767 i huvudsak följande. Enligt en vid årsskiftet
1959/60 verkställd utredning beräknades att beståndet av brännoljedrivna
traktorer i vårt land uppgick till ca 60 000 och att antalet s. k. entreprenadmaskiner
vid samma tillfälle utgjorde ca 8 000, vartill kommer ett obekant
antal s. k. dumpers (stenröjningsvagnar). Ett betydande antal av dessa
fordon och maskiner ägs av företag och personer, som jämväl är laslbilsägare
och vilka därför är att hänföra till kategorien blandade förbrukare. Den i
propositionen beräknade reduceringen av antalet skattskyldiga i samband
med den föreslagna ordningens genomförande måste mot bakgrunden härav
le sig såsom absolut tagen i överkant. Det framstår såsom mera antagligt att
antalet s. k. blandade förbrukare ej kommer alt understiga 10 000, och där -

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 74 dr 1961

med kommer den förenkling av beskattningsförfarandet som åsyftas inte att
ernås. Härtill kommer att ej heller den föreslagna nya ordningen på ett tillfredsställande
sätt kommer att erbjuda erforderliga kontrollmöjligheter över
att obeskattad olja icke kommer att användas för motorfordonsdrift. Möjligheterna
för illojala fordonsägare att jämväl i fortsättningen undandraga
staten skatt synes således ej reducerade genom det föreslagna skattesystemet.

I propositionen uttalas att ett i sammanhanget påtänkt system med förhöjd
fordonsskatt för brännoljedrivna motorfordon, vilket system vore enkelt
till sin utformning samt lätt att administrera och kontrollera, för närvarande
icke kan förordas bl. a. enär frågan om den framtida utformningen
och avvägningen av vägtrafikbeskattningen är under 1953 års trafikutrednings
prövning. Enär det i propositionen förordade skattesystemet synes
behäftat med väsentliga brister ur kontroll- och redovisningssynpunkt, talar
starka skäl för att det inom 1953 års trafikutredning pågående arbetet
med vägtrafikbeskattningsfrågorna bör avvaktas, innan riksdagen tar ställning
till frågan om en omläggning av brännolj ebeskattningen över huvud
taget.

Utskottet

I propositionen nr 114 föreslås en omläggning av beskattningen av motorbrännolja
i avsikt att åstadkomma en förenkling av beskattningsförfarandet.
Enligt nuvarande bestämmelser erlägges skatten kvartalsvis efter deklaration
av den, som är registrerad som ägare till brännoljedrivet motorfordon,
men enligt Kungl. Maj :ts förslag skall skattskyldighet — liksom fallet
är med skatten på bensin — -som regel inträda redan vid oljebolagens
försäljning av motorbrännolja till bensinstationer eller direkt till fordonsägare.
För s. k. blandade förbrukare, d. v. s. de som använder motorbrännolja
både för drift av motorfordon och för annat ändamål, bibehålies dock
det nuvarande deklarationsförfarandet. Skatten på motorbrännolja, som för
närvarande utgör 30 öre per liter, föreslås i propositionen bli 27 öre per liter.
I samband därmed slopas i normalfallen rätten till skattefria avdrag
för brännolja, som användes för annat ändamål än fordonets framförande.
De blandade förbrukarna föreslås fortfarande skola erlägga skatt efter 30
öre per liter, varvid dock rätten till skattefria avdrag bibehålies. Omläggningen
av beskattningen är avsedd att träda i kraft den 1 januari 1962 och
beräknas inte nämnvärt påverka statsverkets intäkter av brännoljeskatten.

Utskottet behandlar i detta sammanhang även förslaget i propositionen
nr 188 om höjning av skatten på motorbrännolja med fyra öre per liter.
Sistnämnda förslag utgör en integrerande del av den förordade omfördelningen
av skattebördan från direkt till indirekt beskattning i samband med
förslaget om lättnader i inkomstbeskattningen för små och medelstora inkomsttagare.

Bevillningsutskottets betänkande nr 74 år 1961 11

I den i anledning av propositionen nr 114 väckta motionen II: 767 hemställes
om avslag på förslaget till omläggning av brännoljebeskattningen.
Motionären finner förslaget behäftat med väsentliga brister ur kontroll- och
redovisningssynpunkt och anser att resultatet av 1953 års trafikutrednings
arbete bör avvaktas, innan ställning tas till frågan om en omläggning av
beskattningen.

Erfarenheterna av det nuvarande beskattningssystemet visar att det är
synnerligen angeläget, att bestämmelserna om beskattningen av motorbrännolja
snarast erhåller en mer ändamålsenlig utformning. Av de utredningar,
som legat till grund för förslaget i propositionen framgår, att det för närvarande
inte torde vara möjligt att helt omlägga brännoljebeskattningen efter
samma principer, som gäller för bensinbeskattningen. Det stora flertalet
ägare av brännoljedrivna motorfordon kommer emellertid genom den föreslagna
utformningen av beskattningen att kunna inköpa motorbrännolja i
beskattat skick och helt befrias från deklarationsskyldighet. Samtidigt underlättas
skattekontrollen avsevärt och begränsas i huvudsak till dem, som
skall vara registrerade hos kontrollstyrelsen. Utskottet är medvetet om att
antalet blandade förbrukare sannolikt kommer att bli icke obetydligt större
än som angivits i propositionen, även om det inte är troligt att antalet blir
så stort som uppgivits i motionen II: 767. Även genom den föreslagna omläggningen
av beskattningen kommer mindre nogräknade förbrukare fortfarande
att ha vissa möjligheter att undandraga sig skattebetalning åtminstone
för en del av sin förbrukning. Genom det minskade antalet skattskyldiga
och genom att förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning
föreslås skola bli tillämplig i fråga om brännoljebeskattningen
torde man emellertid kunna förvänta att möjligheterna till en effektiv kontroll
för att förhindra skatteundandragande kommer att i avsevärd mån
förbättras. Fördelarna med propositionsförslaget är emellertid enligt utskottets
mening så betydande, att utskottet anser sig böra tillstyrka, att en omläggning
av beskattningen genomföres efter de riktlinjer, som uppdragits i
propositionen nr 114. Av det anförda framgår att utskottet inte kan tillstyrka
bifall till avslagsyrkandet i motionen II: 767.

Som ovan nämnts åvilar enligt nuvarande bestämmelser i 1954 års förordning
om brännoljeskatt skattskyldighet den, som är registrerad som ägare
till brännoljedrivet motorfordon. Enligt propositionen skall skatt utgå
för brännolja, som är ägnad att användas för motordrift, men icke för
brännolja, som uppenbart är avsedd att förbrukas för annat ändamål än
drift av motor i motorfordon. Begreppet motorfordon har därvid samma innebörd
som i vägtrafikförordningen.

I de i anledning av propositionen nr 114 väckta likalydande motionerna
I: 682 och II: 814 har hemställts om sådan ändring av förslaget till förordning
om brännoljeskatt, att nu gällande skattefrihet för brännolja avsedd
för drift av i Sverige hemmahörande icke registrerade motorfordon bibehålles.
Motionärerna åsyftar härvid i främsta rummet truckar och andra

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 74 år 1961

motordrivna fordon, som användes inom gruvområden samt vid kraftverksoeh
flygfältsbyggen eller liknande anläggningar.

Såsom motionärerna framhållit kan den föreslagna författningstexten
möjligen tolkas så, att ägare av vissa icke registrerade motorfordon, som
för närvarande inte är underkastade skattskyldighet, kommer att bli beskattade
för den brännolja, som förbrukas vid driften av dessa fordon,
lvungl. Maj:ts förslag syftar i princip endast till en teknisk omläggning av
beskattningen för att uppnå förenklingar i beskattningsförfarandet. Enligt
utskottets mening bör om möjligt undvikas att skatteskärpningar inträder
för vissa grupper. Då de fordon det här är fråga om inte användes på vägar
eller eljest utanför helt eller delvis inhägnade områden bör brännolja, som
förbrukas vid drift av ifrågavarande fordon, alltjämt vara undantagen från
beskattningen. I förtydligande syfte bör därför i författningen intagas en
bestämmelse om att till motorfordon i brännoljeskatteförordningens mening
icke hänföres i 77 § vägtrafikförordningen angivna fordon. Utskottet
förordar för sin del, att ett stadgande av denna innebörd införes i 1 § sista
stycket i förslaget till förordning om brännoljeskatt. Därigenom torde syftet
med yrkandet i de likalydande motionerna 1:682 och 11:814 vara tillgodosett.

Enligt propositionsförslaget kommer flertalet bussföretag att kunna inköpa
motorbrännolja efter den lägre skattesatsen. Järnvägsstyrelsen har i
en till utskottet ingiven skrivelse framhållit, att den föreslagna omläggningen
av beskattningen kommer att föranleda, att statens järnvägar, som förbrukar
brännolja såväl vid drift av motorfordon som vid järnvägs- och tågfärjedrift,
måste registreras som blandad förbrukare och på grund därav
erlägga skatt efter den högre skattesatsen för den brännolja, som användes
vid drift av motorfordon. I skrivelsen framhålles vidare att statens järnvägars
biltrafik konkurrerar med den privata busstrafiken, som till övervägande
delen omfattar företag, som kommer att erlägga brännoljeskatt efter
den lägre skattesatsen. Den omständigheten att statens järnvägars biltrafik
får erlägga skatt efter den högre skattesatsen medför, att statens järnvägars
biltrafik kommer att belastas med en kostnad av i runt tal 600 000 kr.
per år vid nuvarande förbrukning av motorbrännolja i jämförelse med om
skatt finge erläggas efter den lägre skattesats, som andra bussföretag kommer
i åtnjutande av.

Utskottet vill till en början erinra om att innevarande års vårriksdag beslutat
att för budgetåret 1961/62 anvisa ett anslag å 2 milj. kr. för stödjande
av linjetrafik med buss på landsbygden. Statsbidrag skall emellertid inte
utgå till sådan linjetrafik, som bedrives av statlig myndighet eller eljest av
företag, som helt eller delvis äges av staten. Enligt utskottets mening bör
vid en teknisk omläggning av beskattningen såvitt möjligt beaktas, att rubbningar
inte sker i nu rådande konkurrensförhållanden. Utskottet har därför
ansett sig böra undersöka om det är skattetekniskt möjligt att inom ramen
för det framlagda förslaget utforma bestämmelserna så, att mera väsentliga
ojämnheter i skattebelastningen olika företag emellan inte upp -

Bevillningsutskottets betänkande nr 74 år 1961 13

kommer. Detta syfte skulle kunna vinnas, om kontrollstyrelsen gives möjlighet
att, därest särskilda förhållanden föranleder därtill, medgiva registrerad
förbrukare, vilkens förbrukning av brännolja för drift av motorfordon
är av betydande omfattning, rätt att erlägga skatt efter den lägre skattesatsen.
Ett dylikt stadgande bör lämpligen införas i 5 § i författningsförslaget.
Självfallet skall sådan registrerad förbrukare, som erhållit kontrollstyrelsens
medgivande att erlägga skatt efter den lägre skattesatsen, även i övrigt
jämställas med förbrukare, som inköper brännolja i beskattat skick, och
således inte äga rätt till skattefria avdrag för den motorbrännolja, som användes
för annat ändamål än framförande av motorfordon.

Gällande förordning om brännoljeskatt innehåller inga bestämmelser om
avdrag för motorbrännolja, som förbrukats för ändamål, som inte har direkt
samband med fordonets framförande. Då skatt enligt nuvarande lagstiftning
skall utgå endast för den kvantitet brännolja, som användes för
framdrivande av motorfordon, framräknas den skattepliktiga kvantiteten
för varje fordon genom att från den kvantitet, som påfyllts fordonets bränsletank,
dragés den kvantitet, som kan beräknas ha förbrukats för andra ändamål
än fordonsdriften.

I 8 § förslaget till förordning om brännoljeskatt bär intagits bestämmelser
om de skattefria avdrag, som registrerad förbrukare äger åtnjuta efter
särskild prövning av kontrollstyrelsen. Därvid har avsikten varit att lagfästa
gällande rättspraxis rörande skattefrihet för brännolja, som påfyllts
fordonets bränsletank men som förbrukats för annat ändamål än fordonets
framförande, exempelvis för drift av tippnings- och lastningsanordningar.
Författningstexten har emellertid fått en sådan utformning, att avdrag även
kan ifrågalcomma för brännolja, som använts för drift av fordonsmotor för
varmkörning eller tomgångskörning av fordonet. Enligt nuvarande rättspraxis
(RÅ 1955 ref. 47) föreligger, såsom jämväl framgår av propositionen,
skattskyldighet för brännolja, som förbrukats för sistnämnda ändamål.
Med hänsyn till de praktiska tillämpningssvårigheterna torde det inte vara
lämpligt att ytterligare utvidga rätten till skattefria avdrag. Enligt utskottets
mening är det heller inte ur administrativ synpunkt ändamålsenligt att
medgiva rätt till skattefria avdrag, då förbrukningen av brännolja för annat
ändamål än fordonets framförande är av allenast ringa omfattning. På
grund härav förordar utskottet en komplettering av bestämmelserna i 8 §
författningsförslaget, så att avdrag icke erhålles för motorbrännolja, som
förbrukats vid varmkörning och tomgångskörning av motor i motorfordon
eller när förbrukningen för annat ändamål än fordonets framförande varit
ringa.

De delar av Kungl. Maj :ts förslag i propositionen nr 114, som icke ovan
berörts, anser sig utskottet böra biträda.

Slutligen har utskottet att behandla det i propositionen nr 188 framlagda
förslaget om höjning av skatten på motorbrännolja med 4 öre per liter
fr. o. in. den 1 januari 1962. Vad i övrigt föreslagits i nämnda proposition
behandlas av utskottet i betänkande nr 79.

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 74 år 1961

I de inbördes likalydande motionerna I: 697 och II: 848, I: 721 och II: 882
samt I: 727 och II: 876 har bl. a. hemställts om avslag på förslaget om höjning
av brännoljeskatten.

I skilda sammanhang har utskottet under senare år i anledning av väckta
motioner med yrkanden om sänkning av skatten på motorbrännolja kunnat
konstatera, att den tyngre yrkesmässiga biltrafiken har att kämpa med stora
ekonomiska svårigheter. En av 1953 års trafikutredning förra året verkställd
undersökning rörande bussföretagens ekonomi bekräftar detta för
busstrafikens del. Som tidigare nämnts har statsmakterna till följd härav
för innevarande budgetår lämnat visst stöd till linjetrafik med buss på landsbygden.
Den föreslagna höjningen av skatten på motorbrännolja skulle otvivelaktigt
medföra en betydande kostnadsbelastning för den tyngre dieseldrivna
trafiken och även vissa andra delar av näringslivet samt i väsentlig mån
förringa värdet av det stöd, som redan lämnats busstrafiken. Med hänsyn
härtill och då det ur statsfinansiell synpunkt inte föreligger behov av denna
inkomstökning, anser sig utskottet icke kunna tillstyrka bifall till propositionen
nr 188 i vad avser höjning av skatten på motorbrännolja. Utskottet
tillstyrker således avslagsyrkandet i motionerna I: 697 och II: 848, I: 721
och II: 882 samt I: 727 och II: 876.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen,

1) med bifall till de inbördes likalydande motionerna I:
697 av herr Stefanson m. fl. och II: 848 av herr Carlsson i
Stockholm m. fl., I: 721 av herr Hagberg m. fl. och II: 882
av herr Heckscher m. fl. samt I: 727 av herr Ivar Johansson
m. fl. och II: 876 av herr Hedlund m. fl., samtliga motioner
i vad desamma avser brännoljeskatten, måtte avslå Kungl.
Maj :ts i propositionen nr 188 framlagda förslag om höjning
av skatten å motorbrännolja;

2) med förklarande att Kungl. Maj :ts proposition nr 114
icke kunnat av riksdagen oförändrad bifallas och i anledning
av de likalydande motionerna I: 682 av herr Nyström
m. fl. och II: 814 av herr Löfroth m. fl. samt med avslag å
motionen II: 767 av herr Sundelin, måtte antaga det vid propositionen
fogade förslaget till förordning om brännoljeskatt
med de ändringar, att 1, 5 och 8 §§ erhåller följande såsom
utskottets förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag
1 §•

Till staten---följande bränn olja.

Skatt skall —---i motorfordon.

Med obeskattad---den för värvats.

Utskottets förslag

1 §•

Till staten---följande bränn olja.

Skatt skall--— i motorfordon.

Med obeskattad —---den för värvats.

15

Bevillningsutskottets betänkande nr 74 år 1961

Kungl. Maj:ts förslag

Begreppet motorfordon har i denna
förordning samma innebörd som i
vägtrafikförordningen.

5 §■

Skatten utgår —--för liter.

Skatten beräknas---av voly men.

8 §•

Registrerad förbrukare må efter
särskild prövning av kontrollstyrelsen
erhålla avdrag för brännolja

a) för vilken skattskyldighet inträtt
före eller vid förvärvet,

b) som använts för drift av tippnings-
eller lastningsanordningar eller
eljest för annat ändamål än fordonets
framförande.

Utskottets förslag

Begreppet motorfordon har i denna
förordning samma innebörd som i
vägtrafikförordningen, dock att till
motorfordon ej hänföras sådana fordon,
som på grund av stadgande i 77
§ sistnämnda förordning eller beslut,
som i samma författning srum avses,
icke skolat upptagas och redovisas i
bilregister.

5 §.

Skatten utgår---för liter.

Därest särskilda förhållanden det
föranleda, äger kontrollstyrelsen medgiva,
att skatt skall erläggas med allenast
tjugusju öre för liter även av
registrerad förbrukare, om dennes
förbrukning av brännolja för drift av
motor i motorfordon är av betydande
omfattning.

Skatten beräknas — ---av voly men.

8 §.

Registrerad förbrukare må efter
särskild prövning av kontrollstyrelsen
erhålla avdrag för brännolja

a) för vilken skattskyldighet inträtt
före eller vid förvärvet,

b) som i ej endast ringa omfattning
använts för drift av tippningseller
lastningsanordningar eller eljest
för annat ändamål än fordonets
framförande, dock att avdrag icke
må medgivas för tomgångskörning eller
varmkörning av motor i motorfordon.

B. att de likalydande motionerna I: 682 av herr Nyström
m. fl. och II: 814 av herr Löfroth m. fl. måtte, i den mån de
icke kan anses besvarade genom vad utskottet ovan hemställt,
av riksdagen lämnas utan åtgärd.

Stockholm den 30 november 1961

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 74 år 1961

Närvarande:

vid behandlingen av propositionen nr 114

från första kammaren: herrar John Ericsson, Jansson, Spetz, fröken
Ranmark, herrar Gustaf Elofsson*, Söderquist, Yngve Nilsson, Wärnberg,
Tage Johansson och Gösta Jacobsson; samt

från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Allard, Kollberg,
Kärrlander, Vigelsbo, Gustafson i Göteborg, Asp, Andersson i Essvik, Stiernstedt*
och Björkman;

vid behandlingen av propositionen nr 188 i vad densamma avser skattesatsen
å brännolja

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar Eriksson,
Jansson*, Spetz, fröken Ranmark, herrar Söderquist, Yngve Nilsson,
Wärnberg och Sundin; samt

från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Kollberg, Kärrlander,
Vigelsbo, Gustafson i Göteborg, Magnusson i Borås, Asp, Andersson i
Essvik, fru Holmqvist och herr Björkman.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Jansson, fröken Ranmark, herrar
Wärnberg, Brandt i Aspabruk, Kärrlander, Asp, Andersson i Ess vik och
fru Holmqvist, vilka

dels ansett att utskottets yttrande bort ha följande lydelse:

»I propositionen---(= utskottet s. 10 rad 20 uppifrån—s. 14 rad 3

uppifrån)-----av brännoljeskatten.

De i propositionen nr 188 föreslagna höjningarna av drivmedelsskatterna
får ses som ett komplement till den allmänna varubeskattningen. Departementschefen
erinrar i propositionen om att bensin- och motorbrännoljebeskattningen
varit oförändrad sedan 1958 samtidigt som flertalet andra varuslag
belagts med varuskatt från och med den 1 januari 1960. Utskottet delar
departementschefens uppfattning att det med hänsyn härtill inte bör ifrågakomma,
att motorbränslena vid en höjning av den allmänna varuskatten förbilligas
relativt sett ännu mera i förhållande till den varubeskattade konsumtionen.

I sitt betänkande nr 79 har utskottet tillstyrkt Kungl. Maj :ts förslag om
höjning av den allmänna varuskatten och bensinskatten. Utskottet har därvid
framhållit, att det av samhällsekonomiska skäl inte bör ifrågakomma
att vidga ramen för skatteomläggningen så, att de inflationistiska tendenserna
i samhällsekonomin förstärks. Den ram för skattesänkning och andra
lättnader — 300 milj. kronor — som departementschefen angivit i propositionen,
bör därför enligt utskottets mening inte nämnvärt överskridas. Om någon
höjning inte vidtages av skatten på motorbrännolja, kommer detta att
medföra ett ytterligare inkomstbortfall av ca 20 milj. kronor.

Bevillningsutskottets betänkande nr 7\ år 1961 17

Skatten på motorbrännolja utgör för närvarande 30 öre per liter. Såsom
ovan nämnts föreslås i propositionen nr 114, vilken framlades innan den i
proposition nr 188 föreslagna höjningen var aktuell, att skatten skall sänkas
till 27 öre för liter för den, som inköper oljan i beskattat skick, dock
utan nuvarande rätt till skattefria avdrag. För de s. k. blandade förbrukarna,
vilkas antal kommer att minska betydligt, föreslås i nämnda proposition,
att skatten skall utgå med 30 öre per liter med bibehållen rätt till
skattefria avdrag. Kungl. Maj:ts förslag i propositionen nr 188 jämfört med
förslaget i propositionen nr 114 innebär således att skatten blir 31 öre resp.
34 öre. I realiteten föranleder förslagen endast en skattehöjning med ett öre
per liter för åtskilliga förbrukare, nämligen för alla dem — däribland flertalet
bussägare — som nu inte erhåller skattefria avdrag. Även för ett antal
förbrukare, som för närvarande erhåller skattefria avdrag, blir skatteskärpningen
avsevärt mindre än fyra öre per liter.

Enligt utskottets mening bör en höjning av bensinskatten även föranleda
en i stort sett motsvarande skärpning av skatten på motorbrännolja för att
förhindra snedvridning i nuvarande konkurrensförhållanden. Det eventuella
stöd, som den tyngre yrkesmässiga trafiken kan vara i behov av, bör, såsom
utskottet tidigare i andra sammanhang framhållit, inte ges beskattningsvägen
utan i annan ordning.

Av anförda skäl anser sig utskottet inte kunna bifalla avslagsyrkandet i
motionerna I: 697 och II: 848, I: 721 och II: 882 samt I: 727 och II: 876 utan
tillstyrker Kungl. Majts förslag om höjning av skatten på motorbrännolja
med fyra öre per liter. Detta föranleder ändring i 5 § och i punkten 4 av
ikraftträdandebestämmelserna i det i propositionen nr 114 framlagda förslaget
till förordning om brännoljeskatt.»

dels ock ansett att utskottet bort hemställa,

A. att riksdagen — med avslag å de inbördes likalydande
motionerna 1:697 av herr Stefanson m. fl. och 11:848 av
herr Carlsson i Stockholm m. fl., I: 721 av herr Hagberg m. fl.
och II: 882 av herr Heckscher m. fl. samt I: 727 av herr Ivar
Johansson in. fl. och 11:876 av herr Hedlund m. fl., samtliga
motioner i vad desamma avser brännoljeskatten, och
med bifall till Kungl. Maj :ts proposition nr 188 i vad den avser
höjning av skatten å motorbrännolja samt med förklarande
att Kungl. Maj :ts proposition nr 114 icke kunnat av riksdagen
oförändrad bifallas och i anledning av de likalydande
motionerna I: 682 av herr Nyström in. fl. och II: 814 av herr
Löfroth in. fl. samt med avslag å motionen II: 767 av herr
Sundelin — måtte antaga det vid propositionen fogade förslaget
till förordning om brännoljeskatt med de ändringar,
att 1, 5 och 8 §§ samt ikraftträdandebestämmelserna erhåller
följande såsom reservanternas förslag betecknade lydelse: -

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 74 år 1961

Utskottets förslag
1 §•

Till staten---(= utskottet s.

ifrån) —--i bilregister.

5 §•

Skatten utgår med trettio öre för
liter, dock att skatt, som erlägges av
tillverkare eller registrerad leverantör
eller vid införsel, skall utgöra allenast
tjugusju öre för liter.

Därest särskilda förhållanden det
föranleda, äger kontrollstyrelsen
medgiva, att skatt skall erläggas med
allenast tjugusju öre för liter även
av registrerad förbrukare, om dennes
förbrukning av brännolja för drift av
motor i motorfordon är av betydande
omfattning.

Skatten beräknas —--(== utsk

ifrån)---— i motorfordon.

Reservanternas förslag
1 §•

14 rad 5 nedifrån—s. 15 rad 9 upp5
§•

Skatten utgår med trettiofyra öre
för liter, dock att skatt, som erlägges
av tillverkare eller registrerad leverantör
eller vid införsel, skall utgöra
allenast trettioett öre för liter.

Därest särskilda förhållanden det
föranleda, äger kontrollstyrelsen
medgiva, att skatt skall erläggas med
allenast trettioett öre för liter även
av registrerad förbrukare, om dennes
förbrukning av brännolja för drift av
motor i motorfordon är av betydande
omfattning.

ttet s. 15 rad 21 uppifrån—rad 9 ned -

1. Denna förordning — — — (= propositionen)---januari 1962.

4. Den som icke registreras enligt 4. Den som icke registreras enligt
3 § från och med ikraftträdandet av 3 § från och med ikraftträdandet av
den nya förordningen skall erlägga den nya förordningen skall erlägga
lagerskatt för den myckenhet skatte- lagerskatt för den myckenhet skattepliktig
brännolja han då innehar med pliktig brännolja han då innehar med
tjugusju öre för liter, dock icke om trettioett öre för liter, dock icke om
myckenheten understiger 400 liter. myckenheten understiger 400 liter.

Den som---(= propositionen) — — — stället tillämpas.

B. att de---(= utskottet s. 15 rad 7—4 nedifrån)

---utan åtgärd.

Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

611180