Bevillningsutskottets betänkande nr 70 år 1961
1
Nr 70
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion
om förenklade regler för deklarations- och taxeringsförfarandet.
I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion,
I: 38, av herr Spetz har hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj :t framhålla vikten av att vid pågående översyn av skattesystemet
största hänsyn tages till möjligheten av förenklingar i deklarations-
och taxeringsförfarandet, varvid frågan om avdragsrätt särskilt ägnas
uppmärksamhet».
I enlighet med utskottets hemställan i memorial nr 66 har riksdagen vid
vårsessionen beslutat att uppskjuta behandlingen av den föreliggande motionen
till innevarande års höstsession.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen.
I motionen uttalas inledningsvis att reglerna för avdragsrätt vid beskattningen
tillhör det som den skattskyldige har svårast att förstå och som
vållar taxeringsmyndigheterna mest bekymmer. Det visar sig också, att
det är avdragen som vållar missförstånd eller vad värre är medvetna åtgärder
eller yrkanden för att undkomma skatt. En förenkling av deklarations-
och taxeringsförfarandet kan sålunda icke ske genom att införa avdrag
utan genom att ta bort sådana där det är möjligt. Då avdrag vid en
progressiv beskattning får olika värde beroende på den skattskyldiges inkomstläge,
verkar avdragen utjämnande på progressiviteten, men detta
resultat kan enklare uppnås på annat sätt. Avdragen medför sålunda en
skatteövervältring i riktning uppifrån-nedåt, men också en skatteövervältring
inom samma inkomstklass, nämligen från dem som kan utnyttja
avdragen på dem som inte kan det. De senare får med sin högre skatt bidraga
till det ändamål för vilket avdraget får göras. Vid avdragsrätt för
periodiskt understöd, gåvor in. in. blir det den enskilde skattskyldige som
bestämmer destinationen av andras skattemedel.
Motionären ifrågasätter huruvida de allmänna avdragen bör bibehållas
och framhåller följande.
Kommunalskatteavdraget gäller endast vid taxering till statlig inkomstBihang
till riksdagens protokoll 1961. 7 samt. Nr 70
2 Bevillningsutskottets betänkande nr 70 år 1961
skatt och verkar på samma sätt som ett förhöjt ortsavdrag vid denna taxering.
Motiveringen för detta avdrag var den olika höga uttaxeringen i olika
kommuner. Denna har alltmer utjämnats, vartill bl. a. bidragit tillskapandet
av storkommunerna, som nu skall bli ännu större. Till de mest skattetyngda
kommunerna utgår dessutom statsbidrag.
Folkpensionsavgiften har föreslagits skola slopas vid flera tillfällen. Skälen
härför är starkare än skälen för dess bibehållande.
Avgift för försäkringar. I och med införandet av obligatorisk sjukförsäkring
och ATP har motiveringen för detta avdrag om icke helt bortfallit
så dock försvagats i avsevärd grad. Det må påpekas att riskförsäkring
i och för sig icke innehåller något sparande, övervägande skäl talar för
att avdraget försvinner, särskilt som det ofta är svårkontrollerbart genom
att det består av flera mindre delposter.
Avdraget för premier för pensionsförsäkring innebär principiellt en uppskjuten
beskattning och verkar stundom som en inkomstutjämning och
faller utanför ramen av kritiken.
Periodiskt understöd. Knappast något avdrag har vållat så stark och
berättigad kritik som detta och utan tvekan användes det i stor utsträckning
för skatteflykt. För taxeringsnämnderna är avdraget en källa till improduktivt
arbete och bör ur rättvisesynpunkt försvinna.
Förvärvsavdragen utgör i princip kostnader för inkomstens förvärvande
och bör då också om de skall vara kvar flyttas till respektive inkomstkälla.
En radikal bortrensning av dessa avdrag skulle i högsta grad förenkla
såväl deklarationsförfarandet som taxeringen. Då en beräkning av
dessa kostnader i varje enskilt fall inte bara skulle vara svår rent tekniskt,
utan framför allt ge ur rättvisesynpunkt orimligt resultat, måste det utformas
som en schablon, behäftad med alla de nackdelar och olägenheter, som
utmärker en dylik. Ju högre schablonen sättes, desto fler skattskyldiga kommer
i åtnjutande av avdrag för en utgift som de aldrig haft. Vid en bedömning
av förvärvsavdraget måste hänsyn tagas till konstruktionen av
ortsavdrag och skatteskalor för makar. Konstruktionen av dessa, som tillkom
på förslag av 1949 års skatteutredning, byggde på förutsättningen att
förvärvsavdraget avlägsnades ur skattesystemet.
Motionären framhåller vidare att även avdragen för kostnader för inkomstens
förvärvande är både mångskiftande och svårbedömda. Den i dagens
läge kanske besvärligaste är resekostnad från hemmet till arbetsplatsen,
detta beroende på bilismens genombrott. Motionären ifrågasätter
om avdrag bör ges för dylika resekostnader och framhåller att bostadskostnad
räknas som privat levnadskostnad och icke är avdragsgill. Om en
skattskyldig hyr bostad för 1 500 kr. om året och en annan skattskyldig
får betala det dubbla eller mer för sin lägenhet, inverkar detta inte på deras
taxering. Men om den ena av dem bor på något längre avstånd från arbetsplatsen,
får han avdragsrätt för resekostnad oavsett om hans bostads
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 70 år 1961
3
kostnad på grund härav kanske blir lägre. Starka skäl synes därför tala
för att resekostnaden betraktas som boendekostnad och sålunda blir icke
avdragsgill.
Även kostnad för facklitteratur är en omtyckt och oftast svårbedömd
avdragspost, då det är svårt att kontrollera att viss litteratur är nödig
för tjänstens fullgörande. Beträffande avdrag för representationskostnad
erinrar motionären om att avdraget vid flera tillfällen varit föremål för
riksdagens uppmärksamhet. Utom det att kostnaden ofta till stor del är
personliga levnadskostnader, uppmuntrar avdragsrätten ingalunda till sparsamhet.
Svårigheten med avdrag för fördyrade levnadskostnader ligger
främst i olikheten mellan beskattningsreglerna för traktamente i statlig
tjänst och motsvarande i kommunal och enskild tjänst.
En avveckling av avdragsrätten i enlighet med vad motionären ifrågasatt
skulle innebära en skärpning av progressiviteten i statsbeskattningen,
men den skulle givetvis också medföra en avsevärd höjning av skatteunderlaget.
I fråga om kommunalskatteuttaget skulle denna höjning automatiskt
medföra en sänkning av uttaxeringen. I fråga om statsbeskattningen
borde höjningen lika självklart användas för en sänkning i skatteuttaget
framför allt genom en sänkning av progressiviteten i skatteskalorna.
Skattesystemet är nu föremål för en grundlig översyn. Av vikt är därvid
att ett eventuellt nytt system målmedvetet tar sikte på förenklingar.
Detta behöver inte innebära någon orättvisa vid beskattningen, alldenstund
fastställda skatteregler påverkar avtal, kalkyler och bedömningar, varigenom
en anpassning till systemet sker.
Utskottet
I den förevarande motionen har kritik framställts mot i främsta rummet
de allmänna avdragen och ifrågasatts om icke flertalet allmänna avdrag
liksom vissa avdrag från inkomst av förvärvskälla kunde slopas i syfte att
förenkla deklarations- och taxeringsförfarandet. Motionen utmynnar i en
hemställan att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t skall framhålla vikten
av att vid pågående översyn av skattesystemet största hänsyn tages till möjligheten
av förenklingar i deklarations- och taxeringsförfarandet, varvid frågan
om avdragsrätt särskilt bör ägnas uppmärksamhet.
Under senare år har strävandena inom skattelagstiftningen i hög grad inriktats
på möjligheterna att förenkla deklarations- och taxeringsförfarandet.
Ett flertal skattereformer har vidtagits främst i syfte att förenkla förfarandet
och få till stånd en bättre överensstämmelse mellan preliminär
och slutlig skatt för de stora grupperna skattskyldiga med okomplicerade
inkomstförhållanden. Exempel på dylika åtgärder ger den åren 1953 och
1954 genomförda lagstiftningen om schablonmässig beräkning av inkomst
4 Bevillningsutskottets betänkande nr 70 år 1961
av en- och tvåfamilj sfastigheter och av bostadsrättsföreningars fastigheter.
Vidare bör erinras om att 1950 års skattelagssakkunniga år 1954 framlade
långtgående förslag till förenklade beskattningsregler, innebärande att
schablonavdrag skulle införas i kommunalskattelagen på flera punkter för
att ersätta den exakta inkomstberäkningen samt att det allmänna avdraget
för kommunalskatter liksom avdraget för folkpensionsavgift skulle slopas.
Vissa av förslagen genomfördes vid 1955 års riksdag, nämligen förslag om
införande av schablonavdrag vid inkomst av tjänst, om bottenavdrag vid
kapitalinkomster och om schablonavdrag för försäkringspremier medan de
övriga ställdes på framtiden. Ytterligare må erinras om att vid 1956 års
riksdag genomförts den reformen, att vissa förmåner i förvärvskällan tjänst
genom lagstiftning förklarats fritagna från skatteplikt, om de är av ringa
värde.
Avsikten är att ytterligare fullfölja strävandena att förenkla deklarationsoch
taxeringsförfarandet för skattskyldiga med okomplicerade inkomstförhållanden.
Sålunda har i de för skattsystemutredningen utfärdade direktiven
uttalats, att det på längre sikt betydelsefullaste reformkravet på den
direkta beskattningens område är att minska skatten på mindre löneinkomster
och i samband därmed förenkla skatteuppbörden, varvid det gamla
önskemålet om en definitiv källskatt för löntagare träder i blickpunkten.
Möjligheterna att införa en definitiv källskatt för löntagare bör därför enligt
vad som uttalas i direktiven allvarligt prövas av utredningen. Det torde
ligga i sakens natur att en sådan definitiv källskatt inte kan åvägabringas
med mindre beskattningsreglerna i synnerhet på avdragssidan starkt förenklas,
eventuellt genom att vissa avdrag slopas eller avdragen ersätts med
andra konstruktioner, t. ex. inarbetas i skatteskalorna. Det torde därför enligt
utskottets uppfattning föreligga fog för antagande att — oavsett om
riksdagen begär det i särskild skrivelse eller ej — skattesystemutredningen
kommer att ingående pröva olika förslag till lösningar för att nå det angivna
målet och därvid även överväga i vad mån de av motionären framförda
synpunkterna bör beaktas. Enligt utskottets mening föreligger inte
anledning för riksdagen att i särskild skrivelse understryka angelägenheten
av att hithörande frågor prövas.
Med det anförda anser utskottet det föreliggande motionsyrkandet besvarat.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att motionen I: 38 av herr Spetz om förenklade regler för
deklarations- och taxeringsförfarandet icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 2 november 1961
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
5
Bevillningsutskottets betänkande nr 70 år 1961
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Jansson, Spetz,
fröken Ranmark, herrar Gustaf Elofsson, Söderquist, Oscar Carlsson, Yngve
Nilsson och Wärnberg; samt
från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Kollberg, Kärrlander,
Vigelsbo, Asp, Andersson i Essvik, Stiernstedt, Kristenson i Göteborg,
fru Nettelbrandt och herr Björkman.