Bevillningsutskottets betänkande nr 68 år 1961

1

Nr 68

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående rätt till avdrag vid beskattningen för förlust
vid skördeskada m. m.

Bevillningsutskottet har till behandling i ett sammanhang upptagit

de/s de vid riksdagens början väckta likalydande motionerna 1:29 av herr
Ivar Johansson m. fl. och II: 49 av herr Brandt i Sätila m. fl., vari hemställts,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om så skyndsam
prövning av frågan om rätt till avdrag vid beskattningen för skördekatastrofförlust
i samband med amortering av skördeskadelån i enlighet med
vad i motionerna anförts, att förslag i ärendet kan föreläggas redan innevarande
års riksdag;

dels ock följande i anledning av proposition nr 94/1961 väckta motioner,
nämligen

1) de likalydande motionerna 1:616 av herr Bengtson m. fl. och 11:721 av
herr Eliasson i Sundborn m. fl., vari bl. a. hemställts, att riksdagen måtte
i princip besluta, att jordbrukskonto skall ingå i det permanenta skördeskadeskyddet; 2)

de likalydande motionerna 1:617 av herr Bengtson m.fl. och 11:722 av
herr Eliasson i Sundborn m. fl., vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte anhålla

a) om skyndsam utredning av frågan om jordbrukskonto i det permanenta
skördeskadeskyddet, så att förslag i ämnet kan föreläggas 1962 års riksdag;
samt

b) om skyndsam prövning av frågan om en sådan skattemässig behandling
av i motiveringen förordade skördeskadelån, att lånen må kunna upptagas
till beskattning under utbetalningsåret och amorteringarna av lånen därefter
må godtagas som avdragsgilla kostnader, så att förslag i ämnet kan föreläggas
1962 års riksdag; ävensom

3) de likalydande motionerna 1:618 av herr Eskilsson m. fl. och 11:725 av
herr Haeggblom m. fl., vari bl. a. hemställts, alt riksdagen ville begära förslag
av Kungl. Maj :t till åtgärder för att skapa möjlighet för jordbrukarna

Bilmng till riksdagens protokoll 1961. 7 samt. Nr 68

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 68 år 1961

att stå den självrisk, som skördeskadeskyddet förutsätter, enligt de riktlinjer
som i motionerna angivits.

I motionerna 1:616 och 11:721 samt motionerna 1:618 och 11:725 har jämväl
framställts andra yrkanden än de ovan redovisade. Motionerna har härutinnan
hänvisats till jordbruksutskottet, som behandlat motionerna i dessa
delar i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 22, avgivet i anledning av
proposition nr 94 med förslag angående ett system för permanent skördeskadeskydd.

I enlighet med bevillningsutskottets hemställan i memorial nr 66 har riksdagen
vid vårsessionen beslutat att till innevarande års höstriksdag uppskjuta
behandlingen av förenämnda motioner i nu berörda delar.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det
följande, hänvisa till motionerna 11:49 och 11:725 samt, såvitt angår yrkandena
i motionerna 1:616 och 11:721 samt motionerna 1:617 och 11:722,
till motionen 11:721.

Under 1950-talet har jordbrukare och trädgårdsodlare vissa år beretts
möjlighet att erhålla statliga skördeskadelån. För dessa lån gäller särskilda
bestämmelser rörande amortering, ränteberäkning in. m. För att lindra den
ekonomiska situationen för dem, som tidigare erhållit skördeskadelån och
även under ar 1960 åsamkats skördeskador, beslöt riksdagen föregående år
i enlighet med förslag i proposition nr 168 vissa lättnader i villkoren för
berörda lån. Därvid öppnades möjlighet till förlängning av den för lånen
gällande amorteringsfria tiden med ytterligare två år, till anstånd med
erläggande av amortering under likaledes högst två år samt till dispens från
bestämmelserna om dröjsmålsränta. Genom riksdagsbeslutet skedde också
en uppmjukning av villkoren i fråga om statsgarantier beträffande vissa
lån, som upptagits på den allmänna kreditmarknaden. Vidare infördes ett
nytt system med statliga garantier för lån på allmänna kreditmarknaden å
högst 20 000 kronor till jordbrukare och trädgårdsodlare, som under senare
år fått skördeskador av viss omfattning.

Årets riksdag har vid vårsessionen enligt förslag i proposition nr 34 bemyndigat
Kungl. Maj .t att utbetala kontanta bidrag till jordbrukare, som
är i behov därav på grund av lidna skördeskador år 1960. Medel för ändamålet
har ställts till förfogande intill ett belopp av 20 miljoner kronor.
Bidragen skall utdelas efter individuell ansökan och prövning.

1961 års vårriksdag har vidare beslutat biträda det i proposition nr 94
framlagda förslaget till ett system för permanent skördeskadeskydd att tilllämpas
fr. o. m. innevarande års skörd. Systemet innebär bl. a. att jordbrukare
med en åkerareal av minst två hektar, vilka drabbas av skördeskada,

Bevillningsutskottets betänkande nr 68 är 1961

3

skall erhålla kontant ersättning som svarar mot skördeförlust utöver normal
skördevariation och efter avdrag av viss självrisk. Skördeskadans storlek
skall bestämmas genom objektiv skördeuppskattning med anlitande av den
s. k. provytemetoden. Landet skall vara indelat i skördeuppskattningsområden
med i södra och mellersta Sverige 300—1 100 och i Norrland cirka 2 000
brukningsenheter inom varje dylikt område. Självrisken skall stå i direkt
proportion till de enskilda brukningsenheternas skördevariationer. Dessa
i sin tur skall fastställas med ledning av skördevariationerna för grupper
av grödor inom vederbörande skördeuppskattningsområde samt utifrån
enhetens arealfördelning.

Den självrisk som jordbrukarna enligt systemet skall stå utöver normal
skördevariation kan med hänsyn till normal arealfördelning och beslutat
årligt medeltillskott beräknas motsvara i genomsnitt för landet omkring
135 kronor per hektar eller cirka 15,5 procent av det normala skördevärdet.

Det permanenta skyddet omfattar spannmål, vallskörd, potatis, oljeväxter
och sockerbetor. Däremot har det ej befunnits möjligt att redan nu infoga
köksväxter och andra specialgrödor i systemet.

I samband med behandlingen av proposition nr 94 beslöt årets vårriksdag
vidare att i skrivelse till Kungl. Maj :t ge till känna vad jordbruksutskottet
i sitt i anledning av propositionen avgivna utlåtande nr 22 anfört angående
behovet av att staten tills vidare skall kunna lämna lånegarantier till sådana
trädgårds- och andra specialodlare, som inte för närvarande kan infogas i
det permanenta skördeskadeskyddet. Jordbruksutskottet uttalade i denna
fråga bl. a. följande.

För sin del anser utskottet att några statliga lån av samma typ som de
tidigare stödlånen i anledning av skördeskador inte bör komma i fråga i
framtiden. Erfarenheterna av den hittillsvarande stödlånegivningen talar
enligt utskottets mening klart däremot. Därtill ger det nya systemet ett tillfredsställande
skydd för skador å sådana odlingar som inrymmes i detsamma,
utan att med statligt bistånd upptagna skördeskadelån skall behöva
komplettera det permanenta skyddssystemet. Emellertid finner utskottet
det befogat att möjligheter att erhålla statliga kreditgarantier för skördeskadelån
som upptages på allmänna kreditmarknaden alltjämt föreligger
beträffande sådana odlare vilka åsamkats skador å köksväxt- och andra
specialodlingar som är att hänföra till trädgårdsnäringen eller jordbruket.

Genom beslut av 1960 års riksdag har antagits förordning om rätt till
förlustutjämning vid taxering för inkomst. (Proposition nr 30, bevillningsutskottets
betänkande nr 10.) Förordningen innebär i huvudsak följande.

Har en skattskyldigs verksamhet ett år lämnat underskott som inte kan
skattemässigt avräknas mot överskott av annan förvärvskälla samma år,
får underskottet utnyttjas såsom förlustavdrag senare år. Detta må ske när
som helst vid taxering för de följande sex åren, dvs. en utjämning över en

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 68 år 1961

sjuårsperiod medges. Förlustavdraget kan fördelas inom perioden i enlighet
med den skattskyldiges egna önskningar.

Som förlust räknas ej blott underskott i egentlig mening utan även andra
allmänna avdrag, som skattemässigt inte kunnat utnyttjas, exempelvis kommunalskatteavdraget,
avgifter till folkpensioneringen och sjukförsäkringen
samt övriga försäkringsavdrag. Vidare kräves för att förlustavdrag skall
kunna medges att förlusten uppkommit under ett år, då den skattskyldige
varit skyldig deklarera, samt att deklarationsskyldigheten också fullgjorts.

Uppgår förlusten under förluståret icke till 1 000 kronor, får densamma
icke utnyttjas för förlustavdrag.

Förlustavdraget behöver ej fastställas till beloppet förrän yrkande om dess
utnyttjande vid en senare taxering framställts av den skattskyldige. När
yrkande om förlustavdragets tillgodoförande framställts, skall den skattskyldige
— då så erfordras — styrka det befogade i avdragsyrkandet genom
bevarade räkenskaper, anteckningar eller liknande. Anknytning har här
skett till föreskrifterna i taxeringsförordningen.

Vid 1960 års riksdag yrkades motionsvis att riksdagen i skrivelse till
Kungi. Maj :t måtte anhålla om en skyndsam utredning med syfte att ersätta
skördeskadelån med skördeförskott, vilka skulle upptas som inkomst under
skadeåret men vid återbetalning skulle få avdras vid inkomsttaxeringen. I
sitt av riksdagen godkända betänkande nr 85 avstyrkte 1960 års bevillningsutskott
yrkandet. Utskottet uttalade därvid att lagstiftningen om förlustut -jämning samt rätten att disponera skogskontomedel var några av de möjligheter
till skattemässig resultatutjämning som för närvarande står jordbrukarna
till buds. Att härutöver i resultatutjämnande syfte överväga särskilda
beskattningsregler för skördeskadelån ansåg utskottet inte böra komma i
fråga, främst med hänsyn till att en lagstiftning av den innebörd motionärerna
avsett skulle strida mot en grundläggande princip i vår skattelagstiftning.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges
följande.

I motionerna 1:29 och II:A9 framhålles att de skördeskadelån, som katastrofdrabbade
jordbrukare och trädgårdsodlare beretts möjlighet att uppta,
ofta fått täcka inte enbart nödvändiga utgifter för produktionsapparaten
utan också de ofrånkomliga kostnaderna för familjens uppehälle. För jordbruk
och trädgårdsodling är helt naturligt vissa inkomstvariationer mellan
olika år att räkna som en normal företeelse. Möjligheter till s.k. öppen resultatutj
ämning är därför ett angeläget reformkrav för dessa näringsgrenar.
Skördeskadelånen måste emellertid sägas avse ett helt annat problem än det
som gäller för de normala inkomstvariationerna. Deras uppgift är att lämna
ersättning för rena katastrofförluster. Samhällets medverkan innebär endast.

Bevillningsutskottets betänkande nr 68 år 1961

5

att vederbörande beretts möjlighet att flytta över katastrof förlusten eller en
del av densamma till följande år. Genom amorteringarna av skördeskadelånen
får följande skördeår betala inkomstbortfall från tidigare katastrofår.
Ur rättvisesynpunkt framstår det som stötande, att katastrofförlusten, som
måste sägas motsvara en helt utebliven inkomst, då i form av amortering
upptas till beskattning. Socialt sett är det också av största vikt, att frågan
snarast bringas till en tillfredsställande lösning. Många jordbrukare, som
vid upprepade tillfällen måst uppta skördeskadelån, har främst till följd av
amorteringarna och beskattningen av desamma tvingats ned på en levnadsstandard,
som måste sägas ligga avsevärt under ett rimligt existensminimum.
Möjligheter bör skapas till avdrag vid beskattningen även för den del av
skördekatastrofförlust, som inte kommer till en ur beskattningssynpunkt
tillfredställande lösning genom bestämmelserna om förlustutjämning. Helt
naturligt är en sådan avdragsrätt förenad med vissa skattetekniska problem.
Ur skatteprincipiell synpunkt kan någon invändning dock inte resas, då
principen måste sägas vara densamma som gäller för den nu införda rätten
till förlustutjämning.

Till stöd för yrkandena i motionerna 1:616 och 11:721 samt 1:617 och
11:722 anföres i motionen 11:721 bl. a. att det nu beslutade permanenta
skördeskadeskyddet bör kunna utgöra ett godtagbart katastrof- eller
grundskydd. Det kan dock enligt motionärernas mening inte helt tillgodose
det behov av åtgärder, som en skördeskadesituation kan framkalla. Vissa
kompletterande skyddsformer framstår som nödvändiga, däribland en rätt
till utvidgad skattemässig resultatutjämning genom ett system med jordbrukskonto.
I departementspromemorian har tanken på ett sådant konto,
analogt med skogskontot, avvisats med den motiveringen, att denna form av
resultatutjämning skulle bli av betydelse framför allt för innehavare av större
jordbruk. Detta är i viss mån riktigt — men gäller endast den skattemässiga
sidan av saken. Den skattelättnad jordbruket skulle ernå genom jordbrukskonto
och därmed även skattebortfallet för staten begränsas naturligtvis
av att det stora flertalet i jordbruket tillhör de lägre inkomstskikten. Det
framhålls i detta sammanhang, att den numera tillåtna förlustutjämningen
är av ganska ringa betydelse för jordbruket.

Motionärerna uttalar vidare att jordbrukskontot skulle få sin största betydelse
icke ur skattesynpunkt utan som åtgärd att förbättra möjligheterna att
möta risker och underlätta planeringen i jordbruket. Det skulle bidra till en
ökad ekonomisk stabilitet inom jordbruket, vilket givetvis skulle vara av
värde inte minst i fall av skördeskador. Enligt motionärernas mening bör
därför det permanenta grundskyddet kompletteras med rätt till skattefri
avsättning å jordbrukskonto för jordbrukare och trädgårdsodlare enligt
samma system som gäller för skogskonto.

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 68 år 1961

Frågan om rätt till en fullständig resultatutjämning vid beskattningen,
som vid upprepade tillfällen behandlats av riksdagen, senast i år, kan befaras
inte komma att lösas på avsevärd tid. Då jordbrukskontot som kompletterande
skyddsform snarast bör fogas till det permanenta grundskyddet, är
det nödvändigt, att denna fråga prövas i särskilt sammanhang. En sådan utredning
bör kunna bedrivas så skyndsamt, att förslag kan föreläggas nästa
års riksdag.

I motionerna 1:618 och 11:725 uttalas bl. a. att någon form av lånekredit är
ofrånkomlig i ett system som syftar till att göra särskilda åtgärder obehövliga
vid kommande skördekatastrofer. Störst betydelse har detta för jordbrukare,
som relativt kort tid suttit vid sina jordbruk och inte hunnit skaffa sig
tillräckliga resurser av outnyttjat kreditvärde. Ett garantilånesystem i stil
med vad som tillämpats vid 1960 års skördeskadelån borde vara förhållandevis
lätt att ge permanent bestånd. Skördeskadelånen skulle öka i värde, om
lånebeloppet kunde upptagas till beskattning under det år det utbetalas och
amortering sedan fick betraktas som avdragsgill kostnad. Ett system för sådan
anordning har föreslagits i motioner vid 1960 års höstriksdag. Utformade
som skördeförskott skulle dessa lån smidigt kunna anpassas efter behoven
utan att medföra framtida skattebörda.

Möjlighet till sådana skördeförskott torde vara nödvändig för nytillträdande
jordbrukares förmåga att klara skördeskadesystemets självrisk och
även vara av betydelse för övriga jordbrukare med svag ekonomi. När. det
gäller jordbrukare, som någon längre tid varit verksamma i yrket, ligger
en annan utväg närmare till hands. Om jordbrukarna medgåves rätten till
årliga avsättningar till ett lantbrukskonto, enligt samma system som till
skogskonto, av belopp motsvarande ungefär den självrisk som i genomsnitt
årligen får bäras, skulle säkert många jordbrukare använda sig av denna
möjlighet att själva skapa garanti för att kunna klara den självrisk som
systemet för skördeskadeskydd förutsätter. Den nu medgivna förlustutjämningen
fyller inte ett sådant sparkontos funktion. Förlustutjämning skapar
viss skatterättvisa om ett gott år följer efter dåliga men möjliggör inte
skattefri reservation från ett gott år till att täcka konTrrrarnfc~års~ förluster.

Utskottet

I förevarande betänkande behandlar utskottet motionsyrkanden syftande
till att genom åtgärder vid beskattningen underlätta den ekonomiska situationen
för jordbrukare och trädgårdsodlare, som drabbas av skördeskador.
Motionerna avser dels frågan om ändrade principer för beskattningen av
skördeskadelån och dels frågan om införande av ett jordbrukskonto.

Vad först angår beskattningen av skördeskadelån gäller för närvarande

Bevillningsutskottets betänkande nr 68 år 1961

7

att sådant lån i överensstämmelse med en allmän princip vid beskattningen
inte anses som skattepliktig inkomst för låntagaren. Å andra sidan medges
denne inte avdrag för amortering å lånen.

Samtliga hithörande motionsyrkanden går ut på utredning om ändring av
den skattemässiga behandlingen av skördeskadelånen. De vid riksdagens
början väckta motionerna I: 29 och II: 49 syftar till att införa rätt till avdrag
vid beskattningen för låneamorteringarna. Någon ändring åsyftas däremot
inte i dessa motioner i fråga om skattskyldigheten för mottaget lån.
Motionärerna har hemställt om förslag i ämnet redan till innevarande års
riksdag. Den i motionerna I: 617 och II: 722 begärda utredningen avses likaledes
skola medföra att amorteringar å skördeskadelån blir avdragsgilla.
Motionärerna anser emellertid härjämte att lånen skall upptas till beskattning
under utbetalningsåret. Förslag med denna innebörd anser motionärerna
bör föreläggas 1962 års riksdag. Även i motionerna 1:618 och 11:725
framhålles önskvärdheten av att beskattningen av skördeskadelånen anordnas
så att utbetalat lån betraktas som skattepliktig inkomst, medan avdrag
medges för låneamorteringarna. Yrkandena i sistnämnda båda motionspar,
vilka väckts i anledning av den vid vårriksdagen behandlade och av riksdagen
biträdda propositionen nr 94 rörande det permanenta skördeskadeskyddet,
får ses mot bakgrunden av att motionärerna ansett skördeskadelån böra
utgöra ett komplement till de i detta skydd ingående åtgärderna.

Utskottet vill till en början erinra om att några statliga lån av samma
typ som de tidigare beslutade stödlånen i anledning av skördeskador inte
avses skola komma i fråga efter genomförandet av det permanenta skördeskadeskyddet.
Det nya systemet har antagits skola ge ett tillfredsställande
skydd för skador på sådana odlingar som omfattas av skyddet. Endast för
trädgårds- och specialodlare, vilka inte för närvarande kunnat infogas i
systemet, har enligt det i våras fattade riksdagsbeslutet möjlighet till ett
visst lånestöd ansetts böra finnas kvar. Detta har emellertid inte avsetts
skola ges i form av direkta statliga skördeskadelån utan genom statliga kreditgarantier
för dylika lån på allmänna marknaden.

Det må också framhållas att inte heller de stödåtgärder, som aktualiserats
i anledning av 1960 års omfattande skördeskador, givits formen av direkta
statliga skördeskadelån. Däremot har statliga kreditgarantier för lån i allmänna
marknaden kommit i fråga liksom direkt statlig kontanthjälp. Vidare
har jordbrukare, som erhållit skördeskadelån på grund av skador under
tidigare år och som även 1960 drabbats av sådana skador, medgivits lättnader
på olika sätt i amorteringsvillkoren m. in. för de tidigare upptagna
skördeskadelånen.

De motionsyrkanden, som går ut på att göra skördeskadelånen skattepliktiga
och amorteringar därå avdragsgilla, kan sägas åsyfta att åstadkomma
en möjlighet för jordbrukare till ökad resultatutjämning vid be -

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 68 år 1961

skattningen. Utskottet vill med anledning härav erinra om att vårriksdagen
ställt sig avvisande till motionsyrkanden rörande utredning av frågan om en
allmän resultatutjämning. Däremot har enligt beslut vid 1960 års riksdag
införts en rätt till förlustutjämning vid beskattningen, vilken rätt kan medge
en viss skattelättnad även för jordbrukare som drabbats av skördeskada.
De jordbrukare, som på grund av felslagen skörd erhåller så låga intäkter
i jordbruket ett år att underskott uppkommer vid inkomsttaxeringen för
nämnda år, har nämligen — i den mån underskottet inte kan avdras från
överskott samma år av andra förvärvskällor — möjlighet att med stöd av
lagstiftningen om förlustutjämning tillgodoföra sig avdrag för underskottet
vid taxeringarna för något av de därpå följande sex åren.

I motsats till nyssnämnda motionsyrkanden avser yrkandet i motionerna
I: 29 och II: 49 inte att möjliggöra ökad resultatutjämning vid beskattningen,
eftersom enligt sistnämnda yrkande rätt till avdrag för amortering av
skördeskadelån skulle medges utan motsvarande skattskyldighet vid lånets
upptagande. Enligt 20 § kommunalskattelagen må avdrag inte medges för
kapitalavbetalning å skuld. Riksdagen har vid upprepade tillfällen haft att
pröva frågan om undantag kan medges från denna grundläggande princip
i särskilda fall. Sålunda har under senare tid årligen framställts yrkanden
om rätt till avdrag för amortering å studieskuld, vilka yrkanden dock genomgående
avvisats.

Utskottet har full förståelse för att den ekonomiska situationen för jordbrukare,
som drabbas av svårare skördeskada, kan bli mycket allvarlig.
Enligt utskottets mening bör emellertid det stöd som kan befinnas erforderligt
från det allmännas sida ges i annan form än genom principiellt icke
motiverade åtgärder vid beskattningen. Utskottet kan således inte tillstyrka
den föreslagna avdragsrätten för låneamortering. Inte heller anser sig utskottet
kunna tillstyrka den särskilda möjlighet till resultatutjämning för
jordbrukarna som den förordade omläggningen av skördeskadelånens skattemässiga
behandling skulle innebära.

Utskottet övergår härefter till att behandla föreliggande yrkanden rörande
jordbrukskonto. Härutinnan har i motionerna I: 616 och II: 721 yrkats att
riksdagen måtte fatta principbeslut av innebörd att sådant konto skall ingå
i det permanenta skördeskadeskyddet. I motionerna I: 617 och II: 722, vilka
får ses som följ dmotioner till nyssnämnda motioner, hemställes om skrivelse
till Kungl. Maj :t med begäran om utredning av denna fråga och om
förslag i ämnet till nästa års riksdag. Bland de i motionerna 1:618 och
II: 725 förordade åtgärderna i syfte att komplettera det permanenta skördeskadeskyddet
ingår även ett jordbrukskonto.

Utskottet får med anledning härav erinra om att ett skördeskadesystem
baserat på kontometoden diskuterats under det förberedande arbetet på

Bevillningsutskottets betänkande nr 68 år 1961

9

denna reform. Det ansågs emellertid att ett sådant konto analogt med det
redan tidigare beslutade skogskontot skulle bli av betydelse främst för stora
jordbruk. För det stora flertalet jordbrukare skulle kontot bli av endast begränsad
betydelse, då inkomstvariationerna i regel inte är av den omfattningen
att några större belopp skulle kunna utnyttjas för skördeskadeskydd.
Inte heller ett mera planmässigt ordnat skyddssystem, baserat på kontometoden,
har ansetts ändamålsenligt bl. a. på grund av att det inte kan antagas
ge tillräckligt skydd för svårare skador och systemet med hänsyn till
att det bör vara obligatoriskt förutsätter en mycket komplicerad administrationsapparat.

I detta sammanhang bör vidare erinras om att utskottet i samband med
behandlingen av de i det föregående omnämnda motionsyrkandena rörande
en öppen resultatutjämning hade att pröva yrkanden om att åstadkomma
sådan utjämning genom någon form av kontometod. Yrkandena avstyrktes
av utskottet i dess av riksdagen godkända betänkande nr 16 under hänvisning
bl. a. till att denna fråga ingående prövats av 1957 års skatteutredning,
därvid utredningen funnit att man inte för närvarande borde införa regler
om resultatutjämning enligt kontometoden.

Såsom utskottet vidare uttalat i berörda betänkande torde frågan om att
åstadkomma ökad resultatutjämning genom kontometoden ägnas uppmärksamhet
av allmänna skatteberedningen. Med hänsyn härtill och då utskottet
inte anser tillräckliga skäl föreligga för en särskild utredning av frågan om
ett jordbrukskonto avstyrker utskottet även de nu förevarande motionsyrkandena.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att följande motioner, nämligen

A) 1) de likalydande motionerna 1:617 av herr Bengtson
in. fl. och 11:722 av herr Eliasson i Sundborn m. fl.
ävensom de likalydande motionerna I: 618 av herr Eskilsson
m. fl. och II: 725 av herr Haeggblom in. fl., såvitt i dessa
motioner yrkats utredning av frågan om beskattning av
skördeskadelån, samt

2) de likalydande motionerna I: 29 av herr Ivar Johansson
m. fl. och II: 49 av herr Brandt i Sätila m. fl. angående
rätt till avdrag vid beskattningen för förlust vid skördeskada;
ävensom

B) 1) de likalydande motionerna I: 616 av herr Bengtson
m. fl. och II: 721 av herr Eliasson i Sundborn m. fl., i vad
däri yrkats principbeslut om jordbrukskonto,

2) de likalydande motionerna 1:617 av herr Bengtson
in. fl. och II: 722 av herr Eliasson i Sundborn in. fl., i vad

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 68 år 1961

däri yrkats utredning av frågan om ett jordbrukskonto, samt
3) de likalydande motionerna I: 618 av lierr Eskilsson
m. fl. och II: 725 av herr Hseggblom m. fl., i vad de avser
frågan om ett jordbrukskonto,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 24 oktober 1961

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar Eriksson,
Jansson, Spetz, Gustaf Elof sson, Söderquist, Oscar Carlsson, Yngve
Nilsson och Hellebladh; samt

från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Allard*, Kollberg,
Nilsson i Svalöv, Kärrlandei™, Magnusson i Borås*, Asp, Christenson i
Malmö*, Eriksson i Bäckmora* och fru Holmqvist.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herrar Hagberg, Gustaf Elofsson, Söderquist, Yngve Nilsson, Kollberg,
Nilsson i Svalöv, Magnusson i Borås, Christenson i Malmö och Eriksson
i Bäckmora, vilka ansett

dels att utskottets yttrande från och med det stycke på sid. 7, som börjar
med orden »Utskottet vill», bort ha följande lydelse:

I det i våras fattade riksdagsbeslutet ingick, att med statligt bistånd upptagna
skördeskadelån inte skall behöva komplettera det permanenta skördeskadeskyddet.
Utskottet anser för sin del, att skördeskadelån kan behövas
även i framtiden som ett led i skördeskadeskyddet. Även med det beslutade
grundskyddet måste det förutsättas, att det för ett stort antal
jordbrukare vid skördeskada kan kvarstå ett tillfälligt kreditbehov, som
inte kan täckas vid vanlig bankmässig säkerhetsbedömning på den allmänna
kreditmarknaden. Men utan åsidosättande av sunda principer skulle
behovet kunna täckas genom någon särskild form av skördeskadelån. Såsom
framhållits i motionerna är den skattemässiga behandlingen av skördeskadelånen
härvid av särskild betydelse. Med hänsyn till det beslut som fattades

Bevillningsutskottets betänkande nr 68 år 1961

11

i våras vill utskottet icke nu förorda något initiativ i frågan från riksdagens
sida. Utvecklingen på området bör emellertid följas med uppmärksamhet.
Detsamma gäller den skattemässiga behandlingen i fråga om tidigare utlämnade
stödlån.

Utskottet övergår---(= utskottet s. 8 rad 11—rad 3 nedifrån)

---ett jordbrukskonto.

Under det förberedande arbetet på det permanenta skördeskadeskyddet
diskuterades införande av ett jordbrukskonto, analogt med skogskontot, som
ett led i systemet. I den departementspromemoria, som låg till grund för
riksdagsbeslutet i våras, avvisades denna tanke. Flertalet remissinstanser
förordade emellertid införande av jordbrukskonto.

Genom ett jordbrukskonto skulle en rättvisare beskattning uppnås. Sin
största betydelse skulle emellertid ett sådant konto enligt utskottets mening
få genom att det ger jordbrukare ökade möjligheter att själva skapa garantier
för att kunna klara självrisken vid det beslutade skördeskadeskyddet.
Utskottet anser sålunda, att jordbrukskonto bör ingå i det permanenta
skördeskadeskyddet.

Naturligtvis hade det varit önskvärt, att frågan om jordbrukskontot kunnat
lösas i samband med införande av rätt till fullständig resultatutjämning
vid beskattningen. Frågan om resultatutjämningen i dess helhet överväges
för närvarande av allmänna skatteberedningen. Det kan befaras, att denna
fråga inte kan bringas till sin lösning inom avsevärd tid. Då jordbrukskontot
som kompletterande skyddsform snarast bör fogas till det permanenta
skördeskadeskyddet, finner utskottet det nödvändigt, att denna fråga prövas
skyndsamt, så att förslag i ämnet kan föreläggas redan nästa års riksdag.

Utskottet tillstyrker sålunda vad i motionerna föreslagits rörande jordbrukskontot.

dels ock att utskottets hemställan under B) bort ha följande lydelse:

B) att riksdagen — med bifall till de likalydande motionerna
1:616 av herr Bengtson m. fl. och 11:721 av herr
Eliasson i Sundborn m. fl. samt i anledning av de likalydande
motionerna I: 617 av herr Bengtson m. fl. och II: 722
av herr Eliasson i Sundborn m. fl. ävensom de likalydande
motionerna 1:618 av herr Eskilsson in. fl. och 11:725 av
herr Hseggblom in. fl., samtliga motioner i vad de avser
frågan om ett jordbrukskonto — måtte

1) i princip besluta att jordbrukskonto skall ingå i det
permanenta skördeskadeskyddet,

2) i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om skyndsam
utredning av frågan om jordbrukskontots utformning, så alt
förslag i ämnet kan föreläggas 1962 års riksdag.