Kungl. Maj.ts proposition nr 188 år 1960
1
Ni* 188
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 2 § ll:oj och 14:o) lagen
den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt;
given Stockholms slott den 11 november
1960.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj:t härmed jämlikt 87 § regeringsformen föreslå riksdagen att
antaga härvid fogat förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 11 :o)
och 14:o) lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj :ts regeringsrätt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
BERTIL
Herman Kling
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås vissa ändringar i regeringsrättslagen, föranledda
av ny lagstiftning. 1
1 Biliang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 188
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1960
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 2 § 11; o) och 14: o) lagen den 26 maj 1909
(nr 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt
Härigenom förordnas, att 2 § 11 :o) och 14 :o) lagen den 26 maj 1909 om
Kungl. Maj :ts regeringsrätt1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
2 §.
11 :o) mål om avgäld----— om fiskearrenden;
mål om Konungens befallningsha- mål om Konungens befallningshavandes
beslut angående tillämpning vandes beslut angående tillämpning
av lagen om fornminnen eller lagen av lagen om fornminnen;
om skydd för kulturhistoriskt märk- mål om tillämpning av lagen om
liga byggnader; byggnadsminnen;
14:o) mål om inmutning eller utmålsläggning;
mål om tillämpning av uranlagen,
där ej fråga är om undersökningstillstånd;
mål
om meddelande av patent, om mål om meddelande av patent, om
registrering av varumärken eller av slutligt beslut enligt varumärkeslamönster
och modeller; gen eller kollektivmärkeslagen, om
registrering av mönster och modeller;
mål
om registrering av farmacevtisk —----sådant förbud;
mål om förbud jämlikt 9 § lagen
om förbud i vissa fall mot verksamhet
på hälso- och sjukvårdens område;
mål
om beslut, i andra--------andra personalstiftelser;
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1961. Beträffande mål om registrering
av varumärken enligt lagen den 5 juli 1884 om skydd för varumärken
skall äldre lag alltjämt äga tillämpning.
1 Senaste lydelse av 2 § 11: o) och 14: o) se SFS 1957: 266.
Kungl. Maj.ts proposition nr 188 år 1960
3
Utdrag av protokollet över justitiedcpartementsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland,
i statsrådet å Stockholms slott den 21 oktober
1960.
Närvarande:
Statsråden Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,
Skoglund, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Nordlander.
Efler gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för justitiedepartementet, statsrådet Kling, fråga angående ändring i
lagen om Kungl. Maj:ts regeringsrätt samt anför därvid följande.
1. Enligt 2 § 11 :o) regeringsrättslagen skall regeringsrätten upptaga och
avgöra bl. a. mål om Konungens befallningshavandes beslut angående tilllämpning
av lagen om skydd för kulturhistoriskt märkliga byggnader.
I proposition till årets riksdag (nr 161) har framlagts förslag till lag om
byggnadsminnen, avsedd att fr. o. m. den 1 januari 1961 ersätta 1942 års
lag om skydd för kulturhistoriskt märkliga byggnader. Enligt den föreslagna
lagen kan byggnad, som bevarar egenarten hos gången tids byggnadsskick
eller minnet av historiskt betydelsefull händelse och som med hänsyn därtill
är att anse som synnerligen märklig, förklaras för byggnadsminne (1 §).
Under det att 1942 års lag icke kan tillämpas mot ägarens bestridande, innebär
den föreslagna lagen, att byggnad kan förklaras för byggnadsminne
även om ägaren motsätter sig sådan förklaring. Beslut om byggnads förklarande
för byggnadsminne avses skola meddelas av riksantikvarien, vilken
i samband med beslutet även skall meddela skyddsföreskrifter rörande
byggnaden. Skyddsföreskrifterna kan avse jämväl visst område kring själva
byggnaden. Genom skyddsföreskrifterna får enligt förslaget ägaren ej åläggas
mera omfattande skyldigheter än som för bibehållande av byggnadsminnets
kulturhistoriska värde är oundgängligen nödvändigt (2 §). Om ändring
av byggnadsminne i strid mot meddelade skyddsföreskrifter befinnes
nödvändig för att byggnaden skall vara till nytta eller sådan ändring eljest
kan anses påkallad av särskilda skäl, skall riksantikvarien kunna meddela
tillstånd därtill (3 §). Försummar ägare av byggnadsminne den vård, som
jämlikt meddelade skyddsföreskrifter åligger honom, äger länsstyrelsen enligt
lagförslaget förelägga honom att inom viss tid vidtaga erforderliga åtgärder.
Sådana åtgärder som med hänsyn till byggnadens användning och
omständigheterna i övrigt är oskäligt betungande får emellertid ej åläggas
honom. Fullgöres ej föreläggandet, skall länsstyrelsen kunna låta utföra
åtgärderna på ägarens bekostnad (4 §). Riksantikvarien får enligt förslaget
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1960
möjlighet att interimistiskt meddela förbud mot åtgärd, varigenom byggnads
kulturhistoriska värde kan minskas eller förstöras (7 §). Riksantikvarien
kan i vissa fall förordna att byggnaden icke vidare skall vara byggnadsminne
(15 §).
I riksantikvariens eller länsstyrelses beslut enligt den föreslagna lagen
skall besvär kunna anföras hos Konungen (14 §).
De mål det här gäller är uppenbarligen av sådan beskaffenhet, att de bör
upptagas och avgöras av regeringsrätten. Under förutsättning att riksdagen
antager den föreslagna lagen torde regeringsrättslagen följaktligen böra jämkas.
Jämkningen torde böra ske på så sätt att i uppräkningen av de mål,
som enligt lagen faller under regeringsrättens prövning, anges mål om
tillämpning av lagen om byggnadsminnen, varvid lagen om skydd för kulturhistoriskt
märkliga byggnader får utgå ur uppräkningen.
2. För årets riksdag har genom proposition (nr 160) framlagts förslag till
bl. a. lag om rätt att undersöka och bearbeta fyndigheter av uranhaltigt mineral
in. m. (uranlag). Lagförslaget innebär i huvudsak, att rätten att undersöka
fyndighet av uranhaltigt eller toriumhaltigt mineral med vissa
angivna undantag skall vara beroende av särskilt tillstånd (undersökningstillstånd)
av kommerskollegium samt att för rätten att bearbeta sådan fyndighet
skall krävas av Kungl. Maj :t meddelad koncession.
Enligt lagförslaget har bergmästaren att i åtskilliga fal! meddela beslut,
som skall kunna överklagas hos kommerskollegium (63 §). De beslut, som
här kan ifrågakomma, har i ett flertal fall samma karaktär som beslut i motsvarande
frågor enligt gruvlagen eller lagen angående stenkolsfyndigheter
m. m. Kan den som erhållit undersökningstillstånd ej med jordägaren eller
annan rättsinnehavare träffa överenskommelse om var arbetet i dagen får
verkställas eller om väg till eller inom området, skall bergmästaren på stället
anvisa det område som får användas för ändamålet (18 §). I 17 § första
stycket och 19 § upptages bestämmelser om de åtgärder som får vidtagas i
samband med undersökningsarbete och om den rätt undersökaren har att
tillgodogöra sig därvid brutna mineral m. m. I syfte att förebygga att undersökaren
överskrider den rätt som sålunda tillkommer honom äger bergmästaren
meddela särskilda föreskrifter (20 §). Sedan koncession meddelats,
skall bergmästaren vid förrättning, som motsvarar utmålsförrättning,
anvisa det område i dagen som koncessionsinnehavaren behöver för arbete
eller för väg (36 §). Uppstår tvist mellan den som erhållit undersökningstillstånd
eller koncession enligt den föreslagna lagen, å ena, samt innehavare
av annan gruvrätt, å andra sidan, skall bergmästaren bestämma, hur
arbetena skall ordnas (46 §). Kommerskollegium och bergsstatstjänstemännen
skall utöva tillsyn över gruvarbetet. Lagförslagets bestämmelser härom
(47—53 §§) har utformats i nära anslutning till motsvarande bestämmelser
i gruvlagen.
Mot beslut, som meddelas av kommerskollegium, fullföljes talan hos Kungl.
Maj :t. Fråga om rätt till undersökningstillstånd är av den beskaffenhet, att
Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1960
5
den bör avgöras av Kungl. Maj :t i statsrådet. Övriga frågor är av övervägande
rättslig natur och bör falla inom regeringsrättens kompetensområde. Under
förutsättning att riksdagen antager förslaget till uranlag bör därför i
2 § 14 :o) regeringsrättslagen införas ett tillägg av innebörd, att mål om tilllämpning
av uranlagen skall upptagas och avgöras av regeringsrätten, där ej
fråga är om rätt till undersökningstillstånd.
3. Enligt 2 § 14 :o) regeringsrättslagen skall regeringsrätten bl. a. upptaga
mål om registrering av varumärken. Härmed åsyftas främst mål om vissa
beslut av patentverket, vilka enligt gällande varumärkeslag skall överklagas
hos Kungl. Maj :t, nämligen beslut varigenom registrering eller förnyelse av
registrering vägrats (5 § andra stycket och 9 § femte stycket). Talan mot
andra beslut av patentverket i varumärkesärenden regleras ej i varumärkeslagen.
Enligt 40 § i patentverkets instruktion äger emellertid den, som
icke åtnöjes med ämbetsverkets beslut att, där ej annorlunda är stadgat,
hos Kungl. Maj :t söka ändring genom besvär. Enligt praxis prövas även sådana
besvär, om de rör varumärkesrättsliga frågor, i regeringsrätten.
I proposition (nr 167) till årets riksdag med förslag till ny varumärkeslag
och kollektivmärkeslag, avsedda att träda i kraft den 1 januari 1961,
föreslås enhetlig fullföljdsordning beträffande samtliga slutliga beslut (47 §
förslaget till varumärkeslag; jfr 2 § förslaget till kollektivmärkeslag). Klagan
skall alltjämt i sista instans föras hos Kungl Maj:t, varvid är avsett
att målen skall upptagas av regeringsrätten.
Under förutsättning att riksdagen antager lagförslagen, torde viss jämkning
i regeringsrättslagen böra vidtagas. Lagförslagen medger talerätt även i
fall som icke torde kunna rubriceras som mål om registrering av varumärke,
t. ex. i fall då registreringsmyndigheten vägrat att anteckna överlåtelse
av varumärke eller upplåtelse av licens. I anslutning till de nya lagarnas
terminologi synes här avsedda mål kunna betecknas som mål om slutligt
beslut enligt varumärkeslagen eller kollektivmärkeslagen. Beträffande
mål om registrering av varumärken enligt den äldre varumärkeslagen bör
regeringsrättslagen i dess nuvarande lydelse alltjämt äga tillämpning.
4. Den 1 januari 1961 träder lagen den 30 juni 1960 (nr 409) om förbud i
vissa fall mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens område i kraft. Lagen
är avsedd att gälla den som mot ersättning undersöker annans hälsotillstånd
eller behandlar annan för sjukdom utan att därvid vara ställd under
medicinalstyrelsens tillsyn.
Under brottsbenämningen hälsofarligt kvacksalveri straffbelägges i lagen
överträdelse av vissa i denna stadgade förbud ävensom åsamkande av skada
eller framkallande av fara för den som undersökes eller behandlas. Enligt
9 § äger medicinalstyrelsen förbjuda den som genom lagakraftvunnen dom
övertygats om hälsofarligt kvacksalveri att under viss tid eller för alltid ägna
sig åt sådan verksamhet på hälso- och sjukvårdens område, varpå lagen är
tillämplig.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1960
Liksom mål om behörighet att utöva yrke eller verksamhet, som står under
medicinalstyrelsens eller veterinärstyrelsens inseende, hör under regeringsrättens
prövning enligt 2 § 17 :o) regeringsrättslagen, synes mål om
förbud att utöva nu ifrågavarande verksamhet böra höra till regeringsrättens
upptagande och avgörande. Det är visserligen i dessa mål icke så mycket
fråga om en rättslig bedömning som om en prövning av vederbörandes kunskaper
och omdöme och av lämpligheten av att han mot bakgrunden av sina
förutsättningar härvidlag får fortsätta sin verksamhet. En motsvarande bedömning
sker emellertid i mål om återkallande av legitimation för läkare,
och det synes följdriktigast att besvär över medicinalstyrelsens avgörande i
båda fallen får höra under regeringsrättens prövning.
I uppräkningen i 2 § regeringsrättslagen av de mål, som tillhör regeringsrättens
upptagande och avgörande, bör sålunda införas mål om förbud jämlikt
9 § lagen om förbud i vissa fall mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens
område. Med hänsyn till dessa måls natur synes de böra nämnas
närmast efter de i mom. 14 angivna målen om förbud för näringsidkare att
driva handel med eller i sin rörelse använda vissa förnödenheter.
Lagändringarna torde böra träda i kraft den 1 januari 1961.
I enlighet med vad sålunda anförts har inom justitiedepartementet upprättats
förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 11 :o) och lå:o) lagen
den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt.1
Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget, av den
lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, måtte för det i 87 § regeringsformen
omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av detta protokoll.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Kungl. Höghet Regenten.
Ur protokollet:
Birgitta Liljefors
1 Förslaget, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här uteslutits.
Kungt. Maj:ts proposition nr 188 år 1960
7
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 7 november
1960.
Närvarande:
justitierådet Regner,
regeringsrådet Jarnerup,
justitieråden af Trolle,
Bomgren.
Enligt lagrådet 4 november 1960 tillhandakommet utdrag av protokoll
över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten,
Hertigen av Halland, i statsrådet den 21 oktober 1960, hade Kungl.
Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag angående
ändrad lydelse av 2 § 11: o) och 14: o) lagen den 26 maj 1909 om
Kungl. Maj:ts regeringsrätt.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
lagbyråchefen B. Hjern.
Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.
Ur protokollet:
T. Johansson
8
Kungt. Maj:ts proposition nr 188 år 1960
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av
Halland, i statsrådet å Stockholms slott den 11 november
1960.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Nilsson, Sträng, Andersson, Lange»
Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam»
Nordlander.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för justitiedepartementet, statsrådet Kling, lagrådets den 7 november
1960 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 21 oktober samma år remitterade
förslaget till lag angående ändrad lydelse av 2 § ll:o) och lb:o)
lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt.
Med förmälan att förslaget av lagrådet lämnats utan erinran hemställer
föredraganden, att detsamma måtte jämlikt 87 § regeringsformen genom
proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
T. Johansson
Stockholm 1960. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner
601609